PETERS BLOGG

... finns inte.

.

Är det någonting som jag lärt mig under alla dessa år som vi haft VågaVa så är det att det inte finns några "hopplösa fall"... visst har jag lite då och då tvivlat... allt annat vore ju lögn... men gång på gång så har verkligheten visat mig att det är just bland dessa "hopplösa fall" som mirakel sker... för så är det... alla missbrukare som hittar en väg ut ur missbruket och istället väljer att leva ett drogfritt liv är inget annat än levande mirakel... med betoning på levande.

.

Vad som kan förvåna mig är hur relativt få missbrukare som väljer att bryta sitt missbruk... allra helst när jag tänker på hur bra ett liv helt utan droger kan vara... visst det är inte lätt att leva livet på livets villkor alla dagar... men med facit i hand så kan jag med handen på hjärtat ärligt säga att ALLT... precis ALLT i mitt har blivit bättre sen jag la av med drogerna... och... när jag tänker efter... så var nog fan jag också ett "hopplöst fall" en gång i tiden.

.

... på att köra till jobbet.

.

Missförstå mig rätt nu... jag älskar mitt arbete och vill inget annat än att ta mig till jobbet... grejen är bara att jag inte är ett endaste dugg sugen på att sätta mig i bilen för att köra dit... ny bil, sommardäck och snö... ingen bra kombination tycker jag... 

.

... med piller.

.

Jag har under åren som gått träffat rätt många narkomaner som vill bli drogfria... en sak som jag lagt märke till är att om vederbörande sökt hjälp hos sjukvården är att förbluffande många efter ett tag går därifrån med någon form av diagnos... allt annat skulle ju egentligen vara rätt konstigt om man tänker på hur det faktiskt ser ut i missbruket... en minst sagt deprimerande och snurrig tillvara för det mesta... det vet ju alla som levt det livet... det onormala blir helt enkelt normalt... att gå till psyk utan att få någon diagnos när du nyss lagt drogerna på hyllan är minsann inte så enkelt som det kan låta... min erfarenhet är att alla dessa diagnoser på något underligt sätt "självläker" efter ett tag... två år senare har vi ofta lyckats bli helt normala som genom ett mirakel... har du däremot fått mängder av piller utskrivna av din doktor från början så verkar den processen ta betydligt längre tid... eller i värsta fall tagit dig tillbaka till ett aktivt missbruk igen.

.

Som ni förstår så är jag lite kritiskt till den "lätta" lösningen att skriva ut piller alltför lättvindigt... inte för att jag är emot mediciner utan mest för att jag som narkoman kan ha vissa problem med att skilja på medicin och knark... min kropp reagerar ofta automatiskt om jag inte stannar upp och tänker till en extra gång... jag får helt enkelt mersmak.

.

 

... sjukdom.

.

Ännu en gång nås jag av meddelandet av att en av mina vänner har tagit en överdos... och blir påmind av vad livet i ett missbruk innebär... även om jag kan förstå att varje enskild missbrukare säkert resonerar som jag gjorde när jag var en aktiv missbrukare... ni vet... "det händer inte mig"... "jag har koll"... så vet vi ju alla att det är en dödlig sjukdom... denna gången så överlevde min vän... men drogerna är en så stark kraft att jag bara kan hålla tummarna och hoppas på att detta var sista gången... vilket kanske är en aning naivt... men jag hoppas verkligen att jag aldrig tappar tron på människorna som fortfarande lider där ute i kylan... det finns inga hopplösa fall... ALLA som har en önskan om att leva ett drogfritt liv kan få sina liv tillbaka... det är ju bara så jävla frusterande att det beslutet ligger hos den enskilda individen... jag kan inte förändra någon annans liv... bara mitt eget.

.

... är ett fint ord.

.

Ibland är det svårt för mig är att be om hjälp... trots att jag vet att det kan vara det absolut bästa som finns att göra i alla möjliga angelägenheter... men likförbannat så tar det emot... "kan själv" sitter hårt i min själ... att jag på något konstigt sätt känner mig dum när jag behöver hjälp... när jag vänder på det och tänker på hur det känns för mig när någon ber mig om hjälp så har jag inga som helst problem... tvärtom så förstår jag att den som ber mig om hjälp egentligen gör mig en tjänst... för de tillfälle då jag faktiskt kan hjälpa till så växer jag ju som människa och min självkänsla stärks... och då kan jag ju förstå att detsamma händer ju med de som jag ber om hjälp... och sanningen är ju att vi är starkare tillsammans... ett ensam skulle vara stark är ju som alla vet bara en myt... med all säkerhet uppfunnen av en aktiv alkolist eller narkoman... det är genom att hjälpas åt som vi får varaktiga resultat.

.

... livet.

.

Sprang på en tråd på FB i morse... om meningen med livet... och det är ju en fråga som med all säkerhet på ett eller annat sätt har stötts och blötts av mänskligheten hur länge som helst... möjligtvis så hade vi förr i tiden inte så himla mycket tid över att fundera på dessa saker... vi hade väl fullt upp med att överleva helt enkelt... nu har vi ju rätt mycket tid att tänka... om det är bra eller dåligt är en helt annan sak som vi får ta en annan dag... men det jag vill komma till är att även jag har funderat lite över det här med meningen med livet... och för mig är det enkelt... jag tror helt enkelt att meningen med livet är relativt enkel... att leva.

.

... publiken.

.

Idag så ska jag visa mina medarbetare på Brukarrådet i Halland delar av min föreläsning... och det ska bli intressant eftersom här ju bara sitter riktiga "experter" i publiken... de som redan vet "allt" om utanförskap och beroendesjukdomen... det är inte utan att jag blir lite extra nervös inför detta framförandet.

.

... ute.

.

Skrapa rutorna på bilen... oroa sig för att bara ha sommardäck att köra till stan med... var är våren?

.

... och vinterkyla.

.

Jag gillar inte riktigt den kombinationen... våren tog visst semester och det är svinkallt här hemma i Brännebassalt... hade väl tänkt att pula lite i trädgården denna påsken men att stå ute och frysa lockade inte en enda sekund... vad jag nu oroar mig för är att sommardäcken redan sitter på bilen och det är väl inte så bra om det blir minusgrader när jag är på väg till jobbet... det blir att ta det lugnt på vägarna... men som man säger... "den som väntar på något gott"... fåglarna kvittrar och snart kan vi säkert sitta ute och njuta av vårsolen i trädgården.

.

... i stillhet.

.

Denna påsken har vi bara tagit det lugnt här hemma i Brännebassalt... och det är ganska skönt att jämföra med hur det kunde se ut förr i tiden... då påsken var en rackarns festarhelg... det mesta gick naturligtvis ut på att peta i sig diverse droger och hade jag tur eller otur (det berodde väl mest på vilken drog jag tog) minns jag kanske t.o.m. vad jag gjorde dan innan... idag så slipper jag ångest, minnesluckor och den brännande känslan av att ha gjort det mesta fel... skönt... att kunna njuta av att göra ingenting... bara softa och må bra.

.

... fredag.

.

Jag är ju såpass gammal att jag minns när långfredagen var en väääääldigt lång dag... allt var stängt och tyst... man kunde nästan tro att landet hade drabbats av något skumt tråkighetssyndrom... nu är det ju tack och lov inte så längre... långfredagen är väl mest som vilken ledig dag som helst... för min del innebär det att jag har tid att göra i princip ingenting... kolla lite på nån serie på TV:n... bada bastu och bara ta det lugnt... trygg i att om jag vill kan jag ta bilen till byn eller stan och handla vad jag vill i de numera öppna affärerna... att Jesus (om han nu fanns) spikades upp på ett kors är inte längre en allmän sorgedag... och om vi ska vara ärliga så har vi väl i vilket fall som helst säkert sorger att sörja som ligger betydligt närmare i tiden... och skulle vi göra likadant nu så hade nog hela året varit en enda lång långfredag... det finns ju tyvärr en hel del att sörja över.

.

Tack och lov är livet även fyllt av glädjeämnen i både smått och stort... t.ex. som att kunna lägga mig i min bastu och lyssna lite på en bok... alla dagar i veckan om jag så önskar.

.

... enligt min uppfattning.

.

Jag är långt ifrån en religiös människa vilket inte på något sätt hindrat mig från att bilda mig en egen uppfattning om det det här med gudsbegreppet... och då ska ni veta att det fanns en tid då jag inte ens ville ta ordet Gud i min mun... idag så har jag inga problem med det ordet... Gud för mig är enkelt... mellan mina öron är Jag... och utanför mina öron är Gud... och med den insikten kan jag ge mig själv ett val... självcentrerad eller gudscentrerad.

.

... nya möjligheter.

.

Vaknar långsamt till en dag fylld av upplevelser... livet kan vara ett spännande äventyr.

.

... ord.

.

Ibland räcker inte orden till... som när en galning mejar ner massor av människor på en gågata i Sverige... vad som däremot berör mig djupt är när en stor folkmassa visar sin sympati med de offer som utsattes genom att hålla en tyst minut... den tystnaden säger mer än tusen ord.

.

... i Ljungby.

.

Alldeles strax är vi på väg till ett distriktsmöte i Ljungby... det var ett litet tag sedan jag upplevde detta på plats... och helt ärligt så känns det faktiskt riktigt bra... mitt engagemang för NA är intakt men ibland så är det bra för mig att sätta mig i baksätet och bara titta på... trygg i att allt kommer att fungera alldeles utmärkt utan min inblandning... visst är det bra med engagemang men för mig gäller det att inte blanda mig i för många saker samtidigt eftersom det ju bara stressar mig... ju mindre jag gör desto mer får jag helt enkelt gjort... det är lätt för mig att ha åsikter om ditten och datten... men lite svårare att sålla och lägga energin på saker som jag är beredd att lägga ner lite arbete på... i praktiken... för det är skillnad på att tycka och gå till handling.

.

... går till Stockholm.

.

Så händer det då igen... en förvirrad snubbe snor en lastbil och mejar med full fart ner en massa människor... och jag kan ju bara tänka mig paniken som utbryter... människor dör och får men för livet... ofattbart och helt jävla sinnessjukt... varför?

.

... och nackdelar.

.

Ibland så behöver jag ställa saker och ting emot varandra... som nu när jag ska byta bil... bilen som jag ska byta är jag väldigt nöjd med men fick till slut inse att jag hade två val... köra med den bilen jag har tills den rasade eller byta in den innan den tappade för mycket i pris... sen är det ju det här med den nya bilen... bilen som jag fastnade för visade sig ha en betydande brist som vi inte räknade med från början... den var bensindriven... vilket innebär större bränsleförbrukning... och hela grejen med att ha en bil när man bor som vi gör är ju att den ska vara billig att köra... vilket i praktiken betyder att jag vill att den ska gå så många mil som möjligt på en tankning... visst var väl bilen jag först fastnade för en aning lyxigare på alla sätt... apple car... skinnstolar... massage... mer hästkrafter... men till slut så var det det här med förbrukningen som avgjorde... billigare milkostnad blir mycket pengar när man kör så mycket som jag gör... känner mig nästan lite löjligt förståndig nu.

.

... igen.

.

Det snurrar i mitt huvud efter att jag tog ett beslut om att byta in min bil innan det gått alltför många mil... och att det nu snurrar så mycket i mitt huvud beror väl mest på att bilen jag bestämde mig för visade sig vara bensindriven... vilket är helt vansinnigt eftersom en disel drar mycket mindre... det löste sig så till vida att det fanns en liknande bil som var diseldriven... t.o.m. billigare månadskostnad än vad jag räknat med... men... ingen skinnklädsel... ingen massage i stolen... och inte kompatibel med apple car.

.

Byter jag upp mig eller byter jag ner mig?

.

... sa han åt mig.

.

Jag har ju genom åren som gått lärt mig att lite då och då be om hjälp... det är verkligen ingenting som är självklart för mig ska ni veta... så igår åkte jag iväg för att be vår dataexpert om hjälp när det gällde att uppdatera vår lite slöa hemsida... det lilla problemet fixade han på två minuter... efter 10 minuter så lämnade jag honom... han berättade nämligen för mig att resten kunde jag fixa själv... så nu sitter jag här... fixar och trixar... och hör och häpna... han hade rätt... jag kan själv.

.

... ska uppdateras.

.

Idag så är det dax för att starta arbetet med att uppdatera VågaVa:s hemsida... vi har en längre tid haft lite problem med att det tar så himla lång tid att ladda upp vår sida... och eftersom vi behöver lägga till lite ny information om vår öppenvårdsbehandling så önskar vi även göra själva sidan lite mer användarvänlig och proffisionell... tiden då jag själv satt och gjorde hemsidan är förbi... vilket ni i övrigt nog ska vara ganska tacksamma över... jag minns med ett leende en av de tidigaste versionerna 1999 när jag hade hittat diverse "fräcka" effekter... en version som vi tack och lov (läs Leffe) stoppade i sista sekunden... herregud... hela upplägget liknade mer en LSD-tripp än en hemsida för en drogfri förening... och så kan vi ju inte ha det... sidan ska ju helst spegla vår verksamhet... som är allt annat än flummig... VågaVa är en proffisionell och mycket väl fungerande verksamhet och då ska vi naturligtvis ha en hemsida som visar det.

.

... desto sämre soppa".

.

Det fanns en tid i mitt tillfrisknande som jag valde att ha rätt många "rådgivare"... det var inte så bra för mig... min beroendepersonlighet hade nämligen en tendens att fortsätta att be om råd till olika människor till den stunden då jag fick ett råd som jag kände passade mig... och eftersom jag har en känslomässig sjukdom så var ju naturligtvis det inte sällan ett råd som inte var så himla bra för mig egentligen... nu har jag en människa som jag kan rådfråga när det gäller grejer som rör mitt tillfrisknande... han ger mig inte alltid de svaren jag vill ha... men med facit i handen har han gett mig precis det som jag behöver.

.

... ett vårtecken.

.

Jo jag vet att de flesta ser till att kratta löv på hösten... men så gör inte vi som bor i Brännebassalt... här är lövkrattningen istället ett säkert vårtecken... visserligen lite tyngre eftersom löven är rätt blöta... vilket faktiskt känns lite i mina armar idag... kan även bero på att jag kör iväg löven i en skottkärra med punktering... men man tager vad man haver och då får det bli som det blir... att gå på gym är överskattat.

.