Det växlar...

... snabbt.
.
Startade min dag med tårar... och det ser ut som om jag kommer att avsluta min dag på samma sätt... och däremellan så har nog de flesta känslor passerat genom min kropp... mitt känsloliv är onekligen rikt just nu... det går upp och det går ner... det går hit och det går dit... och det växlar snabbt... helt plötsligt så dyker det upp någonting som jag stör mig på... från ingenstans... det kan vara ett ljud... eller vad som helst... och jag reagerar omedelbart... i nästa sekund så blir jag rörd till tårar över någonting... eller ingenting... tårarna kommer faktiskt bara över mig lite då och då... jag liksom gråter en liten skvätt bara så där... appropå... utan att tänka på varför.
.
Det är himla skönt att ha ett hem att landa i även om jag är lite rädd för ensamheten just nu.
.
Fast jag är fortfarande rädd för att åka hem på kvällarna... ensamheten och mina egna tankar kan skrämma mig... och så får det vara... jag har vissa strategier jag använder mig av... som att skriva om hur jag mår, känner och tänker när det gäller specifika saker... plus att jag skriver i mitt stegarbete... och att jag så klart bloggar lite också... fast på min blogg så är jag naturligtvis inte lika öppen och naken som jag är i mina privata anteckningar... och det är väl bra... lite privatliv och  intigritet vill jag ju trots allt ha... att blogga om mina känslor är helt okej... för det är ju känslor som jag delar med den övriga mänskligheten... det finns ju inte en enda känsla som jag är ensam om att känna... och den vetskapen skänker mig hopp.

Självcentrerad...

... rädsla.
.
Man kan ju fråga sig om varför jag skriver så öppet om mina känslor på min blogg... och undra över om det inte är en liten aning gränslöst... jag är ju trots allt uppfostrad i en tid då pojkar inte grät och det var viktigt att vara manlig och stark... vilket det naturligtvis fortfarande är för många... kolla bara på hur många som går på gym och fixar sig en kropp som ser stor och stark ut... för det handlar ju inte så mycket om att bli stark egentligen... det handlar ju om att vara snygg och attraktiv... och det är inget fel i det... jag vill bara dra paraller till att vi fortfarande lever i en tid då det är manligt att vara stor och stark... och att det tyvärr ofta innebär att vi män lägger locket på våra känslor... rädda för att visa vår sårbarhet.
.
Verkligheten ser väl inte alltid ut som jag vill att den ska se ut... självcentrerad rädsla är inget att ha.
.
Det finns dagar då jag vill dra täcket över huvudet och dö... och bara känner att allt är hopplöst... det händer inte ofta men det händer... jag vill inte känna de känslor som jag känner just nu... jag vill inte vara ledsen och olycklig... och jag vill inte vara fångad i besatthetens triangel... fylld av harm från det förflutna... Ilska i nuet... och rädsla för framtiden... jag vill bli fri min besatthet och leva i en verklighet där jag accepterar det som varit... känner kärleken i nuet... och har tillit till framtiden... därför skriver jag om mina känslor på min blogg.
.
Och nej jag känner inte att jag viker ut mig och blir mesigt sårbar... tvärtom... mina tårar som jag gråter är jag stolt över... för jag behöver gråta... det är helt okej att vara ledsen och förtvivlad och det finns en anledning till att jag känner som jag gör... det är inte fel att känna som jag gör... och en annan sak som jag lagt märke till när jag vågat visa min sårbarhet och hur förtvivlat ledsen jag är... det är att jag inte är ensam... och det är skönt att bli förstådd... även när det gör så himla ont som det gör just nu... jag har den senaste tiden lärt mig att jag är älskad för den jag är... vara sig om jag är ledsen eler glad... skönt... så visst är det värt att vara öppen och ärlig om sina känslor... i alla fall om man som jag vill bli fri från sin självcentrerade besatta rädsla... för jag orkar fan inte gå omkring och vara rädd längre... det tar för mycket energi. 

ALLA känslor...

... är okej.
.
Att vara så här ledsen som jag är just nu är helt okej... känns för jävligt men det är helt okej... det fattar jag... förståndsmässigt... att vara ledsen och sitta vid mitt köksbord och gråta är inte att självömka även om jag nu hur lätt som helst skulle kunna slänga på mig en offerkofta... och ni ska inte tro att jag inte vill det... det finns en stark kraft i mig som vill självömka just nu... och tycka jävligt synd om mig själv.
.
Att gråta är inte att tycka synd om sig själv... att gråta är ju nästan som poesi... vackert.
.
Det dyker upp alla möjliga känslor i mig... igår så var jag väldigt irriterad på saker som jag aldrig skulle störa mig på annars... jag fattar att det inte rörde sig ett endaste dugg om det som jag irriterade mig på för stunden utan att det låg någonting annat bakom... jag är verkligen inte nöjd med hur saker och ting i mitt liv har utvecklat sig... och skitförbannad på att det blivit som det blivit... en enorm besvikelse som naturligtvis också måste komma ut... här har jag lite nytta av att bo som jag gör... jag har vrålat ut min smärta när det gjort för jävla ont... hade jag bott i en lägenhet så hade nog någon ring polisen om de hört mig... jag vet inte om det hjälpte så himla mycket eftersom jag fortfarande irriterar mig på skitsaker... och inte lite heller... ta bara om en bil kör för sakta framför mig i trafiken... jag får kämpa för att inte bara köra rakt in i honom/henne med min bil... mitt tålamod är helt borta... jag bara reagerar huller om buller... om ni springer på mig idag så ska ni veta att mitt humör INTE beror på er.
.
Tack och lov så jobbar jag på ett ställe där ALLA känslor är okej... och jag kan säga till mina medmänniskor att låta mig vara i fred... att jag inte pallar att snacka med dem och att de får vända sig någon annanstans just nu... visst finns det människor som inte riktigt kan förstå detta... men fan... det är inte mitt problem... jag har fullt upp med att sörja... inte självömka utan bara vara ledsen för att jag är det... jätte, jätte ledsen... och vet ni vad... det är fan helt okej... så snälla... trösta mig inte utan låt mig få gråta... jag behöver det.
.
 

Offerkoftan...

... kliar.
.
Drog visst på mig offerkoftan igen... och det är väl ändå konstigt hur bekvämt den sitter till en början... innan den börjar klia... massor... och jag blir så himla trött på mig själv... visst gör mitt liv himla ont just nu... men det gör ont när knoppar brister... jag har ingen anledning att tycka synd om mig själv... tvärtom så ska jag känna mig så himla tacksam över allt jag fått uppleva de senaste månaderna... för att inte tala om allt som jag fått mig till skänks... visst gör det ont just nu... men bara det faktum att jag har kunnat gråta flera dagar i rad är inget annat än ett mirakel... så här nära mig själv har jag inte varit... någonsin... i alla fall inte vad jag kan komma ihåg.
.
Tänka sig... det fanns någon som hade nyckeln och kunde släppa ut mig ur mig själv... tack.
.
Jag har blivit sedd som den jag är... och det är en helt underbar känsla att få känna sig förstådd... äntligen har den lilla killen som jag gömt långt inne i mig själv fått ta lite plats... och det är jag så tacksam över att jag börjar gråta när jag skriver det här och nu... jag är så himla tacksam över att jag har fått vara med på en resa som har varit helt fantastisk... på alla sätt... visst gör det ont just nu... och det är inte så mycket jag kan göra åt det... mer än en sak... hänga in min offerkofta och inse att jag egentligen är en väldigt lyckligt lottad kille... och att även om livet på livets villkor känns lite väl mycket mellan varven... så kommer det att gå över... så klart.
.
Jag är väldigt tacksam över att det fanns någon som kunde hjälpa mig när jag inte klarade av det själv... tack.

Vill ni veta...

... sanningen?
.
Även om jag just nu faller fritt genom livet så förstår jag att sanningen är i förändring... det svarta hålet som jag besöker för tillfället finns där för att jag ska kunna se ljuset... för lika förfärligt hopplöst som det känns just nu lika himlastormande underbart har mitt liv också varit den senaste tiden... inte så mycket däremellan kanske eftersom jag ju trots allt befinner mig i ett psykosliknande tillstånd... kärlek för mig är... mycket... kanske lite för mycket om jag nu ska vara riktigt ärlig... fast å andra sidan så vill jag inte leva på ett annat sätt... mina känslor känns... det är sanningen... mina känslor känns precis hur mycket som helst... och visst... jag gör mig sårbar genom att gå "all in" i mina angelägenheter... men livet är till för att levas... fullt ut... och när jag lite tidigare idag märkte hur jag stänger av så blir jag lite rädd... för sanningen är att inte heller denna gång kommer mina känslor att döda mig... jag kommer inte ens att få mer än vad jag klarar av... och jag blir fan imponerad av hur levande jag är idag... för det känner jag... med all önskvärd tydlighet.
.
Jag fattar inte riktigt varför jag använde droger för att uppleva saker...när livet i sig är värsta resan.
.
Min sponsor har under flera år velat att jag ska våga stå kvar och känna på min sorg... och han har också berättat för mig att resultatet kommer att bli fantastiskt... jag kommer att få betalt i att även kunna känna på en lycka jag aldrig tidigare känt... för det är sanningen... livet i sig strävar hela tiden efter balans... så även för mig... och vill jag då flyga bland molnen så får jag faktiskt acceptera en och annan krachlandning... för att bara gå omkring på marken verkar inte vara något för mig... jag vill ju leva... fullt ut.

Ärligt...

... talat.
.
Det är himla skönt att stiga upp tidigt... men helt ärligt så vaknade jag inte riktigt med känslan av att detta är ännu en dag i paradiset... nä... alla dagar är inte underbara... och det är ju precis som det ska vara så klart... livet på livets villkor ser ut så... ömsom vin ömsom vatten... att det sen för en alkolist som jag kan bli lite överdrivet mycket vin kanske är någon som jag ska tänka lite på... fast å andra sidan så har jag druckit en helt del vatten de senaste 15 åren också... och om jag ska vara riktigt ärlig så var väl egentligen inte vin min grej heller... det som jag gillade bäst med de där druvurna var nog fan Grappa... det gav liksom lite snabbare resultat... för jag drack ju inte vin för att det var gott utan för att bli full... lite som med vattnet faktiskt... för även om vatten kan vara nog så gott så dricker jag nog mest för att jag är törstig.
.
Garanterat både mygg och knottfritt i Brännebassalt just nu... fast jag sitter ändå inomhus.
.
Kaffet smakar bra... det är mysigt med alla stearinljus... tyst och lugnt runt omkring mig... och visst är förutsättningarna ypperligga för en underbar dag i paradiset... fast just nu i skrivande stund så känner jag mig mest lite låg... och det är helt okej... jag är inte tvungen att sitta ute vid mina trädgårdsmöbler bara för det är mygg och knottfritt just nu... och jag är inte tvungen att le och låtsas att jag mår på ett sätt som inte är sant... jag behöver bara vara... acceptera saker och ting som de är... och helt ärligt... det finns en tid för allt... vissa dagar känner jag mig lite låg och då behöver jag ju acceptera det... självklarheter... precis som det är skönare att sitta inomhus en kall vinterdag.

Ett svin...

... i frysen.
.
Nu har jag minsann varit ute på ett slaktaräventyr... och även om jag nu inte är så himla bra på det där med att stycka vildsvin så ligger det nu ett svin i min frys... i lagom portionsdelar... vad som är vad och allt sånt där vet jag inte så mycket om men det ska nog lösa sig ändå... vissa bitar har ben och andra var bara kött... och de har jag lagt för sig... sedan lyckades jag lista ut att det fanns en flästfilé... och av bara farten så hittade jag även revben och kotletter... så lite koll hade jag allt ändå.
.
Nu ska jag bara lära mig att laga till allt kött jag har i frysen.

Förståndiga...

... känslor.
.
Jag är en förståndig kille... det finns ingen som helst tvekan om det om ni frågar mig... men hur är det med mina känslor... är de också förståndiga... jag vill absolut hävda det trots att de (känslorna) kan ställa till det lite för mig till och från... att jag kan bli alltför intensiv och kan "glömma bort" tid och rum för ett tag när känslorna tar över är kanske inte så himla förståndigt... så jag erkänner utan att tveka en enda sekund att mina reaktioner på mina känslor inte alltid är så förståndiga... men det är absolut inte samma sak som att mina känslor skulle vara fel eller "dumma" på något sätt... inte alls... jag litar på mina känslor idag... och mina känslor är inte fel... fel blir det bara när jag förnekar dem och vill fly från dem... då kan det däremot bli riktigt jävla fel... tro mig... jag vet.
.
Det är en konst att uttrycka känslor... och det gäller kanske att hitta sitt egna personliga sätt.
.
Igår så grät jag... massor... och jag är inte dummare än att jag fattar att jag behövde gråta... massor... allra helst eftersom jag har levt ett helt liv utan att kunna gråta... ni kan ju bara ana hur mycket tårar som behöver gråtas då... och att äntligen ha lyckat få kontakt med mitt känslomässiga förstånd är naturligtvis en gåva.
.
Samtidigt som jag grät så trillade det ner poletter mellan öronen på mig... som att det kan vara lite jobbigt att vara känslostyrd om jag inte har förmågan att uttrycka mina känslor på ett förnuftigt sätt... att som jag skratta istället för att gråta är inte vidare smart... nä det är faktiskt riktigt, riktigt dumt... och att få slippa det (om så bara för en dag)... det kändes bra... och jag tycker också att det känns så himla förståndigt.

Distans...

... och lagom.
.
Lagom har väl inte direkt varit mitt honörsord genom livet... vilket naturligtvis sätter mig i situationer då jag låter intensiteten ta över mitt liv... jag blir helt enkelt lite för mycket... och då behöver jag distans till mig själv... att skriva kan vara en bra grej eftersom jag då får ur mig mina egna ord och kan se på dem med lite mer distans än vad jag förmår att skapa mellan mina öron... eller att prata med min sponsor eller några väl utvalda nära vänner om det gäller tankar av lite mer privat natur... jag har ju faktiskt tillgång till olika forum där jag kan prata om ALLA mina tankar och känslor... var sak har ju sin plats... och det enda jag nog vet med säkerhet är att platsen mellan mina egna öron sällan är den bästa för mina tankar om allt smått och stort som händer i mitt liv.
.
Allting är inte alltid var det ser ut att vara... bakom våra masker finns våra sanna jag.
.
Och det händer mycket i mitt liv just nu... tro mig... på många plan... och jag behöver verkligen hjälp att få lite distans till mig själv... se på mig själv med lite mer objektiva ögon... ingenting som jag behöver vara det minsta orolig för eftersom jag är en shysst kille som är fylld med en hel del sunt förnuft (tro det eller ej) och av vacker fin kärlek till min omgivning och livet i stort... men som ändå kan ha lite problem med att se helheten när jag blir för intensiv... då kan det vara på sin plats att stanna upp och ta det lite lugnt ett tag... se saker och ting som de verkligen är och anpassa mig till den verkligheten som finns utanför mina öron.

Hade ett lååååångt samtal...

... med min sponsor idag.
.
Det är fantastiskt att ha tillgång till en sponsor... och idag är jag väldigt glad över att jag lyckats bygga upp en fungerande relation med min "världens bästa" sponsor (har man inte världens bästa sponsor så tycker jag att man ska byta sponsor)... för det kommer dagar då det är himla bra att ha denna kontakt... och idag var en sådan dag... kanske inte så konstigt eftersom jag är inne i en period då jag går igenom en hel del processer... min kloka sponsor är inte ett endaste dugg förvånad eftersom han bara har väntat på det jag går igenom just nu...  det berättade han för mig idag... och han tycker att jag ska vara stolt över mig själv... att jag faktiskt tar mig tid till att stanna upp och vänta in mig själv lite då och då... det kan komma en och annan tår... och en väldig massa känslor på en och samma gång... ibland blir jag lite rädd för dem... och det är då det är så himla skönt att ha en sponsor att snacka med... en kille som känner mig och bara vill mitt bästa.
.
Vi behöver nog alla lite vägledning genom livet lite då och då... det tror i alla fall jag.
.
 

Personlig...

... utveckling.
.
Jag är ju en så lyckligt lottad kille att jag har tillgång till ett program som jag kan använda mig av för att tillfriskna... och även om det ibland varit lite si och så med fliten när det gäller mitt stegarbete så kan jag inte säga annat än att det funkar... och att det funkar himla bra... det är rackarns listiga frågor som vi i NA har lyckats knåpa ihop i vår stegarbetarguide... för beroende av beroende är ett lyckat koncept.
.
Tillsammans kan vi göra det vi inte klarade av att göra själva... NA är bra för mig... på många sätt.
.
Nu har jag kommit till ett läge i mitt liv då det händer väldigt mycket med mig själv... och det har tagit tid för mig att nå hit... "tid tar tid"... var det en snubbe som sa till mig en gång... och jag kan väl bara hålla med... vissa saker måste få ta den tid de behöver även om jag oftast vill vara klar redan igår... men har jag för bråttom så förvandlas ofta min personliga utveckling till någonting som jag skulle kunna kalla för... personlig inveckling... och tro mig när jag säger att jag vet vad jag pratar om när det gäller just den biten... men skam den som ger sig... det går framåt även för mig... det kanske inte är stora steg för mänskligheten men det är sannerligen gigantiska steg för mig... jag har all anledning att vara stolt över mig själv... precis som alla andra som vågar sig på att göra en medveten personlig utveckling.

Trött på att vara...

... trött på.
.
Att rädsla är en sund känsla tvivlar jag inte en enda sekund på... men jag måste få lov att erkänna att jag väldigt ofta blir himla trött på mig själv när jag är rädd... allra helst då det gäller en rädsla som inte är relevant... för jag skapar fortfarande rädslor mellan mina öron som ett resultat av mina egna tankar... visst kan jag förstå mig själv och varför jag blir så himla rädd... men det spelar ingen roll... jag blir bara så himla trött på mig själv när gammal oberabetad skit tar över mitt liv... fy fan... jag vet att jag är en bra kille... likförbannat så tar rädslan över att inte duga som den jag är över ibland... som en svart säck drar jag på mig den jävla offerkoftan... och jag fattar inte varför jag är så rädd för mig själv när jag vet att jag är en okej kille... det är ju som att begå våld mot sig själv om och om igen... och det har jag ju fått nog av nu... jag orkar bara inte vara trött på att vara trött på att jag är trött på att vara trött på.
.
Iband så blir jag bara så himla trött på mig själv och mina beteende... suck.

Samarbete...

... är grejen.
.
Vi var ju på ett studiebesök på Nordhemskliniken igår... mycket lärorikt och trevligt på alla sätt och vis... och en sak som jag får bekräftat är att det är samarbete som gäller för att man ska kunna få ett riktigt bra resultat... och så är det väl egentligen på de flesta område i livet... i relationer... på jobbet... ja ni fattar i vardagen lite överallt... visst kan vi nog behöva lite ensamtid då och då men när vi ska få någonting gjort... då är samarbete väldigt ofta ett av de bästa verktygen... tycker i alla fall jag.
.
Tillsammans kan vi göra det vi inte fixade att göra ensamma... t.ex. att bli drogfria.
.
Om vi vill ha en fungerande missbruksvård i Halland så vill det nog till att vi kan samarbeta... och det tror jag verkligen att vi kan... på alla plan... det handlar väl som vanligt om att våga släppa tagen och lita på processen... för jag är helt övertygad om att alla inblandade vill att det ska bli bra... och vill alla samma sak... ja då är det väl bara att köra... eller hur?
.
 

Studiebesök...

... med brukarrådet.
.
Idag så ska vi på Hallands brukarråd göra ett studiebesök på Nordhemskliniken i Göteborg... och det ska bli himla intressant... vi i brukarrådet har nämligen bestämt oss för att kolla upp lite hur beroendevården ser ut utanför Halland... för nu när det ska läggas in ett förslag om hur vi vill att det ska se ut i framtiden i Halland så kanske vi inte behöver uppfinna alla hjul en gång till... och vi har hört talas om att det kan finnas en hel del lärdommar som vi kanske kan använda oss av i Halland... en av dem kan vara hur man från sjukvården jobbar tillsammans med ideella föreningar... en fågel har kvittrat i mitt öra om att ett sådant samarbeta kan vara möjligt.
.
Vi vill också vara med och påverka när det gäller beroendevården i Halland... så klart.
.
Jag tycker att det är så häftigt att vi i brukarrådet ger oss ut på detta studiebesök... för det kan ju aldrig vara helt fel att lära sig hur det fungerar någon annanstans... och ha bra på fötterna när vi lägger fram hur vi vill att det ska se ut i framtiden i vårt län... kunskap har väl aldrig varit fel... och så är det ju alltid spännande att göra saker tillsammans.

Direkt...

... från en presskonferans.
.
Strax så dundrar de in... medierna... och vi är redan på plats... brukarna och vår repensentant från Region Halland (landstinget) som hjälpt oss under hela resan med brukarrådet...och som vanligt så verkar det lösa sig med det tekniska i absolut sista sekunden... det var ju tur... för vi har en film som vi vill visa upp för medierna nu  när vi ska presentera vårt projekt och Brukarrådet i Halland... ett för övrigt ovanligt väl fungerande brukarråd har jag förstått... kanske funkar det så bra för att vi har kunnat samlas under en enda fråga som vi varit helt överens om att driva... nämligen en fungerande tillnyktringsenhet i länet... vi vill nämligen att ALLA som vill ska få en möjlighet att kunna bryta med sitt missbruk... vi tycker att det borde vara en mänsklig rättighet i ett land som Sverige.
.
Allt går inte alltid som på räls... men visst fan ska alla som vill bli drogfria få chansen... eller hur?
 

Godmorgon...

... måndagsmorgonen.
.
Så var det då måndag igen... och väldigt mycket vardag... fast å andra sidan så är måndagsmorgnarna nu för tiden ganska trevliga... inte alls som de var en gång i tiden... måndagarna på den tiden då jag både hade jobb och missbrukade var fasansfulla vill jag minnas... gruset i ögonen gigantiskt... ångestklumpen i magen fasansfullt tung att bära... för att inte tala om de fruktansvärda sanningar som började uppenbara sig i mitt medvetande... om allt som hade kunnat hända under helgen som gått... kort sagt... måndagsmorgnarna som en arbetande aktiv missbrukare var inget jag längtade efter.
.
Idag så ska vi presentera för pressen hur en liten del av vården för en missbrukare ser ut i verkligheten.
.
Det är skillnad på måndagarna nu när jag är drogfri... som idag... om någon timme ska vi ha en presskonferans med brukarrådet... och det ser jag fram emot... för vi ska presentera brukarrevisionen vi genomförde på PIVA Varberg i somras... en revision där de som var intagna på avdelningen fick ge sin syn på hur det var att nyktra till på den avdelningen... vi snackar om hur vården ser ut när du är intagen för avgiftning... ur ett brukarperspektiv.

Helt slut...

... i kolan.
.
Dödstrött efter en heldag i service... det tar på krafterna att engagera sig... och även om vi inte anstränger oss fysiskt så är jag just nu tröttare än trött... och då mest mellan mina öron faktiskt... men... det är det värt... en dag i service ger mig samtidigt energi... för jag vill verkligen engagera mig i saker som är bra för oss som väljer att leva ett drogfritt liv... och ingenting funkar av sig själv... inte ens NA.
.
Det kommer att bli ett Gullbrannakonvent även detta år... tack vare att några vill göra service.
.
Jag är jättetacksam över att det fanns människor som gjorde den servicen som hjälpte mig att hitta till ett drogfritt liv... ett liv bättre än vad jag någonsin kunde drömma om... tacka fan att jag vill ge tillbaka det som så frikostigt givits till mig... därför gör jag service. 

Att göra någonting...

... för någon annan.
.
Idag så ska jag iväg på ett distriktsmöte med mina vänner i NA... vi ska göra service... vilket i praktiken faktiskt till största delen innebär att vi ska göra någonting för någon annan... för själva anledningen till att vi träffas är ju att vi ska göra vårt bästa att följa vårt enda huvudsyfte... vilket är att föra budskapet vidare till den beroende som fortfarande lider i sitt missbruk... och vårt budskap är att det finns ett liv utan droger... ett liv bättre än vad någon av oss säkert hade vågat drömma om... och så har vi då kommit på att det bästa sättet att behålla någonting är genom att ge bort det... och att föra budskapet vidare är någonting som JAG mår himla bra av.
.
Ett drogfritt liv är någonting som ALLA narkomaner och alkolister borde få ett erbjudande om.
.
Konstigt nog så har jag nog inte hittat någonting som funkar bättre för mitt egna mående än att göra någonting för någon annan... och då ska ni veta att jag verkligen försökt... länge och på ALLA möjliga sätt och vis... men paradoxen i att göra någonting för någon annan är att det är då vi gör någonting för oss själva... det var som en snubbe sa på ett konvent för ett tag sedan... "Jag kan åka på ett konvent för någon annans skull" ... Och idag så fattar jag i mitt hjärta vad det var han menade... det är verkligen sant när vi säger att vi kan bara behålla någonting genom att ge bort det... för gåvan är ju att ha någonting att ge bort.

Bonusen...

... är en skön känsla i magen.
.
Så gjorde jag då det jag skjutit upp så länge... det där som jag inte ville göra... och belöningen låter inte vänta på sig... jag firade direkt med att slänga in en tvätt i maskinen... för att sedan laga mig en god middag... och jag mår som jag förtjänar... ypperligt... så klart... det gör man väl alltid när man gjort det där man inte riktigt orkade att göra... eller hur?
.
Att sitta och tjura och tycka att livet suger händer väl även mig ibland... dock inte idag.
.
Ibland så händer det att jag tycker livet suger... och någon gång är det ju faktiskt så... livet på livets villkor är inte alltid en dans på rosor... men... om jag går till mig själv så har det hänt fler än en gång att mitt sunkiga mående berott på att jag inte gjort det jag borde göra... det kan handla om praktiska grejer... tvätta, damsuga... städa toaletten... eller så kan det handla om att jag borde ringt min sponsor för länge sedan... "glömt" bort att gå på några möten... eller vad fan som helst... vad jag vill komma fram till är att många av mina "dåliga" mående beror på att jag struntat i att ta mitt eget ansvar... och tvärtom... flertalet av mina lyckliga stunder beror faktiskt på att jag gjort saker som jag borde gjort... ofta för länge sedan.
.
Och jag måste få lov att säga att det känns himla bra just nu... jag kan lätt lägga mig framför TV:n och kolla in en film eller något... med en skön känsla i min mage... för idag gjorde jag det jag borde gjort... för länge sedan.

Vill inte, vill inte...

... måste.
.
Efter att ha sovit lite längre än vad jag gjort de senaste dagarna så sitter jag nu här i mitt älskade kök och käkar mig en frukost... funderar lite över vad jag behöver göra idag... eller nä nu ljög jag... jag VET vad jag ska göra idag... jobba med en massa papper som skulle varit klara för lääääänge sedan... och jag skulle fortsätta att ljuga om jag sa att det är någonting som jag ser fram emot... nej det är verkligen en "vill inte, vill inte, måste" grej som jag bara behöver göra direkt utan att tänka så mycket på det... vissa saker försvinner ju inte bara för att jag stoppar huvudet i sanden och låtsas som om det regnar... tvärtom... de växer ju snarare och skapar massa en massa inre stress hos mig... så jag får väl bara ta tag i det och kalla det för "friskvård" istället... för jag har en liten aning om hur jag kommer att må när jag väl är färdig med det arbetet.
.
Min frukost är en bra och himla nyttig start på dagen... under alla nyttigheter ligger det yogurt.
.
Och nu när jag ändå ska arbeta hemifrån och inte behöver lämna mitt hus på hela dagen så hinner jag väl med att tvätta lite tvätt och kanske köra över mitt hem med dammsugaren också... men... det viktigaste först... mitt kaffe och min frukost... sen är jag redo att ta tag i det jag inte vill men måste göra... och det ska bli skönt att äntligen få det gjort.

En tåg...

... Blogg.
.
En av mina medresenärer missar bussen... Så det blir lite stressigt att hinna med tåget... I sista sekunden slänger vi oss på vår vagn och allt är lugnt... Tror jag... Konduktören vill se vår biljett och jag sträcker fram ett kort som vi fick igår ... Nja säger konduktören... Det kortet använder man för att KÖPA biljetten... På stationen... Vilket i praktiken innebär att ni just nu tjuvåket på mitt tåg... Hupp... Säger vi... Tack och lov så är det en väldigt snäll konduktör så hon hjälper mig genom att på nästa station visa mig hur man köper en giltig biljett i en biljettmaskin...
.
... Summa summarium så slutar det hela med att vi åker lite billigare och att jag får behålla ett kort med pengar som jag kan använda nästa gång jag åker tåg... Det kallar jag för service... Öresundtåget äger.
.

En dag till...

... i Lund.
.
Det var lite skoj att träffa en ny grupp studenter som gick samma kurs som vi gjorde i höstas igår... och att se denna gruppens dynamik... deras process hade ju knappt börjat än... det var ju bara någon dag sedan de träffade för första gången... lite nostalgi kände jag... samtidigt som jag kunde tänka tanken att det är skönt att jag inte är elev på Lunds Universitet längre... för det lockar inte mig det minsta... skolvärlden är en rätt sluten värld och jag vill nog ha så mycket mer i mitt liv... lärandet är ju inte så begränsat som det blir i en skola... och jag är faktiskt rätt glad över att ha fått den insikten bekräftad ännu en gång... och det är i det "verkliga" livet som jag vill leva mitt liv... jag är en praktisk kille... teorier gör mig ofta väldigt trött.
.
Det är ute i verkligheten som jag lär mig hur livet funkar... på riktigt.
.
Missförstå mig rätt nu... jag är väldigt tacksam överv att få chansen att få gå på Lunds Universitet... det har gett mig hur mycket som helst... och jag ser fram emot denna dagen... jättemycket.

Pappa-projektet...

... är mycket intressant.
.
Första dagen i Lund... och det minst sagt intressanta "pappa-projektet"... vi är ett gäng pappor där som snackar om hur vi upplever vår papparoll... med focus lite grann på missbruk och omhändertagna barn... och föräldrar också för den delen... en mycket intressant reflektion som jag fick till mig under första dagen var skillnaden på mammor och pappor... hon som håller i det hela hade ju haft en "mamma-grupp" tidigare... och hon la märke till att vi (papporna) pratade mycket om mammorna medans de (mammorna) inte ens nämde papporna... och det tycker jag var intressant och väldigt talande.
.
Det är ett "pilot-projekt" som vi håller på med just nu... och det är så klart spännande.
.
Det blev en väldigt lång dag och jag är ganska trött nu... eller ganska är fel... jag är väldigt trött efter en heldag på Lunds Universitet... det är något med det där att sitta på¨en skolbänk som fullständigt tar musten ur mig... kanske att jag blev en liten smula för engagerad... hoppas att jag kommer ihåg att andas i morgon.

Himla tidigt...

... att stiga upp.
.
Klockan ringde 05.25 i morse... och jag skulle ljuga om jag säger att jag hoppade ur sängen pigg som en mört... lite väl tidigt för mig kan njag tycka... men visst... jag steg upp direkt och låg inte kvar i sängen fast det kändes alldeles extra varm och skön denna morgon... jag är av den åsikten att när klockan ringer så går jag upp... att ligga och somna om flera gånger innan jag hasar mig upp ur sängen är inte riktigt min grej... det skulle ge mig helt fel signaler på hur jag vill möta min dag... att somna om innebär ju att jag på ett mycket praktiskt sätt berättar för mig själv att jag hellre ligger kvar i sängen än går upp och välkomnar ännu en ny dag fylld med möjligheter... och en sådan dag vill ju inte jag missa... så jag går upp direkt när klockan ringer.
.
Om en dryg timme sitter jag på tåget på väg till Lund... för att delta i ett pappa-projekt.
.
Idag så ska jag medverka i ett "pappa-projekt" på universitetet i Lund... och jag är väl inte riktigt på det klara med vad det innebär... än... men jag är helt övertygad om att det kommer att bli intressant... min erfarenhet av att medverka i saker och ting arrangerade av Lunds Universitet är väldigt positiv... jag har ju gjort det förut... och även denna gång så tror jag att vi på något sätt att samarbeta med studenter från skolan... det ser jag fram emot... men annars så får jag be om att återkomma med en liten rapport om vad ett "pappa-projekt" nu kan vara för något... i vilket fall som heslt så ska det bli spännande att ta reda på det.

Gör om...

... gör rätt.
.
Ibland så kan jag bli så himla trött på mig själv... och just nu är ett sådant tillfälle... jag har nämligen en förmåga att fixa till grejer när det gäller datorer som inte är att rekomendera... gör för fan inte som jag... för jag rusar fram utan att läsa någon form av instruktioner och bara trycker och knapprar på allt som kommer i min väg... på något underligt sätt så brukar det lösa sig till slut och saker och ting fungerar utan att jag har en blekaste aning om hur det gick till... så långt är ju allt gott och väl... men när det krånglar och jag som nu ska installera om ett verktyg som gör att jag kan göra ändringar på vår hemsida så är det kört... eftersom jag ju inte hade en aning om hur jag gjorde för att det fixa det förra gången.
.
Kärlek löser inte allt... och kärlek är inte känslan jag känner när det krånglar med datorerna.
.
Jag behöver lära mig att andas och ta det lugnt när det gäller en hel del i mitt liv... ta mig tid att lära mig saker och ting "på riktigt"... och det gäller inte bara datorer... även om det blev så himla uppenbart precis nu när det strulade till sig med vår hemsida... att mitt sätt att fixa saker och ting inte alltid är så himla bra... och jag hoppas verkligen att jag har tålamodet att denna gång göra om och göra rätt.

Kardemumma...

... är gott.
.
Jag har lagt till en ny ingrediens i min frukost... kardemumma... bara doften får mig på gott humör... och lärdomen jag nu drar av detta så här tidigt på morgonen är att något bra... alltid kan bli bättre.
.
Att börja dagen med en frukost har föga förvånande visat sig vara ett riktigt lyckodrag... det råder ingen som helst tvekan om att jag mår betydligt bättre sedan jag började käka frukost varje morgon... att jag sedan kombinerar det med att gå upp en halvtimme tidigare för att ge mig själv tid att vakna i lugn och ro... ja det gör väl inte mina morgnar sämre direkt... kort sagt... en bra start på dagen är någonting som jag kan rekomendera.
.
Med lite planering och en viss omtanke om mig själv kan jag skapa fina förutsättningar för dagen.
.
Det spelar inte så stor roll vad det är för väder ute när jag tar hand om mig själv... mitt mående är inte alltid beroende på yttre faktorer... jag kan påverka mig själv... att käka frukost är bara en i raden av shyssta saker jag gör för mig själv just nu... att laga riktigt käk hemma har blivit allt viktigare... liksom att ge mig själv en stund att vakna ordentligt på när jag stiger upp... för att inte tala om att jag börjat gå hos en terapeut... har det städat och fint hemma... gör skillnad på mitt privatliv och yrkesliv... ja listan kan göras längre... och... även om det är bra... så kan det hela tiden bli bättre... att ge mig själv kärlek och omtanke har visat sig vara en väldigt god idé... någonting som jag verkligen vill ge bort... för som alla ju redan vet så kan vi ju bara behålla något genom att ge bort det... så ge er själva lite extra kärlek idag... bara för att ni kan.

Det händer grejer...

... hos terapeuten.
.
Rackarn vad duktig hon är min terapeut... kanske kan det bero lite på att jag är väldigt villig till att göra en förändring... men ändå... hon hittar snabbt rätt och det känns lite som om hon ser rätt igenom mig... vilket väl är lite av själva meningen med hela grejen... jag vill ju ha hjälp med att klä av mig mina olika roller och hitta in till mitt sanna jag... och ja... jag känner mig väldigt hoppfull... det är nästan så att jag blir en smula förvånad... kan det verkligen vara så här... får jag lov att säga... kanske fel ord men ändå... enkelt.
.
En sak är i alla fall helt säker... det bor inget monster inne i mig... jag är en shysst kille på riktigt.
.
Jag har inte alltid varit särskilt villig att låta någon hjälpa mig att hitta mig själv... "kan själv" har väl tyvärr varit ett av mina honörsord... "ensam är stark" är en annan gammal klycha som jag gått omkring och burit på... och det är förvånande hur hårt dessa i sak helt sinnesjuka påstående har suttit fast i mig... och tyvärr måste jag nog erkänna att de fortfarande gör sig påminda lite då och då... även om jag tack och lov sakta men säkert håller på att tillfriskna från dessa väldigt destruktiva ovanor... långsamt, långsamt sker det mirakel även med mig... och det mina vänner är himla skönt... för jag vill faktiskt vara fri... på riktigt.

Besök nr. 2...

... hos terapeuten.
.
Det är inte utan att jag är en liten smula nervös... eller nervös är nog fel ord... en lite spänd förväntan speglar nog bättre känslan jag känner inför mitt andra besök hos terapeuten... och kanske behöver jag tillämpa lite av det jag fick med mig första gången... typ att andas... för förväntningar är lite luriga... jag vill nog hellre bara ta det lite som det kommer... har jag för stora förväntningar så lär jag med stor säkerhet bli besviken... det är i alla fall min erfarenhet av att bygga upp för stora luftslott mellan öronen.
.
Kommer ihåg i min ungdom när jag var ute och tågluffade... hur jag byggde upp stora förväntningar om hur det skulle vara när jag nådde fram till ett visst resmål... levde liksom in mig så mycket i mina egna förväntninger och fantasier att ett besök i verkligheten nästan aldrig kunde matcha mina egna drömmar... så även om det blev hur bra som helst så kändes det nästan som om ag redan hade varit där... i bästa fall... oftast så kunde tyvärr inte verkligheten leva upp till mina drömmar... och då blev jag så klart besviken... fast å andra sidan... när jag tänker efter så var det en väldigt lärorik upplevelse... för det var då jag lärde mig att det är resan som är målet.
.
Det är resan som är målet... här och nu rullar livet förbi och väntar på att få upplevas.
.
Men visst... även om jag just nu gör mitt allra bästa för att ta det lite som det kommer så ska jag i ärlighetens namn få lov att berätta för er... att jag inte riktigt kan sluta fundera lite över hur det ska bli hos min terapeut idag... jag är ju trots allt inte mer än människa... och det enda jag kan kräva av mig själv är att göra så gott jag kan... det räcker långt.

Hem...

... sköna hem.
.
Jag gillar att komma hem idag... städat och fint... massa sterarinljus brinner runt omkring mig och jag gillar verkligen den "mysfaktorn" som det innebär... stearinljusen sprider både värme och sinnesro... och just nu sitter jag här mätt och belåten efter att ha fått i mig lite god mat... som jag själv lagat... vilket jag är både stolt och glad över... att laga gott käk till mig själv har ju inte direkt varit någon av mina bästa sidor tidigare... men nu har jag faktiskt fixat det i flera veckor... och det känns himla bra ska ni veta.
.
Mina stearinljus har visat sig vara en av mina bästa investeringar på mycket, mycket länge.
.
Jag märker verkligen skillnad på att vara här hemma sedan jag fått en liten annan struktur på mitt liv här... att gå upp en halvtimme tidigare på morgonen och tillåta mig att vakna med en frukost och kopp kaffe i stearinljusens sken ger mig en bra start på dagen... att laga riktig mat när jag kommer hem på kvällen gör att jag känner mig nöjd med mig själv... och att jag är betydligt sparsammare med mitt TV-tittande ser jag som ett kvitto på att jag börjar trivas betydligt bättre i mitt hem än... ja typ någonsin.
.
Ja som det kan bli... tror minsann att jag ska skriva en fråga i mitt stegarbete nu också... mycket vill ju ha mer.

Förtroende...

... och frihet.
.
Börjar denna vecka med att åka och lyssna på hur Örebros brukarråd funkar... det ska bli spännande... de har blivit nerbjudna till Halland och då fick även vi på Halland brukarråd möjlighet att skicka två repensentanter för att lyssna på dem... varav jag då är en av dem... och jag bara tackar för det förtroendet... bara det faktum att jag har ett förtroendekapital är egentligen ganska stort om man tänker efter... visserligen så tar jag det för givet nu för tiden men jag är ju trots allt en alkolist och narkoman... en grupp i samhället som oftast har förbrukat sitt förtroende för... ja typ alla... det hör ju liksom till missbruket att ljuga och manipulera mest hela tiden... inte minst för sig själv.
.
I detta hus bor en kille som ni kan lita på... och det känns himla skönt ska ni veta.
.
Jag har väl alltid ansett mig vara en väldigt ärlig kille... men om sanningen ska fram så gjorde mitt missbruk även mig till en stor lögnare... bara det faktum att jag i över trettio år missbrukade alla möjliga droger utan att inse att jag hade ett problem är väl bevis nog... idag däremot så anser jag mig vara en kille som man kan lita på... och nu när jag sitter här och lovar mig själv att inte peta i mig någon drog idag... oavsett vad som händer... ja då har jag inga som helst problem att lita på det... och det gäller faktiskt det mesta... jag har några tider att passa idag... människor litar på att jag kommer att dyka upp... och det gör de rätt i... för idag kan de göra det... häftigt... den insikten får mig att känna mig... fri... fri att kunna ta ansvar för mina egna handlingar och mitt eget liv.

Att ta sig själv på...

... allvar.
.
Jag är en sann mästare på att slingra mig... är det något som känns obekvämt för mig så slänger jag bara på mig en mask... blixtsnabbt... jag hinner inte ens reagera själv... jag bara är en i en annan roll innan jag hinner säga bu... och de flesta av mina roller handlar nog tyvärr om att slippa ta mig själv på för stort allvar... och detta har jag nog sett som en tillgång den största delen av mitt liv... under parollen att min humor har givit mig möjligheten att bearbeta de jobbiga bitarna av mitt liv... och visst... lite ligger det väl i det... men helt ärligt... är det något som jag behöver vara ledsen för och kanske t.o.m. gråta en skvätt över så känns det kanske inte helt rätt att skratta åt det... det är inte att ta sig själv på allvar... det börjar jag fatta nu.
.
Snart dax att ta den här snygga killen på allvar kan jag tycka... det är han minsann värd.
.
Nu är det ju inte så att jag ska ligga hemma i min kammare och grubbla mig igenom resten av mitt liv... nej för fan... livet ser ju inte annorlunda ut idag mot vad det gjorde igår... men kanske ska jag göra mitt bästa för att åtminstonde befinna mig i den känslan som jag känner och inte fortsätta med att slingra mig från mig själv... för vem tror jag att jag lurar egentligen?
 

Verkligheten...

... en tidig lördagsmorgon.
.
Jag vaknade tidigt idag... kan visserligen bero på att jag la mig rätt tidigt i går kväll... och jag gillar grejen med att gå upp tidigt och få lite tid att vakna i lugn och ro... vilket kan behövas ibland... kanske t.o.m. för det mesta om jag ska vara riktigt ärlig... och det är inte utan att jag också börjar förstå att det händer en hel del i mitt liv just nu... det är min verklighet... vilket framstod rätt klart för mig efter att jag föreläst igår... när jag föreläser så brukar jag komma i kontakt med hur mitt liv ser ut för tillfället... och igår var inget undantag... ta bara det där med att ha börjat gå hos en terapeft... ojoj, vad det sätter igång känslor i mig... jag börjar närma mig verkligheten om mig själv... i mig själv... och det mina vänner... det är en himla spännande resa vill jag lova.
.
Det verkar som om jag snart inte hinner springa ifrån mig själv längre... och det är nog bra.
.
I hela mitt liv så har jag mer eller mindre sprungit ifrån mig själv... och det har jag nog behövt... alla mina masker och olika roller som jag levt i har hjälpt mig att överleva utan att gå sönder... så jag är tacksam över dem... men nu så är det dax att träffa killen bakom alla dessa masker... och tro mig när jag säger att jag ser fram emot det... för jag har ingenting att vara rädd för längre... jag vet att jag är en shysst kille och att det inte bor något monster inne i mig... bara en liten kille som också vill vara med... och jag kommer ihåg när jag pratade om den sidan i mig själv förra gången... då kallade jag den för... "lilla peter".
.
Nu fundarar jag på om inte "lilla peter" är mitt sanna jag... på riktigt.

Föreläsning...

... igen.
.
Första föreläsningen i år... Tullen i Malmö... och jag känner mig laddad... ja faktiskt... ser riktigt fram emot att få stå framför ett gäng intresserade människor och prata om känslor och andra mänskligliga saker... det är skönt att vara igång igen... och lite spännande... vad kommer att hoppa ur min mun denna gången... det har ju och håller på att hända saker med mig... Bali-resan öppnade upp portar som jag försöker att hålla öppna och jag har ju t.o.m. börjat gå hos en terapeft... kanske kommer jag att prata lite om att "flytta hem"... vilket är ett av mina "nya" projekt... ja vem vet vad jag kommer att prata om... inte jag i alla fall.
.
Denna föreläsningen kommer nog inte att handla så mycket om Zlatan utan mer om mig själv.
.
Jag har mitt manus och kommer naturligtvis att hålla mig till det... men det är i mina "utsvävningar" som jag själv brukar få rreda på var jag befinner mig i mitt eget liv... och det är ju alltid lika spännande.

Vem är jag...

... egentligen?
.
Det dyker upp lite tankar av alla de slag mellan mina öron... och det är väl helt normalt... men jag kan ändå inte låta bli att undra vem jag är... egentligen... jag har ju alltid haft lite svårt för att se mig som "normal"... och kan ibland undra om det finns någon som på riktigt anser sig vara helt... "normal"... är vi inte alla lite "speciella"?
.
För visst är det väl ändå så att vi alla vill vara... lite... "speciella"... och då allra helst för någon som vi själva tycker är "speciell"... eller?
.
Allra helst så vill jag nog vara "speciell" tillsammans med någon som jag tycker är "speciell".
.
Det händer mycket mellan mina öron just nu... och mötet med terapeften igår satta också igång en hel del varksamhet... som att jag börjar fundera lite på vem jag är... egentligen... undrar om de tankarna är bra för mig?

Landar...

... i mig själv.
.
Sätter mig ner framför min dator och landar... det har hänt mycket för mig idag... dels en massa rena arbetsgrejer men det är för ovanlighetens skull inte det största för mig denna dagen... nä... då är det mycket större att jag bjudit hem några goda vänner på middag och fotboll... att Sverige förlorade matchen betyder inte så mycket... det stora för mig låg på ett helt annat plan... på den rent personliga planhalvan så att säga... och jag är riktigt lycklig över att det blev en bra kväll... och att jag lyckades laga en riktigt god middag till oss... som en av killarna sa... 8 poäng av 10 möjliga... och han slösar minsann inte på poängen i onödan.
.
Att stanna upp och landa i mig själv är någonting jag nog borde göra lite oftare... faktiskt.
.
Men den riktigt STORA händelsen för mig idag måste nog ändå varit mitt första besök hos terapeften... det var minsann någonting som fick mig att tänka till lite extra... hon var riktigt vass och jag tänker göra mitt allraste bästa för att hon ska kunna hjälpa mig att få kontakt med mig själv... på riktigt... och vet ni vad... jag känner stort hopp om att det kommer att bli hur bra som helst till slut... även om jag mer än väl förstår att det kommer att ta sin tid... men det är det med all säkerhet värt... det kan jag verkligen känna nu när jag sitter här och landar denna dagen... processen är igång... skönt... det känns både lite skrämmande och väldigt, väldigt hoppfullt på en och samma gång... men mest hoppfullt faktiskt om jag tänker efter.

Fotbollskväll...

... med grabbarna.
.
Idag så är det fotbollskväll med grabbarna hemma i Brännebassalt... och jag har lagat käk till allihop... eller det lät kanske som om vi var hur många som helst... vi blir fyra stycken... och jag hoppas verkligen att käket blir bra... det hör inte till vanligheterna att jag bjuder hem några vänner på en middag... detta är väl nästan första gången faktiskt förutom de gånger då vi varit hur många som helst och gjort något tillsammans... typ grillat korv eller firat midsommar... denna gången är vi några få som ska käka och se på fotboll tillsammans.
.
Jag brukar se på fotboll ensam i mitt hus... idag så blir det annorlunda... skoj.
 

Jag vaknade...

... i ett vinterland.
.
Nästan så att jag blev lite orolig först... skulle jag kunna ta mig hemifrån nu på morgonen... men visst... även om det har snöat rätt mycket inatt så har jag ju vinterdäck på bilen och det ska nog inte vara några som helst problem att ta sig ut till "stora vägen" för mig... och jag slipper sitta och vänta på att min bonde ska komma och skotta vägen hos mig... vilket ibland kan dröja några timmar eller i värsta fall någon dag.
.
Det känns alltid som en stor befrielse när bonden kommer förbi och plogar vägen in till mitt hus.
.
Idag så är jag på väg till Ljungby för en spännande dag... inte bara det att vi ska ha ett styrelsemöte där vi ska planera lite inför VågaVa:s framtid...då är jag nog mer spänd inför det faktum att jag idag ska besöka en terapeft för min egen del... för efter snart 15 års drogfrihet så kanske det är dax att rota lite djupare i mig själv... och då behöver jag hjälp av ett proffs... och vad det innebär har jag inte den blekaste aning om... men att det är bra för mig är jag helt övertygad om... för visst finns det lite vägar som behöver skottas mellan mina öron också... vägar ner till mitt känsloliv.

De hälsar på lite då och då...

... mina röksug.
.
Lite stolt är jag nog trots allt för att jag hitills har lyckats hålla mig till min plan... att fortsätta leva rökfri på denna sidan ekvatorn... det har varit relativt enkelt... men... jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte är röksugen... för det är jag... ibland mer ibland mindre... men röksugen är jag... några gånger varje dag faktiskt... och det är lite av att börja om från början igen... för visst har röksugen blivit allt tydligare och betydligt starkare efter min rökperiod på Bali... men jag är ändå förvånad över hur enkelt det är att leva rökfritt... och jag förstår också om det provocerar en och annan när jag påstår det... men ni måste ha förståelse för att detta är mitt sätt att bli rökfri.
.
När jag väljer att röka så blir det så himla tydligt för mig att det handlar om allt eller inget.
.
Jag kan inte hålla på att kludda när det gäller rökningen... kontroll och all form av feströkning är uteslutet... och att krångla till det med alla dessa sluta röka prylar hade bara fått mig att flippa över... nej för mig är det viktigt att göra det enkelt... ja tack eller nej tack helt enkelt... allt eller inget.

Brukarråd...

... är bra grejer.
.
Om en lite dryg timme så kommer jag att befinna mig i Falkenberg för att medverka i ett brukarråd... och för er som inte vet vad ett brukarråd är för något så kan jag väl säga som så att det är alla vi som har praktiska  erfarenheten av någonting... och i detta fallet så handlar det mest om missbruk... vilket ju jag har lärt mig väldigt mycket om i mitt liv... min praktiska utbildning var väldigt lång... och för er som inte riktigt bestämt er för vad ni vill göra med era liv så kan jag väl säga så här... den utbildningen är inget att ha... den är fan helt livsfarlig... de flesta av mina kurskamrater dog.
.
Det är därför jag är med i ett brukarråd... för att få andra som valt samma "utbildning" att hoppa av och göra något annat i stället... typ leva ett liv som man kan njuta av.
.
Som drogfri så finns det möjligheter att göra precis vad som helst av livet... det är frihet.

Allt...

... Är inte som jag vill.
.
Mitt liv är väldigt levande och det gillar jag ... Det händer fantastiska saker och just nu älskar jag verkligen att få vara peter i denna verkligheten som jag lever i ... Men det innebär inte att allt är som jag skulle vilja att det var ... Långt ifrån... För även om jag just nu är en väldigt lyckligt lottad kille så finns det fortfarande mycket jag vill ändra på... Det kan vara på det personliga planet eller rent allmänt... Och att det finns saker som jag vill förändra tycker jag är bra... För då har jag saker att brinna för ... Saker som kan bli bättre... Och så är ju livet på livets villkor...precis som sanningen... I ständig förändring ... Vissa väljer att kalla det för... Utveckling.
.

Morgonstunderna...

... blir allt viktigare för mig.
.
Känslan av att ge mig själv lite tid att vakna på morgonen är... obetalbar... och bara tanken på att jag får i mig en nyttig frukost på köpet är nästan ofattbar... jag var ju i grunden en "5 cigg och två koppar kaffe-killen"... om jag överhuvudtagen hann dricka kaffe på morgonen... ofta vaknade jag upp på väg till jobbet när jag satt i min bil och kedjerökte mina rullade cigg utan filter... man kan lugnt säga att det är annorlunda idag... och själv ser jag mycket positivt på den förändringen.
.
Det känns himla bra att starta dagen på ett sunt sätt.

Att gråta...

... på riktigt.
.
Tittade på TV igår... en romantisk kärleksfilm... och tårarna rann nerför mina kinder... kanske inte i strida strömmar men en och annan tår trillade ur mina ögon... och den där känslan av att bara kunna andas inåt som jag kan få när gråten trycker på... en rätt behaglig känsla på något underligt sätt... för även om jag fortfarande har skador kvar från min barndom då man blev skammad om man grät och var pojke... det var ju av någon helt oförklarlig anledning inte tillåtet för pojkar att gråta på den tiden... det manliga idealet tillät helt enkelt inte det... tack och lov så är det väl anorlunda nu för tiden... eller?
.
Detta är faktiskt en kille som ingen annan önskar än att få gråta ut riktigt jävla ordentligt.
.
Egentligen så är det ju helt sinnessjukt att uppfostra en hel generation med så vansinniga ideal... att trycka undan känslor vilka det nu än må vara är ju inte bra... behöver jag gråta så behöver jag väl det... och jag vill gråta... jag vill gråta för en himla masssa saker... inte minst en massa "gammal gråt" som jag knappt kommer ihåg varför den bor i mig... men att den finns är helt uppenbart... och jag behöver nog faktiskt anlita proffisionell hjälp för att komma åt den... de som "uppfann" att "män gråter inte" ska bara inte få inte styra mitt liv längre.
.
För jag gillar att gråta... 

Att lägga sig i tid...

... har fått en helt ny innebörd.
.
I mina ungdoms dagar så spelade det inte så himla stor roll om jag "glömde" bort att sova en natt eller två... att gå till jobbet direkt efter en natts festande funkade hyfsat... såklart att jag var lite småtrött och inte i bästa form kanske men det var faktiskt inga större problem... nu är jag äldre och det ser inte likadant ut längre... går jag inte och lägger mig i tid utan är uppe lite längre än vanligt så får jag direkt betala ett pris... som nu... hela kroppen skriker åt mig... det känns som om jag har varit ute och supit hela natten... och det enda jag gjort är att varit vaken några timmar längre än vanligt... och jag känner mig fan bakis.
.
Det har blivit allt viktigare för mig att få sova ordentligt på nätterna... trist.
.
Att åldras har sina nackdelar... och fördelar... nackdelarna är för det mesta fysiska... som att jag blir så himla trött bara för att jag inte går och lägger mig i tid... eller insikten om att jag någon gång under en festlig kväll kan få tankar som "det är kanske dax att dra sig tillbaka nu"... första gången den tanken kom så tittade jag mig förvånat omkring för jag fattade inte riktigt att den tanken kom från mig själv.
.
Fördelarna med att bli äldre är också många... som insikten att det "bara" är kroppen som åldras och att man aldrig någonsin blir klar... det finns alltid något nytt och spännande att upptäcka för mig... och då inte minst om mig själv faktiskt... me like... utveckligt är alltid skoj... och nu när jag blivit lite äldre så är det inte så himla invecklat att utvecklas... tycker i alla fall jag... även om jag fortfarande inte riktigt fattar varför jag behöver sova om nätterna.
 
 

Ljus...

... och värme.
.
När jag är hemma så har jag börjat använda mig av stearinljus... de ger ett mycket behagligt sken och sprider inte bara den direkta värmen utan även en annan skön känsla av... värme... bara att vakna på morgonen och käka lite frukost och dricka en kopp kaffe vid köksbordet framför min dator ger mig sinnesro... stearinljusen ger mig ett inre lugn... lite av samma känsla som att sitta framför en brasa i trädgården... det är något visst med eld... något rofyllt och mycket behagligt.
.
Det är himla behagligt och rofyllt med levande ljus...
.
En sak som jag märkt den senaste tiden och som ett direkt resultat av att jag snöat in lite på hur det ser ut i mitt hem... är resultatet av att ordna det lite trivsamt runt mig... det känns nästan som om jag håller på att flytta hem på riktigt... nu kan man fundera lite över vad jag då bott de senaste trettio åren då min adress varit den samma... men sanningen är nog att jag mest förvarat mig själv mellan mina väggar... väldigt tragiskt eftersom jag ju bor hur häftigt som helst... men har man inte ro i sig själv är det ju himla svårt att finna ro någon annanstans.