PETERS BLOGG

... är en obekväm känsla.

.

Det finns en hel del som kan pocka på min uppmärksamhet mellan varven... t.ex. saker som jag inte har några svar på... hur ska det gå för mina anställda i Halmstad... vad kan AF hjälpa mig med... vem mer är intresserad av att ge oss stöd till vår verksamhet... jag blir lite orolig när jag inte sitter inne mad svaren på dessa frågor... då kan jag ha svårt för att koppla av och ha tillit till att det som vanligt kommer att lösa sig på ett eller annat sätt... för det gör det ju alltid... kanske blir det inte som jag vill... jag får ta sinnesrobönen några gånger till... göra vad jag kan och släppa taget om resten... andas... känna tryggheten i att jag inte behöver veta precis allting.

.

... blir det.

.

Att jobba på VågaVa innebär att jag får möta en väldig massa människor... det mesta av min tid går faktiskt åt till möten av alla de slag... rådgivningar, myndighetsmöten och allt där emellan... möte, möte, möte och ännu flera möten... och så länge jag brinner för det jag gör så välkommnar jag de flesta av dessa möten... för det är ju tillsammans som vi kan göra det omöjliga möjligt.

.

... till ända.

.

Slipa och kitta fönster... det tar sitt lilla tag... och så får det vara... vi har inte så himla bråttom... lite i taget så går det sakta framåt... och helt ärligt... det är rätt trevligt att gå här hemma och pula lite.

.

... står på schemat.

.

Nu har vi satt igång ännu ett äventyr ute i Brännebassalt... fönstermålning... och vi gör det från grunden genom att slipa fönsterna trärena med hjälp av lite olika slipmaskiner... ska det ändå göras så är det ju lika bra att göra det ordentligt... och just fönsterna är någonting som vi vill bli klara med innan vi sätter igång med det STORA projektet... nytt kök, badrum med bastu och en ny tvättstuga... i princip så ska vi bygga om hela nedervåningen och det kommer vi att börja med i augusti... fönstermålningen är bara uppvärmningen.

.

... och tillit.

.

Jag har ju under min resa i tillfrisknandet från mitt tidigare drogberoende begåvats med en tro... från att inte ha kunnat lita på varken mig själv eller någon annan känner jag idag tillit till livet på livets villkor... visst händer det jobbiga grejer mellan varven och mitt känsloliv reagerar inte alltid så himla förnuftigt... och det är vid dessa tillfälle som jag verkligen kan känna vilken nytta jag har av att dra nytta av denna tro... att be någon annan om råd och vara kapabel att följa dessa råd ger mig möjligheten att klara av det mesta i mitt liv utan att bryta ihop... resultatet lär inte vänta på sig... sinnesro... och jag kan riktigt känna hur jag växer som människa.

.

... jag hade stenkoll.

.

Oj, vad fel jag hade... snackade med skattemyndigheten igår... och det är bara att erkänna att jag inte har den nivå på kontroll som den myndigheten har... långt ifrån... det blir att skriva dagbok från och med nu om jag ska kunna svara på alla de frågor som han ställer till mig... för helt ärligt... jag kan inte svara på alla hans frågor och känner mig bara dum när jag ska förklara någonting... får väl helt enkelt göra om och göra rätt... skriva körjournal varje dag, spara alla kvitto, anteckna var och vilken tid jag tankar, hur många liter, vilken bil jag kör och var jag befinner mig varje dag på ett år... för utan detta kan jag helt enkelt inte leva upp till de kraven som jag känner ställs på mig.

.

... än aldrig.

.

Det är mycket som snurrar mellan mina öron just nu... bröllop... AF... Skattemyndigheter och fan vet allt... och när jag blir stressad så blir det väldigt lite gjort... det låser sig för mig... och därför så fick jag inte ro i kroppen att kunna skriva en blogg i morse... nu har det lugnat ner sig lite mellan mina öron och det känns ju skönt... fortfarande så vet jag inte riktigt vad som kommer att hända med AF i Halmstad... eller hur skattemyndigheten ser på min redovisning... men för tillfället så kan jag inte göra mycket mer än vad jag redan har gjort... och praktisera tålamod... inte alltid så enkelt som det låter... Bröllopet är ljuset i tunneln och jag har tid på mig att fixa det som jag behöver fixa innan dess... men helst så vill jag inte att AF och skattemyndigheterna ska bo mellan öronen när jag letar efter bröllopskläder... de är ju inte ens bjudna på bröllopet.

.

 

... EM i fotboll.

.

Snart, mycket snart så sparkar EM i fotboll igång... landslaget har samlats för att träna ihop sig inför äventyret och jag ryser redan i hela kroppen av förväntningar... vi är ju så fett nederlagstippade att det nästan inte går att stava till... och kanske, kanske passar det oss bra... bollen är ju som bekant rund och mirakel har ju inträffat förr.

.

... morgon.

.

Jag är en lyckligt lottad kille... tänk er själva att en måndags morgon tycka att det ska bli skoj att komma till jobbet även om jag haft en finfin helg hemma i Brännebassalt... så har det minsann inte alltid varit... jag är tacksam över att få jobba med VågaVa... och alla fina människor som finns där.

.

... i hagen.

.

Ett säkert sommartecken i Brännebassalt är kossorna i hagen... och det är ganska mysigt med våra grannar... kor och små kalvar... grejen är bara vår hund... förra året så var det en hund i grannskapet som blev sparkad av en ko som försvarade sin kalv... detta gör att ko-skräcken har gjort comeback... att bara släppa ut vår lilla hund som vi brukar göra funkar helt enkelt inte... hon rusar ju direkt in i hagen och får oss att sätta hjärtat i halsgropen... så visst är det fint med kossorna i hagen... men kanske skulle det sitta en elektriskt tråd även lite längre ner för att hålla hundarna utanför hagen... precis som den tråd som sitter där redan och håller kossorna kvar i sin hage.

.

... taget.

.

Igår så skickade jag in papper till skattemyndigheterna om mina resor till och från arbetet... efter bästa förmåga har jag nu tillmötesgått deras krav på redovisning... tror ni då att jag lyckats släppa taget om detta och med ett leende på läpparna lagt detta i händerna på deras tolkning... nä i mitt huvud håller jag redan på att överklaga ett beslut som inte ens fattats... och detta trots att jag tror att det kommer att bli bra... att det inte ens kommer att fattas ett beslut som behöver överklagas... för någonstans så vill jag tro att sunt förnuft råder även på skattemyndigheterna... och kan inte låta bli att undra lite varför jag har så svårt att släppa taget om detta.

.

... och reda.

.

Tack internet... när jag igår ringde till skattemyndigheterna och bad om hjälp så fanns det ju lite grejer som de ville ha för att kunna fatta beslut om att jag skulle få dra av för mina resor till arbetet... en av dessa var bensinkvitto... och jag häpnar... vem sparar på bensinkvitto... tack och lov så har jag ett kort jag tankar på... och efter ett samtal med shell så skickade han hela årets fakturor till mig... serviceprotokoll ville de också ha...  och jag kan bara tacka gudarna att jag har en ny bil som jag servar regelbundet... eftersom jag kunde få fram dessa grejer så tyckte skattekillen att det inte skulle vara några som helst problem för mig... men jag kan bara inte låta bli att fundera över hur många som missar sina avdrag för att de inte har tillgång till dessa papper... jag känner ingen som sparar sina bensinkvitto... och många som kör bilar som de inte lämnar in på service.

.

... vill ha kompleteringar.

.

Jag visste att mina resor till och från arbetet var under luppen hos skattmasen detta året... så jag blev väl inte så förvånad när det trillade ner ett brev hos mig igår... så nu vill de att jag ska fylla i en lapp med en himla massa uppgifter... kilometer från där jag bor till mitt arbete... bilar jag kört... bensinkvitto... jämförelse mellan att åka buss till arbetet... tjänar jag två timmar på att ta bilen... ja en massa uppgifter helt enkelt... jag är glad över att jag får mina bensinräkningar via nätet... men vilket regnummer hade bilen jag körde i våras?
.
Buss till och från jobbet när man bor i brännebassalt funkar inte... det finns ju inte en enda människa som har normala arbetstider som kan ta den bussen om de inte jobbar halvtid mitt på dagen... och är ledig alla helgerna... men visst är det lite krångligt med alla dessa uppgifter... jag får ringa skattmasen så får de hjälpa mig så att det blir rätt... för visst är det skönt att ha rent mjöl i påsen när man får post från skatteverket.

.

... och jag lyssnade.

.

Det är rätt enkelt att börja ställa lite egna diagnoser när det är något som strular med kroppen... tur att det finns doktorer... det gäller bara att lyssna på dem... få tyst på den egna lilla doktorn som bor mellan öronen... och ha tillit till expertisen... d.v.s. doktorn... inte alltid så enkelt.

.

... bits.

.

Sitter här på morgonen och tittar på mina nya mediciner... en salva och allergitabletter... var ju hos doktorn igår och kollade några skumma bölder som börjat sprida sig i min nacke... doktorn konstaterade att jag blivit biten av någon slags småkryp och fått en allergisk reaktion... och jag kan inte låta bli att fundera lite över ett av livets mysterier... hur dessa små små kryp kan ha sådan stor makt över mitt liv.

.

... ger frihet.

.

När jag var en aktiv narkoman så var mitt liv rätt enkelt... fixa stålar... köpa knark... och knarka... man hade så att säga alltid någonting att göra... att det aldrig blev någonting gjort är en helt annan sak... ansvar var ju inte direkt högsta prioritet... idag lever jag drogfritt och tar ansvar för det mesta i mitt liv efter bästa förmåga... och som ett resultat av detta så får jag saker och ting gjort... livet på livets villkor är inte alltid lika enkelt som det var när det begav sig men känslan av totalt utanförskap har ersatts av delaktighet... inre oro med lugn... och när jag tänker på skillnaderna så fylls jag av en oerhörd tacksamhet över att jag idag har ett val... jag är inte längre en slav under drogerna jag är idag en fri man som bestämmer själv hur mitt liv ska se ut... det valet är enkelt för allt precis allt blir bättre om jag bara vågar ta mitt eget ansvar och acceptera verkligheten precis som den är.

.

... igen.

.

Magiskt... mannen, myten, legenden... Zlatan gjorde det igen... fick mig att sitta framför TV:n och nypa mig själv i armen för att kontrollera att jag inte drömde... hur i helvete kan han bara fortsätta att leverera sin magi om och om igen... och det är med stor glädje som jag konstaterar att Zlatan har fixat lite av "hemmaplan" för alla oss svenskar i EM... och med Zlatan i laget... ja då kan vad som helst hända... för han om någon har ju visat oss alla att allt... precis allt är möjligt... jag lyfter på hatten för vår största idrottsman genom alla tider.

.

... om dagen.

.

Jag erkänner... mina 15 minuter om dagen har fallerat totalt... och genom att skriva om det här och nu hoppas jag på att göra en förändring... göra om och göra rätt... när jag kommer hem om dagarna så är jag ofta helt slut och pallar inte att göra någonting annat än att lägga mig på TV-soffan... disken, tvätten och allt annat jag borde gjort för länge sedan hopar sig... och jag bara stänger av den biten i mitt liv... vilket naturligtvis enbart får mig att må sämre... för egentligen så gillar jag ju att ha ordning och reda i hemmet... visserligen så är jag en mästare på att titta åt ett annat håll och inte bry mig så mycket om det ligger lite skit i hörnorna... men omedvetet så blir jag stressad av mitt beteende... nä... det är dax för en förändring... ändra lite på mina rutiner... fixa mina 15 minuter om dagen... och hjälpa till att skapa det hem som jag ju gärna vill komma hem till.

.

... vecka.

.

Det har varit en minst sagt intensiv vecka för mig... anhörigmässa... möten med soc. och arbetsförmedlingen... föreläsning... och lite "vanligt" jobb på VågaVa... men visst... jag trivs med att ha många bollar i luften och även om det har varit långa dagar med mycket att göra så känner jag mig inspererad trots de negativa beskeden från AF tidigare i veckan... det finns inga problem bara förtäckta lösningar... att jobba med VågaVa är fortfarande det roligaste jag någonsin gjort... så utvecklande och spännande... det händer ju grejer hela tiden.

.

... tyckte att vi gör ett fantastiskt jobb.

.

VågaVa ÄR fantastiskt... det höll cheferna på AF med om... men de ville helst att någon annan ska betala för att vi ska kunna bedriva vår verksamhet så som den ser ut idag i Halmstad... de hade väldigt svårt för att se på saken som jag gör... att vi faktiskt gör ett fantastiskt jobb för att få ut människor i arbetslivet... att ge oss lönebidrag trots att vi inte producerar några andra produkter än... produktiva människor i samhället... men de tyckte inte att det var ett "riktigt" jobb utan mer en behandling som soc. i Halmstad skulle betala oss för... och jag blir bara matt... ALLA är överens om att vi gör ett fantastiskt jobb... men INGEN vill betala oss för det... konstigt egentligen eftersom ALLA tjänar oerhörda summor på att individer som byter livstil... en aktiv kriminell narkoman kostar ju som bekant en hel del... samtidigt som en produktiv medborgare genererar pengar till statskassan... jag har svårt att se en mer lönsam affär för samhället än VågaVa.

.

... i Varberg.

.

VågaVa är med på anhörigriksdagen i Varberg för andra året i rad... och det är med blandade känslor jag står på en mässa... det är ju en minst sagt intensiv upplevelse att träffa så mycket folk under en kort tid och berätta om vad vi på VågaVa är för några och vad vi sysslar med... sen är det ju alltid trevligt att träffa engagerade människor och knyta nya kontakter... men gud vad trött man blir... jag kanske håller på att bli gammal.

.

... utan droger.

.

Idag så firar jag drogfri tid... och jag måste nästan nypa mig i armen när jag tänker på hur länge sedan det var sedan jag petade i mig några sinnesförändrande medel... att leva drogfritt har blivit min vardag och det är någonting jag inte har ångrat en enda sekund av dessa 18 åren... i mitt aktiva liv drömde jag en hel del... i mitt drogfria liv lever jag mina drömmar... allt... precis allt är möjligt så länge jag struntar i att peta i mig den där första drogen... det ska bli skoj att gå på mötet på murargatan ikväll och plocka min 18-årsmedalj... en rosa... passar bra nu när jag fyller myndig i drogfri tid.

.

 

... sommar, sommar.

.

Ni har säkert lagt märke till det själva... att man inte längre behöver skrapa rutorna på bilen på morgonen... att grönskan fullkommligt exploderar ute i naturen... att solen bränner och färgar kroppen... röd... det är nästan så att jag funderar på att exponera mina vinterbleka ben och ta på mig kortbyxorna... ja ni fattar... nu är sommaren här och hälsar på... jag bara njuter.

.

... känns bra.

.

Nu när jag blivit lite äldre och klokare så har jag upptäckt att det är till stor hjälp att gilla läget... acceptans över livet som det faktiskt ter sig är ju trots allt en förutsättning för hur jag upplever mina dagar... det känns betydligt bättre att vara en medborgare än att vara en motborgare... saker och ting är som de är i vilket fall... och skulle det ändå vara på det viset att jag inte riktigt gillar läget så har jag upptäckt att en förutsättning för att göra en förändring lik förbannat är att acceptera saker precis som de är... det är i acceptansen som all förändring börjar... vill jag verkligen ändra på någonting så måste jag ju trots allt acceptera verkligheten först... och vet ni vad... genom att gilla läget så öppnas det många möjligheter... det har t.o.m. hänt att jag gillat sånt jag inte trodde jag gillade.

.

... maskerad.

.

Det är onekligen rätt spännande att bli bjuden på en maskerad med ett tema... för mig personligen så är väl grejen mest att jag inte riktigt är så påläst vad det innebär... eller rättare sagt... jag vet inte så mycket om Harry Potter överhuvudtaget... en slags trollkarl och en brud som tjänat en massa stålar på att skriva några böcker som inte jag läst... så jag tänker lite så här... vad gör trollkarlar... trollar fram mirakel... och vad är jag... jo ett mirakel eftersom jag ju trots allt är en narkoman som inte har lust att droga mig mer... så... då kanske det räcker att jag klär ut mig till mig själv... funkar det?

.

... är inte skoj.

.

Vaknade jättetidigt i morse... eller var det mitt i natten... jaja... det spelar inte så stor roll... men jag mådde inte något vidare och nu nojar jag iväg på att jag skulle ha kunnat drabbas av någon form av matförgiftning... matt och med en mage som inte riktigt trivs för tillfället... fördelen med en matförgiftning om det nu skulle vara så är ju att det brukar gå över relativt snabbt... fast så tänker jag på min indienresa för några år sedan... guardia... ett och ett halvt års mer eller mindre lidande... inga pencilinkurer verkade hjälpa... det var inte förän jag fick tag på riktiga pruttipangpanggrejer från asien som jag blev kvitt det parasiten... det är skillnad på pencilin och pencilin... i vilket fall som helst så hoppas jag på en snabb förbättring... troligen har jag bara fått i mig någon skit som min kropp reagerar på... jag förväntar mig att tillfriskna inom några timmar.

.

... i Jönköping.

.

Idag så bär det iväg till Jönköping där vi tänker hänga med våra fina vänner i gemenskapen... och det är ju alltid skoj att träffa människor som jag i stort sett inte träffar mer än på våra gemensamma tillställningar... och FB såklart... men FB är ju fortfarande inte verkligheten... visserligen så kan det bli en smula intensivt att träffa många av mina vänner samtidigt... man hinner sällan med att fördjupa sig i några längre samtal när man är fullt upptagen med att krama om och hälsa på väldigt många... samtidigt... men vem vet vad denna dagen har i sitt sköte... inte jag i alla fall... en sak vet jag... och det är att det nu för tiden är jag själv som har ansvar för hur mina dagar blir... tror jag väljer att ta på mina positiva glasögon... bara för idag.

.

... idag.

.

Jag gillar inte att försova mig... och det är minsann inte ofta jag inte vaknar när klockan ringer... men det händer tydligen mig också... stressen jag kände när jag vaknade var en obekväm känsla och jag förstår hur viktigt det har blivit för mig att ha lite extra tid på morgonen så att jag kan vakna i lugn och ro... nu tog jag några djupa andetag och gjorde mitt bästa för att acceptera faktum utan att för den delen rusa genom morgonen... satte på kaffet... slog på nyheterna på TV:n... rökte en cigg... för jag förstår ju att ingenting blir bättre om jag sätter full fart för att hinna ikapp tid som redan har försvunnit... acceptans är bra grejer... jag kom 20 minuter för sent till jobbet och det kan jag leva med.

.

... eller kök.

.

Det är mycket kök mellan mina öron nu... och mest så handlar det om ekonomi och kvallité... vi vill ju så gärna ha ett Lidhultskök även om vi skulle få så mycket mer kök för pengarna om vi valde ett IKEA-kök... det är med stor spänning vi väntar på en offert som vi bad om förra veckan när vi besökte Lidhultsköks butik i Halmstad... är det möjligt att få ner priserna så att vi vanliga dödliga kan ha råd med detta kvallitétkök? 

Vi tänkte köpa lite billigare vitvaror... använda vår gamla diskbänk... bygga bänkskivorna själva och är t.o.m. beredda på att köpa ett kök som bara är grundmålat... vidare så kan vi tänka oss att minimera köket och istället bygga vidare på det när vi har råd (det handlar om en bänk och ett skåp som vi kan kompletera med vid ett senare tillfälle)... och frågan är hur långt vi kan gå innan vi kapitulerar och väljer ett "vanligt" IKEA-kök.

.

... är inlåst.

.

När jag bor i Göteborg så brukar jag parkera bilen i ett låst garage... så nu får jag vackert sitta här och vänta tills klockan slår 07.00 innan jag kan påbörja min resa till jobbet... inte helt bekvämt eftersom det ju innebär att jag inte kan komma i tid... och jag gillar inte att börja dagen med att komma för sent... det gör mig en liten smula stressad... så nu börjar jag om... och ger mig en möjlighet att gå ner lite i varv... andas... andas Peter.

.

... är inte allt.

.

Visst är det tryggt och trevligt att ha lite stålar på fickan... jag har ju onekligen mycket enklare att förverkliga mina drömmar och jag har ett kapital... men jag tror inte för en enda sekund att pengar är någonting som skulle kunna göra mig lyckligare... en stor lottovinst på ett par millar skulle vara skitskoj till en början... jag skulle kunna betala av mina skulder... handla på mig en massa grejer... men sen då? 
.

Vi lever i ett samhälle där vi söker snabba lösningar på alla former av problem... där vi blir matade att lyckan går att köpa för pengar... kanske är det dax att dra i handbromsen och stanna upp en liten smula... se att det som gör oss lyckliga på riktigt ofta är gratis... som en vacker solig vårdag... kärleken... och varför inte... känslan av att kunna kända sig nöjd och genuint tacksam med det man redan har.

.