Äntligen...
Argggghhh...
... nu börjar jag tröttna.
.
Visst kan det vara skönt att leva utan att ha någon som helst kontakt med yttervärlden... Men fan... Helt ärligt... Jag börjar tröttna på att inte kunna ringa eller koppla upp mig på nätet.
.
Det telefonlösa samhället...
Politik...
Invigt...
... Och klart.
.
Nu är VågaBo invigt... Så nu hoppas vi bara på att kommunen hoppar på tåget mot tillfrisknandet.
.
Magsjukebloggen...
Äntligen...
Medicin...
eller med ett annat ord... Tinidazol.
.
Tinidazol är den verksamma substansen i Fasigyn som används för att ta död på Giardia lamblia (synonymt G. intestinalis, G. duodenalis), ett encelligt "urdjur", protozo... och det är inte utan att jag tröttnat lite på min encelliga polare som ju valt mig att bo i... nu är det dax för honom/henne/det att... flytta.
.
Ett annat verksamt "botemedel" som säkert funkat hade ju varit att brännas på bål.
.
Jag måste faktiskt erkänna att det börjar lite jobbigt att vara småkrasslig en längre tid och att jag verkligen hoppas att min medicin ska lösa detta problem för mig... inte för att jag varit så himla sjuk eller för att jag tappat 5 kilo i vikt... de 5 kilona vill jag ju inte ha tillbaka... utan mer för att få tillbaka lite av min energi som jag tror sjukdommen har snott från mig... den energin vill jag jag hellre lägga på roligare grejer.
Giardiainfektion...
Maktlös...
Ett Gullbrannakonvent...
Ett paket från Indien...
... har jag precis hämtat.
.
Spännande... Sitter i bilen och försöker komma ihåg vad som finns i paketet som jag ju skickade för några veckor sedan.
.
Mitt liv...
Vinterlandet...
"Varför klampa omkring i lera och sörja...
Att leva drogfritt...
5000 dagar...
Skuldsanering...
Att kapitulera...
Distriktsmöte...
... är finfina grejer.
.
Nu sitter jag på vårt lokala Thai- hak och väntar på käk... Det är paus i vårt Distriktsmöte... Och vi är många servicevilliga NA-medlemmar som väntar på att få fixa till vårt blodsocker med lite mat... Möten tar på krafterna... Hur kärleksfulla de än är.
.
Inget internet...
... ingen blogg.
.
Mitt internet är fortfarande ur funktion hemma i Brännebassalt... Det är ett träd som trillat ner över min telefonledning... Och väntetiden innan Telia lyckas ta sig ända ut till mig var igår... 8 dagar... Men jag är van... Och glad över att min strömleverans numera är via en nergrävd kabel.
.
Här & Nu...
Mitt magonda...
En försenad och lugn bloggning...
Iskallt...
Hissmusiken...
... på lyxhotellet.
.
Naturligtvis finns det hiss på lyxhotellet i Delhi... Men precis som själva lyxen här är det rätt mycket fasad... En sprucken högtalare brölar ut något gammalt James Bond-tema på full diskant... Behöver jag säga att det låter skrattretande fruktansvärt... Och Det är inte allt som inre riktigt ser ut som på Scandic hemma i Sverige... Vi tryckte oss en våning för högt när vi skulle till vårt rum igår... Och hamnade på ett tak som mest liknade en sopstation... Men en sak är sim i Sverige på detta hotell... Priserna... Men det är faktiskt inre den största orsaken till att jag känner en stor tacksamhet över att vi INTE valt att bo lyxigt på vår resa... Nä... Den största vinsten med att bo lite mer "ekonomiskt" är att då har bi befunnit oss i Indien... Inte som på detta hotell... Omgiven av jättestora amerikanare... Jag vill egentligen inte skriva detta men de är faktiskt jättetjocka allihop... Jag trodde knappt mina ögon.
.
Om en kvart åker vi till flygplatsen för att ta planet hem... Ja jävlar... En månad går fort.
.
Lyxhotellet...
... I Delhi.
.
Vi tog ju in på ett enligt våra Indiska mått sett helt sinnessjukt dyrt hotell i Delhi nu inatt... 6500 rupier för tre personer motsvarar en väldans massa nätter nere på Agonda beach... 6500 rupier är ca 850 kronor... Det är knappt 300 per skalle men det är mycket pengar i Indien... Men va fan... Varm dusch och riktiga sängar... En gubbe som gör honnör när man går in genom dörren och massa människor som bär väskor och grejer... Service är Indierna helt grymma på... Arbetskraft finns det i överflöd och hjälpsamhet vet inga gränser.
.
Men bäst på hotellet var nog ändå grillen som se hade tänt utanför... Där stod personalen och en tysk bilförsäljare och värmde sig eftersom det ju är svinkallt i Delhi på nätterna nu... Honnörsnubben tog en paus och satt och rökte en cigg och var mest som vem som helst för en stund... Och tysken passade på att berätta för oss att han resan nästa vecka skulle ta lite semester och dra till Nepal för att flyga falmskärm... Han drog hissnande historier om hans vän som hissades upp av en sanslös termik till 6500 metet över havet... Vi drog alla efter andan... Honnörskillen, hisspojken, min dotter och jag... Fan vad jag kommer att sakna dessa underbara spontana möten som Indien hela tiden bjuder på.
.
Men allting har sin tid... Och imorgon åker vi hem... Det är både med saknad och glädje... Det är roligt att komma hem och träffa mina vänner men lite tråkigt att skiljas från detta underbara och mångfacetterade land... Indien är ju som jag resan sagt... Mycket mer av... ALLT.
.
Flyg till Delhi...
... Innan vi åker hem.
.
Om några timmar lyfter vårt plan till Delhi... Och eftersom vi inte landar där förrän i kväll efter en mellanlandning i Bombay så handlar det mest om att bara hitta ett ställe att sova på innan vi drar hemåt i morgon bitti... Man kan säga att vår semester är slut nu och att det enda som återstår är att transportera sig själv och en packning en herrans massa mil... Sen väntar ju... Tjoho... Vardagen.
.
Men var sak har din tid... Idag har jag surfat på de häftiga vågorna... Imorgon sitter jag på planet hem... Och i övermorgon kanske jag skottat snö i Brännebassat... Visst är det häftigt med kontraster... Nästa semester är att åka bräda i Trysil... Fan... Mitt liv är ett överflöd på kontraster... Jag är en mycket rik människa... Allra helst eftersom jag har vänner att uppleva dessa kontraster tillsammans med.
.
Sista dagen...
... på Agonda beach.
.
Då börjar vår resa leda mot sitt slut... bara en natt kvar i hyddan på Agonda beach för imorgon bär det iväg till Delhi med flyger... Bara för att sova över där i en natt innan vi flyget hem till Sverige igen... Och det känns... Bra.
.
Allting har sin tid och nu är det dax att dra vidare på resan som kallas för livet... Och det är som vanligt ett spännande äventyr vart man nu än befinner sig... Om man väljer att se det så vill säga... Det är ju ett val som var och en får göra... Själv tänker jag nog göra mitt bästa för att trivas var jag än befinner mig även fortsättningsvis... Jag har ju lärt mig att gilla de positiva glasögonen.
.
Jag var på ett mycket givande NA-möte igår... Människor från lite överallt i världen delade med sig av varandras erfarenheter... Och det är häftigt att se hur mycket som är sig likt för oss människor oavsett var vi bor eller vilka liv vi levt... Vilken gåva att få vara med i denna fiNA gemenskap... Och efter att ha träffat ett gäng ryssar som bjöd in oss till Moskva i augusti blir jag väldigt sugen på att åka dit.
.
Världen är inte så stor... Idag Indien... Imorgon Sverige... Sen kanske Moskva... Fan vilken frihet jag känner inför mina helt egna val... Men först av allt... Här och nu... Det får bli ett morgondopp nu direkt.
.
Magsjuka...
... hör väl till en Indienresa.
.
Har i några dagar varit lite småkrasslig... Och min mage mår väl... Så där... Men jag är inte tillräckligt krasslig för att orka ta mig till doktorn för att få lite Indisk dundermedicin... Mest bara lite energilös och så har jag väldigt dålig aptit... Får försöka tvinga i mig lite käk eftersom jag inte är ett endaste dugg hungrig... Och det har jag inte varit på några dagar... Jag har med mig magmedicin från Sverige som jag använt mig flitigt av... Och som funkar ganska bra.
.
Om någon timme bär det iväg norrut... Till Calangute för att gå på ett NA-möte i eftermiddag... Vi åker så att vi är uppe i god tid... Då hinner vi ju med ett dopp och en litet tur på stan också... Men det viktigaste först... Tillfrisknandet... På alla de sätt.
.
Fredagsmötet...
... är ju väldigt speciellt.
.
På fredagarna så brukar vi i en av mina hemmagrupper (Halmstad) oftast gå ut och käka efter mötet... Ett i alla fall av mig väldigt uppskattat litet äventyr... Hur det bli i morgon med ätandet vet jag inte just nu... Dels för att jag känner mig lite matt och inte haft så stor aptit de senaste dagarna... Att vara en smula energilös gör faktiskt inte så mycket här eftersom det krävs väldigt lite energi här överhuvudtaget... Men vad jag vill berätta är att jag tänker åka upp till värsta turisthaket i norr i morgon för att gå på ett NA-möte... Och då ska vi passa på att bada på stranden i Calangute är det tänkt... där har jag badat förut och det ska bli skoj att hälsa på en snabbis igen... Innan vi avslutat vårt Indienäventyr med en sista dag i Agonda innan bi drar till Delhi för att flyga hem till Sverige igen... Vilket jag faktiskt kan tycka ska bli skoj.
.
Möte...
... har det varit tunt med.
.
Jag märker i mig själv att jag saknar mitt mötesgående... Sakta, sakta flyttar jag in fler och fler av mina tankar i mig själv... Och det är inte bra för mig... Jag är inte en kille som mår bra av att befinna mig för lång tid mellan mina egna öron... Behöver istället ta del av det som händer utanför mig själv... Ja ni vet... Det där som kallad för livet.
.
Mitt bästa trix för att kunna göra det är att avsätta en tid (helst varje dag) där jag kan sätta ord på mina tankar och säga dem högt inför en eller fler människor... Gärna strukturerat som våra morgonmöte på VågaVa eller som på ett NA-möte... Det funkar bra för mig.
.
"Hemma"...
... igen.
.
Efter en rekordsnabb bilfärd från Hampi har vi då kommit "hem" till Agonda igen... Det var mycket glädje och sång i bilen utmed vägen när vi väl hade vaknat... Vi sjöng och skrålade för full hals till kända Goa-schlagers... Plus att vi la in lite extra lokala sånger från reklamen här nere... Vilken reklam har jag inte den blekaste om men det spelar mindre roll... Huvudsaken var att ha skoj.
.
Det är faktiskt med en smula saknad jag lämnar Hampi... Den upplevelsen var verkligen väldigt speciell... På många sätt... Blandningen av västerländska turister och den lokala befolkningen var på sitt flippade sätt helt naturlig... Och det var också intressant att se pilgrimerna som vallfärdat till Hampi av religiösa skäl blandas med skolklasserna som var som galna av att få träffa västerlänningar... Man kände sig som värsta filmstjärnan... Att sedan omgivningen med alla tempel i en makalöst fantastisk miljö slår ut det mesta jag sett (om inte allt) gör ju det inte mindre flippat... Hampi var väldigt mycket Indien och ändå så väldigt mycket mer... Av det mesta.
.
Overkligt...
... ar det narmaste jag kan komma en beskrivelse.
.
Jag vet inte vad som ar mest flippat... landskapet vi ar i eller alla dessa tempel som vi kor runt i... de ar overallt och hur fantastiska som helst... Akropolis och allt annat jag besokt tidigare bleknar vid en jamforelse... eller rattare sagt det gar inte att jamfora detta med nagot... tank er bara grejen att kora omkring pa en moped i ett museum... eller att bostader och ovardeliga kulturskatter smalter samman... Indien ar verkligen speciellt nar det galler kulturskatter... hade detta varit i Sverige sa hade allt varit inhagnat bakom galler och bevakat av vakter dygnet runt... men har ar det en del av vardagen.
.
Men fan vet om inte landskapet slar ut allt som jag tidigare upplevt... mojligtvis sa har jag sett liknande strenformationer i en back eller flod dar vattnet slipat stenarna runda... grejen ar bara att har ar samma sorts stenar typ 20 meter hoga... och har format ett helt landskap... det ar helt enkelt sagoligt vackert.. narmast overkligt... jag kanner mig forminskad till en pytteliten manniska.
.
En grej som vi gjorde idag var att klattra upp for en jattelang trappa... dar lag "Monkeytempel"... och vi hade med oss kex som vi matade de ganska krasna aporna med... de foredrog bananer... en av Agonda-killarna blev bestulen pa sin vattenflaska av en apa som med van hand skruvade av korken och drack en skvatt innan han av nagon anledning ville uttrycka sin besvikelse och puffade till min van nagon aggresivt... pa vag ner fran berget fick vi aven vanta ett tag pa en guide eftersom vi inte vagade passera ett helt gang av valdigt nargagna apor.
.
Sjalva byn Hampi ar ocksa vart nagra ord... jag ar ju van vid en ganska chill vardag efter ett tag pa Agonda Beach... men fan vet om inte Hampi ar annu coolare i sin saliga blandning av olika slags turister (som ju pallat ta den lite jobbiga resdan for att komma hit) och byborna... mixen passar ganska bra till blandningen av natur och kultur far ovrigt.
.
Eftersom jag sitter pa ett Internetcafe sa kan jag inte formedla nagra bilder harifran... fast a andra sidan sa kan inte bilder formedla denna... helt overkliga upplevelse.
.
Taj Mahal var haftigt men faktiskt ingenting jamfort med Hampi om ni fragar mig.
Hampi...
.
.
I vilket fall som helst sa hann vi inte mer an blinka innan vi var framme i Hampi vid 12.00 tiden (rekordsnabbt enligt chafforen)... och dar hittade vi snabbt ett hotell och en restaurant dar vi kunde kaka... sen skulle vi bara softa lite och kolla runt i var omedelbara narhet... och jag har precis kommit hem nu... och jag har da aldrig varit med om maken... helt sinnessjukt haftigt... sa himla vackert och det ar som att vandra omkring i en film fran 15.00-talet... vi var bara precis i narheten och hela tiden sa vaxte upplevelsen... precis som Indien i vanliga fall ar mer av allt sa ar Hampi ocksa det... tyvarr kan jag inte lagga upp nagra bilder just nu... men a andra sidan sa tror jag inte att nagra bilder i varlden kan beskriva denna upplevelse... ska ni besoka Indien sa rekomenderar jag er ett besok i Hampi... det speler ingen roll att det har hittat hit lite mer turism de senaste aren... den marknaden forsvinner faktiskt i upplevelsen... jag ar glad over att jag satte mig i taxin i morse.
Nu drar vi till Hampi...
... tidigt, tidigt i morgon bitti.
.
Någonstans så känns det bara så himla rätt att bryta upp från det totala lugnet och ge sig ut på äventyr... och 10 timmar i en bil rakt in i landet är inget annat än ett äventyr... Att målet sedan är Hampi gör ju inte saken sämre... Massor av tempel är i stort sett allt jag vet... Och det räcker... En upplevelse ska inte upplevas i förtid.
.
Nyårsfirandet...
... Nådde upp till nya rekordhöjder.
.
Mycket oväntat så blev underhållningen på vårt eget hak någonting som jag sent ska glömma... En kille med en mick och lite förprogramerade låtar... Typ karioke... Och så helt befriande dåligt ljud och kvallitet på ett uppträdande har jag nog aldrig sett... Först så kunde vi inte låta bli att skratta men efter ett litet tag så upptäckte vi en helt ny dimension... Här var det inte fråga om att vara så jävla duktig för att kunna uppträda inför en publik... Här i Indien duger man precis som den man är... Och gör man sitt bästa (vilket denna kille onekligen verkligen gjorde) så gillar omgivningen det... Kanske t.o.m. Bättre än det perfekta (vad vet jag?).
.
Resultatet lät inte vänta på sig... Kunde han få ha skoj och uppträda så måste det ju vara helt okej att haka på... Så vi skrattade och dansade... Skrattade och sjöng med... Skrattade och hade hur skoj som helt... Inte för att underhållningen var så kvalitativ... Nä... Mer för att den var så befriande tillåtande och inbjudande... Mer sånt till folket... Alla får vara med.
.