PETERS BLOGG

... är bra.

.

En gång i månaden så har vi ett personalmöte nere på VågaVa... där vi kan diskutera allt möjligt och omöjligt... det är viktigt med ett forum där man kan ta upp praktiska saker som man annars kanske går och stör sig på... och inte bara det... information är underskattat... i alla dess former... vi vill ha en arbetsplats där vi talar med varandra och inte om varandra... på personalmötena kommer vi överens om hur vi vill att saker och ting ska fungera... vem som ska göra vad och vad som förväntas av oss... men det är också ett forum där vi verkligen får känslan av att vi gör detta tillsammans... och tillsammans... tänk efter en sekund... det är ju det som är själva grejen.

.

... föreläsa.

.

Så bär det iväg igen... ny föreläsning, nya förutsättningar... och jag gillar det hur mycket som helst... visst är jag alltid nervös och en liten smula rädd innan jag kommer igång men det är ju precis som det ska vara... den dagen då jag inte är nervös när jag står inför en publik kommer att vara den dagen då jag förstår att jag ska sluta föreläsa... då är jag färdig helt enkelt... men där är jag inte än... långt ifrån... jag blir ju bara allt mer nervös med åren... och det känns bra för mig... belöningen som jag får genom att gå emot den rädslan är ju så himla skön... visst kan jag vara helt slut efter en föreläsning men det är en mycket behaglig känsla av välbehag som innfinner sig när jag är klar... och jag är glad över att det finns människor som anlitar mig för föreläsningar så att jag får uppleva denna känslan... plus att jag naturligtvis vet att jag har någonting att förmedla när jag föreläser... annars så hade det ju kunnat kvitta... en föreläsning ska ju ge åhöraren någonting att ta med sig därifrån... så klart.

.

... i 11 dagar.

.

Egentligen så är det ju helt fantastiskt... efter ett minst sagt intensivt rökande i ett år så är jag idag rökfri... igen... för det är ju inte första gången jag lyckats hålla mig ifrån nikotinet... och precis som förra gången det lyckades så gjorde jag det enkelt... tog bort all form av nikotin och struntade i att tända nästa cigg... idag är det 11 dagar sedan jag rökte en cigg senast... och jag har inte behövt att peta i mig de där nikotintabletterna jag köpte med mig hem heller... skönt... för jag tror inte på att ersätta nikotin med nikotin... allt eller inget är mer min melodi.

.

... att betala.

.

Jag har inte längre några inkassokrav på mig... ingen kronofogde som jagar mig... och jag kan om jag vill gå in på en bank och låna pengar... allt bara för att jag nu för tiden faktiskt betalar ALLA mina räkningar... t.o.m. trafikförsäkringsföreningen... för tro det eller ej... jag missade att betala försäkringen på bilen och det blev en dyr historia... 103 kronor om dagen kostade det mig... och jag krånglar inte med dem... jag bara betalar, punkt slut.

.

... huset.

.

Vi pratar om att bygga ett nytt kök och badrum i vårt hus... först så tänkte vi ta det lite pö om pö... och vi började kolla lite hur det egentligen ser ut just nu... och det är inte enkelt att få ihop grejerna så att de fungerar om vi tar lite i taget... så nu tittar vi på hur det skulle funka med att göra allt på en gång... och jag blir nervös... känner mest bara kontrollförlust... mest beror det väl på att jag helt enkelt inte har full koll på hur vi ska gå tillväga och inte har en helt färdig ritning på hur det ska se ut än... att jag fixar att bygga det är jag inte ett endaste dugg orolig för... men av erfarenhet vet jag med bestämdhet att det är bra med en färdig plan innan man sätter igång.

.

... alls.

.

Ibland så kan det vara lite svårt för mig att få rumpan ur vagnen och göra det som jag bestämt mig för att göra... som idag... om några timmar är det ett konventkommitémöte nere i Halmstad inför vårt årliga Gullbrannakonvent... och helt ärligt så har jag ingen större lust att åka in till stan just nu... men jag kommer att göra det ändå... och jag vet samtidigt att det är någonting jag kommer att må bra av att få gjort... så klart... visserligen så hade det varit himla skönt att få en dag i morgonrocken efter en minst sagt intensiv vecka... men... jag är en kille att lita på och eftersom jag lovat att infinna mig i Halmstad så gör jag det enkelt... åker direkt dit utan att passera gå... svårare än så behöver det inte vara.

.

... och doft.

.

En sak som ganska snabbt märks när man blir rökfri är att allting både smakar och luktar mer... på gott och ont... vissa dofter kan jag faktiskt vara utan... men på det stora hela så är ju det positivt... så klart... att öppna sina sinnen innebär ju samtidigt att ge sig själv en möjlighet att leva lite mer här och nu... och det är ju nu som allting händer... inte igår eller nästa vecka... utan precis i detta ögonblick... nu.

.

.

En sak som jag mer än gärna gör även när jag är rökfri är att hänga med rökarna... Jag gillar rökpauserna trots att jag inte själv röker... Och inte tycker jag att röken luktar illa heller... Tvärtom...  passiv rökning är ju helt underbart för mig... Jag bara älskar när någon blåser rök på mig... nej, jag räknar inte det som rökning... Jag är fortfarande rökfri och i skrivande stund inne på mitt 6 dygn... Och helt ärligt... Det finns stunder då röksuget känns riktigt ordentligt... Men... Jag blir allt lite förvånad över hur enkelt det trots allt är att strunta i att tända nästa cigg... För om det känns lite kaxigt att skriva det här så är det ju sant... Och jag kan redan känna att det blir lättare och lättare för varje dag... Har jag någonsin varit en rökare?

.

Annars så vaknar jag upp i Norge idag... Och om några timmar så ska jag föreläsa här... Livet är fyllt av överraskningar och äventyr... Även som en rökfri rökare... Det känns hoppfullt.

... att tänka på något annat.

.

Att fokusera på att leva rökfritt tar mycket energi... det finns inte så mycket tid att tänka på någonting annat direkt... men jag har hopp om att det värsta snart är över... dagen igår kändes i alla fall en liten smula lättare än dagen före... för den var faktiskt riktigt hemsk... nu är jag inne på femte dygnet och det finns inte längre någon återvändo... har jag fixat det så här långt så är det ju bara att köra... förhoppningsvis så kommer jag att kunna fungera tillfredställande i mitt övriga liv också... det är väldigt önskvärt för jag ska ju iväg och föreläsa både idag och imorgon.

.

.

Nu börjar det snart bli på "riktigt"... Idag går jag in på min tredje dag som rökfri... Och jag skulle ljuga om jag inte erkände att det kändes otroligt stort att ta ett beslut om att vara rökfri idag oavsett vad som händer... Nästan overkligt stort faktiskt.

.

... ödmjuk.

.

En sida i mig vill ställa sig på barikaderna och berätta för omvärlden om hur enkelt det egentligen är att sluta röka... den sidan som redan nu glömt bort att jag hållt på att röka helt sinnessjukt mycket den senaste tiden trots att jag inte velat röka överhuvudtaget... men helt ärligt så är jag lite överraskad av hur bra det går än så länge... mycket enklare än vad jag trodde... visst kommer det kraftiga sug lite då och då... men de försvinner snabbt... värre är det väl då med de svettiga nätterna där min kropp verkar ha bestämt sig för att trycka ut all gammal nikotin genom skinnet på mig... men peppar, peppar... det är inte lätt att vara ödmjuk... för det är enkelt att sluta röka... det är bara att låta bli att tända nästa cigg... svårare än så är det inte.

.

... funkar det.

.

Visst kommer det attacker lite då och då... men jag är ändå en smula förvånad över hur relativt enkelt det gått fram tills nu... visserligen så stoppade jag väl grejer i munnen mest hela tiden... glass, nötter, mat... men ändå... attackerna av intensivt röksug är än så länge hanterbara... och faktiskt lite intressanta att studera och känna på... rent fysiskt så är det väl inte hela världen... men mentalt... nja... spännande... är väl ett passande ord.

.

... igen.

.

Jaha... då kör vi igen... repris i favorit... ännu en gång ger jag mig chansen till ett rökfritt liv genom att ta ett beslut som jag valt att gå till handling på... efter att för ett år sedan trillat tillbaka med besked till livet som aktiv rökare så har jag gjort några mer eller mindre halvhjärtade försök att bryta med ciggen... resultatet har blivit det rakt motsatta... aldrig tidigare har jag lyckats med att röka så mycket som nu... klockan 15.14 den 17/4 2015 startade resan denna gången för då släckte jag min senaste cigg... önska mig lycka till för det behöver jag... verkligen.

.

... ett program.

.

Internet är ju fantastiskt... och onekligen så finns det mesta på nätet... men ibland så blir jag alldeles matt av mängden av information jag får fram... som nu... jag vill ha ett enkelt (helst gratis) program för att kunna rita en ritning över mitt hus på datorn... och efter en halvtimme så bara snurrar det i huvudet på mig... alldeles för mycket... för avancerat... för... ja gud vet allt... papper och penna kanske inte är så dumt i alla fall.

.

... och vind.

.

Jag brukar säga att vädret är som det är oavsett vad jag tycker om det... och det är ju som det är... vilket naturligtvis är sant... vädret kan vi ju inte göra någonting åt... men jag måste erkänna att jag efter några dagar med iskall blåst och som igår strilande regn nu verkligen börjar längta efter några riktigt fina vårdagar med strålande sol och behaglig temperatur... längtar efter att kunna sätta mig på trappan och vakna till fågelsången utan att frysa häcken av mig... 

.

... igen.

.

Då var det dax för ett nytt besök hos tandläkaren... kontroll... och helt ärligt så känner jag mig en liten smula utlämnad när jag sitter där i stolen och gapar stort... inte så att jag är rädd för att gå dit... men när någon är inne i min mun och rotar så känns det som man är inne på ett väldigt privat område... det är ju inte många människor som jag släpper innanför mina läppar... det är ju bara tandläkaren och min tjej.

.

... än vanligt.

.

Tar ett tidigare tåg denna dag eftersom jag ska iväg och föreläsa... och jag måste tillstå att jag själv blir en liten smula förvånad över att det var så enkelt att gå upp redan klockan 5 på morgonen... inte så att jag hoppade ur sängen pigg och med ett leende på läpparna... men ändå... jag går upp när klockan ringer och sätter på kaffe utan att morra... och nu sitter jag på tåget och skriver här... det får jag vara nöjd med... som vanligt är jag lite nervös eftersom jag ska föreläsa snart... och det är också precis som det ska vara... att föreläsa är inget som blir lättare med åren eftersom kraven jag har på mig själv snarare ökar än minskar... detta trots att jag vet att jag inte kan göra mer än mitt bästa och att det räcker länge... helt ärligt så har jag aldrig under dessa år fått negativ kritik utan bara lovord... kanske är det just därför som jag är nervös... och känner att jag har ett krav på mig att leverera någonting som får min publik att minnas... länge... och vet ni vad... det kan jag säga att jag har... kaxigt va?

.

 

... är det lätt.

.

Andra dagar är det betydligt svårare... jag pratar om att skriva någonting här på min blogg... inte så att det är helt tomt mellan mina öron utan mer att det inte är någonting att skriva om... under åren som gått har jag lite då och då använt mig av min egen blogg för att få ur mig mina tankar och funderingar... ofta handlar det om missbruk och att leva drogfritt... ett tag handlade det mycket om att peppa mig själv att bli rökfri... och ibland så skriver jag nog som nu... om absolut ingenting... jag trycker på tangenterna och formar ord på min skärm.

.

... bort.

.

Vi kan bara behålla det vi fått genom att ge bort det är någonting som jag tror på... kruxet är väl bara att det är långt ifrån alla som vill ha det som jag vill ge bort... och ibland så kan det vara lite svårt för mig att acceptera... allra helst om det är någon som står mig riktigt nära.

.

.

 

.

 

... trillar in.

.

Efter att det har varit rätt lugnt på föreläsningsfronten för mig ett tag så börjar det trilla in föreläsningar på löpande band... och det är väl inte utan att jag njuter en liten smula av det... bekräftelsegenen i mig tycker mycket om att känna sig uppskattad... och helt ärligt så kan jag säga till mig själv (och andra) att jag är en himla bra föreläsare... vilket minsann inte är en självklarhet eftersom jag fortfarande efter alla dessa år i tillfrisknandet har en underlig sida i mig som gör att jag får skamkänslor när jag ger mig själv beröm... "vem tror du att du är"säger en röst i mitt eget huvud till mig... och det är ingen sida som jag vill bejaka... sanningen är ju faktiskt att jag gör en massa bra grejer och ska vara stolt över mig själv... jag är glad över att få in föreläsningar eftersom jag är bra på att föreläsa... annars så hade det ju bara varit en ren plåga att ställa sig framför en publik... och jag tror på att man ska göra det man är bra på... om och om igen... det är bra för självkänslan.

.

 

... gör mig lycklig.

.

Att shoppa mig lycklig är inget jag egentligen tror på... men jag måste få erkänna att det funkar ett litet tag... allra helst när det gäller tekniska prylar... och jag förstår varför jag reagerar som jag gör när det kommer ut något nytt på marknaden... mitt belöningscentra går igång direkt och får mig att känna att den där grejen är livsviktig för mig... det spelar liksom ingen roll att jag vet motsatsen... och känner till att känslan av välbehag är ytterst kortvarig... en ny bil varar väl rätt länge... två veckor säkert... en ny telefon funkar kanske en hel dag... eller nja... några timmar i alla fall... och jag kan imponeras av kraften som mitt belöningscentra har över mig... ta bara det här med ciggen... vilken tomte som helst fattar ju att det inte är bra att röka... likförbannat så drar jag i mig massor av cigg... i detta fallet har jag fått lära mig att det inte ens handlar om att få en positiv effekt utan mest om att förhindra en obehagskänsla... och jag förundras över hur jag mellan varven inbillar mig att mitt förstånd är starkare än mina känslor... det där förståndet som förvånat tittar ner på min nya telefon och undrar över vad det egentligen var för fel på min gamla... samtidigt som jag tar ett djupt halsbloss på min cigg.

.

... kan vara bra.

.

Det fanns en tid då jag gjorde det mesta för att bryta mot alla regler jag kom i kontakt med... tyckte väl att jag var så annorlunda att regler inte var någonting för mig... att det fanns regler för andra hade jag inte så stora problem med... inte heller med de regler som passade in i mina planer... men alla andra... nä de var inget för mig och de behövde jag inte bry mig om... resultatet blev naturligtvis att jag kände mig utanför i de flesta samanhang... och i min ensamhet gav jag skulden för det på alla dessa jävla regler som jag inte brydde mig om att följa... idag så ser jag lite annorlunda på saken och först¨år att många regler är till för att göra det enklare för mig att passa in i det samhälle där jag valt att leva... det är ju trots allt rätt bra att vi har kommit överens om att köra på samma sida i trafiken... eller att vi vill att det ska vara drogfritt på VågaVa.

.

Jag kanske inte riktigt kan acceptera alla regler nu heller... men jag kan i alla fall respektera de flesta... och som ett resultat av det så känner jag mig inte så himla utanför längre... och det känns bra.

.

... på KRIS i Göteborg.

.

Senast vi var där gick det inte så bra... vi hoppas och tror att det ska gå lite bättre idag... för ni kan säga vad ni vill en mulleturnering är inget som man skojar bort... det är en tävling på riktigt med massor av prestige i potten... inget annat än vinst räknas och jag kan lova er foto på FB när vi vunnit... om det nu mot förmodan inte blir någon vinst... ja då överväger jag att ta bort detta inlägget från min blogg.

.

... och jag.

.

Helt plötsligt så har det gått några veckor igen... veckor utan någon träning för min egen del... och jag som var så stolt över att ha fått in vad jag trodde var en rutin... men ännu en gång så går det upp för mig... rutiner tar lång tid att skapa och oerhört snabbt att rasera... först så var det mina yogapass... måndagar var heliga för mig... men så händer det något på jobbet och jag missar någon gång... och vipps så är rutinen borta... likadant med träningen i övrigt... några hetsiska veckor på jobbet med föreläsningar och allt annat som som dyker upp... träningen försvann... jaja... det är som det är... det är väl bara att ta nya tag... ska bara fixa en grej först... imorgon... men sen... 

.

... och verkligheten.

.

Det händer rätt ofta att jag får höra hur människor som jag känner går igång på någonting som skrivits på FB... skvaller är ju ingen nytt fenomen och jag måste väl om än motvilligt erkänna att jag tyvärr också ägnar mig en liten smula åt denna åkomma... att gå genom livet utan att skvallra är nog svårt... men jag kan bli lite mörkrädd när det kommer till personangrepp på nätet... det är ju så himla enkelt att sitta bakom en skärm eller telefon och tycka en massa grejer om ditten och datten... och få ur sig lite av sitt eget dåliga mående genom att snacka skit om någon annan... det är inget fel i att ha olika åsikter tycker jag... tvärtom så är det ganska uppfriskande och mångfald ökar ju bara våra valmöjligheter... det som är fel för mig idag kan ju vara rätt i morgon... och sett ur det perspektivet så är det ju himla dumt att snacka skit överhuvudtaget... och tänk efter en liten stund... hur många är det egentligen som skriver "förlåt jag hade visst fel" på FB?

.

 

... att starta myggfångaren.

.

Vår myggfångare är på plats... riggad och klar... bara ett litet problem... den vill inte starta som den ska och jag fattar att det har något med gasolen att göra för den stannar hela tiden efter ett litet tag... och hela vitsen med myggfångaren är ju att den ska gå dygnet runt för att kunna fånga myggen... det är ju inte en variant på en fågelskrämma utan precis tvärtom... det är ju tänkt att den ska locka till sig mygg och knott så att de sugs in i den och blir allt färre och färre... så det är ju viktigt att den funkar redan vid den första kläckningen som ju kommer när som helst när solen och värmen får de små jävlarna att vakna ur sin vintersömn... ju fler knott som fångas i början dessto färre som kan föröka sig... enkel mattematik helt enkelt.

.

... för varandra.

.

Tillsammans kan vi göra mycket... och känslan av att tillhöra ett samanhang är obetalbar... vi är kanske inte alltid helt överens men jag väljer att se det som mångfald... och priset för att tillhöra en gemenskap kan vara att lära sig ett nytt sätt att se på saker och ting... vilket i sin tur ger mig själv som person fler valmöjligheter hur jag vill leva mitt eget liv... jag är glad över att det fanns människor som kunde visa mig att det gick att leva drogfritt... som gav mig hopp om att det fanns en möjlighet att få ett liv värt namnet... och gav mig någonting som jag i sin tur kan ge bort... hopp.

.

... är en shysst förening.

.

Ibland så tar jag mitt jobb på VågaVa för givet... och glömmer bort vilken fantastisk resa det har varit... från den lilla lägenheten på olofsgatan i Ljungby till vad vi har idag... för att inte tala om alla dessa underbara människor som passerat genom åren... VågaVa är ingen annat än en enda stor mirakelfabrik för människor som vill göra en förändring... och det bästa av allt är att det funkar... vi är väldigt många som hjälpt varandra att få ett liv bättre än vad vi vågat drömma om... varje dag på jobbet träffar jag kärleksfulla medarbetare med den där lite speciella glimten i ögonen som värmer ända in i hjärtat... vilken gåva... jag är tacksam.

.