... strandfilm från gårdagens Tylösand...
... i all sin enkelhet vill jag ju bjuda på.
Sista dan...
... på jobbet.
Nu drar vi iväg till stranden för sista gången denna sommaren... eller nja till stranden kanske jag kommer fler gånger denna sommaren... men som jobb är det sista dagen idag... och det är fan lite sorgligt.
Det är ett fantastiskt projekt vårt "VågaVa go beach" på väldigt många sätt... det händer grejer med mig när jag tillbringar massa dagar ute i friska luften på en strand... saker som jag inte kan förklara... det finns grejer som måste upplevas för att förstås... detta är en av dem... och det är en helt annan grej att dra till stranden som jobb... det finns ett lugn i att ha en orsak till vad man sysslar med... yrkesrollen är trygg.
Sen är det själva stranden i sig så nära alla dessa krafter... havet... vinden... ja det är stort.
Jag ska njuta i fulla drag av denna sista dag av vårt projekt... med en känsla av vemod för att det redan är slut för i år... och en känsla av stolthet för att vi klarade av att slutföra det vi sa att vi skulle göra ännu en gång... det är sådant som gör att min tillit till mig själv och alla andra växer... och visst är det en skön känsla att våga tro på människorna... och livet.
Nu drar vi iväg till stranden för sista gången denna sommaren... eller nja till stranden kanske jag kommer fler gånger denna sommaren... men som jobb är det sista dagen idag... och det är fan lite sorgligt.
Det är ett fantastiskt projekt vårt "VågaVa go beach" på väldigt många sätt... det händer grejer med mig när jag tillbringar massa dagar ute i friska luften på en strand... saker som jag inte kan förklara... det finns grejer som måste upplevas för att förstås... detta är en av dem... och det är en helt annan grej att dra till stranden som jobb... det finns ett lugn i att ha en orsak till vad man sysslar med... yrkesrollen är trygg.
Sen är det själva stranden i sig så nära alla dessa krafter... havet... vinden... ja det är stort.
Jag ska njuta i fulla drag av denna sista dag av vårt projekt... med en känsla av vemod för att det redan är slut för i år... och en känsla av stolthet för att vi klarade av att slutföra det vi sa att vi skulle göra ännu en gång... det är sådant som gör att min tillit till mig själv och alla andra växer... och visst är det en skön känsla att våga tro på människorna... och livet.
Dramatik...
... var det på stranden idag.
Det har varit en himla massa väder på Tylösand idag... typ de flesta utom snöfall... och i ett av de första av alla dessa väder som också innehöll kraftiga vindar så blåste...
... vårt parasoll sönder.
Det gjorde inte så mycket... vill nog fan hellre påstå att det var till stor fördel eftersom alla dessa olika väder fortsatte... och när det både blåste och regnade från ALLA håll och även horisontellt så passade det utmärkt att ha ett lågt parasoll där vi kunde söka skydd för allt detta väder... och vi hade det faktiskt rätt mysigt...
... under vårt parasoll.
Visst det kanske hade sett lite underligt ut för den förbipasserade... allra helst vid en närmare titt... upptäcka ett gäng glada kortspelande vuxna människor...
... sittande under ett sönderblåst nergrävt parasoll... på en regnig strand i Tylösand.
Nu hände inte detta... för de enda som såg oss sitta där under var livräddarna... och vi känner varandra vid detta laget så de vet vilka vi är och ser det inte som ett endaste dugg underligt att vi sitter där... tror jag *L*.
Nä vi var ensamma på stranden idag...
...så när väl solen tittade fram vid 14.00-tiden... var det oss den strålade på för full kraft...
... en i det närmaste overkligt underbar upplevelse efter regnet... och ännu en gång denna sommaren befann vi oss på precis rätt ställe på rätt tid... en dag kvar och jag saknar redan vårat sommarjobb på stranden... det går inte att vara lika strukturerad för mig på min semester... och det är väl inte meningen heller... men med en dag kvar på årets "VågaVa go beach" tänker jag njuta av den... vad det blir för väder har jag ingen aning om... och det spelar ingen som helst roll för vi är inte väderstyrda... nä vi är mest förundrade över hur mycket väder det finns... och vilken dramatik det är att studera det... på plats... i verkligheten...
Det har varit en himla massa väder på Tylösand idag... typ de flesta utom snöfall... och i ett av de första av alla dessa väder som också innehöll kraftiga vindar så blåste...
... vårt parasoll sönder.
Det gjorde inte så mycket... vill nog fan hellre påstå att det var till stor fördel eftersom alla dessa olika väder fortsatte... och när det både blåste och regnade från ALLA håll och även horisontellt så passade det utmärkt att ha ett lågt parasoll där vi kunde söka skydd för allt detta väder... och vi hade det faktiskt rätt mysigt...
... under vårt parasoll.
Visst det kanske hade sett lite underligt ut för den förbipasserade... allra helst vid en närmare titt... upptäcka ett gäng glada kortspelande vuxna människor...
... sittande under ett sönderblåst nergrävt parasoll... på en regnig strand i Tylösand.
Nu hände inte detta... för de enda som såg oss sitta där under var livräddarna... och vi känner varandra vid detta laget så de vet vilka vi är och ser det inte som ett endaste dugg underligt att vi sitter där... tror jag *L*.
Nä vi var ensamma på stranden idag...
...så när väl solen tittade fram vid 14.00-tiden... var det oss den strålade på för full kraft...
... en i det närmaste overkligt underbar upplevelse efter regnet... och ännu en gång denna sommaren befann vi oss på precis rätt ställe på rätt tid... en dag kvar och jag saknar redan vårat sommarjobb på stranden... det går inte att vara lika strukturerad för mig på min semester... och det är väl inte meningen heller... men med en dag kvar på årets "VågaVa go beach" tänker jag njuta av den... vad det blir för väder har jag ingen aning om... och det spelar ingen som helst roll för vi är inte väderstyrda... nä vi är mest förundrade över hur mycket väder det finns... och vilken dramatik det är att studera det... på plats... i verkligheten...
Mina möten...
... är livsviktiga för mig.
Jag går möten ett par gånger i veckan... 12-stegsmöte... vi har t.om. startat en liten 12-stegsgrupp i lilla Lidhult där jag bor... och igår var det möte där... vi har möte en gång i veckan... jag ville inte gå dit... trött efter en dag på stranden... men jag går ändå... och det är när jag gör det som jag verkligen förstår hur viktiga dessa möten är för mig... och att jag är viktig för att det ska bli några möte i lilla Lidhult... för jag är en del av något större än mig själv... ett VI som gör dessa möte möjliga...
... för någon vecka sedan var vi "bara" två på mötet... förra veckan tre... och igår sex stycken som valde att tillfriskna tillsammans... för så är det... tillsammans så växer vi... inte bara till antalet utan även i oss själva...
... så tack till oss som gör detta möjligt... vi är alla mirakel...
Bitterhet...
... är inget jag vill ha.
Jag stöter ibland på bittra människor... ni vet de där som klagar på allt och tycker att livet är för jävligt... och helt ärligt så har de ingenting som jag vill ha... och jag kan förstå att jag inte ska hänga för mycket med sådana negativa människor... att det helt enkelt kan vara farligt för mig... för om jag umgås med negativa bittra människor så blir jag negativ och bitter... jag blir som jag umgås helt enkelt... inte så konstigt... ganska självklart egentligen.
Det finns ett uttryck som jag har lärt mig i vår gemenskap... som jag hade lite svårt för till en början... på den tiden då jag på fullt allvar trodde att jag kunde få andra människor nyktra och drogfria... nu vet jag bättre... det finns bara en människa som jag kan förändra... och det är mig själv... oj nu gled jag iväg... uttrycket ja...
... "håll dig till vinnarna"
Om jag håller mig till de människorna som ser positivt på livet... som ser lösningar där bittersnubbarna ser problem... då blir jag också smittad... av någonting som jag vill ha... livsglädje.
Och visst är det väl ändå fantastiskt... när jag slutar med att berätta för andra människor vad de ska göra och istället ser till att ta hand om mig själv... hänga med positiva vänner... och trivas... ja då kommer några av dem som jag trodde att jag kunde "hjälpa" till mig och undrar varför jag mår så bra... och då kan jag berätta för dem... och samtidigt påminna mig själv... om att jag händer med vinnarna och blir smittad av positiva "vibbar"... och att de får mig att se på livet med de positiva linserna...
... och om de vill... ja då kan de göra likadant... och då kommer det att hända grejer... för som han sa för länge sedan den ryska författaren... "varför gå i lera och sörja när man kan gå på hal is och ha det glatt"...
Jag stöter ibland på bittra människor... ni vet de där som klagar på allt och tycker att livet är för jävligt... och helt ärligt så har de ingenting som jag vill ha... och jag kan förstå att jag inte ska hänga för mycket med sådana negativa människor... att det helt enkelt kan vara farligt för mig... för om jag umgås med negativa bittra människor så blir jag negativ och bitter... jag blir som jag umgås helt enkelt... inte så konstigt... ganska självklart egentligen.
Det finns ett uttryck som jag har lärt mig i vår gemenskap... som jag hade lite svårt för till en början... på den tiden då jag på fullt allvar trodde att jag kunde få andra människor nyktra och drogfria... nu vet jag bättre... det finns bara en människa som jag kan förändra... och det är mig själv... oj nu gled jag iväg... uttrycket ja...
... "håll dig till vinnarna"
Om jag håller mig till de människorna som ser positivt på livet... som ser lösningar där bittersnubbarna ser problem... då blir jag också smittad... av någonting som jag vill ha... livsglädje.
Och visst är det väl ändå fantastiskt... när jag slutar med att berätta för andra människor vad de ska göra och istället ser till att ta hand om mig själv... hänga med positiva vänner... och trivas... ja då kommer några av dem som jag trodde att jag kunde "hjälpa" till mig och undrar varför jag mår så bra... och då kan jag berätta för dem... och samtidigt påminna mig själv... om att jag händer med vinnarna och blir smittad av positiva "vibbar"... och att de får mig att se på livet med de positiva linserna...
... och om de vill... ja då kan de göra likadant... och då kommer det att hända grejer... för som han sa för länge sedan den ryska författaren... "varför gå i lera och sörja när man kan gå på hal is och ha det glatt"...
Slutet...
... närmar sig.
Och jag menar inte att det bara är några dagar kvar på årets upplaga av "VågaVa go beach"... nä... och jag menar inte att jag håller på att dö (vilket jag ju i.o.f.s. har gjort sedan jag föddes eftersom det är det mest naturliga för oss människor... och det enda jag vet säkert kommer att hända mig)... nä jag tänker på min...
... sommarhatt... den är lite sliten efter ett Indienäventyr och en andra säsong på stranden.
Kanske känner jag mig en smula sliten nu också... det tar på krafterna att vara på stranden varje dag i några veckor... mycket frisk luft och helt underbart på alla sätt... men det sliter på mig känner jag... inte så att det känns jobbigt eller så... nä tvärtom en riktigt skön känsla... lite väderbiten och sandblästrad... och nöjd... fy fan vad nöjd jag känner mig... tre dagar till sen har vi fan fixat ännu en säsong... och vi har gjort vad vi lovat... det är så himla skönt att avsluta saker tycker jag... och känna en fet tillit till mig själv... stolt och nöjd.
Men jag vet inte hur det känns nästa vecka... på stranden är vi verkligen här och nu... hela tiden... och vem vet... det är inte riktigt säkert att jag kan hålla mig från...
... denna helt sagolikt häftiga strand... fylld av upplevelser i nuet... vadå väder???
Och jag menar inte att det bara är några dagar kvar på årets upplaga av "VågaVa go beach"... nä... och jag menar inte att jag håller på att dö (vilket jag ju i.o.f.s. har gjort sedan jag föddes eftersom det är det mest naturliga för oss människor... och det enda jag vet säkert kommer att hända mig)... nä jag tänker på min...
... sommarhatt... den är lite sliten efter ett Indienäventyr och en andra säsong på stranden.
Kanske känner jag mig en smula sliten nu också... det tar på krafterna att vara på stranden varje dag i några veckor... mycket frisk luft och helt underbart på alla sätt... men det sliter på mig känner jag... inte så att det känns jobbigt eller så... nä tvärtom en riktigt skön känsla... lite väderbiten och sandblästrad... och nöjd... fy fan vad nöjd jag känner mig... tre dagar till sen har vi fan fixat ännu en säsong... och vi har gjort vad vi lovat... det är så himla skönt att avsluta saker tycker jag... och känna en fet tillit till mig själv... stolt och nöjd.
Men jag vet inte hur det känns nästa vecka... på stranden är vi verkligen här och nu... hela tiden... och vem vet... det är inte riktigt säkert att jag kan hålla mig från...
... denna helt sagolikt häftiga strand... fylld av upplevelser i nuet... vadå väder???
Ensamma...
... är vi inte längre.
Nä ensamma är vi verkligen inte... inte vi som gör saker tillsammans... och visst är det väl ändå fantastiskt att det är de lite mer "flippade" sakerna som tydligast visar mig det... vi var...
... inte så många på stranden idag... nä det var nästan bara vi...
... vi som gör flippade saker tillsammans... som att åka till stranden en lite småregnig dag... och upptäcka att idag var en helt fantastisk dag på stranden... att det faktiskt var en av de bättre dagarna... och att det gick alldeles utmärkt att bada även då det regnar lite... jag är så jävla tacksam för att vi är några stycken som har bestämt oss för att åka dit varje dag... för jag hade inte fixat det ensam... det kanske såg ut som om vi var ensamma på stranden idag... men jag lovar er... ensamma var vi inte... vi hade varandra... och vi delade en fin dag... en upplevelse som måste upplevas för att förstås...
... och nu sitter jag här hemma i mitt hus... fylld av någonting vackert... en upplevelse av andligt format... en närvaro i livet som jag fick med mig från stranden... en känsla av gemenskap... med livet...
Nä ensamma är vi verkligen inte... inte vi som gör saker tillsammans... och visst är det väl ändå fantastiskt att det är de lite mer "flippade" sakerna som tydligast visar mig det... vi var...
... inte så många på stranden idag... nä det var nästan bara vi...
... vi som gör flippade saker tillsammans... som att åka till stranden en lite småregnig dag... och upptäcka att idag var en helt fantastisk dag på stranden... att det faktiskt var en av de bättre dagarna... och att det gick alldeles utmärkt att bada även då det regnar lite... jag är så jävla tacksam för att vi är några stycken som har bestämt oss för att åka dit varje dag... för jag hade inte fixat det ensam... det kanske såg ut som om vi var ensamma på stranden idag... men jag lovar er... ensamma var vi inte... vi hade varandra... och vi delade en fin dag... en upplevelse som måste upplevas för att förstås...
... och nu sitter jag här hemma i mitt hus... fylld av någonting vackert... en upplevelse av andligt format... en närvaro i livet som jag fick med mig från stranden... en känsla av gemenskap... med livet...
En vecka till...
... sen har jag semester.
Idag är det den första dagen i resten av mitt liv... och inte bara det... det är också den första dagen på den sista veckan innan min semester... 5 dagar kvar på Tylösand... sen har vi lyckats fixa vårt "VågaVa go beach" ännu ett år... och jag har väääääldigt gott hopp om att vi kommer att ro det i hamn även detta året... det skulle kännas skönt att kunna avsluta...
... med flaggan i topp... alla dagar i alla väder.
Det är viktigt för mig att avsluta det jag startar upp... jätteviktigt och skitsvårt... jag har alltid varit en rackare på att sätta igång alla möjliga projekt... och fullständigt värdelös på att avsluta dem... vilket naturligtvis fått mig att må skitdåligt på alla möjliga sätt...
... nä att avsluta projekt är någonting som jag fått öva på... och som jag behöver hjälp att fixa... det finns inte en chans för att jag skulle kunna fixa vårt sommarprojekt på egen hand... jag är så himla glad över den hjälp jag fått... att vi kan göra detta tillsammans... för så är det... ensam står jag mig kort... men tillsammans så är ta mig fan inget omöjligt... tillsammans klarar vi nästan vadsomhelst...
... vad skönt att slippa vara ensam... att få tillhöra ett VI...
Idag är det den första dagen i resten av mitt liv... och inte bara det... det är också den första dagen på den sista veckan innan min semester... 5 dagar kvar på Tylösand... sen har vi lyckats fixa vårt "VågaVa go beach" ännu ett år... och jag har väääääldigt gott hopp om att vi kommer att ro det i hamn även detta året... det skulle kännas skönt att kunna avsluta...
... med flaggan i topp... alla dagar i alla väder.
Det är viktigt för mig att avsluta det jag startar upp... jätteviktigt och skitsvårt... jag har alltid varit en rackare på att sätta igång alla möjliga projekt... och fullständigt värdelös på att avsluta dem... vilket naturligtvis fått mig att må skitdåligt på alla möjliga sätt...
... nä att avsluta projekt är någonting som jag fått öva på... och som jag behöver hjälp att fixa... det finns inte en chans för att jag skulle kunna fixa vårt sommarprojekt på egen hand... jag är så himla glad över den hjälp jag fått... att vi kan göra detta tillsammans... för så är det... ensam står jag mig kort... men tillsammans så är ta mig fan inget omöjligt... tillsammans klarar vi nästan vadsomhelst...
... vad skönt att slippa vara ensam... att få tillhöra ett VI...
Borta bra...
... men hemma bäst.
Så låter en gammal klok mening... och visst är det väl himla viktigt att kunna säga denna mening och mena den... för det är inte skoj att få en klump i magen när man åker hem... jag vet för jag har haft den klumpen i min mage när jag åkt hem... så är det inte längre... nuförtiden så trivs jag nästan lite för bra här hemma... det är lite för enkelt att bara stanna hemma och låta dagarna gå... och jag får nog passa mig för det nu när jag ska ha semester... så att jag inte isolerar mig totalt här ute i skogen... visst är det sååååå vackert här nu och jag är verkligen lyckligt lottad...
... som får bo mitt i detta paradis...
... inget snack om det... visserligen så kan jag förundras över att jag faktiskt tillbringar den mesta tiden här hemma inomhus... det är precis som att när jag bor mitt i naturen så försvinner mitt behov av att söka naturupplevelser... att bo på landet är ju min vardag... ibland så får jag för mig att det är fan mest stadsfolk som springer runt i skog och mark... vilket naturligtvis inte är sant... men det är när jag får besök av någon från stan som jag kommer ut i skogen... aldrig annars... lite synd kanske för jag mår ju som en prins varje gång jag går en promenad här hemma i den vackra naturen... ja jag är verkligen en rik kille som bor som jag gör...
... men jag får passa mig så att jag inte väljer bort mina vänner för att jag inte orkar ta mig på mina möten och sånt nu när jag ska ha semester... för utan mina möten och mina vänner så ser jag inte hur bra jag har det... som kan säga "borta bra men hemma bäst"... och mena det...
Så låter en gammal klok mening... och visst är det väl himla viktigt att kunna säga denna mening och mena den... för det är inte skoj att få en klump i magen när man åker hem... jag vet för jag har haft den klumpen i min mage när jag åkt hem... så är det inte längre... nuförtiden så trivs jag nästan lite för bra här hemma... det är lite för enkelt att bara stanna hemma och låta dagarna gå... och jag får nog passa mig för det nu när jag ska ha semester... så att jag inte isolerar mig totalt här ute i skogen... visst är det sååååå vackert här nu och jag är verkligen lyckligt lottad...
... som får bo mitt i detta paradis...
... inget snack om det... visserligen så kan jag förundras över att jag faktiskt tillbringar den mesta tiden här hemma inomhus... det är precis som att när jag bor mitt i naturen så försvinner mitt behov av att söka naturupplevelser... att bo på landet är ju min vardag... ibland så får jag för mig att det är fan mest stadsfolk som springer runt i skog och mark... vilket naturligtvis inte är sant... men det är när jag får besök av någon från stan som jag kommer ut i skogen... aldrig annars... lite synd kanske för jag mår ju som en prins varje gång jag går en promenad här hemma i den vackra naturen... ja jag är verkligen en rik kille som bor som jag gör...
... men jag får passa mig så att jag inte väljer bort mina vänner för att jag inte orkar ta mig på mina möten och sånt nu när jag ska ha semester... för utan mina möten och mina vänner så ser jag inte hur bra jag har det... som kan säga "borta bra men hemma bäst"... och mena det...
Cannabis Sativa...
... innehåller min munsalva.
Ja det är vad det står på innehållsförteckningen... och det var med öppna ögon jag köpte den... inte för att jag trodde att jag skulle bli påtänd eller nåt sånt... nä för att jag ville ha det bästa för att laga mina sönderbrända läppar med... och expediten berättade för mig att just denna läppsalvan var den bästa... så va fan...
... jag tog chansen... trots majabladet på förpackningen.
Idag så skulle hela gänget på reggeafestival i Halmstad... och då tyckte jag faktiskt att det passade att smörja in mina läppar lite extra... det är ju inte så ofta jag är på konsert nuförtiden... så jag ville ju passa på att föreviga några danssteg med min mobiltelefon... men när jag nu ser på filmen så undrar jag om inte min munsalva på något sätt påverkar det konstnärliga uttrycket på min lilla film...
... är detta kanske en lite för flummig flumfilm?
Och har jag isåfall tagit återfall på munsalva... hua mig hemska tanke...
Ja det är vad det står på innehållsförteckningen... och det var med öppna ögon jag köpte den... inte för att jag trodde att jag skulle bli påtänd eller nåt sånt... nä för att jag ville ha det bästa för att laga mina sönderbrända läppar med... och expediten berättade för mig att just denna läppsalvan var den bästa... så va fan...
... jag tog chansen... trots majabladet på förpackningen.
Idag så skulle hela gänget på reggeafestival i Halmstad... och då tyckte jag faktiskt att det passade att smörja in mina läppar lite extra... det är ju inte så ofta jag är på konsert nuförtiden... så jag ville ju passa på att föreviga några danssteg med min mobiltelefon... men när jag nu ser på filmen så undrar jag om inte min munsalva på något sätt påverkar det konstnärliga uttrycket på min lilla film...
... är detta kanske en lite för flummig flumfilm?
Och har jag isåfall tagit återfall på munsalva... hua mig hemska tanke...
Mycket...
... väder är det nu.
Det är väl alltid väder men nu så pratas det väder så det står härliga till... och jag trodde för ett tag att det berodde på att det var semester... men nu börjar jag fatta... det är helt enkelt...
... väldigt MYCKET väder... detta väder kom från ingenstans och hälsade på oss igår...
Det är väl alltid väder men nu så pratas det väder så det står härliga till... och jag trodde för ett tag att det berodde på att det var semester... men nu börjar jag fatta... det är helt enkelt...
... väldigt MYCKET väder... detta väder kom från ingenstans och hälsade på oss igår...
Vem lyssnar på...
... P 2?
Tanken slog ner som en blixt från en klar himmel... "Vem lyssnar på P 2?"... och jag funderade vidare... vad handlar P 2 om... finns P 2 fortfarande... är P 2 en kanal där det spelas klassisk musik dygnet runt... eller slutar P 2 sina sändningar kl. 23.00?
P 2 kändes liksom lite... ja vad ska jag säga... gammalt kanske... och när jag då tänker på att jag snart är att betrakta som lite äldre så kan jag ju inte låta bli att fundera över om inta alla P 2:s lyssnare har dött för några år sedan... för jag får ju för mig att den kanalens lyssnare var mycket äldre än mig...
... ni kanske undrar varför jag börjar tänka på P 2 överhuvudtaget... och det ska jag berätta för er... jag är en typisk P 3 lyssnare och satt som vanligt och lyssnade på morgonradion på väg till jobbet nu i morse... och då spelades det en jingel... ett reklaminslag för ett annat program... en klassiker som flyttat från P 3 till P 1... vi snackar om "sommar"... ett program som för mig symboliserar sommaren... jag älskar att höra den signaturen...
... på radion.
Och det är tyvärr inte så ofta jag får tillfälle att lyssna på det programmet längre... dels för att jag bara lyssnar på radion i bilen... och dels för att jag inte riktigt fattar hur man ställer in snabbknapparna på min musikanläggning som för övrigt håller på att rasa... jag kan inte längre spela CD på den... men radion funkar... P 3... ni vet kanalen där sommarpratarna pratade på för några år sedan... nuförtiden så hittar man ju dem på P 1... och det var så det började... mina funderingar...
... på P 1 pratas det mycket... samhällsprogram och om intressanta saker... P 3 är en underhållskanal med massa sådana ganska lättsamma program... P 4 är sportkanal och lokalradio... och P 2... finns det kanalen fortfarande... är det klassisk musik som spelas där?
Eller har det hänt någonting som jag missat?
Är P 2 årets hit?
Vem lyssnar på P 2?
Frågorna hopar sig för mig... mysteriet tätnar... trumtrumtrumtrumtrumtrumtrum...
Tanken slog ner som en blixt från en klar himmel... "Vem lyssnar på P 2?"... och jag funderade vidare... vad handlar P 2 om... finns P 2 fortfarande... är P 2 en kanal där det spelas klassisk musik dygnet runt... eller slutar P 2 sina sändningar kl. 23.00?
P 2 kändes liksom lite... ja vad ska jag säga... gammalt kanske... och när jag då tänker på att jag snart är att betrakta som lite äldre så kan jag ju inte låta bli att fundera över om inta alla P 2:s lyssnare har dött för några år sedan... för jag får ju för mig att den kanalens lyssnare var mycket äldre än mig...
... ni kanske undrar varför jag börjar tänka på P 2 överhuvudtaget... och det ska jag berätta för er... jag är en typisk P 3 lyssnare och satt som vanligt och lyssnade på morgonradion på väg till jobbet nu i morse... och då spelades det en jingel... ett reklaminslag för ett annat program... en klassiker som flyttat från P 3 till P 1... vi snackar om "sommar"... ett program som för mig symboliserar sommaren... jag älskar att höra den signaturen...
... på radion.
Och det är tyvärr inte så ofta jag får tillfälle att lyssna på det programmet längre... dels för att jag bara lyssnar på radion i bilen... och dels för att jag inte riktigt fattar hur man ställer in snabbknapparna på min musikanläggning som för övrigt håller på att rasa... jag kan inte längre spela CD på den... men radion funkar... P 3... ni vet kanalen där sommarpratarna pratade på för några år sedan... nuförtiden så hittar man ju dem på P 1... och det var så det började... mina funderingar...
... på P 1 pratas det mycket... samhällsprogram och om intressanta saker... P 3 är en underhållskanal med massa sådana ganska lättsamma program... P 4 är sportkanal och lokalradio... och P 2... finns det kanalen fortfarande... är det klassisk musik som spelas där?
Eller har det hänt någonting som jag missat?
Är P 2 årets hit?
Vem lyssnar på P 2?
Frågorna hopar sig för mig... mysteriet tätnar... trumtrumtrumtrumtrumtrumtrum...
Gör om...
... gör rätt.
Jag har haft ett lite skumt mående den senaste tiden... lite orkeslös och inte riktigt på "tårna"... och det skrämmer mig... jag är inte van vid att vara oengagerad... eller att inte ha lust med någonting... och det är lite skrämmande hur denna känsla kommer smygande lite i taget... så att förändringen inte riktigt märks föränn den har skett... och då känns det som om det är ett naturligt tillstånd för mig... och det är det inte... tro mig.
Jag vet att ingen annan än jag själv kan ändra detta... och eftersom jag är en så himla rik människa så har jag kunnat be om hjälp idag för att få en förändring till stånd... jag har ju en sponsor... som säger självklara saker till mig... som...
... gör om och gör annorlunda.
Så nu ska jag ta på mig mina positiva linser... låta nyfikenheten ta över och göra lite annorlunda... det behövs inte så mycket för att få till stånd en förändring... och som vanligt så startade det med ett accepterande av verkligheten... och små enkla grejer... som att dammsuga ett golv, diska...
... och att få bädda en säng med nya lakan, örngott och påslakan...
... jag känner hoppet komma tillbaka... en riktig skön känsla... och jag ser fram emot resten av mitt liv med tillförsikt... mina drömmar vaknar till liv... och kanske, kanske får jag tag på en Zlatan-tröja när jag är i Barcelona... inget känns omöjligt längre... livet med ett program och en sponsor är fantastiskt... jag är rik... förbannat rik...
Jag har haft ett lite skumt mående den senaste tiden... lite orkeslös och inte riktigt på "tårna"... och det skrämmer mig... jag är inte van vid att vara oengagerad... eller att inte ha lust med någonting... och det är lite skrämmande hur denna känsla kommer smygande lite i taget... så att förändringen inte riktigt märks föränn den har skett... och då känns det som om det är ett naturligt tillstånd för mig... och det är det inte... tro mig.
Jag vet att ingen annan än jag själv kan ändra detta... och eftersom jag är en så himla rik människa så har jag kunnat be om hjälp idag för att få en förändring till stånd... jag har ju en sponsor... som säger självklara saker till mig... som...
... gör om och gör annorlunda.
Så nu ska jag ta på mig mina positiva linser... låta nyfikenheten ta över och göra lite annorlunda... det behövs inte så mycket för att få till stånd en förändring... och som vanligt så startade det med ett accepterande av verkligheten... och små enkla grejer... som att dammsuga ett golv, diska...
... och att få bädda en säng med nya lakan, örngott och påslakan...
... jag känner hoppet komma tillbaka... en riktig skön känsla... och jag ser fram emot resten av mitt liv med tillförsikt... mina drömmar vaknar till liv... och kanske, kanske får jag tag på en Zlatan-tröja när jag är i Barcelona... inget känns omöjligt längre... livet med ett program och en sponsor är fantastiskt... jag är rik... förbannat rik...
Brrrrr...
... vill inte, vill inte.
Men den känslan styr inte mig... för jag är inte ensam... och tillsammans så kan vi göra vadsomhelst... det spelar ingen roll att det regnar järnet idag... för vi är på väg till stranden nu... lite försenade men va fan... bättre sent än aldrig... så nu sparkar jag av mig skorna...
... plaskar runt lite i vattenpölarna...
... och drar till stranden för dagens bad... inte för att jag vill just nu utan för att jag kommer att må som en prins efteråt... det vet jag av erfarenhet... men jag ska ärligt säga att det inte räcker att veta det... för hade jag varit ensam om att veta detta så hade jag hoppat över badet idag... men jag är inte ensam längre...
Men den känslan styr inte mig... för jag är inte ensam... och tillsammans så kan vi göra vadsomhelst... det spelar ingen roll att det regnar järnet idag... för vi är på väg till stranden nu... lite försenade men va fan... bättre sent än aldrig... så nu sparkar jag av mig skorna...
... plaskar runt lite i vattenpölarna...
... och drar till stranden för dagens bad... inte för att jag vill just nu utan för att jag kommer att må som en prins efteråt... det vet jag av erfarenhet... men jag ska ärligt säga att det inte räcker att veta det... för hade jag varit ensam om att veta detta så hade jag hoppat över badet idag... men jag är inte ensam längre...
Grön ärtsoppa...
... serverades det på Punch (vårt sommarhak) för några dagar sedan.
Och jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på hur det var när jag flyttade ut i skogen för 100 år sedan (eller okej då... 28 år sedan)... det skulle hållas inflyttningsfest... och det var då jag kläckte den fina idén om att servera ärtsoppa med punch (gjort på hembränt naturligtvis)... grejen var att jag nöjde mig inte med det... nä jag ville ju vara lite extra speciell så jag tog också ett beslut om att bjuda på två olika sorters ärtsoppa... en helt vanlig traditionell ärtsoppa och en alldeles egen grön ärtsoppa (det gröna i den ärtsoppan var mariujana)... och helt ärligt så hade jag inte en tanke på att...
... jag serverade mina gäster knark.
Hur kunde jag vara så ansvarslös så att jag "lurade" människor som aldrig knarkat att äta mariujana?
Jo för jag hade fördommar om hur narkomaner såg ut... och om vad som kunde räknas som knark... och som en aktiv narkoman som levde i stark förnekelse lyckades jag rättfärdiga detta beteende för mig själv och kunde under flera år inte fatta varför en av mina gäster reagerade så starkt... han blev faktiskt riktigt arg för att jag bjöd på knarksoppa... konstigt va?
Nä jag tycker på fullt allvar att det är viktigt att sudda bort våra fördommar om hur narkomaner ser ut... för dessa fördommar hindrar massor av aktiva narkomaner från att finna en väg ut ur sitt missbruk... oftast för att de tack vare dessa fördommar kan förneka sitt eget missbruk... och är det något vi narkomaner är bra på så är det att förneka sanningen... på alla möjliga sätt... vi rättfärdigar och trixar... har den ena förklaringen efter den andra på varför just vi är så annorlunda och har kontroll... eller varför just vi har sån otur... vi är jävligt bra på att hitta fel på vår omgivning och på att försvara vårt eget beteende...
... ja inte tror ni väl att jag tyckte att jag gjorde något fel när jag serverade min gröna ärtsoppa... nä jag kände mig istället lite påhoppad av "tråkmånsen" som ville förstöra vår "roliga" fest... han som inte hajade att just den drogen i det närmaste var att betrakta som rena rama hälsokosten... för är det något en aktiv narkoman är väääääldigt bra på så är det att försvara sin egen drog... inte sällan genom att jämföra den med någon annan drog... och ni ska veta att det är bra ett sätt att förneka sitt eget missbruk... med andra ord... rent skitsnack.
Det går alldelses utmärkt att knarka på alla möjliga sätt... som uteliggare eller kostymnisse... på en skitig toalett eller genom att få piller av flera olika läkare... det är ingen skillnad... det ser bara så ut... priset är alltid detsamma...
... alldeles för högt... det är den mycket enkla sanningen...
Och jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på hur det var när jag flyttade ut i skogen för 100 år sedan (eller okej då... 28 år sedan)... det skulle hållas inflyttningsfest... och det var då jag kläckte den fina idén om att servera ärtsoppa med punch (gjort på hembränt naturligtvis)... grejen var att jag nöjde mig inte med det... nä jag ville ju vara lite extra speciell så jag tog också ett beslut om att bjuda på två olika sorters ärtsoppa... en helt vanlig traditionell ärtsoppa och en alldeles egen grön ärtsoppa (det gröna i den ärtsoppan var mariujana)... och helt ärligt så hade jag inte en tanke på att...
... jag serverade mina gäster knark.
Hur kunde jag vara så ansvarslös så att jag "lurade" människor som aldrig knarkat att äta mariujana?
Jo för jag hade fördommar om hur narkomaner såg ut... och om vad som kunde räknas som knark... och som en aktiv narkoman som levde i stark förnekelse lyckades jag rättfärdiga detta beteende för mig själv och kunde under flera år inte fatta varför en av mina gäster reagerade så starkt... han blev faktiskt riktigt arg för att jag bjöd på knarksoppa... konstigt va?
Nä jag tycker på fullt allvar att det är viktigt att sudda bort våra fördommar om hur narkomaner ser ut... för dessa fördommar hindrar massor av aktiva narkomaner från att finna en väg ut ur sitt missbruk... oftast för att de tack vare dessa fördommar kan förneka sitt eget missbruk... och är det något vi narkomaner är bra på så är det att förneka sanningen... på alla möjliga sätt... vi rättfärdigar och trixar... har den ena förklaringen efter den andra på varför just vi är så annorlunda och har kontroll... eller varför just vi har sån otur... vi är jävligt bra på att hitta fel på vår omgivning och på att försvara vårt eget beteende...
... ja inte tror ni väl att jag tyckte att jag gjorde något fel när jag serverade min gröna ärtsoppa... nä jag kände mig istället lite påhoppad av "tråkmånsen" som ville förstöra vår "roliga" fest... han som inte hajade att just den drogen i det närmaste var att betrakta som rena rama hälsokosten... för är det något en aktiv narkoman är väääääldigt bra på så är det att försvara sin egen drog... inte sällan genom att jämföra den med någon annan drog... och ni ska veta att det är bra ett sätt att förneka sitt eget missbruk... med andra ord... rent skitsnack.
Det går alldelses utmärkt att knarka på alla möjliga sätt... som uteliggare eller kostymnisse... på en skitig toalett eller genom att få piller av flera olika läkare... det är ingen skillnad... det ser bara så ut... priset är alltid detsamma...
... alldeles för högt... det är den mycket enkla sanningen...
Varför...
... är ni inte på Östra stranden?
Det är en fråga som vi får lite då och då... motiveringen till att vi skulle vara på Östra stranden istället för Tylösand är att det skulle finnas fler missbrukare där... en annan fråga har varit varför vi inte finns på Brottet... då det skulle vara just där som "problemungdomarna" håller till...
... nu är ju KRIS på brottet så våra klagande "experter" riktar mer in sig på att vi borde vara på Östra stranden.
Fördommar är intressanta... hur det verkar finnas ett behov av att dela in människor i olika grupperingar... och det kan få mig att fundera lite... länge så kunde jag förneka mitt missbruk p.g.a. mina egna fördommar om hur missbrukare såg ut... eller slippa ifrån att ta ansvar genom att vara en "problemunge"... är det inte snart dax för att skrota dessa fördommar... finns det verkligen någon som inbillar sig att missbrukare ser ut på ett visst sätt och bara badar på Östra stranden?
För fan... missbruk och problem syns inte alltid på ytan.
Det är en fråga som vi får lite då och då... motiveringen till att vi skulle vara på Östra stranden istället för Tylösand är att det skulle finnas fler missbrukare där... en annan fråga har varit varför vi inte finns på Brottet... då det skulle vara just där som "problemungdomarna" håller till...
... nu är ju KRIS på brottet så våra klagande "experter" riktar mer in sig på att vi borde vara på Östra stranden.
Fördommar är intressanta... hur det verkar finnas ett behov av att dela in människor i olika grupperingar... och det kan få mig att fundera lite... länge så kunde jag förneka mitt missbruk p.g.a. mina egna fördommar om hur missbrukare såg ut... eller slippa ifrån att ta ansvar genom att vara en "problemunge"... är det inte snart dax för att skrota dessa fördommar... finns det verkligen någon som inbillar sig att missbrukare ser ut på ett visst sätt och bara badar på Östra stranden?
För fan... missbruk och problem syns inte alltid på ytan.
Årets bästa...
... bad... igen!!!
Ja jävlar... vilket häftigt bad vi fick idag på ett Tylösand där det blåste en varm stark vind och det gick helt ljuvliga vågor... vi snackar riktiga bodysurfvågor av ett slag som jag inte är bortskämd med i detta landet... senast jag fick smaka på sådana vågor var när jag var i...
... Indien förra året.
Men idag var jag inte i Indien även om denna dagen påminde en hel del om mina dagar i Indien... för precis som jag gjorde där så började jag denna dagen med ett yogapass... innan jag fick i mig lite käk på ett hak sidan om stranden (Punch ligger ju bara 100 meter från stranden)... och precis som i Indien så kunde jag känna sinnesro på stranden... om det beror på yogan eller på stranden vet jag inte... möjligtvis kombinationen *L*.
Vinden var frisk... men varm och skön... vattnet var inte så kallt och det var helt underbart att få bodysurfa på de fina och riktigt STORA vågorna... och det är fantastiskt att det även denna dag visade sig att jag råkade befinna mig på precis rätt ställe vid rätt tid... och det känns konstigt att jag hade ett motstånd till yogan i morse... allra helst nu när jag sitter med facit i hand... efter ännu en helt fantastisk sommardag på Tylösand... kanske borde jag stanna kvar en kväll och se solen sjunka ner i havet... precis som i Indien...
Ja jävlar... vilket häftigt bad vi fick idag på ett Tylösand där det blåste en varm stark vind och det gick helt ljuvliga vågor... vi snackar riktiga bodysurfvågor av ett slag som jag inte är bortskämd med i detta landet... senast jag fick smaka på sådana vågor var när jag var i...
... Indien förra året.
Men idag var jag inte i Indien även om denna dagen påminde en hel del om mina dagar i Indien... för precis som jag gjorde där så började jag denna dagen med ett yogapass... innan jag fick i mig lite käk på ett hak sidan om stranden (Punch ligger ju bara 100 meter från stranden)... och precis som i Indien så kunde jag känna sinnesro på stranden... om det beror på yogan eller på stranden vet jag inte... möjligtvis kombinationen *L*.
Vinden var frisk... men varm och skön... vattnet var inte så kallt och det var helt underbart att få bodysurfa på de fina och riktigt STORA vågorna... och det är fantastiskt att det även denna dag visade sig att jag råkade befinna mig på precis rätt ställe vid rätt tid... och det känns konstigt att jag hade ett motstånd till yogan i morse... allra helst nu när jag sitter med facit i hand... efter ännu en helt fantastisk sommardag på Tylösand... kanske borde jag stanna kvar en kväll och se solen sjunka ner i havet... precis som i Indien...
Vill inte...
... gå på yogan.
Det är precis som vanligt... möjligtvis lite svårare eftersom det var ett tag sedan jag var på ett yogapass nu... så "vill inte" ådran drar och sliter i mig... men jag har bestämt mig... vi har en "gå till bankenåfixagrejersomviintehinnerdag" idag och ska inte åka till stranden föränn till lunch... det är för tillfället en väldigt blåsig och regnskurig dag så jag tror inte att det är sååååå många som kommar att märka att vi kommer ner till Tylösand lite senare idag... vi får väl ta det som en kompensation för alla övertidstimmar vi lagt där nere de senaste veckorna.
Så jag som inte behövde gå till banken bestämde mig igår för ett yogapass... och hela mitt väsen skriker åt mig att låta bli... jag vill fan inte... jag är stel... trött... ont överallt... ja jag har inga som helst problem med att hitta anledningar för att jag inte kan gå just idag... och oistället kan ta det passet... sen... för jag ska bara... imorgon...
men nä... bästa sättet är att bara göra det... inte tänka... just do it.
hitta lugnet i mig själv på yogan.
Det är precis som vanligt... möjligtvis lite svårare eftersom det var ett tag sedan jag var på ett yogapass nu... så "vill inte" ådran drar och sliter i mig... men jag har bestämt mig... vi har en "gå till bankenåfixagrejersomviintehinnerdag" idag och ska inte åka till stranden föränn till lunch... det är för tillfället en väldigt blåsig och regnskurig dag så jag tror inte att det är sååååå många som kommar att märka att vi kommer ner till Tylösand lite senare idag... vi får väl ta det som en kompensation för alla övertidstimmar vi lagt där nere de senaste veckorna.
Så jag som inte behövde gå till banken bestämde mig igår för ett yogapass... och hela mitt väsen skriker åt mig att låta bli... jag vill fan inte... jag är stel... trött... ont överallt... ja jag har inga som helst problem med att hitta anledningar för att jag inte kan gå just idag... och oistället kan ta det passet... sen... för jag ska bara... imorgon...
men nä... bästa sättet är att bara göra det... inte tänka... just do it.
hitta lugnet i mig själv på yogan.
Fundamentalistiskt...
... kanske man kan kalla det för.
Men jag väljer att säga att vi levererar det vi säger att vi ska göra... vi backar inte för lite regn och rusk... vi åker fan ner till stranden ändå... för vi har sagt att vi ska bada i alla väder... och ni kan lita på oss... det är precis som kocken på punch sa idag...
..."- Det är skoj att se er... ni kommer hit varje vardag... er kan man lita på".
Och visst är det häftigt att höra... och visst är det häftigt att känna att det är sant... att man kan lita på oss.
Rätt fantastiskt egentligen... ingen litade på oss för några år sedan... inte ens vi själva... och nu tar vi det nästan för givet att vi är att lita på... men det är något som vi har fått jobba på... tillit trillar inte ner från himlen på oss... nä det är en massa jobb bakom innan vi har hittat tilliten till både oss själva och andra... ett bra sätt för oss har varit att åka till stranden och bada i alla väder... ta dagen som den kommer och göra det bästa av den...
... och det är inte helt fel att dricka sitt morgonkaffe i en VågaVabuss när regnet öser ner.
Vi kanske ser ut som galna fundamentalister... men vad gör det... ni kan lita på oss och vi är fan stolta över att kunna säga det... vår självrespekt växer... och det blir ännu lite enklare att vara drogfri en dag till...
... bara för idag ska jag ha tillit...
ps. Det blev inget regnbad idag heller... av den enkla anledningen att himlen sprack upp och solen tittade fram... men men... vi har två veckor kvar på årets upplaga av "VågaVa go beach" så det vore väl ändå konstigt om det inte regnade på oss någon gång detta året när vi badade. ds.
Men jag väljer att säga att vi levererar det vi säger att vi ska göra... vi backar inte för lite regn och rusk... vi åker fan ner till stranden ändå... för vi har sagt att vi ska bada i alla väder... och ni kan lita på oss... det är precis som kocken på punch sa idag...
..."- Det är skoj att se er... ni kommer hit varje vardag... er kan man lita på".
Och visst är det häftigt att höra... och visst är det häftigt att känna att det är sant... att man kan lita på oss.
Rätt fantastiskt egentligen... ingen litade på oss för några år sedan... inte ens vi själva... och nu tar vi det nästan för givet att vi är att lita på... men det är något som vi har fått jobba på... tillit trillar inte ner från himlen på oss... nä det är en massa jobb bakom innan vi har hittat tilliten till både oss själva och andra... ett bra sätt för oss har varit att åka till stranden och bada i alla väder... ta dagen som den kommer och göra det bästa av den...
... och det är inte helt fel att dricka sitt morgonkaffe i en VågaVabuss när regnet öser ner.
Vi kanske ser ut som galna fundamentalister... men vad gör det... ni kan lita på oss och vi är fan stolta över att kunna säga det... vår självrespekt växer... och det blir ännu lite enklare att vara drogfri en dag till...
... bara för idag ska jag ha tillit...
ps. Det blev inget regnbad idag heller... av den enkla anledningen att himlen sprack upp och solen tittade fram... men men... vi har två veckor kvar på årets upplaga av "VågaVa go beach" så det vore väl ändå konstigt om det inte regnade på oss någon gång detta året när vi badade. ds.
Vem kissar...
... i vattnet?
Frågan är inte helt överflödig för det finns misstankar om att allt inte står helt rätt till på stranden när det gäller kisseriet... i fredags var där säkert över 20.000 människor på stranden... och ingen kö till toaletten... har strandmäniskor större kissblåsor än genomsnittsmänniskan?
För inte kan det väl vara som så att...
... det finns någon som kissar i vattnet.
Frågan är inte helt överflödig för det finns misstankar om att allt inte står helt rätt till på stranden när det gäller kisseriet... i fredags var där säkert över 20.000 människor på stranden... och ingen kö till toaletten... har strandmäniskor större kissblåsor än genomsnittsmänniskan?
För inte kan det väl vara som så att...
... det finns någon som kissar i vattnet.
ॐ...
... har jag hängande i mitt halsband...
... som ett smycke.
Jag får ofta frågan om vad den symbolen betyder... och jag brukar ge svaret som min Indiske yogalärare gav till mig... mest för att jag tycker att han beskrev det så vackert... att det symboliserar... regnbågen i ljud... alla ljud som finns.
Jag vet inte riktigt varför jag snöade in då mycket på just denna symbol... men den har faktiskt hängt med mig ett bra tag... jag har väl alltid gillat symboler och varit intresserad av dem... har målat en och annan tröja med lite olika symboler... oftast väldigt gamla symboler som överlevt i flera tusen år... det är något speciellt med dem tycker jag.
Smycket som jag har hängande i mitt halsband köpte jag i Indien förra året... och eftersom så många frågar mig om vad det betyder så tog jag mig faktiskt tid idag att ta reda på det... och då hittade jag en text som jag klistrar in här på min blogg... det är ju inte jag som skrivit den men jag tycker att den förklarar rätt bra vad det är för symbol jag bär på... och för min egen del så gillar jag bara mitt smycke ännu mer efter att ha läst denna text...
Aum (Om)
Det kanske mest kända hinduiska tecknet i västvärlden är Aum eller om.
Aum är den heligaste av alla stavelser inom hinduismen och Vedaböckerna (Upanishaderna) och symboliserar den hinduiska världssjälen eller universum. Aum är närvarande i allt och fungerar som ett verktyg för att hjälpa människor att komma i kontakt med världssjälen, brahman. Enligt hinduism uppkom hela kosmos av den vibration och resonans som följde på att Aum uttalades. I sin renaste form representerar Aum faktumet att allt är ett - Aum är summan och substansen av alla ord, det fundamentala ljudet som symboliserar ett absolut universum. Aum innehåller summan av alla ljud i alfabetet och är det gudomliga i form av ett ord. För hinduer är Aum en symbol för andlig fullkomlighet. Symbolen är också helig för buddhister.
Aum är sanskritalfabetets första bokstav och böner som bes påbörjas och avslutas med Aum. Aum uttalas ofta i mantra vid exempelvis meditation. Ett mantra är ett heligt ljud som man använder vid till exempel ritualer, yoga och meditation. Ljudet som uppstår när man upprepar mantrat är en väg att nå Gud och den mediterandes eget inre ljus. Aum uttalas dessutom vid till exempel böner, välsignelser eller när man läser heliga texter.
Aum består av tre ljud, A-U-M, och dessa tre spelar var för sig en viktig roll. A står för skapelse, U står för bevarande och M står för förstörelse eller upplösning. Dessa tre representerar tillsammans en form av treenighet i hinduismen - Brahma (skaparen), Vishnu (upprätthållaren) och Shiva (förstöraren/upplösaren). Detta är dock inte en treenighet i västerländsk betydelse utan alla tre gudar, Brahma, Vishnu och Shiva, är enskilda krafter som man kan dyrka var för sig. En del troende ser alla tre som en del av Brahman, världssjälen, men den folkliga hinduismen har många trogna Vishnu eller Shiva följeslagare. När man upprepar Aum i ett mantra vid till exempel meditation, har Aum en fjärde ton - en ton som inte kan förstås utan bara upplevas. När man upprepar Aum i ett mantra vid meditation står ljudet A för det vakna medvetandets nivå, där vi upplever omvärlden med våra sinnen, U står för drömmedvetandet, inre upplevelser och M står för djupsömnsnivån, fritt från begär och drömmar här upplevs ren lycka. Det fjärde ljudet är stillhet/tystnad och här upplevs inga yttre eller inre objekt. Det här fjärde ljudet kan inte förstås, bara upplevas. Upplevelsen av det fjärde ljudet är det man strävar efter när man t.ex. mediterar över Aum. När man når fram till stillheten hittar man sig själv, sin själ (atman) och kan på det sättet få kontakt med brahman - världssjälen.
Betydelsen av ett ord och treenighet (så som Aum och hinduismens så kallade "treenighet") finns också i betydligt yngre religioner, så som kristendomen. Aposteln Johannes skriver i Bibeln: "I Begynnelsen fanns Ordet och Ordet var med Gud, och Ordet var Gud."
Ingenting...
... kan vara riktigt skönt.
Idag så har jag haft en dag fylld av ingenting... och det är någonting som jag uppskattar mer och mer... regnet strilar ner utanför mitt fönster... och det är så himla skönt att bara få vara hemma och göra... ingenting... fast naturligtvis så fuskar jag... när jag gör ingenting så brukar ja alltid få något gjort... som en maskin tvätt... eller att vattna blommorna.
Idag är inget undantag... blixten slog ner hemma hos mig tidigare idag... och strömmen gick... TV:n stänges av (bara för en kort sekund tack å lov)... och mitt internet försvann... helt sinnesjukt hur beroende jag har lyckats bli av min dator... bloggen... facebook... ja ni vet... så jag fick ta en sväng bort till vår datakille (han bor bara en kilometer ifrån mig) och fixa ett nytt modem...
... och koppla ihop det så att internet funkade igen.
Nä nu ska jag fortsätta att göra ingenting... och det börjar bli bråttom för nu ska ingenting fyllas med en film som börjar... typ nu med detsamma... fan jag tycker att det kan vara lite stressigt att göra ingenting... konstigt... beror det på att jag hela tiden fyller mitt ingenting med någonting?
Idag så har jag haft en dag fylld av ingenting... och det är någonting som jag uppskattar mer och mer... regnet strilar ner utanför mitt fönster... och det är så himla skönt att bara få vara hemma och göra... ingenting... fast naturligtvis så fuskar jag... när jag gör ingenting så brukar ja alltid få något gjort... som en maskin tvätt... eller att vattna blommorna.
Idag är inget undantag... blixten slog ner hemma hos mig tidigare idag... och strömmen gick... TV:n stänges av (bara för en kort sekund tack å lov)... och mitt internet försvann... helt sinnesjukt hur beroende jag har lyckats bli av min dator... bloggen... facebook... ja ni vet... så jag fick ta en sväng bort till vår datakille (han bor bara en kilometer ifrån mig) och fixa ett nytt modem...
... och koppla ihop det så att internet funkade igen.
Nä nu ska jag fortsätta att göra ingenting... och det börjar bli bråttom för nu ska ingenting fyllas med en film som börjar... typ nu med detsamma... fan jag tycker att det kan vara lite stressigt att göra ingenting... konstigt... beror det på att jag hela tiden fyller mitt ingenting med någonting?
Tårar av lycka...
... kände jag.
Vad var det för omvälvande upplevelse som skapade denna eufori kanske ni undrar... och det ska jag svara på.
... Det var en trisslott.
Ja inte själva trisslotten... det är ju bara en bit papper... nä det var hennes glädje... den lite äldre damen som nyss skrapade fram 25 år på triss på morgonprogrammet i TV:n... hon bara strålade till så det bara klack till i mig... och jag kunde känna hur tårarna kom krypande från tårna... inte för att jag kände henne... inte för att jag på något sätt har den blekaste aning om vem hon är... nä inte för någonting speciellt... utan bara för hennes glädje... det var en glädje som fick mig att känna lycka...
Vad var det för omvälvande upplevelse som skapade denna eufori kanske ni undrar... och det ska jag svara på.
... Det var en trisslott.
Ja inte själva trisslotten... det är ju bara en bit papper... nä det var hennes glädje... den lite äldre damen som nyss skrapade fram 25 år på triss på morgonprogrammet i TV:n... hon bara strålade till så det bara klack till i mig... och jag kunde känna hur tårarna kom krypande från tårna... inte för att jag kände henne... inte för att jag på något sätt har den blekaste aning om vem hon är... nä inte för någonting speciellt... utan bara för hennes glädje... det var en glädje som fick mig att känna lycka...
Tråkigt...
... att läsa min egen blogg.
Det har varit mycket Tylösand nu... mitt liv består ju mest av arbete just nu... och mitt arbete är ju att åka till Tylösand och bada varje vardag... förstår att ni tröttnar att läsa om det... det hade jag gjort... hur skoj är det att läsa om att...
... det var trångt och soligt på stranden idag.
Nä... det är något som ska upplevas istället... på plats... det är liksom en grej som inte gör sig i text... nä på med badkläderna och kom och hälsa på oss istället... det är mycket roligare.
Visst har jag roliga grejer att berätta om denna dagen också... som att vi var ett STORT gäng som samlades på vår camp idag... jag har inte räknat efter än man jag tror faktiskt att vi snackar rekordmånga som hängt med oss idag... ett direkt resultat över att det vi sysslar med funkar... riktigt riktigt bra... och att vi har etablerat oss riktigt ordentligt... man vet var vi finns... och alla som jobbar på ett eller annat sätt på stranden vet vilka vi är... och vi har ett mycket gott rykte... men viktigast av allt är ändå att vi kan visa den som just slutat med drogerna ett drogfritt allternativ som är attraktivt... och då snackar jag inte om någon form av sexuell attraktion... något som tydligen någon trodde att detta handlade om... han eller hon kunde inte ha mer fel... för precis tvärtom så visar vi att vem som helst kan ta sig till stranden för att umgås och bada... man behöver inte se ut på ett speciellt sätt...
... jag tror att den som hade så många åsikter hade mått bra av att titta ner till oss... så om du läser detta ska du veta att du är mer än välkommen... och du kan fortsätta att vara anonym om du vill *L*.
Två veckor kvar... sen ska jag ha semester... undrar om jag pallar att åka till stranden då... eller om det är för tråkigt?
Det har varit mycket Tylösand nu... mitt liv består ju mest av arbete just nu... och mitt arbete är ju att åka till Tylösand och bada varje vardag... förstår att ni tröttnar att läsa om det... det hade jag gjort... hur skoj är det att läsa om att...
... det var trångt och soligt på stranden idag.
Nä... det är något som ska upplevas istället... på plats... det är liksom en grej som inte gör sig i text... nä på med badkläderna och kom och hälsa på oss istället... det är mycket roligare.
Visst har jag roliga grejer att berätta om denna dagen också... som att vi var ett STORT gäng som samlades på vår camp idag... jag har inte räknat efter än man jag tror faktiskt att vi snackar rekordmånga som hängt med oss idag... ett direkt resultat över att det vi sysslar med funkar... riktigt riktigt bra... och att vi har etablerat oss riktigt ordentligt... man vet var vi finns... och alla som jobbar på ett eller annat sätt på stranden vet vilka vi är... och vi har ett mycket gott rykte... men viktigast av allt är ändå att vi kan visa den som just slutat med drogerna ett drogfritt allternativ som är attraktivt... och då snackar jag inte om någon form av sexuell attraktion... något som tydligen någon trodde att detta handlade om... han eller hon kunde inte ha mer fel... för precis tvärtom så visar vi att vem som helst kan ta sig till stranden för att umgås och bada... man behöver inte se ut på ett speciellt sätt...
... jag tror att den som hade så många åsikter hade mått bra av att titta ner till oss... så om du läser detta ska du veta att du är mer än välkommen... och du kan fortsätta att vara anonym om du vill *L*.
Två veckor kvar... sen ska jag ha semester... undrar om jag pallar att åka till stranden då... eller om det är för tråkigt?
Upptaget...
... låter det när man ringer hem till mig... hela tiden.
Det beror inte på att jag är en rackarns upptagen man när jag är hemma i mitt hus... nä... det är inte jag som är upptagen... det är...
... bara min hemtelefon.
Helt ärligt så är det en smula irriterande... för min mobil funkar inte heller ute i skogen... ibland så kommer det fram ett samtal... och det är skitjobbigt att snacka i en telefon utan täckning... krrrrr...ukrrrr... jag har... krrrr... hallå... krrrrrr... krrrrr... hör du... krrrrr... mig... krrrr...
... konstigt nog så funkar internet än så länge... det är "bara" min vanliga telefon som inte funkar... ett sätt som jag kan hålla kontakten med omvärlden på förutom internet är via sms... och det är inte så himla enkelt heller... för jag måste ju ha täckning när jag skickar iväg ett sms också... en stressfaktor att inte kunna skicka när jag vill utan hela tiden hålla på att kolla på telefonen för att se när den behagar att vilja koppla upp sig i några sekunder... suck...
... och nu ska jag till stranden... där funkar det inte så bra med telefon heller... så förvänta er inte att jag svarar när jag är där... jag gör mitt bästa för att kolla mina samtal på lunchen och ha en halvtimmes telefontid där... nä på stranden så finns det viktigare grejer att syssla med... som att koppla av och bli av med stressen som mina krånglande telefoner skapar... så nu drar jag iväg...
... till stranden och plaskar med mina fötter i det varma vattnet...
... så på något sätt är det ju inte helt fel att min telefon tutar upptaget... tut.. tut... tut... tut... tut... tut... tut... tut... tut...
Det beror inte på att jag är en rackarns upptagen man när jag är hemma i mitt hus... nä... det är inte jag som är upptagen... det är...
... bara min hemtelefon.
Helt ärligt så är det en smula irriterande... för min mobil funkar inte heller ute i skogen... ibland så kommer det fram ett samtal... och det är skitjobbigt att snacka i en telefon utan täckning... krrrrr...ukrrrr... jag har... krrrr... hallå... krrrrrr... krrrrr... hör du... krrrrr... mig... krrrr...
... konstigt nog så funkar internet än så länge... det är "bara" min vanliga telefon som inte funkar... ett sätt som jag kan hålla kontakten med omvärlden på förutom internet är via sms... och det är inte så himla enkelt heller... för jag måste ju ha täckning när jag skickar iväg ett sms också... en stressfaktor att inte kunna skicka när jag vill utan hela tiden hålla på att kolla på telefonen för att se när den behagar att vilja koppla upp sig i några sekunder... suck...
... och nu ska jag till stranden... där funkar det inte så bra med telefon heller... så förvänta er inte att jag svarar när jag är där... jag gör mitt bästa för att kolla mina samtal på lunchen och ha en halvtimmes telefontid där... nä på stranden så finns det viktigare grejer att syssla med... som att koppla av och bli av med stressen som mina krånglande telefoner skapar... så nu drar jag iväg...
... till stranden och plaskar med mina fötter i det varma vattnet...
... så på något sätt är det ju inte helt fel att min telefon tutar upptaget... tut.. tut... tut... tut... tut... tut... tut... tut... tut...
Åldrandet...
... knackade ju på i morse.
Som jag skrev innan så hade jag lite svårt för att gå upp i morse eftersom jag la mig så sent kvällen innan... och det får mig att tänka på förändringar som faller sig rätt naturliga... typ åldrande och sånt... jag blir ju så himla förvånad när jag får mina "jag har blivit äldre insikter"... de kommer alltid som en blixt från en klar himmel... jag är aldrig beredd.
Ännu så länge har jag inte behövt använda mig av min reservplan som jag lagt upp för att möta mitt åldrande... jag har ju resonerat som så att om jag skiter i att träna så länge som möjligt så kan jag spara den möjligheten till att köpa några friska år till... alla som tränar snackar ju så mycket om hur friska de är... att det liksom lönar sig att...
... lyfta jättetunga grejer och anstränga sig järnet tillsammans i grupp.
Måste erkänna att det tar emot... jag tvekar... och faktiskt så tvivlar jag lite också... kommer ihåg hur snacket gick på de som slutat att röka... hur jävla bra de sa att de mådde... och så rabblade de upp en hel radda med fysiska belöningar som jag kunde vänta mig om jag la av med ciggen... och jag ska säga er att vill ni uppleva positiva fysiska belöningar så kan iallafall inte jag rekomendera er att sluta röka... rent fysiskt så upplever jag nog snarare att jag har fått konsekvenser... hår i halsen... gått upp i vikt... känt lukten från mina egna armhålor och kommit till insikt om att jag kanske trots allt skulle börja använda deoderant (bara det en hemsk upptäckt)... nä belöningarna av att vara rökfri ligger på ett helt annat plan...
... för ärligt så måste jag ju erkänna att min rökfrihet är av godo... men inte på det sättet jag väntade mig... men det ska jag berätta om en annan gång.
Nu var det ju åldrande och fysisk träning det handlade om... och det som jag mest funderar på när det gäller det här med att bli äldre är att det inte känns som jag trodde det skulle göra... jag förstår vad de som blivit äldre före mig menat när de har försökt förklara åldrandet för mig... men jag förstår också att det är något som måste upplevas för att förstås... förstår ni *L*?
Att bli äldre är inte alls som jag trodde... jag trodde att jag skulle känna mig gammal på ett helt annat sätt... för jag hade ju en uppfattning om hur det skulle vara att bli äldre... och den stämmer inte... att bli äldre är inget gammalt för mig... nä att bli gammal är en helt ny upplevelse... så gammalt är faktiskt nytt... helt jävla sprillans nytt...
... och det är ju därför som jag blir lika förvånad varje gång jag får en insikt om att jag blivit äldre...
Som jag skrev innan så hade jag lite svårt för att gå upp i morse eftersom jag la mig så sent kvällen innan... och det får mig att tänka på förändringar som faller sig rätt naturliga... typ åldrande och sånt... jag blir ju så himla förvånad när jag får mina "jag har blivit äldre insikter"... de kommer alltid som en blixt från en klar himmel... jag är aldrig beredd.
Ännu så länge har jag inte behövt använda mig av min reservplan som jag lagt upp för att möta mitt åldrande... jag har ju resonerat som så att om jag skiter i att träna så länge som möjligt så kan jag spara den möjligheten till att köpa några friska år till... alla som tränar snackar ju så mycket om hur friska de är... att det liksom lönar sig att...
... lyfta jättetunga grejer och anstränga sig järnet tillsammans i grupp.
Måste erkänna att det tar emot... jag tvekar... och faktiskt så tvivlar jag lite också... kommer ihåg hur snacket gick på de som slutat att röka... hur jävla bra de sa att de mådde... och så rabblade de upp en hel radda med fysiska belöningar som jag kunde vänta mig om jag la av med ciggen... och jag ska säga er att vill ni uppleva positiva fysiska belöningar så kan iallafall inte jag rekomendera er att sluta röka... rent fysiskt så upplever jag nog snarare att jag har fått konsekvenser... hår i halsen... gått upp i vikt... känt lukten från mina egna armhålor och kommit till insikt om att jag kanske trots allt skulle börja använda deoderant (bara det en hemsk upptäckt)... nä belöningarna av att vara rökfri ligger på ett helt annat plan...
... för ärligt så måste jag ju erkänna att min rökfrihet är av godo... men inte på det sättet jag väntade mig... men det ska jag berätta om en annan gång.
Nu var det ju åldrande och fysisk träning det handlade om... och det som jag mest funderar på när det gäller det här med att bli äldre är att det inte känns som jag trodde det skulle göra... jag förstår vad de som blivit äldre före mig menat när de har försökt förklara åldrandet för mig... men jag förstår också att det är något som måste upplevas för att förstås... förstår ni *L*?
Att bli äldre är inte alls som jag trodde... jag trodde att jag skulle känna mig gammal på ett helt annat sätt... för jag hade ju en uppfattning om hur det skulle vara att bli äldre... och den stämmer inte... att bli äldre är inget gammalt för mig... nä att bli gammal är en helt ny upplevelse... så gammalt är faktiskt nytt... helt jävla sprillans nytt...
... och det är ju därför som jag blir lika förvånad varje gång jag får en insikt om att jag blivit äldre...
Sent...
... blev det igår.
Eller... sent och sent... jag kom ju faktiskt i säng vid 01.30-tiden och det är ju inte sååååå sent... men fan jag börjar väl bli gammal eller nåt för jag känner av när jag går upp på morgonen att jag laggt mig lite senare än vanligt en dag... någonting som bara kom som en överaskning från ingenstans en dag... jag kommer ihåg när jag kunde lägga mig en timme innan jag skulle gå upp och det inte var några som helst problem... så är det inte längre... nu verkar det som om jag behöver sova ett visst antal timmar varje natt för att kunna fungera normalt.
Kanske är det som så att det är våra lååååånga dagar ute i den friska luften som tar på krafterna?
Eller... sent och sent... jag kom ju faktiskt i säng vid 01.30-tiden och det är ju inte sååååå sent... men fan jag börjar väl bli gammal eller nåt för jag känner av när jag går upp på morgonen att jag laggt mig lite senare än vanligt en dag... någonting som bara kom som en överaskning från ingenstans en dag... jag kommer ihåg när jag kunde lägga mig en timme innan jag skulle gå upp och det inte var några som helst problem... så är det inte längre... nu verkar det som om jag behöver sova ett visst antal timmar varje natt för att kunna fungera normalt.
Kanske är det som så att det är våra lååååånga dagar ute i den friska luften som tar på krafterna?
Du känner ju halva stan...
... sa han till mig min bror.
Det är inte sant... visst känner jag en hel del människor eftersom mitt jobb består till stora delar av möten med människor... men vad vi snackade om var att ta en sväng på stan i morgon kväll... och jag får erkänna att det var ett tag sedan jag var ute på stan en kväll... det är inte människorna som sitter på krogen som jag träffar nuförtiden... möjligtvis de som befunnit sig på krogen lite väl mycket och nu söker efter ett allternativ så att de slipper att gå dit *L*... men det var ju några år sedan vi träffades min bror och jag... och jag vill minnas att jag då jag träffade honom senast var under min mest intensiva "läramigattgåpåkrogenutanattvarafullperiod"...
... nu är jag ju mest en "liggapåstrandenåhadetsoftkille"... så jag gör väl samma sak med min bror som med min syster i lördags... bestämmer träff med honom på Tylösand... det är ju "hemmaplan" för mig.
Idag så var det högsommar igen... och rätt mycket folk på stranden... underbart badväder och det var skönt med en riktig aktiv volleybollsdag som vi varvade med riktigt härliga lååååånga bad... dagen i ära hade jag visst "råkat" ta på mig en gammal tröja som jag målat när jag fortfarande var aktiv narkoman... jag målade mängder av T-shirts när jag var aktiv narkoman... hade en idé om att få på så många människor som möjligt en sol som jag målade i hur många exemplar som helst... och jag gillar min gamla T-shirt... men den är ju liksom väääääldigt sliten så det enda tillfälle då jag kan ha på den är faktiskt på sommaren... för på stranden kan man ju i princip se ut hur som helst... iallafall när man blivit lite solbränd...
... jag målade denna T-shirt 1994... i en annan tid... och i ett annat liv.
Kanske tar jag på mig denna tröja för att visa mig själv att alla mina år inte är bortkastade... att om jag äger min historia så kan jag skapa min egen framtid... men om jag ska vara riktigt ärlig så tar jag nog fan på mig den för att jag är stolt över den... för jag tycker den är häftig... hua... får man tycka om vad man själv målat?
Det är inte sant... visst känner jag en hel del människor eftersom mitt jobb består till stora delar av möten med människor... men vad vi snackade om var att ta en sväng på stan i morgon kväll... och jag får erkänna att det var ett tag sedan jag var ute på stan en kväll... det är inte människorna som sitter på krogen som jag träffar nuförtiden... möjligtvis de som befunnit sig på krogen lite väl mycket och nu söker efter ett allternativ så att de slipper att gå dit *L*... men det var ju några år sedan vi träffades min bror och jag... och jag vill minnas att jag då jag träffade honom senast var under min mest intensiva "läramigattgåpåkrogenutanattvarafullperiod"...
... nu är jag ju mest en "liggapåstrandenåhadetsoftkille"... så jag gör väl samma sak med min bror som med min syster i lördags... bestämmer träff med honom på Tylösand... det är ju "hemmaplan" för mig.
Idag så var det högsommar igen... och rätt mycket folk på stranden... underbart badväder och det var skönt med en riktig aktiv volleybollsdag som vi varvade med riktigt härliga lååååånga bad... dagen i ära hade jag visst "råkat" ta på mig en gammal tröja som jag målat när jag fortfarande var aktiv narkoman... jag målade mängder av T-shirts när jag var aktiv narkoman... hade en idé om att få på så många människor som möjligt en sol som jag målade i hur många exemplar som helst... och jag gillar min gamla T-shirt... men den är ju liksom väääääldigt sliten så det enda tillfälle då jag kan ha på den är faktiskt på sommaren... för på stranden kan man ju i princip se ut hur som helst... iallafall när man blivit lite solbränd...
... jag målade denna T-shirt 1994... i en annan tid... och i ett annat liv.
Kanske tar jag på mig denna tröja för att visa mig själv att alla mina år inte är bortkastade... att om jag äger min historia så kan jag skapa min egen framtid... men om jag ska vara riktigt ärlig så tar jag nog fan på mig den för att jag är stolt över den... för jag tycker den är häftig... hua... får man tycka om vad man själv målat?
Overkligt...
... mitt i verkligheten.
Visst är det helt magiskt... ja nästan lite overkligt... men vi lämnade stan i ett ihållande regn i morse... ett regn som upphörde när vi parkerade vår buss på Tylösand... och det tog inte lång stund...
... så sprack ju himlen upp... igen.
Tack livet...
Visst är det helt magiskt... ja nästan lite overkligt... men vi lämnade stan i ett ihållande regn i morse... ett regn som upphörde när vi parkerade vår buss på Tylösand... och det tog inte lång stund...
... så sprack ju himlen upp... igen.
Tack livet...
Tuffa förutsättningar...
... för en dag på stranden.
Regnet faller från en molnig himmel... och vi är på väg till stranden... och visst känns det lite knasigt... det är tur att jag VET att det inte finns några dåliga väder... att jag VET att det bästa jag kan göra av denna dagen är att åka till stranden... och bada i sommarregnet...
... men visst fan känns det lite konstigt när jag står här utanför vår VågaVa-lokal i Halmstad och ser på...
... hur regnet rinner ner i en brunn.
Regnet faller från en molnig himmel... och vi är på väg till stranden... och visst känns det lite knasigt... det är tur att jag VET att det inte finns några dåliga väder... att jag VET att det bästa jag kan göra av denna dagen är att åka till stranden... och bada i sommarregnet...
... men visst fan känns det lite konstigt när jag står här utanför vår VågaVa-lokal i Halmstad och ser på...
... hur regnet rinner ner i en brunn.
Partyparty...
... all night looooong.
Vi snackar om värsta feta partykillen nu... ojojoj.
... ingen går säker nu.
Nja det är väl inte riktigt sant... jag har liksom vuxit ifrån partytjosangrejen de senaste åren... och det är helt okej för partypartygrejen klarar sig faktiskt alldeles utmärkt utan mig... eller hjälpligt iallafall *L*.
Det fanns en tid i min drogfrihet då jag tyckte att det var viktigt för mig att kunna göra vadsomhelst utan att behöva droga mig... och på den tiden blev vadsomhelst oftast att gå ut på krogen och lära mig festa utan varken knark eller sprit... och det tog ett tag men trägen vinner... jag kan idag gå vart jag vill utan att behöva peta i mig något... jag fixar att dansa nykter... och jag har gjort det i några år... varit den drogfria partykillen.
Det var skoj att gå ut igår... nästan lite nostalgist... men jag blev också väldigt påmind om att jag redan gjort den grejen... att det nu är andra utmaningar som väntar på mig... och att jag utvecklas... ja jävlar... det händer grejer hela tiden... om jag låter dem hända... jag är inte längre en slav under mina rädslor... jag är fri... att göra precis vadsomhelst...
... jag är ledsen alla partypartyställen... men ni får faktiskt klara er utan mig nu... jag kan redan dansa nykter och tänker anta nya spännande utmaningar... som lockar mer än att gå ut i sommarhalmstad och dansa... ja jävlar... nu åker jag snart till Barcelona... drogfri... bara för att jag nuförtiden kan göra vadsomhelst... och vem vet... kanske blir det lite partyparty där... för jag har ju faktiskt lärt mig att dansa nykter...
... i ett pulserandepartypartyfulltavturistersommarhalmstad...
Vi snackar om värsta feta partykillen nu... ojojoj.
... ingen går säker nu.
Nja det är väl inte riktigt sant... jag har liksom vuxit ifrån partytjosangrejen de senaste åren... och det är helt okej för partypartygrejen klarar sig faktiskt alldeles utmärkt utan mig... eller hjälpligt iallafall *L*.
Det fanns en tid i min drogfrihet då jag tyckte att det var viktigt för mig att kunna göra vadsomhelst utan att behöva droga mig... och på den tiden blev vadsomhelst oftast att gå ut på krogen och lära mig festa utan varken knark eller sprit... och det tog ett tag men trägen vinner... jag kan idag gå vart jag vill utan att behöva peta i mig något... jag fixar att dansa nykter... och jag har gjort det i några år... varit den drogfria partykillen.
Det var skoj att gå ut igår... nästan lite nostalgist... men jag blev också väldigt påmind om att jag redan gjort den grejen... att det nu är andra utmaningar som väntar på mig... och att jag utvecklas... ja jävlar... det händer grejer hela tiden... om jag låter dem hända... jag är inte längre en slav under mina rädslor... jag är fri... att göra precis vadsomhelst...
... jag är ledsen alla partypartyställen... men ni får faktiskt klara er utan mig nu... jag kan redan dansa nykter och tänker anta nya spännande utmaningar... som lockar mer än att gå ut i sommarhalmstad och dansa... ja jävlar... nu åker jag snart till Barcelona... drogfri... bara för att jag nuförtiden kan göra vadsomhelst... och vem vet... kanske blir det lite partyparty där... för jag har ju faktiskt lärt mig att dansa nykter...
... i ett pulserandepartypartyfulltavturistersommarhalmstad...
Överraskningar...
... kommer oftast oväntat.
Det är väl kanske själva grejen med just överraskningar... att de är oväntade... som igår... vi satt på stranden som vanligt och då har vi ju våra ritualer... struktur är kanske ett bättre namn... ni vet att åka samma tid varje morgon... slå upp vår camp... här har det faktiskt skett en liten förändring de senaste två dagarna då det blåst ganska mycket och vi har flyttat in bland dynorna för att inte blåsa bort... men ändå... vi ligger där och käkar vår frukost... och bara är... att vara på stranden handlar väldigt mycket om att... bara vara... här och nu...
... igår var inget undantag... och eftersom det är lite mulet och blåsigt så är vi ju konstigt nog ganska ensamma på stranden... väldigt underligt egentligen eftersom det är sååååå himla vackert och en sååååå häftig naturupplevelse... men nu kom jag ifrån ämnet... överraskningar... för helt plötsligt så händer det... kolla denna filmen och förstå vår reaktion när vi satt med gapande munnar och bara stirrade...
... en närmast overklig upplevelse.
Och det var allt... efter denna upplevelse så syntes det inte ett endaste spår på stranden... nä allt var precis som vanligt...
... en lite mulen sommardag på stranden i Tylösand.
Idag är en stor dag för mig... jag ska iväg till ett jätteroligt möte med en människa som jag tycker mycket om... det var länge sedan vi sågs sist eftersom hon bor på anrda sidan jorden... och det är ju en liten bit att åka... ja detta ser jag verkligen fram emot... och naturligtvis så drar vi väl iväg och käkar en bit på Tylösand... vårt paradis i Halmstad om ni frågar mig...
Det är väl kanske själva grejen med just överraskningar... att de är oväntade... som igår... vi satt på stranden som vanligt och då har vi ju våra ritualer... struktur är kanske ett bättre namn... ni vet att åka samma tid varje morgon... slå upp vår camp... här har det faktiskt skett en liten förändring de senaste två dagarna då det blåst ganska mycket och vi har flyttat in bland dynorna för att inte blåsa bort... men ändå... vi ligger där och käkar vår frukost... och bara är... att vara på stranden handlar väldigt mycket om att... bara vara... här och nu...
... igår var inget undantag... och eftersom det är lite mulet och blåsigt så är vi ju konstigt nog ganska ensamma på stranden... väldigt underligt egentligen eftersom det är sååååå himla vackert och en sååååå häftig naturupplevelse... men nu kom jag ifrån ämnet... överraskningar... för helt plötsligt så händer det... kolla denna filmen och förstå vår reaktion när vi satt med gapande munnar och bara stirrade...
... en närmast overklig upplevelse.
Och det var allt... efter denna upplevelse så syntes det inte ett endaste spår på stranden... nä allt var precis som vanligt...
... en lite mulen sommardag på stranden i Tylösand.
Idag är en stor dag för mig... jag ska iväg till ett jätteroligt möte med en människa som jag tycker mycket om... det var länge sedan vi sågs sist eftersom hon bor på anrda sidan jorden... och det är ju en liten bit att åka... ja detta ser jag verkligen fram emot... och naturligtvis så drar vi väl iväg och käkar en bit på Tylösand... vårt paradis i Halmstad om ni frågar mig...
Friskt...
... låter ju bra.
De hade inte varit sååååå svårt att kalla denna morgonen för svinkall & blåsig... men nä... då blir det ju bara hur jobbigt som helst att åka till stranden... nä då är det bättre att åka till stranden med en inställning av att det är friskt... för friskt vågat är ju hälften vunnit... eller hur?
Är ni helt galna...
... undrade de i affären.
De syftade på att vi var på väg till stranden... såklart... mörka moln tornade upp sig och det blåste ordentligt rakt på från väst... med andra ord upplagt för årets bästa bad... och så blev det... årets absolut bästa bad... vågorna var rekordstora och badvakten stod och höll koll på oss... och det kan jag förstå för det var röd flagg (farligt att bada) p.g.a. de starka strömmarna... men vilket bad vi fick...
...det var verkligen kraft i vågorna idag.
Vi passade på att kasta oss i vattnet när det började att regna lite grann... tänkte att nu blir vi ju ändå blöta... och det var varmare i vattnet än i luften just då eftersom solen hade gått i moln... nu dröjde det inte länge innan solen tittade fram igen och vi kunde värma oss eftersom vi valde att ligga i lä bakom en sanddyn... och som vanligt (helt otroligt faktiskt) så hade vi jättebra väder ute på Tylösand idag igen... läste på tidningarnas rubriker om regnkaos i Sverige... konstigt... var då?
Blåsigt javisst... men samtidigt bara helt jävla underbart... kanske är vi galna men va fan... vi mår ju kanonbra och är lyckliga på vår ljuvliga strand... och jag har lätt för att tycka...
... livet är fantastiskt...
De syftade på att vi var på väg till stranden... såklart... mörka moln tornade upp sig och det blåste ordentligt rakt på från väst... med andra ord upplagt för årets bästa bad... och så blev det... årets absolut bästa bad... vågorna var rekordstora och badvakten stod och höll koll på oss... och det kan jag förstå för det var röd flagg (farligt att bada) p.g.a. de starka strömmarna... men vilket bad vi fick...
...det var verkligen kraft i vågorna idag.
Vi passade på att kasta oss i vattnet när det började att regna lite grann... tänkte att nu blir vi ju ändå blöta... och det var varmare i vattnet än i luften just då eftersom solen hade gått i moln... nu dröjde det inte länge innan solen tittade fram igen och vi kunde värma oss eftersom vi valde att ligga i lä bakom en sanddyn... och som vanligt (helt otroligt faktiskt) så hade vi jättebra väder ute på Tylösand idag igen... läste på tidningarnas rubriker om regnkaos i Sverige... konstigt... var då?
Blåsigt javisst... men samtidigt bara helt jävla underbart... kanske är vi galna men va fan... vi mår ju kanonbra och är lyckliga på vår ljuvliga strand... och jag har lätt för att tycka...
... livet är fantastiskt...
Blind...
... är jag väl inte riktigt.
Men i morse åkte den ut... min endaste lins (den andra försvann i havet för några dagar sedan)... och nu sitter jag här framför datorn och har satt på mig mina gamla progresiva glasögon... och det känns som om jag tagit LSD... en riktig surealistisk upplevelse eftersom skärmen ser ut att röra sig och har inte kvar sin fyrkantiga form längre...
... vet inte om jag vågar fortsätta att skriva här... nu... jag känner mig lite yr... nästan lite illamående...
... nä, nu åker glasögonen av...
...och jag åker till stranden...
...tur att jag har talböcker... nu när jag inget ser längre...
Men i morse åkte den ut... min endaste lins (den andra försvann i havet för några dagar sedan)... och nu sitter jag här framför datorn och har satt på mig mina gamla progresiva glasögon... och det känns som om jag tagit LSD... en riktig surealistisk upplevelse eftersom skärmen ser ut att röra sig och har inte kvar sin fyrkantiga form längre...
... vet inte om jag vågar fortsätta att skriva här... nu... jag känner mig lite yr... nästan lite illamående...
... nä, nu åker glasögonen av...
...och jag åker till stranden...
...tur att jag har talböcker... nu när jag inget ser längre...
Att trivas...
... på jobbet är en gåva.
Jag har just nu det bästa jobb som finns... ja det är min åsikt (det finns naturligtvis människor som skulle tycka att mitt jobb var skräp)... för jag gillar att vara på en sommarkille på Tylösand... det känns som om det är "min" strand nu.
Har lite svårt att minnas hur jag inte kunde åka dit för att jag hade fördommar om de som befann sig på den stranden... att det var ett "snobbigt" ställe som inte ville att jag skulle komma dit... oj så fel jag hade... från att ha varit livrädd den första veckan för några år sedan (rätt många faktiskt... vi har varit på den stranden fem veckor varje sommar sedan 2002 nu)... till att känna som jag gör nu... en längtan över att få komma iväg till mitt "sommarjobb"...
... jag är en lyckligt lottad kille...
... men sanningen är att det är min drogfrihet som gjort detta möjligt... jag bor i ett land där det finns hjälp att få för den som vill välja ett drogfritt liv... och ett drogfritt liv är ett liv i frihet... jag är fri att göra vad jag vill idag... och kanske är det därför som jag gillar mitt jobb på stranden så mycket... det är verkligen fritt...
Jag har just nu det bästa jobb som finns... ja det är min åsikt (det finns naturligtvis människor som skulle tycka att mitt jobb var skräp)... för jag gillar att vara på en sommarkille på Tylösand... det känns som om det är "min" strand nu.
Har lite svårt att minnas hur jag inte kunde åka dit för att jag hade fördommar om de som befann sig på den stranden... att det var ett "snobbigt" ställe som inte ville att jag skulle komma dit... oj så fel jag hade... från att ha varit livrädd den första veckan för några år sedan (rätt många faktiskt... vi har varit på den stranden fem veckor varje sommar sedan 2002 nu)... till att känna som jag gör nu... en längtan över att få komma iväg till mitt "sommarjobb"...
... jag är en lyckligt lottad kille...
... men sanningen är att det är min drogfrihet som gjort detta möjligt... jag bor i ett land där det finns hjälp att få för den som vill välja ett drogfritt liv... och ett drogfritt liv är ett liv i frihet... jag är fri att göra vad jag vill idag... och kanske är det därför som jag gillar mitt jobb på stranden så mycket... det är verkligen fritt...
Efter regn...
... så kom det sol.
Ja så var vår dag... när vi åkte iväg från Halmstad i morse så regnade det... men det är något betydligt större än mig som styr över vädret på Tylösand... och jag är sååååå tacksam över att vi tagit ett beslut att åka till stranden varje dag oavsett vilket väder det är... det beslutet tog vi för några år sedan då vi fattade att vi inte var i stånd att kunna fatta de besluten på daglig basis... och definitivt inte i demokratisk anda heller... nä det funkade inte... så vi tog beslutet att strunta i vad det var för väder och det är nog ett av de bästa beslut vi någonsin tagit (okej då... beslutet att sluta supa och knarka var också himla bra)... så vi blev faktiskt inte vidare förvånade över att det slutade regna innan vi kom fram...
... och att solen började titta fram på den nästan helt tomma stranden.
Och det är nästan så att jag får nypa mig i armen... det är i det närmaste helt overkligt hur vi ännu en dag befann oss på rätt ställe på rätt tid... vi såg hur molnen tornade upp sig runt omkring oss och det var inte svårt att få ett bra perspektiv på min egen existens... jag är en del av någonting betydligt större än mig själv... det är inte svårt att förstå när jag befinner mig så nära naturens element som jag gör på Tylösand... och jag fattar bara inte att vi får ha stranden nästan helt för oss själva så länge innan sommargästerna hittar ner till oss... är det så att man hellre tittar på TV-vädret än kollar själv vad det är för väder?
Och hur ska metrologerna kunna ge en prognos när vädret skiftar så snabbt?
Så här såg det ut på vår strand vid middagstid (klickar ni på bilderna så blir de större)...
... det skiftade en hel del beroende på vart jag vände blicken...
Men hur i helvete vi kan få ha denna naturupplevelse så mycket för oss själva det förstår jag inte... jag kan lova er att även en regning dag på en sommarstrand är en upplevelse som är värd hur mycket som helst... många gånger har vi under åren som gått suttit på möten när människor mått skitdåligt för att inte vädret varit som man drömt om... och det är då som jag märkt att vi som badar en regnig dag skrattar mer och mår betydligt bättre... det måste vara något med den friska luften eller nåt... så nu när sitter jag här och skriver så är jag... trött... sandig... salt... och väldigt lycklig över min dag på stranden... igen...
Ja så var vår dag... när vi åkte iväg från Halmstad i morse så regnade det... men det är något betydligt större än mig som styr över vädret på Tylösand... och jag är sååååå tacksam över att vi tagit ett beslut att åka till stranden varje dag oavsett vilket väder det är... det beslutet tog vi för några år sedan då vi fattade att vi inte var i stånd att kunna fatta de besluten på daglig basis... och definitivt inte i demokratisk anda heller... nä det funkade inte... så vi tog beslutet att strunta i vad det var för väder och det är nog ett av de bästa beslut vi någonsin tagit (okej då... beslutet att sluta supa och knarka var också himla bra)... så vi blev faktiskt inte vidare förvånade över att det slutade regna innan vi kom fram...
... och att solen började titta fram på den nästan helt tomma stranden.
Och det är nästan så att jag får nypa mig i armen... det är i det närmaste helt overkligt hur vi ännu en dag befann oss på rätt ställe på rätt tid... vi såg hur molnen tornade upp sig runt omkring oss och det var inte svårt att få ett bra perspektiv på min egen existens... jag är en del av någonting betydligt större än mig själv... det är inte svårt att förstå när jag befinner mig så nära naturens element som jag gör på Tylösand... och jag fattar bara inte att vi får ha stranden nästan helt för oss själva så länge innan sommargästerna hittar ner till oss... är det så att man hellre tittar på TV-vädret än kollar själv vad det är för väder?
Och hur ska metrologerna kunna ge en prognos när vädret skiftar så snabbt?
Så här såg det ut på vår strand vid middagstid (klickar ni på bilderna så blir de större)...
... det skiftade en hel del beroende på vart jag vände blicken...
Men hur i helvete vi kan få ha denna naturupplevelse så mycket för oss själva det förstår jag inte... jag kan lova er att även en regning dag på en sommarstrand är en upplevelse som är värd hur mycket som helst... många gånger har vi under åren som gått suttit på möten när människor mått skitdåligt för att inte vädret varit som man drömt om... och det är då som jag märkt att vi som badar en regnig dag skrattar mer och mår betydligt bättre... det måste vara något med den friska luften eller nåt... så nu när sitter jag här och skriver så är jag... trött... sandig... salt... och väldigt lycklig över min dag på stranden... igen...
Samma lika...
... men helt unika.
Samma strand... två helt unika upplevelser... det är fan magi...
... att få plaska i havet med tårna... precis som det är magi...
... att få tårna plaskade av havet...
Samma strand... två helt unika upplevelser... det är fan magi...
... att få plaska i havet med tårna... precis som det är magi...
... att få tårna plaskade av havet...
En magisk dag...
... på stranden.
Enligt rapporterna så skulle ju då högtrycket vi hade förra veckan vara historia... och det var med en viss spänning vi idag fortsatte med vårt "VågaVa go beach 2009"... och vilken dag vi fick... den har varit helt magisk... vi var nere på stranden samma tid som vanligt och skillnaden mot förra veckan var att det dröjde ett tag innan stranden befolkades...
... så vi var faktiskt ganska ensamma på vår camp trots det soliga vädret.
Ja väder... det var ett annat väder... mer på något sätt... allting var mer... det blåste mer (dock inte så mycket att det blev jobbigt) och för första gången i år så var det till vår stora glädje...
... riktiga vågor när vi badade... skitskoj *L*.
Vi hade strålande sol hela dagen och det var först när vi skulle åka hem som de riktigt stora tunga molnen började skymma solen... och det var så vackert att jag fick lyckokänslor bara av att få vara där... ja denna dagen på Tylösand var verkligen helt sagolikt vacker... och att få uppleva en sådan dag nykter och drogfri är någonting som som måste upplevas för att förstås... stranden i Tylösand är så mycket mer än "bara" en badstrand... de som befann sig där idag vet precis vad det är jag pratar om när jag säger att en dag på Tylösand kan vara helt jävla magisk...
... på ett helt naturligt väldigt kraftfullt och otroligt vackert sätt... kom ner och njut med oss...
... och upplev magin...
... på stranden i Tylösand...
Enligt rapporterna så skulle ju då högtrycket vi hade förra veckan vara historia... och det var med en viss spänning vi idag fortsatte med vårt "VågaVa go beach 2009"... och vilken dag vi fick... den har varit helt magisk... vi var nere på stranden samma tid som vanligt och skillnaden mot förra veckan var att det dröjde ett tag innan stranden befolkades...
... så vi var faktiskt ganska ensamma på vår camp trots det soliga vädret.
Ja väder... det var ett annat väder... mer på något sätt... allting var mer... det blåste mer (dock inte så mycket att det blev jobbigt) och för första gången i år så var det till vår stora glädje...
... riktiga vågor när vi badade... skitskoj *L*.
Vi hade strålande sol hela dagen och det var först när vi skulle åka hem som de riktigt stora tunga molnen började skymma solen... och det var så vackert att jag fick lyckokänslor bara av att få vara där... ja denna dagen på Tylösand var verkligen helt sagolikt vacker... och att få uppleva en sådan dag nykter och drogfri är någonting som som måste upplevas för att förstås... stranden i Tylösand är så mycket mer än "bara" en badstrand... de som befann sig där idag vet precis vad det är jag pratar om när jag säger att en dag på Tylösand kan vara helt jävla magisk...
... på ett helt naturligt väldigt kraftfullt och otroligt vackert sätt... kom ner och njut med oss...
... och upplev magin...
... på stranden i Tylösand...
Väder...
... dramatik.
Efter en värmebölja som heter duga så kom det då... regnet... och som det regnade här hemma i de smålänska skogarna... rena skyfallet... och inte bara regn... nä det...
... blixtrade och dundrade så det stod härliga till här inne i skogarna.
Väder är häftigt... idag var jag inte så stor när jag kände marken vibbrera av åskans kraft... och jag tycker att det är magiskt att gå ut i regnet och känna hur det känns... att vara nära naturkrafterna... lite gudgrejen över alltihop...
Efter en värmebölja som heter duga så kom det då... regnet... och som det regnade här hemma i de smålänska skogarna... rena skyfallet... och inte bara regn... nä det...
... blixtrade och dundrade så det stod härliga till här inne i skogarna.
Väder är häftigt... idag var jag inte så stor när jag kände marken vibbrera av åskans kraft... och jag tycker att det är magiskt att gå ut i regnet och känna hur det känns... att vara nära naturkrafterna... lite gudgrejen över alltihop...
Åldrandet...
... fortskrider.
Bara ordet... åldrandet... har jag svårt att ta in... ändå är ju själva åldrandet någonting som börjar i samma sekund som vi föds... ja faktiskt redan 9 månader tidigare när...
...en spermie tränger sig in i en äggcell.
Jag är inte så rädd för döden... iallafall inte min egen... då känns det värre att handskas med andras död... hur jag ska bete mig och känna och allt det där ni vet... jag håller på att lära mig detta och som kompis till en massa narkomaner ges det ju lite för många tillfälle att träna då vi knarkare har en tendens att dö alltför tidigt... det jag har haft svårt med är att vara ledsen... jag är inte så bra på att gråta och har aldrig varit det heller... när jag är ledsen så skrattar jag... vilket naturligtvis skapar en hel del konstiga situationer... med resultatet att jag oftast känner mig som ett ufo eftersom jag fattar att jag borde gråta istället för att skratta.
Det "problemet" håller jag på att fixa till genom ett aktivt stegarbete (en klassisk NA-pryl) där jag får förklaringar på varför jag beter mig på olika sätt... ja inte bara förklaringar utan också val att göra annorlunda... så det börjar lossna för mig... jag är inte längre så rädd för min sorg att jag är tvungen att "skoja" bort den... det kan t.o.m. komma en och annan tår när jag är ledsen och det känns skitbra... nu vet jag att jag inte är konstig... att jag bara är en vaaaaanlig vacker och värdefull människa... och det är sååååå himla skönt.
Nu kom jag ifrån ämnet märker jag... jag tänkte ju skriva om det här att bli äldre... och det är med ett litet leende som jag ser att jag hoppade ganska snabbt i handlingen... från befruktningen direkt till döden... när jag egentligen ville säga någonting om det som sker mellan dessa två ytterligheter... resan... ni vet det där som vi kallar för... livet.
Själva åldrandet är ju någonting som påminner mig om att jag är dödlig... och det är ju en gåva att veta att jag är dödlig... för hur skulle jag annars fatta att jag lever?
Jag blir allt oftare uppmärksammad på mitt eget åldrande... på alla möjliga sätt... och blir lika förvånad varje gång jag blir påmind om det mest självklara som finns... att vi blir äldre... på väg till soptunnan nu i morse så tänkte jag på min ålder... att jag är över 50 år... och hur jävla gammalt det fortfarande låter i mina öron... hur jag liksom förnekar faktum och känner att det är inte sant... jag är fan inte sååååå gammal... och så tänker jag vidare... och fattar att min bild av en 50-åring behöver förändras för den stämmer inte längre... jag är ju en vaaaaanlig kille... alltså är en 50-åring som mig... vilket är betydligt yngre än vad jag trodde bara för några år sedan.
Vad jag däremot kan märka är att min kropp gärna visar mig att jag blir äldre... jag har inte samma energi som för några år sedan... fan det går en ny TV-serie ganska sent på vardagskvällarna nu som jag gillar... och då kommer jag en aning senare i säng än vad jag brukar... och det tog ett tag innan jag fattade varför jag var tröttare än vanligt på morgonen... det var en typisk åldersgrej som kom och slog mig i ansiktet från ingenstans... jag har inte samma energireserv som när jag var yngre... ja det händer grejer när man åldras... jag ser inte lika bra längre... mitt skinn är inte så elastiskt som det varit och jag har fått och får fortfarande massa rynkor... ja ni fattar... det syns i spegeln att jag blir äldre... inte alltid till det sämre... att bli äldre innebär ju också i mitt fall att jag får...
... nya tänder.
Nu hade väl det här med mina tänder inte så mycket med mitt åldrande att göra men jag tror att ni hajar poängen... det är väl bara en tidsfråga innan jag kan komma att behöva byta ut höftleder och sådana grejer... kroppen har helt enkelt varit med ett tag nu och säger ifrån... jag börjar inse (knappt men ändå) att jag inte kommer att bli fotbollsproffs i Italien... och att det inte enbart beror på att jag saknar talang (något som jag ju länge inbillat mig bara handlade om avsaknaden av en kortare träningsperiod med boll för mig).
Men det är fördelar med att bli äldre... ja massor av fördelar faktiskt... livet är enklare... jag känner mig lugnare och tryggare i att bara vara jag... det är inte längre livsviktigt att vara bäst... att prestera järnet... ha åsikter om allt och alla... och det är inte hela världen att göra fel... ja att bli äldre har faktiskt inneburit att jag känner mig en smula friare i mig själv för varje dag som går... och det gör mig glad... och en smula stolt... för ett av mina livsmål har alltid varit och kommer nog alltid att vara... frihet... fri att leva... fri att vara... fri.
Å just det ja... nu när jag har blivit så här himla gammal så har jag ju också kommit på meningen med livet... och det är ingen nyhet... det har jag väl alltid vetat... det är ju själva resan som är målet... så meningen med livet är... att...
... leva.
Bara ordet... åldrandet... har jag svårt att ta in... ändå är ju själva åldrandet någonting som börjar i samma sekund som vi föds... ja faktiskt redan 9 månader tidigare när...
...en spermie tränger sig in i en äggcell.
Jag är inte så rädd för döden... iallafall inte min egen... då känns det värre att handskas med andras död... hur jag ska bete mig och känna och allt det där ni vet... jag håller på att lära mig detta och som kompis till en massa narkomaner ges det ju lite för många tillfälle att träna då vi knarkare har en tendens att dö alltför tidigt... det jag har haft svårt med är att vara ledsen... jag är inte så bra på att gråta och har aldrig varit det heller... när jag är ledsen så skrattar jag... vilket naturligtvis skapar en hel del konstiga situationer... med resultatet att jag oftast känner mig som ett ufo eftersom jag fattar att jag borde gråta istället för att skratta.
Det "problemet" håller jag på att fixa till genom ett aktivt stegarbete (en klassisk NA-pryl) där jag får förklaringar på varför jag beter mig på olika sätt... ja inte bara förklaringar utan också val att göra annorlunda... så det börjar lossna för mig... jag är inte längre så rädd för min sorg att jag är tvungen att "skoja" bort den... det kan t.o.m. komma en och annan tår när jag är ledsen och det känns skitbra... nu vet jag att jag inte är konstig... att jag bara är en vaaaaanlig vacker och värdefull människa... och det är sååååå himla skönt.
Nu kom jag ifrån ämnet märker jag... jag tänkte ju skriva om det här att bli äldre... och det är med ett litet leende som jag ser att jag hoppade ganska snabbt i handlingen... från befruktningen direkt till döden... när jag egentligen ville säga någonting om det som sker mellan dessa två ytterligheter... resan... ni vet det där som vi kallar för... livet.
Själva åldrandet är ju någonting som påminner mig om att jag är dödlig... och det är ju en gåva att veta att jag är dödlig... för hur skulle jag annars fatta att jag lever?
Jag blir allt oftare uppmärksammad på mitt eget åldrande... på alla möjliga sätt... och blir lika förvånad varje gång jag blir påmind om det mest självklara som finns... att vi blir äldre... på väg till soptunnan nu i morse så tänkte jag på min ålder... att jag är över 50 år... och hur jävla gammalt det fortfarande låter i mina öron... hur jag liksom förnekar faktum och känner att det är inte sant... jag är fan inte sååååå gammal... och så tänker jag vidare... och fattar att min bild av en 50-åring behöver förändras för den stämmer inte längre... jag är ju en vaaaaanlig kille... alltså är en 50-åring som mig... vilket är betydligt yngre än vad jag trodde bara för några år sedan.
Vad jag däremot kan märka är att min kropp gärna visar mig att jag blir äldre... jag har inte samma energi som för några år sedan... fan det går en ny TV-serie ganska sent på vardagskvällarna nu som jag gillar... och då kommer jag en aning senare i säng än vad jag brukar... och det tog ett tag innan jag fattade varför jag var tröttare än vanligt på morgonen... det var en typisk åldersgrej som kom och slog mig i ansiktet från ingenstans... jag har inte samma energireserv som när jag var yngre... ja det händer grejer när man åldras... jag ser inte lika bra längre... mitt skinn är inte så elastiskt som det varit och jag har fått och får fortfarande massa rynkor... ja ni fattar... det syns i spegeln att jag blir äldre... inte alltid till det sämre... att bli äldre innebär ju också i mitt fall att jag får...
... nya tänder.
Nu hade väl det här med mina tänder inte så mycket med mitt åldrande att göra men jag tror att ni hajar poängen... det är väl bara en tidsfråga innan jag kan komma att behöva byta ut höftleder och sådana grejer... kroppen har helt enkelt varit med ett tag nu och säger ifrån... jag börjar inse (knappt men ändå) att jag inte kommer att bli fotbollsproffs i Italien... och att det inte enbart beror på att jag saknar talang (något som jag ju länge inbillat mig bara handlade om avsaknaden av en kortare träningsperiod med boll för mig).
Men det är fördelar med att bli äldre... ja massor av fördelar faktiskt... livet är enklare... jag känner mig lugnare och tryggare i att bara vara jag... det är inte längre livsviktigt att vara bäst... att prestera järnet... ha åsikter om allt och alla... och det är inte hela världen att göra fel... ja att bli äldre har faktiskt inneburit att jag känner mig en smula friare i mig själv för varje dag som går... och det gör mig glad... och en smula stolt... för ett av mina livsmål har alltid varit och kommer nog alltid att vara... frihet... fri att leva... fri att vara... fri.
Å just det ja... nu när jag har blivit så här himla gammal så har jag ju också kommit på meningen med livet... och det är ingen nyhet... det har jag väl alltid vetat... det är ju själva resan som är målet... så meningen med livet är... att...
... leva.
Varmt...
... & skönt.
Jag gillar när det är varmt... när tempot sjunker och allting går lite långsammare... men nu börjar det bli lite väl varmt i mitt hus... ett tag så började jag fundera om jag inte skulle åka iväg till "jobbet" och svalka mig med ett dopp... jag har ju vistats på stranden alla varma dagarna som gått och var väl inte riktigt beredd på att varmt kunde vara så...
... varmt.
För på stranden så är det bara skönt med värme... blir jag för varm så är det bara att slänga sig i det svalkande havet ett tag... och de senaste dagarna så har jag ju kunnat ligga i och bada eftersom tempraturen i vattnet har varit väldigt behaglig... svalkande men inte för kallt.
Här hemma i skogen finns det inget hav... och då blir värmen varmare för mig... jag är tacksam för att kunna ta mig en svalkande dusch mellan varven... för det är riktigt varmt att ligga i soffan och kolla på en film... över 30 grader mätte jag upp nyss... ja det är ett häftigt land vi lever i... med alla årstider vi får uppleva... just nu är det sommar... som jag nog gillar allra bäst... ja jag är en sommarkille... idag en väldigt...
... varm sommarkille...
... och skulle det vara lika varmt imorgon så vet i fan om jag inte drar iväg och jobbar över... på vårat...
... väääääldigt sommriga sommarkontor på Tylösand... och ja... jag har världens bästa jobb.
Jag gillar när det är varmt... när tempot sjunker och allting går lite långsammare... men nu börjar det bli lite väl varmt i mitt hus... ett tag så började jag fundera om jag inte skulle åka iväg till "jobbet" och svalka mig med ett dopp... jag har ju vistats på stranden alla varma dagarna som gått och var väl inte riktigt beredd på att varmt kunde vara så...
... varmt.
För på stranden så är det bara skönt med värme... blir jag för varm så är det bara att slänga sig i det svalkande havet ett tag... och de senaste dagarna så har jag ju kunnat ligga i och bada eftersom tempraturen i vattnet har varit väldigt behaglig... svalkande men inte för kallt.
Här hemma i skogen finns det inget hav... och då blir värmen varmare för mig... jag är tacksam för att kunna ta mig en svalkande dusch mellan varven... för det är riktigt varmt att ligga i soffan och kolla på en film... över 30 grader mätte jag upp nyss... ja det är ett häftigt land vi lever i... med alla årstider vi får uppleva... just nu är det sommar... som jag nog gillar allra bäst... ja jag är en sommarkille... idag en väldigt...
... varm sommarkille...
... och skulle det vara lika varmt imorgon så vet i fan om jag inte drar iväg och jobbar över... på vårat...
... väääääldigt sommriga sommarkontor på Tylösand... och ja... jag har världens bästa jobb.
Så enkelt...
... det kan vara.
Nu har jag gjort det jag...
tvättat diskat och klippt gräset
... inte ville göra... och detta gör att jag mår som en prins... ingen stress... inga krav... visst skulle jag kunna fortsätta och städa hela dagen... men nä jag är nöjd... nu ska jag käka middag... se på en film inne i skuggan... för nu har jag ju käkat upp...
... de flesta av smultronen på mitt smultronställe...
Nu har jag gjort det jag...
tvättat diskat och klippt gräset
... inte ville göra... och detta gör att jag mår som en prins... ingen stress... inga krav... visst skulle jag kunna fortsätta och städa hela dagen... men nä jag är nöjd... nu ska jag käka middag... se på en film inne i skuggan... för nu har jag ju käkat upp...
... de flesta av smultronen på mitt smultronställe...
Semester...
... från stranden.
Kan ju inte åka och jobba (läs bada) på min lediga dag... så idag ska jag ta semester från stranden och se till att göra lite saker som jag inte vill göra...
tvätta diska klippa gräset
... och behöver få gjort innan tankarna på mina "borde göra" tar över mitt liv... jag vet att det är lite ostadigare väder på gång och det är ju som det är... bara att gilla läget och göra det bästa av den situationen... det blir som det blir och det blir bra... att det inte alltid blir som jag planerar att det ska bli är en helt annan sak...
Just vädret är ett hett (nu fick jag till det igen *L*) samtalsämne nu i semestertider... och även någonting som jag skulle kunna använda mig av för att skjuta upp sånt som jag inte vill göra till en annan dag... jag vet att anledningar till att vänta ett tag till aldrig har varit en bristvara hos mig... sen... ska bara... och imorgon... är ju mina ständiga följeslagare som tar varje chans att få mig att strunta i mina "måsten"... som ju oftast är saker som jag inte har lust att göra... och det är facinerande att veta att det är så som jag skapar min stress... och att jag ändå skiter i mina "måsten".
Så idag struntar jag i att det kan vara den sista dagen på detta varma soliga högtryck... för idag så ska jag tvätta, diska och klippa gräset... det är inga större problem och jag kommer även att hinna med att svänga ihop en god middag till mig och min dotter... för idag så tar jag semester från mitt badande och tänker njuta av en het dag hemma hos mig här ute i skogen... för jag bor ju faktiskt på ett riktigt somrigt...
... smultronställe...
Kan ju inte åka och jobba (läs bada) på min lediga dag... så idag ska jag ta semester från stranden och se till att göra lite saker som jag inte vill göra...
tvätta diska klippa gräset
... och behöver få gjort innan tankarna på mina "borde göra" tar över mitt liv... jag vet att det är lite ostadigare väder på gång och det är ju som det är... bara att gilla läget och göra det bästa av den situationen... det blir som det blir och det blir bra... att det inte alltid blir som jag planerar att det ska bli är en helt annan sak...
Just vädret är ett hett (nu fick jag till det igen *L*) samtalsämne nu i semestertider... och även någonting som jag skulle kunna använda mig av för att skjuta upp sånt som jag inte vill göra till en annan dag... jag vet att anledningar till att vänta ett tag till aldrig har varit en bristvara hos mig... sen... ska bara... och imorgon... är ju mina ständiga följeslagare som tar varje chans att få mig att strunta i mina "måsten"... som ju oftast är saker som jag inte har lust att göra... och det är facinerande att veta att det är så som jag skapar min stress... och att jag ändå skiter i mina "måsten".
Så idag struntar jag i att det kan vara den sista dagen på detta varma soliga högtryck... för idag så ska jag tvätta, diska och klippa gräset... det är inga större problem och jag kommer även att hinna med att svänga ihop en god middag till mig och min dotter... för idag så tar jag semester från mitt badande och tänker njuta av en het dag hemma hos mig här ute i skogen... för jag bor ju faktiskt på ett riktigt somrigt...
... smultronställe...
Folkskygg...
... kan jag vara ibland.
Men det är jag inte idag... nä det jobbiga tillståndet är bland det första som försvinner efter några dagar på stranden i Tylösand... det kan tyckas en smula märkligt vid en första titt på var vi befinner oss... det skulle nog vara lätt att tro att Tylösand en varm sommardag är på tok för mycket för någon som har den allra minsta tendens att bli nojad och folkskygg... ja att det rent av skulle kunna vara ett ställe som skapar dessa syndrom... för visst är det konstigt hur det funkar... att när jag känner att jag inte vill träffa några människor... så kan den känslan försvinna...
... en sommardag på stranden i Tylösand... bland massor av människor.
Som ni förstår så tror ju många att vi är helt tappade bakom en vagn och har så fel man bara kan ha... och visst ser det helt vansinnigt ut vid en första blick... och jag ska ärligt säga att jag tvekade länge innan jag tog mod till mig och tillsammans med några vänner vågade mig ner till denna stranden... jag skyllde på allt möjligt... den bortförklaring som satt i längst var att de som fanns på den stranden såg ner på mig... och det var ju naturligtvis inte sant... det var ju bara jag och min sjävcentrering som kunde hitta på något sådant... de som ligger på denna stranden har... tro det eller ej... inget större intresse för mig... de har tydligen andra saker att tänka på... också *L*.
Nu är det ju inte så att vi på VågaVa skjutsar ut människor till Tylösand... puttar ut dem i folkvimlet och springer därifrån... nä det är precis tvärtom... vi kommer till stranden tidigare än de flesta andra badgäster... och det är verkligen något jag kan rekomendera... de tidiga morgondoppen ensam i det stora havet är en andlig upplevelse... och det är skönt att ha stranden lite för sig själv ett litet tag... och det är ju också då som vi pissar in vårat revir på stranden...
... en relativt stor plätt där vi camperar tillsammans med våra volleybollsgäster.
Med denna trygga bas som utgångsläge är det rätt enkelt att börja ta för sig av livet på en strand... det är ju faktiskt ganska enkelt... det finns inte så mycket som stör... en strand består ju typ av två saker... sand och vatten... och en dag som idag när det är varmt i vattnet så kan man ju alltid träna på att...
... göra samma sak som alla andra i vattnet... i detta fallet... bada.
Och att göra "vanliga" saker tillsammans med "vanliga" människor får iallafall mig att förstå att jag inte är varken mer eller mindre än någon annan... att jag faktiskt bara är en vaaaaanlig människa bland vaaaaanliga människor... och när jag efter lite träning får in denna känsla i min mage... ja då försvinner min noja... då är jag inte längre folkskygg... för då fattar jag ju att jag inte är annorlunda på något sätt fast det ibland kan kännas så... och då känner jag en skön känsla av tillhörighet med den mänskliga rasen... och jag kan bara prata för mig själv...
... men förvandligen från att vara nojad till att vara trygg i ett samanhang fick mig att växa... och att jag kunde påverka detta själv genom att gå emot min rädsla gjorde ju inte saken sämre... ett praktiskt exempel på att jag inte längre är ett offer för mina egna känslor... jag har gått från en konstant känsla av utanförskap till en känsla av gemenskap... och till min hjälp har jag bl.a. mina vänner och en helt underbar strand i Tylösand.
Jag har lärt mig mycket mer på denna ljuvliga strand... men det kan jag skriva om en annan dag... idag nöjer jag mig med att kunna vara en del av oss som ger den som vill samma möjlighet som mig att bli av med offerkoftan... för den funkar inte på en varm solig sandstrand... nä där är det badbrallor som gäller...
Men det är jag inte idag... nä det jobbiga tillståndet är bland det första som försvinner efter några dagar på stranden i Tylösand... det kan tyckas en smula märkligt vid en första titt på var vi befinner oss... det skulle nog vara lätt att tro att Tylösand en varm sommardag är på tok för mycket för någon som har den allra minsta tendens att bli nojad och folkskygg... ja att det rent av skulle kunna vara ett ställe som skapar dessa syndrom... för visst är det konstigt hur det funkar... att när jag känner att jag inte vill träffa några människor... så kan den känslan försvinna...
... en sommardag på stranden i Tylösand... bland massor av människor.
Som ni förstår så tror ju många att vi är helt tappade bakom en vagn och har så fel man bara kan ha... och visst ser det helt vansinnigt ut vid en första blick... och jag ska ärligt säga att jag tvekade länge innan jag tog mod till mig och tillsammans med några vänner vågade mig ner till denna stranden... jag skyllde på allt möjligt... den bortförklaring som satt i längst var att de som fanns på den stranden såg ner på mig... och det var ju naturligtvis inte sant... det var ju bara jag och min sjävcentrering som kunde hitta på något sådant... de som ligger på denna stranden har... tro det eller ej... inget större intresse för mig... de har tydligen andra saker att tänka på... också *L*.
Nu är det ju inte så att vi på VågaVa skjutsar ut människor till Tylösand... puttar ut dem i folkvimlet och springer därifrån... nä det är precis tvärtom... vi kommer till stranden tidigare än de flesta andra badgäster... och det är verkligen något jag kan rekomendera... de tidiga morgondoppen ensam i det stora havet är en andlig upplevelse... och det är skönt att ha stranden lite för sig själv ett litet tag... och det är ju också då som vi pissar in vårat revir på stranden...
... en relativt stor plätt där vi camperar tillsammans med våra volleybollsgäster.
Med denna trygga bas som utgångsläge är det rätt enkelt att börja ta för sig av livet på en strand... det är ju faktiskt ganska enkelt... det finns inte så mycket som stör... en strand består ju typ av två saker... sand och vatten... och en dag som idag när det är varmt i vattnet så kan man ju alltid träna på att...
... göra samma sak som alla andra i vattnet... i detta fallet... bada.
Och att göra "vanliga" saker tillsammans med "vanliga" människor får iallafall mig att förstå att jag inte är varken mer eller mindre än någon annan... att jag faktiskt bara är en vaaaaanlig människa bland vaaaaanliga människor... och när jag efter lite träning får in denna känsla i min mage... ja då försvinner min noja... då är jag inte längre folkskygg... för då fattar jag ju att jag inte är annorlunda på något sätt fast det ibland kan kännas så... och då känner jag en skön känsla av tillhörighet med den mänskliga rasen... och jag kan bara prata för mig själv...
... men förvandligen från att vara nojad till att vara trygg i ett samanhang fick mig att växa... och att jag kunde påverka detta själv genom att gå emot min rädsla gjorde ju inte saken sämre... ett praktiskt exempel på att jag inte längre är ett offer för mina egna känslor... jag har gått från en konstant känsla av utanförskap till en känsla av gemenskap... och till min hjälp har jag bl.a. mina vänner och en helt underbar strand i Tylösand.
Jag har lärt mig mycket mer på denna ljuvliga strand... men det kan jag skriva om en annan dag... idag nöjer jag mig med att kunna vara en del av oss som ger den som vill samma möjlighet som mig att bli av med offerkoftan... för den funkar inte på en varm solig sandstrand... nä där är det badbrallor som gäller...
En vecka...
... har gått.
Första veckan på årets upplaga av "VågaVa go beach" är i hamn... och rackarns vilket högtryck det har varit... och är även idag... både vädermässigt och bland oss som hakar på... ner till beachen... så nu drar vi iväg till ännu en ny dag...
... som vi möter en tidig morgon på en ännu orörd strand på Tylösand.
Jag såg på någon väderrpport att det vankas regn nästa vecka... men här lever vi en dag i taget och vädret är inget som styr över vårt projekt...
... vi badar i alla väder.
Första veckan på årets upplaga av "VågaVa go beach" är i hamn... och rackarns vilket högtryck det har varit... och är även idag... både vädermässigt och bland oss som hakar på... ner till beachen... så nu drar vi iväg till ännu en ny dag...
... som vi möter en tidig morgon på en ännu orörd strand på Tylösand.
Jag såg på någon väderrpport att det vankas regn nästa vecka... men här lever vi en dag i taget och vädret är inget som styr över vårt projekt...
... vi badar i alla väder.
Brännskador...
... och förnekelse.
Redan på den fjärde dagen börjar mina läppar att spricka... mina läppar spricker varje år på stranden... jag har ju lite svårt att göra vissa saker annorlunda även om jag tidigare upplevt konsekvenserna av mina handlingar... i detta fall brist på handling (smörja in mina läppar med solskydd)... och blir liksom lika förvånad varje gång... så nu står jag där igen framför min badrumspegel och smörjer in mina brännskadade läppar med...
... Idomin läppsalva.
Den sitter djupt... min helt otroliga förmåga att kunna förneka faktum... jag utvecklade den egenskapen i mitt missbruk och ser mig själv som något av en artist på just förnekelse... jag är skitbra på att förneka... och det har hindrat mig mycket i min utveckling som människa... inte bara genom att förlänga mitt missbruk med flera decenier... nä tyvärr så kan jag ibland upptäcka att den egenskapen slår till automatiskt utan att jag reagerar... föränn det är för sent... som nu med mina brända läppar... men det är ju något jag kan leva med... visst kan det göra lite ont i några dagar... men mest ont gör det nog att se hur min förnekelse fortfarande kan aktiveras... och det visar mig att jag får vara på min vakt... annars så kanske jag glömmer bort betydligt viktigare saker... som att jag inte kan dricka öl eller sprit... eller att jag är alkolist och narkoman... förnekelsen är en del av min sjukdom... det får jag aldrig glömma... aldrig någonsin.
Att mina läppar brände sig så snabbt som i år beror naturligtvis på att vi har haft ett helt sinnesjukt bra badväder... jag kan inte riktigt tänka mig något bättre ställe att tillbringa mina dagar på än där jag befinner mig... och eftersom vi är så tidigt nere på stranden så "missar" vi ju alla köer och all trängsel... det är bara att slänga upp vårt...
... parasoll...
... och i vanliga fall volleybollnätet... men vi blev glatt överraskade när vi kom ner idag och såg att kommunen hjälpt oss genom att där vi haft nätet i några dagar nu sätta upp ett kommunalt...
... vollybollsnät...
... så idag gick det snabbare än vanligt att kasta sig i det orörda havet...
... för det första ljuvliga morgondoppet innan någon hunnit kissa i vattnet...
Mina matvanor...
... är inget jag tänkt så mycket på.
Men idag så blev det lite snack om vikt och mat (jag blir förvånad över vilket intresse det finns för att snacka om vikt och mat) när jag berättade att jag gått upp lite i vikt... och herregud... är ALLA utom jag experter på detta ämne?
Det var omegor hit och GI:or dit... olika sorters träning och alla möjliga olika dieter... alla hade olika saker att komma med... jag börjar haja varför detta ämne är någonting som man kan göra pengar på... för vilket intresse det finns för vikt och mat... och här har jag gått omkring och enbart käkat sånt som jag är sugen på för stunden... stoppat i mig vad som helst när som helst... utan någon som helst tanke på att detta är en hel vetenskap... som jag inte hajar någonting av... nada.
Min enda referens när det gäller mat har varit mina smaklökar... jag stoppar i mig sånt som jag tycker är gott... visst förstår jag väl någonstans att min kvällsmat de senaste veckorna inte är någonting som mina väääääldigt kunniga vänner skulle rekomendera mig... men just nu så är faktiskt min favoritkvällsmat dessa jättegoda...
... chilliostbågar... som funkar väldigt bra tillsammans med läskeblask.
Och inte nog med att mina vänner skakar på huvudet åt mina matvanor... det finns människor som vill inbilla mig att dessa ostbågar skulle kunna få mig att gå upp i vikt... hallå... tror de att jag är helt dum eller?
De väger ju för fan ingenting...
Men idag så blev det lite snack om vikt och mat (jag blir förvånad över vilket intresse det finns för att snacka om vikt och mat) när jag berättade att jag gått upp lite i vikt... och herregud... är ALLA utom jag experter på detta ämne?
Det var omegor hit och GI:or dit... olika sorters träning och alla möjliga olika dieter... alla hade olika saker att komma med... jag börjar haja varför detta ämne är någonting som man kan göra pengar på... för vilket intresse det finns för vikt och mat... och här har jag gått omkring och enbart käkat sånt som jag är sugen på för stunden... stoppat i mig vad som helst när som helst... utan någon som helst tanke på att detta är en hel vetenskap... som jag inte hajar någonting av... nada.
Min enda referens när det gäller mat har varit mina smaklökar... jag stoppar i mig sånt som jag tycker är gott... visst förstår jag väl någonstans att min kvällsmat de senaste veckorna inte är någonting som mina väääääldigt kunniga vänner skulle rekomendera mig... men just nu så är faktiskt min favoritkvällsmat dessa jättegoda...
... chilliostbågar... som funkar väldigt bra tillsammans med läskeblask.
Och inte nog med att mina vänner skakar på huvudet åt mina matvanor... det finns människor som vill inbilla mig att dessa ostbågar skulle kunna få mig att gå upp i vikt... hallå... tror de att jag är helt dum eller?
De väger ju för fan ingenting...
Woow... jag VÄXER...
... med raketfart.
Ställde mig på en våg hemma hos leffe idag... och jag blev förvånad... herregud vad mycket större jag blivit det senaste halvåret... ganska exakt 15% större... och det är ju fan mycket... inte sååååå konstigt att jag stönar och stånkar när jag reser mig ur soffan... eller att mina kläder verkar ha krymt... det är inte fel på tvättmaskinen... jag har förändrats... nu kan jag också fixa till "före och efter" bilder... som handlar om min vikt före och efter min...
före efter
... rökfrihet... för det måste ju hänga ihop med min rökfrihet,,, jag kan inte se något annat som helt plötsligt har fått mig att ändra vikt... man kunde ju justera vågar efter mig innan jag blev rökfri... och jag har inte riktigt fattat att jag gått upp i vikt än... eller ens vad det finns att fatta... för jag har ju många gånger hört människor runt omkring mig prata om sin vikt... och jag har ju aldrig förstått det där med att må kass av sin vikt... inte så konstigt eftersom jag varken gått upp eller ner i vikt... det spelade ingen som helst roll vad... hur mycket... eller lite jag ätit... jag vägde 67 kilo oavsett.
Ja så jag blev allt lite förvånad när vågen visade 77 kilo idag... samtidigt som det trillade ner en och annan polett... tacka fan för att jag tycker att det är lite jobbigare att resa på mig eftersom jag nu släpar omkring på 10 kilo extra... och 10 kilo är ju faktiskt 10 kilo... och nu när jag sitter här och skriver så kände jag på två 1 1/2 liters läskflaskor (det blir ju 3 kilo) och fan det är ju jobbigt att gå och bära med sig 6 stycken sådana flaskor om jag ska gå en längre sträcka (och då blir det ändå bara 9 kilo)... och jag får lite perspektiv... kanske behöver jag fixa fler muskler för att orka bära min ökande vikt?
Men fan... jag har ju ändå lyssnat på alla som snackat om sin vikt... bantning... träning... och det har varit rätt bekvämt att bara få vara betraktaren eftersom det verkar vara en rätt jobbig pryl för många... så jag är en smula rädd för att börja bry mig om min vikt... jag är ju trots allt en beroende och har en tendens att inte riktigt fixa det där med lagom... det blir gärna allt eller inget...
... men vilken grej... det finns 15% mer peter idag än för bara ett halvår sedan... och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det... för jag tycker ju faktiskt rätt ofta bra om mig själv... och då blir det ju bara mer att tycka om...
Ställde mig på en våg hemma hos leffe idag... och jag blev förvånad... herregud vad mycket större jag blivit det senaste halvåret... ganska exakt 15% större... och det är ju fan mycket... inte sååååå konstigt att jag stönar och stånkar när jag reser mig ur soffan... eller att mina kläder verkar ha krymt... det är inte fel på tvättmaskinen... jag har förändrats... nu kan jag också fixa till "före och efter" bilder... som handlar om min vikt före och efter min...
före efter
... rökfrihet... för det måste ju hänga ihop med min rökfrihet,,, jag kan inte se något annat som helt plötsligt har fått mig att ändra vikt... man kunde ju justera vågar efter mig innan jag blev rökfri... och jag har inte riktigt fattat att jag gått upp i vikt än... eller ens vad det finns att fatta... för jag har ju många gånger hört människor runt omkring mig prata om sin vikt... och jag har ju aldrig förstått det där med att må kass av sin vikt... inte så konstigt eftersom jag varken gått upp eller ner i vikt... det spelade ingen som helst roll vad... hur mycket... eller lite jag ätit... jag vägde 67 kilo oavsett.
Ja så jag blev allt lite förvånad när vågen visade 77 kilo idag... samtidigt som det trillade ner en och annan polett... tacka fan för att jag tycker att det är lite jobbigare att resa på mig eftersom jag nu släpar omkring på 10 kilo extra... och 10 kilo är ju faktiskt 10 kilo... och nu när jag sitter här och skriver så kände jag på två 1 1/2 liters läskflaskor (det blir ju 3 kilo) och fan det är ju jobbigt att gå och bära med sig 6 stycken sådana flaskor om jag ska gå en längre sträcka (och då blir det ändå bara 9 kilo)... och jag får lite perspektiv... kanske behöver jag fixa fler muskler för att orka bära min ökande vikt?
Men fan... jag har ju ändå lyssnat på alla som snackat om sin vikt... bantning... träning... och det har varit rätt bekvämt att bara få vara betraktaren eftersom det verkar vara en rätt jobbig pryl för många... så jag är en smula rädd för att börja bry mig om min vikt... jag är ju trots allt en beroende och har en tendens att inte riktigt fixa det där med lagom... det blir gärna allt eller inget...
... men vilken grej... det finns 15% mer peter idag än för bara ett halvår sedan... och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det... för jag tycker ju faktiskt rätt ofta bra om mig själv... och då blir det ju bara mer att tycka om...
Succé...
... varken mer eller mindre.
Och det är väl inte så konstigt... det är ett strålande sommarväder och som gjort för att jaga ultravioletta strålar på stranden... fortsätter det så här så kommer hela gänget snart att förvandlas till...
...pepparkaksgubbar och pepparkaksgummor.
Det är "bara" dag 3 på årets upplaga av "VågaVa go beach" och jag vill utan att blinka redan påstå att det är en succé... vad som än händer med den fortsatta sommaren... vi har redan hunnit med att förmedla vilket rikt liv det kan vara att leva drogfritt... och vi har sett hoppets ljus tändas i ögonen på nyktra narkomaner som tvekat lite inför vad ett liv utan droger kan innebära... att det inte är lika "roligt" som att sitta i en öken och suga på stenar... utan precis tvärtom... ett liv fyllt med...
... precis vad som helst...
Och det är väl inte så konstigt... det är ett strålande sommarväder och som gjort för att jaga ultravioletta strålar på stranden... fortsätter det så här så kommer hela gänget snart att förvandlas till...
...pepparkaksgubbar och pepparkaksgummor.
Det är "bara" dag 3 på årets upplaga av "VågaVa go beach" och jag vill utan att blinka redan påstå att det är en succé... vad som än händer med den fortsatta sommaren... vi har redan hunnit med att förmedla vilket rikt liv det kan vara att leva drogfritt... och vi har sett hoppets ljus tändas i ögonen på nyktra narkomaner som tvekat lite inför vad ett liv utan droger kan innebära... att det inte är lika "roligt" som att sitta i en öken och suga på stenar... utan precis tvärtom... ett liv fyllt med...
... precis vad som helst...