PETERS BLOGG

... och ska förvandla Tylösand till vardag och jobb.

Våra rutiner höll på att rubbas redan första dagen... det var en pinne till parasollet som rörde till våra planer och faktiskt till den grad att yogan fick strykas på vårt schema dag 1... och ska det bli någon yoga så behöver vi tillsammans göre det möjligt... för ensam yogar jag fan inte... nä.

Inte för att jag inte vill... nä nä... jag behöver verkligen någon som vill yoga tillsammans med mig... visst skulle jag rent praktiskt köra ett yogapass ensam men jag får inte in den rutinen... yoga är en gruppgrej för mig.


Det kanske är på sin plats att berätta att denna bilden inte föreställer mig...

Annars så var vi ca 20 stycken som medverkade på årets premiär av "VågaVa go beach"... och många av oss undrar lite om det spelas in en dokusåpa sidan om oss på stranden... ett filmteam sprang omkring och filmade några surftjejer hela dagen igår... några av oss (läs jag) medverkade med glädje då det skulle filmas när en cykelbåt skulle bäras ner i vattnet... filmkillarna filmade varenda rörelse som tjejerna gjorde på stranden så det är därför som vi undrar om det är en ny dokusåpa på gång... i så fall så återkommer jag med ytterligare rapporter från stranden i Tylösand.

... väntar mig de närmsta fem veckorna.

"VågaVa go beach 2010" är igång... nu är det stranden som gäller för hela slanten... nytt för i år är strandyoga... annars så är väl allt som vanligt.

Samma ställe.
Samma strand.
Samma tider.
Samma vollybollnät.
Samma mullegäng.
Samma buss.
Samma samma...

... men ändå helt nytt och frächt... flera nya människor som vill följa med... Ljungbygänget varje måndag, onsdag och fredag... och ett helt annat år... thoho... nu drar vi igång... Tylösand here we come...


Välkommna ner till Tylösand varje vardag mellan 10.00-16.00... vid hjärtflaggorna.

... behöver hela tiden vårdas.

Och det gäller ju inte "bara" relationer i tvåsamhet... även om det oftast pratas om relationer som om det handlar om just det... tvåsamhet... vilket i mitt fall är den relationen som jag har minst problem med... eftersom jag är singel.

Jag har massor av relationer som jag behöver vårda... ja ibland känns det som om jag har fler än vad jag hinner med att ta hand om eftersom jag har massor av människor runt omkring mig som jag bryr mig om... jättemycket... och det är ofta som jag får en känsla otillräcklighet när jag tänker på mina barn och barnbarn... bröder (jag har ju inte längre "bara" 1 bror) och systrar... mamma och övrig släkt... vänner från förr och nu... ja listan kan göras lång... och det ligger allt lite skam i att jag typ aldrig hör av mig till någon av dem... jo jag svarar i telefon när de ringer... men jag ringer i princip aldrig upp utan att ha något speciellt ärende... och det får ju vara okej... jag är ingen telefonkille.

Tyvärr så är jag likadan när det gäller att hälsa på mina nära och kära...

Jag har en relation som är väldigt viktig för mig... och det är min relation med min sponsor och med mina sponsier... och Gud är god... igår fick jag tillbringa massor av kvallitetstid med min sponsor... han bor ju på andra sidan Sverige så det är inte ofta vi träffas... förutom via telefon då... men igår så vi bägge på samma ställe... och det gavs tillfälle att i den vackra omgivningen prata om det jag behövde prata med min sponsor om... och det är jag otroligt tacksam över idag... det är via min sponsor som jag tar tag i de övriga bitarna i mitt liv... för en sak får jag aldrig glömma bort... och det är att jag behöver sätta mitt tillfrisknande först... för gör jag inte det så rasar allt annat... då tar min sjukdom över och den vill minsann inte att jag ska ha några relationer överhuvud taget... nä min sjukdom vill att jag ska sitta ensam och tycka att allt är skit... och känna på självcentrerad rädsla.

Det har jag ingen lust med... för jag vill ha det bra.

Nä nu ska jag ta mig fan dammsuga... inte för att jag vill... men mitt förstånd berättar för mig att det är bra för mig och mina relationer... att det är lättare för mig att vara närvarande i mötet med mina medmänniskor om jag slipper tänka på att jag borde dammsuga.


Fan jag är rätt nöjd med mig själv och mina prioriteringar idag... nu ska jag dammsuga.

... är en fråga som jag stöter på lite då och då.

-"Blir du aldrig frisk?"

För någon utanför vår gemenskap så kan frågan vara berättigad... för jag är ju sjuk... och min sjukdom är beroendesjukdomen en sjukdom som det går alldels ypperligt att tillfriskna från... men som paradoxt nog aktiveras när jag inte behandlar den... lite likt diabetes men på ett mer subtilt sätt... för det är en lurig sjukdom jag har... den är listig stark och falsk.

Det finns en sida i mig som gärna lyssnar på kommentarerna jag skrev här ovan... som tycker att det får vara bra nu... att jag är "frisk"... som vill få mig att tro att det är en sjukdom som kan liknas vid att bryta ett ben... att när jag tagit bort gipset så kan jag fortsätta som förut (typ kunna dricka socialt)... vilket jag inte kan eftersom jag är alkolist... en alkolist som inte kan sluta dricka när jag väl börjat... det spelar ingen roll hur länge jag varit nykter... jag blir aldrig frisk... tack och lov... för så länge jag fortsätter att gå på mina möten... ringa till min sponsor... jobba i mina steg... ja då blir det bara bättre... hela tiden... tillfrisknandet tar inte slut... aldrig.

Så länge jag tar ansvar för min sjukdom så har jag ingenting att vara rädd för... ingenting... för det är nar jag tar ansvar för min sjukdom som jag blir fri... och med fri så menar jag... fri.


En mullestrut kan inte ta bort känslan av kärlek till livet som jag känner... jag är fri... fri att leva.

... väntar på oss.

Idag så tar vi VågaVa-bussen och åker till Borås för att träffa våra vänner där... det ska bli både skoj och spännande... det är alltid intressant att åka iväg med en hel buss full av människor och vad dagen har i sitt sköte är det nog ingen som riktigt vet... vi har ett mål för resan och vet vart vi ska ta vägen... vad som sen händer är ren bonus... vi är på väg till en kärleksfull gemenskap så det kan ju bara bli bra.

Det är skoj att åka på utflykt och ett bra sätt att svetsa ihop en grupp... vi är ju ett ganska stort gäng som jobbar på VågaVa i Halmstad just nu... och det ska bli spännande att köra igång "VågaVa go beach" på måndag med detta gänget... plus att det går en bil från Ljungby till Tylösand måndag, onsdag och fredag... det är tänkt att vi ska köra ett yogapass varje morgon på stranden så vill ni testa strandyoga med oss så kom i tid till stranden... men vi är inte där före måndag... och idag är vi inte ens i Halmstad... för idag är vi ju på resande fot... som värsta turisterna på en gruppresa... till våra vänner i Borås.


Thoho... idag så rullar VågaVa-bussen på vägarna och tar oss hela vägen till Borås.

... inför årets "VågaVa go beach".

Penslarna är framme... för även om jag inte målar några tröjor längre så finns det ju alltid ett undantag som bekräftar regeln... eller hur?

Eftersom mitt tröjmåleri hör till en svunnen tid så har jag för länge sedan slutat att måla tröjor... med ett enda undantag... och det är ett mycket begränsat antal tröjor som jag målar för sommarens projekt på Tylösand.


Vi har ju ersatt våra hjärt-ballonger med hjärtflaggor och ett fåtal matchande T-shirts.

Det ska vara enkelt att hitta oss på stranden även om det vissa soliga och varma dagar kan vara rätt mycket folk på Tylösand... leta efter kärleken så hittar ni till oss.

... läggs ner.

Kanske inte så konstigt eftersom det är en himla massa festivaler att konkurera med i vårt avlånga land... finns det någon stad kvar som inte har en egen stadsfestival?

Men jag blir lite nostalgisk när jag tänker på Hultsfredsfestivalen... jag tillhör inte den gruppen som har besökt den frekvent... men jag var är en gång... som aktiv missbrukare... med betoning på aktiv... kommer ihåg att jag lånade en gammal bil och lastade den full av tröjor och färg som jag kunde måla dessa med... en påse tjack och full tank på bilen... det var allt... inga pengar... ingen sovplats... ingenting.

Men jag har ju alltid varit en positiv snubbe... här skulle ju målas tröjor och jag förväntade mig att bli rik som ett troll på nolltid... mitt första mål var att måla ihop stålar så att jag kunde köpa biljett.

Det lyckades jag med.


Jag har målat många tröjor i mitt liv... men det är inget som gjort mig rik på pengar.

Väl inne på området så gick det väl si och så med försäljningen... kommer ihåg att jag hade med mig en mindre resväska som jag fyllt med mina tröjor... men att jag inte hade tillräckligt med droger för att få upp mitt självförtroende till en nivå där jag kunde vara en tillräckligt påträngande försäljare (som vanligt så var ju allt på den tiden en doseringsfråga)... och inte hade jag någonstans att sova vilket jag verkligen hade behövt efter att ha varit vaken i några dygn... det började bli en smula snurrigt... och det var nog fan mer tur än skicklighet som gjorde att jag fíck sålt några tröjor som betalade bensinen hem.

Den musikaliska upplevelsen minns jag ingenting av. 

... innan stranden.

Idag har jag en föreläsning i sommarvärmen... hoppas att det finns några som väljer bort solen för att istället lyssna på mig... får nog fan tyvärr erkänna att jag kanske inte hade hört till den gruppen som valt bort solen för att lyssna på en föreläsning på flera timmar... inomhus... jag kommer att tvinga med två av våra anställda så att jag inte riskerar att stå där ensam.

Annars så är det ett sista yoga-pass innan stranden som gäller idag... ett morgonpass... men till skillnad från de flesta andra "sista innan strandenprylarna" så är det tänkt att just yogan är någonting som jag ska ta med till stranden... och på daglig basis köra ett morgonpass på stranden... blir vi några stycken så lär jag inte komma undan... i flera år har denna idé legat och lurat i vassen... och nu så är det tänkt att den äntligen ska bli verklighet... så om ni inte har någon annat för er i sommar så kom ner till Tylösand och kör ett enkelt yoga-pass... vi kallar det för morgonyoga... visserligen så lär vi inte komma igång innan 10.30 - 11.00-tiden... vi ska ju sätta upp volleybollsnät... parasoll... och släpa ner massa prylar innan vi kan köra igång... men va fan... bättre en sen morgonyoga än ingen alls.


Så jätte-välkommna ner till stranden på Tylösand och starta dagen med ett yoga-pass.

... sen drar vi till Tylösand.

"VågaVa go beach" 2010 närmar sig med stormsteg... och det är ett strålande strandväder i Halmstad idag... nästan så att jag känner för att smygstarta med en dag på Tylösand... men nä... jag är inte längre en kille som behöver aggera direkt på mina känslor... jag kan ta ett steg åt sidan och tänka efter... få kontakt med mitt förstånd som säger åt mig att jag har massor av prylar att göra innan vi kör igång på stranden... möten... föreläsningar... resor... ja häcken full helt enkelt... så det viktigaste först.

Om jag inte gör alla de grejerna som jag bestämt mig för innan jag läger mig på stranden så skulle jag inte kunna ligga still en enda sekund... för det finns ju ingenting som stressar mig mer än prylarna jag borde göra men inte gjort... så denna veckan ska jag se till att min vistelse på stranden blir hur bra som helst... stressbefriad.


Nästa vecka så ligger vi under de röda hjärtflaggorna och njuter av sommaren... igen.

Och inte känner jag mig "jetlaggad" efter vår lååååånga resa igår heller... nä jag känner mig bara fulltankad av kärlek... och det ska jag säga er... det är en känsla som jag har lätt att leva med.