Ormen...

... i paradiset.

Var det inte som så att det var...


...ormen som bjöd Adam och Eva på ett äpple?

Denna lilla snok stötte vi på igår när vi var och spelade golf... men inte fan hade den några äpple att bjuda på.
Kanske kan det bero på att äpplet symboliserar den egna viljan i berättelsen (eller åtminstonde min version av den berättelsen)... och om jag då funderar vidare och tittar mig själv i spegeln så ser jag inte en person som på något sätt saknar egen vilja... om ni tittar noga så ser ni själva... detta är den sanna bilden av just fenomenet...


... egenvilja.

Jag har ju som ni vet hakat på en gemenskap som väldigt aktivt jobbar mot självcentrering och för Gudcentrering... och det är ju för att hålla min egenvilja i schack... inte alltid så enkelt vill jag lova... men jag är tvungen till det för min egenvilja är förbannat farlig för mig... det är den som säger åt mig att jag fixar allting själv... och det är inte sant... för att ensam skulle vara stark är en stor lögn... jag är övertygad om att det är ett gammalt fyllo som hittat på den frasen.

Nä min egenvilja är så himla farlig att jag knappt vågar käka äpplen... något som jag egentligen är rätt nyfiken på för tillfället... hur ser mitt äpplebett ut nu när jag fått tänder?

Jag fuskade lite igår... och köpte nektariner på vägen hem från jobbet (golfbanan)... och för första gången så tog jag då ett bett med mina nya tänder... på en...


... nektarin.

Denna bilden är historisk... den är ett bevis på att jag i allra högsta grad är en vaaaaanlig vacker och värdefull människa som äter min frukt som precis vem som helst... och att inte ens ett tränat öga numera kan se någon skillnad på mina bett vid en jämförelse... ja fan... nästan så att jag kan känna en viss saknad av att sticka ut från mängden... men jag håller på att vänja mig... snabbt... jag var en sväng runt min tand-doktor tidigare idag... och vi fixade till mina provisoriska gaddar så att de ska passa ännu bättre i munnen... idag plockade han ut mina nya tänder en kort stund efter att ha haft dem i munnen i en vecka... och det kändes skitskumt... flippat hur snabbt det går att vänja sig vid en förändring.

oj nu svävade jag iväg... ormen var det ju... det är ingen död orm jag har fotograferat... nej för fan... blixtsnabbt bytte jag från att vara en proffsig "sesnyggutpågolfbanankille"... till en världsvan... naturfilmare... för visst vill ni väl se en spännande film där jag med livet som insats lyckats med att fånga denna helt klart väldigt aggresiva orm under en sekvens där ormens avsikt inte kan ha varit något annat än att attackera fotografen...


 ... både jag och ormen överlevde.

Kommentarer :

#1: Sniglon

Ormar är alltid som aggresivast på våren/försommaren;)) Bara så du vet;)



Jag tycker om våra ormar, fast maskar klarar jag inte av;))

skriven
#2: peter

Ja du såg säkert hur livsfarlig den var... den väldigt fina och vackra fariga ormen L...



(((kram)))

peter

skriven
#3: Anna

Ööööööööööööööööööhhhhh vad äääääääckliiiiiiig!!!!

skriven
#4: peter

åhhhh... livsfarlig L... nä den var faktiskt jättefin tyckte jag...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :