"Men jag har ju redan gjort detta två gånger innan"... han fortsatte med att berätta för mig att de gångerna hade jag inte riktigt lyckats med att följa hans anvisningar... och precis som den senaste gången för några år sedan så lovade jag honom att... denna gången var det minsann annorlunda... det var då han tittade på mig med en liten smula skeptiska ögon... vilket kanske inte var så konstigt när allt kommer omkring.
.
Vidare så sa jag åt honom att han fick hitta på precis vad som helst... att jag hade full tillit till att han skulle kunna hitta ett träningsprogram som passade mig perfekt... för att i nästa sekund berätta för honom om att jag vill ha med lite träning som innefattade en boll och ribbstolar... inte för att jag visste så mycket om vad det egentligen var jag menade utan mest för att jag blivit tipsad om detta... han tittade på mig med stora ögon... log underfundigt... och lovade mig att det skulle väl gå att fixa... behöver jag säga att jag ångrade mig i samma sekund som jag såg hans leende.
.
Projekt "go beach 2013" är i full gång... denna gång hoppas jag medverka utan min "gubbmage".
.
Jag har aldrig tidigare fattat riktigt vad mina polare har hållt på med när de tjatat om vikt, träning och mat... men nu börjar poletterna trilla ner allt eftersom jag själv dyker allt djupare ner i hälsobrunnen... och även om jag är mycket medveten om att jag har en tendens att bli en smula manisk och besatt när jag börjar med något nytt så hoppas jag verkligen att jag ska fortsätta på min "hälsolinje"... om inte annat för att det är ett bra sätt att vara snäll mot mig själv... och för att jag tycker om att vara just... snäll mot mig själv... det känns liksom som att jag är värd det.
Det händer rätt ofta att jag får göra saker som jag inte vill göra... påfallande ofta är även dessa saker just de grejerna som är bra för mig att göra... det kan vara alltifrån att känna på känslor till lite mer praktiska prylar... en sådan sak är min yoga... jag har fortfarande aldrig velat gå på ett yogapass... men alltid gillat att gå därifrån eftersom jag då mår som en prins... känner att jag gjort någonting som är bra för mig... det är lite likadant med träningen som jag satt igång denna veckan... jag känner ett stort inre motstånd mot de flesta former av fysisk aktivitet... trots att jag vet hur nöjd jag känner mig varje gång jag lyckats gå emot den känslan.
.
Jag känner verkligen inte för att vara rökfri när jag blir röksugen... men jag är det ändå.
.
Den senaste veckan så har jag haft stor lust att tända mig en cigg lite då óch då... men jag är fortfarande rökfri... inte för att jag inte vill tända en cigg utan bara för att jag tror på att vara rökfri... och så är det med det mesta... mina känslor spelar mig ibland små spratt... som att berätta för mig att jag inte har lust att göra sådant som är bra för mig... rena lögner med andra ord... tur att jag har fina människor som berättar för mig vad som är bra för mig när jag inte fixar det själv... det är jag himla tacksam för.
Ja så sägs det ju... och nu när jag sitter här med munnen full av frukost så får jag väl näastan hålla med... visserligen så är guldet i mitt fall av ett annat slag... men ändå... min frukost gör guld med mig... och jag är glad över att ha hittat någonting som jag kan få i mig så här tidigt på morgonen... har ju inte direkt varit någon frukostkille tidigare i mitt liv... kaffe och cigg på sin höjd.
.
Att få vakna och se solen gå upp är en underskattat upplevelse... ger mig sinnesro.
.
I mitt "nya sunda liv" är jag väldigt snäll mot mig själv... frukost... lite tid att vakna med en kopp kaffe i ett tyst och lugnt Brännebassalt... ingen TV... bara jag, frukosten och min dator... och som idag... en dimmig fuktig men ganska vacker morgon utanför mitt köksfönster... kanske lite annan utsikt en den på Bali men likfullt väldigt rofull och väldigt... Brännebassaltig.
.
Idag så blir det även ännu ett besök på gymmet... inte för att jag tycker att det är så himla kul utan mest för att jag TROR på att det är bra för mig... och att kärleksfulla handlingar mot mig själv är en väldigt god idé... att ta hand om min kropp är en sådan handling.
Det är tyst och skönt hemma i Brännebassalt så här tidigt på morgonen... jag kan höra tystnaden eftersom jag inte har satt på min TV-apparat nu när jag sitter här vid mitt köksbord och filosiferar... och det är rätt skönt att sitta här i stearinljusens sken och lyssna på tystnadensamtidigt som jag får i mig lite frukost i form av turkisk yoghurt med lite gott och blandat i... plus en kopp kaffe.
.
Jag håller på att göra lite förändringar i mitt liv... en av dem är att käka frukost när jag går upp... och till min stora förvåning så har jag märkt att jag föredrar att sitta i tystnad och vakna... och inte som vanligt haft på TV:n och nyheterna i bakgrunden... istället slår jag på min dator och bloggar lite som nu.
.
Lugn och ro lärde jag mig verkligen uppskatta på Gili Air för en knapp månad sedan.
.
Jag börjar gilla att känna mig sund... frukost på morgonen... att ge mig själv lite tid att vakna... min rökfrihet... och jag skulle inte bli förvånad över om jag en dag t.o.m. kommer att gilla att gå ner på gymmet och träna lite grann... ja det är konstigt vad lite frukost kan förändra mitt liv... för så är det... det är min frukost som ligger till grund för min dag... det kan jag verkligen känna... när jag sitter här i tystnaden... och har det skönt i mitt hem.
Jag var ju på yoga för en vecka sedan på mitt gym... till min stora förvåning kände jag mig vigare än på väldigt länge och lätt som en fjäder... och då fick jag ju bekräftat vad jag nästan anade lite grann tidigare... nämligen att jag hade gått ner i vikt... min gubbmage var inte lika mycket ivägen som tidigare och det kändes himla bra ska ni veta... alldeles väldigt himla bra minsann... bättre än vad jag kunnat ana faktiskt.
.
Om ni kollar riktigt noga så ser ni att min gubbmage har minskat markant på Bali.
.
Jag vet väl inte riktigt vad som är den största orsaken till min viktminskning men faktum kvarstår att jag gått ner över 6 kilo på en månad... om det beror på att jag rört på mig ovanligt mycket (det blir ju en hel del simmat på Bali när man snorklar och dyker t.ex.)... att jag ätit annorlunda... eller... vilket jag faktiskt misstänker skarpt... det beror på att jag rökt som en galning i en månad... vet jag inte riktigt... men jag vet att jag gillar resultatet... kalla det fåfänga eller vad som helst det struntar jag i... det enda jag vet med all säkerhet är att jag gillar att väga mindre och att jag inte vill ha en gubbmage.
.
Så nu sitter jag här och käkar frukost... och jag vill inte bara äta bättre utan även ta tag i min träning och ta mig ner till gymmet några dagar i veckan... i en förhoppning på att det ska räcka för att hålla det värsta av min gubbmage stången... och funkar inte det... ja då överväger jag faktiskt att börja röka igen.
Det är fantastiskt... och mirakel har inträffat i mitt liv... ALLA mina kläder ligger hopvikta i min garderob och jag har det så jävla rent på min nedervåning så att jag knappt tror att det är sant... nyper mig i armen och märker att jag inte har drömt... underbart... för trots att jag är hur lat som helst och en mästare på att göra saker... i morgon... sen... eller ska bara... så älskar jag att ha städat och rent runt omkring mig.
.
Tänka sig... jag har en garderob där allting ligger där det ska... hopvikt... ett mirakel har skett.
Hemma hos mig ligger det kläder ta mig fan överallt... och när jag tänker på det så kan jag inte låta bli att undra över hur många klädesplagg jag använder mig av egentligen... för att det bara är en bråkdel av alla kläder jag har är ställt utom all tvivel... det mesta är bara sånt som ligger och samlar damm... och som jag aldrig någonsin kommer att använda igen.
.
Det är med andra ord tid för en rensning... gammal skit behöver jag inte fylla mitt liv med... det fyller ju liksom ingen annan funktion än att vara i vägen... alla behöver vi nog rensa bort gammal skräp lite då och då... det kan vara kläder... gamla möbler... eller bekanta som vi inte behöver ha i våra liv längre.
.
Många saker har definitivt en "bäst före datum"... och då gör man nog klokt i att slänga dem.
Inget nytt under solen... även på denna runda som en rökfri rökare infinner sig mina röksug... och om jag ska vara riktigt ärlig så är jag nog en liten smula oftare röksugen nu efter att jag tagit ett återfall på ciggen... inte så att det stör mig alltför mycket men ändå... skillnaden är markant... mitt återfall på ciggen triggar mina röksug... jag är betydligt oftare röksugen nu än vad jag var för några veckor sedan.
.
Det var onekligen en väldigt intressant upplevelse att välja att bli en aktiv rökare för ett litet tag.
.
Jag lärde mig en hel del av detta "återfall" på mina cigg... dels att jag är fullständigt maktlös inför mitt eget rökande... jag har inte en chans att kontrollera mitt intag av cigg... jag kan bara välja om jag vill röka eller om jag vill vara rökfri... det är allt eller inget som gäller... och det är ju tur att jag fattar att jag har ett val... ja tack eller nej tack.
Efter ett fritt fall där det kändes som om allt i mitt liv mest var pest och pina så börjar det vända... så klart... det gör ju alltid det även om det inte känns så när man är mitt i något som känns jobbigt... men när jag går upp i morse så börjar min dag på ett för mig fantastiskt sätt... för det första som möter mig är... ett fungerande dass... och tro mig när jag säger att det är en lyx värd att njuta av... värmefläkten som jag byggde in utanför mitt hus lyckades värma upp och smälta ner isproppen i mitt avlopp... och ett fungerande avlopp är underskattat... något som jag tagit för givet och inte förstått vidden av... ett fungerande avlopp gav mig faktiskt lyckokänslor.
.
En bra sak med gårdagen var att jag inte tog på mig en massa masker för att dölja hur jag mådde.
.
Nu är naturligtvis inte allt frid och fröjd med mig bara för att jag har ett fungerande avlopp... men jag gjorde faktiskt aktiva handlinger trots mitt mående igår... grejer som är bra för mig... som att sola lite solarium och bada bastu för att känna mig lite frächare rent fysiskt... jag ringde även min sponsor... snackade och fick lite vägledning... gick på ett NA-möte i Lidhult och skrev lite i mitt stegarbete... aktiva handlinger som gör att livet känns lite lättare utan att jag behöver ta på mig några masker utan kunde stanna kvar i den känslostämmning som jag befann mig i... och det var en stor vinst för mig... för jag vill ju inte längre gömma mig för mig själv... jag behöver inte ta på mig några masker bara för att jag mår si eller så... jag behöver nog bara bara må och känna... precis hur som helst.
Bubblan jag levt i ett tag gick sönder... vardagen stack hål på den och jag faller fritt... en hissnande resa som jag nog inte skulle beskriva som behaglig... inte en enda sekund... fast jag kämpar inte emot... känslor av ilska, sorg och frustration bubblar i mig... och livet känns mest bara skit för en stund.
.
Känslorna bubblar i mig... och jag behöver nog bara stanna upp och känns på dem... en i taget.
Jag har inget fungerande dass... och då är det inte så skoj att vakna på morgonen... så jag gick upp lite tidigare än jag brukar och bestämde mig för att åka direkt in till stan... några snabba rader här och en kopp kaffe först bara... klockan ringer om 10 minuter men jag har varit vaken rätt länge redan... vaknade och kunde inte somna om... en hel härva med tankar mellan öronen som behövde redas ut så det var lögn att somna om... fast å andra sidan så känns det inte riktigt lika rörigt mellan öronen längre... jag har både en vardag och en peter i vinterlandet att ta hand om... så det behövs lite stuktur i mitt liv för att få det att fungera.
.
Detta är nu inte min kompis rörläggaren utan en annan skön kille från ett tempel på Bali.
.
En av sakerna som jag har tagit tag i är att jag pratat och bestämt med en rörläggare jag känner... att ha ett fungerande avlopp är ta mig fan en förutsättning för att både peter och vardagen ska fungera... och han skulle höra av sig i eftermiddag sen får vi väl se hur det går med avloppet hemma i Brännebassalt... jag hållar alla tummar som jag har.
Ibland blir inte saker och ting riktigt som man vill... shit happens helt enkelt... det kan vara ett stopp i avloppet... det kan vara vad fan som helst... och det händer att jag har en liten smula svårt för att acceptera verkligheten som den är... jag har inget dass just nu... vårt försök att rensa mitt avlopp gick åt helvete... det blev inte riktigt som jag ville... jag vill att allt ska funka... alltid... men ibland så har nog Gud en liten annan plan... kanske vill han/hon/det att jag ska ta ett kliv åt sidan för att begrunda min egen verklighet lite från sidan om... och reflektera lite över hur det egentligen känns att vara skitnödig och inte ha ett fungerande dass.
.
Jaha... livet på livets villkor upphör aldrig att förvåna mig... ännu en gång fick jag be om hjälp.
.
En sak vet jag i alla fall... och det är att jag ännu en gång fick be om hjälp... så imorgon kommer det en rörläggare och hjälper mig med det jag inte klarade av själv... för hjälp... det behöver jag... ofta.
Det är ju då vardag igen... men allt vad det innebär... på gott och ont... för mig innebar det ett ganska så intressant stopp i avloppet så där på morgonkvisten när jag skulle ställa mig i duschen... inte så jävla skoj men onekligen rätt intressant eftersom jag ju inte varit hemma på hur länge som helst... är det månne någon som har gått in till mig och "smygskitit" på min toalett?
.
Trodde först att det var översvämning i min källare... för jag har haft stopp i avloppet tidigare och då resulterade det i att hela källaren var full av vatten... så det var med andan i halsen jag sprang ner för att kolla... tur i oturen... källaren var helt torr... alltså är det ett annat fel denna gång... och det ser jag som positivt... men jag fick inte löst upp stoppet... har ju trots allt en viss vana från tiden då jag jobbade som fastighetsskötare... försökte med några vanliga trix men gav upp ganska snabbt.
.
Problem är till för att lösas... stopp i avloppet är inget undantag... och jag får kanske be om hjälp.
.
Som tur är så har jag vänner att snacka med när det händer grejer som händer oss med egna hus... och jag har redan ringt min kollega och snackat med honom om problemet... vi har gemensamt gjort upp en plan och i kväll när jag kommer hem så ska jag gå till handling... givetvis så finns det även redan en reservplan om vår plan inte skulle funka... den ena lösningen är gratis... den andra kostar pengar... så nu håller jag tummarna för att det ska lösa sig på bästa möjliga sätt... vilket ju är det billigaste så klart.
.
Bara för man har ett litet stopp i avloppet så behöver man ju inte få panik... som vanligt så kommer det att lösa sig... så är det ju med det mesta... det löser sig och oftast så blir det himla bra till slut.
Jag har i hela mitt liv varit en notorisk nagelbitare... och mina naglar har aldrig behövts att klippas... inte ens när jag fixade mina tänder för då blev jag en "rivare"... en kille som rev av naglarna... och det är verkligen inget som jag rekomenderar eftersom det 10 gånger av 10 resulterade i smärta och att blodvite uppstod.
.
Denna bild har ingenting med texten att göra men jag tycker att den är himla fin ändå.
.
Nu är i alla fall jag ju en kille som inte är huggen i sten... jag är föränderlig...tack och lov eftersom det ju hade varit så himla tråkigt om allt alltid skulle vara som det alltid varit... jag har träffat människor som lever efter den måttstocken och jag måste få lov att säga att det lockar inte mig det minsta... jag gillar förändringar... som att börja röka efter en tids rökfrihet för att sedan bli en rökfri rökare igen... bara möjligheten att få välja gör mig glad... kanske beror på att jag levt under missbrukets hemska bojor tidigare... på den tiden fanns det fan ingen val... det var bara nästa drog som gällde hela tiden... sen är det en helt annan sak att jag personligen inte hade en aning om att det förhöll sig så... jag trodde ju på fullt allvar att jag hade koll... ja herregud... jag ryser när jag tänker på det.
.
Ja just det... mina naglar... nu har jag under en månads tid låtit mina naglar växa och vårdat dem... klippt, filat och sånt som hör nagelvård till... och nä... jag tycker inte att det är ett endaste dugg "fjolligt"... detta trots att jag levt i byggsvängen och i en miljö där det mesta nog anses som "fjolligt"... förhoppningsvis så hör detta till en svunnen tid... nu är det säkert helt annorlunda... hoppas jag... i vilket fall som helst så gör jag nu mitt bästa för att mina naglar ska se bra ut.
.
Vän av ordning kan ju fråga sig vad det har för betydelse... och för mig handlar det om att ge mig själv bekräftelse... jag behöver träna mig själv på att göra snälla saker åt mig själv... och det har betydelse för mig hur mina naglar ser ut... vad jag har för kalsonger på mig... att ha friska tänder... eller bara en sådan grej som att ge mig själv ett par varma skor att ha på mig nu när det är kallt... för jag är en helt okej kille... en kille som är värd all den kärlek som jag faktiskt får... inte bara av min omgivning utan även från mig själv... så att fixa mina naglar har blivit en påminnelse för mig att inte glömma bort att ta hand om mig själv... invändigt... och utvändigt.
Idag är det en vecka sedan jag rökte mitt sista bloss på flygplatsen när jag lämnade Bali... och efter ett minst sagt intensivt blossande så hade jag ju bestämt mig för att återgå till mitt liv som rökfri rökare... och det är väl inte utan att jag var lite nyfiken på hur det skulle gå... att bli rökfri första gången var ju förbluffande enkelt tyckte jag... skulle det nu vara lika lätt att sluta röka efter ett återfall?
.
Svar... ja... möjligtvis lite enklare faktiskt om ni frågar mig... tre dagar fysisk abstinens sen är det klart... och nu när jag var lite beredd så kunde jag inte låta bli att förvånas över hur tydligt det var... visst blir jag röksugen lite då och då fortfarande men det är inte alls på samma sätt som de första tre dagarna... det är mest bara att jag blir sugen på att ta ett bloss för att jag faktiskt tycker om att röka... att jag är rökfri har ingenting med att det skulle vara äckligt att göra... att jag är rökfri just nu beror nog mest på att jag är lite obstinat... och jävlas lite med mig själv... bara för att jag kan... och okej då... lite för att det känns bra att lova något för sig själv och sedan kunna hålla det löftet.
.
Detta är fortfarande mitt senaste bloss... det har nu gått en vecka... och jag är fortfarande en rökfri rökare.
Att bo ute på landet har sina fördelar... och nackdelar... och för en kille som gillar teknikens under och mer än gärna tar till sig av alla dessa underbara möjligheter som internet erbjuder så är det en smula frustrerande att inte ha en uppkoppling som matcher den nya tekniken... det känns lite grann som att kära med häst och vagn på en racerbana... jag har ingen större nytta av via play... att ladda ner en film tar nämligen sin lilla tid ute i Brännebassalt.
.
Försäljare har lurat mig att tro att det skulle kunna fixa sig med en trådlös uppkoppling... det blev ännu sämre och jag fick skicka tillbaka alla prylarna med vändande post... och koppla in mig på telefonnätet igen... ett telefonnät som inte har den största prioritet när det gäller utbyggnad... nä jag får nog allt sitta ner och vänta... vänta på att det mobila bredbandet byggs ut även för oss ute på landet... någon gång måste det väl ske... för jag vill också vara med... och kunna ta del av all häftig teknik.
.
Jag skulle vilja kunna använda mig av allt som teknikens under erbjuder... även ute på landet.
... I kylan.
.
Jävlar vad kallt det är i Sverige... Och jag är inte riktigt utrustad för att vistas i kyla ... Eller rättare sagt ... Det behövs lite kompletteringar... Igår bytte jag mina gympadojor mot ett par varma skor... Underbart ... Idag så har jag provat på både mössa och vantar... Och det börjat nästan bli trevligt att knalla omkring i vinterlandet ... Eller nåja... Uthärdligt.
.
För om sanningen ska fram så gillar jag värmen mer... Trots att man svettas på natten så är varmt att föredra... Och det är inte vara vädret som blir varmare när det är varmt ... Vi människor blir också lite varmare i själen när det är varmt... Kanske för att vi tar det lite lugnare och inte springer från det ena stället till set andra i full fart ... Man orkar väl inte hålla ett vintertempo på sommaren helt enkelt ... Och då blir det lite ner tid över att ge till mötet med andra människor ... Och då menar jag mest de spontana snacken lite här och där som sommaren bjuder på... På vintern försvinner en hel del av dem ... Kanske för att bi fryser och är på väg någonstans mycket fortare än när det är varmt ute.
.
... Fortsätter.
.
Har knappt hunnit komma hem från Bali... Ändå är det så himla uppenbart .... Jag har mersmak ... Inte bara på att ge mig iväg på ännu en fysisk resa utan även att fortsätta min inre resa... Det blir så uppenbart när jag sitter i en situation som är samma som innan jag åkte... Jag vill fan inte åka tillbaka till den jag varit... Jag vill fortsätta att förändras... Förändringar är fräckt.
.
Annars så går det framåt även med mitt som rökfri rökare ... Jag har visserligen fått några riktigt feta röksug de senaste dygnen ... Men är fortfarande rökfri och jag räknar faktiskt med att det kommer att lägga sig tills imorgon... Den fysiska avvänjningen tog tre dygn senast och då hade jag ju rökt hur länge som helst innan... Så jag räknar kallt med att den rent fysiska delen är över om några timmar ... Den mentala biten är betydligt med diffus... Fast eftersom jag nu väljer att göra det så himla enkelt så är jag inte så orolig ... Jag tror att det är fan så mycket svårare att bli rökfri med hjälp av både det ena och det andra ... För krångligt för mig... Att inte tända den där första räcker som regel för mig ... Väldigt enkelt och funkar skitbra... Varför krångla till det?
Ja så kom jag då till slut hem igen... efter många mödor och stort besvär... det känns nästan som om någonting inte riktigt ville att jag skulle komma hem... det räckte inte med att jag missade mitt plan hem för några dagar sedan... för när jag då väl kom hem igår så startade inte min bil så inatt jag fick sova hos mina döttrar i Halmstad... idag så lyckades jag få igång bilen men då hade bromsarna låst sig... det blev en sväng till en verkstad innan min bil funkade som den skulle igen... så det tog ett litet tag innan jag kunde låsa upp min ytterdörr och ta steget in i mitt hus.
.
Och jag vill väl inte riktigt påstå att jag hoppar jämfota av glädje av att komma hem... nej det var en alldeles för underbar semester för att jag ska vara nöjd med att komma hem... jag fick bara mersmak... och skulle utan att tveka fortsatt mitt liv på samma sätt ett bra tag till.
.
Naturligtvis så saknar jag Bali och det sköna livet på en solig strand en vinterdag i Sverige.
.
För mig så har denna semestern kommit att betyda en hel del för mig rent privat... och jag är väldigt glad över att ha träffat sidor hos mig själv som jag inte har trott mig ha... fina sidor som jag tycker mycket om... så det är väl inte så konstigt att jag vill fortsätta utvecklas i samma miljö... men men... nu är det som det är och jag tänker minsann göra mitt bästa för att ha det himla bra ändå... och samtidigt börja planera för en ny spännande resa.
.
Annars så har jag ju blivit en rökfri rökare igen... en jävligt trött sådan just nu... jetlaggad så det stårt härliga till och om jag ska vara ärlig... fett jävla röksugen också... men det kan jag ta... ett röksug är ju inte hela världen och precis som jag misstänkte så är det inte hela världen att strunta i att tända nästa cigg... jag kan fan inte fatta varför människor gör så stor sak av att sluta röka... vad är det som är så svårt med det... finns det någonting extra svårt som jag inte fattar?
.
Eller är det bara ett sätt att tjäna en massa stålar att inbilla människor att det är skitsvårt att sluta röka... för det är ju inte sant... för sanningen med att sluta röka är lika enkel som självklar... tänder du inte den första ciggen så håller du dig rökfri... det är hela hemligheten.
... Så att jag glömmer bort att äta.
.
Min semesterrökning fullkomligt exploderar... Inte trodde väl jag att mitt återfall på ciggen kunde ta så stora proportioner ... Detta är ju helt sinnessjukt... Har nog aldrig någonsin rökt så här mycket... Och ett av resultatet av att röka är att jag tappar aptiten... Glömmer bort att äta helt enkelt... Snacka om att en är för mycket och tusen aldrig nog... Nu fattar jag vad som menas med den frasen... Jag hinner knappt fimpa en cigg innan jag tänder en ny.
.
Det ska faktiskt bli en liten smula intressant att se hur min kropp reagerar när jag fimpar min sista cigg idag... Och kanske är det som jag inbillar mig men jag tror ta mig fan att jag gått ner i vikt sen jag började röka... Jag har sett bilder på mig själv som påminner mig om hur jag såg ut för några år sedan då jag var en inbiten rökare... Och jag måste vara helt ärlig när jag säger att jag gillar de bilderna... Jaja... Jag ska ställa mig på vågen när jag kommer hem och kolla upp hur det förhåller sig... Kan rökningen ta bort min gubbmage så kanske jag får omvärdera mitt beslut om att leva rökfri.
.
Vad som talar för min rökfrihet är kanske det faktumet att det är betydligt billigare att leva utan ciggen... Här nere kostar de ju nästan ingenting men ska jag hålla detta tempot i Sverige så lär det bli jävligt dyrt... En annan sak som jag tänker på är tilliten till mig själv... Jag vill ju gärna vara en kille som jag kan lita på... Och har jag nu lovat mig själv att klippa med ciggen så betyder ju det något.
.
Annars så vet i fan... Sist så tyckte jag ju att jag blev lite mer känslomässigt mottaglig... Men jag tycker nog allt att jag är himla nära mina egna känslor just nu... Det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad eller om det bara var något som jag inbillade mig när jag blev rökfri.
.
Jag har ju också fått för mig att det är förbluffande enkelt att bli rökfri... Kommer det att funka även denna gång?
.
En sak vet jag i alla fall... Och det är att det går att bli rökfri... Och att jag inte behöver köpa en massa plåster, tuggummi, snus eller något annat av allt det där som säljs till rökare som vill sluta röka... För jag har lärt mig att om jag inte tänder den där första så blir jag rökfri... Kanske blir det svårt men det är väldigt enkelt... Precis som jag läste i dagens text idag ... Den var ju som alltid... Klockren.
.
Om två timmar kommer en taxi och hämtar mig för att köra mig till flygplatsen... Kanske läge att käka lite innan... Eller så tänder jag väl bara en cigg till.
... Med en reningscermoni.
.
Gick direkt från min säng ner till havet i morse... Varje söndag så vallfärdar nämligen Balaneserna till stranden för att gå ner i vattnet och sätta sig och meditera... Det är någon form av reningscermoni kunde jag förstå... Jag träffade en jättefin gammal farbror ute i vattnet och han berättade för mig att detta var en söndagsgrej... Hela familjen åkte ner till stranden på morgonen och sen åkte man hem för att umgås... Renade och fina.
.
Vi satt rätt länge i vattnet och pratade... Om Bali, Sverige och livet i allmänhet... Och som vanligt så är det tydligen väldigt konstigt att vi i Sverige skiljer oss så mycket... Här nere betyder familjen allt... På gott och ont menade min nya vän... För han berättade för mig att det också skapade stora konflikter familjer emellan... Eftersom familjen är en enhet så drogs alla med i en konflikt... Och det var väldigt synd tyckte han... Och naturligtvis så undrade han om vi hade fri sex i Sverige ... Utomlands så verkar många tro att vi ligger och knullar överallt... Typ alltid... Och alla med alla ... Jag sa åt honom att det snacket nog var en liten smula överdrivet... Vi skildes åt och jag kunde känna mig rik som fick detta samtal med honom.
.
Efter mitt morgonäventyr gick jag med lätta fötter till mitt hotell för att käka frukost... Och tro det eller ej... Jag känner mig ren... Och att jag är en del av något större än mig själv... Vilket visade sig med all tydlighet för mig när jag insåg hur glad jag kan bli över att det finns så fina människor i mitt liv.
... Från en balkong.
.
Snackade precis med en jättefin människa i Sverige ... Och imorgon så åker jag ju hem... Vad känner jag för det?
.
Först av allt har jag ju ett dygns resande framför mig... Och även om resan hit var dryg så vågar jag knappt tänka på hur det blir att flyga hem... Jag ser inte fram emot den resan... Sen är det ju alltid roligt att träffa sina nära och kära när man har varit borta ett tag... Så det ser jag fram emot... Välkommskommiten väntar 100 metet från tågstationen... Me like.
.
Sen är det ju det här med att ha varit på en resa och fått en massa insikter ... Vardagslivet där hemma ser ju precis likadant ut som när jag reste... Och jag hoppas verkligen att jag inte går tillbaka och trillar in i de gamla hjulspåren... Vill inte ta på mig mina masker igen... Vill fortsätta att utvecklas... Och jag har faktiskt en plan ... Inga sensationer kanske men lite klassiska saker... Som att jag nog skulle behöva gå till en Terapeft och ta tag i saker som inte har med mitt NA-tillfrisknande att göra... För även jag har en ryggsäck som jag skulle behöva hjälp med att bearbeta.
.
Sen är det ju självklart för mig att fortsätta med mitt stegarbete... Komma runt första rundan i stegen för att kunna börja om igen med steg 1.
.
Men mest av allt vill jag vara naken.., inga masker... Frånsett de självklara maskerna som vi ju alla behöver ta på oss ibland ... Min yrkesroll t. ex... Men jag behöver vara sann mot mig själv... Inte fly från mina känslor utan känna på dem istället... Sorg är inte farligt... Det är skönt att kunna gråta... Och jag vill vara nära mina känslor och mitt sanna jag... Det bor inget monster i mig.., jag är en kärleksfull människa som behöver lära mig själv att vara lite snällare mot mig själv.
.
Att gilla vad jag ser i spegeln är en hög prioritet... Det gagnar inte bara mig utan även de människor som JAG väljer att släppa in i mitt liv... Och jag kommer att välja NOGA vilka jag tänker släppa in... För jag tänker bli en vinnare,.. Och vinnare blir man om man umgås med vinnare... Det innebär inte att jag inte kommer att kunna fixa mitt jobb.., tvärtom så tror jag att det gör mig betydligt bättre i min yrkesroll.
.
Andra reflektioner så här sista natten på balkongen är vilken otrolig tacksamhet jag känner när jag tänker på min resa... Snacka om att min högre makt har en plan för mig ... Jag är fett imponerad över vilka människor Gud enligt min uppfattning ställer i min väg.., här kan vi verkligen snacka om att jag är en lyckligt lottad kille... Och när jag sedan kan känna hur en gammal indonesisk vacker farbrors välsignelse går rakt in i mitt hjärta så känns det nästan för bra för att vara sant.
.
Vissa av mina känslor gör lite ont att känna på... Men det är ingenting emot hur det känns att förneka eller trycka ner dem... Tro mig,
.
Jag vill bli fri... Och det är den resan jag ska göra nu... Jag tror att det kommer att bli min livs resa,.. Min resa till Bali är bara början ... Tack och lov... För mer kommer att visa sig... Mycket mer.
.
Ja det var lite av vad som rör sig mellan mina öron just nu.., det och mitt beslut att fortsätta vara en rökfri rökare norr om ekvatorn.
... Från balkongen.
.
Snackade precis med en jättefin människa i Sverige ... Och imorgon så åker jag ju hem... Vad känner jag för det?
.
Först av allt har jag ju ett dygns resande framför mig... Och även om resan hit var dryg så vågar jag knappt tänka på hur det blir att flyga hem... Jag ser inte fram emot den resan... Sen är det ju alltid roligt att träffa sina nära och kära när man har varit borta ett tag... Så det ser jag fram emot... Välkommskommiten väntar 100 metet från tågstationen... Me like.
.
Sen är det ju det här med att ha varit på en resa och fått en massa insikter ... Vardagslivet där hemma ser ju precis likadant ut som när jag reste... Och jag hoppas verkligen att jag inte går tillbaka och trillar in i de gamla hjulspåren... Vill inte ta på mig mina masker igen... Vill fortsätta att utvecklas... Och jag har faktiskt en plan ... Inga sensationer kanske men lite klassiska saker... Som att jag nog skulle behöva gå till en Terapeft och ta tag i saker som inte har med mitt NA-tillfrisknande att göra... För även jag har en ryggsäck som jag skulle behöva hjälp med att bearbeta.
.
Sen är det ju självklart för mig att fortsätta med mitt stegarbete... Komma runt första rundan i stegen för att kunna börja om igen med steg 1.
.
Men mest av allt vill jag vara naken.., inga masker... Frånsett de självklara maskerna som vi ju alla behöver ta på oss ibland ... Min yrkesroll t. ex... Men jag behöver vara sann mot mig själv... Inte fly från mina känslor utan känna på dem istället... Sorg är inte farligt... Det är skönt att kunna gråta... Och jag vill vara nära mina känslor och mitt sanna jag... Det bor inget monster i mig.., jag är en kärleksfull människa som behöver lära mig själv att vara lite snällare mot mig själv.
.
Att gilla vad jag ser i spegeln är en hög prioritet... Det gagnar inte bara mig utan även de människor som JAG väljer att släppa in i mitt liv... Och jag kommer att välja NOGA vilka jag tänker släppa in... För jag tänker bli en vinnare,.. Och vinnare blir man om man umgås med vinnare... Det innebär inte att jag inte kommer att kunna fixa mitt jobb.., tvärtom så tror jag att det gör mig betydligt bättre i min yrkesroll.
.
Andra reflektioner så här sista natten på balkongen är vilken otrolig tacksamhet jag känner när jag tänker på min resa... Snacka om att min högre makt har en plan för mig ... Jag är fett imponerad över vilka människor Gud enligt min uppfattning ställer i min väg.., här kan vi verkligen snacka om att jag är en lyckligt lottad kille... Och när jag sedan kan känna hur en gammal indonesisk vacker farbrors välsignelse går rakt in i mitt hjärta så känns det nästan för bra för att vara sant.
.
Vissa av mina känslor gör lite ont att känna på... Men det är ingenting emot hur det känns att förneka eller trycka ner dem... Tro mig,
.
Jag vill bli fri... Och det är den resan jag ska göra nu... Jag tror att det kommer att bli min livs resa,.. Min resa till Bali är bara början ... Tack och lov... För mer kommer att visa sig... Mycket mer.
.
Ja det var lite av vad som rör sig mellan mina öron just nu.., det och mitt beslut att fortsätta vara en rökfri rökare norr om ekvatorn.
... Sista natten.
.
Denna gången så hoppas jag faktiskt och lite förvånande att det verkligen är sista natten för denna gången... Det är faktiskt tid för mig att åka hem... Visst är det en smula vemodigt att lämna Bali... Det har varit en helt sagolikt fantastisk resa... Inte i mina vildaste drömmar trodde jag att jag skulle få en så helt underbar resa... Det känns nästan overkligt att tänka tillbaka på min tid här... Så många magiska stunder... Jag är verkligen en lyckligt lottad kille som har fått uppleva detta... Utan tvekan min livs resa... På alla möjliga sätt.
.
Satt för en liten stund sedan på Sanurs "nigthmarket" och njöt inte bara av maten utan även av miljön... Just då var jag den enda turisten och jag kunde sitta och studera det lokala vardagslivet... Och jag gillar vad jag ser... Ett väldigt avslappnat och självklart umgänge... Alla åldrar... Små familjeföretag som lagar underbara smårätter till ingen kostnad alls... Jag bara satt där och kände mig bara... Ja... Lugn kanske.
.
Jag längtar nog hem en smula... Det finns mycket hemma i Sverige som betyder väldigt mycket för mig... Det känner jag just nu.., så det är med blandade känslor jag lämnar Bali... Så många underbara minnen jag bär i mitt hjärta.... Och de största miraklen här nere handlar om det som finns på min insida... Bakom alla dessa jävla masker som jag bär omkring på.., jag hoppas och tror att det är en lite sannare och naken peter som flyger hem i morgon kväll.
.
Men först så tänkte jag ta en sväng ner till stranden i morgon bitti ... Jag fick höra att den Balanesiska befolkningen har en ceremoni längs hela stranden då man går man ur huse för att gå ner i vattnet för att bada... Tror att det är någon form av reningscermoni... För sen går visst alla hem och ber... Detta ska visst vara jättestort och alla är tydligen med .., så jag får väl ställa klockan så att jag hinner ner till stranden innan det är över... Det var i alla fall vad jag fick höra... Och jag gillar ju reningscermonier... De kan man inte få för mycket av känner jag.
... Var fruktansvärt.
.
Det är med en viss stolthet som jag kan berätta för er att jag kom upp stående på brädan redan på första försöket... Och jag lyckades göra om det konststycket tre gånger... Men fy fan.., det var en nära döden upplevelse... Bara att komma ut höll på att ta knäcken på mig ... Vågorna var gigantiska och jag virvlade runt i dem gång på gång... Trodde på riktigt att jag skulle drunkna... Har nog aldrig känt mig så hjälplös liten... Vilken kraft... Oj oj oj.
.
Jag trodde att jag badat i stora vågor innan... Men nä... De här vågorna spelade i en helt annan liga.. De var fan GIGANTISKA.
.
Instruktören berättade mycket riktigt för mig efteråt att de var ovanligt stora... Så det kanske inte var så konstigt att jag flera gånger blev rädd på riktigt... Men fan vad stolt jag är över att jag fixade stå upp på brädan och ta mig fan surfa på riktigt... Jag hade betalt för två timmar ... Efter en halvtimme eller något sånt så höll jag bokstavligt talat på att dö av utmattning... Och när jag en sista gång virvlade runt i jättevågen utan att kunna få luft så fick jag nog och gav upp... Och jag tror att det var ett himla bra beslut.
.
Men visst... Jag har varit på Bali... Och jag har surfat... Check.
... Hem.
.
Fick alldeles precis ett samtal från Qatar... De har bokat om min biljett från flyget jag redan missat till i morgon... 150 dollar kommer det att kosta... Och jag är imponerad av den servicen... Trots allt så var det ju jag som missat planet och jag vågade väl inte riktigt hoppas på att de skulle hjälpa mig överhuvudtaget... Eller att jag åtminstone skulle få betala mycket mer... Jag trodde nog när jag kollade på nätet att jag skulle få betala 5-6 tusen för att komma hem... Så nu sitter jag i en taxi för att hinna till Kuta innan deras kontor stänger... Det är lördag och de stänger kl 12.
.
Men helt ärligt så var detta ett underbart samtal att få... För tre minuter tidigare så pratade jag med deras kontor och då bad de mig att ringa på måndag i stället... Och kunde inte ge mig något besked.
.
En STOR klump i min mage löstes upp och mitt liv som strandsatt på Bali känns betydligt bättre nu... Och nu när jag ändå redan är på väg till Kuta så kan jag ju alltid kolla om jag hittar surfkillen jag och min svenska polare pratade om igår... Och kanske t.o.m. Fixa mig en ordentlig träningsvärk... För det lovade han mig... Han berättade om att man upptäckte muskler som man inte ens visste att man hade... Och då snackat vi om Max 1-2 timmars surfande... Mer fixar jag inte lovade han mig... Och jag tror på honom.
.
Men först biljetten... Det viktigaste först.
.
Lite av min ångest släppte nu... Men det kan ju också bero på att det helt plötsligt blev väldigt intensivt i mitt liv... Och nu verkar taxichauffören lite osäker på vart vi ska... Lite lätt stressad blev jag nu... Men det löser sig alltid.
.
Mitt liv blir inte alltid som jag vill... Oftast blir det faktiskt lite bättre.
.
Fast man kan ju undra när taxikillen kör mig helt fel... Han hade helt enkelt ingen aning om vart han skulle... Och det var faktiskt lite skoj när han efter en lååååång stund erkände detta faktum genom att med ett stort leende slå ut med sina armar efter att lite planlöst snurrat omkring på smågatorns i Kuta.
.
Men med gemensamma krafter tror jag nu att han vet vart vi ska ... Fast jag vet inte säkert... Ett äventyr i äventyret.
.
Äntligen så fick jag då till slut min biljett hem i min hand... Och nu är jag för första gången på min resa på Kuta beach... Och ska strax gå ner och leta efter en kille som heter Danny... Och se om det blir något surfande för mig innan jag åker hem i morgon... Och denna gång tänker jag komma i tid till planet ... Bali är fint men nu är det dax för mig att åka hem till Brännebassalt.
... Hoppade fram igen.
.
Jag tänkte nog inte så mycket på det när det hände... Men i morse när jag vaknade så var det uppenbart... Ännu en gång hade jag tagit på mig en av mina masker... Både för min omgivning och mig själv... Den gamla favoriten "glada peter" försökte lura mig att jag tyckte att det var helt okej att missa mitt plan hem... Men det är inte sant... Just nu sitter jag med en stor klump i min mage och ska käka frukost på mitt hotell... En klump av något som närmast är att betrakta som... Kanske ett för stark ord... Men ändå... Ångest.
.
Jag är inte alls glad över att vara strandsatt på Bali... Just i detta nu skulle jag mycket hellre sitta på mitt plan på väg hem till kylan i Sverige... Det är den bistra sanningen... Har ingen lust alls att åka och surfa idag... Uppskattar inte alls att få vakna för ännu en dag i det varma sköna Sanur.
.
Den masken jag tog på mig på automatik igår när jag missat mitt plan har jag använt mig mycket av i mitt liv... Och det är väl kanske inte så konstigt... Det är ju för att få slippa känna på känslan som jag egentligen känner... För jag är inte glad just nu... Jag känner mig jätteledsen och mer som en liten övergiven pojke... Det är sanningen bakom min mask... Det är peter just nu... Ledsen, övergiven och ensam.
.
Nu tänker jag så klart ändå göra det bästa av den uppkomna situationen ... För även om jag är ledsen och lite orolig just nu så kan jag ändå fatta några ( vad jag tycker ) kloka beslut ... Som att prio ett... Fixa mig en biljett hem så att jag vet när jag kommer härifrån... En hemresetid tar nog bort lite av min oro... Efter det kan jag förlika mig med var jag befinner mig någonstans och göra vad jag kan för att "gilla läget"... Och det kan mycket väl ske genom att åka och surfa eftersom jag ju befinner mig på en ö i Indonesien där det är möjligt... Men jag tänker fan inte strunta i och förneka mina sanna känslor... Det är att begå våld på min egen person och det är jag inte värd.
.
Någonstans så förstår jag att jag just nu upplever någonting som kanske inte känns så jävla behagligt... Men om jag vill bli fri mina masker så är det ack så nödvändigt... Och vet ni vad... Det kändes faktiskt riktigt jävla bra att skriva detta just nu... De känslorna behövde jag känna på... För de är också jag... Ibland så är jag en liten liten och mycket rädd pojke... Och den delen i mig vill också vara med... Jag behöver tillåta mig att känna älskad och omtyckt även om jag inte skrattar och är glad.
När jag kom till flygplatsen för att checka in upptäckte jag att mitt plan lyfte redan i går... Jag hade visst tagit fel på dag ... Och tro mig när jag säger att det kändes ganska lugnt... Att bli strandsatt på Bali är inte hela världen... Ett litet tag tändes ett hopp om att ta ett lite tidigare plan... Men det var tyvärr fullt och jag hade "bara" kommit till Amsterdam... Men när jag väl accepterat det faktumet så gick jag till Qatar och snackade med dem... Och kanske finns det en plats på söndag för mig... Om det funkar med biljetten jag redan köpt vet jag inte just nu... Vi skulle höras av lite senare.
.
När jag kom tillbaka till hotellet skrattade de gott åt min historia... Men tyvärr kunde de inte boka in mig på ett dyk i morgon eftersom det fattades instruktörer ... och det tyckte jag var synd även om de berättade för mig att det var så Strömt just nu att myndigheter helst inte ville att de skulle dyka överhuvudtaget ... Så jag får väl se hur jag tillämpar mina extra dagar här nere i värmen... Det löser sig alltid.
.
annars så känner jag mig faktiskt lite ensam idag... De flesta av mina vänner här nere har åkt hem och det känns lite tomt... Att lära känna underbara människor har ett pris... Och det betalas när man skils från dem... Det kan nästan kännas som en bit av hjärtat slits ur kroppen när de kommit riktigt nära... Och jag har fått uppleva en sådan kärleksfull vänskap här... underbara människor... Och det är en gåva att få uppleva känslan av att släppa in vackra människor ända in i sitt hjärta... Utan att behöva ta på sig några masker ... Jag har lärt mig att peter är helt okej precis som han är... Och jag har som mål nu att fortsätta leva naken... Utan alla mina masker ... Det får bära eller brista... Att vara sann mot mig själv har högsta prioritet... jag behöver inte vara någon annan längre... Det får vara slut med det... För jag gillar killen som bor i min kropp... Skarpt.
.
kanske var det någon mening med att jag missade planet... Så att jag får lite extra tid att landa i mig själv ... och eftersom jag faktiskt fick en välsignelse på vägen till flygplatsen av en gubbe som gav mig ett pillemariskt leende och en tumme upp... Ja då är säkert allt precis som det ska vara... Och för mig är det bara att hänga med på resan som min högre makt bjuder mig på... Och om jag kollar på den månaden jag varit här så kan det ju bara inte finnas någonting att vara rädd för.
.
det fanns ingen plats för mig att dyka... Men nu satt jag och hängde med den svenska instruktören och snackade om livets mysteriet då vi kom på vad jag ska göra istället i morgon... Och naturligtvis så ska jag ju prova på att surfa... Han tipsade mig om en snubbe i Kuta som är en bra kille... Så nu är jag på god väg att göra någonting som jag liksom "glömt" bort... Nämligen... Surfa på Bali.
.
Livet är fortfarande fantastiskt ... Och trots mina ensamhetskänslor så gillar livet mig... Vännerna jag saknar bär jag med mig i mitt hjärta... Och imorgon ska de få hänga med när jag fångar vågen... Jag tror att de kommer att gilla det... För jag har finaste vännerna som bara vill mig väl... Jag är förvisso strandsatt på en ö i Indonesien... Men jag är en väldigt, väldigt lyckligt lottad kille .
... På Bali.
.
Att gå på möte i andra länder känns ju alltid lite speciellt... Och Bali var verkligen inget undantag... Jag blev upphämtad av ett hur roligt par som helst innan mötet... De hade skjutsat mig hem från förra mötet och då bestämde vi att de skulle plocka upp mig innan detta möte... Jag måste säga att jag blev imponerad av killens körning... Det är fan inte lätt att köra bil på Bali... Jag hade inte ens försökt om jag blivit ombedd... Tack men nej tack.
.
Mötet hade flyttat till nya lokaler så det var lite häftigt att vara på det första mötet i den nya lokalen ... Snackade lite med en amerikansk snubbe som gjorde en massa service på Bali och som själv hade blivit drogfri på Bali för 10 år sedan... Han bodde här sedan måååånga år... Och det är ju alltid skoj att lyssna på någons story.
.
Sen kom mötesledaren fram till mig och frågade mig om jag ville välja tema och inleda mötet med att dela... Och ni vet... I NA säger vi... Ja.
.
Jag valde "masker" som tema och det var ett mycket bra val... Det blev ett riktigt kanonmöte... Det enda som kändes en smula konstigt var att jag hela tiden skulle peka ut vilka som skulle dela ... Men jag tog seden som den var och fick uppleva någonting nytt igen.
.
Färden hem gick via Denpasar (den stora staden på Bali) och den lokala guldmarknaden... Och i det underbara sällskapet blandades allvar och skoj på ett fint och kärleksfullt sätt... En och annan sång lyckades det också sjungas i bilen... Och det var högt i tak... Summa summarium... NA-mötet var en höjdare.... Så klart.
I morgon åker jag hem... Och jag skulle ljuga om jag sa att det är med glädje jag sätter mig på planet... Tvärtom så känner jag en stor sorg över att behöva lämna Bali... För även om det blåser och regnar just nu så är Bali varmt... Och då menar jag inte rent temperaturmässigt... Här ler människorna mot varandra... Det finns en naturlig andlighet som tilltalat mig... Och en förmåga att leva i nuet... Och jag hoppas verkligen att jag kan behålla den känslan när jag kommer hem... Och förstår att det är möjligt... För känslan kommer inifrån ... Den känslan är bara min.
.
jag har haft min bästa semester någonsin ... Det har hänt grejer med mig som är ta mig fan helt GIGANTISKA... En ny resa har bara tagit sin början för mig... En resa i mig själv som bara känns så jävla rätt... Så jävla rätt .
.
visst är det väl skoj att komma och träffa sina nära och kära... Så missförstå mig rätt... När jag säger att jag inte vill åka härifrån... Det handlar inte om mina vänner och barn... Denna resan har handlat om att få träffa mig själv... Någonting som verkligen var på tiden.,. Men jag kommer att behöva hjälp för att hitta mig själv... Ensam är fortfarande inte så himla stark... Men killen jag träffat här nere har också ett behov av sin egentid... För den viktigaste människan i mitt liv är när allt kommer omkring fortfarande jag själv... Och det är rätt shysst att kunna konstatera att den killen är en kille som är värd all den kärlek som han kan känna... För kärlek känner jag ... Till livet... mina nära och kära... Och några mycket väl utvalda och speciella människor i mitt liv.
.
livet på livets villkor blir vad jag gör det till... Och att få lov att fortsätta att växa som människa vid 55 års ålder är en riktig höjdare... Trots allt är det ju fortfarande resan som är målet.
.
men hade jag kunnat slippa 21 timmars flygresa hem så hade det varit helt okej för mig.
så har jag då tillbringat en dag i det magiska blå... Under vattnet... Visserligen så blev det inga djävulsrockor eftersom det var för stora vågor på det stället idag... Men det blev tre sköna dyk på tre olika ställen... Och det är fan helt underbart att simma omkring bland alla dessa tusentals fiskar på ett korallrev ... Så underbart vackert och att dyka är verkligen sinnesro... En helt ny värld har öppnat sig för mig och jag njöt verkligen av att kunna simma omkring och andas under vattnet ... Fast det började inte bra... Jag kämpade på bland vågorna för att ta mig fram till min dykinstruktör och hann inte hämta andan innan vi dök ner första gången... Ganska snabbt insåg jag inte kunde fortsätta ner i ljupet utan fick signalera till min instruktör om att gå upp till ytan igen... Där blåste jag upp min dykväst och fick lite tid att hämta andan... Sen var det inga problem... Utan jag kunde njuta av varje minut under vattnet i den underbara miljön... Fantastiskt.
.
båtresan ut till dyken var ett äventyr i sig... Några spydde och det var en rätt skumpig färd på det blåsiga havet... en tant fyllde 60 år och hennes barn hade tagit med henne för att hon skulle få snorkla... Det blev inget med det... Tanten spydde och även om hon säkert fick ett minne för livet som hon kanske hade velat vara utan.
och gråta kan jag ... Det finns så mycket i mitt liv som jag behöver bearbeta... Och gråta en skvätt över... För det spelar nog ingen större roll hur mycket heligt vatten jag häller över mig... Det heligaste vatten som jag behöver känna på min kropp är trots allt mina egna salta tårar... Det finns faktiskt en hel del sorg i mig som jag skulle må bra av att släppa ut som tårar... Och tvärtemot vad jag sagt till mig själv i hela mitt liv så kan jag också gråta... det VET jag.
.
min glada mask är ofta bara en... Mask... Jag har utvecklat helt makalösa strategier för att trycka tillbaka mina tårar... Och jag kan lova er att de funkar... Men till vilket pris... Jag som vill vara en fri människa bygger vattentäta murar för mina tårar... Tårar som jag vet kommer att ge mig så mycket mer frihet att bara vara peter... och det är fan dax nu... och skulle det råka finnas någon som inte riktigt är bekväm med det så är det fan inte mitt problem... jag behöver ge mig själv lite tid att växa... Och mina riktiga vänner kommer att förstå... Men det är inte det viktigaste .. Den enda som egentligen behöver förstå är jag själv... För jag är också den viktigaste människan i mitt eget liv... Och vet ni vad... Jag är fan både vacker och värdefull... Riktigt jävla snygg faktiskt... Helst när jag gråtet.
så fick jag då till slut rena min dåliga karma under rinnande heligt vatten På ett tempel i Bali... och naturligtvis så känns det skitbra... Visserligen så skedde det inte under några större rituala former utan mer som att duscha med kläderna på... Vilket ju inte är helt fel... Lite får man ju bjuda på när Karman ska renas... En sak är i alla fall helt klar och det är att jag blev himla trött efteråt... Templet var gudomligt vackert... Men tröttheten kan också bero på att det var en jävla massa trappor att knata i... Eller att det tar lite på krafterna att sitta på en moppe i några timmar i värmen... Fast... En behaglig känsla sitter jag med här nu... kanskr en smula förstärkt av en timmes massage.
.
annars så har jag hunnit med att göra lite teoriprov inför min dykning på torsdag... Plus ett extra pass i bassängen för att öva på lite praktiska dykerigrejer som kan vara bra att kunna... Det är ju inte helt fel att känna mig en liten smula säkrare om jag nu ska simma bland... Ja vem vet... Hajar... Men mest troligt är faktiskt jätterockor... Djävulsrocka... Jättestora... Manta... Det är i alla fall målet... Och just nu är chansen stor eftersom de visst häller till just här nu och käkar plankton... De kan bli upp till 7 meter mellan vingspetsarna... Ni fattat att jag tycker att det är rätt spännande med dykning va... Vi snackar ju inte om att kanske få se en torsk direkt ... utan att för det föringa dykning i svenska vatten som jag hört ska vara en riktig höjdare... Det kan bli tre dyk på torsdag för mig... En heldag under vattnet... det är nästan så att jag får nypa mig i armen... Snudd på overkligt faktiskt.
.
så nu hoppas jag att karmareningen hjälpte mig att ta bort den gången då jag dödade alla mina akvariumfiskar genom att lägga ner en skatt i mitt lilla akvarium ... En skatt som tog livet av alla fiskarna... Kopparförgiftning... Jag ryser när jag tänker på det.
polisen tog mig idag när jag körde moppe... och jag hade inget internationellt körkort... En halv miljon i böter... Hua hua... Tack och lov i Indoneaiska rupie... Men ändå... Ganska dyrt.
.
skulle på möte ... Hittade rätt men på fel dag... Passade på att besöka Kuta en sväng och käka en burgare på burger King ... Och strosa omkring lite... Passerade ett minnesmoment över terroristattacken mot ett diskotek 2002... Annars så var det mest slående att langarn inte ville sälja gräs och svamp till mig utan Viagra ... Inte en gång utan om och om igen... De måste tyckt att jag såg väldigt gammal ut.
.
att hitta hem till Sanur var ett äventyr natten ... Frågar man någon så pekar de alla åt olika håll... Med ett leende... Men de är väldigt hjälpsamma ... Eller så gillar de att driva med turisterna... Kanske är det likadant med de som skyltar öns vägar... För det är inte så lätt att hitta skyltarna heller... Å andra sidan så är det ändå ett äventyr bara att ge sig ut i trafiken... Ett livsfarligt äventyr.... Värre än Inlien faktiskt.
.
och om några dagar ska jag dyka igen... Kanske tillsammans med jättestora mantror... En slags rocka utan den livsfarliga taggen... Instruktören lovade mig att de var fredliga planktonkäkande djur... Som kan bli fyra meter breda mellan vingarna... Lite spännande känns det allt.
vaknade upp och tittade ut genom fönstret... Och minsann... Det ser ut som om jag får en dag på stranden här i Sanur... Ett tillfälle att bättra på min alltmer bleknande solbränna ... Fast jag så klart är solbränd efter denna tid i paradiset redan Så vill jag ju så klart bli ännu brunare... Fåfängan när det gäller min hudfärg är ju total... Mycket vill ha mer... Och efter några dagars regnande så är lyckan över att känna solen bränna stor... Så nu blir det lite sol och bad för mig.
.
kanske hinner jag ändå åka och rena min karma innan jag drar iväg på mötet ikväll... Jag får se... Tar det som det kommer... En annan sak som jag gillade här var fotmassagen jag fick igår... Börjar faktiskt tycka om när folk tar på mig... Och för mig är det jättestort... Är nog fortfarande rätt skadad när det gäller just den biten... Men samtidigt så känns det himla skönt att fortfarande kunna utvecklas... Och är det någonting som jag lärt mig på denna resan så är det att jag har en fantastisk sponsor som jag behöver använda mig av MYCKET mer... för den peter som jag har fått den stora glädjen över att ha träffat här nere behöver hjälp för att kunna växa... Och tro mig när jag säger att jag känner hopp... Hopp om mig själv och hopp om att allt kommer att bli bra... Det enda jag behöver göra är att jobba järnet med mig själv och ta emot den hjälp som finns omkring mig... För hjälp finns att få... Men jobbet måste göras... Och det finns ingen genväg... Fan... Jag har mitt eget liv i mina egna händer.
... På Bali.
.
Har hyrt en moppe för att kunna dra iväg på lite egna äventyr... Och idag så var det en karmarening på schemat ... Det går så där... Om vi jämför med t.ex Sverige så är skyltningen en smula förvirrande... Och jag kör "fel" hela tiden... Att jag nu råkat hamna i Ubut igen får räknas som ett steg i rätt riktning... Vattentemplet ska inte ligga så himla långt borta nu... Men man vågar ju knappt fråga den väldigt vänliga lokalbefolkningen... De vill gärna hjälpa till men det är inte så noga med att visa "rätt" väg... Det viktigaste verkar vara att hjälpa till... Och då kan man tydligen peka åt vilket håll som helst... Men de är himla glada och hjälpsamma.
... I Sanur.
.
Så var jag då tillbaka bland bilar och mopeder... Lugnet på Gili Air är över... Men jag var klar med paradiset efter 17 dagar... Regnet fick mig att åka tillbaka till Bali och idag så ska jag köra scoter till ett vattentempel för att rena min karma i en reningssermoni... Det ser jag fram emot ... Mycket... För så är det ju... Good karma good connection.
.
Livet är underbart... Och jag har en fet regnjacka... Vad mer att begära... På ett regnigt Bali... Det enda jag kan störa mig på lite är en affärsidé som jag stött på här... Man sticker hål på däcken för att den lokala punkteringsfixaren ska få lite att göra... Jag misstänker samma snubbe som tog betalt för parkeringen... Jaja... Affärsidéen funkade i alla fall.
Snackade precis med en underbar människa... Och en av de största meningarna med livet måste ju bara vara mötet med andra människor... När jag nu befinner mig på andra sidan av jordklotet så är det lätt att slås av insikten av hur lika vi människor är... Trots allt så är våra behov samma var vi nu än befinner oss... Ett ställe att bo på... Mat... Vänner... Kärlek och ett sammanhang... För jag tror det är viktigt att vi förstår vår relativa betydelse för varandra när vi har ett... Sammanhang... Det kan vara att dansa tillsammans... Prata... Eller någon form av kommunikation där vi ser att vi inte är ensamma på denna planeten... Vi är ju alla en del av någonting så mycket större än oss själva.
.
Ibland är det lätt att glömma bort det... Flytta in mellan de där 12 cm mellan våra öron... Missförstå mig rätt nu... Det är verkligen inget fel att ta sig tid till eftertanke... Hur ska vi annars förstå vad som är viktigt och betyder någonting för oss... det är i ensamheten jag förstår hur viktiga mina nära och kära är för mig.
.
Bara för att jag befinner mig i paradiset betyder inte det att jag är lycklig hela tiden (även om jag måste säga att det är den vanligaste känslan jag känt på denna resan)... Livet på livets villkor finns ju överallt... Och i våra internettider så är vi ju tillgängliga i stort sett direkt för det som händer... Överallt... Och det är inte alltid roliga nyheter som färdas fortast... Men att befinna mig där jag är just nu har gjort det möjligt för mig att färdas även på en inre resa... En resa som får mig att förstå att det finns mer än Zlatan i mitt liv... Jaja nu har jag väl alltid förstått just det... Medan ni fattar... En inre resa där jag träffat mig själv... Och fått vissa insikter om mig själv... Jag är t.ex. En långt ifrån en glad människa hela tiden... Ofta men inte alltid... Egentligen så borde jag kanske t.o.m. överväga att träffa en psykolog för att få hjälp att komma ända in... För jag bär på en sorg... jag vet inte så mycket om den än men jag kan känna på den när jag (paradoxalt nog) är riktigt riktigt lycklig... Så visst... Paradiset är paradiset... Men Peter är Peter var han än befinner sig.
.
Däremot så har jag även hittat sidor inom mig själv som jag tycker väldigt mycket om... Som att jag fan är en kärleksfull människa... Fylld av äkta kärlek... Och det är sånt som jag lär mig om mig själv när jag hänger med kärleksfulla människor... Och att få känna den känslan tillsammans med dem gör mig varm i hela kroppen.
.
Så visst är väl ändå meningen med livet enkel... I ett ord... Kärlek.
Jag har firat nyår på en liten ö i Indonesien... Och jag måste få lov att säga att min upplevelse av detta är vad man skulle kunna säga... Extra ordinär... Det var ett firande i dansandes tecken... Och ord kan inte beskriva upplevelsen av att på nyårsdagen dansa tillsammans med dessa underbara kärleksfulla människorna jag träffat här... men låt mig försöka... En liten liten hydda fylld av kärlek och helt galet schysst musik... Och himlen öppnar sig... Vad att göra... Jo naturligtvis så flyttar dansen ut i regnet... Och att stå där och dansa i det varma monsunregnet är så underbart att det känns i varje fiber i min kropp... Och få ska ni veta att hela nyåret var det fet fest på Space Bar... Och festen bara fortsatte och fortsatte... DJ på DJ avlöste varandra... Jag la mig och sov vid halv två tiden... Gick upp halv sex och promenerade direkt in och fortsatte att dansa... Woow... Jag säger bara... Woow.
.
hela dagen fortsatte på samma tema... Kärlek... Kärlek... Kärlek... Och lite mat då och då... Vi har blivit ett litet "Space Bar" gäng som består av människor från hela världen... Spanien... Brasilien... Tyskland... Frankrike... Italien... Australien... och massa fler länder... Och naturligtvis även ett helt gäng från Gili Air... Och det är ett gäng så fullt av kärlek att jag blir varm i hela kroppen bara jag tänker på det... Detta är en upplevelse som slår ut ALLT annat jag varit med om... Frånsett mina barns födelse så klart.
.
Sen är det det där med avsaknaden av motorfordon... Jag har faktiskt aldrig tidigare levt under så lång tid utan vare sig bilar eller mopeder... Enda transportmedlet här är häst och vagn eller cykel... Helt underbart och det bidrar naturligtvis till det lugn som finns här... För även om man kan dansa hela natten lång är det ändå så jävla lugnt... Magiskt.
.
Som han sa Italienaren... "Liten ö... Små problem"
