... är en obekväm känsla.
.
Det finns en hel del som kan pocka på min uppmärksamhet mellan varven... t.ex. saker som jag inte har några svar på... hur ska det gå för mina anställda i Halmstad... vad kan AF hjälpa mig med... vem mer är intresserad av att ge oss stöd till vår verksamhet... jag blir lite orolig när jag inte sitter inne mad svaren på dessa frågor... då kan jag ha svårt för att koppla av och ha tillit till att det som vanligt kommer att lösa sig på ett eller annat sätt... för det gör det ju alltid... kanske blir det inte som jag vill... jag får ta sinnesrobönen några gånger till... göra vad jag kan och släppa taget om resten... andas... känna tryggheten i att jag inte behöver veta precis allting.
.
Ibland så är det läge att göra... ingenting.