PETERS BLOGG

... har det svårt nu.

Rökförbuden står som spön i backen... det är nästan så att den rebelliska sidan i mig vill plocka fram tobaken som numera har förflyttats till min frys (hörde att det var ett sätt att förvara tobak under en längre tid)... jag har svårt för förbud... att någon säger åt mig hur jag ska göra saker och ting... som det här med rökningen... inte fan har jag valt att hålla mig rökfri för att någon har sagt till mig det... hehehe... jag vet åtminstone en som läser min blogg som kan skriva under på det.

Jag påstår inte att rökning är nyttigt eller nåt sånt... jag påstår inte heller att mitt beteende är någonting jag har nytta av... nä tvärtom så är det skitjobbigt att ha så svårt att göra som någon annan säger åt mig att göra... jag skriver bara om hur det är för mig... jag är rökfri idag också... och det är fan ett mirakel... mitt motstånd mot att leva rökfritt berodde oftast på att någon jävel sa åt mig att jag borde sluta röka... och allra helst med en massa förklaringar om vad rökningen ställer till med och hur farligt det är... allt sånt tjat fick mig att...
 

... röka dubbelt så mycket...

... jag är lite förvånad att jag inte trillat över till den rabbiata sidan av rökförbudsivrare... för när jag rökte la jag märke till att de mest rabbiata förespråkarna för ett rökförbud oftast var fd. rökare... och jag hoppas att jag ska slippa bli en som springer omkring och säger till mina vänner hur dumma de är som röker... nu är jag ju trots allt en beroende och en del av min sjukdom är att jag är ett riktigt proffs på att förneka mitt eget beteende så jag skulle ju inte bli förvånad om jag redan är en sådan person... utan att förstå det själv.

Jag ska ärligt säga att jag hade fått ett fullständigt frispel om jag kommit till mitt jobb och fått beskedet om att jag inte fick röka där... och det finns inte en chans att jag hade rättat mig efter det beslutet... nä jag hade tagit varje chans att smygröka... och jag hade utvecklat och rättfärdigat min förmåga att ljuga... och min sjukdom (beroendet) hade älskat detta... och efter ett tag hade jag lärt mig själv att det funkar med hemligheter... och jag hade trott på det också...

... för så funkar min sjukdom (beroendet)... den vill att jag ska odla mina hemligheter... ställa mig utanför... isolera mig... och en sådan grej som ett rökförbud hade kunnat få mig att börja knarka igen... för funkar det med en hemlighet så är det så himla lätt att skapa några till... som att ta ett... 

                                                                                                                                
                                                                                                                                 ...glas vin till maten.

Och ett glas vin är inte tillräckligt för mig... nä allt eller inget... så just idag är jag himla tacksam över att jag slipper smygröka på mitt jobb... jag fixar inte sådana hemligheter...

... nä hemligheter är livsfarligt för mig...