PETERS BLOGG

... på det.

.

Nu börjar det närma sig slutet på vår renovering... visserligen så är det väl inte helt klart när vi får upp lite färg på väggar, fönster och tak... långt därifrån... men... nu börjar arbetet med allt som kommer att synas i det färdiga resultatet... en trappa ska byggas, köket ska monteras... tvättstugan likaså... bastun börjar ta form... ett badrum ska inredas... och den nya varmvattensberedaren instaleras samtidigt som vi ska koppla ihop alla nya rördragningar... och så ska vi såklart fixa till så att vi har fungerande el i huset... och efter vi har lagt in ett nytt golv... ja då är det bara listerna kvar.

.

... är bra.

.

Jag gillar inte att bråka med folk... och tycker att konflikter är ytterst obehagliga rent känslomässigt... detta trots att jag vet att konflikter är bra om vi vill utvecklas som grupp... förutsatt att vi tar konflikterna för vad de är... möjligheter till en gemensam lösning... gör vi inte det kan ju konflikter vara direkt förödande... leda till splittring och i värsta fall ett ställningskrig mellan vad vi tycker är rätt eller fel... vi behöver nog trots utveckla en förmåga allt se våra olika åsikter som berikande... kan vi det så tror jag att vi får en hel del möjligheter att växa som individer... men det är inte alltid lätt... att välja att vara lycklig istället för att ha rätt.

.

... tar tid.

.

Tålamod är väl inte direkt min största tillgång... förvisso så har jag med åren blivit betydligt bättre på att acceptera att vissa saker tar tid... helst skulle jag ju vilja att vårt hus var klart redan igår... fast å andra sidan så har jag ingenting emot att bo i ett hus där jag vet att grejerna är gjorda ordentligt... för så är det ju... att skynda på någonting p.g.a. bristande tålamod är sällan en bra lösning... tid tar helt enkelt... tid.

.

... till våra köksbänkar.

.

Vi kom ju på den eminenta idéen att be en kompis på "snicken" i Ljungby om att bygga våra köksbänkar... och det var en himla bra idé... inte minst ekonomiskt... men fan... efter en vattenläcka i källaren så blir det att åka till det lilla sågverket i det djupaste småland för att kompletera med några plankor till... tack och lov så blev inte allt vattenskadat utan bara en liten del... förvisso blir det några mil i bilen men killen på sågverket var så himla trevlig och det ska bli skoj att träffa honom igen... och vem vet... han tillverkar tydligen bastumaterial också.

.

... vara gott att leva.

.

Förvisso så bestrår livet på livets villkor av både glädje och sorg... men när man bor i "lyckolandet" Sverige så finns det ju ingen anledning att klaga på förutsättningarna... när jag varit ute och rest och besökt lite fattigare länder så har jag verkligen förstått hur lyckligt lottad jag är som bor där jag bor... saker som vi tar för givet är inte någonting som finns överallt.

.

... börjar falla på plats.

.

När ni börjar med ett renoveringsprojekt så kan det vara en bra idé att förbereda er på att allt kan ta lite längre tid än vad ni beräknat... och det är nog tur att man inte riktigt vet hur mycket jobb det innebär innan man startar upp ett sånt projekt... ett nytt kök, badrum och en tvättstuga låter väl inte så himla mycket... men jag lovar er... inte ens jag som jobbat i den här branchen i hur många år som helst kunde väl drömma om hur mycket det skulle dra med sig... men nu när bitarna börjar falla på plats så är jag glad över att vi gjort det efter alla konstens regler... jag är helt övertygad om att vi om några veckor sitter i vårt nya kök efter ett skönt bastubad och njuter av ombyggnaden.

.

... kunna laga mat igen.

.

Att leva i ett hus utan kök har sina sidor... till en början så är det väl rätt okej att käka ute varje dag men efter ett tag så saknar man verkligen möjligheten att brassa eget käk i hemmets lugna vrå... och så är det väl ofta med saker som man tar för givet... 

.

... med det mesta.

.

Livet är ju som det är... och jag kan känna att jag äntligen börjar landa i någon form av acceptans... har kännt mig väldigt stressad ett tag eftersom det har varit rätt mycket med det mesta en längre tid... nu börjar bitarna falla på plats igen och då blir det lite mer tid över till att njuta av tillvaron som den faktiskt ser ut... nu för tiden är jag en gift man... och det är skönt att kunna ge mig själv tid att landa och stanna kvar i den känslan... det har varit väldigt mycket som pockat på min uppmärksamhet när det gäller både renoveringen av vårt hus och jobbet på VågaVa... stora förändringar tar mycket energi och det har funnits dagar då jag nästan har blivit rädd för att springa in i den berömda väggen... men genom att erkänna min maktlöshet inför saker som jag inte kan förändra och se hur ohanterlig den känslan egentligen är har hoppet vaknat till liv... och idag så har detta hopp förvandlats till tro... och känslan av att allt är precis som det ska vara fyller mig med något som jag saknat ett tag nu... en form av sinnesro.

.

... gör rätt.

.

Ibland blir inte allting precis som man tänkt sig... det hör väl till livet kan jag tänka mig... tur att man ofta har möjlighet att rätta till saker och ting... att göra om och göra rätt... visst allting kan inte göras ogjort... det finns saker som jag verkligen inte vill veta att jag gjort fel i mitt liv... och varje gång jag blir påmind känns ganska jobbig måste jag erkänna... fast jag håller med en snubbe som jag lyssnade på för flera år sedan på ett konvent när han påpekade att det egentligen bara finns två misstag som jag kan göra... den ena är att plocka upp drogerna igen och den andra är att inte komma tillbaks till min drogfria gemenskap för att bryta mitt missbruk när jag gjort detta... vidare fortsatte han med att påstå att allt annat är bara erfarenheter... saker som vi kan lära oss något av... genom att... göra om och göra rätt.

.

... till ett värdigt liv.

.

Det kan ses som en självklarhet att leva ett värdigt liv med tak över huvudet och ett jobb att gå till... men sanningen är ju att det är långt ifrån självklart för alla... vi på VågaVa försöker så gott vi kan att göra vad vi kan... för oss börjar resan ofta med att man blir drogfri... för väldigt många som hamnar i en utsatt situation har en historik av missbruk... inte alla men många... och för de som har ett problem med droger är det ju oftast bara en tidsfråga innan man hamnar på botten av samhället... vår erfarenhet har visat att plockar man då bara bort drogerna och erbjuder en drogfri gemenskap så löser sig det mesta... inte av sig själv... det är ju som bekant lika lång väg ut ur skogen som in i den samma... men med rätt stöd och en ökad självkänsla (som för övrigt brukar komma som ett brev på posten om man lägger ner drogerna) så är man en bra bit på väg... ett värdigt liv är ingen man fixar själv... ett värdigt liv skapar vi alla tillsammans.

.

... behöver vi alla.

.

Att be om hjälp är inte alltid så enkelt som det låter... trots att det är någonting som vi alla behöver mellan varven... och jag brukar tänka så här... att be om hjälp är egentligen en himla shysst grej... allra helst för den som frågan ställs till... för det är ju trots allt genom att ge bort någonting som vi växer som människor... tänk bara efter hur det känns inom dig om du har kunnat hjälpa någon med någonting... jag tror att det är viktigt att känna sig behövd... när vi fokuserar på att hjälpa varandra så känner vi tillhörighet och gemenskap... och ett resultat av detta tror jag faktiskt är att vi får förmågan att leva här och nu... vi flyttar helt enkelt ur de där 12 cm mellan våra öron och tar del av livet utanför oss själva... så om du vill hjälpa någon så tycker jag att du ska be den personen... om hjälp.

.

... är ju bra.

.

Efter att ha uppdaterat min appleklocka så berättar den med jämna mellanrum för mig att andas... förvisso så är detta någonting jag gör utan att tänka alltför mycket på det hela tiden... men jag gillar grejen... att stanna upp i en minut och andas medvetet lite då och då behöver jag... det är så himla enkelt för mig att bara rusa på i 190 km/tim så jag behöver verkligen ta en liten paus mellan varven... tummen upp för den funktionen.

.

... mitt förhållande till rökningen.

.

Nu är jag där igen... att jag börjar tröttna lite på mitt rökande... att jag inte kan röka måttligt är ett faktum ställt utom allt tvivel... jag ÄR en beroende och då existerar inte ordet måttligt... det är allt eller inget som gäller... naturligtvis gäller det även för cigaretter... jag tänker inte ta ett beslut om att sluta röka här och nu... vill mest bara reflektera lite över situationen och själv kunna läsa mina ord svart på vitt... kanske... växer det fram en önskan om att göra en förändring... "sen", "imorgon"... "för jag ska bara".

.

 

... igen.

.

Efter en vecka på mitt jobb är det nu helg igen... och då är det dax att sätta på mig mina arbetskläder och jobba vidare med vår renovering av huset... det är inte utan att jag förundras över hur mycket jobb det blev till slut... men nu är underarbetet gjort och vi kan fokusera på det som kommer att synas till slut... det ska spacklas och målas... ett helt nytt kök ska installeras... golv ska läggas... och mycket, mycket mer... vi har fått en helt ny undervåning.

.

... av beroendeenheten i Halland.

.

För några år sedan så lyckades vi (ett gäng brukare i Halland) komma överens om ett gemensamt mål... vi ville ha en tillnyktringsenhet i Halland... och dra på trissor... vi lyckades över förväntan... idag så ska vi på invigningen av den nya beroendeenheten i Varberg.

.

... är en framgångssaga.

.

Sedan vi (jag och Leffe) startade VågaVa 1999 så har det hänt en hel del... vi är inte längre två förvirrade drogfria narkomaner som inte visste så mycket om någonting egentligen... men vi hade en himla bra idé på hur vi skulle kunna fortsätta att hålla oss drogfria... och med bra idéer kommer man långt... om man sätter dem i verket... annars så händer det ju inte så mycket som vi ju alla vet... idag så är vi respekterade medborgare i vårt samhälle och våra erfarenheter av den resa vi fått göra med VågaVa är guld värda... vi har lärt oss oerhört mycket under alla dessa år som gått... och resan bara fortsätter... det finns så mycket kvar att göra innan vi når vårt ultimata mål... vilket är att avskaffa oss själva... för vi vill ju leva i en värld där VågaVa inte behövs längre... men där är vi inte än... långt ifrån... tyvärr så verkar istället behovet av oss att öka... alldeles för många väljer fortfarande drogerna som lösningen på sina problem.

.

... är skoj.

.

En sak som är lite rolig med min Iphone är när det är dax för de stora uppdateringarna... så nu ligger min lur och håller på att förvandlas till en modernare version av sig själv... vilket naturligtvis glädjer en tekniknörd som mig... det är lite som att köpa en ny telefon... visst... det är ingen glädje som varar mycket längre än några timmar men eftersom det inte kostar något så är ju inte det hela världen... att uppdatera ett kök och en tvättstuga är däremot ett lite mer kostsamt företag... förhoppningsvis så kommer glädjen av den uppdateringen att vara lite längre.

.

Men mitt i alla dessa uppdateringar så får jag inte glömma bort att det finns massor av saker som inte behöver uppdateras... jag har otroligt mycket att vara tacksam över... när jag förstår att stanna upp en liten stund och glädjas över det jag redan har och inte rusar iväg efter det som jag vill ha.

.

... färg.

.

Nu är snart våra väggar och tak klart för att målas och nu beställer vi färg till vårt nya kök... visserligen så är det en hel del kvar att göra innan allt är klart men det är inte utan att jag känner en viss tillfredställelse över att vi långsamt närmar oss finalen av allt byggande... det är verkligen ett jättebygge vi genomför... nytt avlopp... nya vattenrör... nytt allt i princip... det blir rätt mycket när man bygger om... det är ju så himla mycket mer än att "bara" köpa ett nytt kök och instalera detta... allt underarbete som ligger bakom och som inte syns skapar förutsättningarna för att allt ska bli precis som vi vill ha det... och att nu börja skymta det färdiga resultatet som ett litet ljus i tunneln känns himla bra... minst sagt.

.

... när jag kom till jobbet.

.

Det var riktigt skoj att komma tillbaka till jobbet efter några veckors semester... vi är ett himla skönt gäng och jag är tacksam över att ha världens bästa jobb... det är en hel del människor som har gått vidare från VågaVa i Halmstad nu och vi är inte så himla många kvar... och det är inte helt fel... det är lite lättare att jobba med en lite mindre grupp... då det finns mer utrymme för spontanitet och är betydligt enklare att hitta på vettiga saker att göra tillsammans... jag ser fram emot hösten med tillförsikt.

.

.

Jaha så var då semestern över för denna gången och klockan ringer som vanligt klockan 06.00 igen... visserligen så tycker jag inte riktigt att jag har tid att arbete för tillfället... eftersom jag ju har en massa arbete kvar att göra på vårt hus... men det är bara att acceptera verkligheten som den ser ut... var sak har sin tid... vi har kommit en bra bit på vägen och det börjar bli tid för att plocka fram målargrejerna... gipsningen av väggar och tak är snart klart och spackelspadarna väntar på att börja användas... men först blir det en sväng till VågaVa i Halmstad för att planerara lite inför hösten... massor av möten är redan inplanerade och vi går en spännande framtid till mötes på många sätt och vis... känner på mig att det är en tid av förändringar... och min erfarenhet av förändringar är god trots att det inte riktigt känns så... många av oss i Halmstad har gått vidare och slutat på VågaVa... och det är ju själva målet med vår verksamhet... vår vision är fortfarande att behovet av oss ska upphöra... men där är vi naturligtvis inte än... tvärtom... VågaVa behövs tyvärr mer än någonsin.

.

... dag.

.

Har ju haft semester i fem veckor nu... men det har inte blivit så många lediga dagar eftersom vi ju som bekant renoverar hemma... men idag är det dax... jobbarkläderna ska bytas ut mot kavaj... inte så mycket för att jag brukar ha kavaj på mig... nä... vi är bjudna på bröllop uppe i Göteborg och då kommer kavajen fram... ser fram emot denna dagen med spänning... skoj att träffa människor jag inte hunnit lära känna så mycket än... visserligen så kan jag väl inte riktigt förstå hur man kan välja att gifta sig samma tid som Zlatan spelar i ett manchesterderby... jag misstänker att bröllopet varit planerat innan de visste att han skulle bli klar för Manchester United ;-).

.

... fortskrider.

.

På måndag så börjar jag jobba igen efter min semester... samtidigt som arbetet med ombyggnaden fortskrider och nu börjar det verkligen likna någonting... idag är det tänkt att jag ska kunna få igång vår nya fläkt i köket... det vore ju synd att inte prova om den fungerar innan vi bygger färdigt innertaket... sladdarna kommer ju trots allt att vara inbyggda i taket och då är det inte så himla enkelt att komma åt kontakterna när de väl är på plats... det är en tung och stor apparat trots att fläkten sitter på utsidan.

.

Annars så är det skoj att se hur allting börjar hamna på sin plats... nu har vi ett färdigt innertak över matplatsen och i sovrummet och kaklingen av tvättsugan och badrummet är snart klar... alla väggar är byggda och det ser faktisk bättre ut än vad vi vågat drömma om.

.

... VågaVa.

.

Låt mig först av allt säga att jag inte är rätt man för att presentera VågaVa... inte så konstigt egentligen eller kanske hur konstigt som helst... som en av grundarna så är jag ju väl insatt i vår idé och hur vi arbetar... men trots detta så vill jag hävda att "sälja" sin egen produkt inte är bra... nä, då ser jag nog hellre att någon som använt sig av VågaVa på sin egen resa i livet kan förklara hur vi jobbar... egen erfarenhet är trots allt en av hörnstenarna i vår verksamhet... vad jag säger betyder inte hälften så mycket som en röst av alla de som faktiskt har tagit VågaVa på allvar och idag har ett fungerande liv... utan droger.

.

Men, men... nu ser inte alltid verkligheten ut på detta sätt... jag får trots allt ställa mig där framme och efter bästa förmåga försöka presentera oss... jag är ju som jag är... och det blir som det blir... en sak som jag har med mig är att jag inte behöver prestera någonting... jag VET hur bra det funkar för oss... att massa människor har åsikter och ditten och datten tar aldrig bort den stolthet jag kan känna över våra helt fantastiska resultat... alla dessa underbara människor som jag sett växa i sin drogfrihet är min belöning... sen får folk tycka vad fan de vill om mina presentationer av vår verksamhet... huvudsaken är ju trots allt att det funkar för de som hamnar hos oss på VågaVa.

.

 

... börjar sändningen.

.

Första landskampen utan Zlatan... och visst ska jag se den... förvisso är jag en sann Zlatanist men verkligheten säger att vårt landslag nu har gjort en nystart... utan Zlatan... och jag gillar fotboll och att se på landskamper... visst kommer jag att sakna honom... men, men... acceptans är en gudagåva... och jag blir nästan själv förvånad när jag känner att jag ser fram emot denna drabbning mot Holland... hur ska det gå med vår nya tränare... vad blir det för taktik... frågorna är många... en del av svaren kommer jag att få om några timmar... sorg, saknad och framtidstro... vilken härlig blandning.

.

... planerande.

.

Att få ihop det gamla med det nya när man bygger om är inte alltid helt enkelt... vissa saker får man helt enkelt hitta lösningar på under tiden man bygger... just nu är det köksfläkten som ska komma på plats... en inte allt för enkel uppgift visade det sig... och ibland behövar man ha tur... som nu när vi inte fick den fläkt vi hade beställt... tack och lov... för den vi hämtade visade sig passa oss så mycket bättre... eftersom vi ändrat lite i planerna och höjt upp taket i köket... tack Gud.

.

... på min semester.

.

Semester och semester... nja... en veckas intensivt byggande står på schemat... det är en hel del kvar att göra här hemma innan allt blir klart... och inte nog med det... jag ska även hinna med att jobba på VågaVa lite även denna vecka... en resa till Varberg på onsdag för att träffa personalen på den nya beroendeenheten som ska öppna där... det är spännande att som en brukarförening få vara med från början och jag hoppas och tror att det samarbetet kan utvecklas till någonting som kan bli riktigt, riktigt bra för alla parter.

.

Men först av allt... det finns några rum som ska kaklas och läggas klinker i... vattenrör som ska kopplas... väggar som ska sättas upp och gipsas... bänkskivor som ska byggas... kök och tvättstuga som ska inredas med skåp och allt... dörrar som ska sättas på plats... en bastu att bygga... el som ska kopplas... och mycket, mycket mer... men som vi säger... en sak i taget så växer den sakta fram... vår helt nya bottenvåning.

.

... att renovera.

.

Vi har naturligtvis gjort en hyfsat nogrann kalkyl innan vi började med vårt renoveringsprojekt... och jag tyckte nog att vi hade en god marginal... men fan... det drar iväg... för även om vi har betalat alla de största posterna redan så tillkommer det hela tiden en massa extra grejer som kostar pengar... en liten grej här och en annan pryl där... det är rätt många saker som man inte tänker på när man sätter igång... just nu så sitter vi och kollar i dimmerjungeln... bara en sån liten detalj i det stora hela... det är ju inte bara att slänga in vad som helst hur som helst... nä... en hel vetenskap för att få rätt prylar på rätt ställe... och vet ni vad... att sätta in ett par dimmrar kostar också pengar... massor.

.

... here we come.

.

Det börjar dra ihop sig i byggeriet av vårt hus... idag så bär det iväg till IKEA för att beställa diverse varor till vår framtida tvättstuga och kök... för även om vi lyxat till det med ett Lidhultkök så köper vi våra vitvaror på IKEA... det blir ju så mycket billigare... och hur man än ser det så är ju vitvaror förbrukningsartiklar... de håller inte för evigt... och tvättstugan där har vi också valt att skruva ihop våra skåp själva... man får ju vända på kronorna vi lånat så att de räcker hela vägen fram till det färdiga resultatet... annars så är det en spännande tid då det mesta av förarbetet är klart och de nya väggarna och våra nya innertak börjar hamna på plats... det händer grejer i Brännebassalt... vi ser ljuset i tunneln.

.

... och brukarperspektiv.

.

Idag så åker jag iväg för att delta i ett möte med det halländska brukarrådet... VågaVa är ju brukarförening och naturligtvis så är det ju viktigt för oss att få med ett brukarperspektiv när politikerna ska besluta om vad som funkar och inte funkar... själv är jag en varm anhängare av "praktisk politik" och sunt förnuft vilket gör att jag ibland kan bli lite trött på att det ska "pratas" i all oändlighet innan det händer något... kanske har jag personligen en liten aning brist på tålamod... något som jag för övrigt tror att rätt många brukare också har mellan varven... när det brinner i knutarna och man vill ha en snabb lösning blir det mest frustration när man får vänta allt för länge på resultaten... om jag t.ex. vill ha hjälp med att bli drogfri så kan en väntetid på några veckor (eller några dagar) vara skillnaden på liv eller död... snabba beslut är inte alltid av ondo.

.

... på skolor.

.

Det senaste året så har vi på VågaVa fått in allt färre föreläsningar på skolor runt omkring i vårt avlånga land... och det är kanske inte så konstigt... läste precis om en av våra konkurenter på området som sprider rena lögner på sina föreläsningar... och helt ärligt... det finns gott om "stolpskott" som är ute och drar någon form av "livestory" som man har mage att kalla för drogförebyggande undervisning... och det är som på en restaurant... får jag en dålig maträtt så väljer jag bort den restauranten omedelbart.

.

Vi på VågaVa är annorlunda... vår föreläsning handlar inte så mycket om droger... ett fyraårigt barn VET att det inte är nyttigt att röka, supa och knarka... ingen människa planerar en karriär som blivande rattfyllo... vi tycker att det är betydligt intressantare att prata om VARFÖR man börjar missbruka... och VAD man praktiskt kan göra för att slippa hamna i ett missbruk.

.

Tyvärr blir vi också bortvalda p.g.a. av att vi har egna erfarenheter av missbruk och dras med i det dåliga ryktet som följer med alla dessa mer eller mindre oseriösa föreläsare som turnerar runt i landet... synd... allra helst när jag tänker på hur många som varit på mina föreläsningar och sedan hört av sig till mig och bett om hjälp... ibland många, många år efter att de lyssnat på mig och min föreläsning.

.