... så klart.
.
Så sitter jag då här hemma vid mitt köksbord igen... och tänker tillbaka på helgen som gått... konventet... alla vänner... yogan... min delning... och hur jag och min käresta satte polarna i 100-klubben i Mulle... att vi förlorade mot Österrike i fotbollen känns nästan... inte okej... men... hanterbart... i vilket fall som helst... några dagar på konvent i Gullbranna är... helt jävla underbart.
.
Att starta dagarna med yoga på stranden är inget annat än lyx... livskvallitet.
.
Det brukar bli ganska tyst efter ett konvent... lite tomt så där... men just nu så är jag mest bara nöjd... känner mig både avslappnad och tillfreds med livet på livets villkor... om någon timme så ska jag vara hos doktorn och kolla min prostata... någonting som jag borde gjort för flera år sedan... det hör liksom till i min ålder... samtidigt så ska jag faktisk be honom om att titta på en liten leverfläck för säkerhets skull... det kallas för att ta ansvar... ta sig själv på allvar och sluta stoppa huvudet i sanden och köra den vanliga ramsan... "det händer inte mig"... jag är precis som vilken annan människa som helst och inte alls osårbar som jag trott i alla år... jag är "bara"... mänsklig.
.
Och vet ni vad... det gillar jag.
Så fint❣