... att jag INTE borde.
.
Rökningen tar allt större plats mellan mina öron... och att jag VET en himla massa om vad jag borde göra och inte borde göra spelar inte så himla stor roll just nu... att jag är en inbiten nikotinist är ställt utom all tvivel... kanske inte så himla konstigt egentligen... jag har ju frånsett de åren jag lyckades leva rökfritt alltid rökt sedan 9 års ålder... och jag fattar att mitt sug har många förklaringar... dels rent fysiskt eftersom mitt belöningscentra har vant sig vid den "belöning" som nikotinet ger mig... för att inte tala alla de där tillfällena som jag skapat som vanor till att tända en cigg... morgonstunden på vår trappa... rökpauserna på jobbet... reklamavbrotten på TV:n... jag skulle kunna räkna upp hur många sådana här tillfälle som helst... men mest av allt så facineras jag av vilken styrka det är i ett röksug... att jag fattar att ett sug är ganska snabbt övergående spelar för tillfället inte någon roll... och att jag "borde" veta bättre hjälper mig inte heller... det blir nästan tvärtom... jag röker bara mer för att jag VET att jag inte INTE borde.
.
På något underligt sätt så har jag lärt mig att rättfärdiga mitt eget rökande... om och om igen.