... kvar.
.
Sen tar jag en välförtjänt semester från mitt jobb med en veckas brädåkning i Trysil... och det behöver jag... inte så att jag är trött på att jobba på VågaVa... tvärtom... det blir bara mer och mer inspererande hela tiden... VågaVa är en framgångssaga av rang och jag är oerhört tacksam över att få vara med på denna resa... och när jag tänker på mötet med en polis (som jagade oss i det aktiva livet då vi missbrukade som mest) i tisdags nere i Kristianstad där jag var och föreläste så var det en underbar bekräftelse på min förvandling... från krimminell missbrukare till en etablerad samhällsmedborgare... hans glädje var så äkta... och när han presentera mig för sina kollegor så förstod jag att han var väldigt stolt över vad jag och leffe åstakommit med att starta VågaVa... och vet ni vad... mer kommer att visa sig... vi är långt ifrån färdiga än.
.
Det är skönt att kunna se sig själv i spegeln och känna sig okej.