... Dag på stranden.
.
Kokosolja... Och det känns vill jag lova... Undrar hur det då blir om några timmar... Jag bävar... Men fåfängan får ha sitt pris... Vill man bli fin får man lida pin.
.
Efter en regnig dag var det skönt med några slappa timmar på stranden trots att det annars så kristallklara vattnet var en liten smula grumligt när jag snorklade... Det är lätt att bli bortskämd ... Annars så sprang jag på ett erbjudande om några dagar på en båt med lite sköna stopp här och var... Avslutningen skulle i så fall bli ... Komodo Iland och ett möte med komodoödlorna... Det låter onekligen väldigt lockande trots att jag har svårt för att lämna detta paradis... Men visst... Vi snackar om en upplevelse utöver det vanliga... Jaja... Den som lever får se.
Att blogga...
... Från Gili Air.
.
Det är ett äventyr att få iväg en blogg från denna ö... wifi funkar på framsidan lite då och då... Så det blir lite som det blir bloggandet... Och eftersom jag bor på "baksidan" där det inte finns något internet så får ni nöja er med lite sporadiskt bloggande.
.
I vilket fall som helst så känner jag mig lite bakis idag efter en helkväll bland haschdimmorna på Space Bar igår ... Men det är trevliga människor och man får ta seden dit man kommer... Jag fixar att hänga där utan att käka flummiga svampar och röka på... Fast igår svepte jag i mig några red bull att dansa på... Och stället jag bor på är magiskt lugnt ... Alla är så snälla och trevliga och nu när jag hängt här ett tag så känner jag mig nästan som en inventarie... Och det kan jag leva med... Jag träffar mig själv och trots att jag idag är en smula matt så laddar jag mina batterier just nu i solen... Skönt med lite sol efter en hel dags monsunregn igår ... Det är mycket väder här.
Kaoset...
... På Gili Travanga.
.
Jag var på en liten utflykt igår... Gjorde ett litet försök att hitta en god väns son som tydligen ska bo där... Men trots att jag tillbringade en heldag på denna ö så lyckades jag inte hitta honom... Däremot så höll jag på att få tuppjuck på kaoset... Hemlängtan till paradiset på Gili Air var total... Det kändes nästan som att komma till värsta storstan trots att det varken finns bilar eller moppar på den ön heller.., men oj vilken skillnad... Ett fullständigt kaos om jag jämför med här... Och att komma hem till lugnet igen var helt jävla underbart... Jag bävar för att komma tillbaka till civilisationen igen... Men jag tänker njuta av lugnet fram till dess.
.
Här får jag träffa mig själv... Och vet ni vad... Jag gillar den killen... Skarpt.
.
Även om detta är det lugnaste stället så kommer jag att njuta av ett Fullmånerave hos grannen på Space Bar... Det absolut coolaste av alla stampställe... Flippa ut till musiken utan vare sig magiska svampar eller feta jointar... För det behöver inte jag... Jag kan flippa ut ändå.
Återfall...
... På ciggen.
.
Snacka om att jag är en beroende i ALLA mina angelägenheter ... Tände en cigg åt en annan människa... Tyckte det smakade apa... Men det tog inte många dagar förrän jag var där igen... Två snabba bloss ... En nickokick som hette duga... Me like... Två dagar senare ett helt paket... Suck.
.
En är inte tillräckligt och tusen aldrig nog... Shit pomfrites... Men jag har lovat mig själv att bryta innan jag åker hem... Trots att jag riktigt kan känna hur starkt mitt beroende är... Mentalt och fysiskt... Jag är grymt tacksam över att jag inte tog ett litet zipp på en joint när jag hängde på Space Bar... För idag förstår jag hur lätt det hade varit ... Och hur svårt jag hade haft det idag ... Jag är tacksam över mitt förstånd som berättar för mig att jag är chanslös.
Mer...
... Mycket mer.
.
Som den sanna beroende som jag trots allt är så ger mig kickar oftast mersmak... Jag vill ha mer av allt som ger mig någon form av njutning... Och inte lite mer utan MYCKET MER... Helst omedelbart eller... I går.
.
Så nu när jag då har dykt för första gången så snackar jag omedelbums om att ta ett sertifikat på stuts... Och det är mycket möjligt att det blir så för jag gillade att dyka bland korallreven (vem gör inte det)... Och bättre läge än att ta ett dykarsertifikat lär jag nog aldrig få... Typ någonsin... Enda kruxet är att teorin är på engelska.
.
Mer ville jag även ha av dansandet i går... Jag bor ju nämligen granne med Space Bar... Stampställenenas stampställe på Giliöarna (stamp = rave)... Och det är ju bara så häftigt att flippa iväg till musiken på det stället nere vid stranden ... Och musiken är det minsann inget fel på... Jag behöver inte ens sträcka ut handen och be om att få ta ett zipp på en joint... För cannabis och magiska svampar finns det gott om på denna ö... Tur att jag inte hittade hit under mitt aktiva liv... Jag hade nog aldrig kommit härifrån då.
.
Men idag är jag fortfarande drogfri trots att jag faktiskt tagit några bloss på en vanlig cigg och upplevt värsta nickokicken... Och ja... Jag vill naturligtvis ha mer... Så är livet för en beroende och det kan jag leva med... Så länge jag inte petar i mig den där första så är det lugnt.
Dykning...
... Med tuber.
.
Om 3 timmar så kommer jag att befinna mig under vattnet... Andandes luft från ett par dykartuber... Och inte som nyss i en bassäng utan vid ett korallrev utanför ön jag bor på... Och det finns en stor chans att jag t.o.m kommer att simma omkring bland sköldpaddor... Eller hör och häpna... Jätterockor... Fast om jag ska vara helt ärlig så vet i fan om jag skulle vilja träffa på för stora fiskar under mitt livs första riktiga dyk... Bara känslan av att simma omkring tyngdlös och andas under vattnet är ju helt fantastisk.
.
Fatta... Jag får nypa mig i armen... Gili Air är verkligen helt fantastiskt ... På alla sätt... Och just nu så slog det mig att jorden inte gått under än... I alla fall inte här nere... Och inte kunde jag väl ana att jag om någon timme ska få uppleva livet under vattnet... På riktigt.
.
Skönt att vara levande.
Fåfänga...
... Och solbränna.
.
När det kommer till att få chansen att få lite färg på min kropp så erkänner jag utan att blinka att jag tillhör de som gärna offrar några extra timmar i solen för att få lite extra färg... Jag mår helt enkelt skitbra på att vara solbränd... Och jag känner mig mycket vackrare när jag har lite färg på mina kinder... Och resen av min kropp... Om jag är ovanligt fåfäng så bjuder jag på det... För att må bra med mig själv är någonting som jag prioriterar högt... Och absolut inget som min omgivning tar skada av... Att må bra smittar ju... Eller hur?
Underbart...
... Är bara förnamnet.
.
Just nu sitter jag på ett sinnessjukt häftigt strandhäng och njuter av en café latte framför det azurblåa havet... Mina nyinköpta simfötter och snorkelutrustningen ligger framför mig... Går jag i vattnet befinner jag mig i ett korallparadis... Fiskar i alla dess färger och helt obeskrivligt vackert... Ett akvarium... Och det är nästan overkligt vackert.
.
Jag fick nyss höra att det tydligen även finns sköldpaddor som simmar omkring i vattnet framför mig... Och jag förstår att jag inte behöver ta någon båttur ut för att hitta bättre dykvatten... Det är bara att gå rakt ut i vattnet från där jag sitter så är jag mitt i ett korallrev... Med allt vad det innebär.
.
Paradiset...
... Heter Gili Air.
.
Bästa någonsin... Helt ljuvligt... Jag finner inga ord och jag kommer nog att tillbringa typ resten av min resa till Bali här ... Det är klasskillnad på ALLT... Gili Air är det bästa någonsin... Tidigare favoriten Agonda Beach har inte en chans... Detta är paradiset på riktigt... Jag har kommit hem.
.
Nä...
... Inte bra.
.
Jag måste erkänna att Ubut är en besvikelse... Typ helt dött efter 23 på kvällen och mest bara... Dyrt... Visst det fanns kanske tre öppna ställen med levande (eller om jag ska vara helt ärlig mer död än levande) musik... Inget som fick mig att hoppa jämfota direkt... Så i morgon bör det av igen... Kanske hinner jag med ett NA-möte innan jag drar iväg för att åka en lokalfärja till en av Gilliöarna... Air... Färjan kommer att ta hela natten och det blir att sova på däck... Me like.
Ubut...
... Är dyrt.
.
Så kom jag då till slut till Ubut... Och jag måste nog tyvärr erkänna att jag inte är imponerad... Inte så mycket för att det regnar för det har jag ingenting emot... Det var bara skönt när himlen öppnade sig... Och vis av erfarenhet så såg jag till att lägga min väska i en plastpåse så att inte allting blev plaskblött som förra gången jag var ute i det sköna regnet... Nä det som jag blev en liten smula besviken på var vilken turistfälla det var... Och att allt var typ... Skitdyrt... Men men... Jag kanske älskar Ubut imorgon... Vem vet?
Nu drar jag ...
.... Vidare.
.
nu kom regnet till Lembongan... Och jag får väl bara hålla tummarna för att tvätten som jag lämnade in tidigare idag får en möjlighet att torka innan jag drar i morgon ... För nu är det dax för nya äventyr... Ubut väntar mig i övermorgon... det ska bli väldigt spännande att se vad den staden har att erbjuda... Mitt på ön och ingen strand... Flippat... Och går allt som jag vill... Ja då kommer jag att gå på ett NA-möte där... Spännande.
.
jag får inte in några av bilderna som jag själv tagit här... Än... Ha tålamod.
Äventyret...
... I paradiset.
.
Det är bara så jävla häftigt på Bali... Och då har detta äventyr knappt börjat än... Nu är jag på en så jävla häftig ö... Lembongan... Och det är nästan Agonda feeling här... Soft och himla skönt lugnt... Nu är det fan... SEMESTER.
.
.
Regnet...
... Är varmt.
.
vaknade inatt av att regnet vräkte ner... Det är ju faktiskt regnperiod på Bali just nu så det är ju inte så konstigt... Och på vägen hem från stranden igår så började det regna... Och när det regnar här så är det inte ett stilla duggregn direkt ... Nä det är liksom lite mer på riktigt och jag var genomblöt när jag kom tillbaks till mitt hotell... Genomblöt och lycklig... För det är som att gå omkring i en varm dusch när det regnar här.
.
Det kanske dröjer ett litet tag innan jag skriver här igen för idag så drar jag vidare till Lembongan... Det är en liten ö utan för kusten här där det tydligen ska vara helt underbart att snorkla... Och det ska visst vara ett väldigt soft och lugnt ställe också... Men just nu innan jul och nyår så är det himla lugnt lite överallt eftersom det inte är säsong... Utan regnperoid... Och tro mig när jag säger att det är helt okej... ja inte bara okej utan faktiskt hur skönt som helst.
.
Bali...
... Jag är fan på Bali.
.
Jag får nästan nypa mig i armen... Kom alldeles nyss tillbaka till mitt fina hotell i Sanur efter några timmar på stranden... Dyngsur... Och inte efter badandet utan efter att himlen öppnat sig när jag var på väg därifrån... Ett skönt och varmt regn... Och nu hänger allt jag bar med mig på tork.
.
Var ju i Indien förra året... Och bodde på hotell... Vilken skillnad... Jag bor som en prins till ett hyfsat pris och bara njuter... Frukosten i morse när jag vaknade till min första dag i detta paradis var fantastisk... Visserligen så vet jag väl inte riktigt än vad Bali är för ställe... Men säg så här... Min första känsla när jag klev av planet var... Mmmmm... "Me like"... Och jag bara vet att jag älskar denna ö... En annan sak som jag omedelbart la märke till var hur rent och fint det är här... Jag känner mig som värsta lyxsnubben... Och det kan jag väl leva med.
.
Att flyga...
... Långt.
.
Detta var den i särklass längsta resan jag gjort... Och det tar fan tid att ta sig ändå bort till andra sidan på vårt jordklot... Trots att jag lever i ett modernt samhälle där det egentligen inte existerar några större avstånd längre... Och då menar jag inte bara internet utan även att vi kan förflytta vår kropp till lite olika ställen på vår planet.
.
Fast jag är bortskämd märker jag...när jag skriver detta så sitter jag på planet mellan Singapore och Denpasar på Bali... Och jag har rest med flyg (Bortsett från en liten bit ned tåg från Halmstad till Köpenhamn) kors och tvärs fast ändå ganska rakt på... Två mellanlandningar (Doha och Singapore) ... Och en hel del väntan... Så när jag kommer fram är det onsdag klockan 18 lokal tid (tror det blir 12 i Sverige) och jag åkte från Halmstad i måndags kväll klockan 22... Det är en lång resa tycker jag... Och jag har nästan inte sovit någonting...möjligtvis slumrade jag till lite mellan Doha och Singapore i natt... Men det var inte länge i så fall... Så jag är ganska trött när jag kliver av på andra sidan jorden... Men det kan jag leva med... För jag kom ju trots allt till Bali.
.
https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/741434/images/2012/pic_50c8879d9606ee0582fa4e53.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/741434/images/2012/pic_50c8879d9606ee0582fa4e53.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/741434/images/2012/pic_50c8879d9606ee0582fa4e53.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/741434/images/2012/pic_50c8879d9606ee0582fa4e53.jpg" class="image">
Singapore...
...låter ju spännande.
.
Men det är det inte... I alla fall inte man bara mellanlandat och får gå av planet för att gå på det igen... Sett från den synvinkel så är Skövde lika spännande ... Om nu Skövde ens har en flygplats.
.
Om tre och en halv timme ska jag landa på Bali... DET är spännande.
.
Massa timmar...
... Att slå ihjäl.
.
Det verkar faktiskt som om min fantastiska iPhone ställer in den lokala tiden åt mig... Och om det stämmer så har jag "bara" lite drygt 4 timmar kvar att vänta här i Qatar innan jag drar... Att vänta på en flygplats är ju... Sådär roligt tycker jag... Åtminstone om man är själv.
.
Visst är det flippat att spana in människorna men om jag ska vara helt ärlig så skulle jag nog helst vara framme på Bali redan nu... Men Bali ligger ju skitlångt bort.., det fattar jag just nu efter en lååååång resa från Köpenhamn... Och nu fattat jag att jag har typ en lika lååååång resa kvar innan jag kommer fram... Ca 18.00 lokal tid i morgon... Och då ska ni veta att jag startade min resa från Halmstads centralstation redan klockan 22.04 i går kväll... Jag är faktiskt rätt trött men har tyvärr inte så lätt att sova på flyget... Och jag vågar fan inte somna på flygplatserna för då får jag för mig att jag kommer att missa planet.
.
Men jag har 30 dagar på Bali framför mig... Dagar som jag just nu inte riktigt vet vad jag ska fylla med... Bada med delfiner kanske... Surfa måste ju bara provas... En sväng till Gilliöarna... Snorkla... iJa det finna massor att göra... Inte minst slappa på stranden och njuta av värmen... Ha det mesta utom att spendera tid i onödan i Kuta eftersom det ju tydligen är värsta turistlandet för Australienarna... Då chillar jag hellre på ett lugnt ställe.
.
En liten hälsning från...
... Doha.
.
Jaha... nu blir det till att tillbringa massa timmar på flygplatsen i Doha innan jag kan dra vidare till Bali... Jag kommet dit vid 18-tiden lokal tid... vad det innebär Svensk tid vet jag inte riktigt än... Kanske vid 12-tiden... Just nu kan det ju faktiskt vara läge att kolla vad klockan är egentligen... Jag har ju faktiskt ett plan att passa.
.
Nu drar jag...
... till Bali.
.
Ja jävlar... ikväll drar jag ner till Köpenhamn för att infinna mig på Kastrup i väääääldigt god tid innan mitt plan till Bali lyfter... men jag vågar ju inte chansa på att tågen funkar som de ska i morgon bitti utan tar det säkra före det osäkra och åker ner redan ikväll... och sen bär det av... mot paradiset.
.
I en månad så kommer jag att utforska vad en ö som Bali har att erbjuda en kille från Sverige.
.
Vad som väntar mig vet jag faktiskt inte... men jag kan lugnt säga att jag är vid gott mod och inte oroar mig vidare mycket för den saken... det är väl bara att ta det som det kommer... och det gillar ju jag... Bali kan ju bara inte vara fel... inte någon dag i veckan.
Tillsammans...
... är ju så mycket roligare.
.
Att ensam skulle vara stark är ju ingenting som jag tror så mycket på... att jag ändå envisas med att leva lite efter den devicen mellan varven har ingenting med det att göra... det liksom bara blir så... oftast för att jag är rädd för att tappa kontrollen över saker och ting... och då tar mitt kontrollbehov över... vilket paradoxalt nog aldrig någonsin skapar någon annan känsla än kontrollförlust... ja ni fattar... trots att jag VET att tillsammans är så mycket bättre så behöver jag praktisera detta i mitt liv... och idag ges ett ypperligt tillfälle... vi ska nämligen ha ett Distriktsmöte i vår fina Traktorgrupp.
.
Jag har ju så himla underbara människor runt omkring mig som vill göra saker tillsammans med mig.
.
Jag är en kille som har gåvan av att känna helt fantastiska människor som berikar mitt liv oerhört mycket... och jag är så himla tacksam över att jag har fått lära mig detta i min drogfrihet... har ni inte gjort service så rekomenderar jag verkligen er det... och är ni inte med i en gemenskap där man hjälps åt för att rädda livet på varandra så finns det ju ändå massor av tillfälle att göra saker tillsammans med någon annan... och ni måste ju bara medge att det är så himla mycket roligare att göra saker tillsammans... delad glädje är ju dubbel glädje... och idag så sitter jag med ett leende som nästan får mitt huvud att trilla av på mina läppar... bara för att jag får göra saker som jag tycker om tillsammans med människor som betyder någonting för mig... ja jävlar... jag är sannerligen en lyckligt lottad kille.
När blir man...
... vuxen?
.
Kommer ni ihåg när ni var 14 år... personligen så var jag en liten pojke som inte hade kommit i målbrotten än... men inte fan kände jag mig som ett barn för det... nänä... och om jag tänker tillbaks så var det nog då det var som viktigast för mig att inte längre bli behandlad som ett barn längre... och det är en himla skillnad från nu när jag blir stolt över att bejaka barnet i mig själv... som 14 år var det otänkbart... barnsligt var verkligen ett skällsord för mig då.
.
Den här 14-åringen kände sig verkligen inte som ett barn.
.
Att jag idag fattar att jag aldrig kommer att bli vuxen är en helt annan sak... och när det slog över och när jag tyckte att det var en tillgång att kunna vara en smula barnslig kommer jag inte ihåg... kanske var det så hela tiden och det var bara under några få år som det var lite jobbigt för mig att erkänna det... typ när jag var i 14-års åldern... för då var det nog viktigare än någonsin för mig att vara... ja just det... vuxen.
Rätt...
... eller fel.
.
När vet man att något är rätt... eller fel... vågar man lite på sin magkänsla?
.
Jag har hamnat i en... eller rättare sagt några stycken... situationer där jag ställs inför som det känns ganska livsavgörande val... och då vill jag ju naturligtvis göra "rätt"... men det är fan inte alltid så himla enkelt... i alla fall inte i alla samanhang... i en av mina angelägenheter så väljer jag att fråga och rådgöra med människor som jag litar på för att hålla kontakt med mitt förstånd... och det är en gåva att ha vänner som jag vet vill mitt bästa och klarar av att vägleda mig på ett förståndigt sätt.
.
Sen har jag en en helt annan angelägenhet där jag inte tvekar en enda sekund om vad som är rätt eller fel... här är jag visserligen också himla rädd och så mellan varven men det spelar ingen roll... jag är väldigt trygg i mig själv när det gäller denna angelägenhet och det känns fan riktigt bra... om det sen blir som jag vill är en helt annan sak... det lägger jag i Guds händer.
.
Livets vägar är outgrundliga... ibland är det bara att hänga med och ta det som det kommer.
.
De senaste veckorna så har det hänt väldigt mycket i mitt liv... och det kan bli en smula rörigt mellan öronen... då är det skönt att ha vänner som bryr sig och som har den nödvändiga distansen för att kunna berätta för mig vad de tycker och tänker... jag är så tacksam över mina vänner... de betyder massor för mig... sen är jag också tacksam över att jag vågar lita på min egen magkänsla och kan känna mig helt trygg i det... och då kan det ju bara bli rätt... hur det än går.
SMS...
... och bilkörning.
.
Jag är himla dålig på att skriva sms samtidigt som jag kör bil... inte bara lite dålig utan faktiskt riktigt, riktigt usel på det... det är ett mirakel att jag inte redan har kört i diket efter att krockat med någon medtrafikant... och jag behöver faktiskt påminna mig själv om att det finns så mycket fint att leva för i det levande livet... och av respekt för allt det fina i mitt liv så är det på sin plats för mig att reflektera lite över hur viktigt det egentligen är för mig att svara omedelbums på ett sms... och att om det nu är viktigt så finns det ju alltid en möjlighet för mig att parkera bilen för att kunna svara.
.
Jag har så himla mycket fint kvar att uppleva i mitt liv att jag borde sluta sms:a när jag kör.
.
Visst skulle väl jag säkert vilja vara en kille som kan köra bil, tugga tuggummi och skicka sms samtidigt... men det är jag ju inte... jag är bra på andra saker... som att njuta av livet och uppskatta det som finns i min närhet... och det är vad jag ska göra istället för att skicka sms när jag kör... men jag måste erkänna en sak... detta var ingenting jag kom på alldeles själv... nä jag fick hjälp... och det gör mig glad... inte bara att det finns människor som bryr sig utan även att jag kan lyssna på dem och göra om och göra rätt.
Ett visst mått av galenskap...
... kan ju bara inte vara fel.
.
Det händer ju som sagt en hel del grejer i mitt liv... och det är väl inte utan att jag blir en smula påverkad... för att utrycka mig lite försiktigt... ett visst mått av en ganska skönt levande galenskap har flyttat in mellan öronen på mig... och det är väl okej... helt ärligt så skulle jag nog inte vilja vara utan den... enligt mig så är det ju faktiskt ganska galet att inte vara lite galen... jag skulle nog t.o.m. vilja påstå att det är förståndigt att tillåta sig själv en liten smula galenhet.
.
Ska man nu åka till Bali så verkar det ju vara en väldigt bra idé att åka under regnperioden.
.
En sak som jag lägger märke till i mitt liv just nu när det händer så himla mycket är att jag helt och hållet verkar ha glömt bort att jag faktiskt beställt en resa till Bali om en vecka... hupp... var det redan... hinner jag verkligen med det... är det bra för mig... ska jag strunta i den... och en massa andra tankar snurrar i mitt huvud när jag tänker på det... och jag blir nästan lite handlingsförlamad av alla dessa tankar... samtidigt som jag vet att det väl bara är att kolla när tåget ner till Kastrup går... packa ner en tandborste och ett kontokort... och dra iväg... sen löser det ju sig... dert gör det ju alltid.
.
Om det skulle hända något väldigt viktigt här hemma i Sverige under den månad som jag planerar att vara borta så får jag väl ta ett plan hem... för att befinna sig på andra sidan jordklotet nu för tiden innebär i praktiken att man inte befinner sig mycket mer än 20 timmar bort... och det är ju inte längre än en helt vanlig insnöad dag i Brännebassalt... det kan ju t.o.m. ta ännu längre tid innan bonden skottar mig fri... så om jag befinner mig på Bali eller i Brännebassalt spelar egentligen inte så stor roll... mer än för mig då... för det är ju trots allt lite skillnad på Bali och Brännebassalt... om inte annat ca 30-40 grader celsius.
Snöänglar...
... och mirakel.
.
Jag fick en komplimang igår... och jag kunde inte låta bli att le lite åt den... jag har ju vänner i alla möjliga åldrar och när en tjej pekar på en snöängel mitt i stan och berättar för hennes vännina att det är Peter som gjort den... och i samma andetag berättar för henne att han är 55 år... då ler jag... och blir lite stolt över mig själv... för att jag vågar bejaka mig själv och lägga mig på stadens gator och skapa en snöängel.
.
Jag känner människor som skakar bekymrat på huvudet när jag berättar om min snöängel.
.
När jag nu på morgonen berättade om min snöängel så fanns det en och annan som skakade bekymrat på huvudet åt mig när jag frågade dem om de hade gjort några snöänglar i år... någon berättade för mig att det var sådant man sysslade med när man var ett barn... och så är det nog för många människor... men inte för mig... för jag hoppas att jag vågar bygga snöänglar i resten av mitt liv... för jag vill fortsätta mitt liv som ett levande mirakel... och levande mirakel... vi vågar skapa snöänglar.
Allt...
... på en och samma gång.
.
Jag tror aldrig att jag varit närmare mina känslor än vad jag är just nu... och det är sannerligen en minst sagt intressant resa... och detta samtidigt som det händer massor av saker i mitt liv... det känns lite som om jag står framför ett liv fyllt av överraskningar, möjligheter och omöjligheter... och att uppleva det fullt ut gör att det gungar till ganska mycket bland mina känslor... jag lever... ja jävlar vad jag lever... det känns.
.
Jag behöver inte längre låtsas att vara någon annan än den jag är... och det är fan frihet på riktigt.
.
Men en sak vet jag... och det är vem jag vill vara... och det är faktiskt ganska stort... för nu vill jag vara peter fullt ut och inte som tidigare i mitt liv... någon annan... visst kan jag känna mig både livrädd och världens modigaste man samtidigt... men det spelar fan ingen roll... jag känner i mitt hjärta att jag är precis den som jag ska vara... och att jag är en okej kille... som är både vacker och värdefull... och det som jag nog är mest stolt över är att jag har fått förmågan att se på mina medmänniskor med kärleksfulla ögon... och okej då... det finns väl vissa som jag känner lite extra för... men det kan jag leva med... för det är ju de som får mig att känna mig levande på riktigt.
Jag kan...
... fan gråta.
.
Vilken fantastisk dag det har varit för mig... jag har gråtigt mer än vad jag någonsin tidigare har gjort... och det känns allt lite underligt när dammarna brister... men också hur skönt som helst... det är ju sååååå många känslor som kommer upp och till ytan när man gråter... och jag blir förvånad... lättad... och förundrad över lättnaden jag kan känna efteråt.
.
Och så kom de då... alla känslor på en och samma gång.
.
Eftersom jag ju inte är killen som har varit så himla bra på att gråta så är det lite av nyhetens behag över hela upplevelsen... samtidigt som jag förstår att min "känslobägare" var full... att det helt enkelt rann över idag... och jag fick en insikt om att det inte spelar så himla stor roll om det är en negativ eller positiv känsla som utlöser processen... jag har haft en vecka med otroligt mycket mer känslor än vanligt... men... jag märkte också när jag grät idag att det dök upp en och annan lite äldre känsla... och nu känns det så himla bra... det känns nästan som om jag tvättat mig inombords... och jag känner mig betydligt närmare mina känslor än... ja ta mig fan... någonsin.
.
Att vara nära känslorna är att vara levande... på riktigt.
Bloggstopp...
... har jag väl inte tänkt mig.
.
Jag hann inte med att blogga i går... jag var upptagen med en sak som jag egentligen gärna skulle vilja skriva om här men som jag väljer att hålla för mig själv... det händer faktiskt saker i mitt liv som får mig att reagera... rent känslomässigt... på alla sätt och vis... och kanske skulle jag skriva om det... bara för att få ner det på papper och få ut det från de där tolv centimetrarna mella mina öron... för när jag trycker in mina känslor på det trånga utrymmet så blir det... trångt... och rätt rörigt.
.
Det är kallt utanför mitt hus i Brännebassalt idag... men mellan mina öron är det väldigt varmt just nu.
.
Kanske är det dax för mig att börja skriva dagbok igen... till en viss gräns så funkar ju min blogg som en litet dagbok men det finns ju grejer som jag inte kan skriva om här... oftast för att mina känslor till stor del handlat om mina reaktioner om andra människor... och handlar det då om ytterligheter som rädsla och kärlek... eller kanske allra mest när det handlar om både rädsla och kärlek samtidigt... ja då kan det kanske vara på sin plats att vara lite återhållsam... för jag vill nog helst inte lämna ut människor som betyder mycket för mig här... i alla fall inte när det gäller sånt som uppenbarligen påverkar mig så mycket som det som händer mig just nu.
.
Det bara bubblar av känslor i mig... och vissa av dem är jättefina... så fina att jag blir rädd... tappar distansen flyttar in mellan öronen och börjar grubbla... och då tar känslorna över och jag blir faktiskt ganska handlingsförlamad... den rätt kaxiga killen som tar livet med en klackspark ersätts av en osäker lite lätt stammande fånig figur... och jag undrar var fan kom den snubben ifrån... är det verkligen jag?