Det var ett tag sedan jag...
... rullade en cigg nu...
Ja jävlar... tiden går... och idag så var det en kille som frågade efter en cigg... och då sa någon att jag hade slutat röka... och fan... jag vill ju fortfarande inte ta ordet slutat i min mun... jag är en rökfri rökare... punkt slut.
Men själva gejen fick mig att haja till... det är skitlänge sedan jag rökte nu... typ 9 månader 1 dag och 5 minuter... och jag tänker inte så mycket på att jag är en rökfri rökare längre... i Barcelona var jag lite extra röksugen i några dagar... men inte så att jag övervägde att tända en cigg... nä det var snarare så att jag blev lite imponerad av hur känslostyrt mitt röksug är... att det inte är ett fysiskt behov utan ett bekvämt sätt att hantera mina känslor... eller okej då... det är ju ett fysiskt sätt att hantera ett psykiskt dilemma.
Men jag fattar ju också att hade jag rökat en enda cigg så hade det varit kört... det är nollgräns som gäller... finns inte en möjlighet för mig att med framgång kunna kontrollera min rökning... här gäller samma som med drogerna för mig... allt eller inget... inga krusiduller... det är enkelt... ja tack eller nej tack.
Jag tror inte ett skit på substitutbehandlingar och sånt... jag har inte träffat en enda människa som går på metadon eller subutex som jag skulle vilja byta med... det är för krångligt för mig... jag vill leva ett enkelt och fritt liv... och det enda som mitt behov av att kunna kontrollera någonting har gett mig är nog fan en känsla av kontrollförlust... och det är enkelt för mig att vara rökfri... en dag i taget... och drogfri... det är ännu enklare... kommer faktiskt inte ihåg när jag kände ett drogsug sist... fatta... det är fan helt otroligt... jag är en narkoman som inte är drogsugen längre... woow...
... jag är ett mirakel.