... är också skoj.
Ja ibland så kan nog fan den totala avsaknaden av humor vara riktigt rolig... eller är jag bara hemsk som tycker så?
Humor...
... är en gudagåva.
Gud är en rolig prick... han/hon/det/högre makt... eller vad man nu vill kalla det som väldigt många döpt till Gud... kärt barn har ju många namn *L*... för visst har vi alla någon form av förhållande till Gud... vare sig vi är troende eller ateister... och om man nu kan frångå allt som vi människor har gjort för att krångla till hela guderigrejen... om det ens är möjligt *L*... så måste väl ändå slutsatsen vara att Gud har humor... i överflöd.
Det har iallafall min Gud... massor av humor.
Som människor så är vi ju i ett större perspektiv en rätt så obetydlig del av själva skapelsen... och det är väl ändå lite komiskt att vi så ofta tar oss på så stort allvar... att vi som är en så pytte pytteliten del av alltet helt och hållet kan sakna all form av självdistans... vi har liksom en förmåga att bete oss som om universum snurrade runt oss... det kan man ju skratta åt... eller gråta om man vill det... helt ärligt så tror jag faktiskt att livet är alldeles för allvarligt för att tas på allvar... och med det menar jag att vi egentlgen inte har varken förmågan eller kunskapen för att göra så mycket åt själva livet... det sköter sig själv utan våran hjälp...
... visst har vi människor förmågan att utplåna mänskligheten... men det är också allt... livet i sig rår vi inte på... där är vi "bara" passagerare en liten begränsad tid... och det är när jag fattar hur liten... som det blir så stort för mig att få uppleva detta... om än bara för en liten stund... och att med denna insikt tvivla på att det finns en kraft starkare än mig själv är ju i det närmaste helt befängd... och skrattretande *L*.
Det är när jag förstår att världen inte kretsar runt mig som jag får en möjlighet att släppa lite på min egen självcentrering... detta hemska tillstånd som får mig att tvivla på att jag är en del av själva livet... det livet som är inom räckhåll för mig hela tiden... jag behöver bara stanna upp... lukta, titta, känna. smaka och lyssna... användet jag mina sinnen så släpper min självcentrering och jag får uppleva det fantastiska i att vara en del av någonting betydligt större än mig själv...
... och det är ju egentligen helt självklart... detta är kunskap som jag föddes med... det vet jag... för jag har en bra lärare... mitt barnbarn som jag träffade idag har inga som helst problem med att ta del av livet... på livets villkor... på ett helt underbart självklart sätt.
Det kommer att dröja ett tag innan jag kan få honom att förstå hur viktigt det är att skita i allt utom hur man ser ut och hur man beter sig för att bli omtyckt... han fattar fortfarande inte att det är fräcka kläder och snygg yta som gäller... för än så länge så tvivlar han inte en enda sekund på att han duger precis som den han är...
... å jag tror fan inte att det är Gud som kommer att bry sig om vilka kläder han har på sig eller hur han ser ut... nä sånt skiter i alla fall min Gud i... för min Gud är lite trög... och har fortfarande inte fattat att en snygg utsida kan dölja en hel del av mina hemligheter... och jag kan faktiskt tycka att det är lite jobbigt att Gud verkar se bakom min fasad... tur att jag kan förneka honom då och umgås med självcentrerade människor istället... människor som hajar hur viktigt det är att se snygg ut... och tar livet på allvar...
... det gäller att passa in... för allvarliga människor är inte att leka med... de skrattar man inte åt... för det mesta saknar dessa människor humor... för humor är farligt... för humor ger dig distansen till dig själv... och hemska tanke... du kan börja skratta åt dig själv... och så kan vi väl inte ha det...
Gud är en rolig prick... han/hon/det/högre makt... eller vad man nu vill kalla det som väldigt många döpt till Gud... kärt barn har ju många namn *L*... för visst har vi alla någon form av förhållande till Gud... vare sig vi är troende eller ateister... och om man nu kan frångå allt som vi människor har gjort för att krångla till hela guderigrejen... om det ens är möjligt *L*... så måste väl ändå slutsatsen vara att Gud har humor... i överflöd.
Det har iallafall min Gud... massor av humor.
Som människor så är vi ju i ett större perspektiv en rätt så obetydlig del av själva skapelsen... och det är väl ändå lite komiskt att vi så ofta tar oss på så stort allvar... att vi som är en så pytte pytteliten del av alltet helt och hållet kan sakna all form av självdistans... vi har liksom en förmåga att bete oss som om universum snurrade runt oss... det kan man ju skratta åt... eller gråta om man vill det... helt ärligt så tror jag faktiskt att livet är alldeles för allvarligt för att tas på allvar... och med det menar jag att vi egentlgen inte har varken förmågan eller kunskapen för att göra så mycket åt själva livet... det sköter sig själv utan våran hjälp...
... visst har vi människor förmågan att utplåna mänskligheten... men det är också allt... livet i sig rår vi inte på... där är vi "bara" passagerare en liten begränsad tid... och det är när jag fattar hur liten... som det blir så stort för mig att få uppleva detta... om än bara för en liten stund... och att med denna insikt tvivla på att det finns en kraft starkare än mig själv är ju i det närmaste helt befängd... och skrattretande *L*.
Det är när jag förstår att världen inte kretsar runt mig som jag får en möjlighet att släppa lite på min egen självcentrering... detta hemska tillstånd som får mig att tvivla på att jag är en del av själva livet... det livet som är inom räckhåll för mig hela tiden... jag behöver bara stanna upp... lukta, titta, känna. smaka och lyssna... användet jag mina sinnen så släpper min självcentrering och jag får uppleva det fantastiska i att vara en del av någonting betydligt större än mig själv...
... och det är ju egentligen helt självklart... detta är kunskap som jag föddes med... det vet jag... för jag har en bra lärare... mitt barnbarn som jag träffade idag har inga som helst problem med att ta del av livet... på livets villkor... på ett helt underbart självklart sätt.
Det kommer att dröja ett tag innan jag kan få honom att förstå hur viktigt det är att skita i allt utom hur man ser ut och hur man beter sig för att bli omtyckt... han fattar fortfarande inte att det är fräcka kläder och snygg yta som gäller... för än så länge så tvivlar han inte en enda sekund på att han duger precis som den han är...
... å jag tror fan inte att det är Gud som kommer att bry sig om vilka kläder han har på sig eller hur han ser ut... nä sånt skiter i alla fall min Gud i... för min Gud är lite trög... och har fortfarande inte fattat att en snygg utsida kan dölja en hel del av mina hemligheter... och jag kan faktiskt tycka att det är lite jobbigt att Gud verkar se bakom min fasad... tur att jag kan förneka honom då och umgås med självcentrerade människor istället... människor som hajar hur viktigt det är att se snygg ut... och tar livet på allvar...
... det gäller att passa in... för allvarliga människor är inte att leka med... de skrattar man inte åt... för det mesta saknar dessa människor humor... för humor är farligt... för humor ger dig distansen till dig själv... och hemska tanke... du kan börja skratta åt dig själv... och så kan vi väl inte ha det...
Ytlighetens...
... ytterligheter.
Ja det skojade vi om på lunchen idag... hur det snart är ett minne blott att jag ska behöva slänga mig med fraser som... "det är insidan som räknas"... nä nu när jag ska få tänder så ska jag kasta mig in i den RIKTIGA världen... där vi blir bedömda på hur vi ser ut och till viss mån även vad vi presterar... inte fullt så viktigt men kan funka om man drar in fett med stålar på det... stålar funkar ju trots allt alltid... eller hur?
Jag gled omkring på mina rullor idag... med denna nya insikt om att det viktiga är hur du ser ut... och jag har tränat in en jävligt fräck och otroligt proffsig sväng när jag glider in på Mc-Donalds för att köpa mig en milkshake (banan för det tycker jag låter trendigt)... jag ser skitcool ut när jag lite lagom noncalant puttar upp mina RayBan i pannan och beställer.
Nästa steg som jag funderar på är att ta lite tid på mig när jag går upp på morgonen och väljer vilka kläder jag ska ha på mig... måste ju få in ett annat tänk där... skita i vädret, temperaturen och andra sådana ovesäntliga grejer... det viktiga är ju för fan att vara snygg... om det innebär att jag blir sjuk på kuppen så får jag väl ta den smällen... eller hur?
Jag är lite osäker på hur det är med rökningen... är det inne eller inte inne att röka?
Ja det är med spänning jag kastar mig in i mitt nya liv... livet där det är utsidan som räknas... och jag får nog fan ta ett extra snack med tand-doktorn också... jag skiter väl i om mina tänder ser naturliga ut... fan ge mig kritvita filmstjärnegaddar direkt... för med ett par sådana i munnen så kommer ni ju att älska mig så mycket mer... eller hur?
Ja det skojade vi om på lunchen idag... hur det snart är ett minne blott att jag ska behöva slänga mig med fraser som... "det är insidan som räknas"... nä nu när jag ska få tänder så ska jag kasta mig in i den RIKTIGA världen... där vi blir bedömda på hur vi ser ut och till viss mån även vad vi presterar... inte fullt så viktigt men kan funka om man drar in fett med stålar på det... stålar funkar ju trots allt alltid... eller hur?
Jag gled omkring på mina rullor idag... med denna nya insikt om att det viktiga är hur du ser ut... och jag har tränat in en jävligt fräck och otroligt proffsig sväng när jag glider in på Mc-Donalds för att köpa mig en milkshake (banan för det tycker jag låter trendigt)... jag ser skitcool ut när jag lite lagom noncalant puttar upp mina RayBan i pannan och beställer.
Nästa steg som jag funderar på är att ta lite tid på mig när jag går upp på morgonen och väljer vilka kläder jag ska ha på mig... måste ju få in ett annat tänk där... skita i vädret, temperaturen och andra sådana ovesäntliga grejer... det viktiga är ju för fan att vara snygg... om det innebär att jag blir sjuk på kuppen så får jag väl ta den smällen... eller hur?
Jag är lite osäker på hur det är med rökningen... är det inne eller inte inne att röka?
Ja det är med spänning jag kastar mig in i mitt nya liv... livet där det är utsidan som räknas... och jag får nog fan ta ett extra snack med tand-doktorn också... jag skiter väl i om mina tänder ser naturliga ut... fan ge mig kritvita filmstjärnegaddar direkt... för med ett par sådana i munnen så kommer ni ju att älska mig så mycket mer... eller hur?
Masker...
... kan man gömma sig bakom.
Jag ska iväg och fotografera mig strax... jag tänkte föreviga en av mina masker medans jag kan... och idag så är det den tandlöse clownen som ska sättas på pränt... jag får ju passa på medans jag fattas mina framtänder... snart så har jag ju gaddar i min mun.
Så jag fick ett tips av min sponsor... att jag skulle ta och föreviga denna masken som jag har gömt mig bakom nu i så många år... och att jag kanske kan ta och använda mig av detta foto i en framtida föreläsning... jag har en plan... *L*...
... för min bekväma galna clown-mask.
Det låter säkert jättekonstigt när jag säger att jag är rädd för att ta bort denna mask... för den har jag verkligen använt mig av... på alla möjliga sätt... men den är också ett hinder för mig i mitt arbete... den har varit till stor hjälp länge... men nu är den snart ett hinder... tiderna förändras och jag utvecklas... nu är det snart dax för att ta ett steg till... höja ribban lite och ta till vara på min kompetens på ett lite annorlunda sätt... inte som pajas utan istället mer som... ja säg det... något annat i alla fall... inte så mycket cirkus utan mer anpassat seriöst... för clownen är också seriös... tro inget annat...
Nä nu är det dax för förändringar... och förändringar gillar jag... det är både spännande och skrämmande... och alltid utvecklande...
Jag ska iväg och fotografera mig strax... jag tänkte föreviga en av mina masker medans jag kan... och idag så är det den tandlöse clownen som ska sättas på pränt... jag får ju passa på medans jag fattas mina framtänder... snart så har jag ju gaddar i min mun.
Så jag fick ett tips av min sponsor... att jag skulle ta och föreviga denna masken som jag har gömt mig bakom nu i så många år... och att jag kanske kan ta och använda mig av detta foto i en framtida föreläsning... jag har en plan... *L*...
... för min bekväma galna clown-mask.
Det låter säkert jättekonstigt när jag säger att jag är rädd för att ta bort denna mask... för den har jag verkligen använt mig av... på alla möjliga sätt... men den är också ett hinder för mig i mitt arbete... den har varit till stor hjälp länge... men nu är den snart ett hinder... tiderna förändras och jag utvecklas... nu är det snart dax för att ta ett steg till... höja ribban lite och ta till vara på min kompetens på ett lite annorlunda sätt... inte som pajas utan istället mer som... ja säg det... något annat i alla fall... inte så mycket cirkus utan mer anpassat seriöst... för clownen är också seriös... tro inget annat...
Nä nu är det dax för förändringar... och förändringar gillar jag... det är både spännande och skrämmande... och alltid utvecklande...
Stegarbetet...
... fortsätter.
Idag så har jag redovisat klart ett steg för min sponsor och kan fortsätta min resa i tillfrisknandet... stegarbete är verkligen en flippad grej... jag kan verkligen förstå varför den destruktiva kraften (min missbrukarpersonlighet) i mig gör sitt yttersta för att jag inte ska jobba med mina steg... för inte fan vill den sidan i mig att jag ska tillfriskna.
Så stegarbete funkar... mitt sanna jag växer och jag kan känna friheten i att få vara den jag är...
För det är så det funkar för mig... med hjälp av dessa steg hittar jag mig själv... visst det är på gott och ont... jag har massor av sidor som jag inte riktigt är överens med... men va fan... jag är den jag är... och jag vill inte längre vara någon annan... det är stort... jag vill vara... jag...
... woow... vilken grej... jag vill vara jag... det är ett mirakel...
Idag så har jag redovisat klart ett steg för min sponsor och kan fortsätta min resa i tillfrisknandet... stegarbete är verkligen en flippad grej... jag kan verkligen förstå varför den destruktiva kraften (min missbrukarpersonlighet) i mig gör sitt yttersta för att jag inte ska jobba med mina steg... för inte fan vill den sidan i mig att jag ska tillfriskna.
Så stegarbete funkar... mitt sanna jag växer och jag kan känna friheten i att få vara den jag är...
För det är så det funkar för mig... med hjälp av dessa steg hittar jag mig själv... visst det är på gott och ont... jag har massor av sidor som jag inte riktigt är överens med... men va fan... jag är den jag är... och jag vill inte längre vara någon annan... det är stort... jag vill vara... jag...
... woow... vilken grej... jag vill vara jag... det är ett mirakel...
Abstinens...
... kan jag få av mycket.
Just nu så är det mina gamla...
... rullor som lockar.
Strax rullar jag iväg ner på stan för att gå på ett yoga-pass... "när fan blir gammal blir har religiös" är ett talesätt jag hört någonstans... och det kanske stämmer in på mig... hemska tanke.
Men fan... jag är rökfri... rullar rullor ner till gymmet... och tränar yoga i en grupp.
Vem hade kunnat tro det om mig för några år sedan... jag har ju inte direkt varit någon större anhängare av friskvård (undantaget frisbie och några holkar i slottskogen i min ungdom)... och att jag är rökfri är minst sagt en överraskning (inte minst för mig själv)... haja jag har fan varit det i... nu ska vi se... 3 månader 28 dagar 9 timmar och 18 minuter... herregud jag får nypa mig i armen för att se så jag inte drömmer...det känns overkligt.
Ja dra på trissor... det går att lära gamla hundar att sitta...
Just nu så är det mina gamla...
... rullor som lockar.
Strax rullar jag iväg ner på stan för att gå på ett yoga-pass... "när fan blir gammal blir har religiös" är ett talesätt jag hört någonstans... och det kanske stämmer in på mig... hemska tanke.
Men fan... jag är rökfri... rullar rullor ner till gymmet... och tränar yoga i en grupp.
Vem hade kunnat tro det om mig för några år sedan... jag har ju inte direkt varit någon större anhängare av friskvård (undantaget frisbie och några holkar i slottskogen i min ungdom)... och att jag är rökfri är minst sagt en överraskning (inte minst för mig själv)... haja jag har fan varit det i... nu ska vi se... 3 månader 28 dagar 9 timmar och 18 minuter... herregud jag får nypa mig i armen för att se så jag inte drömmer...det känns overkligt.
Ja dra på trissor... det går att lära gamla hundar att sitta...
Snart ska den dö...
... min onda tand.
Men först ska den bli lite friskare... för jag har börjat min...
... pencilinkur.
Om två, tre dagar har den säkert tagit bort det ondaste... och då är det bara sex, sju dagar kvar tills den onda tanden ska till tandhimlen... tror fan att tandfen ska få komma med en fet belöning den dagen... denna tands begravning ska bli en fest som sent ska glömmas...
... för visst ska jag göra vad jag kan för att minnas tandvärken... inte för att jag gillar det minnet... nä med för att jag ska ha det i minnet när de nya tänderna känns konstiga eller obekväma... för visst är det jobbigt att lära mig tugga på nya sätt... men om jag jämför med tandvärken så är det en glädje att få lära mig tugga utan att ha ont i munnen.
Det har varit mycket tjat om mina tänder på min blogg den senaste tiden... och det är inte slut än... jag kommer att skriva mer om hur det är att fixa till mina tänder... och jag vet att jag inte är ensam om att uppleva vad jag går igenom nu... många av mina vänner har gjort denna tandresa innan mig... och många av mina vänner kommer att göra denna resa efter mig... det är inte ovanligt bland oss drogfria narkomaner att våra tänder har tagit mer stryk än hos de flesta andra människor... taskiga tänder är en rätt vanlig konsekvens av ett missbruk... och det ligger mycket skam i att ha trasiga tänder... det är inget som är så himla skoj att prata om... tro mig... jag vet...
Men först ska den bli lite friskare... för jag har börjat min...
... pencilinkur.
Om två, tre dagar har den säkert tagit bort det ondaste... och då är det bara sex, sju dagar kvar tills den onda tanden ska till tandhimlen... tror fan att tandfen ska få komma med en fet belöning den dagen... denna tands begravning ska bli en fest som sent ska glömmas...
... för visst ska jag göra vad jag kan för att minnas tandvärken... inte för att jag gillar det minnet... nä med för att jag ska ha det i minnet när de nya tänderna känns konstiga eller obekväma... för visst är det jobbigt att lära mig tugga på nya sätt... men om jag jämför med tandvärken så är det en glädje att få lära mig tugga utan att ha ont i munnen.
Det har varit mycket tjat om mina tänder på min blogg den senaste tiden... och det är inte slut än... jag kommer att skriva mer om hur det är att fixa till mina tänder... och jag vet att jag inte är ensam om att uppleva vad jag går igenom nu... många av mina vänner har gjort denna tandresa innan mig... och många av mina vänner kommer att göra denna resa efter mig... det är inte ovanligt bland oss drogfria narkomaner att våra tänder har tagit mer stryk än hos de flesta andra människor... taskiga tänder är en rätt vanlig konsekvens av ett missbruk... och det ligger mycket skam i att ha trasiga tänder... det är inget som är så himla skoj att prata om... tro mig... jag vet...
Bakom mina...
...solglasögon...
..glider jag omkring idag... lite soft musik i lurarna och rullor på fötterna... nice.
Det är flippat att stänga av omvärldens ljud med musik samtidigt som jag glider fram på gatorna i stan... nästan som på film... lite surrealistiskt... solen värmer i ansiktet... ljuvlig musik... allting är så vackert... så nära och ändå på avstånd eftersom jag själv har fått välja ljud... distans och närvarande samtidigt...
Citodon...
... blev istället pencilin.
Personligen så tycker jag att det var ett väldigt klokt beslut... efter att ha pratat med min tandläkare så kom vi fram till att pencilin var vad jag behövde... nu ska jag bara stå ut i två dagar till så kommer smärtan att släppa.
Tankarna på citodon växte mellan mina öron och det var jävligt skönt att kunna släppa dem nu... fan vilken slug sjukdom jag har... hur listigt smygande besattheten kommer och hälsar på... jag är bra på att lura mig själv... och jag känner en stor lättnad nu när citodonen är helt borta ur bilden nu...
Ja herregud... vilken lättnad jag kan känna... nu ska jag rulla bort till apoteket och hämta min pencilin...
Personligen så tycker jag att det var ett väldigt klokt beslut... efter att ha pratat med min tandläkare så kom vi fram till att pencilin var vad jag behövde... nu ska jag bara stå ut i två dagar till så kommer smärtan att släppa.
Tankarna på citodon växte mellan mina öron och det var jävligt skönt att kunna släppa dem nu... fan vilken slug sjukdom jag har... hur listigt smygande besattheten kommer och hälsar på... jag är bra på att lura mig själv... och jag känner en stor lättnad nu när citodonen är helt borta ur bilden nu...
Ja herregud... vilken lättnad jag kan känna... nu ska jag rulla bort till apoteket och hämta min pencilin...
Tylösand...
... gillar jag.
Det är något speciellt med...
... stranden och havet.
Snart är det dax för årets "VågaVa go beach"... 5 veckor på den ljuvliga stranden...
Kaffe & treo...
... var tipset jag fick.
Så nu har jag laddat upp efter ett besök på apoteket i stan...
... dubbla treo och en kopp kaffe.
Förhoppningsvis ska den lite udda kvällsfikan få mig att sova min vanliga skönhetssömn inatt... för inte fan vill jag uppleva gårdagens natt en gång till... fy fan för tandvärk... jag var ytterst nära att ge upp och åka in till akuten natten som gick... och jag är jävligt glad att jag inte har några droger eller sprit hemma... för när det gör så ont vet jag knappt om jag inte gör precis vad som helst för att slippa värken.
Dagen idag har varit helt okej... så jag har förhoppningar om att klara av natten också... och ringa till min tandläkare imorgon och se om han inte kan skriva ut ett recept på pencilin till mig... och det är nästan så att jag har planer på att be honom skriva ut citodon också... fall i fall de två dagarna innan pencilinet hunnit verka skulle bli för jobbiga... för att ha ont gillar jag inte... inte alls faktiskt...
... jaja... imorgon är en annan dag...
Så nu har jag laddat upp efter ett besök på apoteket i stan...
... dubbla treo och en kopp kaffe.
Förhoppningsvis ska den lite udda kvällsfikan få mig att sova min vanliga skönhetssömn inatt... för inte fan vill jag uppleva gårdagens natt en gång till... fy fan för tandvärk... jag var ytterst nära att ge upp och åka in till akuten natten som gick... och jag är jävligt glad att jag inte har några droger eller sprit hemma... för när det gör så ont vet jag knappt om jag inte gör precis vad som helst för att slippa värken.
Dagen idag har varit helt okej... så jag har förhoppningar om att klara av natten också... och ringa till min tandläkare imorgon och se om han inte kan skriva ut ett recept på pencilin till mig... och det är nästan så att jag har planer på att be honom skriva ut citodon också... fall i fall de två dagarna innan pencilinet hunnit verka skulle bli för jobbiga... för att ha ont gillar jag inte... inte alls faktiskt...
... jaja... imorgon är en annan dag...
Glass...
... eller glass?
Det finns glass...
...och så finns det glass.
Det ni ser här ovan är årets första smakprov på Ricardo... jag började lite lugnt... två smaker mango (ville ju testa en ny smak) och så naturligtvis det alltid lika säkra kortet... den helt sagolika hasselnöten.
Ricardo ligger så avsides att det länge var lite kult bara att kunna hitta dit... men nu har ryktet spridit sig... och det är många bilar som tvingas mötas på den smala vägen mitt bland åkrarna som leder till detta glassens kungarike... det finns några få ställe där det går att släppa förbi en mötande bil...
... att det sen är en lång kö för att komma fram till glassdisken avskräcker inte heller... nä det finns nog ingenting som kan skrämma bort den som är sugen på en glass som får alla andra glassar att framstå som... ja jag vet inte... det går liksom inte att jämföra denna glassen med något annat... det pratas inte så mycket när det käkas glass på Ricardos... en och annan djup suck av välbehag möjligtvis...
Ja det finns glass... och så finns det glass också...
Det finns glass...
...och så finns det glass.
Det ni ser här ovan är årets första smakprov på Ricardo... jag började lite lugnt... två smaker mango (ville ju testa en ny smak) och så naturligtvis det alltid lika säkra kortet... den helt sagolika hasselnöten.
Ricardo ligger så avsides att det länge var lite kult bara att kunna hitta dit... men nu har ryktet spridit sig... och det är många bilar som tvingas mötas på den smala vägen mitt bland åkrarna som leder till detta glassens kungarike... det finns några få ställe där det går att släppa förbi en mötande bil...
... att det sen är en lång kö för att komma fram till glassdisken avskräcker inte heller... nä det finns nog ingenting som kan skrämma bort den som är sugen på en glass som får alla andra glassar att framstå som... ja jag vet inte... det går liksom inte att jämföra denna glassen med något annat... det pratas inte så mycket när det käkas glass på Ricardos... en och annan djup suck av välbehag möjligtvis...
Ja det finns glass... och så finns det glass också...
Fundamentalister...
... finns överallt.
Jag fick en kommentar på ett inlägg jag skrev igår... det togs för givet att jag var någon form av fundamentalistisk självplågare som inte kunde peta i mig panodil eller ibumetin när jag hade tandvärk... och att det på något underligt sätt hörde ihop med att jag var en... jag citerar,,, "tolvstegsnörd".
Att jag tillämpar ett 12-stegsprogram för att jag vill tillfriskna från mitt beroende innebär inte att jag är emot mediciner... eller att jag väljer att ha ont istället för att ta emot smärtstillande... däremot så kan det innebära att jag har respekt för vad jag petar i mig... och varför jag tar min medicin... idag slänger jag i mig...
... panodil och ibumetin för att jag har tandvärk.
Jag är fullt medveten om att varken panodil eller ibumetin gör mig "frisk"... jag vet att det bara är något som jag tar för att slippa smärtan tills jag kan göra något åt själva problemet... en trasig tand som behöver lagas (i mitt fall tas bort)... jag vet också att smärtan är en signal som min kropp ger mig så att jag ska uppmärksammas på att något är fel med min kropp... smärtan i sig är ju inte mer än en varningssignal som påminner mig om att göra något åt mitt problem (tanden).
Att jag har en sjukdom som är både listig, stark och falsk märkte jag med all tydlighet förra gången jag hade riktigt smärtsam tandvärk... då fick jag ett recept på citodon av min tandläkare... och det var ett fantastiskt läkemedel mot min tandvärk... för den försvann ganska snabbt... vad jag däremot inte var beredd på var att ganska snabbt så fick jag mersmak... min sjukdom gillade citodon och jag var tvungen att be om hjälp för att kunna kontrollera mitt intag av just den medicinen... så visst kan jag ta smärtstillande men jag ska vara observant för vad medicinen har för effekt på mig... beroendesjukdomen är lurig.
Jag gillar vår 12-stegs gemenskap... och att vårt huvudsyfte är att föra budskapet om tillfrisknande vidare... det som gör nykomlingen till den viktigaste personen på varje möte... för så länge vi följer den vägen och focuserar på vårt huvudsyfte så är det väldigt svårt att vara just fundametalistisk...
... och jag tycker inte att det är vidare fundametalistiskt att ha respekt för min sjukdom och vara försiktig med vad jag petar i mig... det tycker jag är förståndigt...
Jag fick en kommentar på ett inlägg jag skrev igår... det togs för givet att jag var någon form av fundamentalistisk självplågare som inte kunde peta i mig panodil eller ibumetin när jag hade tandvärk... och att det på något underligt sätt hörde ihop med att jag var en... jag citerar,,, "tolvstegsnörd".
Att jag tillämpar ett 12-stegsprogram för att jag vill tillfriskna från mitt beroende innebär inte att jag är emot mediciner... eller att jag väljer att ha ont istället för att ta emot smärtstillande... däremot så kan det innebära att jag har respekt för vad jag petar i mig... och varför jag tar min medicin... idag slänger jag i mig...
... panodil och ibumetin för att jag har tandvärk.
Jag är fullt medveten om att varken panodil eller ibumetin gör mig "frisk"... jag vet att det bara är något som jag tar för att slippa smärtan tills jag kan göra något åt själva problemet... en trasig tand som behöver lagas (i mitt fall tas bort)... jag vet också att smärtan är en signal som min kropp ger mig så att jag ska uppmärksammas på att något är fel med min kropp... smärtan i sig är ju inte mer än en varningssignal som påminner mig om att göra något åt mitt problem (tanden).
Att jag har en sjukdom som är både listig, stark och falsk märkte jag med all tydlighet förra gången jag hade riktigt smärtsam tandvärk... då fick jag ett recept på citodon av min tandläkare... och det var ett fantastiskt läkemedel mot min tandvärk... för den försvann ganska snabbt... vad jag däremot inte var beredd på var att ganska snabbt så fick jag mersmak... min sjukdom gillade citodon och jag var tvungen att be om hjälp för att kunna kontrollera mitt intag av just den medicinen... så visst kan jag ta smärtstillande men jag ska vara observant för vad medicinen har för effekt på mig... beroendesjukdomen är lurig.
Jag gillar vår 12-stegs gemenskap... och att vårt huvudsyfte är att föra budskapet om tillfrisknande vidare... det som gör nykomlingen till den viktigaste personen på varje möte... för så länge vi följer den vägen och focuserar på vårt huvudsyfte så är det väldigt svårt att vara just fundametalistisk...
... och jag tycker inte att det är vidare fundametalistiskt att ha respekt för min sjukdom och vara försiktig med vad jag petar i mig... det tycker jag är förståndigt...
Grrrr...
... nu blir jag arg.
Och det beror inte enbart på att jag har tandvärk... även om min tolleransnivå är starkt reduserad när jag har ont... eller är hungrig... eller trött...
... nä jag blir förbannad när inte tekniken funkar som jag vill... helt plötsligt så vill inte min mobil och min dator vara polare längre... och jag kan inte få in nya bilder och filmer på min blogg.
Ingen katastrof men när jag inte är i toppform så blir små problem STÖRRE... och egentligen så är ju det väldigt goda nyheter... för det betyder ju att jag bara genom att ta hand om mig själv har en förmåga att själv få bestämma storleken på mina problem...
... och inte bara det... genom att lägga dem utanför mig själv och skriva om dem här så kan jag se vissa samband som jag inte riktigt vill veta om... som att tandvärk kan botas... men att jag är lite snål... fan denna tanden ska ju ändå dras ut nästa gång jag är hos tandkirurgen... ska jag slänga ut extra stålar bara för att jag har ont nu... eller ska jag istället reta upp mig på småprylar i 10 dagar till?
Ja... det är bara att välja... fan också... jag är inget offer längre...
Och det beror inte enbart på att jag har tandvärk... även om min tolleransnivå är starkt reduserad när jag har ont... eller är hungrig... eller trött...
... nä jag blir förbannad när inte tekniken funkar som jag vill... helt plötsligt så vill inte min mobil och min dator vara polare längre... och jag kan inte få in nya bilder och filmer på min blogg.
Ingen katastrof men när jag inte är i toppform så blir små problem STÖRRE... och egentligen så är ju det väldigt goda nyheter... för det betyder ju att jag bara genom att ta hand om mig själv har en förmåga att själv få bestämma storleken på mina problem...
... och inte bara det... genom att lägga dem utanför mig själv och skriva om dem här så kan jag se vissa samband som jag inte riktigt vill veta om... som att tandvärk kan botas... men att jag är lite snål... fan denna tanden ska ju ändå dras ut nästa gång jag är hos tandkirurgen... ska jag slänga ut extra stålar bara för att jag har ont nu... eller ska jag istället reta upp mig på småprylar i 10 dagar till?
Ja... det är bara att välja... fan också... jag är inget offer längre...
Tandvärk...
... har jag idag.
Och kanske är det någon mening med det... vilken jag i så fall har väldigt svårt för att förstå... för tandvärk är mest bara att ha ont tycker jag... inget som jag gillar alls.
Tanden som jag har ont i ska snart åka till tandhimlen (finns det en sådan?)... men jag får vänta i 10 dagar till innan den ska bort... och jag undrar om jag pallar att vänta så länge... tandvärk är skumma grejer... jag har haft ont i denna tanden innan... och då tog jag en pencilinkur... det hjälpte den gången... men nu sitter jag här igen med tandvärk... pallar jag att vänta?
Jag är rätt bra på att ha tandvärk...
I morse tyckte jag att min provisoriska brygga i min underkäke kändes himla obekväm... nu när jag har tandvärk så känns den rätt bekväm... så visst... tandvärk har en förmåga att förändra min syn på saker och ting... det är nog meningen att jag ska komma ihåg tandvärken denna gången... för det är lite som det här med att vara en narkoman... jag glömmer ju bort det mellan varven... och det är faktiskt lite synd ibland... för då glömmer jag också bort hur tacksam jag är över att slippa knarka...
... och jag lovar... just nu skulle jag vara ruskigt tacksam över att slippa ha tandvärk...
Kaffe och cigg...
... på trappan.
Det är sommar för mig... och visst känns det lite konstigt nu när jag valt att vara rökfri även denna dagen... men jag har märkt att det går alldeles utmärkt att sitta på min trappa utan att röka cigg hela tiden... ja det har faktiskt hänt att jag gått ut och ställt mig bland rökarna på jobbet också *L*... och visst känns det lite skumt... en rökpaus utan cigg.
Det känns lite konstigt...
...att sitta på min trappa utan en cigg i handen...
...och nu när det är fint väder och jag vistas utomhus så kan jag märka att mina tankar på att tända en cigg ökar lite... tankar som "att det skulle vara gott med en cigg"... och jag kan riktigt känna hur sugen jag blir på att dra ner rök i mina lungor...
... ja och precis så kändes det nu när jag satt på min trappa... med mitt kaffe... men utan en cigg i handen... inte för att jag inte har cigg hemma... nä nä... jag har massa tobak liggande i mitt kylskåp... vi snackar rätt många paket eftersom jag hade laddat upp med tobak efter en flygresa till Norge... då hade jag ju ingen aning om att jag skulle vara rökfri någon vecka senare... det fanns ju inte på min agenda *L*...
... kanske låter konstigt att ha en massa tobak liggande här hemma när jag inte röker... men så känns det inte för mig... det är snarare så att det får mitt egna val att framstå tydligare... att det är jag som väljer om jag vill vara rökfri... inte avsaknaden av tobak... inte mina röksug... inte mina känslor utan mitt alldeles egna förstånd... det känns skitbra... och stärker min självkänsla hur mycket som helst... och självkänsla gillar jag...
... det är skönt att vara rökare och kunna välja att vara rökfri... det är frihet på riktigt...
Det är sommar för mig... och visst känns det lite konstigt nu när jag valt att vara rökfri även denna dagen... men jag har märkt att det går alldeles utmärkt att sitta på min trappa utan att röka cigg hela tiden... ja det har faktiskt hänt att jag gått ut och ställt mig bland rökarna på jobbet också *L*... och visst känns det lite skumt... en rökpaus utan cigg.
Det känns lite konstigt...
...att sitta på min trappa utan en cigg i handen...
...och nu när det är fint väder och jag vistas utomhus så kan jag märka att mina tankar på att tända en cigg ökar lite... tankar som "att det skulle vara gott med en cigg"... och jag kan riktigt känna hur sugen jag blir på att dra ner rök i mina lungor...
... ja och precis så kändes det nu när jag satt på min trappa... med mitt kaffe... men utan en cigg i handen... inte för att jag inte har cigg hemma... nä nä... jag har massa tobak liggande i mitt kylskåp... vi snackar rätt många paket eftersom jag hade laddat upp med tobak efter en flygresa till Norge... då hade jag ju ingen aning om att jag skulle vara rökfri någon vecka senare... det fanns ju inte på min agenda *L*...
... kanske låter konstigt att ha en massa tobak liggande här hemma när jag inte röker... men så känns det inte för mig... det är snarare så att det får mitt egna val att framstå tydligare... att det är jag som väljer om jag vill vara rökfri... inte avsaknaden av tobak... inte mina röksug... inte mina känslor utan mitt alldeles egna förstånd... det känns skitbra... och stärker min självkänsla hur mycket som helst... och självkänsla gillar jag...
... det är skönt att vara rökare och kunna välja att vara rökfri... det är frihet på riktigt...
Proffs...
... är jag inte.
Men visst är det himla skoj att gå ut med polarna och spela en runda golf... vem kunde tro det för några år sedan... mina fördommar mot den sporten hade visserligen luckrats upp en hel del eftersom jag har en pappa som är golfspelare... han spelar rätt ofta faktiskt... det var väl snarare det som skrämde mig.
För ett tag sedan så hamnade han i tidningen... ett mittuppslag i den lokala blaskan... där han berättade att han under ett år hade lyckats med att spela 372 18-håls rundor (trehundrasjuttiotvå)... i ett land där det finns en årstid som kallas för vinter... då det inte går att spela alla dagar... inte så konstigt att jag hade lite respekt för denna sporten... allra helst eftersom jag är en beroende... ni vet... allt eller inget.
Men peppar, peppar... nu har jag hängt på polarna några gånger då vädret har varit fint... och jag gillar att knalla omkring och slå på en golfboll samtidigt som vi skrattar och trivs tillsammans... och ibland så får jag faktiskt till ett...
... lyckat slag.
Jag kommer aldrig att bli något proffs på golf... och jag vann inte idag heller...men det spelar ingen som helst roll... som det känns nu så är det att ha mina polare att golfa med som är den största vinsten...
Robocop...
... kommer ni ihåg honom?
... en konstgjord superhjälte.
Han var en snubbe som de hade lagat ihop med konstgjorda delar... Robocop... ja herregud... vad de kan hitta på i fablernas värld.
Men fan... det är lite av det stuket i mitt liv nu... på riktigt.
Kommer precis från Optikern där det provas fram nya linser så att jag kan se igen... och i min mun känner jag med all tydlighet att jag har konstgjorda grejer... en ny Peter håller på att tillverkas... ja jävlar...
Teknikens under...
... en konstgjord superhjälte.
Han var en snubbe som de hade lagat ihop med konstgjorda delar... Robocop... ja herregud... vad de kan hitta på i fablernas värld.
Men fan... det är lite av det stuket i mitt liv nu... på riktigt.
Kommer precis från Optikern där det provas fram nya linser så att jag kan se igen... och i min mun känner jag med all tydlighet att jag har konstgjorda grejer... en ny Peter håller på att tillverkas... ja jävlar...
Teknikens under...
Vädret...
... snackas det mycket om.
Och det slår mig att mitt humör inte är så väderstyrt... missförstå mig rätt nu... jag älskar det underbara vädret som vi har nu... njuter i fulla drag av att kunna sitta ute i solen.
Nä det jag menar är att mitt mående inte är helt och hållet styrt av vädret... jag kommer att tänka på det när jag lyssnar på människorna som jag träffar på i min vardag... hur de berättar för mig att tack vare vädret så tycker de att livet känns underbart... att det beror på solen och temperaturen om de mår "bra" eller "dåligt"...
... och det får mig att tänka på en sommar för några år sedan... vi hade som vanligt vårt "VågaVa go beach" och tillbringade våra dagar nere på Tylösand... detta var en av dessa somrar då det mesta "regnade bort" som han sjöng Tomas Ledin... och jag satt på ett möte i stan... och de flesta som hade semester höll på att flippa över på vädret... vädret "sabbade" deras semesterdagar och många människor var skitsura... det var allvarliga grejer... det var dåligt väder.
Det konstiga var att vi som tillbringade våra dagar på badstranden i Tylösand och badade i...
... alla väder...
... vi "glömde" liksom bort att lida i "skitvädret"... ja vi hade t.o.m. mage att må förträffligt fast det regnade på semestern... och då slog det mig... en "förstörd" semester har inte så mycket med vädret att göra... det handlar nog allt mer om vad vi gör av dagarna... och att sitta och deppa över att det regnar en sommardag verkar vara betydligt tråkigare än att bada en regnig sommardag.
Och faktiskt så är en strand som den på Tylösand mycket intressant att vara på ALLA dagar på sommaren... vädret har en förmåga att förvandla den stranden på ett helt underart sätt... och alla väder har sin charm och tjusning... jag är tacksam för att jag inte stannade hemma när det regnade...
... och jag är glad för de helt ljuvliga soliga dagarna också... kanske njuter jag ännu mer av dem efter en veckas regn... om jag väljer att göra det... för mitt mående... det är mitt mående... och för det mesta mitt ansvar... inte vädrets...
Och det slår mig att mitt humör inte är så väderstyrt... missförstå mig rätt nu... jag älskar det underbara vädret som vi har nu... njuter i fulla drag av att kunna sitta ute i solen.
Nä det jag menar är att mitt mående inte är helt och hållet styrt av vädret... jag kommer att tänka på det när jag lyssnar på människorna som jag träffar på i min vardag... hur de berättar för mig att tack vare vädret så tycker de att livet känns underbart... att det beror på solen och temperaturen om de mår "bra" eller "dåligt"...
... och det får mig att tänka på en sommar för några år sedan... vi hade som vanligt vårt "VågaVa go beach" och tillbringade våra dagar nere på Tylösand... detta var en av dessa somrar då det mesta "regnade bort" som han sjöng Tomas Ledin... och jag satt på ett möte i stan... och de flesta som hade semester höll på att flippa över på vädret... vädret "sabbade" deras semesterdagar och många människor var skitsura... det var allvarliga grejer... det var dåligt väder.
Det konstiga var att vi som tillbringade våra dagar på badstranden i Tylösand och badade i...
... alla väder...
... vi "glömde" liksom bort att lida i "skitvädret"... ja vi hade t.o.m. mage att må förträffligt fast det regnade på semestern... och då slog det mig... en "förstörd" semester har inte så mycket med vädret att göra... det handlar nog allt mer om vad vi gör av dagarna... och att sitta och deppa över att det regnar en sommardag verkar vara betydligt tråkigare än att bada en regnig sommardag.
Och faktiskt så är en strand som den på Tylösand mycket intressant att vara på ALLA dagar på sommaren... vädret har en förmåga att förvandla den stranden på ett helt underart sätt... och alla väder har sin charm och tjusning... jag är tacksam för att jag inte stannade hemma när det regnade...
... och jag är glad för de helt ljuvliga soliga dagarna också... kanske njuter jag ännu mer av dem efter en veckas regn... om jag väljer att göra det... för mitt mående... det är mitt mående... och för det mesta mitt ansvar... inte vädrets...
Utmaningen...
... för dagen.
Att äta något som ska tuggas... målet var köttbullar och potatis... soppa är gott men fan jag vill ha riktig mat... sån man tuggar... det var med stor spänning jag bredde mig en...
... leverpastejmacka i morse.
Och dra på trissor... det funkade... visst först så drog jag bort den hårda kanten... stoppade in den mjuka mackan i munnen... ojoj vad skumt det kändes att tugga med mina provisoriska tänder... och så långt fram i munnen (min gamla tuggtand är ju borttagen)... men det funkade... och jag käkade fan upp kanterna med *L*...
... och vet ni vad... idag så åt jag köttbullar sås och potatis... dagens utmaning är i hamn... undrar om jag vågar mig på lite godis framför TV:n ikväll *L*... men det kanske är att överdriva...
Att äta något som ska tuggas... målet var köttbullar och potatis... soppa är gott men fan jag vill ha riktig mat... sån man tuggar... det var med stor spänning jag bredde mig en...
... leverpastejmacka i morse.
Och dra på trissor... det funkade... visst först så drog jag bort den hårda kanten... stoppade in den mjuka mackan i munnen... ojoj vad skumt det kändes att tugga med mina provisoriska tänder... och så långt fram i munnen (min gamla tuggtand är ju borttagen)... men det funkade... och jag käkade fan upp kanterna med *L*...
... och vet ni vad... idag så åt jag köttbullar sås och potatis... dagens utmaning är i hamn... undrar om jag vågar mig på lite godis framför TV:n ikväll *L*... men det kanske är att överdriva...
Köttbullar...
... låter spännande.
Vågar jag stoppa in potatisar och köttbullar i min sargade mun?
Och hur fan kommer det att kännas att tugga med nya gaddar?
Vardagsdramatiken tar tag i mig... livet är verkligen spännande... köttbullar... hua hua...
Vågar jag stoppa in potatisar och köttbullar i min sargade mun?
Och hur fan kommer det att kännas att tugga med nya gaddar?
Vardagsdramatiken tar tag i mig... livet är verkligen spännande... köttbullar... hua hua...
Tillfriskna...
... tar tid.
Jag kan inte tillfriskna på dagarna ta en bärs på kvällen och fortsätta tillfriskna dagen efter... det finns inga genvägar...
... tid tar tid.
Jag kan inte tillfriskna på dagarna ta en bärs på kvällen och fortsätta tillfriskna dagen efter... det finns inga genvägar...
... tid tar tid.
Flashbacks...
... från min pundartid.
Nämligen... nyponsoppa, kex och grädde.
Jag levde på det under en begränsad period i mitt missbruksliv... och jag hade faktiskt inget val heller... precis som idag kunde jag inte använda min mun som jag ville... skillnaden är väl att då öste jag i mig amfetamin i stora lass... det gör jag ju som bekant inte idag... inte ens ett litet litet gram *L*.
En konsekvens av att jag inte knarkar längre är att jag äter hyfsat regelbundet.
Förra gången jag käkade nyponsoppa var när jag hade cyklat med huvudet före in i en stolpe (det hände massa konstiga grejer när jag var aktiv i mitt missbruk och jag hamnade ofta på akuten)... det var en ordentlig smäll och jag höll faktiskt på att dö på riktigt där... det handlade om millimetrar när mitt okben (tror jag det hette) bröts av och åkte in i hjärnan på mig... samtidigt så slog jag sönder typ halva ansiktet och min käke gick i tusen bitar (nja... fyra fem stycken iallafall)...
... de opererade mig i rätt många timmar och lyckades över förväntan... jag kunde knalla därifrån redan efter ett dygn med ett jättebandage på huvudet... jag såg ut som en mumie *L*... käken var ju ihopsnickrad med en massa plåtbitar och mina tänder var fixerade med ståltråd... att äta vanlig mat kunde jag glömma... det var flytande föda som gällde... och helst inte bara sprit sa doktorn åt mig.
Så jag käkade nyponsoppa... smulde i kex och tillsatte vispad grädde... det funkade utmärkt... lättkäkat.
Idag så vågar jag inte äta något annat än flytande föda... har ju stora hål i munnen där det har suttit tänder... så jag köpte nyponsoppa... kex... och grädde... och i skrivande stund är min mage full... det skvalpar runt nyponsoppa där nu.
Fan det är såååååå stor skillnad i mitt liv nu jämfört med hur det såg ut senast jag kom från samma avdelning på Halmstads sjukhus... specialisttandvården... för det var de som lagade mig när jag gick sönder då en gång för länge sedan... då lyckades jag med att straffa ut mig från deras tandvård eftersom jag inte kunde ta något som helst ansvar och valde att leva som ett offer... för i stort sett allting.
Idag sitter jag i samma rum... jag kommer ihåg att de tog "före" bilderna då en gång för länge sedan... undrar om de finns kvar?
Jag har inga problem med att se dem (personalen på specialisttandvården) i ögonen idag... det är inte samma människa de behandlar där idag... det märkte jag tydligt nu när jag satt här hemma och käkade nyponsoppa... jag har förändrats på många sätt... bara en sådan grej att de kan lita på mig... och inte att förglöma... att jag kan lita på mig själv... det är fan inget offer som sitter i deras stol längre... och det känns jävligt bra...
... ja riktigt jävla bra faktiskt...
Nämligen... nyponsoppa, kex och grädde.
Jag levde på det under en begränsad period i mitt missbruksliv... och jag hade faktiskt inget val heller... precis som idag kunde jag inte använda min mun som jag ville... skillnaden är väl att då öste jag i mig amfetamin i stora lass... det gör jag ju som bekant inte idag... inte ens ett litet litet gram *L*.
En konsekvens av att jag inte knarkar längre är att jag äter hyfsat regelbundet.
Förra gången jag käkade nyponsoppa var när jag hade cyklat med huvudet före in i en stolpe (det hände massa konstiga grejer när jag var aktiv i mitt missbruk och jag hamnade ofta på akuten)... det var en ordentlig smäll och jag höll faktiskt på att dö på riktigt där... det handlade om millimetrar när mitt okben (tror jag det hette) bröts av och åkte in i hjärnan på mig... samtidigt så slog jag sönder typ halva ansiktet och min käke gick i tusen bitar (nja... fyra fem stycken iallafall)...
... de opererade mig i rätt många timmar och lyckades över förväntan... jag kunde knalla därifrån redan efter ett dygn med ett jättebandage på huvudet... jag såg ut som en mumie *L*... käken var ju ihopsnickrad med en massa plåtbitar och mina tänder var fixerade med ståltråd... att äta vanlig mat kunde jag glömma... det var flytande föda som gällde... och helst inte bara sprit sa doktorn åt mig.
Så jag käkade nyponsoppa... smulde i kex och tillsatte vispad grädde... det funkade utmärkt... lättkäkat.
Idag så vågar jag inte äta något annat än flytande föda... har ju stora hål i munnen där det har suttit tänder... så jag köpte nyponsoppa... kex... och grädde... och i skrivande stund är min mage full... det skvalpar runt nyponsoppa där nu.
Fan det är såååååå stor skillnad i mitt liv nu jämfört med hur det såg ut senast jag kom från samma avdelning på Halmstads sjukhus... specialisttandvården... för det var de som lagade mig när jag gick sönder då en gång för länge sedan... då lyckades jag med att straffa ut mig från deras tandvård eftersom jag inte kunde ta något som helst ansvar och valde att leva som ett offer... för i stort sett allting.
Idag sitter jag i samma rum... jag kommer ihåg att de tog "före" bilderna då en gång för länge sedan... undrar om de finns kvar?
Jag har inga problem med att se dem (personalen på specialisttandvården) i ögonen idag... det är inte samma människa de behandlar där idag... det märkte jag tydligt nu när jag satt här hemma och käkade nyponsoppa... jag har förändrats på många sätt... bara en sådan grej att de kan lita på mig... och inte att förglöma... att jag kan lita på mig själv... det är fan inget offer som sitter i deras stol längre... och det känns jävligt bra...
... ja riktigt jävla bra faktiskt...
Äventyret...
... hos tand-doktorn fortsätter.
Och idag så fick jag fan ta och åka hem efter middagsmötet... det började poppa upp alldeles för många idioter i min verklighet... och det är ju inte riktigt sant... det är bara i min verklighet det ser ut så.
Sant är att tand-doktorn dragit ut en massa tänder på mig... och att det inte bara innebär viss smärta nu när bedövningen släppt... utan också att det enda jag fått i mig hitills idag är en milkshake... och det blir jag inte mätt på... och när jag är både hungrig och har ont så kommer de från alla håll och kanter... idioterna.
Nu har jag satt på en soppa här hemma och petat i mig några panodil... och jag behöver inte oroa mig för att jag ska flippa över på min omgivning eftersom jag är ensam hemma... som vanligt *L*... jag kan vara riktigt otrevlig på ett rätt raffinerat sätt (trurig 3-åring är en favorit)... tack och lov så är det ju oftast bara jag själv som mår skit av det... min omgivning brukar skratta... något som jag för övrigt hatar.
Men jag är övertygad om att till slut så kommer jag att tycka att det var värt allt detta jobbiga som det ju innebär att fixa tänderna... jag har tillit till tand-doktorerna... även om det inte känns så vidare bra i min mun just nu... de tog bort fem gaddar i underkäken på mig... bl.a. tanden som jag tuggat med... sydde ihop kratrarna och satte på en provisorisk brygga i min mun... den känns STOR... för STOR... och det är hur obekvämt som helst (och då har jag inte provat att äta med den än)...
... förra gången hade de ju slipat ner lite av mina gaddar och satte på provisoriska skydd innan de kunde tillverka min provisoriska underkäke... ser ni skillnaden...
... före...
... efter.
Jag kan garantera er att jag känner den... och då menar jag inte bara att de gör lite ont just nu... nä det känns skitskumt... konstgjort... och jättestort... och jag undrar om jag verkligen kan vänja mig vid detta.
Jaja... den som lever får se... om två veckor så börjar vi med överkäken... det ska tas bort bryggor och ännu fler tänder... slipas och tillverkas en provisorisk brygga till... så lagom till konventet i Halmstad så räknar jag med att bara ha några slipade djungelgaddar i överkäken och i övrigt rätt tomt i munnen... förutom min provisoriska underkäke då... hurra... ropar jag väl inte direkt... veckan efter konventet är det tänkt att min provisoriska överkäke ska sättas på plats.
Och någon gång till hösten när allt är färdigläkt i min mun så fortsätter äventyret... det ska sättas fast implantat och så ska mina framtida tänder tillverkas... och ska bli spännande att se hur de kommer att se ut... jag fick ju i uppgift att ta med mig foto på mig själv när jag hade riktiga tänder... tror att jag letade igenom typ 700 kort igår kväll... och det var inte lätt att hitta något kort där mina tänder syntes överhuvudtaget... snacka om att jag varit nojad för mitt leende och inte velat visa mina tänder på bild... och det var när jag hade tänder.
Som tandlös har det varit lättare att le franför en kamera... konstigt... men någonstans så har jag väl gömt mig bakom att jag saknat tänder... det har liksom blivit en roll som jag kan spela... och på så sätt sluppit visa mig själv... låter det krångligt *L*... det är det inte... för mig... jag är bra på att spela teater och lever mig in i mina roller... ibland så lurar jag t.o.m. mig själv *L*...
... men jag hittade till slut en bild där jag log... den bilden kommer jag ihåg... jag hade precis landat efter mitt absolut första flyg med en hangglider... stolt som en tupp... redo att ta på mig en ny roll... pilotens.
Denna bilden skickade vi med till de som ska skapa mina nya tänder... visserligen är jag helt sne i ansiktet redan där... men va fan... det är jag ju nu också... så vi får se hur det blir... den bruna framtanden kan de ju göra lite vitare... och då ska det...
... nog bli bra.
För säkerhets skull skickade jag med dem en bild till... hittade ju en bild som visar att jag inte föddes sne i ansiktet... och på den bilden är ju faktiskt också sann... så såg jag ut i min mun när jag var 10 år... och...
... okysst.
Kunde ju inte gärna skicka med denna coola kille... det kan ju ge helt fel signaler... för säg vad ni vill...
... visst är det tuff att röka.
Och idag så fick jag fan ta och åka hem efter middagsmötet... det började poppa upp alldeles för många idioter i min verklighet... och det är ju inte riktigt sant... det är bara i min verklighet det ser ut så.
Sant är att tand-doktorn dragit ut en massa tänder på mig... och att det inte bara innebär viss smärta nu när bedövningen släppt... utan också att det enda jag fått i mig hitills idag är en milkshake... och det blir jag inte mätt på... och när jag är både hungrig och har ont så kommer de från alla håll och kanter... idioterna.
Nu har jag satt på en soppa här hemma och petat i mig några panodil... och jag behöver inte oroa mig för att jag ska flippa över på min omgivning eftersom jag är ensam hemma... som vanligt *L*... jag kan vara riktigt otrevlig på ett rätt raffinerat sätt (trurig 3-åring är en favorit)... tack och lov så är det ju oftast bara jag själv som mår skit av det... min omgivning brukar skratta... något som jag för övrigt hatar.
Men jag är övertygad om att till slut så kommer jag att tycka att det var värt allt detta jobbiga som det ju innebär att fixa tänderna... jag har tillit till tand-doktorerna... även om det inte känns så vidare bra i min mun just nu... de tog bort fem gaddar i underkäken på mig... bl.a. tanden som jag tuggat med... sydde ihop kratrarna och satte på en provisorisk brygga i min mun... den känns STOR... för STOR... och det är hur obekvämt som helst (och då har jag inte provat att äta med den än)...
... förra gången hade de ju slipat ner lite av mina gaddar och satte på provisoriska skydd innan de kunde tillverka min provisoriska underkäke... ser ni skillnaden...
... före...
... efter.
Jag kan garantera er att jag känner den... och då menar jag inte bara att de gör lite ont just nu... nä det känns skitskumt... konstgjort... och jättestort... och jag undrar om jag verkligen kan vänja mig vid detta.
Jaja... den som lever får se... om två veckor så börjar vi med överkäken... det ska tas bort bryggor och ännu fler tänder... slipas och tillverkas en provisorisk brygga till... så lagom till konventet i Halmstad så räknar jag med att bara ha några slipade djungelgaddar i överkäken och i övrigt rätt tomt i munnen... förutom min provisoriska underkäke då... hurra... ropar jag väl inte direkt... veckan efter konventet är det tänkt att min provisoriska överkäke ska sättas på plats.
Och någon gång till hösten när allt är färdigläkt i min mun så fortsätter äventyret... det ska sättas fast implantat och så ska mina framtida tänder tillverkas... och ska bli spännande att se hur de kommer att se ut... jag fick ju i uppgift att ta med mig foto på mig själv när jag hade riktiga tänder... tror att jag letade igenom typ 700 kort igår kväll... och det var inte lätt att hitta något kort där mina tänder syntes överhuvudtaget... snacka om att jag varit nojad för mitt leende och inte velat visa mina tänder på bild... och det var när jag hade tänder.
Som tandlös har det varit lättare att le franför en kamera... konstigt... men någonstans så har jag väl gömt mig bakom att jag saknat tänder... det har liksom blivit en roll som jag kan spela... och på så sätt sluppit visa mig själv... låter det krångligt *L*... det är det inte... för mig... jag är bra på att spela teater och lever mig in i mina roller... ibland så lurar jag t.o.m. mig själv *L*...
... men jag hittade till slut en bild där jag log... den bilden kommer jag ihåg... jag hade precis landat efter mitt absolut första flyg med en hangglider... stolt som en tupp... redo att ta på mig en ny roll... pilotens.
Denna bilden skickade vi med till de som ska skapa mina nya tänder... visserligen är jag helt sne i ansiktet redan där... men va fan... det är jag ju nu också... så vi får se hur det blir... den bruna framtanden kan de ju göra lite vitare... och då ska det...
... nog bli bra.
För säkerhets skull skickade jag med dem en bild till... hittade ju en bild som visar att jag inte föddes sne i ansiktet... och på den bilden är ju faktiskt också sann... så såg jag ut i min mun när jag var 10 år... och...
... okysst.
Kunde ju inte gärna skicka med denna coola kille... det kan ju ge helt fel signaler... för säg vad ni vill...
... visst är det tuff att röka.
Rädd...
... är jag just nu.
Om en timme sitter jag hos tandläkaren... och just nu är jag hur rädd som helst.
Inte för tandläkarna (de är två stycken) för de har den rätta kompetensen och jag har full tillit till dem... men jag är en liten smula rädd för att de ska göra ont... fast jag vet att jag kommer att få en massa bedövning (som jag också är en smula rädd för).
Och jag är lite rädd för att det inte ska bli så bra som jag hoppas.
Ja jag är lite rädd... och det är väl inte mer med det... jag går till tand-doktorn ändå... för idag så styr inte rädslan mitt liv... "bara för idag... har jag INGENTING att vara rädd för"...
Om en timme sitter jag hos tandläkaren... och just nu är jag hur rädd som helst.
Inte för tandläkarna (de är två stycken) för de har den rätta kompetensen och jag har full tillit till dem... men jag är en liten smula rädd för att de ska göra ont... fast jag vet att jag kommer att få en massa bedövning (som jag också är en smula rädd för).
Och jag är lite rädd för att det inte ska bli så bra som jag hoppas.
Ja jag är lite rädd... och det är väl inte mer med det... jag går till tand-doktorn ändå... för idag så styr inte rädslan mitt liv... "bara för idag... har jag INGENTING att vara rädd för"...
Tand-doktorn...
... väntar imorgon.
Och det är med ett visst pirr i magen jag går dit... tycker ju inte att det är så himla skoj att sitta hos tandläkaren men denna gången är det annorlunda... nu fortsätter ju resan mot ett helt...
...nytt leende
Visst det kommer att ta ett tag... men oj vad jag längtat efter att ha fått göra denna förändring (det räcker ju att kolla inlägget nedan för att se det *L*)... och äntligen så har jag påbörjat denna spännande resa.
Har precis suttit och letat bland gamla kort... ska ju ha med mig något som visar tand-doktorn hur jag såg ut med tänder... och det var inte lätt... har säkert rotat igenom 700 kort och bland dem så hittade jag 5 stycken på mig där man kunde skymta mina tänder... och då var det bara 2 som man såg mina tänder tydligt på... ett när jag är i 25-årsåldern och då har jag en brun tand och är alldeles sne i ansiktet efter en olycka... och så har jag ett där jag i 10-årsåldern... och där jag tydligt kan se att jag inte alltid har varit sne i ansiktet...
... jag är fan helt rak och har jättefina tänder (möjligtvis lite stora framtänder men det har väl ofta barn i den åldern).
Konstigt egentligen... det viktigaste för mig borde ju vara hur det kommer att funka med nya tänder... att det ska vara lätt att äta och sånt... men när jag tänker på mina nya tänder så handlar det nästan bara om hur de kommer att se ut...
... fåfäng... javisst är jag det... såklart...
Och det är med ett visst pirr i magen jag går dit... tycker ju inte att det är så himla skoj att sitta hos tandläkaren men denna gången är det annorlunda... nu fortsätter ju resan mot ett helt...
...nytt leende
Visst det kommer att ta ett tag... men oj vad jag längtat efter att ha fått göra denna förändring (det räcker ju att kolla inlägget nedan för att se det *L*)... och äntligen så har jag påbörjat denna spännande resa.
Har precis suttit och letat bland gamla kort... ska ju ha med mig något som visar tand-doktorn hur jag såg ut med tänder... och det var inte lätt... har säkert rotat igenom 700 kort och bland dem så hittade jag 5 stycken på mig där man kunde skymta mina tänder... och då var det bara 2 som man såg mina tänder tydligt på... ett när jag är i 25-årsåldern och då har jag en brun tand och är alldeles sne i ansiktet efter en olycka... och så har jag ett där jag i 10-årsåldern... och där jag tydligt kan se att jag inte alltid har varit sne i ansiktet...
... jag är fan helt rak och har jättefina tänder (möjligtvis lite stora framtänder men det har väl ofta barn i den åldern).
Konstigt egentligen... det viktigaste för mig borde ju vara hur det kommer att funka med nya tänder... att det ska vara lätt att äta och sånt... men när jag tänker på mina nya tänder så handlar det nästan bara om hur de kommer att se ut...
... fåfäng... javisst är jag det... såklart...
För fan...
... jag tar en dag till.
Jag tänker fan le åt livet idag också... det gick ju bra sist... livet log tillbaka hur mycket som helst *L*... och så är det ju rätt skoj att skratta...
... eller hur?
Jag tänker fan le åt livet idag också... det gick ju bra sist... livet log tillbaka hur mycket som helst *L*... och så är det ju rätt skoj att skratta...
... eller hur?
Glazzigt...
... att glida fram på stan.
Det är bara såååååå himla skönt att glida fram på stan... befinner mig lite i min egen värld när jag rullar fram i tillvaron.
Inga lååååånga svettiga urflykter på flera mil... nä korta små äventyr... till bankomaten... köpa en glass... eller som nu alldeles strax... till yogan.
Woow vad det är shysst att glazza fram genom stan... som att befinna sig i en film...
... nästan lite surrealistiskt.
Det är bara såååååå himla skönt att glida fram på stan... befinner mig lite i min egen värld när jag rullar fram i tillvaron.
Inga lååååånga svettiga urflykter på flera mil... nä korta små äventyr... till bankomaten... köpa en glass... eller som nu alldeles strax... till yogan.
Woow vad det är shysst att glazza fram genom stan... som att befinna sig i en film...
... nästan lite surrealistiskt.
På riktigt...
... håller på att bli riktigt på riktigt.
Ja, jag fattar knappt vad det är som händer... verkligheten blir liksom verkligare och verkligare... aldrig någonsin har jag känt mig så här himla levande... i kontakt... med livet.
Det händer grejer nu i min rökfrihet... kraftiga prylar... vi snackar livet på riktigt... inga som helst kemiska sinnesförändrade medel ger resultat... att nikotinet hade så stor betydelse på mitt känsloliv är nästan overkligt att tänka på... men jag märker en otroligt stor skillnad.
Sen så får jag naturligtvis belöningar när jag väljer går emot mina röksug och inte ge efter för dem... någon sa åt mig att nikotin var typ den tredje svåraste beroendeframkallande drogen att sluta med... och min uppfattning av det är att allt sånt snack bara är rent skitsnack... visst det kanske finns ett visst fysiskt sug som sitter i några dagar men det är väl inte så mycket att orda om... helt ärligt så blev jag en smula besviken på att det var så obetydligt...
... fattar inte varför det finns en massa tuggummi, plåster och sånt... för helt säkert är att det inte beror på någon form av fysiskt jobbigt beroende... nä nikotinsug är helt och hållet en psykisk grej... såklart... och jag tror faktiskt att det gäller de flesta droger... visst du kan bli sjuk ett tag när du lägger ner drogerna (och det tar lite olika tid beroende på vilken drog du använde)... men det går över... den fysiska delen är tidsbegränsad... precis som ett brutet ben tar tid att läka.
Det är på det psykiska planet som den stora kampen pågår... och det är feta vinster som väntar den som vill ta den kampen...
... en av mina största vinster är att jag slipper vara ett offer för mina känslor längre... jag behöver inte tända en cigg bara för att jag är röksugen... jag behöver inte ta någon drog bara för att jag är drogsugen...
... och det är nu när jag fattar det som jag kan känna mig riktigt fri... att känna på vilka känslor som helst... för de styr mig inte längre som de en gång har gjort... och nu när jag vågat släppa fram mina känslor ett lite längre tag... tagit emot hjälpen som finns för att sätta namn på vad jag känner... ja då kommer det till slut en belöning... jag kan idag känna nyanserna... jag är känsligare än någonsin...
... och jag litar på mina känslor... de gör mig mer närvarande i vad som händer och sker... jag blir helt enkelt mer delaktig i livet... på alla sätt.
Nu när jag inte är en slav under mina känslor så har de blivit mitt bästa verktyg för att leva det liv jag alltid önskat mig... ett levande liv fyllt av hopp och... liv... ja äntligen så lever jag fullt ut på riktigt...
Ja, jag fattar knappt vad det är som händer... verkligheten blir liksom verkligare och verkligare... aldrig någonsin har jag känt mig så här himla levande... i kontakt... med livet.
Det händer grejer nu i min rökfrihet... kraftiga prylar... vi snackar livet på riktigt... inga som helst kemiska sinnesförändrade medel ger resultat... att nikotinet hade så stor betydelse på mitt känsloliv är nästan overkligt att tänka på... men jag märker en otroligt stor skillnad.
Sen så får jag naturligtvis belöningar när jag väljer går emot mina röksug och inte ge efter för dem... någon sa åt mig att nikotin var typ den tredje svåraste beroendeframkallande drogen att sluta med... och min uppfattning av det är att allt sånt snack bara är rent skitsnack... visst det kanske finns ett visst fysiskt sug som sitter i några dagar men det är väl inte så mycket att orda om... helt ärligt så blev jag en smula besviken på att det var så obetydligt...
... fattar inte varför det finns en massa tuggummi, plåster och sånt... för helt säkert är att det inte beror på någon form av fysiskt jobbigt beroende... nä nikotinsug är helt och hållet en psykisk grej... såklart... och jag tror faktiskt att det gäller de flesta droger... visst du kan bli sjuk ett tag när du lägger ner drogerna (och det tar lite olika tid beroende på vilken drog du använde)... men det går över... den fysiska delen är tidsbegränsad... precis som ett brutet ben tar tid att läka.
Det är på det psykiska planet som den stora kampen pågår... och det är feta vinster som väntar den som vill ta den kampen...
... en av mina största vinster är att jag slipper vara ett offer för mina känslor längre... jag behöver inte tända en cigg bara för att jag är röksugen... jag behöver inte ta någon drog bara för att jag är drogsugen...
... och det är nu när jag fattar det som jag kan känna mig riktigt fri... att känna på vilka känslor som helst... för de styr mig inte längre som de en gång har gjort... och nu när jag vågat släppa fram mina känslor ett lite längre tag... tagit emot hjälpen som finns för att sätta namn på vad jag känner... ja då kommer det till slut en belöning... jag kan idag känna nyanserna... jag är känsligare än någonsin...
... och jag litar på mina känslor... de gör mig mer närvarande i vad som händer och sker... jag blir helt enkelt mer delaktig i livet... på alla sätt.
Nu när jag inte är en slav under mina känslor så har de blivit mitt bästa verktyg för att leva det liv jag alltid önskat mig... ett levande liv fyllt av hopp och... liv... ja äntligen så lever jag fullt ut på riktigt...
Äntligen...
... var det då dax.
Sommar sol och...
... ut med rullorna.
Det var faktiskt några år sedan sist... och även om det är skitskoj att rulla omkring så finns det en inbyggd broms... rent mentalt... ville ju in till stan för att köpa en glass... men nä... vågade inte riktigt än... kanske om jag fixar lurar till min telefon och VRÄKER på TUNG musik.
Vadå vågar kanske ni undrar...
... visst kan jag åka rullor... inga problem (kommer visserligen ihåg för några år sedan då jag lyckades vurpa så där häftigt framför alla inne i stan)... det är inte där skon (rullorna) klämmer... nä det är mycket mer mänskligt... blygheten hindrar mig... självcentreringen som får mig att tro att ALLA tittar på mig... vilket väl i.o.f.s. är sant när man rullar omkring i centrum... och då kan jag känna mig en smula dum... fast jag vet att jag inte ska göra det...
... men ändå så kommer tankarna... "fan peter, 50-åriga gubbar åker inte inlines i centrum"... kanske lååååånga sträckor på asfalterade cykelvägar i stadens utkanter... men de chillar inte lite soft runt i centrum... fy på dig".
Men jag vet också att om (läs när) jag rullat inne i centrum så växer mitt mod... min frihet... mitt liv... för varje gång jag går emot en rädsla så vinner jag... varje gång.
så va fan... hallå stan... se upp för...
... nu kommer jag...
Sommar sol och...
... ut med rullorna.
Det var faktiskt några år sedan sist... och även om det är skitskoj att rulla omkring så finns det en inbyggd broms... rent mentalt... ville ju in till stan för att köpa en glass... men nä... vågade inte riktigt än... kanske om jag fixar lurar till min telefon och VRÄKER på TUNG musik.
Vadå vågar kanske ni undrar...
... visst kan jag åka rullor... inga problem (kommer visserligen ihåg för några år sedan då jag lyckades vurpa så där häftigt framför alla inne i stan)... det är inte där skon (rullorna) klämmer... nä det är mycket mer mänskligt... blygheten hindrar mig... självcentreringen som får mig att tro att ALLA tittar på mig... vilket väl i.o.f.s. är sant när man rullar omkring i centrum... och då kan jag känna mig en smula dum... fast jag vet att jag inte ska göra det...
... men ändå så kommer tankarna... "fan peter, 50-åriga gubbar åker inte inlines i centrum"... kanske lååååånga sträckor på asfalterade cykelvägar i stadens utkanter... men de chillar inte lite soft runt i centrum... fy på dig".
Men jag vet också att om (läs när) jag rullat inne i centrum så växer mitt mod... min frihet... mitt liv... för varje gång jag går emot en rädsla så vinner jag... varje gång.
så va fan... hallå stan... se upp för...
... nu kommer jag...
Annorlunda...
... har jag alltid varit... not.
Men jag har levt i den illusionen... att jag är annorlunda.
Och det har varit en trygghet i att få ställa sig utanför... det blir väldigt tydligt för mig nu när jag håller på att fixa med mina tänder... jag blir faktiskt lite förvånad över hur djupt det sitter hos mig... och hur bekvämt jag tycker att det är att ställa mig utanför... som ett skydd... på många sätt...
... att jag har byggt min identitet på en lögn gör lite ont att se... samtidigt som det är befriande att se sanningen.
Jag är inte annorlunda... jag är precis som vem som helst.
Visst är det fett skrämmande att inte längre kunna gömma mig bakom mina egna fördommar om tandlösa pundare... att inte längre kunna få slå ur underläge... att helt plötsligt inte se annorlunda ut längre... shit... vem är jag då?
Men jag har levt i den illusionen... att jag är annorlunda.
Och det har varit en trygghet i att få ställa sig utanför... det blir väldigt tydligt för mig nu när jag håller på att fixa med mina tänder... jag blir faktiskt lite förvånad över hur djupt det sitter hos mig... och hur bekvämt jag tycker att det är att ställa mig utanför... som ett skydd... på många sätt...
... att jag har byggt min identitet på en lögn gör lite ont att se... samtidigt som det är befriande att se sanningen.
Jag är inte annorlunda... jag är precis som vem som helst.
Visst är det fett skrämmande att inte längre kunna gömma mig bakom mina egna fördommar om tandlösa pundare... att inte längre kunna få slå ur underläge... att helt plötsligt inte se annorlunda ut längre... shit... vem är jag då?
Tänkte...
... le åt livet idag.
Har jag tur (vilket jag väldigt ofta har) så ler säkert livet tillbaka...
Har jag tur (vilket jag väldigt ofta har) så ler säkert livet tillbaka...
Mera...
... YouTube.
Här har ni lite tavlor som jag målat...
... i en musikalisk inramning.
(var det vitsigt eller var det vitsigt *L*?)
De är himla skoj att sitta och välja musik ska ni veta och just detta valet gillar jag skarpt... ramen är ju viktig.
Det är shysst med en alldeles egen blogg... här kan jag domdera bäst jag vill... klippa och klistra... prova och försöka igen... å igen... helt fritt... för helt ärligt så fattar ju t.o.m. jag att den som finner detta intressant är ju... jag *L*... men va fan... även de lååååånga resorna börjar med ett steg.
Här har ni lite tavlor som jag målat...
... i en musikalisk inramning.
(var det vitsigt eller var det vitsigt *L*?)
De är himla skoj att sitta och välja musik ska ni veta och just detta valet gillar jag skarpt... ramen är ju viktig.
Det är shysst med en alldeles egen blogg... här kan jag domdera bäst jag vill... klippa och klistra... prova och försöka igen... å igen... helt fritt... för helt ärligt så fattar ju t.o.m. jag att den som finner detta intressant är ju... jag *L*... men va fan... även de lååååånga resorna börjar med ett steg.
Spegel, spegel...
... på väggen där.
Säg vem som galnast i brännebassalt är...
... för inte kan det väl vara jag.
Ja mitt YouTube-mixtrande fortsätter... det är jävligt roligt att gå omkring och se livet i YouTube-klipp.
Och visst är det väl som så att vi människor är födda till skapande varelser... ta bara vår årliga konvent-tavla som vi målar varje år på Gullbranna... hela detta året har jag suttit på möten och tittat på den... och det känns som om jag hittar något nytt varje gång...
... jag älskar denna tavla...
... som vi skapat tillsammans.
Och ta mig fan... jag är rätt stolt över att våga hoppa omkring framför min spegel också... och ha så skoj i mitt eget sällskap... jag tror inte att det är galenskap... men det är ju klart... helt säker kan jag ju inte vara...
Säg vem som galnast i brännebassalt är...
... för inte kan det väl vara jag.
Ja mitt YouTube-mixtrande fortsätter... det är jävligt roligt att gå omkring och se livet i YouTube-klipp.
Och visst är det väl som så att vi människor är födda till skapande varelser... ta bara vår årliga konvent-tavla som vi målar varje år på Gullbranna... hela detta året har jag suttit på möten och tittat på den... och det känns som om jag hittar något nytt varje gång...
... jag älskar denna tavla...
... som vi skapat tillsammans.
Och ta mig fan... jag är rätt stolt över att våga hoppa omkring framför min spegel också... och ha så skoj i mitt eget sällskap... jag tror inte att det är galenskap... men det är ju klart... helt säker kan jag ju inte vara...
Att stjäla...
... är väl inte så bra.
Men jag kunde bara inte låta bli att sno denna från hillevitonys blogg och naturligtvis så passade den in klockrent på mig också...
... och det kanske jag inte var ensam om... eller???
Men jag kunde bara inte låta bli att sno denna från hillevitonys blogg och naturligtvis så passade den in klockrent på mig också...
... och det kanske jag inte var ensam om... eller???
Vaaaaanlig...
... och laaaaagom är skrämmande ord.
Jag har hela mitt liv velat vara någon... och levt i villfarelsen om att det enda sättet att bli någon var genom att göra något speciellt... sticka ut... vara annorlunda.
Var jag inte bäst så ville jag vara bäst på att vara sämst... lagom var jag livrädd för... lagom och vanlig skrämde skiten ur mig... det var ju samma sak som att försvinna i en grå massa... att bli osynlig... försvinna.
Och när man som jag levt större delen av sitt liv med att hitta problemen och lösningarna utanför sig själv så är det ju kanske inte så konstigt att vara lite rädd för lagom och vanlig... inne i mig var det ju bara... tomt... ett stort jävla svart hål.
Så att stanna upp och känna efter är inget naturligt tillstånd för mig... nej för fan... det var ju rena tortyren.
Full fart och intensitet... spänning och kickar... sex, drogs and rock´n roll... det tog bort det svarta hålet... direkt.
Vanlig och lagom... hur skoj lät det?
Ja jag minns denna ständiga jakt på att fylla tomrummet jag hade inom mig... hur det enda som var jobbigt med att ta bort drogerna i mitt liv var hur jag nu skulle kunna fylla mitt tomrum... rastlösheten jag kände när jag inte var på jakt efter pengar till droger... eller när jag handlade droger... lugnet jag kunde känna när jag hade drogen i min hand... innan jag tog något... förväntningen var oftast en skönare känsla än själva påtändningen... då kunde jag känna lugnet... trygghet.
Jakten på intensiva upplevelser har följt med mig som en röd tråd större delen av mitt drogfria liv också... drogerna har ersatts med både det ena och andra... bra grejer och mindre bra grejer *L*... men de har oftast haft det gemensamt att de har triggat det intensiva i mig... förälskelser... sex... upplevelser som när jag väl upplevt dem ganska snabbt känts förbrukade på nåt sätt... ungefär som drogerna... förväntningen gav mig mer...
...-"får jag bara den tjejen så kommer allt att bli bra".
Idag när jag sitter här och skriver så förvånas jag över mig själv... på att min blogg heter en vaaaaanlig vacker & värdefull kille... på att jag har laaaaagom städat hemma... och en massa sådana prylar på samma tema... jag är fan både... vaaaaanlig och laaaaagom idag.
Att jag just nu inte jagar den intensiva känslan beror helt och hållet på att jag upplever att en känsla av intimitet har ersatt mitt inre tomrum som jag burit omkring på större delen av mitt liv... och jag blir förbluffad över hur enkel lösningen var på hur jag kunde fylla tomrummet... för det enda mitt tomrum ville ha var...
... lagom mycket vanlighet...
Ja ännu en gång har det visat sig att jag mår bäst på att göra tvärtom... det är som om jag har två röster inom mig... en som skriker högt och en som viskar... innan lät jag den skrikande rösten styra allt jag gjorde... den lite tystare viskande rösten ville jag inte lyssna på... den pratade om att ansvar gör dig fri och andra sanningar som effektivt tog bort min mycket bekväma offerkofta som tillät mig att ta mina genvägar hela tiden... suck... vad tråkig jag tyckte min viskande ansvarsfulla och förnuftiga röst var... som sa åt mig att skifta plats på mina känslor... lägga det intensiva utanför mig själv...
... måla en tavla eller nåt...
... och istället ersätta mitt inre tomrum med en känsla av intimitet... på ett enkelt sätt... med typ... något lagom vanligt...
Jag har hela mitt liv velat vara någon... och levt i villfarelsen om att det enda sättet att bli någon var genom att göra något speciellt... sticka ut... vara annorlunda.
Var jag inte bäst så ville jag vara bäst på att vara sämst... lagom var jag livrädd för... lagom och vanlig skrämde skiten ur mig... det var ju samma sak som att försvinna i en grå massa... att bli osynlig... försvinna.
Och när man som jag levt större delen av sitt liv med att hitta problemen och lösningarna utanför sig själv så är det ju kanske inte så konstigt att vara lite rädd för lagom och vanlig... inne i mig var det ju bara... tomt... ett stort jävla svart hål.
Så att stanna upp och känna efter är inget naturligt tillstånd för mig... nej för fan... det var ju rena tortyren.
Full fart och intensitet... spänning och kickar... sex, drogs and rock´n roll... det tog bort det svarta hålet... direkt.
Vanlig och lagom... hur skoj lät det?
Ja jag minns denna ständiga jakt på att fylla tomrummet jag hade inom mig... hur det enda som var jobbigt med att ta bort drogerna i mitt liv var hur jag nu skulle kunna fylla mitt tomrum... rastlösheten jag kände när jag inte var på jakt efter pengar till droger... eller när jag handlade droger... lugnet jag kunde känna när jag hade drogen i min hand... innan jag tog något... förväntningen var oftast en skönare känsla än själva påtändningen... då kunde jag känna lugnet... trygghet.
Jakten på intensiva upplevelser har följt med mig som en röd tråd större delen av mitt drogfria liv också... drogerna har ersatts med både det ena och andra... bra grejer och mindre bra grejer *L*... men de har oftast haft det gemensamt att de har triggat det intensiva i mig... förälskelser... sex... upplevelser som när jag väl upplevt dem ganska snabbt känts förbrukade på nåt sätt... ungefär som drogerna... förväntningen gav mig mer...
...-"får jag bara den tjejen så kommer allt att bli bra".
Idag när jag sitter här och skriver så förvånas jag över mig själv... på att min blogg heter en vaaaaanlig vacker & värdefull kille... på att jag har laaaaagom städat hemma... och en massa sådana prylar på samma tema... jag är fan både... vaaaaanlig och laaaaagom idag.
Att jag just nu inte jagar den intensiva känslan beror helt och hållet på att jag upplever att en känsla av intimitet har ersatt mitt inre tomrum som jag burit omkring på större delen av mitt liv... och jag blir förbluffad över hur enkel lösningen var på hur jag kunde fylla tomrummet... för det enda mitt tomrum ville ha var...
... lagom mycket vanlighet...
Ja ännu en gång har det visat sig att jag mår bäst på att göra tvärtom... det är som om jag har två röster inom mig... en som skriker högt och en som viskar... innan lät jag den skrikande rösten styra allt jag gjorde... den lite tystare viskande rösten ville jag inte lyssna på... den pratade om att ansvar gör dig fri och andra sanningar som effektivt tog bort min mycket bekväma offerkofta som tillät mig att ta mina genvägar hela tiden... suck... vad tråkig jag tyckte min viskande ansvarsfulla och förnuftiga röst var... som sa åt mig att skifta plats på mina känslor... lägga det intensiva utanför mig själv...
... måla en tavla eller nåt...
... och istället ersätta mitt inre tomrum med en känsla av intimitet... på ett enkelt sätt... med typ... något lagom vanligt...
Bakfull...
... är jag inte längre.
Det är så att säga ett resultat av att inte dricka sprit... jag blir inte bakfull längre.
Drabbas inte längre av minnesluckor... eller hamnar i slagsmål.
Min första känsla när jag vaknar är inte ångest... och sängen jag ligger i är oftast min egen.
Och jag går inte längre och lägger mig med någon jag inte vill vakna med.
Man kan kanske tro att jag är nykter för att slippa...
... att vakna bakfull.
Men nä... bakfylla kan jag leva med.
Jag är nykter och drogfri för att jag är nyfiken... på hur det är att leva i verkligheten.
för att jag vill se vem jag är... på riktigt.
Jag är inte rädd för katastrofer... jag är rädd för att vara lycklig.
Men å andra sidan så är jag inte längre så rädd för att vara rädd...
... och det gör mig fri...
Det är så att säga ett resultat av att inte dricka sprit... jag blir inte bakfull längre.
Drabbas inte längre av minnesluckor... eller hamnar i slagsmål.
Min första känsla när jag vaknar är inte ångest... och sängen jag ligger i är oftast min egen.
Och jag går inte längre och lägger mig med någon jag inte vill vakna med.
Man kan kanske tro att jag är nykter för att slippa...
... att vakna bakfull.
Men nä... bakfylla kan jag leva med.
Jag är nykter och drogfri för att jag är nyfiken... på hur det är att leva i verkligheten.
för att jag vill se vem jag är... på riktigt.
Jag är inte rädd för katastrofer... jag är rädd för att vara lycklig.
Men å andra sidan så är jag inte längre så rädd för att vara rädd...
... och det gör mig fri...
Dammsugarmördaren...
... är nu mitt namn.
Jag skulle till mitt försvar vilja kalla det hela för dråp... kanske t.o.m. grov misshandel... men i vilket fall som helst är det en fruktansvärd handling jag begått...
... jag är djupt ångerfull... har ännu inte vågat ringa min sponsor och pratat om det inträffade... hjärtat slår och jag känner ångesten krama mitt bröst... mördarångesten.
Jag tänker inte förneka mitt brott... det finns på film...
... jag erkänner.
Och det känns inte lättare när jag tänker på det släktskap jag kan känna med humlorna... både humlan och jag flyger... trots att vetenskapen säger att vi inte kan det... det skiter vi i... vi flyger ändå.
Så förstå hur det känns för mig... jag har dödat Biggles...
Jag skulle till mitt försvar vilja kalla det hela för dråp... kanske t.o.m. grov misshandel... men i vilket fall som helst är det en fruktansvärd handling jag begått...
... jag är djupt ångerfull... har ännu inte vågat ringa min sponsor och pratat om det inträffade... hjärtat slår och jag känner ångesten krama mitt bröst... mördarångesten.
Jag tänker inte förneka mitt brott... det finns på film...
... jag erkänner.
Och det känns inte lättare när jag tänker på det släktskap jag kan känna med humlorna... både humlan och jag flyger... trots att vetenskapen säger att vi inte kan det... det skiter vi i... vi flyger ändå.
Så förstå hur det känns för mig... jag har dödat Biggles...
15 minuters bank...
... kanske är en idé?
Mitt 15 minuter om dagen städprojekt har havererat... total kollaps.
Dammsugaren står på min övervåning och flinar elakt åt mig... övertygad om att den kommer att vara en av de finaste och minst körda i den årgången av dammsugare... redan nu så är det förenat med vissa svårigheter bara att få tag på dammsugarpåsar (något som jag med er hjälp och tack vare denna bloggen lyckades lösa).
Nä det är fan skandal... 15 minuter om dagen är 1 timme och 45 minuter i veckan... eller 7 timmar och 30 minuter i månaden.
Så nu funderar jag på att göra ett nytt försök... där jag kan investera i en 15 minuters bank... om jag städar 1 timme i dag så har jag satt in 4 dagar på mitt "konto"... 4 dagar som jag i princip skulle kunna göra det jag är bäst på... ingenting.
Jag bor ju ensam i mitt hus så det blir ju inte stökigt... jag diskar och tvättar fast mina 15 minuter har havererat... men det blir ändå dammigt... och det behövs dammsugas och torkas golv... visst skulle väl fönsterna behövas putsas men det är överkurs... då är det viktigare för mig att damma av hyllor och sånt... fönsterna kan jag ta... sen... imorgon... för idag så ska jag bara...
Jag känner hur förlamningen tar tag i mig... genen som skriker att jag ska sätta mig i solen med en bok istället för att plåga min dammsugare gör sig påmind... ja fy fan...
... hur svårt kan det va?
Mitt 15 minuter om dagen städprojekt har havererat... total kollaps.
Dammsugaren står på min övervåning och flinar elakt åt mig... övertygad om att den kommer att vara en av de finaste och minst körda i den årgången av dammsugare... redan nu så är det förenat med vissa svårigheter bara att få tag på dammsugarpåsar (något som jag med er hjälp och tack vare denna bloggen lyckades lösa).
Nä det är fan skandal... 15 minuter om dagen är 1 timme och 45 minuter i veckan... eller 7 timmar och 30 minuter i månaden.
Så nu funderar jag på att göra ett nytt försök... där jag kan investera i en 15 minuters bank... om jag städar 1 timme i dag så har jag satt in 4 dagar på mitt "konto"... 4 dagar som jag i princip skulle kunna göra det jag är bäst på... ingenting.
Jag bor ju ensam i mitt hus så det blir ju inte stökigt... jag diskar och tvättar fast mina 15 minuter har havererat... men det blir ändå dammigt... och det behövs dammsugas och torkas golv... visst skulle väl fönsterna behövas putsas men det är överkurs... då är det viktigare för mig att damma av hyllor och sånt... fönsterna kan jag ta... sen... imorgon... för idag så ska jag bara...
Jag känner hur förlamningen tar tag i mig... genen som skriker att jag ska sätta mig i solen med en bok istället för att plåga min dammsugare gör sig påmind... ja fy fan...
... hur svårt kan det va?
Konsekvenserna...
... av rökfrihet talas det inte så mycket om.
Jo att det är sååååååå himla nyttigt och bra att sluta röka har jag hört en hel del om... och det tror jag på också... låter väldigt logiskt att det inte är nyttigt att dra ner rök i lungorna... allra helst efter att jag tog del av en artikel där det stod om VAD jag drog ner i halsen TILLSAMMANS med röken... det var ju faktiskt lite av varje...
... men jag är inte ute efter att klappa mig själv på axeln och tycka att alla som röker är dumma i huvudet... nä absolut inte... lika lite som jag kan dömma narkomaner och alkolister för att de väljer att knarka och supa kan jag dömma de som röker... varför skulle jag göra det... det vore ju samma sak som att pissa på sig själv...
... men det finns prylar som stör mig i min rökfrihet... vet ni att jag känner mig en aning klumpigare nu än när jag rökte... att jag har gått upp i vikt och att jag inte känner mig lika smidig längre... jag har aldrig vägt vidare mycket och att jag går upp några kilo stör mig inte ett skit... men att jag känner mig osmidig stör mig... mycket.
Sen ska jag också ärligt säga att ju längre tiden går desto mer fattar jag varför jag fortsätter att vara rökfri... som att jag har blivit betydligt känsligare (jag blir förvånad hur mycket rökningen dämpar mina känslor)... jag har samtidigt paradoxalt nog blivit lugnare... känsligare men lugnare *L*... luksinnet har förbättrats (på gott och ont).
Men den största förändringen är svår att sätta ord på... den är liksom så diffus... som något som kommit smygande lite i taget... och fortfarande gör så... kanske är det livet... för den bästa förklaringen på detta som händer är att jag på något sätt känner mig mer... levande... något som jag ju gillar eftersom jag är en anhängare till livet på livets villkor.
Någonting som jag har lagt märke till... och detta är helt och hållet min egen uppfattning ska ni veta... det är att jag inte kan hålla med om att ett nikotinsug är något som skulle kunna hindra någon som vill bli rökfri från att bli det... nä jag personligen är väldigt besviken på mina fysiska nikotinsug... eller rättare sagt på avsaknaden av dem... när jag stannar upp och verkligen känner efter hur ett nikotinsug känns så blir jag förvånad... det är lite B-känsla över det hela... för ärligt... nikotinsug är nog inte så mycket mer än ett psykiskt fenomen...
... visst kan det väl kännas fysiskt i några dagar... men jämfört med lite tandvärk eller nåt annat så är det ingenting att orda om... näsblod är betydligt jobbigare.
Att det är en sådan industri runt det här med att bli rökfri är ju inget annat än att det finns pengar att tjäna... det behövs inga tuggummi... plåster... piller... snus eller vad det nu kan vara... nä det är bara en stor bluff enligt mig... lika stor bluff som jag tycker att bli drogfri med droger är... om jag är sugen på nikotin så är det ju bara att tända en cigg... och om jag är sugen på droger så tar jag väl droger... det är väl inte konstigare än så?
Och om jag nu väljer att vilja vara nikotinfri eller drogfri så är det väl bara att strunta i att peta i sig det... varför krångla till det... med tuggummi... plåster... piller eller vad det nu kan vara... jag fattar inte riktigt grejen... för mig är det enkelt... ja tack eller nej tack... vare sig det gäller droger eller nikotin.
Summa sumarium så kan jag faktiskt med hela mitt hjärta säga att rökfriheten har sitt pris... men att det trots allt är värt det priset... och att jag riktigt kan känna att mer kommer att visa sig... och då ska jag berätta om det för er...
Jo att det är sååååååå himla nyttigt och bra att sluta röka har jag hört en hel del om... och det tror jag på också... låter väldigt logiskt att det inte är nyttigt att dra ner rök i lungorna... allra helst efter att jag tog del av en artikel där det stod om VAD jag drog ner i halsen TILLSAMMANS med röken... det var ju faktiskt lite av varje...
... men jag är inte ute efter att klappa mig själv på axeln och tycka att alla som röker är dumma i huvudet... nä absolut inte... lika lite som jag kan dömma narkomaner och alkolister för att de väljer att knarka och supa kan jag dömma de som röker... varför skulle jag göra det... det vore ju samma sak som att pissa på sig själv...
... men det finns prylar som stör mig i min rökfrihet... vet ni att jag känner mig en aning klumpigare nu än när jag rökte... att jag har gått upp i vikt och att jag inte känner mig lika smidig längre... jag har aldrig vägt vidare mycket och att jag går upp några kilo stör mig inte ett skit... men att jag känner mig osmidig stör mig... mycket.
Sen ska jag också ärligt säga att ju längre tiden går desto mer fattar jag varför jag fortsätter att vara rökfri... som att jag har blivit betydligt känsligare (jag blir förvånad hur mycket rökningen dämpar mina känslor)... jag har samtidigt paradoxalt nog blivit lugnare... känsligare men lugnare *L*... luksinnet har förbättrats (på gott och ont).
Men den största förändringen är svår att sätta ord på... den är liksom så diffus... som något som kommit smygande lite i taget... och fortfarande gör så... kanske är det livet... för den bästa förklaringen på detta som händer är att jag på något sätt känner mig mer... levande... något som jag ju gillar eftersom jag är en anhängare till livet på livets villkor.
Någonting som jag har lagt märke till... och detta är helt och hållet min egen uppfattning ska ni veta... det är att jag inte kan hålla med om att ett nikotinsug är något som skulle kunna hindra någon som vill bli rökfri från att bli det... nä jag personligen är väldigt besviken på mina fysiska nikotinsug... eller rättare sagt på avsaknaden av dem... när jag stannar upp och verkligen känner efter hur ett nikotinsug känns så blir jag förvånad... det är lite B-känsla över det hela... för ärligt... nikotinsug är nog inte så mycket mer än ett psykiskt fenomen...
... visst kan det väl kännas fysiskt i några dagar... men jämfört med lite tandvärk eller nåt annat så är det ingenting att orda om... näsblod är betydligt jobbigare.
Att det är en sådan industri runt det här med att bli rökfri är ju inget annat än att det finns pengar att tjäna... det behövs inga tuggummi... plåster... piller... snus eller vad det nu kan vara... nä det är bara en stor bluff enligt mig... lika stor bluff som jag tycker att bli drogfri med droger är... om jag är sugen på nikotin så är det ju bara att tända en cigg... och om jag är sugen på droger så tar jag väl droger... det är väl inte konstigare än så?
Och om jag nu väljer att vilja vara nikotinfri eller drogfri så är det väl bara att strunta i att peta i sig det... varför krångla till det... med tuggummi... plåster... piller eller vad det nu kan vara... jag fattar inte riktigt grejen... för mig är det enkelt... ja tack eller nej tack... vare sig det gäller droger eller nikotin.
Summa sumarium så kan jag faktiskt med hela mitt hjärta säga att rökfriheten har sitt pris... men att det trots allt är värt det priset... och att jag riktigt kan känna att mer kommer att visa sig... och då ska jag berätta om det för er...
Praktik...
... är alltid rätt.
Och det gäller i allra högsta grad stegarbetet... som många av oss så kan jag ju skriva under på att stegarbete är en stor del av mitt tillfrisknande... men jag vill också påstå att dessa praktiska steg här nedan inte ska underskattas... jag kan garantera er att mina mungipor drogs uppåt under tiden jag praktiserade dessa...
... steg.
Det ska vara skoj att vara drogfri... såklart...
Och det gäller i allra högsta grad stegarbetet... som många av oss så kan jag ju skriva under på att stegarbete är en stor del av mitt tillfrisknande... men jag vill också påstå att dessa praktiska steg här nedan inte ska underskattas... jag kan garantera er att mina mungipor drogs uppåt under tiden jag praktiserade dessa...
... steg.
Det ska vara skoj att vara drogfri... såklart...
Drogfri...
... idag också.
Och jag bör stanna upp lite ibland och påminna mig om det... att jag fortfarande är drogfri... det har gått några år nu och det är lätt för mig att "glömma" bort att jag är en alkolist och narkoman... jag har ju inte några drogsug (kommer fan inte ihåg när jag hade det sist) och det är lätt för mig att ta min drogfrihet för givet.
Och det är en väldigt slug sjukdom jag har... listig, falsk och stark... vill lura mig så att jag tror att jag är "frisk"... och det är jag inte och kommer aldrig att bli... punkt slut.
Men det är en bra sjukdom att ha om jag är medveten om den... för då kan jag välja att tillfriskna... d.v.s. att bli bättre och bättre och bättre hela tiden... och det finns ju inget slut eftersom jag inte kan bli frisk... bara bättre och bättre och bättre *L*... och att tillfriskna är skönt... jag märker av mitt tillfrisknande när jag stannar på hallandsåsen och tar ett kort på...
... knoppar som brister...
... det är sååååååå jävla vackert... och jag kan uppleva det... jag är medveten eftersom jag är drogfri...
Och jag bör stanna upp lite ibland och påminna mig om det... att jag fortfarande är drogfri... det har gått några år nu och det är lätt för mig att "glömma" bort att jag är en alkolist och narkoman... jag har ju inte några drogsug (kommer fan inte ihåg när jag hade det sist) och det är lätt för mig att ta min drogfrihet för givet.
Och det är en väldigt slug sjukdom jag har... listig, falsk och stark... vill lura mig så att jag tror att jag är "frisk"... och det är jag inte och kommer aldrig att bli... punkt slut.
Men det är en bra sjukdom att ha om jag är medveten om den... för då kan jag välja att tillfriskna... d.v.s. att bli bättre och bättre och bättre hela tiden... och det finns ju inget slut eftersom jag inte kan bli frisk... bara bättre och bättre och bättre *L*... och att tillfriskna är skönt... jag märker av mitt tillfrisknande när jag stannar på hallandsåsen och tar ett kort på...
... knoppar som brister...
... det är sååååååå jävla vackert... och jag kan uppleva det... jag är medveten eftersom jag är drogfri...
Malmö...
... väntar.
Känner nervositeten i min kropp... är på väg till Malmö för att föreläsa... blyg just nu... lätt hjärtklappning.
Konstigt egentligen hur jag efter så här många år som föreläsare bara blir räddare och räddare för att föreläsa... och samtidigt skönt på ett konstigt skräckartat sätt *L*... rädslan får mig att hålla focus.
Jag har ett budskap som jag vill nå ut med...
... ett hoppfullt budskap om att ALLA kan göra förändringar... ALLA... det finns inga hopplösa fall...
Känner nervositeten i min kropp... är på väg till Malmö för att föreläsa... blyg just nu... lätt hjärtklappning.
Konstigt egentligen hur jag efter så här många år som föreläsare bara blir räddare och räddare för att föreläsa... och samtidigt skönt på ett konstigt skräckartat sätt *L*... rädslan får mig att hålla focus.
Jag har ett budskap som jag vill nå ut med...
... ett hoppfullt budskap om att ALLA kan göra förändringar... ALLA... det finns inga hopplösa fall...
Vilket gäng...
... som gjorde entré på golfbanan idag.
Hehe... vi är verkligen ett skönt gäng... vilka lirare...
... såg ni golfskorna?
Och vi har hur skoj som helst när vi gör saker tillsammans... det är en oerhörd rikedom att ha så underbara vänner... det är inget att ta för givet... bra vänner och tillit är någonting man förtjänar... och vi har förtjänat varandra... och jag är grymt stolt över att få vara en del i det här sällskapet.
Vi skrattar åt det mesta... men skulle det behövas finns det hur mycket allvar som helst under dessa skratt... vi finns för varandra och vi behöver varandra... för så är det... varken du eller jag är vidare starka ensamma... det är du + jag som blir starkt... för du + jag = vi... och vi det är en kraft starkare än oss själva.
Vi kanske inte ser så proffsiga ut på golfbanan... men låt inte det lura er... för tillsammans så klarar vi det mesta...
Hehe... vi är verkligen ett skönt gäng... vilka lirare...
... såg ni golfskorna?
Och vi har hur skoj som helst när vi gör saker tillsammans... det är en oerhörd rikedom att ha så underbara vänner... det är inget att ta för givet... bra vänner och tillit är någonting man förtjänar... och vi har förtjänat varandra... och jag är grymt stolt över att få vara en del i det här sällskapet.
Vi skrattar åt det mesta... men skulle det behövas finns det hur mycket allvar som helst under dessa skratt... vi finns för varandra och vi behöver varandra... för så är det... varken du eller jag är vidare starka ensamma... det är du + jag som blir starkt... för du + jag = vi... och vi det är en kraft starkare än oss själva.
Vi kanske inte ser så proffsiga ut på golfbanan... men låt inte det lura er... för tillsammans så klarar vi det mesta...
Golfhjälmar...
... skulle nog behövas idag.
Men inte fan kommer vi att ta på några sådana... nänä... det är de tuffa grabbarna som ska iväg och golfa idag.
Det är ett gäng beroende som ska ut och spela och då kan det ju gå hur som helst... sist jag spelade så slog jag mitt bästa slag någonsin... en birdie...
...och det var med ett närmast hysteriskt självförtroende så klev jag fram på nästa hål med min järnfemma... siktade noga... svingade och blev en smula förvånad när själva klubbhuvudet lossnade... strök förbi Jannes huvud med minsta möjliga marginal för att till slut med ett plask landa i en damm... bollen flyttade sig också... fyra meter åt sidan ut i ruffen (tror jag att det heter)...
... så hjälm kan behövas när man spelar golf med mig.
... eller så är lärdommen att man borde kanske sluta när man ligger på topp...
Men inte fan kommer vi att ta på några sådana... nänä... det är de tuffa grabbarna som ska iväg och golfa idag.
Det är ett gäng beroende som ska ut och spela och då kan det ju gå hur som helst... sist jag spelade så slog jag mitt bästa slag någonsin... en birdie...
...och det var med ett närmast hysteriskt självförtroende så klev jag fram på nästa hål med min järnfemma... siktade noga... svingade och blev en smula förvånad när själva klubbhuvudet lossnade... strök förbi Jannes huvud med minsta möjliga marginal för att till slut med ett plask landa i en damm... bollen flyttade sig också... fyra meter åt sidan ut i ruffen (tror jag att det heter)...
... så hjälm kan behövas när man spelar golf med mig.
... eller så är lärdommen att man borde kanske sluta när man ligger på topp...
Konventet...
... i Halmstad närmar sig med stormsteg.
Då ska vi måla en ny tavla... som vi gör varje år... här har ni...
... förra årets konstverk.
Då ska vi måla en ny tavla... som vi gör varje år... här har ni...
... förra årets konstverk.
Ännu en...
... underbar dag!
Inga djupa tankar... bara slappa framför en bok i solen... hungrig?
Brassa till lite makaroner och falukorv... så enkelt... livet kan vara...
... en underbar dag...
Inga djupa tankar... bara slappa framför en bok i solen... hungrig?
Brassa till lite makaroner och falukorv... så enkelt... livet kan vara...
... en underbar dag...
Vacker & Värdefull...
... tjatar jag mycket om.
Tack å lov... skulle jag vilja säga... för det är ett mantra som jag verkligen behöver mata in i mitt huvud... och det lättaste sättet för mig att göra det är ju att tjata hål i huvudet på min omgivning.
I över 50 år har jag gått omkring och snackat skit om mig själv... helt övertygad om att jag inte har varit okej... alltid velat vara någon annan... snyggare... smartare... ja hela paketet... som ett mantra har jag matat mig själv med en stor jävla lögn... att jag inte är okej... och det är skitsnack... jag duger precis som den jag är... jag ÄR vacker & värdefull.
Och naturligtvis kunde jag ju inte låta bli att spela in ett YouTube-klipp på detta tema...
... med glimten i ögat *L*.
Men jag är fan så seriös med denna insikt... att det funkar att mata mig själv med detta mantra... att det gör underverk i mitt liv... och att det nästan är lite skrämmande vilket KRAFT det är i mina tankar... att jag efter bästa förmåga kan "beställa" mina mående... för mina känslor är till stor del ett resultat av mina tankar.
Det innebär inte att jag är befriad från livet på livets villkor... som ibland kan suga riktigt ordentligt... och jag kan inte springa ifrån verkligheten heller... men jag kan utveckla strategier som funkar för mig... för det är okej att må skit... att vara ledsen... arg... glad... lycklig... eller att må precis hur som helst... men eftersom jag VET att det är mina tankar som bestämmer hur jag ska tackla livet så är jag inte så styrd av mina känslor längre...
... jag är fortfarande rädd... men inte längre rädd för att vara rädd... det är skillnaden... flippat... det har alltså inte hänt någonting men förändringen för mig är gigantisk... hänger ni med?
Det är fan ett mirakel...
Tack å lov... skulle jag vilja säga... för det är ett mantra som jag verkligen behöver mata in i mitt huvud... och det lättaste sättet för mig att göra det är ju att tjata hål i huvudet på min omgivning.
I över 50 år har jag gått omkring och snackat skit om mig själv... helt övertygad om att jag inte har varit okej... alltid velat vara någon annan... snyggare... smartare... ja hela paketet... som ett mantra har jag matat mig själv med en stor jävla lögn... att jag inte är okej... och det är skitsnack... jag duger precis som den jag är... jag ÄR vacker & värdefull.
Och naturligtvis kunde jag ju inte låta bli att spela in ett YouTube-klipp på detta tema...
... med glimten i ögat *L*.
Men jag är fan så seriös med denna insikt... att det funkar att mata mig själv med detta mantra... att det gör underverk i mitt liv... och att det nästan är lite skrämmande vilket KRAFT det är i mina tankar... att jag efter bästa förmåga kan "beställa" mina mående... för mina känslor är till stor del ett resultat av mina tankar.
Det innebär inte att jag är befriad från livet på livets villkor... som ibland kan suga riktigt ordentligt... och jag kan inte springa ifrån verkligheten heller... men jag kan utveckla strategier som funkar för mig... för det är okej att må skit... att vara ledsen... arg... glad... lycklig... eller att må precis hur som helst... men eftersom jag VET att det är mina tankar som bestämmer hur jag ska tackla livet så är jag inte så styrd av mina känslor längre...
... jag är fortfarande rädd... men inte längre rädd för att vara rädd... det är skillnaden... flippat... det har alltså inte hänt någonting men förändringen för mig är gigantisk... hänger ni med?
Det är fan ett mirakel...
Hemma...
... hos mig är det lugnt.
Vilken underbar dag det har varit... som gjord för att njuta av här...
... hemma hos mig.
Nu är det helt ljuvligt att bo där jag gör... i några veckor till... sen kommer knotten.
Det kanske kan tyckas en liten smula petigt att gnälla på dessa pyttesmå djur... men jag lovar... de som har varit hemma hos mig när det är som värst vet att jag inte överdriver... det brukar vara två kläckningar om året då det fan inte går att vistas utomhus i skymningen eller på kvällen... dagarna är helt okej.
Men att sitta framför min...
... eldstad runt midsommar gör man bara inte.
Idag var det en fröjd att sitta framför elden och filosifera... lugnt och skönt... ja jag skulle vilja kalla det för andligt... sitta och njuta av mitt eget sällskap... utan att känna mig ensam för en enda sekund... nej känslan är snarare en känsla av gemenskap med allt... en del av... ja kalla det för sinnesro.
Ja det har hänt saker med mig under de år som jag bott här ute.
Kommer ihåg att vi hade midsommarfester här hemma för en massa år sedan... med band å grejer... jättemånga människor och full fart... party, party... själv missade jag oftast största delen av dessa fester eftersom jag blev så jävla full redan tidigt på dagen och låg avdäckad när festen var som intensivast... hade jag däckat tillräckligt tidigt så brukade jag vara med i slutet på festerna när jag vaknade igen... sen lärde jag mig handskas med det problemet genom att ösa i mig amfetamin... då blev jag ju inte full... å andra sidan så blev festerna fan så mycket tråkigare också eftersom jag blir så jävla allvarlig av tjack... all självdistans och humor försvinner... direkt.
Skönt att vara drogfri... fast det innebär att vara mycket mer medveten och närvarande i allt möjligt... tyvärr ökar också medvetandet om att det finns knott... i massor... men det är smällar som jag kan ta...
Vilken underbar dag det har varit... som gjord för att njuta av här...
... hemma hos mig.
Nu är det helt ljuvligt att bo där jag gör... i några veckor till... sen kommer knotten.
Det kanske kan tyckas en liten smula petigt att gnälla på dessa pyttesmå djur... men jag lovar... de som har varit hemma hos mig när det är som värst vet att jag inte överdriver... det brukar vara två kläckningar om året då det fan inte går att vistas utomhus i skymningen eller på kvällen... dagarna är helt okej.
Men att sitta framför min...
... eldstad runt midsommar gör man bara inte.
Idag var det en fröjd att sitta framför elden och filosifera... lugnt och skönt... ja jag skulle vilja kalla det för andligt... sitta och njuta av mitt eget sällskap... utan att känna mig ensam för en enda sekund... nej känslan är snarare en känsla av gemenskap med allt... en del av... ja kalla det för sinnesro.
Ja det har hänt saker med mig under de år som jag bott här ute.
Kommer ihåg att vi hade midsommarfester här hemma för en massa år sedan... med band å grejer... jättemånga människor och full fart... party, party... själv missade jag oftast största delen av dessa fester eftersom jag blev så jävla full redan tidigt på dagen och låg avdäckad när festen var som intensivast... hade jag däckat tillräckligt tidigt så brukade jag vara med i slutet på festerna när jag vaknade igen... sen lärde jag mig handskas med det problemet genom att ösa i mig amfetamin... då blev jag ju inte full... å andra sidan så blev festerna fan så mycket tråkigare också eftersom jag blir så jävla allvarlig av tjack... all självdistans och humor försvinner... direkt.
Skönt att vara drogfri... fast det innebär att vara mycket mer medveten och närvarande i allt möjligt... tyvärr ökar också medvetandet om att det finns knott... i massor... men det är smällar som jag kan ta...
Röksugen...
... kommer och hälsar på.
Jag är fortfarande rökfri ( 3 månader 11 dagar 11 timmar och 7 minuter)... men har de senaste dagarna varit rätt röksugen faktiskt... inget som stör mig allt för mycket men jag noterar det... det verkar hänga ihop med ritualer... nu är det ju en helt okej årstid att vara rökare på... och det känns konstigt att sitta på trappan och dricka morgonkaffe utan att röka en cigg... ja det känns lite tomt.
Har fortfarande fullt av tobak i mitt kylskåp... något som jag inte tänker på... men när jag däremot hittade ett paket tobak i min kavaj igår så kände jag hur det högg till... röksuget *L*... plötsligt och från ingenstans... och just nu när jag skriver om det så kan jag också känna ett... röksug.
Smekmånaden är ju över... någonstans så gillade jag mina första dagar som rökfri... hur det tog över hela mitt liv att hålla mig rökfri... intensivt levande... nytt... spännande.
Nu är det en del av vardagen... inga klappar på axeln längre... ingen bekräftelse... lite småtråkigt faktiskt att inte kunna njuta av morgonciggen på trappan... känner hur jag kan romantisera rökandet... får svårt att hitta fördelarna... ja hela det paketet... och direkt när jag skriver om det här så får jag distansen... motivationen att vänta i fem minuter till...
... och så länge som fem minuter sitter aldrig ett röksug i... nä max 15 sekunder om jag accepterar det fullt ut... det är när jag försöker förneka mina röksug som de blir jobbiga... när jag accepterar mina röksug fullt ut och känner efter hur de faktiskt känns... ja då tappar de greppet över mig... och försvinner lika snabbt som min lön... eller nja... nästan lika snabbt som min lön *L*.
Inom kort så ska jag skriva en blogg om fördelarna med att vara rökfri... för tro det eller ej... sidovinsterna börjar faktiskt trilla in...
Jag är fortfarande rökfri ( 3 månader 11 dagar 11 timmar och 7 minuter)... men har de senaste dagarna varit rätt röksugen faktiskt... inget som stör mig allt för mycket men jag noterar det... det verkar hänga ihop med ritualer... nu är det ju en helt okej årstid att vara rökare på... och det känns konstigt att sitta på trappan och dricka morgonkaffe utan att röka en cigg... ja det känns lite tomt.
Har fortfarande fullt av tobak i mitt kylskåp... något som jag inte tänker på... men när jag däremot hittade ett paket tobak i min kavaj igår så kände jag hur det högg till... röksuget *L*... plötsligt och från ingenstans... och just nu när jag skriver om det så kan jag också känna ett... röksug.
Smekmånaden är ju över... någonstans så gillade jag mina första dagar som rökfri... hur det tog över hela mitt liv att hålla mig rökfri... intensivt levande... nytt... spännande.
Nu är det en del av vardagen... inga klappar på axeln längre... ingen bekräftelse... lite småtråkigt faktiskt att inte kunna njuta av morgonciggen på trappan... känner hur jag kan romantisera rökandet... får svårt att hitta fördelarna... ja hela det paketet... och direkt när jag skriver om det här så får jag distansen... motivationen att vänta i fem minuter till...
... och så länge som fem minuter sitter aldrig ett röksug i... nä max 15 sekunder om jag accepterar det fullt ut... det är när jag försöker förneka mina röksug som de blir jobbiga... när jag accepterar mina röksug fullt ut och känner efter hur de faktiskt känns... ja då tappar de greppet över mig... och försvinner lika snabbt som min lön... eller nja... nästan lika snabbt som min lön *L*.
Inom kort så ska jag skriva en blogg om fördelarna med att vara rökfri... för tro det eller ej... sidovinsterna börjar faktiskt trilla in...
Dejting...
... är intressant som en affärsidé.
Dejting kan som jag förstår det vara en väldigt lönande affär... så jag tänker ju naturligtvis ge mig in i den branchen och tjäna fett med stålar... har redan kollat in en ny bil... pool... och beställt en resa.
Och hur svårt kan det vara... dejting.
Så länge det inte är jag själv som ska dejta så har jag inga problem alls med att ge bra råd... om hur du ska göra... vad du ska göra... och när du ska göra det....
... jag ser direkt om ni passar ihop... och inte att förglömma... INTE är bra för varandra... jag kan se riskerna som du inte är medveten om när du är kär och galen... på ALLA utom mig själv... jag hade behövt råd och stöd när jag dejtar... att jag sen inte har ett endaste dugg lust att lyssna på de råden har ju inte med saken att göra... för när jag blir kär och mina polare försöker påminna MIG om hur det har varit i alla tider... varje gång typ... som jag träffat en tjej... att jag blivit en liiiiiiten smula besatt och inte riktigt haft någon kontakt med mitt förstånd...
... ja då vill inte jag lyssna på dem... för precis som förra gången jag träffade min STORA kärlek... och gången innan dess... och för den delen även förrförra gången... så är denna gången... annorlunda *L*... NU kommer det att bli bra.
När jag träffar en tjej som jag faller för... så förlorar jag även kontakten med mitt förstånd... jag blir galen.
Och eftersom jag nu lärt mig att jag är en vaaaaaanlig vacker och värdefull människa... så måste det ju betyda att andra förälskade människor också är lite galna... och inte nog med det...
...folk är beredda att betala för att bli galna.
Så varför inte ge sig in i dejtingbranchen... och här ska ni få ett gratisprov på hur enkelt det kan vara...
... att dejta på mitt sätt.
Dejting kan som jag förstår det vara en väldigt lönande affär... så jag tänker ju naturligtvis ge mig in i den branchen och tjäna fett med stålar... har redan kollat in en ny bil... pool... och beställt en resa.
Och hur svårt kan det vara... dejting.
Så länge det inte är jag själv som ska dejta så har jag inga problem alls med att ge bra råd... om hur du ska göra... vad du ska göra... och när du ska göra det....
... jag ser direkt om ni passar ihop... och inte att förglömma... INTE är bra för varandra... jag kan se riskerna som du inte är medveten om när du är kär och galen... på ALLA utom mig själv... jag hade behövt råd och stöd när jag dejtar... att jag sen inte har ett endaste dugg lust att lyssna på de råden har ju inte med saken att göra... för när jag blir kär och mina polare försöker påminna MIG om hur det har varit i alla tider... varje gång typ... som jag träffat en tjej... att jag blivit en liiiiiiten smula besatt och inte riktigt haft någon kontakt med mitt förstånd...
... ja då vill inte jag lyssna på dem... för precis som förra gången jag träffade min STORA kärlek... och gången innan dess... och för den delen även förrförra gången... så är denna gången... annorlunda *L*... NU kommer det att bli bra.
När jag träffar en tjej som jag faller för... så förlorar jag även kontakten med mitt förstånd... jag blir galen.
Och eftersom jag nu lärt mig att jag är en vaaaaaanlig vacker och värdefull människa... så måste det ju betyda att andra förälskade människor också är lite galna... och inte nog med det...
...folk är beredda att betala för att bli galna.
Så varför inte ge sig in i dejtingbranchen... och här ska ni få ett gratisprov på hur enkelt det kan vara...
... att dejta på mitt sätt.
Sommardans...
... från Tylösand.
... jag ÄLSKAR den stranden.
... jag ÄLSKAR den stranden.
På Tylösand...
... har jag spenderat en stor del av denna dag.
Och det var verkligen att befinna sig på rätt ställe på rätt tid... en helt ljuvllig eftermiddag liggandes i en sanddyn med skjortan helt uppknäppt och bröstet bart... så jävla skönt.
Anledningen till att jag hamnade på Tylösand denna underbara dag var att det skulle fixas med en grej som vi i vår gemenskap sysslar med... stegarbete... och där tar vi hjälp av något som vi kallar för en sponsor... en slags vägledare i det här med att tillfriskna med hjälp av de 12 stegen... jag har en sponsor... och jag är en sponsor... d.v.s. att jag sponsrar några killar som min sponsor sponsrar mig...
... och idag skulle det redovisas ett steg... och det är stort att få ta del av förtroende... att det finns människor som litar så mycket på mig att jag får ta del av deras hemligheter... precis som jag litar på min sponsor och berättar prylar för honom som jag knappt vågar berätta för mig själv...
... så där tillbringade vi en eftermiddag... med att fördjupa vår vänskap med varandra...
... i en sanddyn på Tylösand.
En mycket bra lååååångfredag...
Och det var verkligen att befinna sig på rätt ställe på rätt tid... en helt ljuvllig eftermiddag liggandes i en sanddyn med skjortan helt uppknäppt och bröstet bart... så jävla skönt.
Anledningen till att jag hamnade på Tylösand denna underbara dag var att det skulle fixas med en grej som vi i vår gemenskap sysslar med... stegarbete... och där tar vi hjälp av något som vi kallar för en sponsor... en slags vägledare i det här med att tillfriskna med hjälp av de 12 stegen... jag har en sponsor... och jag är en sponsor... d.v.s. att jag sponsrar några killar som min sponsor sponsrar mig...
... och idag skulle det redovisas ett steg... och det är stort att få ta del av förtroende... att det finns människor som litar så mycket på mig att jag får ta del av deras hemligheter... precis som jag litar på min sponsor och berättar prylar för honom som jag knappt vågar berätta för mig själv...
... så där tillbringade vi en eftermiddag... med att fördjupa vår vänskap med varandra...
... i en sanddyn på Tylösand.
En mycket bra lååååångfredag...
Lååååångfredagen...
... är inte längre världens lääääängsta dag.
Kommer ihåg när jag var liten... alla... och jag menar verkligen alla... affärer var stängda... ja precis allt var stängt... det var som om vi hade skapat en alldeles speciell dag där vi kunde lida kollektivt... kan inte komma ihåg att jag såg någon le denna dag...
... å den var fan lååååång...
... idag så kan jag själv välja vad jag ska göra av denna dagen... och eftersom jag nu är så jävla manisk på att filma YouTube-klipp i tid och otid (hoppas att ni har överseende med mig)... så har jag ju givetvis gjort så idag också... lite för att symbolisera i bild vad det är jag vill säga... visste ni att positiva människor lever längre...
... kanske en smula övertydlig.
Men visst är det på det sättet att det ligger väldigt mycket hos mig själv hur min dag kommer att bli... jag kan naturligtvis inte styra över vad som kommer att hända... men jag har ett visst inflytande på hur jag reagerar på det som händer.
Och idag så har jag tänkt att jag ska ta på mig mina positiva linser... le åt livet och se om det ler åt mig...
Kommer ihåg när jag var liten... alla... och jag menar verkligen alla... affärer var stängda... ja precis allt var stängt... det var som om vi hade skapat en alldeles speciell dag där vi kunde lida kollektivt... kan inte komma ihåg att jag såg någon le denna dag...
... å den var fan lååååång...
... idag så kan jag själv välja vad jag ska göra av denna dagen... och eftersom jag nu är så jävla manisk på att filma YouTube-klipp i tid och otid (hoppas att ni har överseende med mig)... så har jag ju givetvis gjort så idag också... lite för att symbolisera i bild vad det är jag vill säga... visste ni att positiva människor lever längre...
... kanske en smula övertydlig.
Men visst är det på det sättet att det ligger väldigt mycket hos mig själv hur min dag kommer att bli... jag kan naturligtvis inte styra över vad som kommer att hända... men jag har ett visst inflytande på hur jag reagerar på det som händer.
Och idag så har jag tänkt att jag ska ta på mig mina positiva linser... le åt livet och se om det ler åt mig...
Gruppen...
... är en kraft starkare än mig själv.
Kommer precis från Jönköping där vi har tillbringat en dag tillsammans... mina vänner och jag... och vi har gjort någonting som vi blivit rackarns bra på... hjälpt varandra genom att sätta oss i en...
... grupp.
Gruppen är ett fantastiskt redskap när man använder det på ett konstruktivt och kärleksfullt vis... kraftfullt... för det är tillsammans som vi blir starka... påståendet om att "ensam är stark" är en lögn...
... han eller hon som hittade på det... jag tror att det var en han (tjejer brukar inte vara såååå dumma)... var troligtvis en fullt aktiv alkolist om jag får gissa... å det får jag ju... gissa alltså...
Tillfrisknande...
... är en bonus.
Det kommer inte gratis... och det räcker inte för mig att "bara" hålla mig nykter... nä jag behöver kolla lite på mitt problem... mig själv *L*... och till hjälp har jag 12 steg...
... det är min väg.
Som vanligt så säger jag inte att min väg är rätt väg... bara att min väg är... min väg.
Den funkar utmärkt för mig... och jag slipper att göra jobbet ensam... vi är många som gör det tillsammans... tillfrisknar...
Det kommer inte gratis... och det räcker inte för mig att "bara" hålla mig nykter... nä jag behöver kolla lite på mitt problem... mig själv *L*... och till hjälp har jag 12 steg...
... det är min väg.
Som vanligt så säger jag inte att min väg är rätt väg... bara att min väg är... min väg.
Den funkar utmärkt för mig... och jag slipper att göra jobbet ensam... vi är många som gör det tillsammans... tillfrisknar...
Anonyma...
... möten går jag på.
Anonym... utan ansikte.
Anonym... lika värde.
Anonym... men...
... aldrig mera ensam...
... någonsin...
Anonym... utan ansikte.
Anonym... lika värde.
Anonym... men...
... aldrig mera ensam...
... någonsin...
Tandläkarskräck...
... vill jag väl inte påstå att jag har.
Men inte fan är det med glädje jag hoppar upp ur sängen och jublar över att jag ska till tandläkaren... nä fan... jag är livrädd... för att det ska göra ont... för att... ja bara för att jag inte gillar att gå till tandläkaren... men vem gör det?
Jag har full tillit till den personalen som jobbar på specialisttandvården i Halmstad... ja jag är glad och tacksam över att det är där mina tänder ska fixas... jag är övertygad om att jag får den bästa tänkbara vården som finns att få... och det gör det lite lättare att gå dit... ge dem alla pengar jag har och lite till... och släppa taget... för det är precis vad jag gör... sätter mig eller rättare sagt lägger mig ner på tandläkarstolen... tittar upp i taket...
... och släpper taget.
Detta var första besöket... det slipades till tänder i min underkäke... så nu har jag likadana tänder som jag sett på TV att en infödingstam i Nya Zeland har... vassa spetsiga tänder *L*... men jag har fått ett provisoriskt skydd på dem... som ska sitta där tills nästa gång... då ska det sättas dit en provisorisk brygga som jag ska ha tills det har läkt färdigt efter att tandläkaren dragit ut de tänderna som jag inte ska ha kvar (det är några stycken)... då ska jag också få lära mig ett nytt sätt att bita ihop mina tänder... spännande... jag har faktiskt provat det "nya" bettet idag... så jag kan visa er hur det kommer att bli...
... före...
... och efter.
Jag är fett stolt över mig själv att jag vågar göra denna förändring... och jättelycklig över att jag att jag tar mitt ansvar och gör min bit i denna process... och min bit är faktiskt att ta mig till tandläkaren... betala...
... och släppa taget... låta tandläkaren göra de han är bra på... laga tänder.
Under tiden kan jag ju alltid drömma... om ett klassiskt...
... pepsodent leende...
Men inte fan är det med glädje jag hoppar upp ur sängen och jublar över att jag ska till tandläkaren... nä fan... jag är livrädd... för att det ska göra ont... för att... ja bara för att jag inte gillar att gå till tandläkaren... men vem gör det?
Jag har full tillit till den personalen som jobbar på specialisttandvården i Halmstad... ja jag är glad och tacksam över att det är där mina tänder ska fixas... jag är övertygad om att jag får den bästa tänkbara vården som finns att få... och det gör det lite lättare att gå dit... ge dem alla pengar jag har och lite till... och släppa taget... för det är precis vad jag gör... sätter mig eller rättare sagt lägger mig ner på tandläkarstolen... tittar upp i taket...
... och släpper taget.
Detta var första besöket... det slipades till tänder i min underkäke... så nu har jag likadana tänder som jag sett på TV att en infödingstam i Nya Zeland har... vassa spetsiga tänder *L*... men jag har fått ett provisoriskt skydd på dem... som ska sitta där tills nästa gång... då ska det sättas dit en provisorisk brygga som jag ska ha tills det har läkt färdigt efter att tandläkaren dragit ut de tänderna som jag inte ska ha kvar (det är några stycken)... då ska jag också få lära mig ett nytt sätt att bita ihop mina tänder... spännande... jag har faktiskt provat det "nya" bettet idag... så jag kan visa er hur det kommer att bli...
... före...
... och efter.
Jag är fett stolt över mig själv att jag vågar göra denna förändring... och jättelycklig över att jag att jag tar mitt ansvar och gör min bit i denna process... och min bit är faktiskt att ta mig till tandläkaren... betala...
... och släppa taget... låta tandläkaren göra de han är bra på... laga tänder.
Under tiden kan jag ju alltid drömma... om ett klassiskt...
... pepsodent leende...
YouTube...
... skapar möjligheter.
Nu så kan vi då alla göra film med oss själva... YouTube har gett oss möjligheten att äntligen bli de filmstjärnor som vi väl alla alltid har drömt om att vara... eller är jag ensam om att drömma om ära och berömelse...
Eftersom jag nu väl måste räknas som relativt erfaren av detta media... har ju sysslat med film hur länge som helst känns det som... i alla fall över 24 timmar... vilket ju ofta kan vara en hel evighet i många samanhang... typ vara nykter... rökfri... ja vad som helst... välj själva.
I vilket fall som helst så har jag ju lärt mig att det enda sättet jag kan behålla någonting på är ju genom att ge bort det... och nu har jag införskaffat mig viss kunskap om vad man bör tänka på när man spelar in ett klipp där man vill säga något viktigt... eller något överhuvudtaget... så jag vill gärna dela med mig några varningens ord...
... som gör att era klipp blir perfekta... och att ert budskap når fram...
... lycka till...
Nu så kan vi då alla göra film med oss själva... YouTube har gett oss möjligheten att äntligen bli de filmstjärnor som vi väl alla alltid har drömt om att vara... eller är jag ensam om att drömma om ära och berömelse...
Eftersom jag nu väl måste räknas som relativt erfaren av detta media... har ju sysslat med film hur länge som helst känns det som... i alla fall över 24 timmar... vilket ju ofta kan vara en hel evighet i många samanhang... typ vara nykter... rökfri... ja vad som helst... välj själva.
I vilket fall som helst så har jag ju lärt mig att det enda sättet jag kan behålla någonting på är ju genom att ge bort det... och nu har jag införskaffat mig viss kunskap om vad man bör tänka på när man spelar in ett klipp där man vill säga något viktigt... eller något överhuvudtaget... så jag vill gärna dela med mig några varningens ord...
... som gör att era klipp blir perfekta... och att ert budskap når fram...
... lycka till...
Borta bra...
... men hemma bäst.
Jag är en lyckligt lottad kille på många olika sätt... och jag satt i min bil på vägen hem idag och tänkte på att jag har ett hem...
... att komma hem till.
Och det är ingenting jag tänker på varje dag... nä det tar jag oftast för givet om jag ska vara ärlig... jag har mat i kylskåpet och behöver inte gå hungrig... och tak över huvudet... självklara saker för de flesta av oss i detta landet... precis som att vi kan dricka vatten direkt ur kranen utan att bli sjuka.
Det är inget jag går och tänker på...
... när jag går på en skogspromenad.
Eller när jag får för mig att det funkar utmärkt...
...att dansa hela vägen fram till brevlådan.
Det är kanske tur att jag bor i skogen... annars så kanske killarna som gillar att klä på människor en skjorta med väääääldigt långa armar kommit och hälsat på... tyckt att jag skulle bo på ett annat ställe med låsta dörrar och käkat en massa piller i lustiga färger...
Blablablabla...
... ifrån verkligheten.
Det händer att jag blir trött på mitt eget malande...
... blablablablabla... tur att det finns musik då *L*.
Snacka om att jag har flippat in på att kunna klistra in egna YouTube-klipp... hoppas att ni har lite överseende med mig... det är ju bara såååååååå jävla skoj att komma på nya grejer och känna intensiteten i att låta dem ta över... jag är helt maaaaaaaanisk...
Det händer att jag blir trött på mitt eget malande...
... blablablablabla... tur att det finns musik då *L*.
Snacka om att jag har flippat in på att kunna klistra in egna YouTube-klipp... hoppas att ni har lite överseende med mig... det är ju bara såååååååå jävla skoj att komma på nya grejer och känna intensiteten i att låta dem ta över... jag är helt maaaaaaaanisk...
Jag är rädd...
... och väldigt förväntansfull... samtidigt.
Det handlar om mina tänder... om den totalrenovering som ska starta på onsdag... naturligtvis så är det med stora förväntningar som jag påbörjar denna behandling... och lika självklart är det väl att jag är livrädd.
Min mun är ett väldigt privat område... jag släpper verkligen inte in vem som helst i min mun... visst har jag stoppat in en jävla massa skit i den... det medges... men likförbannat så är min mun bland det mest privata jag har... kanske är det extra känsligt område för mig eftersom jag ju har skämts den största delen av mitt liv för hur det ser ut i min mun...
... när jag var liten så skämdes jag för att jag hade så stora framtänder... och att jag hade ett mellanrum mellan mina framtänder... när jag blev lite äldre så löste det sig automatiskt med mellanrummet... jag och en kompis pucklade på varandra så det stod härliga till och vi lyckade förstöra varandras tänder rätt ordentligt... i mitt fall så såg det till en början bättre ut eftersom min glipa mellan framtänderna försvann... men den lyckan var ganska kortvarig eftersom en av framtänderna nu hade blivit missfärgad istället... så då skämdes jag för min bruna framtand...
... men Gud är stor och det var inget jag behövde leva resten av mitt liv med... efter ännu ett slagsmål trillade den bruna tanden ut... och då skämdes jag över att jag inte hade någon framtand... vilket en tandläkare löste åt mig med en protes som jag kunde trycka upp i gommen (i.o.f.s. också lite skämmigt med en protes och inget jag var stolt över)...
... den protesen lyckades jag supa bort och blev ännu en gång tandlös innan jag av en slump flera veckor efter jag tappat (supit bort) den till min stora förvåning helt plötsligt hittade min protes på en trottoar i Halmstad... helt otroligt... jag lyckades laga mina låtsaständer och de höll några veckor till innan protesen gick sönder och blev omöjlig att använda...
... sedan dess så har jag då skämts för min tandlöshet... även om jag har varit väldigt bra på att förneka detta faktum både för mig själv och min omgivning... och nu så ska jag då få tänder...
... det är skitstort för mig... och jag är livrädd... rädd för att det ska göra ont... rädd för hur det ska se ut... rädd för mina förväntningar... rädd för att jag inte har en aning om vad som kommer att hända... och kanske är jag rädd för hur det skulle kunna vara att ha tänder som man inte skäms för... för jag har ju alltid skämts för hur jag ser ut i munnen...
... jag är rädd... men det är inte hela världen... för jag är nämligen inte så rädd för att vara rädd längre...
Och skulle det bli föööööör jobbigt... ja jag bor ju på landet... där kan man ju alltid flippa över i ren galenskap en liten stund... och springa omkring lite i mitt hus...
... det brukar faktiskt funka...
Det handlar om mina tänder... om den totalrenovering som ska starta på onsdag... naturligtvis så är det med stora förväntningar som jag påbörjar denna behandling... och lika självklart är det väl att jag är livrädd.
Min mun är ett väldigt privat område... jag släpper verkligen inte in vem som helst i min mun... visst har jag stoppat in en jävla massa skit i den... det medges... men likförbannat så är min mun bland det mest privata jag har... kanske är det extra känsligt område för mig eftersom jag ju har skämts den största delen av mitt liv för hur det ser ut i min mun...
... när jag var liten så skämdes jag för att jag hade så stora framtänder... och att jag hade ett mellanrum mellan mina framtänder... när jag blev lite äldre så löste det sig automatiskt med mellanrummet... jag och en kompis pucklade på varandra så det stod härliga till och vi lyckade förstöra varandras tänder rätt ordentligt... i mitt fall så såg det till en början bättre ut eftersom min glipa mellan framtänderna försvann... men den lyckan var ganska kortvarig eftersom en av framtänderna nu hade blivit missfärgad istället... så då skämdes jag för min bruna framtand...
... men Gud är stor och det var inget jag behövde leva resten av mitt liv med... efter ännu ett slagsmål trillade den bruna tanden ut... och då skämdes jag över att jag inte hade någon framtand... vilket en tandläkare löste åt mig med en protes som jag kunde trycka upp i gommen (i.o.f.s. också lite skämmigt med en protes och inget jag var stolt över)...
... den protesen lyckades jag supa bort och blev ännu en gång tandlös innan jag av en slump flera veckor efter jag tappat (supit bort) den till min stora förvåning helt plötsligt hittade min protes på en trottoar i Halmstad... helt otroligt... jag lyckades laga mina låtsaständer och de höll några veckor till innan protesen gick sönder och blev omöjlig att använda...
... sedan dess så har jag då skämts för min tandlöshet... även om jag har varit väldigt bra på att förneka detta faktum både för mig själv och min omgivning... och nu så ska jag då få tänder...
... det är skitstort för mig... och jag är livrädd... rädd för att det ska göra ont... rädd för hur det ska se ut... rädd för mina förväntningar... rädd för att jag inte har en aning om vad som kommer att hända... och kanske är jag rädd för hur det skulle kunna vara att ha tänder som man inte skäms för... för jag har ju alltid skämts för hur jag ser ut i munnen...
... jag är rädd... men det är inte hela världen... för jag är nämligen inte så rädd för att vara rädd längre...
Och skulle det bli föööööör jobbigt... ja jag bor ju på landet... där kan man ju alltid flippa över i ren galenskap en liten stund... och springa omkring lite i mitt hus...
... det brukar faktiskt funka...
Vardagsspänning...
... kan vara många saker.
Det är inte alltid lika dramatiskt som vi ser på nyheterna eller läser i aftonblaskan... nej jag har varit beredd med min mobilkamera idag för att fånga upp de mest spännande händelserna som jag upplevt denna dagen... och här ska ni få se ett smakprov på äkta vardagsdramatik i mitt liv...
En höjdpunkt är ju alltid detta lilla äventyr även om det mesta (ja nästan jämt faktiskt) innebär negativa besked av ett eller annat slag... men varje gång så finns det en liten smula spänning...
... i denna dagliga handling.
Nu var ju inte det den enda gången som vardagsdramatiken kom och hälsade på idag... och här får jag nog lov att påstå att de riktigt hemska bilderna vågar jag intre lägga ut här än... det kan ju finnas barn som hittar hit och någon form av vuxenansvar kan jag faktiskt känna... ni kan ju använda er av er egen fantasi och lägga till 200% så vet ni vad jag pratar om... och jag vill inte att min blogg ska bli en förnedringsblogg...
... vilket den som ser vad detta handlar om säkert har översende med.
Detta var bara ett litet axplock över vilka spännande saker som kan ligga och lura på mig under en helt vaaaaaanlig dag... och då har jag inte tagit med dammsugningen... besöket hos bildoktorn (en riktig rysare för övrigt)... och jag har inte lärt mig hur man filmar tandvärk än... något som jag med skräck ser fram emot att uppleva inom en snar framtid... det vardagsäventyret börjar på onsdag och ni kommer att få höra mycket om tänder och hur jag renoverar min mun i denna bloggen... jag varnar känsliga läsare redan nu...
Det är inte alltid lika dramatiskt som vi ser på nyheterna eller läser i aftonblaskan... nej jag har varit beredd med min mobilkamera idag för att fånga upp de mest spännande händelserna som jag upplevt denna dagen... och här ska ni få se ett smakprov på äkta vardagsdramatik i mitt liv...
En höjdpunkt är ju alltid detta lilla äventyr även om det mesta (ja nästan jämt faktiskt) innebär negativa besked av ett eller annat slag... men varje gång så finns det en liten smula spänning...
... i denna dagliga handling.
Nu var ju inte det den enda gången som vardagsdramatiken kom och hälsade på idag... och här får jag nog lov att påstå att de riktigt hemska bilderna vågar jag intre lägga ut här än... det kan ju finnas barn som hittar hit och någon form av vuxenansvar kan jag faktiskt känna... ni kan ju använda er av er egen fantasi och lägga till 200% så vet ni vad jag pratar om... och jag vill inte att min blogg ska bli en förnedringsblogg...
... vilket den som ser vad detta handlar om säkert har översende med.
Detta var bara ett litet axplock över vilka spännande saker som kan ligga och lura på mig under en helt vaaaaaanlig dag... och då har jag inte tagit med dammsugningen... besöket hos bildoktorn (en riktig rysare för övrigt)... och jag har inte lärt mig hur man filmar tandvärk än... något som jag med skräck ser fram emot att uppleva inom en snar framtid... det vardagsäventyret börjar på onsdag och ni kommer att få höra mycket om tänder och hur jag renoverar min mun i denna bloggen... jag varnar känsliga läsare redan nu...
Nu jävlar...
... så ska jag fan lära mig nåt nytt.
Jag har ju en modern kamera på min nya mobil... och den är så himla modern att jag inte hela tiden fattar vad jag sysslar med när jag använder mig av vissa funktioner... som när jag tar kort så kan det hända sig att jag spelat in ett mycket dramatiskt...
...videoklipp när ett flygplan störtar...
... just detta klipp är väl inte något som kommer att förändra livet för massor av människor... och den enda som jag kan tänka mig tittar på något liknande är den som tagit klippet... i detta fallet jag... och kanske de människor som ser dramatiken jag skapat med små medel i detta klipp... jag återkommer lite längre ner med ett betyg.
För först så kommer jag att tänka på vilka möjligheter som öppnar sig om (när) jag får det att funka... passa dig Janne Josefsson... jag är också en "sanningsökare" och har massor av idéer som skulle vara spännande att förverkliga... varför inte den om att göra ett repotage om Janne Josefsson... nåt jävla lik i garderoben borde väl han också ha... ett stort säkert eftersom han har en sådan närmast överdriven lust att hitta fel utanför sig själv... det (har jag lärt mig) kan stå för både det ena och andra... så akta dig Janne...
... och föresten... tillbaka till verkligheten... vad tyckte ni om filmen... visst var det lite kusligt när jag med mycket små medel lyckades skapa en scen fylld av dramatik... ett flygplan som störtar är ju alltid dramatiskt... kanske är på sin plats att lugna er genom att avslöja att det var en ren trickfilmning... flygplanet störtade inte i verkligheten... bara så ni vet...
...jag ger denna spännande film... fyra VågaVagubbar...
Jag har ju en modern kamera på min nya mobil... och den är så himla modern att jag inte hela tiden fattar vad jag sysslar med när jag använder mig av vissa funktioner... som när jag tar kort så kan det hända sig att jag spelat in ett mycket dramatiskt...
...videoklipp när ett flygplan störtar...
... just detta klipp är väl inte något som kommer att förändra livet för massor av människor... och den enda som jag kan tänka mig tittar på något liknande är den som tagit klippet... i detta fallet jag... och kanske de människor som ser dramatiken jag skapat med små medel i detta klipp... jag återkommer lite längre ner med ett betyg.
För först så kommer jag att tänka på vilka möjligheter som öppnar sig om (när) jag får det att funka... passa dig Janne Josefsson... jag är också en "sanningsökare" och har massor av idéer som skulle vara spännande att förverkliga... varför inte den om att göra ett repotage om Janne Josefsson... nåt jävla lik i garderoben borde väl han också ha... ett stort säkert eftersom han har en sådan närmast överdriven lust att hitta fel utanför sig själv... det (har jag lärt mig) kan stå för både det ena och andra... så akta dig Janne...
... och föresten... tillbaka till verkligheten... vad tyckte ni om filmen... visst var det lite kusligt när jag med mycket små medel lyckades skapa en scen fylld av dramatik... ett flygplan som störtar är ju alltid dramatiskt... kanske är på sin plats att lugna er genom att avslöja att det var en ren trickfilmning... flygplanet störtade inte i verkligheten... bara så ni vet...
...jag ger denna spännande film... fyra VågaVagubbar...
Tralalala...
... vad jag är bra.
Eller jag kanske ska säga skittaskig... riktigt jävla elak... ja ett stort svin vill nog fan min destruktiva beroendepersonlighet kalla mig... för jag gav nämligen fan i att låta lättjan bestämma över denna dagen... jag gjorde sånt som jag egentligen inte riktigt hade lust med...
... och naturligtvis så mår jag därefter... kanon *L*.
Jag ställer inte så stora krav på mig själv så jag kan vara glad över det lilla... som att...
... diskbänken är tom.
Eller att jag hängt upp lite nytvättade kläder i min...
...garderob.
Och att jag som en liten extra bonus...
... vattnat mina blommor.
Ja de blommorna som överlevt vill säga... tyvärr så har några av mina blommor tröttnat på att bo här och flyttat till blomhimlen... jag tycker om mina blommor men måste erkänna att jag glömmer ibland om att visa dem det i handling... typ ge dem vatten.
Men det är häftigt att ännu en gång gett fan i rösterna i mitt huvud som hela tiden maler sina repriser... sen... ska bara... och imorgon... och istället gått till handling på några av de grejer som jag bör göra... och att jag till råga på allt fixade till lite bonusgrejer i form av betala lite räkningar och skriva klart min läxa i mitt stegarbete gör inte att jag mår sämre direkt *L*... nä det är med ett inre lugn som jag strax bänkar mig i soffan framför TV:n och kollar på SVT 2 om en halvtimme...
... och eftersom jag fortfarande är rökfri så är det ju tillåtet för mig att frossa i godis fast det inte är lördag... och det är viktigt för mig att fortsätta belöna mig för rökfriheten så att jag inte tröttnar på att vara rökfri... har ju fortfarande kylen full av tobak och röksugen kommer lite då och då... så jag får vara på min vakt... och göra mitt bästa för att hitta fördelar med att vara rökfri... som att kunna belöna mig t.ex... och faktiskt... jag har börjat hitta fler positiva saker med att vara rökfri också... men det tar vi en annan gång... så tralala och...
...kram & kärlek...
Eller jag kanske ska säga skittaskig... riktigt jävla elak... ja ett stort svin vill nog fan min destruktiva beroendepersonlighet kalla mig... för jag gav nämligen fan i att låta lättjan bestämma över denna dagen... jag gjorde sånt som jag egentligen inte riktigt hade lust med...
... och naturligtvis så mår jag därefter... kanon *L*.
Jag ställer inte så stora krav på mig själv så jag kan vara glad över det lilla... som att...
... diskbänken är tom.
Eller att jag hängt upp lite nytvättade kläder i min...
...garderob.
Och att jag som en liten extra bonus...
... vattnat mina blommor.
Ja de blommorna som överlevt vill säga... tyvärr så har några av mina blommor tröttnat på att bo här och flyttat till blomhimlen... jag tycker om mina blommor men måste erkänna att jag glömmer ibland om att visa dem det i handling... typ ge dem vatten.
Men det är häftigt att ännu en gång gett fan i rösterna i mitt huvud som hela tiden maler sina repriser... sen... ska bara... och imorgon... och istället gått till handling på några av de grejer som jag bör göra... och att jag till råga på allt fixade till lite bonusgrejer i form av betala lite räkningar och skriva klart min läxa i mitt stegarbete gör inte att jag mår sämre direkt *L*... nä det är med ett inre lugn som jag strax bänkar mig i soffan framför TV:n och kollar på SVT 2 om en halvtimme...
... och eftersom jag fortfarande är rökfri så är det ju tillåtet för mig att frossa i godis fast det inte är lördag... och det är viktigt för mig att fortsätta belöna mig för rökfriheten så att jag inte tröttnar på att vara rökfri... har ju fortfarande kylen full av tobak och röksugen kommer lite då och då... så jag får vara på min vakt... och göra mitt bästa för att hitta fördelar med att vara rökfri... som att kunna belöna mig t.ex... och faktiskt... jag har börjat hitta fler positiva saker med att vara rökfri också... men det tar vi en annan gång... så tralala och...
...kram & kärlek...
GHB...
... kan man använda på olika sätt.
Här är ett av dem...
... starka prylar.
Jag ska se på SVT 2 lite senare idag... en film om GHB som jag blev tipsad om när jag var ute och föreläste i veckan... tror inte att den handlar så mycket om rengörning utan om helt andra prylar... kanske om att det dör lika många av GHB som av heroin i Göteborg... eller så kanske den handlar om hur det är att vara en missbrukare... två snubbar har gjort en film där vi får följa en kille som knarkar... och jag har en känsla av att det är en film som är sevärd även om jag inte förväntar mig något lyckligt slut... i missbrukssvängen är lyckliga slut väldigt ovanliga... tyvärr...
... jag tänker lyssna på vad narkosläkaren som jag träffade i veckan och se på filmen han tipsade mig om... kl. 20.00 på SVT 2...
Här är ett av dem...
... starka prylar.
Jag ska se på SVT 2 lite senare idag... en film om GHB som jag blev tipsad om när jag var ute och föreläste i veckan... tror inte att den handlar så mycket om rengörning utan om helt andra prylar... kanske om att det dör lika många av GHB som av heroin i Göteborg... eller så kanske den handlar om hur det är att vara en missbrukare... två snubbar har gjort en film där vi får följa en kille som knarkar... och jag har en känsla av att det är en film som är sevärd även om jag inte förväntar mig något lyckligt slut... i missbrukssvängen är lyckliga slut väldigt ovanliga... tyvärr...
... jag tänker lyssna på vad narkosläkaren som jag träffade i veckan och se på filmen han tipsade mig om... kl. 20.00 på SVT 2...
Förståndet...
... vill jag inte ha kontakt med... nu.
Jag har nämligen låtit lättjan ta över mitt liv... jag vill absolut inte ha någon som helst form av kontakt med mitt förstånd... som berättar för mig om vad jag bör göra... hur jag kan gå tillväga... och hur bra jag skulle må av att göra dessa grejer... och dessa tankar tar effektivt bort all njutning som lättja kan ge på kort sikt... mycket kort sikt *L*.
Och jag måste ja vara helt blåst som sätter mig här och skriver om det... den insikten slog till med full kraft just nu... ahhrrggg... mitt pucko!!!
Hur i helvete ska jag kunna förklara för mig själv hur viktigt det är att skita i disken... strunta i att dammsuga... vattna blommorna... tvätta... bädda... ja allt sånt som min lättja hatar...
... min lättja säger åt mig att jag kan göra det... imorgon... sen... för jag... ska bara...
... känner igen dessa fraser... fan...
Jag har nämligen låtit lättjan ta över mitt liv... jag vill absolut inte ha någon som helst form av kontakt med mitt förstånd... som berättar för mig om vad jag bör göra... hur jag kan gå tillväga... och hur bra jag skulle må av att göra dessa grejer... och dessa tankar tar effektivt bort all njutning som lättja kan ge på kort sikt... mycket kort sikt *L*.
Och jag måste ja vara helt blåst som sätter mig här och skriver om det... den insikten slog till med full kraft just nu... ahhrrggg... mitt pucko!!!
Hur i helvete ska jag kunna förklara för mig själv hur viktigt det är att skita i disken... strunta i att dammsuga... vattna blommorna... tvätta... bädda... ja allt sånt som min lättja hatar...
... min lättja säger åt mig att jag kan göra det... imorgon... sen... för jag... ska bara...
... känner igen dessa fraser... fan...
Robinsson...
... är ett program som jag älskar att hata... eller hatar att älska.
Jo så är det... jag kan skämmas över att titta på det... men jag kan inte låta bli om jag är hemma en lördagskväll... inte en chans... och jag blir berörd... så även nu...
... det som berört mig mest denna säsong är att det är så tydligt hur en grupp kan fungera och hur en grupp kan misslyckas totalt med att få en grupp att funka... och det har ju blivit så jävla tydligt denna gång... här slänger du av hälften på en shysst strand och den andra hälften i ett träsk... en grupp splittras av konflikter och skitsnack... pakter och egna intressen...
... visst det är en tävling... det går ut på att bilda pakter... baktala... spela spel.
Men jag tycker att det är intressant att se hur en grupp funkar... hur de yttre förutsättningarna styr... det fanns liksom inget val för träskgruppen att klara av sitt första nederlag att komma tillbaks till träsket... de var tvingade att låta gruppens kraft ta över för att palla helt enkelt...
... strandgruppen blev ju snarare svagare av att komma till en shysst strand... som grupp alltså.
Jag kan inte låta bli att nyfiket studera just gruppdynamiken och de lagar som styr en grupp... min gissning är att "smekmånaden" snart är över i träskgruppen och att den perioden kommer att följas av en tid med konflikter... får gruppen hålla ihop tillräckligt länge som grupp så kommer den att bli riktigt stark när det tagit sig igenom "konfliktperioden"... men det är ju TV så troligtvis kommer den inte att få bestå så länge *L*...
... det andra gänget är nästan lite mer spännande att följa just nu... jag tror inte att det kommer att bli en grupp utan minst två... troligtvis tre grupper i den gruppen... möjligtvis så finns det en liten smula hopp för den gruppen om de gör sig av med sin alfa-hanne... om det nu finns någon sådan för det kan ju mycket väl vara en skapelse som TV klippt ihop för att passa konseptet...
... ja så kan det se ut mellan mina öron en lördagskväll i Brännebassalt... när jag väljer att lägga min energi på att älska något som jag hatar... eller om det nu var att hata något som jag älskar... jaja...
... det finns någonting djupt mänskligt i varför Robinsson överhuvudtaget intresserar mig... och helt klart är att det är inte riktigt alla av dessa mänskliga sidor som jag vill erkänna hos mig själv... för jag kan inte se varför jag annars skulle kunna känna skamkänslor bara över att erkänna att jag ser programmet...
Jo så är det... jag kan skämmas över att titta på det... men jag kan inte låta bli om jag är hemma en lördagskväll... inte en chans... och jag blir berörd... så även nu...
... det som berört mig mest denna säsong är att det är så tydligt hur en grupp kan fungera och hur en grupp kan misslyckas totalt med att få en grupp att funka... och det har ju blivit så jävla tydligt denna gång... här slänger du av hälften på en shysst strand och den andra hälften i ett träsk... en grupp splittras av konflikter och skitsnack... pakter och egna intressen...
... visst det är en tävling... det går ut på att bilda pakter... baktala... spela spel.
Men jag tycker att det är intressant att se hur en grupp funkar... hur de yttre förutsättningarna styr... det fanns liksom inget val för träskgruppen att klara av sitt första nederlag att komma tillbaks till träsket... de var tvingade att låta gruppens kraft ta över för att palla helt enkelt...
... strandgruppen blev ju snarare svagare av att komma till en shysst strand... som grupp alltså.
Jag kan inte låta bli att nyfiket studera just gruppdynamiken och de lagar som styr en grupp... min gissning är att "smekmånaden" snart är över i träskgruppen och att den perioden kommer att följas av en tid med konflikter... får gruppen hålla ihop tillräckligt länge som grupp så kommer den att bli riktigt stark när det tagit sig igenom "konfliktperioden"... men det är ju TV så troligtvis kommer den inte att få bestå så länge *L*...
... det andra gänget är nästan lite mer spännande att följa just nu... jag tror inte att det kommer att bli en grupp utan minst två... troligtvis tre grupper i den gruppen... möjligtvis så finns det en liten smula hopp för den gruppen om de gör sig av med sin alfa-hanne... om det nu finns någon sådan för det kan ju mycket väl vara en skapelse som TV klippt ihop för att passa konseptet...
... ja så kan det se ut mellan mina öron en lördagskväll i Brännebassalt... när jag väljer att lägga min energi på att älska något som jag hatar... eller om det nu var att hata något som jag älskar... jaja...
... det finns någonting djupt mänskligt i varför Robinsson överhuvudtaget intresserar mig... och helt klart är att det är inte riktigt alla av dessa mänskliga sidor som jag vill erkänna hos mig själv... för jag kan inte se varför jag annars skulle kunna känna skamkänslor bara över att erkänna att jag ser programmet...
Årets första...
... humla... hittade jag i en krokus på min gräsmatta (läs mossmatta).
Blir nästan överumplad av våren varje år... naturligtvis så slängde jag fram...
... trädgårdsmöblerna direkt...
... och det var inte helt fel att sätta sig ute med en kopp kaffe och en bok... fåglarna kvittrar och solen värmer.
Det är som om det inte varit någon vinter... det känns som om det var igår jag satt här och läste... tiden går sååååååå jävla snabbt.
Det är väl ett tecken på att jag börjar bli äldre... tiden går liksom bara fortare och fortare för varje år som går... och det är väl också ett tecken på att jag ska välja vad jag vill göra med min tid... börjar ju bli medveten om att min tid i denna skepnad är begränsad *L*...
... jag gillar döden... nu ska ni inte missuppfatta mig... jag vill inte dö eller nåt sånt... nä tvärtom så gillar jag döden för att den gör mig medveten om att jag lever... och att mitt liv är en resa med ett slut... att jag ska vara rädd om tiden jag har fått och att den tiden börjar bli en smula begränsad... eller som jag vill påstå... värdefull...
Mitt liv pågår just nu... inte sen... inte för en stund sedan... nä mitt jättevärdefulla liv är... just nu... i denna stunden...
Positiva tankar...
... föder behagliga känslor.
Läste någonstans i veckan om att en optimistisk människa lever sju och ett halvt år längre än en pessimistisk människa... så bra... för bägge typerna *L*... pessimisten måste ju tycka att det är skönt att slippa dessa åren... eller hur?
Funderar lite ibland över statistik och sånt... att någon måste bemödat sig om att fixa till någon form av statistik för att det ska vara okej att skriva att en optimistisk människa lever längre... och jag tänker vidare på vilken makt det ligger i statistik... att vanligt sunt bonnförnuft inte är gångbart i det politiska livet... nu tänker jag på det jag sysslar med... narkotikapolitik... och de narkotikapolitiska riktlinjerna... de bygger helt och hållet på statistik.
Jag ska ge er ett exempel... i Göteborg så har man problem med GHB... rent statistiskt så dör lika många i Göteborg av GHB som av heroin... det är fakta... i Stockholm har ännu ingen dött av GHB vad jag vet... och man har också varit av den uppfattningen att GHB inte finns där... men nu har man då fått in en rapport om GHB i Stockholm... och den visar på något väldigt intressant...
... det är nämligen så att GHB har fått en stämpel på sig att vara en "arbetarklassdrog"... men i rapporten från Stockholm så pekade den på ett nytt sätt att använda sig av samma drog... impoterat från England detta partydrogernas förlovade land... man tar en kork GHB samtidigt som man petar i sig andra droger... amfetamin, kokain... och vipps så har man fått ett nytt använingsområde... samma drog... men inte lika frekvent överdoserande... och färre akuta sjukhusbesök... och statistiken ser helt plötsligt helt annorlunda ut fast det är samma drog...
... för inte är väl GHB en farligare drog i Göteborg... för rent statistiskt så verkar det ju så...
Jag behöver inte se statistiska bevis på att jag mår bättre om jag tänker positiva tankar... nä... det känner jag direkt... omedelbart...
Läste någonstans i veckan om att en optimistisk människa lever sju och ett halvt år längre än en pessimistisk människa... så bra... för bägge typerna *L*... pessimisten måste ju tycka att det är skönt att slippa dessa åren... eller hur?
Funderar lite ibland över statistik och sånt... att någon måste bemödat sig om att fixa till någon form av statistik för att det ska vara okej att skriva att en optimistisk människa lever längre... och jag tänker vidare på vilken makt det ligger i statistik... att vanligt sunt bonnförnuft inte är gångbart i det politiska livet... nu tänker jag på det jag sysslar med... narkotikapolitik... och de narkotikapolitiska riktlinjerna... de bygger helt och hållet på statistik.
Jag ska ge er ett exempel... i Göteborg så har man problem med GHB... rent statistiskt så dör lika många i Göteborg av GHB som av heroin... det är fakta... i Stockholm har ännu ingen dött av GHB vad jag vet... och man har också varit av den uppfattningen att GHB inte finns där... men nu har man då fått in en rapport om GHB i Stockholm... och den visar på något väldigt intressant...
... det är nämligen så att GHB har fått en stämpel på sig att vara en "arbetarklassdrog"... men i rapporten från Stockholm så pekade den på ett nytt sätt att använda sig av samma drog... impoterat från England detta partydrogernas förlovade land... man tar en kork GHB samtidigt som man petar i sig andra droger... amfetamin, kokain... och vipps så har man fått ett nytt använingsområde... samma drog... men inte lika frekvent överdoserande... och färre akuta sjukhusbesök... och statistiken ser helt plötsligt helt annorlunda ut fast det är samma drog...
... för inte är väl GHB en farligare drog i Göteborg... för rent statistiskt så verkar det ju så...
Jag behöver inte se statistiska bevis på att jag mår bättre om jag tänker positiva tankar... nä... det känner jag direkt... omedelbart...
Addiktolog...
... är min blivande titel.
Någon kallade denna titel för en "hittepåtitel"... och det ligger kanske något i det... men jag ska vara ärlig och säga att jag börjar brinna för min utbildning och för vad min titel står för... mer och mer för varje dag... för jag tror på vad jag gör... jag tror på vad min titel står för... och att det finns ett stort behov av addiktologer i vårt samhälle.
Jag föreläste igår och jag har befunnigt mig i en uppförsbacke ett litet tag... det har varit jävligt tungt att föreläsa och jag har riktigt fått kämpa för att kunna leverera en föreläsning som jag är nöjd med... som vanligt så är jag ju min värsta strängaste domare och har ju en talang när det gäller att trycka ner mig själv i skorna...
... jag snackade med en kille som jag samarbetat med i många år om detta nu när jag träffade honom både i Stockholm och Göteborg... han har ju hållt på att föreläsa ännu längre än jag... och det var skönt att prata med honom... känna att han förstod precis vad det var jag pratade om när jag förklarade att jag hade haft svårigheter med att "stå på tårna" den senaste tiden... och det var vad som behövdes... för jag kunde känna att jag fick tillbaka lite kraft och började brinna som jag vill igen... för att kunna förmedla och få fram mitt budskap...
... och det budskapet är addiktologens... ett budskap som jag av hela mitt hjärta står bakom... det är enkelt att stå och prata framför människor när man tror på vad man säger... och det är inte bara enkelt... det är en gåva att bli lyssnad på... att bli mött med respekt... som addiktolog... ja ta mig fan... "hittepåtitel"... vem bryr sig... huvudsaken är väl att det funkar... eller hur?
Och eftersom jag är en så otroligt lyckligt lottad kille så kunde jag ju gå på ett möte i Göteborg och träffa massor av vänner som jag lärt känna i Göteborg efter jag flyttat därifrån *L*... och det var också skoj att träffa en annan addiktolog på det mötet *L*...
... för att inte prata om hur flippat det kändes att sitta och fika efter mötet... prata lite om vad jag hade fått till mig på föreläsningarna idag... det handlade lite om nya droger som blivit poppis efter det att jag blev drogfri... och när vi satt och fikade så kunde jag prata med några yngre vänner... bli lite uppdaterad... för de är ju proffsen i verkligheten... som använt sig av just dessa droger... och jämföra lite med vad jag fått lära mig av de proffsen som jobbar med att ta hand om dessa människor och forska fram statistik om allt möjligt... eller som tullarna att försöka stoppa drogerna... mycket intressant att lyssna på också...
... och för mig blir det bara tydligare och tydligare... ett drogproblem kan inte lösas med droger... och viktigast av allt... jag tror på vad jag förmedlar när jag påstår att drogerna inte är mitt problem trots att jag är både alkolist och narkoman...
Nä men...
... vad har hänt?
Aldrig har jag väl sett denna mannen...
... påklädd.
Det har hänt saker i Göteborg sedan jag flyttade därifrån... jag återkommer med en närmare rapport för nu är det sängen som gäller... jag är helt slut efter ett helt underbart besök i min gamla hemstad...
Aldrig har jag väl sett denna mannen...
... påklädd.
Det har hänt saker i Göteborg sedan jag flyttade därifrån... jag återkommer med en närmare rapport för nu är det sängen som gäller... jag är helt slut efter ett helt underbart besök i min gamla hemstad...
Resan är målet...
... har jag hört.
Och det blev tydligt för mig när jag satt på mötet i Lidhult idag... fem minuter över sju parkerade jag min bil utanför min "hemmagrupp"... i tid för att kunna vara med och gratta en vän som firade sin 7-års dag som drogfri idag... vilken resa min vän gjort... woow... ännu ett mirakel *L*.
Och jag har rest massa mil idag också... både horisontellt och vertikalt... för jag mötte våren...
... ovan molnen.
Ja denna dagen har verkligen varit en dag då resan var målet... taxi från Arlanda till Stockholms city där jag kom precis i tid för att ge min mage en gastronomisk resa i njutningens tecken... en helt ljuvlig middag *L*... i ett trevligt sällskap... jag hann få i mig kaffet innan det var dags att föreläsa... som ju också är en resa i både tid och rum...
... jag hann att lyssna på en föreläsare också innan det var dax att ta en taxi till Bromma i rusningstrafiken (se föregående blogg)... där det stod ett lite...
... mindre flygplan och väntade på att ta mig tillbaka till Halmstad.
Känns faktiskt lite lyxigt att flyga i ett så litet plan... mer av privatstuket på nåt sätt... men väl ombord så fortsätter jag på en helt annan resa... min resa i studiernas värld... och det har hunnit bli några timmars pluggande idag eftersom jag bara aggerat passagerare... hade väl i.o.f.s. inte haft något emot att flyga men det är väl inte riktigt säkert att de andra passagerarna hade tyckt att det var lika skoj *L*...
... så det var rätt så intressant att ta farväl av...
... stockholm...
... fördjupa sig i min läxa... sätta mig i min bil... köra några mil... och helt plötsligt märka att jag satt i Lidhult på ett möte... och inte är resan över än heller... jag bara mellanlandar här hemma innan jag imorgon käkar lunch i Göteborg...
... ständigt på resande fot... på alla möjliga sätt... men den största resan av alla kallar jag bara för livet...
Och det blev tydligt för mig när jag satt på mötet i Lidhult idag... fem minuter över sju parkerade jag min bil utanför min "hemmagrupp"... i tid för att kunna vara med och gratta en vän som firade sin 7-års dag som drogfri idag... vilken resa min vän gjort... woow... ännu ett mirakel *L*.
Och jag har rest massa mil idag också... både horisontellt och vertikalt... för jag mötte våren...
... ovan molnen.
Ja denna dagen har verkligen varit en dag då resan var målet... taxi från Arlanda till Stockholms city där jag kom precis i tid för att ge min mage en gastronomisk resa i njutningens tecken... en helt ljuvlig middag *L*... i ett trevligt sällskap... jag hann få i mig kaffet innan det var dags att föreläsa... som ju också är en resa i både tid och rum...
... jag hann att lyssna på en föreläsare också innan det var dax att ta en taxi till Bromma i rusningstrafiken (se föregående blogg)... där det stod ett lite...
... mindre flygplan och väntade på att ta mig tillbaka till Halmstad.
Känns faktiskt lite lyxigt att flyga i ett så litet plan... mer av privatstuket på nåt sätt... men väl ombord så fortsätter jag på en helt annan resa... min resa i studiernas värld... och det har hunnit bli några timmars pluggande idag eftersom jag bara aggerat passagerare... hade väl i.o.f.s. inte haft något emot att flyga men det är väl inte riktigt säkert att de andra passagerarna hade tyckt att det var lika skoj *L*...
... så det var rätt så intressant att ta farväl av...
... stockholm...
... fördjupa sig i min läxa... sätta mig i min bil... köra några mil... och helt plötsligt märka att jag satt i Lidhult på ett möte... och inte är resan över än heller... jag bara mellanlandar här hemma innan jag imorgon käkar lunch i Göteborg...
... ständigt på resande fot... på alla möjliga sätt... men den största resan av alla kallar jag bara för livet...
i en taxi...
... på väg till bromma. bilköer är väääääldigt ovanliga i brännebassalt... här i stockholm verkar de mer vara ett sätt att leva... själv blir jag mest rädd för att missa mitt plan till halmstad... ... flippat att kunna sitta här och skriva om det... kanske också en effekt av att bo på landet... gammal och omodern... hehe... ... jaja... drogfri... rökfri... vacxker och värdefull... skiter i om det är modernt eller inte... det känns bra och det räcker för mig...