PETERS BLOGG

... igen.

.

Sista dagen på stranden för "VågaVa go beach 2015"... och denna sommaren på Tylösand kan väl summeras bäst med ett enda ord... blåsigt... trots detta så har vi ändå haft besökare som använt sig av oss för att ta sig ner till stranden och det är ju ett av huvudsyftena med hela projektet... och trots blåsten så kan vi ännu en gång konstatera att det är vi som hängt på stranden som klagat minst på vädret denna sommaren... kanske för att det helt enkelt är så himla skönt och sommrigt att hänga på en strand oavsett väder... eller så har väl vi som vanligt haft lite bättre väder än de flesta i vårt avlånga land... det är faktiskt inte så många droppar regn som fallit på oss under dessa fem veckor.

.

... kvar.

.

Till min stora glädje så vaknar jag upp till en klarblå himmel och jag håller tummarna för en solig och fin avslutning på årets minst sagt blåsiga VågaVa go beach projekt... tycker att vi är värda det efter 5 veckor på stranden i ut och skur... och precis som vanligt så känns det en liten smula vemodigt nu när vi närmar oss slutet... jag fullkommligt älskar detta projekt... att hänga på en av sveriges finaste sandstränder är mumma för min själ... här skulle jag kunna tänka mig att bo året runt... Tylösand har blivit vår strand... snacka om att gå från utanförskap till innanförskap... de glada igenkännande blickarna från alla de andra som tillbringar mycket av sin sommar här visar mig att vi är mer än välkommna in i samhället på samhällets villkor... och den känslan kan vi ta med oss överallt... skönt.

.

.

Precis som igår så öser regnet ner när jag sitter på min trappa och vaknar upp till en ny dag... Och bara tanken på att åka ner till stranden känns en liten aning underlig... Detta trots mina tidigare erfarenheter... Inte minst gårdagens då jag kom ner till en upplevelse som kan beskrivas med ett enda ord... Sinnesro.

.

.

Det kanske ser helt galet ut att sitta på en sandstrand en regnig dag... Men upplevelsen är närmast magisk meditativ. 

... STORA drömmar.

.

När jag vaknade i morse och satte mig på min trappa så for tankarna omkring mellan mina öron... jag har ju alltid haft en hel del drömmar om både ditten och datten... och det slog mig att en hel del av de drömmarna har gått i uppfyllelse... som när jag tänker på det är helt otroligt egentligen... drömmar går i uppfyllelse hur otroliga de än kan ha varit när tanken först har tänkts... och nu funderar jag på att det är dax att våga drömma lite större drömmar eftersom det inte verkar vara någon som helst gräns på vad som är möjligt egentligen... ofta är det jag själv som sätter gränser för mig själv genom att ge upp drömmar lite för tidigt genom att lyssna på min egen lilla/stora kommité som bor mellan mina öron... den kan ibland hindra mig genom att ge helt fel budskap... som att jag inte skulle duga... eller säga åt mig att någonting är omöjligt innan jag provat... nä... jag håller inte med... det är dax att våga drömma de riktigt STORA drömmarna nu... och vet ni vad... jag är seriöst nyfiken på hur långt det kan bära... än så länge har jag bara blivit positivt överraskad.

.

... på årets VågaVa go beach.

.

Det är inte utan att man beundrar hjältarna på stranden detta år... för det har minsann inte varit de lättaste förutsättningarna denna minst sagt blåsiga sommar... jag är så oerhört tacksam över att ha en personal som levererar i ur och skur och visar att VågaVa är en förening som man kan lita på i alla väder... någonting som gör att vi vågar se framtiden an med tillförsikt... eftersom vi vill fortsätta att utvecklas... och då är det ju av yttersta vikt att ha personal att lita på när det blåser snålt... jag är stolt över vårt gäng på VågaVa... människor som visar vägen för de som vill göra en förändring i sina liv... tillsammans med oss så är det fullt möjligt att få ett liv inte bara värt namnet utan ett liv fyllt av möjligheter... ett liv där man förverkligar sina drömmar... på riktigt.

.

... är en fruktansvärd känsla.

.

Ibland så slår den till... känslan av utanförskap... jag känner mig helt enkelt som den ensamaste människan i universum... och det är en långt ifrån behaglig känsla som får mig att tänka väldigt destruktiva tankar som i sin tur föder ännu fler "jobbiga" känslor i en allt snabbare nedåtgående spiral... min beroendesjukdom gör vågen och säger åt mig att jag är en värdelös person som absolut ingen vill ha någonting att göra med... mitt förstånd förstår att det bara är en känsla men jag är stundtals chanslös mot dessa starka känslor... tack och lov så fattar jag ändå fortfarande att jag behöver göra saker som jag inte vill göra... typ att åka på ett möte och träffa människor som tycker om mig... och sakta, sakta så vänder det... lite i taget... harmen ersätts av kärlek och jag börjar förnimma en känsla av delaktighet och gemenskap... och idag så förstår jag att det "bara" var ett gäng "gamla" känslor som var och hälsade på... för i ett utanförskap har jag levt i väldigt många år av mitt liv... och jag är egentligen inte förvånad över att jag reagerar så starkt... allt annat hade varit konstigt med min historia... egentligen så är det nog mest lite ovant för mig att jag inte längre behöver känna mig så förbannat utanför... att jag idag är omgiven av kärleksfulla människor som bara vill mig väl är inget annat än ett mirakel för mig... och jag har insikten om att min största fiende är fortfarande jag själv och min beroendesjukdom.

.

... aktiviteter.

.

På sommaren så planeras det för många aktiviteter i vårt avlånga land... grejen är väl bara att när man sitter ner och planerar för en sommaraktivitet så är det nog lätt att ha en strålande sol med i planeringen... men som ni säkert har blivit varse så är ju den svenska sommaren inte alltid så strålande... idag så ska mina vänner gifta sig och det är väl tur att de strålar som solar innifrån... och att det är det som egentligen betyder något när man gifter sig... kärleken är varm och skön även om det regnar ute och jag är övertygad om att de kommer att minnas denna dagen som en solig dag även om det skulle råka komma några droppar regn... jag önskar dem det bästa och hoppas att de får leva lyckliga i alla sina dagar... för det är ju lite som en saga... i verkligheten... och det fyller mig med hopp när jag ser att vi lever i en värld där drömmar går i uppfyllelse.

.

... och glädje.

.

Idag så ska jag på begravningen av en kär vän... och nu när jag sitter här och skriver så inser jag att jag nog inte riktigt förstått att han är borta än... känns jättekonstigt att gå på hans jordfästning... lite overkligt faktiskt... och det är nog så jag reagerar när vänner runt mig dör... men denna gången var det inte någon missbrukare som så många gånger förut... utan en kär vän som gick vidare alltför tidigt av andra orsaker.

.

En dag som idag vill jag gärna tro på ett liv efter detta... att min vän sitter någonstans och har det hur bra som helst... men jag är inte killen som lägger så mycket energi på att tro på ett liv efter döden... jag tror på ett liv före döden och att döden är någonting som påminner oss om att inte ta det livet för givet.

.

... tar tid.

.

I början av min drogfrihet så kunde jag bli frustrerad över att alla i hela världen inte litade på mig... vilket väl egentligen inte var så konstigt eftersom jag levt i ett missbruk så länge... ett liv där man tyvärr inte är så mycket att lita på... jag kunde lova saker hur många gånger som helst men i livet med droger så brukade det ju alltid hända en massa konstiga grejer som gjorde att jag inte dök upp när jag skulle eller på någor annat sätt "lurade" min omgivning... inte så ofta med berått mod men tillräckligt ofta för att tilliten till mig var...låt oss säga en liten aning begränsad... vilket när jag tänker på det idag inte var så himla konstigt... jag hade ju t.o.m. svårt att riktigt kunna lita på mig själv.

.

... på stranden.

.

Han såg väldigt förvånad ut bilhandlaren när jag berättade att vi var på stranden alla dagar i alla väder... och visst kunde jag förstå honom... just då så öste regnet ner utanför bilhallen och det såg inte direkt ut som något strandväder... men jag märker också att de flesta människor som jag möter har betydligt svårare för att acceptera sommarvädret än vad vi som faktiskt är ute på stranden varje dag har... det kan bero på att vädret på Tylösand är en smula bättre än vad de flesta verkar ha en aning om... eller så har kanske vi som faktiskt är på stranden lättare för att "gilla läget" oavsett... visst kan det ta emot att åka dit på morgonen en gråmulen dag som idag... men personligen så kan jag inte tänka mig ett bättre ställe att tillbringa dagarna på... det är något speciellt med Tylösands stränder som ger mig ett väldigt behagligt lugn inombords... jag skulle nästan vilja kalla det för meditativt.

.

 

... på en ny bil.

.

Jag missar stranden idag då jag är tvungen att åka till Ljungby och byta däck på min bil... jag tyckte nog allt att jag skulle ha nya däck på min nya bil eftersom de som satt på var minst sagt slitna... han som sålde bilen till mig höll med och har nu fixat fram fyra däck som de ska sätta på åt mig idag... vilket i sin tur gör att jag missar Tylösand idag... det stör mig lite grann... men verkligheten har tyvärr gjort att jag missat en och annan dag på stranden i år... det spelar inte så stor roll att jag tycker det är viktigt för mig att hänga med till beachen varje dag... livet har ibland andra planer för mig och då är det bara att gilla läget... jag har lärt mig att det är bra för mig att ta ansvar och ta det viktigaste först... och det gäller inte enbart att strunta i att peta i mig någon form av drog även om det är grunden jag bygger mitt liv på... och idag är en investering för de regniga dagarna... för bra däck är en bra försäkring när man kör omkring i en bil lastad med värdefulla människor.

.

... och VågaBo.

.

När jag stannar upp och tänker efter hur vårt lilla VågaVa som jag och Leffe startade 1999 vuxit så får jag nästan ta och nypa mig i armen... idag så är vi hur många som helst och tillsammans har vi skapat en helt fantastisk förening... tänker på hur mycket som hänt sedan vi satt den lilla lägenheten i Ljungby tills idag... vi hjälper inte längre bara varandra jag och Leffe utan vi har idag en verksamhet som vem som helst kan använda sig av... vår enkla idé om att det ska vara skoj att leva drogfritt har utvecklats till en integreringsmaskin av rang... inte minst med hjälp av våra olika boende... VågaBo tillsammans med VågaVa är inget annat än en stor succé... denna kombination visar med all önskvärd tydlighet att det finns en lösning för den som har en önskan om att leva ett drogfritt liv... vi har det som samhället så länge har saknat... ett akutboende från dagen du väljer att kliva av drogerna... och ett utslussboende att använda sig av tills du har byggt upp ett nätverk av drogfria vänner och är beredd att ta klivet ut i samhället på samhällets villkor... ja jävlar... drömmen vi hade för 15 år sedan har blivit verklighet... ja t.o.m. bättre än vad vi någonsin vågade hoppas på när vi satt i vår lilla lägenhet och spånade på hur vi skulle kunna ge bort det som vi själva fått... ett fantastiskt liv värt att leva.

.

... eller inget.

.

I vissa lägen så har jag en liten smula svårt för det här med balans... ta bara rökningen... snacka om ytterligheter... allt eller inget... antingen så är jag helt rökfri eller så röker jag flera paket om dagen... och om jag ska hitta något positivt med det beteendet så skulle det väl vara att jag med all önskvärd tydlighet inser att jag inte kan kontrollera någon form av drog... om jag mot förmodan skulle få för mig att jag nog fixar att dricka en bärs lite då och då så VET jag innerst inne att jag inte fixar det... jag är helt enkelt inte killen som barta dricker en öl för att det skulle vara "gott"... nä jag häller i mig alkohol för att bli full... och jag får aldrig nog... det är allt eller inget som gäller oavsett vilken slags drog jag än väljer... tack och lov så förstår jag det... och kan idag (bara för idag) välja bort drogerna... vilket i sin tur innebär att jag har fått ett liv bättre än jag någonsin vågat drömma om.

.

... och regn.

.

Efter en helt underbar sommardag i strålande solsken på stranden igår så sitter jag på trappan och tittar på regnet... vi har haft ett minst sagt omväxlande väder denna sommar... eller ska vi kalla det för en typisk "svensk sommar"... i vilket fall som helst så är det ju som det är... vädret är inget jag kan göra någonting åt mer än anpassa mig... och nere på Tylösand så är det väl mest blåsten som prövar mitt tålamod... det har inte kommit så många droppar regn på oss men det har nog fan varit den mest blåsiga säsongen som jag upplevt under alla dessa år... kanske var det därför som vi alla njöt lite extra mycket igår då vi fick uppleva en helt magisk stranddag.

.

... hänger i.

.

Nu har vi hängt på stranden i tre veckor... i ALLA väder... årets upplaga har än så länge varit en av de blåsigaste på länge... mycket sol men väldigt blåsigt... och jag är himla stolt över hur vi ändå fixar att dra ihop vårat projekt... det visar att vi på VågaVa är att lita på när det väl gäller... vi finns för varandra i ur och skur.

.

... ska vara rätt.

.

När jag köpte min nya bil så la jag ju mycket av mitt focus på pedalerna... och glömde visst bort sådana självklara saker som att kolla däcken och sånt... däck som var alltför slitna för att sitta på en nyinköpt bil kan jag tycka... så jag vill såklart ha nya däck på köpet... plus att jag upptäckte ett stenskott i framrutan... så idag är jag på väg till bilhandlaren som jag köpte bilen av för att se till att han åtgärdar dessa saker åt mig... rätt ska vara rätt... och att servicelampan redan lyser känns inte heller riktigt okej... så jag tänker ge honom en chans... gör om och gör rätt... annars så är jag rätt nöjd men min nya bil.

.

... snarare än marknadsföring.

.

Vi åkte runt och satte upp afficher för vårt nya möte i Andersberg igår... efter det så åkte vi till muraregatan för ett möte i en "gammal" grupp... det var en ren fröjd att sitta med på det mötet... massor av kärleksfulla människor och jag kunde verkligen känna vad som menades med "attraktion snarare än marknadsförande".

.

... är ett val.

.

Jag är en kille som man kan lita på... det kan jag säga ut att tveka... och det står utom allt tvivel att det är ett resultat av min drogfrihet... för när jag knarkade så såg det verkligen inte ut så... inte för att jag inte ville att alla skulle lita på mig då också och att min tanke oftast var god... men ni vet... det hände hela tiden en massa underliga saker som det ju gör i missbruket som gjorde att jag inte ens kunde lita på mig själv... inte så konstigt att det tog ett bra tag innan min omgivning lärde sig att lita på mig när jag valde att lägga drogerna på hyllan.

.

Detta gällde inte bara min omgivning... själv har jag haft och har kanske fortfarande lite problem med det där med tillit... men en sak har jag lärt mig... och det är att tillit är ett val som jag måste göra i varje enskilt fall... och att tillit inte är någonting man kan kräva utan någonting som man förtjänar genom sina egna handlingar... själv har jag några få som står mig riktigt nära och som jag väljer att lita på fullt ut... och när jag tänker på det så är tillit en gåva i mitt liv... tillit gör att jag vågar tro på hoppet jag känner.

.

... fortsätter.

.

Vecka tre på stranden... och efter förra veckans blåsande sandblästring håller jag nu tummarna för att vinden mojnat något... jag skulle ljuga om jag inte erkänner att det var rätt skönt med några dagars ledighet innan vårt fantastiska strandäventyr nu kör vidare för det tar på krafterna att hänga på Tylösand... eller rättare sagt... det är lite dubbelt eftersom det både ger och tar energi... det är lite som med yogan... det kan ta emot innan jag väl är där men känns alltid lika skönt efteråt... och egentligen så är det väl så med det mesta som är bra för mig... som att gå upp tidigt och åka till jobbet... stegarbete... service... åka till stranden... klippa gräset... och allt annat som jag kan känna lite motstånd att göra... konstigt när jag tänker efter... destruktiva grejer som att peta i mig droger och sånt kände jag ju nästan aldrig motstånd inför... och då mådde jag ändå alltid skit efteråt... i sanning ett av livets mysterier.

.

... vad ska jag skriva om idag?

.

Jag skulle nog vilja säga att jag är en liten smula stolt över mitt "bloggprojekt"... för hur man än ser det så har jag lyckats rätt bra med att hålla min rutin med att få ner några ord här på daglig basis... och då ska ni veta att det inte är så himla enkelt alla dagar att hitta på någonting att skriva om... min plan från allra första början var att få in en rutin att på daglig basis skriva ner några rader... syftet med det var att någon gång kunna gå till handling på att förverkliga en väldigt gammal dröm som jag har gått och burit på... nämligen att skriva en bok... grejen är väl mest att jag fortfarande inte har en blekaste aning om vad det boken skulle handla om... eller ens en gång vilken sorts bok det skulle vara... men det behöver jag väl inte oroa mig så mycket för... huvudsaken är att jag genom denna blogg visat mig själv att det går att få ner några rader varje dag... även när jag inte har något speciellt att skriva om... och det är grunden min framtida bok vilar på.

.

... på sommaren.

.

Det är väl inte rikltigt sant... men jag ska ärligt säga att blåsten på Tylösand föregående vecka var en liten smula... öhh... enerverande... tålamodsträning av rang... sanden blåste från alla håll och trängde in precis överallt... men att säga att sommaren lyser med sin frånvaro är helt fel... som vanligt så lyste faktiskt solen för det mesta över oss på stranden och ännu en gång fick jag bekräftelse för att vi gör helt rätt som åker dit varje dag i alla väder... för när jag kommer till mötet i går kväll så träffar jag människor som tycker att vädret är för jävligt... och ännu en gång lägger jag märke till att det är vi som varit utomhus på stranden som har det bästa måendet... visst... jag hoppas att vinden lägger sig lite till nästa vecka... men helt klart är att vädret på Tylösand är rätt sommrigt trots allt... det kan regna i Halmstad samtidigt som solen lyser över oss på Tylösand... så saknar ni sommaren så tycker jag att ni ska ta er ner till oss på stranden på måndag... ni kommer att bli belönade.

.

... är en bra dag.

.

När man som jag varit drogfri i några år så blir det vardag... och det kan vara lätt att ta nykterheten för givet... men sanningen är att jag alltid kommer att få påminna mig hur det en gång såg ut annars är jag ute på hal is... jag är inte killen som kommer att kunna dricka en bärs med polarna... någonsin... min beroendesjukdom ligger alltid och lurar... därför är det viktigt för mig att förstå hur viktig varje drogfri dag är för mig... det är ju grunden som hela mitt liv vilar på... skulle jag peta i mig någonting idag så skulle jag inom kort ha förlorat allt som jag fått... ett liv värt att leva på livets villkor med allt vad det innebär... jag är idag en betrodd medborgare i samhället och kan se vem jag vill i ögonen utan att skämmas... när jag tänker på det så fylls jag av en stor tacksamhet och kan riktigt känna hur viktiga alla dessa drogfria dagar har varit och är för mig... idag är allt möjligt... jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv... jag är fri.

.

... har gått bort.

.

Vår fina ordförande på VågaVa har lämnat oss... och det känns overkligt för jag har så många levande minnen av honom att jag har svårt för att förstå att han faktiskt är död... bara att skriva ordet känns så himla konstigt... för även om jag inte träffade honom varje dag så var han ändå närvarande i mitt liv... jag kommer att sakna min fina vän och alla våra stunder tillsammans... vissa människor kommer mig lite närmare än andra och han var en av dem... vila i frid Joakim... du finns i mitt hjärta.

.

... det bara öser ner.

.

Vaknade av åskan i morse... just nu så fullkommligt öser regnet ner här i Brännebassalt... och jag är på väg ner till stranden... det är väl inte utan att jag undrar lite över vad jag håller på med... men jag vet ju att en dag på stranen är alltid en bra dag oavsett vilket väder det är.

.

... lockar.

.

Rackarns vad det blåste igår... det blev en rätt tuff dag på stranden när sanden blåste in i varje liten vrå av min kropp... och balansövningarna på yogan var inte allför enkla att utföra... det "stående trädet" blåste helt enkelt omkull... men vad gör det att mitt vindskydd blåser omkull... vi får väl hitta på andra lösningar... så kanske letar vi upp lite lä i dynorna idag... problemet är väl sanden som yr omkring och tränger in precis överallt men det är inget som hindrar oss... VågaVa levererar och åker till stranden ändå... tuffa förhållande hindrar inte oss... strandkrigarna... ALLA väder betyder ju faktiskt ALLA väder... oss kan ni lita på.

.

... och regn.

.

Det är ju som det är med vädret... efter sol kom det regn och blåst vilket är helt okej om man hänger på en strand som Tylösand... det finns säkert en och annan som undrar varför... men vi bestämde oss redan för en massa år sedan att vi är på stranden i ALLA väder... och vet ni vad... det är ett av de bästa besluten vi har tagit... jag skulle nog vilja sticka ut hakan och påstå att bland de bästa dagarna på stranden är de dagarna då vädret inte direkt inbjuder till det traditionella strandlivet... det är så magiskt vackert och rofyllt att få lov att befinna sig utomhus vid havet de dagarna vi har stranden för oss själva... jag minns en sommar då det regnade mest hela tiden... och jag satt på möten och hörde hur folk klagade över hur dåligt de mådde över vädret... de enda som log med hela ansiktet var vi som hade tillbringat ännu en dag på stranden... badat med paraply och blivit sandblästrade av blåsten men som även fått uppleva den lilla sol som kanske visade sig just denna dag... för så är det... det kan regna i Halmstad samtidigt som det spricker upp ute vid havet på Tylösand.

.

... på sig själv.

.

Jag var ju iväg och talade på en talardag i Skövde igår... och som jag pratade... eftersom jag inte riktigt kom ihåg vad jag egentligen sa på mitt tal så satte jag mig och lyssnade på min egen inspelning här hemma... och jag vet inte om det är så himla bra att göra så... för att lyssna på sin egen röst är inte alltid en angelägen upplevelse... vad jag slogs av mest denna gången var hur mycket svordommar jag använde mig av... det var fan och jävlar i stort sett varje mening... kanske berodde det på att jag hade ett manus som jag förvisso inte använde mig av och som jag skrivit i affekt... eller på att jag denna gång hade ett budskap om att alla verkligen är välkommna i vår gemenskap... något som jag brinner för... och när jag brinner så svär jag tydligen mer än vanligt.

.

... i Skövde.

.

Idag så ska jag tala på¨en talardag i Skövde... jag har ett manus och en hel del tankar om vad jag vill prata om... men en sak är i alla fall klar för mig... och det är att jag har ett fett budskap att ge vidare... nämligen att en beroende vilken som helst kan bli av med en önskan om att använda droger och finna ett nytt sätt att leva.

.

... vatten och ännu mer vatten.

.

En sak som jag märker ganska snabbt när jag hänger på stranden är att jag glömmer bort att dricka... detta trots att jag vet vikten av att dricka mycket när jag är i solen... vaknade i morse och kunde riktigt känna hur min kropp skrek efter vatten... och min tanke var att jag kanske borde byta ut varannan ciggarett mot en flaska vatten... det hade blivit en hel del vatten och det hade ju inte varit helt fel.

.

Annars så har vi haft en minst sagt strålande start på vårt fantastiska sommarprojekt... vi är ett härligt gäng som hänger på Tylösand och till vår glädje så kommer det allt fler och fler besökare ner till oss... och det kan jag förstå... hänger man med vinnarna så blir man själv en vinnare.

.

... med min nya bil.

.

Nu har jag då ägt min nya bil i en vecka... och jag måste få lov att säga att det känns himla lyxigt att glida omkring i den... jag har under åren som gått inte varit den mest bortskämda killen då det gäller bilar även om de senaste årens bilar jag ägt har hållit betydligt högre kvallitét än de jag ägde når jag var i missbruket... en tid då jag för övrigt egentligen inte skulle haft någon bil överhuvudtaget eftersom jag för det mesta körde omkring drogpåverkad... det är en bister sanning som jag fortfarande kan skämmas över... och jag kan bli rädd när jag tänker på hur många bilförare på våra väger som kör påverkade fortfarande... det är skrämmande med alla dessa livsfarliga förare som vi kan möta lite överallt ute i trafiken.

.

Men nu är det andra tider för mig... och drogfriheten har inte bara gett mig möjligheten att vara en betydligt bättre bilförare... nykterheten har även gett mig allt bättre bilar ju längre tiden har gått... och nu har jag då äntligen kunnat köpa en bil som jag vill ha... en måhända liten belöning jämfört med hur mycket annat jag fått genom min drogfrihet... men ändå ett kvitto på att ALLT precis ALLT blivit bättre sen jag la av med drogerna.

.

... EM-guld, EM-guld.

.

Vilken nagelbitare den var fotbollsfinalen... och skriket här hemma i Brännebassalt när han tog den sista straffen måste ha hörts ganska långt bort... helt otroligt att få se när Sverige skrev historia och jag blev tårögd när jag såg hur glada alla spelare var av att vinna EM-guld... fantastiskt... det finns knappt ord att beskriva hur stort det kändes att se ett svenskt fotbollslag vinna ett stort mästerskap... jag känner stort hopp för svensk fotboll i framtiden... det finns kanske trots allt ett liv även för svenk fotboll efter Zlatan.

.

Annars så strålar solen från en klarblå himmel och prognosen för dag tre på stranden ser minst sagt sommrig ut... finns nog en anledning att smörja in mig med lite solskydd idag... redan igår låg jag lite i riskzonen för att bränna mig... en yrkesskada som vi kan räkna med som jobbar på VågaVa i Halmstad... men det är väl smällar man kan ta när man har världens bästa jobb.

.