PETERS BLOGG

... igen.

.

Efter några intensiva dagar i Fagersta är jag då tillbaka i vardagen igen... som någon säkert märkt så har jag inte ens en gång hunnit med att skriva en blogg... det har varit tidiga morgnar och sena kvällar... många timmars givande service tillsammans med ett kärleksfullt gäng där vi tillsammans har gjort vårt bästa för att föra budskapet om tillfrisknande vidare till den beroende som fortfarande lider... och jag måste säga att jag är imponerad av oss... denna helgen har verkligen visat mig hur fint det kan vara att göra service i vår fiNA gemenskap.

.

... vad jag fått.

.

"Vi kan bara behålla det vi fått genom att ge bort det"... när det handlar om att leva drogfritt så stämmer det i allra högsta grad om ni frågar mig... bara känslan av att kunna sprida hopp om att det är möjligt att göra förändringar är obetalbar... och delad glädje är verkligen dubbel glädje... jag har den stora ynnesten att få tillhöra en skara av människor där vi bryr oss om varandra... och vår viktigaste uppgift är att sprida vårt budskap vidare... att en beroende, vilken beroende som helst kan bli av med en önskan om att använda droger och finna ett nytt sätt att leva... och det är ju när jag tänker efter... helt fantastiskt.

.

... blir sanna.
.
Zlatan kommer till malmö för att spela CL... det är STORT!!!

.

... i dag.

.

Det är ju onekligen lite kul att vi har ett svenskt lag med i Champions Leuge... och jag håller tummarna för att Zlatan och hans PSG hamnar i samma grupp som Malmö... jag skulle så gärna vilja se honom springa in på malmö stadium och förhoppningsvis bli hyllad som den hjälte han trots allt är i sin gamla hemstad... jag ber för att lotten ska ge mig den upplevelsen.

.

En annan form av lotteri som jag inte är lika glad över är utskrivningen av mediciner... inte för att jag har någonting emot mediciner i medicinskt syfte... utan mest för att det verkar finnas en enligt mig lite för stor tro på att de är den enda lösningen för alltför många människor... något som jag inte riktigt kan hålla med om... det brukar finnas en orsak till psykisk ohälsa som inte har ett endaste dugg med mediciner att göra... utanförskap kan inte botas med piller... då tror jag mer på kärlek och omtanke.

.

.

 

... före döden.

.

De stunder då jag flyttar ut från det lilla utrymmet mellan mina öron har jag möjligheten att få uppleva fantastiska saker... för det är när jag använder mig av mina sinnen... känsel, syn, hörsel, lukt och smak som jag upplever livet utanför mig själv... ett liv fyllt av obegränsade möjligheter och en herrans massa upplevelser... rädslan som bor mellan mina öron hindrar mig stundtals från denna upplevelse och det händer allt som oftast att jag försöker forma den faktiska verkligheten efter mina egna behov... istället för att göra precis tvärtom... ta del och acceptera saker och ting precis som de är... anpassa mina egna behov efter de faktiska förutsättningarna och upptäcka ett liv som har så oerhört mycket att erbjuda... fyllt av möjligheter... varje dag.

.

... som jag vill.

.

Livet på livets villkor handlar väldigt mycket om acceptans... om att kunna stå kvar även om allting inte alltid blir precis som jag vill... att anpassa sig efter verkligheten och söka nya lösningar på problemen som kan dyka upp på resan genom livet... fortsätta att se problem som dolda lösningar och våga tro på att det löser sig till slut... jag behöver inte längre ge upp för att allt inte blir som jag planerat... skönt och rätt spännande faktiskt.

.

... mot stjärnorna.

.

Att våga satsa för att vinna är ibland inte riktigt så enkelt som det låter... vi har en underlig "jantelag" i det här landet som även angriper mig mellan varven... "du ska inte tro att du är något"... och vid närmare eftertanke är det ju helt vansinnigt att tro så... vi alla är ju någonting speciellt... och om vi inte ska försöka och ta chanser för att utvecklas för att bli ännu mer speciella så vore det ju ett rent slöseri... nu säger jag inte att alla ska bli nya Zlatan... utan vad jag menar är att det finns mycket att vinna på om vi vågar ta lite chanser mellan varven... när vi provar våra vingar och siktar på stjärnorna ger vi kanske vår omgivning modet att haka på... och jag tror att det innebär en hel del mycket gladare och lyckligare människor som vågar leva sina drömmar... varför nöja sig med mindre?

.

... det kan gå.

.

På väg ner via mororvägen till Halmstad så fick jag mig en väldigt obehaglig upplevelse... på den mötande sidan av vägen ser jag hur ett släp lossnar från sin bil... skenar iväg och voltar mot mitträcket... och jag tackar min lyckliga stjärna för det räcket... släpet studsar tillbaks ut i den mötande filen för att till slut stannar mitt på vägen... kvar sitter jag i min bil med insikten om att detta släp utan tvekan hade hamnat mitt framför min bil... som jag framförde i ca 110 km/tim... jag hade inte haft en chans att väja undan... lite lätt skakig ser jag i backspegeln hur bilarna stannar utan att någon värre olycka inträffar... och jag fortsätter färden... men tankarna kommer till mig... att jag inte kan allting för givet... att det kan gå väldigt snabbt när livet tar en helt ny vändning där de gamla problemen inte är så stora längre... och jag förstår i mitt hjärta att jag har så himla mycket att vara tacksam över... saker som jag ibland tar för givet.

.

.

 

... föder motstånd.

.

Ta det här med SD... jag personligen tycker inte att det är ett endaste dugg konstigt att det partiet växer så det knakar... och det handlar inte så mycket om deras politik... snarare om att väldigt många har en massa åsikter om dem istället för att fokusera på vad man själv vill... det är inte så svårt att säga vad man INTE vill... och då stannar man kvar i ett problem istället för att ta del av en lösning... finns det något värre än att gå ut och äta med någon som bara berättar vad den inte vill ha för mat istället för att komma med ett förslag om vad man vill äta... en sak som jag verkligen gillar när det gäller VågaVa är att vi inte lägger så mycket energi på att vara mot drogerna utan istället fokuserar på att leva drogfritt... för jag är övertygad om att motstånd bara föder motstånd... och varför i hela världen ska jag lägga min energi på det när det finns så mycket annat mycket roligare att göra?

.

... och sol.

.

Jo, även jag har lagt märke till att det är ett fett högtryck över Sverige just nu... efter ett minst sagt blåsigt sommarprojekt på Tylösand så känns det nästan lite konstigt att inte åka till stranden varje dag när solen strålar från en klarblå himmel... men idag när jag är uppe i Göteborg på lite ärende så har jag tänkt mig att ta en tur ner till havet och kasta mig i de blå böljorna... njuta av värmen och chilla lite på klipporna... ladda batterierna inför nästa veckas intensiva arbete i vår fantastiska förening... vi har saker på gång som vi vill genomföra och det är en spännande tid jag har framför mig... känner mig lite pånyttfödd faktiskt... brinnande och intensivt hoppfull... och då kan det ju vara bra med ett svalkande bad och lite distans... påminna mig om att långsamt kommer man trots allt längst.

.

... kommer på besök.

.

Det händer lite då och då att jag anfäktas av ett visst mått av inre oro... vad det beror på vet jag väl egentligen inte mer än att det möjligtvis kan hänga ihop med att jag skjuter upp vissa vardagsbestyr som att klippa gräset och dammsuga mitt hus... saker som jag "borde" ha gjort redan igår... naturligtvis har jag bortförklaringar men ska jag vara sann mot mig själv så är det nog mest bara latmasken i mig som hindrar mig från att göra mina åtagande... visst är det sant att jag prioriterat att gå på möten istället för att klippa gräset... och att jag varit rätt trött när jag kommit hem från jobbet... men... vill jag ha energi så vet jag ju att det krävs energi för att skapa energi... och jag kommer inte undan... gräset slutar inte växa för att jag inte "hinner" klippa det.

.

... fortsätter.

.

Livet på livets villkor är för tillfället hur spännande som helst... jag har ingen aning om vad denna dagen har i sitt sköte mer än att vi ska på ett spännande möte för att prata om framtiden... och visst är det väl ändå härligt att kunna känna hur jag tror på den... hoppfull tar jag mig till Ljungby med inställningen att jag skapat denna framtidstro genom att ta ansvar för mina handlingar under en längre tid... nummer ett är naturligtvis att jag har lyckats med att hålla mig drogfri under en längre tid... det har gjort att jag idag har en tro på mig själv som jag inte var i närheten av under mina år som aktiv i mitt missbruk... en tro som tillåter mig att leva fullt ut i nuet... det enda tillfälle då jag har en möjlighet att förändra mitt liv... så visst är det sant att om jag tagit ansvar för mina handlingar i går så vågar jag tro på framtiden och får förmågan att leva här och nu.

.

... sätter spår.

.

Att mobbing är hemskt vet väl alla... och av egen erfarenhet vet jag med bestämdhet att det är inget som hör barndommen till eftersom spåren sitter så djupt... jag lider fortfarande av sviterna... tack och lov så är det inget hopplöst tillstånd... det finns hjälp att få och det är jag tacksam för... jag har möjligheter att förändra mina invanda beteende om jag bara vågar se sanningen om mig själv... det är jag tacksam över.

.

... semestern är slut.

.

Det är skönt att vara ledig och att ha semester... men idag så är den slut... och jag ska återvända till mitt fantastiska jobb på VågaVa... och jag är hoppfull och fylld av energi inför en mycket spännande höst där jag hoppas att vi kan ta VågaVa till en ny nivå... ett väl fungerande koncept kan alltid utvecklas och jag ser framtiden an med tillförsikt... vi har planer som vi vill förverkliga och det ska bli oerhört spännande att ta tag i detta nu... och jag är helt övertygad om att vi har alla möjligheter att lyckas... för en sak har jag lärt mig under alla dessa år... och det är att drömmar går att uppfylla... så nu kör vi... rakt in i framtiden.

.

... inget.

.

Ta det här med rökningen... för mig finns det ingenting som ens påminner om balans... det är verkligen allt eller inget som gäller... och vid närmare eftertanke så är det ju precis likadant med mitt knarkande och supande... det verkar inte spela så stor roll vilken drog jag ägnar mig åt... jag har ingen kontroll hur mycket jag än skulle vilja ha det... tack och lov så har jag anammat det när det gäller alkohol och droger (förutom nikotinet då)... och egentligen så är det ju bara skönt... droger är ingenting jag saknar i mitt liv och det var väldigt länge sedan jag hade några drogsug... och inom mig själv så önskar jag nå den friheten då det gäller nikotinet också... det handlar inte så mycket om pengar eller hälsa för mig... mer om att bli kvitt denna tvångsmässiga ovana... att vara slav under något som jag vet är helt meningslöst och inte ger mig någon belöning överhuvudtaget kan ibland förvåna även mig själv... allra helst när jag förstår hur enkelt det är att sluta... den fysiska abstinensen är försummbar och egentligen knappt märkbar... det enda jag vet med säkerhet är att en är för mycket och tusen inte nog.

.

.

Jag tar nya tag imorgon 

... semesterdagen.

.

Nu hinner jag inte ha semester längre... en dag till och en ledig helg klarar jag av men sen är det alldeles för många spännande saker på gång på jobbet som kräver min medverkan... och ska sanningen fram så har dessa redan pockat på... semester får jag ta en annan gång... och då är det kanske bäst att åka riktigt lång bort så jag klarar av att hålla mig borta från mitt jobb... fast just nu så ser jag det bara positivt... det är ju så himla skoj att utveckla våra idéer i vårt helt fantastiska förening... VågaVa växer och jag med det.

.

... öppna upp sig.

.

Ärlighet är grunden i att tillfriskna om ni frågar mig... om jag vill utvecklas och bli mitt sanna jag så finns det vissa krav jag bör ställa på mig själv... som att våga vara fullständigt ärlig... det kan låta enkelt men helt ärligt så behöver jag hjälp utifrån... det kan t.ex. handla om relationen till min sponsor eller terapeut... ju mer jag vågar öppna upp mig och visa vem jag är desto mer får jag tillbaka... kanske för att det helt enkelt är så mycket lättare att vägleda någon som vågar vara helt ärlig... jag behöver även tillämpa ett stort mod för att våga ha den tilliten som krävs... men reultatet låter inte vänta på sig... jag utvecklas som individ och min självkänsla växer... tillfrisknandet blir en realitet och inte "bara" teori... idag så har jag möjlighet att växa och jag ska göra mitt bästa för att släppa in ytterligare en människa i mitt privatliv... genom att våga tro på honom.

.

... Kan vara bra.

.

Det blir några timmar på jobbet för mig idag... Vi ska planera lite inför framtiden och hur vi går vidare med våra tankar och planer kring vårt boende... För hur det än är så har vi fantastiska förutsättningar att kunna göra någonting riktigt, riktigt bra... Att vi behövs är ställt utom allt tvivel och att utveckla någonting bra till att bli ännu bättre är ju angenäma problem... Och vi har realistiska planer som kan vara till stor hjälp för människor som vill bryta sig ur ett missbruk och hitta ett nytt sätt att leva... Det handlar ju om så mycket mer än att "bara" plocka bort drogerna... vi har lösningarna... Och nu är det hög tid att gå till handling... Spännande tycker jag som ser framtiden an med tillförsikt.

.

... är ett stort ord.

.

Om det är någonting jag lärt mig i mitt tillfrisknande så är det vikten av att kunna be om hjälp... att jag lite då och då fortfarande har svårt för att ta det lilla/stora ordet i min mun kan bero på flera olika saker... men... allt som oftast beror det helt enkelt på min egenvilja... kan själv... vill inte visa mig sårbar... känner mig dum... rädd för att bli dömd och allt det där.

.

När jag tar mod till mig och ber om hjälp märker jag i stort sett varje gång att mina rädslor är helt obefogade och att det enda som händer är allt som oftast att jag får lite bättre kontakt med mitt förstånd... plus att jag genom att bjuda in någon i mitt liv och ge ett förtroende enbart stärker mina band till min omgivning... fattar att jag inte är "konstig" på något sätt utan enbart mänsklig... och när jag då får lite distans till mig själv och mina egna tankar så påminner jag mig om att när någon ber mig om hjälp så blir jag oftast bara glad och stolt över förtroendet.

.

... och självförtroende.

.

Mitt självförtroende har jag inga större problem med... jag ÄR bra på det jag gör och det kan jag känna en stor trygghet i... självkänslan är lite mer kompliserad för mig... i grunden kan jag verkligen på riktigt känna att jag duger precis som den jag är... jag är en shysst kille som vill både min omgivning och mig själv väl och även om jag lite då och då drabbas av känslor av utanförskap och harm som är väldigt obekväma så är jag i innerst inne precis den jag vill vara... med mina tillkortakommande... som egentligen ju är ganska mänskliga... jag kan förstå mina problem med självkänslan rent intelektuellt... men när känslan av att inte riktigt räcka till tar över försvinner förnuftet och jag känner mig mest liten och övergiven... en väldigt obekväm känsla som gör att min självkänsla vacklar... och jag får en tendens att sluta mig inom mig själv... ett gammalt invant beteende som hindrar mig från att aggera och får utanförskapskänslan att växa... och efter ett litet tag känner jag mig mest bara... rädd.

.

... vill jag inte.

.

Idag är en dag då jag inte vill skriva någon blogg... å så får det bli.

.

... till Malmö.

.

Det är ju ett pågående NA-konvent i Malmö just nu... och om någon timme hade jag tänkt mig att medverka på detta event... hänga lite... träffa vänner... lyssna på en eller annan talare... ta dagen lite som den kommer helt enkelt... just nu så har jag inga som helst förväntningar eller tankar överhuvudtaget och det känns himla bra... det blir som det blir och det brukar ju bli bra.

.

... på semestern.

.

Idag så får det bli en snabbvisit på jobbet... ett litet avbrott på min semester eftersom jag har lyckats boka in ett möte idag... och så är det ju med mitt jobb... jag är egentligen nog aldrig riktigt ledig om jag tänker efter... vilket väl ligger i sakens natur om man är chef... det yttersta ansvaret ligger på mig och det kan man inte delegera bort.

.

... till Brännebassalt.

.

Så bär det då strax hemåt igen efter några sköna dagar uppe i Malmköping... för en liten mellanlandning innan jag drar iväg till konventet nere i Malmö... och det är faktiskt skönt att ha ett hem överhuvudtaget... någonting som jag kanske tar lite väl för givet egentligen... eftersom det ju inte alls är en självklarhet att ha tak över huvudet för alla... själv har jag allt för många vänner som inte har någonstans att bo... för i missbruket så är det ju inte så ovanligt att man är hemlös... så idag så kan jag känna mig riktigt tacksam över att slippa missbruka och att ha någonstans att bo.

.

... och skönt.

.

Dagarna trillar på här ute i ingenstans... och jag måste medge att det känns riktigt skönt att inte göra någonting mer än det precis nödvändigaste vilket inte är så himla mycket... och kanske beror det på att jag är helt otroligt bra på att anpassa mig efter den rådande situationen... och inse att den är precis så som jag vill ha den... oavsett vilket så är trivselfaktorn väldigt hög just nu... skönt för det är väl precis så man önskar ha det på sin semester.

.

... överallt.

.

Visst är det fantastiskt att få tillhöra en gemenskap som finns i stort sett överallt... var jag än hamnar i världen så kan jag leta reda på ett möte där jag befinner mig och träffa likasinnade... människor som delar min önskan om att få leva ett drogfritt liv... det är en salig blandning av människor i alla åldrar och av alla de sorter... mångfald är nästan en underdrift men vi har en sak gemensamt och det räcker... vi kan känna igen oss i varandra.

.

... och dålig förlorare.

.

Vi spelar mulle... och för att uttrycka mig enkelt... det går inte så bra för mig... vad det beror på kan vi lämna osagt men jag skulle väl kanske ändå vilja skylla lite på ett visst mått av otur med mina kort... det som är lite mer intressant är att jag är en dålig förlorare... inget som jag är stolt över och helst av allt inte vill prata om... det är inte så att jag börjar gråta eller slår på saker omkring mig men et väcker ändå en lite obekväm känsla inom mig... min första reaktion efter en förlust är att jag vill spela ett parti igen... omedelbart... för att på det enkla sättet ha en chans att byta ut förlustkänslan mot en känsla av att ha vunnit i stället... om det då börjar dåligt så föder det känslan av uppgivenhet och jag blir bara ännu mer arg.

.

... dag 2.

.

Livet på landet i det lilla torpet rullar på... omgiven av massor av små hundar som berättar för mig att jag är älskad hela tiden... på sina små självklara vis... och jag måste ändå säga att jag själv blir en smula förvånad över hur mycket hundmänniska det fanns i mig... vem kunde tro det?

.

 

... dag 1.

.

Min första semesterdag började uppe i Malmköping i ett litet torp utan vare sig el och vatten i ett strålande solsken... och tro det eller ej... det är nästan så jag längtar lite efter att få sätta mig på utedasset... bara att åka till den stora metropolen Flen var ett äventyr av rang... känns lite grann som att leva förr i tiden... med internet.

.