... på väggen där.
Säg vem som galnast i brännebassalt är...
... för inte kan det väl vara jag.
Ja mitt YouTube-mixtrande fortsätter... det är jävligt roligt att gå omkring och se livet i YouTube-klipp.
Och visst är det väl som så att vi människor är födda till skapande varelser... ta bara vår årliga konvent-tavla som vi målar varje år på Gullbranna... hela detta året har jag suttit på möten och tittat på den... och det känns som om jag hittar något nytt varje gång...
... jag älskar denna tavla...
... som vi skapat tillsammans.
Och ta mig fan... jag är rätt stolt över att våga hoppa omkring framför min spegel också... och ha så skoj i mitt eget sällskap... jag tror inte att det är galenskap... men det är ju klart... helt säker kan jag ju inte vara...
Vaaaaanlig...
... och laaaaagom är skrämmande ord.
Jag har hela mitt liv velat vara någon... och levt i villfarelsen om att det enda sättet att bli någon var genom att göra något speciellt... sticka ut... vara annorlunda.
Var jag inte bäst så ville jag vara bäst på att vara sämst... lagom var jag livrädd för... lagom och vanlig skrämde skiten ur mig... det var ju samma sak som att försvinna i en grå massa... att bli osynlig... försvinna.
Och när man som jag levt större delen av sitt liv med att hitta problemen och lösningarna utanför sig själv så är det ju kanske inte så konstigt att vara lite rädd för lagom och vanlig... inne i mig var det ju bara... tomt... ett stort jävla svart hål.
Så att stanna upp och känna efter är inget naturligt tillstånd för mig... nej för fan... det var ju rena tortyren.
Full fart och intensitet... spänning och kickar... sex, drogs and rock´n roll... det tog bort det svarta hålet... direkt.
Vanlig och lagom... hur skoj lät det?
Ja jag minns denna ständiga jakt på att fylla tomrummet jag hade inom mig... hur det enda som var jobbigt med att ta bort drogerna i mitt liv var hur jag nu skulle kunna fylla mitt tomrum... rastlösheten jag kände när jag inte var på jakt efter pengar till droger... eller när jag handlade droger... lugnet jag kunde känna när jag hade drogen i min hand... innan jag tog något... förväntningen var oftast en skönare känsla än själva påtändningen... då kunde jag känna lugnet... trygghet.
Jakten på intensiva upplevelser har följt med mig som en röd tråd större delen av mitt drogfria liv också... drogerna har ersatts med både det ena och andra... bra grejer och mindre bra grejer *L*... men de har oftast haft det gemensamt att de har triggat det intensiva i mig... förälskelser... sex... upplevelser som när jag väl upplevt dem ganska snabbt känts förbrukade på nåt sätt... ungefär som drogerna... förväntningen gav mig mer...
...-"får jag bara den tjejen så kommer allt att bli bra".
Idag när jag sitter här och skriver så förvånas jag över mig själv... på att min blogg heter en vaaaaanlig vacker & värdefull kille... på att jag har laaaaagom städat hemma... och en massa sådana prylar på samma tema... jag är fan både... vaaaaanlig och laaaaagom idag.
Att jag just nu inte jagar den intensiva känslan beror helt och hållet på att jag upplever att en känsla av intimitet har ersatt mitt inre tomrum som jag burit omkring på större delen av mitt liv... och jag blir förbluffad över hur enkel lösningen var på hur jag kunde fylla tomrummet... för det enda mitt tomrum ville ha var...
... lagom mycket vanlighet...
Ja ännu en gång har det visat sig att jag mår bäst på att göra tvärtom... det är som om jag har två röster inom mig... en som skriker högt och en som viskar... innan lät jag den skrikande rösten styra allt jag gjorde... den lite tystare viskande rösten ville jag inte lyssna på... den pratade om att ansvar gör dig fri och andra sanningar som effektivt tog bort min mycket bekväma offerkofta som tillät mig att ta mina genvägar hela tiden... suck... vad tråkig jag tyckte min viskande ansvarsfulla och förnuftiga röst var... som sa åt mig att skifta plats på mina känslor... lägga det intensiva utanför mig själv...
... måla en tavla eller nåt...
... och istället ersätta mitt inre tomrum med en känsla av intimitet... på ett enkelt sätt... med typ... något lagom vanligt...
Jag har hela mitt liv velat vara någon... och levt i villfarelsen om att det enda sättet att bli någon var genom att göra något speciellt... sticka ut... vara annorlunda.
Var jag inte bäst så ville jag vara bäst på att vara sämst... lagom var jag livrädd för... lagom och vanlig skrämde skiten ur mig... det var ju samma sak som att försvinna i en grå massa... att bli osynlig... försvinna.
Och när man som jag levt större delen av sitt liv med att hitta problemen och lösningarna utanför sig själv så är det ju kanske inte så konstigt att vara lite rädd för lagom och vanlig... inne i mig var det ju bara... tomt... ett stort jävla svart hål.
Så att stanna upp och känna efter är inget naturligt tillstånd för mig... nej för fan... det var ju rena tortyren.
Full fart och intensitet... spänning och kickar... sex, drogs and rock´n roll... det tog bort det svarta hålet... direkt.
Vanlig och lagom... hur skoj lät det?
Ja jag minns denna ständiga jakt på att fylla tomrummet jag hade inom mig... hur det enda som var jobbigt med att ta bort drogerna i mitt liv var hur jag nu skulle kunna fylla mitt tomrum... rastlösheten jag kände när jag inte var på jakt efter pengar till droger... eller när jag handlade droger... lugnet jag kunde känna när jag hade drogen i min hand... innan jag tog något... förväntningen var oftast en skönare känsla än själva påtändningen... då kunde jag känna lugnet... trygghet.
Jakten på intensiva upplevelser har följt med mig som en röd tråd större delen av mitt drogfria liv också... drogerna har ersatts med både det ena och andra... bra grejer och mindre bra grejer *L*... men de har oftast haft det gemensamt att de har triggat det intensiva i mig... förälskelser... sex... upplevelser som när jag väl upplevt dem ganska snabbt känts förbrukade på nåt sätt... ungefär som drogerna... förväntningen gav mig mer...
...-"får jag bara den tjejen så kommer allt att bli bra".
Idag när jag sitter här och skriver så förvånas jag över mig själv... på att min blogg heter en vaaaaanlig vacker & värdefull kille... på att jag har laaaaagom städat hemma... och en massa sådana prylar på samma tema... jag är fan både... vaaaaanlig och laaaaagom idag.
Att jag just nu inte jagar den intensiva känslan beror helt och hållet på att jag upplever att en känsla av intimitet har ersatt mitt inre tomrum som jag burit omkring på större delen av mitt liv... och jag blir förbluffad över hur enkel lösningen var på hur jag kunde fylla tomrummet... för det enda mitt tomrum ville ha var...
... lagom mycket vanlighet...
Ja ännu en gång har det visat sig att jag mår bäst på att göra tvärtom... det är som om jag har två röster inom mig... en som skriker högt och en som viskar... innan lät jag den skrikande rösten styra allt jag gjorde... den lite tystare viskande rösten ville jag inte lyssna på... den pratade om att ansvar gör dig fri och andra sanningar som effektivt tog bort min mycket bekväma offerkofta som tillät mig att ta mina genvägar hela tiden... suck... vad tråkig jag tyckte min viskande ansvarsfulla och förnuftiga röst var... som sa åt mig att skifta plats på mina känslor... lägga det intensiva utanför mig själv...
... måla en tavla eller nåt...
... och istället ersätta mitt inre tomrum med en känsla av intimitet... på ett enkelt sätt... med typ... något lagom vanligt...
Dammsugarmördaren...
... är nu mitt namn.
Jag skulle till mitt försvar vilja kalla det hela för dråp... kanske t.o.m. grov misshandel... men i vilket fall som helst är det en fruktansvärd handling jag begått...
... jag är djupt ångerfull... har ännu inte vågat ringa min sponsor och pratat om det inträffade... hjärtat slår och jag känner ångesten krama mitt bröst... mördarångesten.
Jag tänker inte förneka mitt brott... det finns på film...
... jag erkänner.
Och det känns inte lättare när jag tänker på det släktskap jag kan känna med humlorna... både humlan och jag flyger... trots att vetenskapen säger att vi inte kan det... det skiter vi i... vi flyger ändå.
Så förstå hur det känns för mig... jag har dödat Biggles...
Jag skulle till mitt försvar vilja kalla det hela för dråp... kanske t.o.m. grov misshandel... men i vilket fall som helst är det en fruktansvärd handling jag begått...
... jag är djupt ångerfull... har ännu inte vågat ringa min sponsor och pratat om det inträffade... hjärtat slår och jag känner ångesten krama mitt bröst... mördarångesten.
Jag tänker inte förneka mitt brott... det finns på film...
... jag erkänner.
Och det känns inte lättare när jag tänker på det släktskap jag kan känna med humlorna... både humlan och jag flyger... trots att vetenskapen säger att vi inte kan det... det skiter vi i... vi flyger ändå.
Så förstå hur det känns för mig... jag har dödat Biggles...
Praktik...
... är alltid rätt.
Och det gäller i allra högsta grad stegarbetet... som många av oss så kan jag ju skriva under på att stegarbete är en stor del av mitt tillfrisknande... men jag vill också påstå att dessa praktiska steg här nedan inte ska underskattas... jag kan garantera er att mina mungipor drogs uppåt under tiden jag praktiserade dessa...
... steg.
Det ska vara skoj att vara drogfri... såklart...
Och det gäller i allra högsta grad stegarbetet... som många av oss så kan jag ju skriva under på att stegarbete är en stor del av mitt tillfrisknande... men jag vill också påstå att dessa praktiska steg här nedan inte ska underskattas... jag kan garantera er att mina mungipor drogs uppåt under tiden jag praktiserade dessa...
... steg.
Det ska vara skoj att vara drogfri... såklart...
Vilket gäng...
... som gjorde entré på golfbanan idag.
Hehe... vi är verkligen ett skönt gäng... vilka lirare...
... såg ni golfskorna?
Och vi har hur skoj som helst när vi gör saker tillsammans... det är en oerhörd rikedom att ha så underbara vänner... det är inget att ta för givet... bra vänner och tillit är någonting man förtjänar... och vi har förtjänat varandra... och jag är grymt stolt över att få vara en del i det här sällskapet.
Vi skrattar åt det mesta... men skulle det behövas finns det hur mycket allvar som helst under dessa skratt... vi finns för varandra och vi behöver varandra... för så är det... varken du eller jag är vidare starka ensamma... det är du + jag som blir starkt... för du + jag = vi... och vi det är en kraft starkare än oss själva.
Vi kanske inte ser så proffsiga ut på golfbanan... men låt inte det lura er... för tillsammans så klarar vi det mesta...
Hehe... vi är verkligen ett skönt gäng... vilka lirare...
... såg ni golfskorna?
Och vi har hur skoj som helst när vi gör saker tillsammans... det är en oerhörd rikedom att ha så underbara vänner... det är inget att ta för givet... bra vänner och tillit är någonting man förtjänar... och vi har förtjänat varandra... och jag är grymt stolt över att få vara en del i det här sällskapet.
Vi skrattar åt det mesta... men skulle det behövas finns det hur mycket allvar som helst under dessa skratt... vi finns för varandra och vi behöver varandra... för så är det... varken du eller jag är vidare starka ensamma... det är du + jag som blir starkt... för du + jag = vi... och vi det är en kraft starkare än oss själva.
Vi kanske inte ser så proffsiga ut på golfbanan... men låt inte det lura er... för tillsammans så klarar vi det mesta...
Konventet...
... i Halmstad närmar sig med stormsteg.
Då ska vi måla en ny tavla... som vi gör varje år... här har ni...
... förra årets konstverk.
Då ska vi måla en ny tavla... som vi gör varje år... här har ni...
... förra årets konstverk.
Vacker & Värdefull...
... tjatar jag mycket om.
Tack å lov... skulle jag vilja säga... för det är ett mantra som jag verkligen behöver mata in i mitt huvud... och det lättaste sättet för mig att göra det är ju att tjata hål i huvudet på min omgivning.
I över 50 år har jag gått omkring och snackat skit om mig själv... helt övertygad om att jag inte har varit okej... alltid velat vara någon annan... snyggare... smartare... ja hela paketet... som ett mantra har jag matat mig själv med en stor jävla lögn... att jag inte är okej... och det är skitsnack... jag duger precis som den jag är... jag ÄR vacker & värdefull.
Och naturligtvis kunde jag ju inte låta bli att spela in ett YouTube-klipp på detta tema...
... med glimten i ögat *L*.
Men jag är fan så seriös med denna insikt... att det funkar att mata mig själv med detta mantra... att det gör underverk i mitt liv... och att det nästan är lite skrämmande vilket KRAFT det är i mina tankar... att jag efter bästa förmåga kan "beställa" mina mående... för mina känslor är till stor del ett resultat av mina tankar.
Det innebär inte att jag är befriad från livet på livets villkor... som ibland kan suga riktigt ordentligt... och jag kan inte springa ifrån verkligheten heller... men jag kan utveckla strategier som funkar för mig... för det är okej att må skit... att vara ledsen... arg... glad... lycklig... eller att må precis hur som helst... men eftersom jag VET att det är mina tankar som bestämmer hur jag ska tackla livet så är jag inte så styrd av mina känslor längre...
... jag är fortfarande rädd... men inte längre rädd för att vara rädd... det är skillnaden... flippat... det har alltså inte hänt någonting men förändringen för mig är gigantisk... hänger ni med?
Det är fan ett mirakel...
Tack å lov... skulle jag vilja säga... för det är ett mantra som jag verkligen behöver mata in i mitt huvud... och det lättaste sättet för mig att göra det är ju att tjata hål i huvudet på min omgivning.
I över 50 år har jag gått omkring och snackat skit om mig själv... helt övertygad om att jag inte har varit okej... alltid velat vara någon annan... snyggare... smartare... ja hela paketet... som ett mantra har jag matat mig själv med en stor jävla lögn... att jag inte är okej... och det är skitsnack... jag duger precis som den jag är... jag ÄR vacker & värdefull.
Och naturligtvis kunde jag ju inte låta bli att spela in ett YouTube-klipp på detta tema...
... med glimten i ögat *L*.
Men jag är fan så seriös med denna insikt... att det funkar att mata mig själv med detta mantra... att det gör underverk i mitt liv... och att det nästan är lite skrämmande vilket KRAFT det är i mina tankar... att jag efter bästa förmåga kan "beställa" mina mående... för mina känslor är till stor del ett resultat av mina tankar.
Det innebär inte att jag är befriad från livet på livets villkor... som ibland kan suga riktigt ordentligt... och jag kan inte springa ifrån verkligheten heller... men jag kan utveckla strategier som funkar för mig... för det är okej att må skit... att vara ledsen... arg... glad... lycklig... eller att må precis hur som helst... men eftersom jag VET att det är mina tankar som bestämmer hur jag ska tackla livet så är jag inte så styrd av mina känslor längre...
... jag är fortfarande rädd... men inte längre rädd för att vara rädd... det är skillnaden... flippat... det har alltså inte hänt någonting men förändringen för mig är gigantisk... hänger ni med?
Det är fan ett mirakel...
Dejting...
... är intressant som en affärsidé.
Dejting kan som jag förstår det vara en väldigt lönande affär... så jag tänker ju naturligtvis ge mig in i den branchen och tjäna fett med stålar... har redan kollat in en ny bil... pool... och beställt en resa.
Och hur svårt kan det vara... dejting.
Så länge det inte är jag själv som ska dejta så har jag inga problem alls med att ge bra råd... om hur du ska göra... vad du ska göra... och när du ska göra det....
... jag ser direkt om ni passar ihop... och inte att förglömma... INTE är bra för varandra... jag kan se riskerna som du inte är medveten om när du är kär och galen... på ALLA utom mig själv... jag hade behövt råd och stöd när jag dejtar... att jag sen inte har ett endaste dugg lust att lyssna på de råden har ju inte med saken att göra... för när jag blir kär och mina polare försöker påminna MIG om hur det har varit i alla tider... varje gång typ... som jag träffat en tjej... att jag blivit en liiiiiiten smula besatt och inte riktigt haft någon kontakt med mitt förstånd...
... ja då vill inte jag lyssna på dem... för precis som förra gången jag träffade min STORA kärlek... och gången innan dess... och för den delen även förrförra gången... så är denna gången... annorlunda *L*... NU kommer det att bli bra.
När jag träffar en tjej som jag faller för... så förlorar jag även kontakten med mitt förstånd... jag blir galen.
Och eftersom jag nu lärt mig att jag är en vaaaaaanlig vacker och värdefull människa... så måste det ju betyda att andra förälskade människor också är lite galna... och inte nog med det...
...folk är beredda att betala för att bli galna.
Så varför inte ge sig in i dejtingbranchen... och här ska ni få ett gratisprov på hur enkelt det kan vara...
... att dejta på mitt sätt.
Dejting kan som jag förstår det vara en väldigt lönande affär... så jag tänker ju naturligtvis ge mig in i den branchen och tjäna fett med stålar... har redan kollat in en ny bil... pool... och beställt en resa.
Och hur svårt kan det vara... dejting.
Så länge det inte är jag själv som ska dejta så har jag inga problem alls med att ge bra råd... om hur du ska göra... vad du ska göra... och när du ska göra det....
... jag ser direkt om ni passar ihop... och inte att förglömma... INTE är bra för varandra... jag kan se riskerna som du inte är medveten om när du är kär och galen... på ALLA utom mig själv... jag hade behövt råd och stöd när jag dejtar... att jag sen inte har ett endaste dugg lust att lyssna på de råden har ju inte med saken att göra... för när jag blir kär och mina polare försöker påminna MIG om hur det har varit i alla tider... varje gång typ... som jag träffat en tjej... att jag blivit en liiiiiiten smula besatt och inte riktigt haft någon kontakt med mitt förstånd...
... ja då vill inte jag lyssna på dem... för precis som förra gången jag träffade min STORA kärlek... och gången innan dess... och för den delen även förrförra gången... så är denna gången... annorlunda *L*... NU kommer det att bli bra.
När jag träffar en tjej som jag faller för... så förlorar jag även kontakten med mitt förstånd... jag blir galen.
Och eftersom jag nu lärt mig att jag är en vaaaaaanlig vacker och värdefull människa... så måste det ju betyda att andra förälskade människor också är lite galna... och inte nog med det...
...folk är beredda att betala för att bli galna.
Så varför inte ge sig in i dejtingbranchen... och här ska ni få ett gratisprov på hur enkelt det kan vara...
... att dejta på mitt sätt.
Sommardans...
... från Tylösand.
... jag ÄLSKAR den stranden.
... jag ÄLSKAR den stranden.
Lååååångfredagen...
... är inte längre världens lääääängsta dag.
Kommer ihåg när jag var liten... alla... och jag menar verkligen alla... affärer var stängda... ja precis allt var stängt... det var som om vi hade skapat en alldeles speciell dag där vi kunde lida kollektivt... kan inte komma ihåg att jag såg någon le denna dag...
... å den var fan lååååång...
... idag så kan jag själv välja vad jag ska göra av denna dagen... och eftersom jag nu är så jävla manisk på att filma YouTube-klipp i tid och otid (hoppas att ni har överseende med mig)... så har jag ju givetvis gjort så idag också... lite för att symbolisera i bild vad det är jag vill säga... visste ni att positiva människor lever längre...
... kanske en smula övertydlig.
Men visst är det på det sättet att det ligger väldigt mycket hos mig själv hur min dag kommer att bli... jag kan naturligtvis inte styra över vad som kommer att hända... men jag har ett visst inflytande på hur jag reagerar på det som händer.
Och idag så har jag tänkt att jag ska ta på mig mina positiva linser... le åt livet och se om det ler åt mig...
Kommer ihåg när jag var liten... alla... och jag menar verkligen alla... affärer var stängda... ja precis allt var stängt... det var som om vi hade skapat en alldeles speciell dag där vi kunde lida kollektivt... kan inte komma ihåg att jag såg någon le denna dag...
... å den var fan lååååång...
... idag så kan jag själv välja vad jag ska göra av denna dagen... och eftersom jag nu är så jävla manisk på att filma YouTube-klipp i tid och otid (hoppas att ni har överseende med mig)... så har jag ju givetvis gjort så idag också... lite för att symbolisera i bild vad det är jag vill säga... visste ni att positiva människor lever längre...
... kanske en smula övertydlig.
Men visst är det på det sättet att det ligger väldigt mycket hos mig själv hur min dag kommer att bli... jag kan naturligtvis inte styra över vad som kommer att hända... men jag har ett visst inflytande på hur jag reagerar på det som händer.
Och idag så har jag tänkt att jag ska ta på mig mina positiva linser... le åt livet och se om det ler åt mig...
Gruppen...
... är en kraft starkare än mig själv.
Kommer precis från Jönköping där vi har tillbringat en dag tillsammans... mina vänner och jag... och vi har gjort någonting som vi blivit rackarns bra på... hjälpt varandra genom att sätta oss i en...
... grupp.
Gruppen är ett fantastiskt redskap när man använder det på ett konstruktivt och kärleksfullt vis... kraftfullt... för det är tillsammans som vi blir starka... påståendet om att "ensam är stark" är en lögn...
... han eller hon som hittade på det... jag tror att det var en han (tjejer brukar inte vara såååå dumma)... var troligtvis en fullt aktiv alkolist om jag får gissa... å det får jag ju... gissa alltså...
Tillfrisknande...
... är en bonus.
Det kommer inte gratis... och det räcker inte för mig att "bara" hålla mig nykter... nä jag behöver kolla lite på mitt problem... mig själv *L*... och till hjälp har jag 12 steg...
... det är min väg.
Som vanligt så säger jag inte att min väg är rätt väg... bara att min väg är... min väg.
Den funkar utmärkt för mig... och jag slipper att göra jobbet ensam... vi är många som gör det tillsammans... tillfrisknar...
Det kommer inte gratis... och det räcker inte för mig att "bara" hålla mig nykter... nä jag behöver kolla lite på mitt problem... mig själv *L*... och till hjälp har jag 12 steg...
... det är min väg.
Som vanligt så säger jag inte att min väg är rätt väg... bara att min väg är... min väg.
Den funkar utmärkt för mig... och jag slipper att göra jobbet ensam... vi är många som gör det tillsammans... tillfrisknar...
Anonyma...
... möten går jag på.
Anonym... utan ansikte.
Anonym... lika värde.
Anonym... men...
... aldrig mera ensam...
... någonsin...
Anonym... utan ansikte.
Anonym... lika värde.
Anonym... men...
... aldrig mera ensam...
... någonsin...
YouTube...
... skapar möjligheter.
Nu så kan vi då alla göra film med oss själva... YouTube har gett oss möjligheten att äntligen bli de filmstjärnor som vi väl alla alltid har drömt om att vara... eller är jag ensam om att drömma om ära och berömelse...
Eftersom jag nu väl måste räknas som relativt erfaren av detta media... har ju sysslat med film hur länge som helst känns det som... i alla fall över 24 timmar... vilket ju ofta kan vara en hel evighet i många samanhang... typ vara nykter... rökfri... ja vad som helst... välj själva.
I vilket fall som helst så har jag ju lärt mig att det enda sättet jag kan behålla någonting på är ju genom att ge bort det... och nu har jag införskaffat mig viss kunskap om vad man bör tänka på när man spelar in ett klipp där man vill säga något viktigt... eller något överhuvudtaget... så jag vill gärna dela med mig några varningens ord...
... som gör att era klipp blir perfekta... och att ert budskap når fram...
... lycka till...
Nu så kan vi då alla göra film med oss själva... YouTube har gett oss möjligheten att äntligen bli de filmstjärnor som vi väl alla alltid har drömt om att vara... eller är jag ensam om att drömma om ära och berömelse...
Eftersom jag nu väl måste räknas som relativt erfaren av detta media... har ju sysslat med film hur länge som helst känns det som... i alla fall över 24 timmar... vilket ju ofta kan vara en hel evighet i många samanhang... typ vara nykter... rökfri... ja vad som helst... välj själva.
I vilket fall som helst så har jag ju lärt mig att det enda sättet jag kan behålla någonting på är ju genom att ge bort det... och nu har jag införskaffat mig viss kunskap om vad man bör tänka på när man spelar in ett klipp där man vill säga något viktigt... eller något överhuvudtaget... så jag vill gärna dela med mig några varningens ord...
... som gör att era klipp blir perfekta... och att ert budskap når fram...
... lycka till...
Borta bra...
... men hemma bäst.
Jag är en lyckligt lottad kille på många olika sätt... och jag satt i min bil på vägen hem idag och tänkte på att jag har ett hem...
... att komma hem till.
Och det är ingenting jag tänker på varje dag... nä det tar jag oftast för givet om jag ska vara ärlig... jag har mat i kylskåpet och behöver inte gå hungrig... och tak över huvudet... självklara saker för de flesta av oss i detta landet... precis som att vi kan dricka vatten direkt ur kranen utan att bli sjuka.
Det är inget jag går och tänker på...
... när jag går på en skogspromenad.
Eller när jag får för mig att det funkar utmärkt...
...att dansa hela vägen fram till brevlådan.
Det är kanske tur att jag bor i skogen... annars så kanske killarna som gillar att klä på människor en skjorta med väääääldigt långa armar kommit och hälsat på... tyckt att jag skulle bo på ett annat ställe med låsta dörrar och käkat en massa piller i lustiga färger...
Blablablabla...
... ifrån verkligheten.
Det händer att jag blir trött på mitt eget malande...
... blablablablabla... tur att det finns musik då *L*.
Snacka om att jag har flippat in på att kunna klistra in egna YouTube-klipp... hoppas att ni har lite överseende med mig... det är ju bara såååååååå jävla skoj att komma på nya grejer och känna intensiteten i att låta dem ta över... jag är helt maaaaaaaanisk...
Det händer att jag blir trött på mitt eget malande...
... blablablablabla... tur att det finns musik då *L*.
Snacka om att jag har flippat in på att kunna klistra in egna YouTube-klipp... hoppas att ni har lite överseende med mig... det är ju bara såååååååå jävla skoj att komma på nya grejer och känna intensiteten i att låta dem ta över... jag är helt maaaaaaaanisk...
Jag är rädd...
... och väldigt förväntansfull... samtidigt.
Det handlar om mina tänder... om den totalrenovering som ska starta på onsdag... naturligtvis så är det med stora förväntningar som jag påbörjar denna behandling... och lika självklart är det väl att jag är livrädd.
Min mun är ett väldigt privat område... jag släpper verkligen inte in vem som helst i min mun... visst har jag stoppat in en jävla massa skit i den... det medges... men likförbannat så är min mun bland det mest privata jag har... kanske är det extra känsligt område för mig eftersom jag ju har skämts den största delen av mitt liv för hur det ser ut i min mun...
... när jag var liten så skämdes jag för att jag hade så stora framtänder... och att jag hade ett mellanrum mellan mina framtänder... när jag blev lite äldre så löste det sig automatiskt med mellanrummet... jag och en kompis pucklade på varandra så det stod härliga till och vi lyckade förstöra varandras tänder rätt ordentligt... i mitt fall så såg det till en början bättre ut eftersom min glipa mellan framtänderna försvann... men den lyckan var ganska kortvarig eftersom en av framtänderna nu hade blivit missfärgad istället... så då skämdes jag för min bruna framtand...
... men Gud är stor och det var inget jag behövde leva resten av mitt liv med... efter ännu ett slagsmål trillade den bruna tanden ut... och då skämdes jag över att jag inte hade någon framtand... vilket en tandläkare löste åt mig med en protes som jag kunde trycka upp i gommen (i.o.f.s. också lite skämmigt med en protes och inget jag var stolt över)...
... den protesen lyckades jag supa bort och blev ännu en gång tandlös innan jag av en slump flera veckor efter jag tappat (supit bort) den till min stora förvåning helt plötsligt hittade min protes på en trottoar i Halmstad... helt otroligt... jag lyckades laga mina låtsaständer och de höll några veckor till innan protesen gick sönder och blev omöjlig att använda...
... sedan dess så har jag då skämts för min tandlöshet... även om jag har varit väldigt bra på att förneka detta faktum både för mig själv och min omgivning... och nu så ska jag då få tänder...
... det är skitstort för mig... och jag är livrädd... rädd för att det ska göra ont... rädd för hur det ska se ut... rädd för mina förväntningar... rädd för att jag inte har en aning om vad som kommer att hända... och kanske är jag rädd för hur det skulle kunna vara att ha tänder som man inte skäms för... för jag har ju alltid skämts för hur jag ser ut i munnen...
... jag är rädd... men det är inte hela världen... för jag är nämligen inte så rädd för att vara rädd längre...
Och skulle det bli föööööör jobbigt... ja jag bor ju på landet... där kan man ju alltid flippa över i ren galenskap en liten stund... och springa omkring lite i mitt hus...
... det brukar faktiskt funka...
Det handlar om mina tänder... om den totalrenovering som ska starta på onsdag... naturligtvis så är det med stora förväntningar som jag påbörjar denna behandling... och lika självklart är det väl att jag är livrädd.
Min mun är ett väldigt privat område... jag släpper verkligen inte in vem som helst i min mun... visst har jag stoppat in en jävla massa skit i den... det medges... men likförbannat så är min mun bland det mest privata jag har... kanske är det extra känsligt område för mig eftersom jag ju har skämts den största delen av mitt liv för hur det ser ut i min mun...
... när jag var liten så skämdes jag för att jag hade så stora framtänder... och att jag hade ett mellanrum mellan mina framtänder... när jag blev lite äldre så löste det sig automatiskt med mellanrummet... jag och en kompis pucklade på varandra så det stod härliga till och vi lyckade förstöra varandras tänder rätt ordentligt... i mitt fall så såg det till en början bättre ut eftersom min glipa mellan framtänderna försvann... men den lyckan var ganska kortvarig eftersom en av framtänderna nu hade blivit missfärgad istället... så då skämdes jag för min bruna framtand...
... men Gud är stor och det var inget jag behövde leva resten av mitt liv med... efter ännu ett slagsmål trillade den bruna tanden ut... och då skämdes jag över att jag inte hade någon framtand... vilket en tandläkare löste åt mig med en protes som jag kunde trycka upp i gommen (i.o.f.s. också lite skämmigt med en protes och inget jag var stolt över)...
... den protesen lyckades jag supa bort och blev ännu en gång tandlös innan jag av en slump flera veckor efter jag tappat (supit bort) den till min stora förvåning helt plötsligt hittade min protes på en trottoar i Halmstad... helt otroligt... jag lyckades laga mina låtsaständer och de höll några veckor till innan protesen gick sönder och blev omöjlig att använda...
... sedan dess så har jag då skämts för min tandlöshet... även om jag har varit väldigt bra på att förneka detta faktum både för mig själv och min omgivning... och nu så ska jag då få tänder...
... det är skitstort för mig... och jag är livrädd... rädd för att det ska göra ont... rädd för hur det ska se ut... rädd för mina förväntningar... rädd för att jag inte har en aning om vad som kommer att hända... och kanske är jag rädd för hur det skulle kunna vara att ha tänder som man inte skäms för... för jag har ju alltid skämts för hur jag ser ut i munnen...
... jag är rädd... men det är inte hela världen... för jag är nämligen inte så rädd för att vara rädd längre...
Och skulle det bli föööööör jobbigt... ja jag bor ju på landet... där kan man ju alltid flippa över i ren galenskap en liten stund... och springa omkring lite i mitt hus...
... det brukar faktiskt funka...
Vardagsspänning...
... kan vara många saker.
Det är inte alltid lika dramatiskt som vi ser på nyheterna eller läser i aftonblaskan... nej jag har varit beredd med min mobilkamera idag för att fånga upp de mest spännande händelserna som jag upplevt denna dagen... och här ska ni få se ett smakprov på äkta vardagsdramatik i mitt liv...
En höjdpunkt är ju alltid detta lilla äventyr även om det mesta (ja nästan jämt faktiskt) innebär negativa besked av ett eller annat slag... men varje gång så finns det en liten smula spänning...
... i denna dagliga handling.
Nu var ju inte det den enda gången som vardagsdramatiken kom och hälsade på idag... och här får jag nog lov att påstå att de riktigt hemska bilderna vågar jag intre lägga ut här än... det kan ju finnas barn som hittar hit och någon form av vuxenansvar kan jag faktiskt känna... ni kan ju använda er av er egen fantasi och lägga till 200% så vet ni vad jag pratar om... och jag vill inte att min blogg ska bli en förnedringsblogg...
... vilket den som ser vad detta handlar om säkert har översende med.
Detta var bara ett litet axplock över vilka spännande saker som kan ligga och lura på mig under en helt vaaaaaanlig dag... och då har jag inte tagit med dammsugningen... besöket hos bildoktorn (en riktig rysare för övrigt)... och jag har inte lärt mig hur man filmar tandvärk än... något som jag med skräck ser fram emot att uppleva inom en snar framtid... det vardagsäventyret börjar på onsdag och ni kommer att få höra mycket om tänder och hur jag renoverar min mun i denna bloggen... jag varnar känsliga läsare redan nu...
Det är inte alltid lika dramatiskt som vi ser på nyheterna eller läser i aftonblaskan... nej jag har varit beredd med min mobilkamera idag för att fånga upp de mest spännande händelserna som jag upplevt denna dagen... och här ska ni få se ett smakprov på äkta vardagsdramatik i mitt liv...
En höjdpunkt är ju alltid detta lilla äventyr även om det mesta (ja nästan jämt faktiskt) innebär negativa besked av ett eller annat slag... men varje gång så finns det en liten smula spänning...
... i denna dagliga handling.
Nu var ju inte det den enda gången som vardagsdramatiken kom och hälsade på idag... och här får jag nog lov att påstå att de riktigt hemska bilderna vågar jag intre lägga ut här än... det kan ju finnas barn som hittar hit och någon form av vuxenansvar kan jag faktiskt känna... ni kan ju använda er av er egen fantasi och lägga till 200% så vet ni vad jag pratar om... och jag vill inte att min blogg ska bli en förnedringsblogg...
... vilket den som ser vad detta handlar om säkert har översende med.
Detta var bara ett litet axplock över vilka spännande saker som kan ligga och lura på mig under en helt vaaaaaanlig dag... och då har jag inte tagit med dammsugningen... besöket hos bildoktorn (en riktig rysare för övrigt)... och jag har inte lärt mig hur man filmar tandvärk än... något som jag med skräck ser fram emot att uppleva inom en snar framtid... det vardagsäventyret börjar på onsdag och ni kommer att få höra mycket om tänder och hur jag renoverar min mun i denna bloggen... jag varnar känsliga läsare redan nu...
Nu jävlar...
... så ska jag fan lära mig nåt nytt.
Jag har ju en modern kamera på min nya mobil... och den är så himla modern att jag inte hela tiden fattar vad jag sysslar med när jag använder mig av vissa funktioner... som när jag tar kort så kan det hända sig att jag spelat in ett mycket dramatiskt...
...videoklipp när ett flygplan störtar...
... just detta klipp är väl inte något som kommer att förändra livet för massor av människor... och den enda som jag kan tänka mig tittar på något liknande är den som tagit klippet... i detta fallet jag... och kanske de människor som ser dramatiken jag skapat med små medel i detta klipp... jag återkommer lite längre ner med ett betyg.
För först så kommer jag att tänka på vilka möjligheter som öppnar sig om (när) jag får det att funka... passa dig Janne Josefsson... jag är också en "sanningsökare" och har massor av idéer som skulle vara spännande att förverkliga... varför inte den om att göra ett repotage om Janne Josefsson... nåt jävla lik i garderoben borde väl han också ha... ett stort säkert eftersom han har en sådan närmast överdriven lust att hitta fel utanför sig själv... det (har jag lärt mig) kan stå för både det ena och andra... så akta dig Janne...
... och föresten... tillbaka till verkligheten... vad tyckte ni om filmen... visst var det lite kusligt när jag med mycket små medel lyckades skapa en scen fylld av dramatik... ett flygplan som störtar är ju alltid dramatiskt... kanske är på sin plats att lugna er genom att avslöja att det var en ren trickfilmning... flygplanet störtade inte i verkligheten... bara så ni vet...
...jag ger denna spännande film... fyra VågaVagubbar...
Jag har ju en modern kamera på min nya mobil... och den är så himla modern att jag inte hela tiden fattar vad jag sysslar med när jag använder mig av vissa funktioner... som när jag tar kort så kan det hända sig att jag spelat in ett mycket dramatiskt...
...videoklipp när ett flygplan störtar...
... just detta klipp är väl inte något som kommer att förändra livet för massor av människor... och den enda som jag kan tänka mig tittar på något liknande är den som tagit klippet... i detta fallet jag... och kanske de människor som ser dramatiken jag skapat med små medel i detta klipp... jag återkommer lite längre ner med ett betyg.
För först så kommer jag att tänka på vilka möjligheter som öppnar sig om (när) jag får det att funka... passa dig Janne Josefsson... jag är också en "sanningsökare" och har massor av idéer som skulle vara spännande att förverkliga... varför inte den om att göra ett repotage om Janne Josefsson... nåt jävla lik i garderoben borde väl han också ha... ett stort säkert eftersom han har en sådan närmast överdriven lust att hitta fel utanför sig själv... det (har jag lärt mig) kan stå för både det ena och andra... så akta dig Janne...
... och föresten... tillbaka till verkligheten... vad tyckte ni om filmen... visst var det lite kusligt när jag med mycket små medel lyckades skapa en scen fylld av dramatik... ett flygplan som störtar är ju alltid dramatiskt... kanske är på sin plats att lugna er genom att avslöja att det var en ren trickfilmning... flygplanet störtade inte i verkligheten... bara så ni vet...
...jag ger denna spännande film... fyra VågaVagubbar...