PETERS BLOGG

... Så att jag glömmer bort att äta. . Min semesterrökning fullkomligt exploderar... Inte trodde väl jag att mitt återfall på ciggen kunde ta så stora proportioner ... Detta är ju helt sinnessjukt... Har nog aldrig någonsin rökt så här mycket... Och ett av resultatet av att röka är att jag tappar aptiten... Glömmer bort att äta helt enkelt... Snacka om att en är för mycket och tusen aldrig nog... Nu fattar jag vad som menas med den frasen... Jag hinner knappt fimpa en cigg innan jag tänder en ny. . Det ska faktiskt bli en liten smula intressant att se hur min kropp reagerar när jag fimpar min sista cigg idag... Och kanske är det som jag inbillar mig men jag tror ta mig fan att jag gått ner i vikt sen jag började röka... Jag har sett bilder på mig själv som påminner mig om hur jag såg ut för några år sedan då jag var en inbiten rökare... Och jag måste vara helt ärlig när jag säger att jag gillar de bilderna... Jaja... Jag ska ställa mig på vågen när jag kommer hem och kolla upp hur det förhåller sig... Kan rökningen ta bort min gubbmage så kanske jag får omvärdera mitt beslut om att leva rökfri. . Vad som talar för min rökfrihet är kanske det faktumet att det är betydligt billigare att leva utan ciggen... Här nere kostar de ju nästan ingenting men ska jag hålla detta tempot i Sverige så lär det bli jävligt dyrt... En annan sak som jag tänker på är tilliten till mig själv... Jag vill ju gärna vara en kille som jag kan lita på... Och har jag nu lovat mig själv att klippa med ciggen så betyder ju det något. . Annars så vet i fan... Sist så tyckte jag ju att jag blev lite mer känslomässigt mottaglig... Men jag tycker nog allt att jag är himla nära mina egna känslor just nu... Det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad eller om det bara var något som jag inbillade mig när jag blev rökfri. . Jag har ju också fått för mig att det är förbluffande enkelt att bli rökfri... Kommer det att funka även denna gång? . En sak vet jag i alla fall... Och det är att det går att bli rökfri... Och att jag inte behöver köpa en massa plåster, tuggummi, snus eller något annat av allt det där som säljs till rökare som vill sluta röka... För jag har lärt mig att om jag inte tänder den där första så blir jag rökfri... Kanske blir det svårt men det är väldigt enkelt... Precis som jag läste i dagens text idag ... Den var ju som alltid... Klockren. . Om två timmar kommer en taxi och hämtar mig för att köra mig till flygplatsen... Kanske läge att käka lite innan... Eller så tänder jag väl bara en cigg till.

... är en stor skillnad.

... i två hela år.

... är tydligen värre än vad jag fattar.

För när jag hör vad de säger om nikotinberoendet på TV-programmet så fattar jag att jag inte fattat någonting... mitt sätt att att lägga ner nikotinet funkar inte... jag lär mig att jag ska må skitdåligt av att inte ge min hjärna nikotinet jag redan vid mycket ung ålder vant den vid... vi snackar dopaminkickar och avsaknaden av dessa...

... kort sagt... jag har haft fel... fel... fel... jag är utan att förstå det oerhört abstinent typ hela tiden... hela mitt väsen skriker efter nikotin...


... jag måste tydligen tända en cigg... jag kommer aldrig att bli fri...  

... men fan... jag väntar ett tag till... visst lärde jag mig idag att jag är hopplöst fast i mitt nikotinberoende... men jag är nog lite trög... och ibland är det skönt att inget förstå... iallafall när man som jag är en rökfri rökare... och inte ens fattar att jag inte klarar mig utan nikotin...

... ja jag är så jävla dum så jag inte ens är röksugen... ska jag skratta eller gråta?

... som fan.

Jo så är det... precis i denna sekund som jag skriver detta är jag grymt röksugen... eller... nja rättare sagt så var jag det när jag började skriva... men nu så har det släppt igen...


...röksuget.

Mina röksug går snabbt över... och är ingenting som jag behöver oroa mig så mycket för... nä det är väl snarare så att de påminner mig om någonting annat... för ett röksug kommer inte från ingenstans... nej för fan... det finns ALLTID en anledning till att jag blir röksugen...

... som aktiv rökare var ett röksug någon gång fysiskt betingat... jag tror iallafallatt att min kropp ville ha nikotinet som jag vant den vid... jag är faktiskt inte helt säker på hur mycket mitt fysiska begär styrt mig... någon gång har jag nog fan fått i mig en och annan cigg för att min kropp ville ha själva nikotinet... men de flesta ciggen jag tryckt i mig beror på något helt annat än att mätta mitt fysiska beroende... vana... tristess... ja vad som helst... en mental besatthet skulle jag vilja kalla det för...

... och jag har använt nikotin som en drog... för att manipulera mina känslor.

Det blir tydligt idag när jag får mina röksug... för det är lite intressant att se sambandet mellan mina känslosvallningar och mina röksug... det spelar ingen som helst roll om jag får positiva eller negativa känslor (jag vill inte dela in mina känslor i positiva eller negativa men här använder jag det i ett förtydligande syfte)... jag reagerar ofta med att bli röksugen... visserligen så kanske jag inte ser sambandet direkt när jag blir sugen på att ta ett bloss... men det är klockrent... mina röksug är nuförtiden helt och hållet känslomässigt betingade... och då menar jag inte bara rastlöshet.

Att jag vågar se min sanning om mina röksug gör att jag slipper aggera ut på dem... det räcker för mig att acceptera mina röksug så försvinner de ganka snabbt... och det känns bra att kunna skriva det här... och samtidigt påminna mig om att jag faktiskt är en rökfri rökare... som trots ett och annat röksug... nu lyckats hålla mig rökfri i... 10 månader... 12 dagar... 9 timmar och 47 minuter...


... fan vad jag är bra...

... går det fortfarande dåligt med... inte en enda cigg har jag fått i mig på evigheter nu.

Det var ett tag sedan jag...


... rullade en cigg nu...

Ja jävlar... tiden går... och idag så var det en kille som frågade efter en cigg... och då sa någon att jag hade slutat röka... och fan... jag vill ju fortfarande inte ta ordet slutat i min mun... jag är en rökfri rökare... punkt slut.

Men själva gejen fick mig att haja till... det är skitlänge sedan jag rökte nu... typ 9 månader 1 dag och 5 minuter... och jag tänker inte så mycket på att jag är en rökfri rökare längre... i Barcelona var jag lite extra röksugen i några dagar... men inte så att jag övervägde att tända en cigg... nä det var snarare så att jag blev lite imponerad av hur känslostyrt mitt röksug är... att det inte är ett fysiskt behov utan ett bekvämt sätt att hantera mina känslor... eller okej då... det är ju ett fysiskt sätt att hantera ett psykiskt dilemma.

Men jag fattar ju också att hade jag rökat en enda cigg så hade det varit kört... det är nollgräns som gäller... finns inte en möjlighet för mig att med framgång kunna kontrollera min rökning... här gäller samma som med drogerna för mig... allt eller inget... inga krusiduller... det är enkelt... ja tack eller nej tack.

Jag tror inte ett skit på substitutbehandlingar och sånt... jag har inte träffat en enda människa som går på metadon eller subutex som jag skulle vilja byta med... det är för krångligt för mig... jag vill leva ett enkelt och fritt liv... och det enda som mitt behov av att kunna kontrollera någonting har gett mig är nog fan en känsla av kontrollförlust... och det är enkelt för mig att vara rökfri... en dag i taget... och drogfri... det är ännu enklare... kommer faktiskt inte ihåg när jag kände ett drogsug sist... fatta... det är fan helt otroligt... jag är en narkoman som inte är drogsugen längre... woow...

... jag är ett mirakel.

... låter det.

Jo det är sant... varje gång jag reser mig från soffan eller stiger upp ur sängen... och ta mig fan om det inte låter så när jag ska sätta på mig skorna också *L*... och det är ett resultat... som jag tror hänger ihop med min rökfrihet... eller så är det...  en nära...

 
... dödenupplevelse.

Att jag helt enkelt har blivit jättegammal på väääääldigt kort tid... och att min kropp förbereder sig för att dö... men det tror jag inte riktigt på... jag har ju bestämmt mig för att bli 100 år och då har jag ju bara kommit halvägs... så jag tippar nog fan på rökfriheten... ännu en konsekvens av att jag inte röker så ofta längre (jag har ju fortfarande inte tagit ett bloss detta året... eller petat i mig någon annan form av nikotin)... å jag fattar det inte... alla de där positiva sidovinsterna som det snackades vitt och brett om i de rökfria kretsarna... ni vet de där gängen av gamla rökare som inte röker längre.

Och jag får frågor nu av människor som undrar lite... ni vet sådana där sluta röka frågor... det finns ju några klassiker...

-" Känner du hur mycket mer det luktar nu?"... frågar de.
-" Ja, fy fan"!!... svarar jag.

-" Har du fått bättre kondis nu när du inte röker?"... frågar de.
-" Nää"... svara jag.

Ja jag skulle givetvis kunna göra listan betydligt längre... men sanningen är att jag gillar min rökfrihet... jag har fått oerhört positiva uplevelser p.g.a. min rökfrihet... men det är inte de som det snackades så mycket om... nä mina sidovinster är av ett helt annat slag... lite mer diffust men samtidigt mer kraftfullt... jag har blivit känsligare... mer nära livet... mer levande... ja jag har svårt för att hitta ord för vad det är som hänt... men så mycket kan jag säga att det är betydligt större än jag vågat drömma om...

... frånsett då det där med att jag stönar och stånkar när jag reser på mig... jag tror det beror på att jag blivit tyngre... eller så kanske jag bara blivit lite svagare nu när jag inte tränar mina lungor längre...

... har det svårt nu.

Rökförbuden står som spön i backen... det är nästan så att den rebelliska sidan i mig vill plocka fram tobaken som numera har förflyttats till min frys (hörde att det var ett sätt att förvara tobak under en längre tid)... jag har svårt för förbud... att någon säger åt mig hur jag ska göra saker och ting... som det här med rökningen... inte fan har jag valt att hålla mig rökfri för att någon har sagt till mig det... hehehe... jag vet åtminstone en som läser min blogg som kan skriva under på det.

Jag påstår inte att rökning är nyttigt eller nåt sånt... jag påstår inte heller att mitt beteende är någonting jag har nytta av... nä tvärtom så är det skitjobbigt att ha så svårt att göra som någon annan säger åt mig att göra... jag skriver bara om hur det är för mig... jag är rökfri idag också... och det är fan ett mirakel... mitt motstånd mot att leva rökfritt berodde oftast på att någon jävel sa åt mig att jag borde sluta röka... och allra helst med en massa förklaringar om vad rökningen ställer till med och hur farligt det är... allt sånt tjat fick mig att...
 

... röka dubbelt så mycket...

... jag är lite förvånad att jag inte trillat över till den rabbiata sidan av rökförbudsivrare... för när jag rökte la jag märke till att de mest rabbiata förespråkarna för ett rökförbud oftast var fd. rökare... och jag hoppas att jag ska slippa bli en som springer omkring och säger till mina vänner hur dumma de är som röker... nu är jag ju trots allt en beroende och en del av min sjukdom är att jag är ett riktigt proffs på att förneka mitt eget beteende så jag skulle ju inte bli förvånad om jag redan är en sådan person... utan att förstå det själv.

Jag ska ärligt säga att jag hade fått ett fullständigt frispel om jag kommit till mitt jobb och fått beskedet om att jag inte fick röka där... och det finns inte en chans att jag hade rättat mig efter det beslutet... nä jag hade tagit varje chans att smygröka... och jag hade utvecklat och rättfärdigat min förmåga att ljuga... och min sjukdom (beroendet) hade älskat detta... och efter ett tag hade jag lärt mig själv att det funkar med hemligheter... och jag hade trott på det också...

... för så funkar min sjukdom (beroendet)... den vill att jag ska odla mina hemligheter... ställa mig utanför... isolera mig... och en sådan grej som ett rökförbud hade kunnat få mig att börja knarka igen... för funkar det med en hemlighet så är det så himla lätt att skapa några till... som att ta ett... 

                                                                                                                                
                                                                                                                                 ...glas vin till maten.

Och ett glas vin är inte tillräckligt för mig... nä allt eller inget... så just idag är jag himla tacksam över att jag slipper smygröka på mitt jobb... jag fixar inte sådana hemligheter...

... nä hemligheter är livsfarligt för mig...

... på trappan.

Det är sommar för mig... och visst känns det lite konstigt nu när jag valt att vara rökfri även denna dagen... men jag har märkt att det går alldeles utmärkt att sitta på min trappa utan att röka cigg hela tiden... ja det har faktiskt hänt att jag gått ut och ställt mig bland rökarna på jobbet också *L*... och visst känns det lite skumt... en rökpaus utan cigg.

Det känns lite konstigt...
 

...att sitta på min trappa utan en cigg i handen...

...och nu när det är fint väder och jag vistas utomhus så kan jag märka att mina tankar på att tända en cigg ökar lite... tankar som "att det skulle vara gott med en cigg"... och jag kan riktigt känna hur sugen jag blir på att dra ner rök i mina lungor...

... ja och precis så kändes det nu när jag satt på min trappa... med mitt kaffe... men utan en cigg i handen... inte för att jag inte har cigg hemma... nä nä... jag har massa tobak liggande i mitt kylskåp... vi snackar rätt många paket eftersom jag hade laddat upp med tobak efter en flygresa till Norge... då hade jag ju ingen aning om att jag skulle vara rökfri någon vecka senare... det fanns ju inte på min agenda *L*... 

... kanske låter konstigt att ha en massa tobak liggande här hemma när jag inte röker... men så känns det inte för mig... det är snarare så att det får mitt egna val att framstå tydligare... att det är jag som väljer om jag vill vara rökfri... inte avsaknaden av tobak... inte mina röksug... inte mina känslor utan mitt alldeles egna förstånd... det känns skitbra... och stärker min självkänsla hur mycket som helst... och självkänsla gillar jag...

... det är skönt att vara rökare och kunna välja att vara rökfri... det är frihet på riktigt...

... håller på att bli riktigt på riktigt.

Ja, jag fattar knappt vad det är som händer... verkligheten blir liksom verkligare och verkligare... aldrig någonsin har jag känt mig så här himla levande... i kontakt... med livet.

Det händer grejer nu i min rökfrihet... kraftiga prylar... vi snackar livet på riktigt... inga som helst kemiska sinnesförändrade medel ger resultat... att nikotinet hade så stor betydelse på mitt känsloliv är nästan overkligt att tänka på... men jag märker en otroligt stor skillnad.

Sen så får jag naturligtvis belöningar när jag väljer går emot mina röksug och inte ge efter för dem... någon sa åt mig att nikotin var typ den tredje svåraste beroendeframkallande drogen att sluta med... och min uppfattning av det är att allt sånt snack bara är rent skitsnack... visst det kanske finns ett visst fysiskt sug som sitter i några dagar men det är väl inte så mycket att orda om... helt ärligt så blev jag en smula besviken på att det var så obetydligt...

... fattar inte varför det finns en massa tuggummi, plåster och sånt... för helt säkert är att det inte beror på någon form av fysiskt jobbigt beroende... nä nikotinsug är helt och hållet en psykisk grej... såklart... och jag tror faktiskt att det gäller de flesta droger... visst du kan bli sjuk ett tag när du lägger ner drogerna (och det tar lite olika tid beroende på vilken drog du använde)... men det går över... den fysiska delen är tidsbegränsad... precis som ett brutet ben tar tid att läka.

Det är på det psykiska planet som den stora kampen pågår... och det är feta vinster som väntar den som vill ta den kampen...

... en av mina största vinster är att jag slipper vara ett offer för mina känslor längre... jag behöver inte tända en cigg bara för att jag är röksugen... jag behöver inte ta någon drog bara för att jag är drogsugen...

... och det är nu när jag fattar det som jag kan känna mig riktigt fri... att känna på vilka känslor som helst... för de styr mig inte längre som de en gång har gjort... och nu när jag vågat släppa fram mina känslor ett lite längre tag... tagit emot hjälpen som finns för att sätta namn på vad jag känner... ja då kommer det till slut en belöning... jag kan idag känna nyanserna... jag är känsligare än någonsin...

... och jag litar på mina känslor... de gör mig mer närvarande i vad som händer och sker... jag blir helt enkelt mer delaktig i livet... på alla sätt.

Nu när jag inte är en slav under mina känslor så har de blivit mitt bästa verktyg för att leva det liv jag alltid önskat mig... ett levande liv fyllt av hopp och... liv... ja äntligen så lever jag fullt ut på riktigt...

... av rökfrihet talas det inte så mycket om.

Jo att det är sååååååå himla nyttigt och bra att sluta röka har jag hört en hel del om... och det tror jag på också... låter väldigt logiskt att det inte är nyttigt att dra ner rök i lungorna... allra helst efter att jag tog del av en artikel där det stod om VAD jag drog ner i halsen TILLSAMMANS med röken... det var ju faktiskt lite av varje...

... men jag är inte ute efter att klappa mig själv på axeln och tycka att alla som röker är dumma i huvudet... nä absolut inte... lika lite som jag kan dömma narkomaner och alkolister för att de väljer att knarka och supa kan jag dömma de som röker... varför skulle jag göra det... det vore ju samma sak som att pissa på sig själv...

... men det finns prylar som stör mig i min rökfrihet... vet ni att jag känner mig en aning klumpigare nu än när jag rökte... att jag har gått upp i vikt och att jag inte känner mig lika smidig längre... jag har aldrig vägt vidare mycket och att jag går upp några kilo stör mig inte ett skit... men att jag känner mig osmidig stör mig... mycket. 

Sen ska jag också ärligt säga att ju längre tiden går desto mer fattar jag varför jag fortsätter att vara rökfri... som att jag har blivit betydligt känsligare (jag blir förvånad hur mycket rökningen dämpar mina känslor)... jag har samtidigt paradoxalt nog blivit lugnare... känsligare men lugnare *L*... luksinnet har förbättrats (på gott och ont).

Men den största förändringen är svår att sätta ord på... den är liksom så diffus... som något som kommit smygande lite i taget... och fortfarande gör så... kanske är det livet... för den bästa förklaringen på detta som händer är att jag på något sätt känner mig mer... levande... något som jag ju gillar eftersom jag är en anhängare till livet på livets villkor.

Någonting som jag har lagt märke till... och detta är helt och hållet min egen uppfattning ska ni veta... det är att jag inte kan hålla med om att ett nikotinsug är något som skulle kunna hindra någon som vill bli rökfri från att bli det... nä jag personligen är väldigt besviken på mina fysiska nikotinsug... eller rättare sagt på avsaknaden av dem... när jag stannar upp och verkligen känner efter hur ett nikotinsug känns så blir jag förvånad... det är lite B-känsla över det hela... för ärligt... nikotinsug är nog inte så mycket mer än ett psykiskt fenomen...

... visst kan det väl kännas fysiskt i några dagar... men jämfört med lite tandvärk eller nåt annat så är det ingenting att orda om... näsblod är betydligt jobbigare.

Att det är en sådan industri runt det här med att bli rökfri är ju inget annat än att det finns pengar att tjäna... det behövs inga tuggummi... plåster... piller... snus eller vad det nu kan vara... nä det är bara en stor bluff enligt mig... lika stor bluff som jag tycker att bli drogfri med droger är... om jag är sugen på nikotin så är det ju bara att tända en cigg... och om jag är sugen på droger så tar jag väl droger... det är väl inte konstigare än så?

Och om jag nu väljer att vilja vara nikotinfri eller drogfri så är det väl bara att strunta i att peta i sig det... varför krångla till det... med tuggummi... plåster... piller eller vad det nu kan vara... jag fattar inte riktigt grejen... för mig är det enkelt... ja tack eller nej tack... vare sig det gäller droger eller nikotin.

Summa sumarium så kan jag faktiskt med hela mitt hjärta säga att rökfriheten har sitt pris... men att det trots allt är värt det priset... och att jag riktigt kan känna att mer kommer att visa sig... och då ska jag berätta om det för er...

... kommer och hälsar på.

Jag är fortfarande rökfri ( 3 månader 11 dagar 11 timmar och 7 minuter)... men har de senaste dagarna varit rätt röksugen faktiskt... inget som stör mig allt för mycket men jag noterar det... det verkar hänga ihop med ritualer... nu är det ju en helt okej årstid att vara rökare på... och det känns konstigt att sitta på trappan och dricka morgonkaffe utan att röka en cigg... ja det känns lite tomt.

Har fortfarande fullt av tobak i mitt kylskåp... något som jag inte tänker på... men när jag däremot hittade ett paket tobak i min kavaj igår så kände jag hur det högg till... röksuget *L*... plötsligt och från ingenstans... och just nu när jag skriver om det så kan jag också känna ett... röksug.

Smekmånaden är ju över... någonstans så gillade jag mina första dagar som rökfri... hur det tog över hela mitt liv att hålla mig rökfri... intensivt levande... nytt... spännande.

Nu är det en del av vardagen... inga klappar på axeln längre... ingen bekräftelse... lite småtråkigt faktiskt att inte kunna njuta av morgonciggen på trappan... känner hur jag kan romantisera rökandet... får svårt att hitta fördelarna... ja hela det paketet... och direkt när jag skriver om det här så får jag distansen... motivationen att vänta i fem minuter till...

... och så länge som fem minuter sitter aldrig ett röksug i... nä max 15 sekunder om jag accepterar det fullt ut... det är när jag försöker förneka mina röksug som de blir jobbiga... när jag accepterar mina röksug fullt ut och känner efter hur de faktiskt känns... ja då tappar de greppet över mig... och försvinner lika snabbt som min lön... eller nja... nästan lika snabbt som min lön *L*.

Inom kort så ska jag skriva en blogg om fördelarna med att vara rökfri... för tro det eller ej... sidovinsterna börjar faktiskt trilla in...

... med allt vad det innebär.

Vad ingen har snackat så mycket om när det gäller rökfrihet är de negativa konsekvenserna... jag kommer ihåg drogföreläsningarna som fanns när jag gick i skolan... det kom en snubbe till skolan och berättade för oss att det var jättefarligt att knarka och dricka sprit... inte ett ord om att det fanns någon annan effekt än att man typ dog eller blev medvetslös... och att allt gick åt helvete...

... snacka om att jag blev förvånad när jag testade droger... tvärt emot vad jag nyss lärt mig så blev min första kontakt med drogerna väldigt positiv... man kan säga att jag tyckte om att just jag var annorlunda... undantaget som bekräftade regeln... många, många år av mitt liv så kunde jag inte riktigt förstå att jag hade ett problem med droger... mer än att jag möjligtvis var feldoserad... jag blev helt enkelt grundlurad... av mig själv.

... å ta mig fan... är det inte likadant med rökningen... här har jag lyssnat på massor av människor som berättat för mig om hur underbart fantastiskt det är att vara rökfri... jaså?

Mina kläder har krymt flera storlekar och ska det fortsätta så innebär det att jag inte har något att ta på mig inom en snar framtid... på yogan märker jag också av min rökfrihet... det känns ungefär som om jag inte får någon luft och gör skitont i mitt bröst när jag ligger i "barnets position" som är tänkt som en viloposition... jag har fått hår i halsen som gör att jag går omkring harklar mig dagar i sträck... och jag är fortfarande röksugen...


... får faktiskt tankar på att smygröka lite...

... vilket jag inte gjort... än *L*... visst jag har fått tillbaka luktsinnet... men om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte riktigt om jag tycker det är så positivt... det finns massor av dofter som jag hade klarat mig utan...

Men en sak har jag lärt mig av erfarenhet... och det är att inte lita på mig själv i detta fallet... utan istället veta att jag har fel... att det är positivt att vara rökfri... för jag tänker inte lura mig själv en gång till *L*... nä denna gången så ska jag istället våga tro på vad jag har lärt mig... att rökning är skadligt...

... och nu så har jag faktiskt varit rökfri i 2 månader 23 dagar 22 timmar och 7 minuter... å vet ni vad... det är jag fan stolt och glad för... trots alla negativa konsekvenser *L*...

... har jag fortfarande här hemma.

Öppnade precis kylskåpet och blev påmind om att jag fortfarande väljer att vara rökfri... för det är precis som med drogerna... jag "glömmer" bort att jag egentligen är en rökare i allt längre perioder... när det gäller drogerna så har jag ju tack och lov mina möte där jag kan påmina mig om att jag är en alkolist och narkoman... och känna tacksamhet över att jag slipper peta i mig droger... ja helt enkelt stanna upp och se hur jag har det idag... och reflektera lite över vad min drogfrihet ger mig för vinster i mitt dagliga liv... för sanningen är ju att mitt liv är bättre på alla... precis alla område i mitt liv om jag jämför med hur det var när jag tvångsmässigt petade i mig sinnesförändrade medel...

... och det "glömmer" jag bort... bara för att jag tar min drogfrihet för givet... jag har inte haft några drogsug på flera år.

Då är det fortfarande lite annorlunda med rökfriheten... fortfarande så kan jag känna mig röksugen några gånger om dan... men det börjar smyga sig in en viss "glömska" här också... jag tänker mindre och mindre på att röka... och ibland (inte så ofta) kan jag sakna de första dagarnas intensiva focus på att inte tända en cigg... det var ju som värsta meditationen eftersom jag inte hade tid med någonting annat än att göra... en inte-grej... att inte röka tog all min tid *L*.

Det händer att jag känner en impuls som säger åt mig att tända en cigg... men jag gör fortfarande som jag gjorde första dagen... väntar 5 minuter till innan jag tänder den första... det funkar...

... vad häftigt det är att vara frisk igen.

Måste nog fan ha dragits med nån bacill ett tag för jag kan inte komma ihåg när jag kände mig så här allert senast... det är först idag som jag verkligen kan känna... eller åtminstone inbilla mig att jag känner av min rökfrihet...

... ja det är en gåva att leva idag... rökfri ta mig fan... 3 månader 10 dagar 11 timmar och 36 minuter...

... är jag fortfarande... ja jävlar.

Tänker faktiskt inte sååååå himla mycket på det längre... eller rättare sagt det är en väldig skillnad på hur mycket av min energi som jag lägger ner på att vara rökfri idag om jag jämför med för bara några veckor sedan... visst det kommer över mig lite då och då... röksuget... och det är väl inte så mycket mer med det...

... jag är ju trots allt bara en rökfri...


... rökare.

Och då är det ju rätt naturligt att bli lite röksugen mellan varven... inget att hänga upp sig så mycket på och faktiskt något som jag är tacksam för... ja ni läste rätt... jag är tacksam över att jag kan få dessa sug...

... det var så himla länge sedan jag hade några sug innan jag blev rökfri... och jag är ju som bekant alkolist och narkoman också... och det innebär ju att jag får drogsug även om jag inte knarkar och super längre... vilket jag naturligtvis också haft... men fan... det var skitlänge sedan jag hade ett drogsug... vi pratar faktiskt om flera år... och det kan ju vara lite farligt för mig om jag inte är på min vakt... kan få för mig att jag är frisk eller nåt *L*... att jag inte är narkoman och alkolist längre *L*.

Därför är mina röksug konstigt nog något som jag välkomnar... inte så att jag tycker att det är skönt eller så... nä... mer som en påminelse om att jag faktiskt är en rökfri rökare som själv väljer om jag vill röka eller inte...

... å det är häftigt att kunna välja... det får mig att känna mig... inte bara rökfri... eller drogfri... utan...


... bara helt jävla fri...

Och ni ska veta att det är precis det som jag sökt efter i hela mitt liv... valet som får mig att känna... 

... friheten... på riktigt...