PETERS BLOGG

... och harmlistor.

.

Jag håller ju på att... eller nu backar vi bandet... gör om gör rätt... ärlighet brukar ju vara längst... jag borde hålla på med att skriva i min harmlista... steg 4... ett helt fantastiskt steg enligt min uppfattning men tyvärr också det steget där jag av någon underlig anledning får skrivkramp... mina honörsord sen, ska bara och imorgon styr väldigt mycket när jag kommer till detta steg... varför vet jag egentligen inte... möjligtvis kanske något så enkelt som ren och skär lathet... omedvetet kanske det ligger djupare men det har jag inte så mycket koll på... jag vill väl helt enkelt inte vara killen som lägger min energi på att gå runt och harmas på ditten och datten hela tiden... så jag gör som vanligt... stoppar huvudet i sanden och lägger locket på min harm... ler och focuserar på allt som är bra i mitt liv istället... mycket trevligare att leva då ju.
.
Men visst... det finns att skriva om... jag är inte befriad från att känna harm även om det kan kännas så just nu när jag skriver om det här... eller... nja... när jag lyfter lite på locket så finns där allt lite grejer, personer och betende som jag kan störa mig en liten aning på... det ska jag ta tag i... sen... ska bara... men imorgon... ;-).

.

... är bra.

.

Jag är ju killen som nu mera gillar mångfald... det har visserligen funnits en tid i mitt liv där det var viktigare att ha rätt än att vara lycklig där jag kunde tillbringa ändlösa timmar med att diskutera ditten och datten i all oändlighet utan att därför komma till någon form av lösning... att idag (inte alltid det medges) ha möjligheten att förundrat lyssna på olika åsikter utan att omedelbart gå i försvarsställning och hävda min egen åsikt är stort... visserligen så har jag fortfarande mycket att lära av observerandets ädla konst... men Rom byggdes ju inte på en dag så jag får ha lite tålamod med mig själv... en av sakerna som jag lärt mig på min resa är befrielsen att kunna erkänna mina egna fel och brister... och hur skönt det är att kunna ändra mina egna förutfattade meningar och växa som människa... mångfald är i sanning en gåva.

.

... ikväll.

.

Det blir till att slå sig ner i TV-soffan och se på hur vårt landslag med Zlatan på plan tar sig an Tjeckien lite senare idag... känner att EM-febern börjar sprida sig i min kropp... och tro mig när jag säger att det är en njutningsfull känsla... heja, heja.

.

... och så finns det de som ljuger.

.

... motorsåg.

.

Ett av de säkraste vårtecknen för mig är den dagen då jag startar min motorsåg... brum, brum... trädet som stormen fällde bakom bilarna är puts väck... och med den nya filen var klingan så skarp att jag t.o.m. lyckades klyva några riktigt feta ekstammar som låg bakom huset... så nu får de bli en vägg som man kan stapla ved mot... min träningsapp i min klocka fick frispel och undrade vad i hela friden jag höll på med... jag är ju inte direkt killen som utsätter mig för fysisk aktivitet i onödan... men med en väl fungerande motorsåg... ja då jävlar händer det grejer.

.

... kommer på besök.

.

Samarbete i alla dess former är bra tycker jag... vi är så många som i grunden har samma mål när det gäller missbruk och för mig så är det självklart att samarbeta för att ge de människor som vill bryta ett missbruk bästa möjliga förutsättningar för det... därför så blir jag glad när jag tänker på att behandlingsenheten i Halmstad tar sig tid att komma på besök till oss på VågaVa... tillsammans är så mycket bättre än var och en för sig.

.

... uppdrag.

.

I helgen som gick slutförde jag ett uppdrag som jag tagit på mig i vår eminenta gemenskap... och det är en skön känsla att kunna se sig sälv i spegeln och veta att jag fullgjort mitt uppdrag... det är sådant som får mig att känna tillit till mig själv och min egen förmåga att fullgöra uppgifter... jag ger mig själv en klapp på axeln.

.

... försäljaren.

.

Jag är ingen försäljare... det är bara att konstatera... för även om jag har de bästa produkterna som går att köpa för en billig penning så krävs det tydligen mer än så... trodde nog att mina fina kashmirprodukter skulle sälja sig själva men så är inte fallet... man måste tydligen visa upp produkterna också... och jag tröttnade ganska snabbt på att förklara vad kashmir egentligen är för material och vilken bra affär man kunde göra... fast å andra sidan... jag vet att mer kommer att visa sig och jag packar fortfarande in min kashmirpåse i min bil när jag åker någonstans... och en vacker dag så hamnar jag väl på exakt rätt ställe i rätt tid... omgiven av människor som ler med hela ansiktet när de känner glädjen av att sätta på sig ett plagg som känns skönare än vad de kunnat våga drömma om.

.

... i taget.

.

Sakta men säkert så trillar bitarna på plats... tid tar tid och det är väl som det ska med det... nu är det mycket service på agandan och jag håller på att avsluta ett åtagande som jag tagit på mig för några år sedan... och helt ärligt så ska det bli ganska skönt att kliva åt sidan för att kunna focusera på något annat... som ett nytt kontor t.ex... ett rum där jag förhoppningsvis ska kunna få lite mer tid till att göra lite mer av det jag borde ha gjort för ett litet tag sedan... struktur och rutiner är ovärderliga verktyg i min strävan efter livskvallitét... mindre stress och mer tid att njuta av ett för övrigt helt underbart liv... för en sak är ställd utom allt tvivel... jag lever min dröm.

.

... falskt och starkt.

.

Ibland så tar jag min drogfrihet för given... men jag får aldrig glömma bort vilken lurig sjukdom jag har... min omgivning lär mig hur lätt det är att trilla tillbaka på ruta ett igen... återfall är en realitet... och petar jag i mig den där första drogen så kommer jag till slut att förlora allt som jag har byggt upp under dessa år... och tro mig... det vill jag inte... idag så ska jag gå på ett möte och påminna mig om att jag har denna luriga beroendesjukdom.

.

... på jobbet.

.

Måndag morgon... och efter en veckas vistelse i fjällen så är det nu tillbaka till verkligheten som gäller... tack och lov så har jag världens bästa jobb och tycker mest att det är lite trevligt att vara tillbaka bland mina vänner på min arbetsplats... ska bara samla mig lite innan jag tar tag i vad det nu är jag ska ta tag i... jag ger mig själv en mjukstart och samlar mina tankar innan jag går till handling... en sak i taget så brukar det mesta lösa sig på bästa sätt... långsamt kommer man längst.

.

... väntar runt hörnet.

.

Så är då den årliga Trysilresan slut för denna gången... kvar är bara resan hem till vardagen... och kanske låter det tråkigt för några som råkar läsa dessa rader... så låt mig då dementera det med en gång för min "vardag" är faktiskt långt ifrån tråkig... jag lever min dröm på daglig basis... trivs i min relation... har bästa jobbet... jag kan göra denna lista hur lång som helst men kort sagt jag njuter av livet i min vardag... visst kan det uppstå problem och det är inte alla dagar som jag skuttar omkring med ett leende på läpparna... men i det stora hela så lever jag ett liv väl värt att leva... en vecka i Trysil med en bräda under fötterna är underbart... och naturligtvis så tänker jag åka hit även nästa år... men jag får inte glömma bort att en fungerande vardag är en förutsättning för att jag överhuvudtaget ska ha möjligheterna att kunna förverkliga mina drömmar... som att åka bräda t.ex... eller dra iväg till Nepal... eller vad det nu kan vara jag drömmer om... en sak är i alla fall klar... och det är att jag idag lever ett liv där jag kan förverkliga mina drömmar... och jag tror mycket faktiskt handlar om att jag har en "vardag" som jag kan vara nöjd med.

.

... i backarna.

.

Jaha... när nu äntligen kroppen har börjat vänja sig vid att åka bräda x antal timmar varje dag så är det då snart dax för att åka hem igen... årets äventyr i Trysil närmar sig sitt slut... men först ska jag njuta av en sista dag i backarna... bara att åka upp med liften genom molnen för att hamna på toppen i strålande solsken är en magisk upplevelse... så bedårande vackert... lyckokänslorna som strömmar genom kroppen då är obeskrivliga... idag... bara för idag så ska jag passa på att njuta av det fantastiska tillstånd som vi kallar för livet... och att göra det med en bräda under fötterna och shysst musik i lurarna är en gåva väl värd att smaka på.

.

... i en skidbacke.

.

Denna veckan så är jag ju som bekant i Trysil och åker bräda... men det räcker inte med det... för det är ju så mycket mer än skidåkning på schemat... vi tillfrisknar ju också... och att hålla NA-möten i en grävd grop mitt i backen är en bonus som jag tycker mycket om... vi delar vår beroendesjukdom även om vi kommer från olika länder och även om vi pratar olika språk så förstår vi varandra... själv har jag valt att dela på engelska... ett språk som jag behöver träna på och det passar ju bra här och nu... jag är väldigt tacksam över att få träffa alla dessa helt underbara människor och kan nästan vara lite glad över att jag missbrukat i så många år... utan det missbruket så hade jag ju aldrig hittat till denna gemenskap och funnit ett helt nytt sätt att leva... drogfritt.

.

... och skidåkning.

.

Man kan ju kanske undra vad skidåkning har med fotboll och Zlatan att göra... men det har blivit något av en tradition att en av dagarna i Trysil hänga på Radisson och kolla CL... precis som förra året så var det PSG och Zlatan som hade åkt till London för att möta Chelsea för en avgörande match... förra året så blev Zlatan utvisad (ett för övrigt helt horribelt domslut) så ni kan ju bara tänka er hur jag njöt av att se honom avgöra denna match med en assist och ett eget mål... och jag undrar stilla om han någonsin har varit bättre än vad han är nu... London har fallit... och som en sann Zlatanist så bara njuter jag... idag är det skönt att vakna upp... spänna på sig brädan och möta dagen.

.

... aj.

.

Min kropp gillar inte mig idag... efter en heldag med strålande väder och massor av offpiståkning med allt vad det innebär (som t.ex. att plumsa omkring i meterhög snö när man ramlar inne i en flack skog) skriker min kropp åt mig att den inte vill vara med längre... nu är ju inte jag mannen som lyssnar på vad den har att säga så snart står jag i liften för ännu en dag på min bräda... jag har förvisso lyssnat lite grann och beställt en massage till i eftermiddag... och ska sanningen fram så har lite planer på att ta det en liten smula lugnare i backen idag... men det vet man ju aldrig... det jag vet just nu är att jag är en aning svårtstartad och har ont precis överallt... men vet ni vad... med gårdagens fantastiska brädåkning i tankarna så tycker jag nog trots allt att det var värt smärtan i min kropp... bästa någonsin... helt klart.

.

... till en solig morgon i fjällen.

.

Förutsättningarna kan ju knappast bli bättre än de jag ser när jag tittar ut över fjället här i Trysil nu på morgonen... strålande sol, någon minusgrad och nysnö... min värkande kropp efter gårdagens strapatser får allt finna i sig att fysisk aktivitet i form av brädåkning i fantastiska förhållande står på schemat även denna dag... det kunde ha varit värre... tror faktiskt att jag ska njuta av livet även denna dag... så ledsen kroppen... du får bara hänga på.

.

... igen.

.

Trysil... mars... bräda... vinter... en fin kombination tycker jag... och även om jag varit här rätt många gånger nu så är det inte fråga om någon repris... bara en fortsättning på mitt äventyr med en bräda under fötterna... att prova något nytt och våga utvecklas är onekligen utvecklande... visar mig att allt är möjligt om jag bara går lite utanför min trygghetszon... och det är ju då som jag växer som människa... en väldigt skön känsla vill jag lova.

.

... nu kommer vi!!!

.

... för varandra.

.

Jag blir så himla glad när jag tittar mig omkring på mitt jobb... fan vad bra vi är... det är kanske svårt för vissa att förstå vad det är vi gör för någonting... men i huvudsak är det väldigt enkelt... vi finns här för varandra... och det är vackert... varken mer eller mindre... bara så himla vackert... att slippa gå igenom någonting ensam om man inte vill... att alltid ha någon att prata med... att kunna be om hjälp vad det än gäller... idag när jag sitter på mitt jobb så tror jag på mänskligheten... det är stort.

.

... kvar.

.

Sen tar jag en välförtjänt semester från mitt jobb med en veckas brädåkning i Trysil... och det behöver jag... inte så att jag är trött på att jobba på VågaVa... tvärtom... det blir bara mer och mer inspererande hela tiden... VågaVa är en framgångssaga av rang och jag är oerhört tacksam över att få vara med på denna resa... och när jag tänker på mötet med en polis (som jagade oss i det aktiva livet då vi missbrukade som mest) i tisdags nere i Kristianstad där jag var och föreläste så var det en underbar bekräftelse på min förvandling... från krimminell missbrukare till en etablerad samhällsmedborgare... hans glädje var så äkta... och när han presentera mig för sina kollegor så förstod jag att han var väldigt stolt över vad jag och leffe åstakommit med att starta VågaVa... och vet ni vad... mer kommer att visa sig... vi är långt ifrån färdiga än.

.

... istället för kranvatten.

.

Vi människor är inte alltid de smartaste varelserna på denna jord... ta bara det här med att köpa vatten på flaska när vi har drickbart kranvatten gratis i våra hem... bara en sådan grej att vattnet på flaskan vi köper i affären är av betydligt sämre kvallitét... men men... som han sjöng någon gång... allting går att sälja med mördande reklam... och på tal om det... reklam alltså... igår landade en ny sändning med utsökta kashmirprodukter i vårt avlånga land... och jag tror inte att jag ska behöva göra så himla mycket reklam för dessa produkter... jag tänker låta kvallitén tala för sig själv... vill ni göra ett klipp så får ni höra av er till mig... 070-3556760... och för fan... köp inte vatten i flaska när ni har fint gratis vatten i er egen kran.

.

... och kramar.

.

Det är så enkelt att tycka och tänka om allt som är fel i vår värld... klaga på vad andra skulle gjort och gör... skylla ett eget sunkigt mående på yttre omständigheter... och till vilken nytta?
Kanske det vore bättre att ge bort någonting som man själv vill ha till sina medmänniskor... som kärlek och kramar t.ex.... det kostar inte mycket att ge en komplimang och en kram till någon... och jag är övertygad att en sådan liten handling trollar bort väldigt många "idioter" ur ens liv... och som grädde på moset fyller oss med en skön känsla.

.