... och förstånd.
.
Vi i vår gemenskap brukar snacka om världens längsta halvmeter... den mellan huvudet och magen (ni vet det där stället där känslorna bor)... det är väl inte utan att det avståndet kan kännas lite väl långt för mig också mellan varven... och det är ju en av anledningarna till att jag valt att gå till en terapeut för att reda upp begreppen lite... min sjukdom beroendet är en känslomässig sjukdom och det är viktigt för mig att ha kontakt med mitt förstånd så att jag inte "glömmer bort" det... och för att kunna ha kontakt med mitt eget förstånd behöver jag hjälp... min åsikt är att en ensam beroende ganska snabbt hamnar i dåligt sällskap om han/hon får för sig att analysera sina känslor ensam... jag säger inte att jag är "dum" på något sätt... bara att jag behöver ha stor respekt för mina egna känslors kraft att ta över mitt eget förstånd... för om jag inte aktar mig så kan jag bli dum... dum på riktigt... och väldigt destruktiv mot mig själv... ja till slut så kan jag faktiskt bli både full och påtänd.
.
Jag personligen tror att hjärtat är den bästa mötesplatsen för mina känslor och mitt förstånd.
.
Tack och lov så har jag tillgång till en kärleksfull tolkning av en kraft starkare än mig själv... min alldeles egna uppfattning om Gud... en kraft som vill mig väl... som vill att jag ska följa mitt hjärtas röst... för jag tror faktiskt att det är i mitt hjärta de möts... förståndet och känslorna... och när jag lyssnar till mitt hjärtas röst... ja, då blir mitt liv väldigt, väldigt enkelt.