PETERS BLOGG

... och föreläsning.

.

Idag så bär det iväg till Helsingborg för en föreläsning för blivande socionomer och brukare på mobiliseringskursen... och det ser jag som vanligt fram emot... det är en ynnest att få berätta om min syn på beroendesjukdommen för människor som kommer att jobba med detta i framtiden... och precis som vanligt så säger jag inte att mitt sätt att se på saken är rätt... bara att det är mitt sätt... och om någon har en annan syn så är väl det bara bra... jag gillar mångfald... och jag kan naturligtvis bara berätta om vad som fungerat för mig... min sanning är ju sann för mig.

.

... är inte idag.

.

Ni vet hur det är... man har planerat en liten resa... i mitt fall så drar jag ju till Trysil nästa söndag för att gå på det årliga "ski and recovery" konventet... i mitt tycke det överlägset roligaste konventet jag någonsin varit på... kanske för att det mest handlar om att åka bräda och umgås med tillfrisknandet under avslappnade skönt kravlösa former... men det var inte riktigt det jag tänkte på när jag började skriva här... nä... det var mest det där med att vara här och nu... om en vecka är ju inte idag... och idag är hur jag än ser det den viktigaste dagen i mitt liv... idag är den enda dagen då jag har möjlighet att påverka mitt eget liv... idag har jag valt att leva drogfritt vad som än händer... så idag är inte nästa söndag... idag är bara idag... och det är minsann inte så bara egentligen.

.

... koma.

.

Jaha det var en sådan där dag igen... ibland så kan jag logga in på min egen blogg och bara förundras över hur tomt det kan vara mellan mina öron... just precis idag så blev jag inte speciellt frustrerad (vilket kan hända lite då och då annars) utan mest bara... ja... förundrad... en inte helt obekväm känsla faktiskt... undrar om det är så här guldfisken känner sig i sin runda skål.

.

... går vidare.

.

Allt förändras... sanningen är inte statisk utan förändras hela tiden... vad som var sant igår behöver inte vara sant idag... verkligheten ser ut som den gör oavsett vad vi tycker och tänker... och ibland händer det saker som vänder upp och ner på tillvaron... och så länge det inte är världskrig så fortsätter konstigt nog bussarna att gå enligt tidtabellen (okej inte alltid) trots att våra känslor inte kan förstå detta vissa dagar... när vi har sorg är någon annan glad eftersom den människans verklighet ser helt annorlunda ut... livet är hela tiden i förändring... och om nu livet är sant... ja då måste ju sanningen också ständigt vara i förändring.

.

... hjälper vi varandra.

.

Det blev så påtagligt igår... att vi inte behöver vara ensamma om någonting... för när livet ger oss käftsmällar så är sällan lösningen att dra täcket över huvudet för att "slippa" från verkligheten på verklighetens villkor... tvärtom... det är i dessa stunder vi behöver människorna runt omkring oss... känslorna behöver få namn och vi behöver känna att vi slipper gå igenom någonting ensamma... någonsin.

.

... sjukdom.

.

Ibland så kommer verkligheten och knackar på dörren... brutalt och hänsynslöst... och visar mig hur viktigt det är för mig att fortsätta att behandla min beroendesjukdom... hänga med "rätt" människor, gå på mina möten och framför allt inte peta i mig den där första drogen... idag går mina tankar till alla de människor som drabbas av beskedet att någon de älskar har gått bort alltför tidigt... 

.

... och jag.

.

För inte så länge sedan så hade jag ju väldigt ont i mina armar... varför och vad det berodde på vet jag inte med säkerhet... så jag gjorde som man kan göra i vårt land där det inte kostar skjortan att ta del av vårdapparaten... jag gick till doktorn... långt i från en självklarhet för mig som för det mesta nog tror att allt jag drabbas av går över med tiden... och idag så ska jag röntgas... känns lite konstigt då mina problem inte ens är i närheten av dem jag hade när jag gick till doktorn... hade det kostat massor av pengar så hade jag nog tänkt efter både en och två gånger eftersom det inte känns lika akut längre... men handen på hjärtat... jag är glad över att jag får möjligheten att göra en ordentlig undersökning... så tack Gud för att jag bor i ett land där jag har råd att låta experterna göra ett utlåtande om vad orsaken till mina smärtor är... för ont... det vill jag inte ha.

.

... till förändring.

.

Jag brukar säga att all förändring börjar med acceptans... det låter enkelt och det är det också... men det är inte alltid så himla enkelt... ta bara det där med mitt drogande... jag varken ville, kunde eller hade förmågan att inse vidden av mitt problem den gången då det begav sig... vem vill erkänna ett totalt misslyckande... för mitt drogande var ingen annat än ett enda stort fiasko... från första gången då jag var ett litet barn kunde jag inte hantera droger... hur ska jag annars förklara min oförmåga till måttlighet... jag är killen som inte kan sluta när jag väl har börjat... det var inte på det sättet att jag planerade att bli omåttligt och redlöst berusad varje gång jag drack... tvärtom... jag ville ju bara ha den där sköna känslan av en berusning som måttligheten hade inneburit... grejen var väl bara att jag ville må lite bättre hela tiden... förståelsen av att jag egentligen inte mådde så himla bra och bara försökte fly ifrån mig själv och mina känslor slog mig aldrig... allt var ju omständigheterna och någon annans fel hela tiden... det var först när jag pallade att erkänna mitt totala misslyckande och la drogerna på hyllan som jag fattade vidden av mitt problem... och att problemet var jag... ingen annan eller något annat utanför mig själv... bara jag och min oförmåga att hantera någon form av drog... när jag väl accepterade detta faktum vände allt... och nu för tiden har jag ett liv bättre än vad jag någonsin vågade drömma om... och det enda jag behövde göra var att ge upp... då förändrades allt... precis allt.

.

... skägg.

.

Jag har ju blivit med skägg så här på ålders höst... och jag märker att ett skägg är någonting som påverkar mitt liv på lite olika sätt... inte bara det där att man kan se vad jag ätit till lunch... eller hur min mustach har en tendens att också vilja bli uppäten... snacka om hår i maten... skägget är också någonting som jag sitter och drar i mest hela tiden... jag har helt enkelt bytt ut mitt nagelbitande mot en ny liten snuttefilt.

.

... tavlor.

.

Nu var det ett tag sedan sist... men efter att vi möblerade om här hemma så fick vi ju samtidigt en helt ny målarverkstad... och idag när snön vräker ner på utsidan så kom känslan som sa att jag ville inviga den med att måla en tavla... att måla tavlor är rätt skoj när man väl kommer igång... glädjen över att kladda med färger på en duk är sann och äkta... det behöver inte bli så himla fint och bra... det är ju själva skapandet som är gåvan... sen blir det väl lite som det blir... själv brukar jag måla halvfärdiga produkter som jag kan fortsätta på när jag har lust... till slut så brukar det bli någonting av det... kanske som bara jag ser men det gör ju ingenting... jag målar ju bara för min egen skull.

.

... "ski and recovery".

.

Det slog mig nyss att det inte är långt kvar till en av årets stora höjdpunkter... den veckolånga resan till Trysil och lite tid på min bräda tillsammans med shysst häng med polarna... ja, jag vet... här och nu... men ändå... jag kan inte låta bli att ägna detta en tanke... och längta lite... visserligen så föll mitt löfte till mig själv om att detta året komma förberedd och lite mer vältränad än förra året... och det är ju lite sent att fixa benmuskler och kondis nu... men va fan... det är som det är... gubben får väl bara ta det lite lugnare i backarna.

.

... är tunga grejer.

.

Vi människor är ju ett flockdjur... och är det någonting som är viktigt på mitt arbete med VågaVa så är det just gruppdynamiken... att vi pratar med varandra istället för om varandra... varje dag har vi ett morgonmöte där vi kan berätta hur vi mår idag... detta forum är ett fantastiskt sätt att bygga en grupp som fungerar tillsammans... och tillsammans är nyckelordet... snacket om att ensam skulle vara stark är bara skitsnack... en grupp är defenitivt en kraft starkare än mig själv... och en bra grupp skapar en stark individ.

.

... underbar sport.

.

Det blev några timmar framför TV:n igår i sällskap med Zlatan och hans PSG... och jag njöt av underhållningen... fotboll är en väldigt vacker sport och jag imponeras av hur skickliga spelarna är... som en sann Zlatanist kan jag inte annat än förundras över denna vår svenska världsartist... det r bara att njuta så länge det varar... det lär nog dröja innan vi får uppleva något liknande med en svensk i huvudrollen.

.

kashmirkläder.

.

Nu är en ny laddning kashmirkläder från Nepal på väg till Sverige... ikväll så bestämmer vi exakt vad som ska skickas och jag är så glad över att kunna göra detta till en form av inkomst för mina Nepalesiska vänner... alla vinner på affären... inte minst kunderna som väljer att handla fina kashmirprodukter till ett väldigt lågt pris... jag är väl inte så mycket till försäljare men det spelar inte så stor roll... bra kvalitét till ett mycket bra pris säljer ju sig själv.

.

... bråttom.

.

Idag släpps stugorna till Gullbrannakonventet... och det gäller ju som vanligt att vara ute i god tid för att få en plats på detta populära sommarkonvent... så nu är det bråttom... så nu är jag på väg ner till Gullbranna för att hänga på låset när de öppnar... bråttom, bråttom.

.

... dag.

.

Igår kväll så tog jag på mig min kavaj och mina trånga finskor... och jag måste ändå reflektara lite över det här med skorna... nu är mina skor helt okej och anledningen att de känns så trånga är väldigt enkel... jag använder dem alldeles för sällan... några gånger till så kommer de att passa perfekt... men eftersom jag i grunden är en bekväm kille så tar jag ju hellre på mig mina converse de få gånger jag använder min kavaj... vad som slår mig är alla tjejer som helt uppenbart går omkring i väldigt obekväma skor... för att gå omkring i dessa högklackade skor kan ju bara inte vara bekvämt... eller har jag fel nu?
.
I vilket fall som helst så var det en trevlig kväll i Ljungby... det delades ut priser och käkades god mat... och det slår mig att jag nu för tiden inte har några som helst problem med att passa in i de flesta samanhang... visserligen så hade jag en uppgift att stå och prata lite på scenen vilket ju alltid gör saken lättare... men ändå... jag känner mig inte längre så annorlunda utan har accepterat att jag är mest som alla andra... vilket är ganska skönt när jag tänker efter... det har ju inte alltid varit på det sättet.

.

... om.

.

TV:n har ju en central plats i de flesta hem och så även hos oss... och idag så ska det möbleras om... vilket betyder att vår gigantiska soffa ska flyttas till ett nytt ställe i hemmet... ett projekt i sig... en rockad med vårt jättestora bord och ett gäng skåp och diverse andra prylar... ett minst sagt stort projekt... lägger man då till att TV:n följer med i denna flytt så kan ni ju bara tänka er... det handlar ju inte bara om att slänga upp en TV på en vägg... alla dessa sladdar... antenn och parabol... ström och digitalboxar... och man vill ju inte ha alla dessa sladdar hängandes lösa på väggar och golv... spännade... men som någon sa... "det finns inga problem bara förtäckta lösningar".

.

... till jobbet.

.

För de allra flesta så är det naturligtvis en självklarhet... men för oss som levt ett liv i utanförskap och lärt oss att göra saker och ting på vårat eget sätt så kan en sådan enkel sak vara svårt... då är det lätt att känslorna får styra istället och då kan det vara svårt att gå upp på morgonen... det är ju så himla skönt att ligga kvar i den varma sängen... resultatet blir då ofta att jag börjar dagen med en inre stress... och inre stress är ju obekvämt... och obekväma känslor jobbiga... då är det lätt hänt att det börjar poppa upp en hel del idioter i våra liv... för vem vill se sanningen som ju är att jag inte tagit ansvar för mina egna handlingar (eller ickehandlingar)... det är mycket enklare att hitta fel hos omgivningen... därav alla dessa idioter... och resultatet av detta kan leda till att jag känner mig ensam och isolerar mig... och då är jag illa ute... en ensam beroende är ju som bekant i dåligt sällskap... och dåligt sällskap för en missbrukare kan vara förödande... det leder allt för ofta till att jag återgår till ett aktivt missbruk... och ett aktivt missbruk kan vara dödligt... fast å andra sidan... när jag är död så behöver jag ju inte komma i tid till jobbet.

.

... och struktur.

.

Såg till min stora fasa att jag "glömt" att skriva någonting här idag... och det är väl egentligen inte hela världen för så himla mycket kloka ord kommer det inte från mina fingrar... men det är inte det som är grejen... för mig handlar bloggandet om struktur och rutiner... jag har gett mig själv ett löfte om att skriva någonting här varje dag... oavsett om jag har något att skriva om eller inte... tanken från början var helt enkelt att lära mig få ner ord och meningar i skriven form... vad det i sin tur kan leda till är av underordnad betydelse... även om det kanske till slut leder fram till mitt slutmål som är att skriva en bok... nu är jag långt ifrån detta mål och vet inte ens vad den i så fall skulle handla om... men... en vacker dag så kanske den idén kommer till mig och då vet jag att jag har nytta av att ha en struktur och rutin på mitt skrivande.

.

... och förändringar.

.

Det kan ta emot att göra förändringar... ofta så kör jag på i samma gamla fotspår och gör som jag alltid har gjort av gammal vana... då sker inga förändringar... vill jag ha ett annat resultat av mina handlingar så måste jag trots allt handla annorlunda... precis som med drogerna... jag vet inte hur många år som jag försökte kontrollera mitt drogande... det spelade ingen roll att jag bytte droger... satte gränser för mig själv... och vad det nu kunde handla om... resultatet blev ändå alltid detsamma... förr eller senare så hamnade alltid tillbaka på ruta ett... ingenting hände... det var först när jag accepterade att jag var hopplöst förlorad och inte hade något annat val än att göra någonting helt annorlunda... vilket i mitt fall var att bli helt drogfri... då började det hända saker... allt förändrades... allt blev annorlunda... allt blev så himla mycket bättre... jag blev fri att göra precis vad jag ville med mitt liv.

.

 

... inlägg.

.

Idag så vill jag bara säga hur tacksam jag är över att jobba med VågaVa... jag ser hela tiden mirakel hända runt omkring mig och blir varm i hela hjärtat av att tänka på det... det är med glädje som jag åker till mitt jobb varje morgon... bara det är ju en gåva av rang.

.

... sponsor.

.

Jag är inte killen som ringer min sponsor varje dag... långt därifrån... detta trots att jag kan lugnt säga att jag har 100% tillit till hans sätt att vägleda mig... han är definitivt en människa som jag kan hålla mig i om det blåser upp till storm i mitt liv... när jag tappar kontakten med mitt förstånd och känslorna tar över så känns det himla tryggt att ha någon som han att lyssna på... hans råd är alltid klockrena och jag vet med säkerhet att han bara vill mitt bästa i varje situation... naturligtvis så hade jag mått bra av att ringa honom betydligt oftare istället för att försöka komma på alla lösningar själv på mina egna problem... men... "kan själv" sitter djupt rotat hos mig... och då kan jag få för mig att jag inte behöver någon vägledning överhuvudtaget... det är så klart inte bra för mig... så idag så ska jag lyfta på luren... ringa min sponsor... och få den vägledning som jag så väl behöver... vilken lyx när man som jag har världens bästa sponsor.

.

... fortsätter.

.

Jag pratade precis med min vän i Nepal... han berättade för mig att de var lite skärrade efter det senaste skalvet i förrgår som mätte 5,5 på ritcherskalan... 10 skadade och ingen större förödelse men traumat när moder jord börjar skaka igen är naturligtvis stort efter det stora skalvet i april förra året... men annars så berättade han att livet fortsätter som vanligt i Kathmandu och vi kom överens om att fortsätta att försöka sälja lite kashmir i Sverige... och att han är väldigt tacksam över att kunna tjäna lite pengar på kuppen... Nepal är ett land där man behöver kontanter för att överleva.

.

... är oftast en dold lösning.

.

Det är lätt att fastna i ett problem... ge upp och tycka att livet är himla orättvist på det ena eller andra sättet... men egentligen så är ju bara ett problem en dold lösning... och jag tror faktiskt att vi behöver stöta på problem lite då och då för att växa som människor... allt kan tyckas väldigt enkelt när livet flyter på och visst kan det vara jobbigt när ett problem grusar vår vardag... men att hitta en lösning på ett problem kan öppna helt nya dörrar och få oss att se på vardagen med helt nya ögon... göra våra liv ännu rikare.

.

... så blev det så där tomt igen.

.

Att sätta sig ner framför datorn och skriva en blogg på morgonen är ju en rutin som jag har... vissa dagar (läs idag) så är det inte så himla lätt... det blir liksom helt tomt mellan öronen... ekot av den totala tomheten går genom mina fingrar och formas till ord... och ett krast konstaterande... idag så har jag helt enkelt inget att skriva om.

.

... är en del av min vardag.

.

Det var länge sedan jag läste en bok nu... sedan jag började använda mig av Storytel och börjat lyssna på böcker istället för att läsa dem har nu detta sätt att ta del av nya böcker helt och hållet tagit över... och jag gillar att sitta i min bil och lyssna på en bra bok... tiden bara flyger iväg och som en liten sidogrej kör jag även mycket lugnare än tidigare... vilket i sin tur gör att min bil drar mindre och min bensinräkning minskar... kanske inte till den grad att det betalar räkningen för mitt abonemang hos Storytel men det spelar mindre roll... jag gillar att lyssna på böcker och "läser" nog fler böcker än någonsin sedan jag börjat lyssna istället för att läsa.

.

... i sig själv.

.

Vart jag än åker så följer jag själv med... och om jag bara får gå till mig själv så tycker jag att det är den viktigaste resan i mitt liv... många var åren då jag gjorde allt som var möjligt för att fly från mig själv... min självkänska var så låg att jag hela tiden strävade efter att bli någon annan än den jag var... efter jag blev drogfri så startade en annan resa... att hitta hem i mig själv... och vet ni vad... idag så njuter jag av den resan... var jag än befinner mig.

.