PETERS BLOGG

... order.

.

Plockade lite här hemma och hittade ett gamalt betyg från när jag gjorde lumpen... inget jag var så himla bra på... inte för att jag tyckte att det var svårt eller krångligt på något sätt... snarare tvärtom... och det speglar av sig på mitt betyg... var det någonting i det militära som jag hade svårt för så var det att lyda order... att följa direktiv som jag tyckte var helt fel funkade helt enkelt inte... jag kunde bara inte låta bli att göra revolt lite då och då... och i det militära så finns det nog ingen plats för sådana människor... det kan jag förstå... hade arméerna bestått av sådana människor som mig så hade det ju gått käpprätt åt helvete... för det är nog inte meningen att man ska ha någon egen åsikt när det är krig... ännu mindre att stå upp för den... nä då ska man "bara" lyda order och göra som de säger oavsett vad man tycker.

.

... och handling.

.

Det är en viss skillnad på att kunna säga en massa kloka ord och att göra kloka handlingar... ord är liksom bara ord... och följs de inte av handlingar så är de inte så mycket värda... kanske är det därför som jag inte är så himla intresserad av alla dessa ord som våra politiker sprutar ur sig nu dessa valtider... jag är mer intresserad av praktisk politik... saker som faktiskt händer eftersom de består av handlingar... och att prata en massa om rätt eller fel ger mig inte så mycket... allra helst eftersom det som kanske är fel idag lika gärna kan vara rätt imorgon... att snacka går ju... men snacka så det går är lite svårare.

.

... är enkelt.

.

Nytt boende på VågaVa och en flytt till Göteborg... det är mycket nu... och då blir det lätt för mig att bli en liten smula stressad när jag ska fixa allt samtidigt... det börjar brinna i huvudet... och skulle jag stoppa in ett tuggummi i munnen så hade det blivit för mycket... men... egentligen är det inte alls så himla krångligt... hjälpmedlet heter struktur... att ta en sak i taget gör det hela väldigt enkelt... då är det inga som helst problem... det är det där med att ta det lugnt... ju mindre jag gör desto mer får jag gjort... att göra 100 grejer samtidigt funkar bara inte... då blir det tvärtstopp... så när blir stressad och känner att det blir för mycket behöver jag släppa allting... andas och lugna ner mig några minuter... komma ihåg att vara strukturerad och släppa 99 av prylarna för att istället ta tag i en enda grej... då är det inga som helst problem och bara hur skoj som helst med massor av saker att göra... som någon sa... det är resan som är målet.

.

... och verkligheten.

.

Jag kollar in på FB lite då och då... några gånger om dagen... och det är väl en trevlig sysselsättning när man inte har något att göra och vill slå ihjäl en liten stund... men jag kan ändå inte låta bli att förundras en smula över hur lätt det är att glömma bort att FB inte har så himla mycket med verkligheten att göra... och att det är så lätt att skapa en annan bild av sig själv... och inte minst... hur enkelt är det inte att sitta bakom skärmen och ha åsikter för stunden... åsikter man kanske inte riktigt tänkt igenom eller ventilerat med någon annan människa i det verkliga livet... helt plötsligt så börjar man ta saker som skrivs personligt och glömmer bort att FB bara är en låtsasvärld och att det riktiga livet innebär att man träffar folk rent fysiskt öga mot öga... och att den människan kanske inte riktigt är samma människa som man läst om på FB... det är lätt att ge en annan bild av sig själv när man sitter vid sin dator... och jag har lagt märke till att den bilden inte alltid är helt sann... att vara social på FB innebär inte alltid att man är så himla social i verkligheten... eller ännu värre... en lycklig social FB-profil kan vara en djupt olycklig ensam individ i verkligheten... en profil som skapar det liv som den kanske velat leva i en låtsasvärld.

.

... eller?".

.

Killen i Östersund såg ganska normal ut när han kom fram till mig... "Jag känner igen dig har vi träffats förut" frågade han... jag granskade honom och letade i mitt minne... och kunde inte påminna mig om att så var fallet... han var välklädd och såg rätt proper ut... men det ringde inga klockor... jag kunde inte komma ihåg att jag skulle träffat denna människa förut... då kom frågan... "har du nått eller?"... och jag tittade förvånat på min kompis som satt bredvid mig samtidigt som vi kunde upplysa killen om att det var väldigt länge sedan vi sysslade med droger... däremot kunde vi upplysa killen om att vi var drogfria... och det var ju nog bra sa killen... och gick därifrån.

.

... och jag.

.

För något år sedan så skulle jag nog bara skakat på huvudet åt att gå i terapi... det var minsann inget för mig... att ha ett öppet sinne är inte alltid så självklart som det låter för mig... det är lätt att sitta kvar i gamla mönster och jag levde/lever mycket mer än jag vill erkänna i "kan själv" bubblan... idag när det gäller terapin så kan jag se det ganska klart... att jag behöver hjälp för att bearbeta gamla invanda mönster är ställt utom all tvivel... och även om jag fattade det när det gällde mitt supande och knarkande så kunde jag nog inte riktigt ta in hur djupt vissa saker sitter... idag så vet jag bättre... jag var inte riktigt den personen som jag trodde utan en hel del av min personlighet var helt enkelt ett resultat av hur jag hade levt mitt liv... mobbing var inte som jag trodde någonting som gjort mig starkare... tvärtom så hade den erfarenheten satt djupa spår i mitt inre... och istället resulterat i tillitsbrist och kontrollbehov... egenskaper som jag inte riktigt trivs med... och jag är glad och tacksam över att jag till slut vågade be om proffisionell hjälp... jag blev väldigt förvånad över att jag hade ångest och led av posttraumatisk stress... samtidigt som det kändes befriande att börja förstå varför jag betedde mig som jag gjorde... och när jag nu har gått på terapi i ett och ett halvt år så känner jag mig mer mänsklig och betydligt säkrare i mig själv... att acceptera är ju som de flesta vet en förutsättning för att kunna förändras... och den enda förändringen jag gjort är att jag blivit lite mer av den som jag egentligen varit hela tiden... och vet ni vad... jag gillar den killen.

.

... på jobbet.

.

Efter en minst sagt intensiv helg i Östersund så mellanlandade jag då till slut ute i skogen igen... och jag känner att jag fortfarande är lite uppvarvad... kanske inte så konstigt eftersom äventyret med att öppna vårt nya boende i Halmstad ligger på agendan samtidigt som jag har massor med möten på jobbet inbokade denna veckan... det är med andra ord full fart hela tiden... och väldigt intensivt... jag känner ett stort behov av struktur för att kunna behålla lugnet inom mig... det är lätt för mig att tappa greppet när det blir mycket att göra och om jag försöker göra alltihop samtidigt... jag behöver påminna mig själv så jag kommer ihåg att ta en sak i taget och andas lite mellan varven.

.

... från RSK.

.

Dag 2 på RSK-mötet... och jag förundras över hur vi (ett gäng drogfria beroende) på ett helt underbart kärleksfullt och strukturerat sätt roddar ihop massor av beslut och allt annat som tas upp på ett RSK-möte... det är ett minst sagt späckat schema och det går i ett... men en sak förstår jag... och det är att det finns många som hade behövt se hur vi gör och lära sig av det... jag är tacksam över att få medverka för även om man är helt slut efter en helg så är känslan att vi verkligen gör någonting för att föra vårt budskap vidare.

.

.

RSK-möte i Östersund... Får se om jag hinner blogga någonting denna helgen när det kommer att gå i ett hela tiden... Att göra service är skoj... Och väldigt intensivt.

.

... till Östersund.

.

Sist jag var i Östersund låg jag i lumpen... då satt vi och försökte skjuta ner flygplan med urgamla kanoner... och det var ju tur att det inte var på riktigt eftersom vi inte hade en chans mot de snabba planen... man kan lugnt säga att jag och alla andra på den kanonen inte hade levt vidare länge om det hade varit krig på riktigt... någonting som för övrigt bara stärkte min uppfattning om det helt meningslösa med krig... bara en sådan grej att man under andra världskriget tydligen ropade hurra när man hoppade ur skyddsgravarna för att göra en framryckning mot fienden fick mig att höja på ögonbrynen... att medellivslängden bland dessa skyddgravssoldater tydligen var ca. 12 sekunder under den värsta eldgivningen fick mig bara att fundera över möjligheten hur man bar sig för att slippa detta vansinne... jag löste det genom att balla ur redan under värnplikten... och fick det ditills sämsta betyget man delat ut till någon som gjort lumpen i vårt land.

.

... är viktigt.

.

Vi är rätt många som jobbar på VågaVa nu för tiden... och då är det viktigt att ha personalmöte lite då och då... att vi tillsammans kommer överens om hur vi vill ha det på vår arbetsplats... för mig personligen så handlar det också om att jag tar på mig och accepterar min roll som chef... ett ansvar som jag inte kan smita från... för hur det än är så har jag en roll som inte alltid känns 100% bekväm för mig... men någon måste vara ytterst ansvarig för hur det funkar på vår arbetsplats... och vill jag vara en bra chef så behöver jag lyssna på min personal... ta del av vad som kommer fram på personalmötena och anpassa min roll så att det både passar personalen och vår verksamhet... för hur man än ser på det så är det vi tillsammans som är VågaVa... i vått och torrt.

.

... öppnar snart i Halmstad.

.

Så är vi då där... äntligen... nu skriver vi kontrakt på lägenheten ovanför vår lokal i Halmstad och inom kort så öppnar vi då ett nytt boende i Halmstad... och det ska bli så himla spännande... alla som jobbar på VågaVa i Halmstad är engagerade och tycker att det ska bli skoj att ta vår förening till en ny nivå... vi har haft boende i Ljungby under några år så vi är inte helt noviser på detta område... även om vi i Halmstad naturligtvis tänker utföra detta på ett sätt som passar oss... för så är det... ett boende på VågaVa i Halmstad kommer att vara mer än "bara" en sängplats... hur det ska se ut ska vi resonera oss fram till... men jag kan ju säga så här mycket... vi har planer som vi tror på... nu ska vi bara få ihop alla pusselbitar för att kunna erbjuda enskilda människor ett fungerande sätt att skapa sig ett helt nytt sätt att leva... från utanförskapet i missbruket till en drogfri gemenskap.

.

... direkt.

.

Började jobba igår efter min semester... och denna mycket intressanta höst började med en rivstart, full fart direkt... möten, telefonsamtal och massa att göra... vilket gör att jag känner mig behövd och det ska verkligen bli spännande att fortsätta utvecklandet av VågaVa i en tid då vår fantastiska förening växer så det knakar... vi har spännande saker på gång och det känns bara så himla bra att jobba just nu... tillsammans är vi helt fantastiska och när jag sitter här och tänker tillbaka på hur allt startade så kan jag verkligen se att det går att göra skillnad... att precis vem som helst kan göra vad som helst... det gillar jag.

.

 

... på jobbet.

.

Vår semester är slut och idag så återvänder jag till vardagen på världens bästa jobb... batterierna är laddade och jag ser fram emot en spännande höst fylld av nya möjligheter och utmaningar... på agandan ligger att öppna ett nytt VågaVa-boende i Halmstad med allt vad det innebär... en verklig utmaning som känns hur spännande som helst... att utveckla VågaVa tillsammans med mina medarbetare är intressant och himla skoj... inte minst eftersom det ju samtidigt innebär att ännu fler kan komma att ta del av vår mirakelfabrik där vi förvandlar utanförskap till innanförskap... ett sant praktiskt politiskt arbete i verkligheten som faktiskt fungerar.

.

... regnigt Haga.

.

Sitter i vår lägenhet i Haga och tittar ut över ett regnigt Göteborg... det känns nästan som om sommaren är slut... och det ligger väl något i det för min del... semesterns sista dag och i morgon så börjar jag jobba igen efter två veckor utan väckarklocka och krav överhuvudtaget... det är med blandade känslor... för det har varit skönt att ladda batterierna lite samtidigt som det ska bli skoj att komma tillbaka till världens bästa jobb... vi har en minst sagt intressant höst framför oss och jag längtar riktigt efter att sätta tänderna i den... massor att fixa med på jobbet och spännande att se hur det funkar att pendla mellan Göteborg och Halmstad på daglig basis... jag tror att det kommer att gå hur bra som helst... och att jag kommer att få en lugn stund på tåget där jag kan fixa praktiska grejer på min dator som det annars kan vara svårt att få tid till på vår minst sagt intensiva arbetsplats.

.

... har flyttat hit.

.

Så kom de då... kossorna i hagen... vi har undrat lite om de hade flyttat från vår hage utanför huset för de har faktiskt inte varit här på hela sommaren... men igår så kom de... och de behövs för att beta ner ängen utanför vårt hus... och vi föredrar ju en äng istället för en massa sly och småbjörkar... sedan är det lite skoj med dessa kor även om vi kan vara lite nojade för vår lilla hund... grannens nakenkines blev ju faktiskt ihjälsparkad av kossorna tidigare i somras... så vi får passa oss så att inte lilla Lyra springer in i hagen.

.

... från det förflutna.

.

I några dagar har jag gått omkring i det förflutna... pundaren i mig har legat gömd i vår källare... massor av gammal skit ska nu köras till tippen och det känns så himla skönt... men det har onekligen varit en process att röja omkring i all gammal skit som legat gömd i källaren... mycket bearbetning av det "gamla" livet som missbrukare... och kanske kan det tyckas enkelt att "bara" slänga all gammal skit men tro mig när jag säger att det varit rätt jobbigt att röja omkring nere i källaren... alla dessa grejer som bara legat där och dragit tillbaka mig rent känslomässigt till den tid som varit... hur jag sparat all möjlig skit bara för att... ja säg det?

.

 

... blev arga.

.

Det var dramatik i Brännebassalt igår... vi hade fått för oss att gå till anfall mot getingarna som ockuperat den ena fågelholken... utrustad med insektsspray och rustad med skyddskläder klev jag upp på en trappstege och sprayade in i det lilla hålet på fågelholken... brummandet inifrån holken var minst sagt skrämmande och jag tror  tömde nästan hela flaskan innan jag gjorde reträtt och kastade mig tillbaka in i huset... väl innanför dörren hörde vi hur getingarna desperat attackerade dörren från utsidan... sen vågade vi inte gå ut mer den kvällen...  och nu på morgonen när jag vågade mig ut igen såg jag till min stora förvåning en geting som surrade omkring det stora boet... i skrivande stund så vet jag inte vad den gjorde där... har vi lyckats driva ut dem från fågelholken eller bor de fortfarande kvar?

.

 

... inför mitt planerade rökstopp.

.

Att en är för mycket och tusen inte nog står helt klart för mig nu... om jag någonsin tvekat på det så har mitt rökande på ett förbluffande tydligt sätt visat mig sanningen i dessa ord... jag röker som en skorsten... hela tiden om och om igen... det är som om jag inte kan få nog... och mitt i allt detta så har jag då planerat för att ännu en gång försöka återta mitt rökfria liv... och jag skulle ljuga om jag påstod att jag tror att det kommer att gå som en dans... mitt nikotinberoende gör uppror bara av tanken... och rädslan för att misslyckas ännu en gång finns där hela tiden... visst förstår jag att det egentligen är ganska enkelt... tänder jag inga cigg så är jag rökfri... punkt slut.. och jag vill verkligen inte ta till någon av alla dessa ersättningsmetoder... vill jag fortsätta att peta i mig nikotin i någon form så kan jag ju lika gärna fortsätta att röka cigg... det är ju nikotinet som är mitt problem.

.

... det som man fått.

.

I vår gemenskap så pratar vi mycket om att ge bort det som vi fått... det handlar inte så mycket om att vi ska skänka alla våra tillhörigheter till kreti och pleti... det handlar som jag ser det mer om att vi frikostigt delar med oss av vad som fungerat för oss... i första hand hur vi lyckats med miraklet att bli av med en önskan om att använda oss av sinnesförändrande medel för att klara av att leva på livets villkor... eller rättare sagt... hur vi har lyckats bryta oss ur det känslomässiga kaos som gjorde att vi inte riktigt pallade att leva utan att peta i oss droger... för så var det ju för mig... i slutet av mitt missbruk så var jag en sån rädd kille att jag knappt vågade göra någonting utan att först ta någonting för att kunna göra helt vanliga grejer som att... jobba, gå till affären och handla, åka buss, eller att träffa andra människor över huvud taget... det handlade inte längre om att festa och ha skoj... jag tog droger för att bli någorlunda "normal" eftersom jag ju egentligen mådde så himla dåligt när jag inte hade tagit något... att jag själv inte fattade det är en helt annan sak och har jag lärt mig att det kallas för förnekelse.

.

... förtjänar man.

.

Det är väl inte så himla skoj att röja i en massa gammal skit... men när man väl har gjort det känns det oftast himla bra tycker jag... att städa ur källaren påminde lite grann om ett 4-steg... man vet inte riktigt vad för något som kan komma fram men det känns himla skönt att äntligen ha gjort en inventering så man vet vad det finns att jobba med... nu kan vi välja vad vi vill plocka in igen och resten kör vi till tippen... och att ha en möjlighet att göra om och göra rätt är en belöning i sig... en källare behöver kanske inte vara ett ställe där allt ligger huller om buller där man inte har koll på någonting... 

.

... för att röja.

.

Vår källare är knökad med allt mellan himmel och jord... och det är inte alltför lätt att hitta någonting i röran... så idag ska arbetskläderna på... och jag ska göra mitt bästa för att röja ur åtminstonde ett av rummen till att börja med... vi har köpt några nya hyllor för att få lite struktur... men först... töm... gör om... gör rätt.

.

... barndomsvän igår.

.

Första dagen i lägenheten var både intensiv och givande... vi fixade och fejade med IKEA-besök och flyttbestyr... lägenheten blev betydligt större när vi möblerade om och det känns himla lyxigt att bo mitt i stan... Haga är verkligen speciellt och vi har ju nära till precis allting... ta bara när jag beslutade mig för att gå på ett möte igår... jag trodde att mötet var på ett ställe där jag varit förut... men jag hade fel... så jag ringde en vän... knallade ner till nästa möteslokal... blev anvisad ett tredje ställe och även om mötet jag sökte hade flyttat från alla dessa platser så var det ganska fachinerande att kunna gå mellan alla dessa ställe som ligger väldigt nära där vi bor... i Brännebassalt (läs Lidhult) har vi ett möte i veckan och då behöver vi ändå köra en mil för att komma dit... här ligger det mesta på promenadavstånd... förutom mötet igår... som ligger på cykelavstånd.

.

... Göteborg.

.

Första natten i min nygamla stad som boende i Haga... och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte är en lite smula nervös för att flytta till Göteborg... jag har ju sedan jag flyttade härifrån bott långt ute i skogen hur länge som helst... och visst jag hade lappsjuka de första 7 åren men sedan dess har jag vant mig vid tystnaden efter 32 års boende i Brännebassalt... och nu så blir det ju lite tvärtom... Haga ligger ju minst sagt centralt och det är inte direkt samma tystnad och jag funderar lite över hur mycket eremit jag har hunnit bli där ute i skogen... i stan händer det ju grejer hela tiden... massor av människor, spårvagnar och bilar överallt... och det som skrämmer mig mest... är jag lika social som jag en gång var... fixar jag att vara mig själv fullt ut även när jag har en skitdag... 

.

... och fridfullt.

.

Att ha semester här ute i Brännebassalt är lugnt och fridfullt... gör i princip precis det som vi behöver än så länge... och med det vill jag säga att vi inte anstränger oss i onödan utan tar väl vara på tillfället att bara vila och samla krafter inför den väntande hösten som ju står beredd inom en inte alltför lång framtid... och även om det är lite ovant att göra ingenting så är det precis vad jag behöver just nu... lite rastlös till en början men det börjar att lägga sig nu... att göra annorlunda är ju alltid... annorlunda.

.

... fortsätter.

.

Mitt rökfria liv låter vänta på sig ytterliggare några dagar... och det är som det är med det... att hålla på och slå på mig själv och kalla mig för en misslyckad människa för det tänker jag inte göra... även om det skulle kunna vara enkelt... istället så har jag laddat ner en app till telefonen som ska hjälpa mig... en av anledningarna till att jag valde just den appen var kanske inte så konstig... här fick jag ju en motivationskurs på två veckor där jag inte behövde sluta att röka... en förberedelsefas... att det är ett svepskäl till att få röka i några dagar till är helt uppenbart... men va fan... det är skönt att kunna skratta åt sin egen mänsklighet.

.

... stranden.

.

Nu har vi semester och lite tvärtemot de flesta andra så innebär det inte att vi kastar oss ner till stranden direkt... eller ens att vi förbannar att det är lite halvtaskigt väder... mycket kanske beror på att vi under fem veckor hängt på en av sveriges bästa stränder... i ur och skur... och visst är det lite vemodigt varje gång VågaVa go beach avslutas... det är ju onekligen lite speciellt att få tillbringa en sommar på Tylösand... fast när vi är klara där så känna det lite som om sommaren håller på att ta slut... även om så inte är fallet och att det denna gång bara innebär att vi har några veckors semester... och vem vet... blir det en kanondag så kanske vi tar oss ner till stranden för att "hobbybada" som vilken turist som helst... för även om det inte alls är samma sak som när vi  jobbar där varje dag så är ju Tylösand ändå lite... ja... speciellt.

.

Annars så tycker jag om att gå omkring här hemma och göra ingenting... och gudarna ska veta att jag behöver det... att bara kunna lägga sig i TV-soffan och kolla på en serie och gå upp eller lägga sig prcis när man vill är inte helt fel... så halvtaskigt väder passar mig ypperligt just nu.

.

... att jag INTE borde.

.

Rökningen tar allt större plats mellan mina öron... och att jag VET en himla massa om vad jag borde göra och inte borde göra spelar inte så himla stor roll just nu... att jag är en inbiten nikotinist är ställt utom all tvivel... kanske inte så himla konstigt egentligen... jag har ju frånsett de åren jag lyckades leva rökfritt alltid rökt sedan 9 års ålder... och jag fattar att mitt sug har många förklaringar... dels rent fysiskt eftersom mitt belöningscentra har vant sig vid den "belöning" som nikotinet ger mig... för att inte tala alla de där tillfällena som jag skapat som vanor till att tända en cigg... morgonstunden på vår trappa... rökpauserna på jobbet... reklamavbrotten på TV:n... jag skulle kunna räkna upp hur många sådana här tillfälle som helst... men mest av allt så facineras jag av vilken styrka det är i ett röksug... att jag fattar att ett sug är ganska snabbt övergående spelar för tillfället inte någon roll... och att jag "borde" veta bättre hjälper mig inte heller... det blir nästan tvärtom... jag röker bara mer för att jag VET att jag inte INTE borde.

.

... redan första dagen.

.

Jag får ta nya tag... rackarns vad lätt det är att slå på sig själv för att jag misslyckades med mitt rökfriprojekt redan första dagen... kanske får jag tillbaks mina egna ord om hur enkelt det var att sluta röka förra gången... helt klart är att jag helt hade lyckats förtränga de första jobbiga dagarna... och även om jag VET att jag klarat av det en gång innan så verkar det inte ha så stor betydelse för mig just nu... nikotinisten i mig har fått nytt liv... och verkar starkare än någonsin... den motivation som jag kan känna mellan varven försvinner fullständigt på minde än en sekund mellan varven... och hela jag bara skriker efter en cigg... alla mina tidigare trix som funkat så bra för mig tidigare är som bortblåsta... just nu får jag säga åt mig själv att det inte är någon katastrof att misslyckas lite... som någon sa en gång... det finns inga andra misslyckande mer än att plocka upp den där första... och att inte komma tillbaka på banan igen... allt annat är "bara" erfarenheter... kanske lär jag mig att bli en smula ödmjukare mot alla andra som kämpar för att bli rökfria.

.

... igen.

.

Ja, det är i alla fall tanken... och peppar, peppar än så länge har jag inte rökt denna dagen... en timme i taget... fem minuter i taget... och som det känns just nu... fem sekunder i taget.

 

Vill inte ens stänga en bakdörr genom att skriva om det här... gör det ändå... ärlighet var temat i dagens text... och jag skulle ljuga om jag påstod något annat än att jag letar aktivt efter anledningar till varför jag inte skulle kunna tända en cigg just nu... 

.

... på VågaVa go beach.

.

Sista dagen kommer vi att avsluta med att käka lunch på Tylöbäck vi 12-snåret... sen har vi ännu en gång slutfört vårt helt fantastiska projekt på stranden även detta år... efter några helt makalösa sommarveckor på stranden ser vi nu ut som pepparkakor allihop eftrsom vi ju haft en hel del soltimmar på Tylösand... och den "yrkesskadan" kan jag leva med... personligen tycker jag att vi gjort ett strålande jobb och levererat precis det som vi lovat... alla dagar i alla väder... att det regnar utanför vårt fönster hemma i Brännebassalt just nu bekommer mig inte för en enda sekund... jag är inställd på att ta på mig mina badbrallor och ta mig ett sista dopp i det salta blå innan vi sticker och har en avslutningslunch för att fira oss själva och vår arbetsmoral.

.