... trillar in.
.
Efter att det har varit rätt lugnt på föreläsningsfronten för mig ett tag så börjar det trilla in föreläsningar på löpande band... och det är väl inte utan att jag njuter en liten smula av det... bekräftelsegenen i mig tycker mycket om att känna sig uppskattad... och helt ärligt så kan jag säga till mig själv (och andra) att jag är en himla bra föreläsare... vilket minsann inte är en självklarhet eftersom jag fortfarande efter alla dessa år i tillfrisknandet har en underlig sida i mig som gör att jag får skamkänslor när jag ger mig själv beröm... "vem tror du att du är"säger en röst i mitt eget huvud till mig... och det är ingen sida som jag vill bejaka... sanningen är ju faktiskt att jag gör en massa bra grejer och ska vara stolt över mig själv... jag är glad över att få in föreläsningar eftersom jag är bra på att föreläsa... annars så hade det ju bara varit en ren plåga att ställa sig framför en publik... och jag tror på att man ska göra det man är bra på... om och om igen... det är bra för självkänslan.
.
Idag vågar jag erkänna att jag är en helt fantastisk föreläsare... det är stort för mig.
Hej! Snubblade in på din blogg när jag letade efter research för min c uppsats. Jag skriver om maskrosbarn dvs barn som vuxit upp i dysfunktionella familjer. Nu undrar jag om du är ett maskrosbarn?
I sådant fall undrar jag om du vill ställa upp på en intervju? Intervjun kan göras via mail eller telefon. Vad som blir enklast för dig helt enkelt! Intervjun kommer inte beröra händelser som kan ha skett under uppväxten, utan mer om stödet från samhället och om det funnits en stödperson.
Låter det intressant så hör gärna av dig!
Vänliga hälsningar
Christine
[email protected]