... röster mellan öronen.
.
Jag har ju som någon säkert vet nålat fast mig i ett hörn nu... den 1 september har jag gjort till dagen då jag hade tänkt mig att bli rökfri en gång för alla... och det är med skräckblandad förtjusning som jag ser denna dagen närma sig med stormsteg... en sida i mig ser fram emot utmaningen... och en annan mer obstinat sida i mig blir mest bara förbannad... det är onekligen ganska intressant att ha alla dessa motstridiga röster mellan mina öron... naturligtvis så förstår jag att det kommer att bli en känslomässig resa och att mina inre röster härstammar från dessa känslor... tävlingsrösten jublar... och den lilla treåringen i mig är arg... den övriga kommitén mellan öronen sitter fortfarande ganska tyst... visst... förnuftets röst berättar på sitt sakliga tråkiga sätt att det är väl inte så mycket att snacka om... och rebellen lutar sig tillbaka och väntar trygg i sin förvissning att det snart kommer att dyka upp en möjlighet att göra revolt mot hela idén.
.
Själv blir jag mest trött på alla dessa röster.
.
Det är med motstridiga känslor jag närmar mig den 1 september... och rökfriheten.