PETERS BLOGG

... är början på något nytt.

.

Sista dagen på det gamla året och imorgon är det ett nytt år... och vad jag ser framför mig är massor av nya spännande utmaningar både på jobbet och privat... året som gått har ju inneburit en hel del... jag har gift mig barfota på min favoritstrand med kvinnan som jag älskar... och renoverat vårt hus har vi också hunnit med... nu njuter vi varje dag av resultatet.. nästa år så har jag som ett resultat av vårt finfina kök tänkt mig att förbättra mina matlagningsfärdigheter... ska väl hinna med detta mellan alla bastubad... bastubad som för övrigt är balsam både för kropp och själ... naturligtvis så kommer jag att avsluta året med både en bastu och Zlatan, någonting som jag ser fram emot att ta med mig till 2017... han är i slutet av sin karriär och fortfarande hur bra som helst... att han spelar i en spännande liga gör ju inte saken sämre.

.

En sak som jag har med mig är tacksamheten över hur jag har det idag... livet kan snabbt förändras och att sakna någonting bara för att jag tagit det för givet vore ju väldigt dumt... för den delens skull så tänker jag inte sätta mig ner på rumpan och vara nöjd... jag vill fortfarande ut och resa i världen... vara med och utveckla VågaVa och drömma vidare mot en ljus framtid... samtidigt som jag vill ha kraft att resa mig när livet på livets villkor inte riktigt blir som jag vill... för så är det ju... ibland händer det grejer som kan kännas omöjliga att klara av och det är därför som jag tycker det är så himla viktigt att samla kraft i tacksamheten över vad jag faktiskt har idag... så jag fortfarande kan ha förmågan att låta slutet bli början på något nytt.

.

... igen.

.

Man kan ju undra om mitt liv är tråkigt när jag inte riktigt kommer på någonting att skriva här... men så är verkligen inte fallet... det är bara så där lite lagom tomt mellan öronen igen... och jag kan tänka mig att någon kanske t.o.m. skulle kalla det här tillståndet för sinnesro... att inte vakna med en massa störningar på ditten och datten... en massa "måsten" som borde gjorts för länge sedan... utan "bara" till en helt oskriven dag där jag inte riktigt vet vad som kommer att hända... än... en rätt skön känsla faktiskt.

.

... så mycket på bestraffningar.

.

Det är väl klart att det måste finnas regler att följa... och så länge det finns det så kommer det att finnas människor som bryter mot dessa regler... jag har själv varit en av dem som systematiskt bröt mot massor av dem... bara för att jag kunde... och då skulle jag ju givetvis allt som oftast straffas för det... men det hindrade inte mig, snarare tvärtom... mitt utanförskap förstärktes och jag hamnade i en ond spiral där min egen moral förändrades till det sämre... och eftersom jag ju ändå inte kände mig som en av alla andra så gällde alla dessa regler inte mig... jag var ju annorlunda.

.

Att jag idag är betydligt bättre på att följa regler beror i mitt fall inte på alla straff jag fått för att jag bröt mot alla dessa reglerna... nä... det beror nog mest på att jag fick en ny chans att vara med i samhället på samhällets villkor och på så sätt kunde känna mig delaktig i det samma... när jag fick vara med igen så fick jag möjligheten att göra om och göra rätt... och till slut kunde jag känna att jag inte var så himla annorlunda.

.

... är här.

.

Det blåser lite grann i Brännebassalt nu... och efter viss vana för stormar här ute i skogen så är det inte utan att man börjar fundera lite på vart det blåser denna gång... förra gången det blåste storm här så fick jag packa ner motorsågen när jag skulle lämna hemmet... den gången var jag på väg till ett jordbävningsdrabbat Nepal och skulle med ett tåg till Norge och Gardemor för att flyga vidare till en mellanlandning i Dubai.

.

Naturens krafter är stora och vi små människor har inte så mycket att sätta emot när moder jord väljer att gå sin egna väg... nu var det väl inte så farligt att såga mig fram på de små vägarna i småland för att komma till tåget om man jämför med jordbävningen i Nepal... men det är inte utan att jag kan oro mig en liten smula när det blåser storm för att ett träd ska trilla på huset här hemma och orsaka lite skada på vår egendom... annars så är det nog mest mysigt att sitta inne i ett varmt hus när stormen rasar utanför.

.

... julafton.

.

Det blev rätt sent igår eftersom vi satt och spelade ett sällskapsspel som aldrig tog slut... alla slogs mot alla när vi spelade RISK och ingen vann... och en sak står helt klart, jag blir väldigt trött på morgonen när jag inte lägger mig i tid på kvällen... det måste vara åldern för jag vill inte minnas att det var så tidigare... men jag kan ha fel... minnet är ju inte alltid så pålitligt... i vilket fall som helst så var det himla trevligt att fira jul här hemma i Brännebassalt med släkt och vänner... vårt nya kök håller måttet med råge och vi har fått ett fint häng där det är lätt att umgås och trivas tillsammans i goda vänners lag.

.

... Julafton.

.

Sedan jag la av med drogerna så är själva julafton inte längre ett drama... tvärtom så har det faktiskt blivit en riktigt trevlig dag som jag idag kan fira med släkt och vänner... det händer inte längre massa konstiga grejer som det alltid gjorde när jag drack sprit eller petade i mig någon annan drog... överraskningarna nu för tiden är inte längre skrämmande utan för det mesta både trevliga och roliga... förr i tiden visste man ju aldrig vad som kunde hända... och allt som oftast slutade det hela i total katastrof... jag är glad (och tacksam) över att jag slipper det idag.

.

... dan.

.

Jaha, så kastade jag då in mig i årets julhandlande... och jag förstår mer än väl varför jag väljer att vänta tills sista dan med detta... det räcker mer än väl med en dags julstress för mig... fattar egentligen inte riktigt hur människor orkar lägga mer tid på detta kaos... det tog några timmar sen var det klart för i år... nu ska jag bara ta det lugnt, förhoppningsvis fixa lite i köket och umgås med släkt och vänner... har t.o.m. investerat i lite klassiska sällskapsspel som RISK och Monopol fall lusten skulle falla på... men först ska jag steka lite fläsk i ugnen och ta mig ett bastubad... och ikväll (tro det eller ej) så ska jag spela bingolotto... knappt jag vågade skriva det här... fast å andra sidan... jag fyller 60 nästa år så jag tillhör väl den genarationen som gör sådant... eller nja... det får räcka med dagen innan julafton för mig med det också... och jag väljer att kalla det för "ett öppet sinnelag".

.

... på VågaVa.

.

Idag var det då dax för vårt årliga julbord på VågaVa i Ljungby... en tradition som hållt i sig i några år nu... och jag sitter och mins hur det hela började för en massa år sedan... med ett relativt livsfarligt kockande vid en spis som inte var riktigt jordad i ett pyttelitet kök i vår gamla lokal... vi var inte så många på den tiden, vi gjorde så gott vi kunde och det blev naturligtvis hur bra som helst... de senaste åren har vårt julbord vuxit så att man knappt tror att det är sant... fast egentligen så är det ju så med hela vår verksamhet... jag får nypa mig i armen när jag ser hur mycket som har hänt sedan vi satt i lilla lägenhet och tog ett beslut om att starta denna förening en tidig höstdag 1999... men vissa traditioner håller jag hårt på... som att steka köttbullar och prinskorvar idag.

.

... levererade.

.

Så gick jag då äntligen till doktorn igår med mitt onda öga... och jag blev riktigt, riktigt positivt överraskad av hur smidigt och snabbt det gick... allra helst eftersom jag ju tydligen gick lite "fel" väg när jag ville ha hjälp... för man skulle tydligen inte åka till akuten med ett ont öga utan först till sin distriktssköterska... men nu när jag ändå var där så skickade de in mig till en jättetrevlig äldre sjuksyrra... som ringde och frågade efter sin vän hos ögonspecialisten... hon var inte där men det fanns en ögonläkare som hade lite tid över... hon fixade så att jag kunde komma direkt... en kille undersökte mina ögon omedelbart... skickade vidare mig till doktorn... som kunde konstatera att jag hade en skada på ögat... skrev ut medicin... jag gick ner till apoteket... och mindre än en timme efter jag kommit till akuten satt jag nu återigen i min bil... fixat å klart.

.

Inte nog med att det gick supersnabbt... personalen som tog hand om mig var hur trevlig som helst... och jag kunde (lite oväntat måste jag tyvärr medge) hylla den svenska sjukvården för ett helt fantastiskt bemötande och en effektivitet som jag inte upplevt sen jag var på sjukhus i Indien... snabbt, trevligt och förtroendeingivande.

.

... i ögat.

.

Så var det nog... doktor Jacobsson ställer sin egen diagnos när han nu har ont i sitt ena öga... naturligtvis så borde jag väl egentligen åka direkt till akuten och kolla upp vad det är som gör så himla ont i ögat... för ont gör det... allra helst när jag råkar titta in i något ljust... jag börjar förstå det här med ljuskänslig nu... att jag inte redan har varit hos doktorn beror på två saker... den ena är att jag inbillar mig att kroppen tar hand om problemet om jag bara ger den lite tid... den andra orsaken är väl mest att jag är rädd för att det ska göra ännu ondare om jag går till doktorn... vill väl inte riktigt låta någon lysa med ficklampor i mitt ljuskänsliga öga eller pilla i mina ögon överhuvudtaget för den delen... doktor Jacobsson (jag själv alltså) vill bara att det onda ska försvinna som genom ett mirakel... och jag väljer fortfarande att tro på honom... vansinne?... nja, det eller tillit till den egna kroppens läkningsfunktioner... att inte göra någonting kan ju också vara att göra någonting.

.

... och julklappar.

.

Jaha, så var det då strax julafton igen... sista veckan att handla julklappar och jag blir väl själv min egen bästa kund som vanligt eftersom jag tänker köpa kashmirsjalar av bästa kvallitét av mig själv att ge bort... en enligt mig alldeles ypperlig julklapp... nu blir det inte så många julklappar att handla eftersom jag i år har bestämt mig för att begränsa antalet klappar till mina barn och barnbarn... och en liten extra för en hundralapp till vårt årliga julklappslotteri för de som väljer att fira julen med oss i Brännebassalt.

.

Annars så ser jag nog mest fram emot att tillbringa julen med släkt och vänner i vårt nyrenoverade kök... laga en massa god julmat och njuta av sällskapet... ta det lugnt, bada bastu och bara göra... typ... ingenting.

.

... ej.

.

Alla listerna är uppsatta... och jag skulle vilja påstå att vi är i stort sett färdiga med vår renovering... nu ska det bara städas upp utanför huset innan jag sätter in tätningslister och ett nytt bastufönster... ALLA lister är i alla fall uppsatta och jag har inte sparat någon till senare en annan gång... nu är bastun igång och jag tänker njuta av det faktum att vi gjort och inte minst slutfört ett förbannat bra jobb.

.

Ett resultat av vår renovering är att jag har börjat ta lite vacklande steg och börjat göra mitt bästa med att laga lite mat... igår blev det en kallops där jag slaviskt följde kokboken... tanken är att först lära mig grunderna innan jag förhoppningsvis sätter lite av min egen prägel på kokkonstens konster... skönt att det aldrig är för sent att lära sig något nytt.

.

... lister kvar.

.

dagens projekt blir att sätta dit de sista listerna och att inte "glömma bort" den där lilla biten som ändå inte syns så mycket och är lite krånglig att sätta upp... sen är det mesta klart med vår renovering... visst jag har lite tätningslister och fönsterkrokar att sätta upp... ett nytt bastufönster ska monteras... två gamla dörrar att fixa till... och säkert något annat som jag glömt bort just nu... men så är det ju... har man ett hus så finns det alltid någonting att göra.

.

Men vår renovering är i stort sett klar... vi har en ny tvättstuga, nytt badrum, en bastu och inte minst ett helt fantastisk nytt och frächt kök... och det blev fan bättre än vad vi vågar drömma om.

.

... är viktigt för mig.

.

Mina billigaste kläder är oftast inte dem som kostade minst när jag köpte dem... utan de som jag använder mest... och det är därför jag lagt märke till att kvalitét lönar sig i längden... jag kom ihåg när jag för första gången köpte en T-shirt för 500 kr och nog tyckte att det var lite i dyraste laget... men när jag fortfarande kan använda den efter 10 år så fattar jag ju att det var ett av mina bästa köp någonsin... jag har ju lagt ut betydligt mer pengar på billiga T-shirts på samma tid som inte hållt mer än några gånger innan de var söndertvättade...  jag har hellre lite färre kläder av god kvalitét som jag trivs med än massor av billig skit som bara ligger och samlar damm i garderoben.

.

Samma med livet i övrigt... hellre några få riktigt goda vänner än massor av bekanta.

.

... inte jag.

.

Att sia om framtiden är inte alltid så lätt... det enda jag vet är att drömmar kan gå i uppfyllelse om vi gör vårt bästa för att förverkliga dem... visst kan livet sätta käppar i hjulet för oss lite då och då men det är ju ingenting som vi kan göra så mycket mer åt än att acceptera läget som det är... resan till målet är ju inte alltid spikrak... men helt ärligt... inte i mina vildaste fantasier kunde jag väl tro att det gick att få det så bra som jag har idag för x antal år sedan... och då har jag fortfarande kvar en av mina äldsta drömmar om att bli filmstjärna i Hollywood när jag är 80 år gammal... om så bara som statist... och tro mig när jag fortfarande säger att det är fullt möjligt... för vem vet... inte jag.

.

... från Nepal.

.

Jag blir alltid lika glad när jag får ett paket från Nepal... denna gången fylld med stora sköna sjalar (80 x 200 cm) och några få ponchos med fransar... helt magisk kvalitét som jag tänker sälja till vrakpris om det är någon som vill köpa en extra fin julklapp av mig... och samtidigt hjälpa till att få ner pengar till ett av världens fattigaste länder... sjalarna kostar 400 kr och en poncho 1000 kr.

.

... kan vara bra.

.

Igår så tillsatte vi en grupp på vårt brukarråd för att kolla upp om vi kanske kunde få ihop en utbildning gjord av brukare för de som jobbar med... brukare... och jag tror verkligen på att vi har någonting att lära ut... riktlinjer hit och riktlinjer dit... till slut måste det väl ändå handla om att kunna ge den vård som faktiskt fungerar och alla kan känna sig nöjda med... både brukarna och de som jobbar med oss.

.

... först.

.

Äntligen så börjar bitarna falla på plats... så fick vi då målat lite lister igår, ett arbete som jag skjutit på framtiden alldeles för länge... men när vi väl satte igång så gick det som en dans... konstigt egentligen hur jobbigt någonting kan bli när man inte gör det enkelt och tar det viktigaste först... men eftersom vi nu har flyttat in på vår undervåning tar saker och ting som skulle vara enkelt att göra betydligt längre tid... jag har väl hela tiden vetat att det skulle vara betydligt lättare att göra helt klart innan man flyttar in... men... det är som det är med den saken och det är bara att gilla läget... nu börjar i alla fall saker och ting falla på plats och det börjar bli dax för att sätta upp listerna... visst är det lite jobb kvar innan allt är klart men denna helgen har det hänt en hel del... och det känns... himla bra.

.

... som gör det.

.

Äntligen så kom de då upp... mina sparksocklar... och visst är det de små detaljerna som gör det, även om de har en liten tendens att låta vänta på sig... men det känns ju bara så himla bra att färdigställa någonting som man påbörjat... som en liten bonus fick jag även satt dit den där lilla listen på diskbänken så nu är faktiskt själva köket helt klart... nu är det listerna runt golv, fönster och dörrar kvar... plus tätningslisterna på alla fönster och ett bastufönster som ska monteras... jaja, lite målningsarbete återstår också innan undervåningen är helt klar... och kanske någonting som jag inte kommer på just nu... det stora målet just nu är att måla alla lister en gång till så att de blir klara för montering.

.

Långsamt kommer man längst.

.

... taget.

.

En liten list här och en liten list där... långsamt så bygger vi då vidare på vårt hus... och förvisso så förstår jag ju att man egentligen aldrig blir klar med ett hus... det finns alltid någonting att göra... men för att vi ska kunna säga att vi är klara med vår renovering så finns det lite grejer kvar att göra... eller... rätt mycket faktiskt om jag tänker efter... men tar vi bara en sak i taget så kommer det att lösa sig till slut... idag så tänker jag fixa till sparksocklarna på köket... jag blir trött bara av att tänka på det men det ska inte hindra mig... problem är till för att lösas.

.

... sig ur en uppförsbacke".

.

Jag gillar det uttrycket som jag hörde i någon TV-serie för hundra år sedan... att lägga sig ner och dö hjälper ju knappast när saker och ting inte blir riktigt som man vill att de ska bli... nä, tvärtom... det är i motgångarna som den verkliga styrkan behövs... och helt ärligt... att vara drogfri de bra dagarna är oftast inga problem men att ta sig igenom ett riktigt sunkigt mående utan att plocka upp den där första drogen kräver sin man/kvinna... och visst är det som så att det är just genom att klara av de svåra stunderna i livet som vi växer som människor.

.

Peter Jacobsson.

.

Ibland så slår den till... känslan av att ha varit "för mycket"... och idag är en sådan dag då jag kunde önska att jag använt mina öron mer än min mun... när jag blir engagerad så "glömmer" jag ibland bort att ta ett kliv tillbaka och pratar alldeles för mycket för att jag ska kunna känna mig nöjd med mig själv... jaja... det är som det är med det... gör om gör rätt... för sanningen är ju oftast att ju mindre jag säger desto mer får jag sagt.

.

... kritiserar Zlatan.

.

Fast å andra sidan... Jan Guillou har väl aldrig någonsin gjort något annat än kritiserat Gud, Fan och deras mostrar... undrar om det finns någon som han gillar?

.

Det som är intressant för mig är väl att jag överhuvudtaget reagerar... och varför jag reagerar... okej, jag gillar Zlatan och tycker inte om när han kritiseras... samma sak med min sponsor... jag blir toksne när någon snackar skit om honom... och det finns fler... min fru... mina barn... vänner och ja... ni fattar... att det kan snackas skit om mig själv bryr jag mig mindre om... kritik kan både vara befogat och bra... men skitsnack tycker jag inte så mycket om... det verkar enligt min åsikt oftast handla om att personen som snackar skit inte mår så himla bra själv... och när jag själv reagerar så starkt på skitsnacket beror det väl för det mesta på att min bild av någon jag tycker om hotas... eller att jag helt enkelt tycker att skitsnack ger mig en dålig känsla som jag inte känner mig bekväm med.

.

... dumhet.

.

Jag ringde och snackade med en professor i Lund igår... vi diskuterade en artikel som han hade publicerat om funktionell dumhet i offentlig verksamhet... och jag vill lova att det var ett intressant samtal... han gav mig lite tips om var jag skulle kunna få hjälp med att dokumentera våra fakta på VågaVa... och vårat sätt att tänka utanför boxen... ett sätt som visat sig fungera ypperligt och någonting som jag skulle vilja ge bort... för vi kan ju bara behålla det vi fått genom att ge bort det... och att dela med mig av ett helt nytt sätt att leva vill jag verkligen göra... för det funkar att leva drogfritt... inte bara funkar... det är ett liv värt att leva också.

.

 

... igen.

.

Så sitter jag då här igen och känner mig helt tom mellan öronen... och jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt... onekligen så är det rätt skönt när det ekar lite lätt inne i huvudet när alla tankar tar semester på en och samma gång... kanske är det t.o.m. detta som många vill uppnå när de mediterar... eller så har jag "bara" vaknat upp helt "dum" i huvudet.

.

... vaknade jag.

.

Nu lyckades jag somna om relativt snabbt igen men det tog ändå ett litet tag... jag höll nämligen på att lösa problemet med att måla lister mellan mina öron... och visst... det är förvisso ett klassiskt problem när man renoverar... saker och ting börjar falla på plats... i ivern av att äntligen få ett fungerande hem så flyttar man in innan allt är helt klart... och så sitter vi då där... hemmet är ingen byggarbetsplats längre... och det känns... helt underbart... och jobbet som redan borde vara gjort skjuts på framtiden... sen... imorgon... ska bara.

.

Det som från början var ett relativt enkelt projekt växer till någonting som känns rätt jobbigt... det finns helt plötsligt ingen plats att måla de där jävla listerna... och att springa ut och in för att såga till dem i rätt längder för montering känns ungefär lika enkelt som att bestiga mount everest... för att inte prata om alla de där grejerna som nu står ivägen när jag ska spika upp dem... jag börjar på allvar förstå varför en renovering aldrig blir helt färdig... den där lilla listbiten har en förmåga att växa till en gigantiskt arbetsinsats.

.

... och sånt.

.

Vi har ju nu flyttat in i vår nyrenoverade undervåning... och det är ljuvligt att ha ett fungerande kök, tvättstuga, badrum och inte minst en bastu... allt fungerar precis som vi vill... men... det är ju det där med att göra klart allt det där som vi inte riktigt blev färdiga med... listerna väntar fortfarande på att målas och komma upp på plats... sparksocklarna till köket ska monteras... dörrar ska målas och lite annat smått och gott innan vi kan säga att vi är helt färdiga med renoveringen.

.

En sak står bortom allt tvivel och det är att vi blev väldigt nöjda med resultatet... jag vill nästan påstå att det blev bättre än vad vi vågade drömma om... jag stormtrivs på vår nya undervåning och det är med glädje som jag t.o.m. har fått för mig att prova mina kunskaper i matlagning... idag så ska jag försöka mig på att laga en fiskrätt... min tidigare erfarenhet av detta är typ... fiskpinnar och potatismos... men i vårt nya kök så höjer jag ribban... vi får väl se hur det hela slutar men jag har tillit... det är väl aldrig för sent att lära sig något nytt.

.

... och död.

.

Dessa ytterligheter som på något underligt sätt är beroende av varandra... fanns det inte död så skulle jag inte förstå liv... men det verkar inte spela någon roll när någon hastigt lämnar oss... då har jag svårt att förstå att den personen inte finns längre... jag fattar det helt enkelt inte... minnet är ju så levande.

.

Visst så skulle jag önska att det fanns ord som kunde hjälpa de närmast sörjande... men det finns det inte... ibland så finns det helt enkelt inget att säga... mer än lyssna på tystnaden och minnas livet.

.

... kan vara skoj.

.

Jag kan lite då och då bli frustrerad när jag pratar med myndigheter... det blir ofta mycket snack men lite verkstad... men... för det mesta så tycker jag att det är skoj att träffa människorna som jobbar för myndigheterna... för så uppfattar jag det... det är inte människorna som jobbar för myndigheterna som är problemet utan själva systemet... sunt förnuft och regler går tyvärr inte alltid hand i hand... det kan jag ha lite svårt för att förstå... och det är ofta det som gör mig frustrerad.

.