... föreläsa.
.
Så bär det iväg igen... ny föreläsning, nya förutsättningar... och jag gillar det hur mycket som helst... visst är jag alltid nervös och en liten smula rädd innan jag kommer igång men det är ju precis som det ska vara... den dagen då jag inte är nervös när jag står inför en publik kommer att vara den dagen då jag förstår att jag ska sluta föreläsa... då är jag färdig helt enkelt... men där är jag inte än... långt ifrån... jag blir ju bara allt mer nervös med åren... och det känns bra för mig... belöningen som jag får genom att gå emot den rädslan är ju så himla skön... visst kan jag vara helt slut efter en föreläsning men det är en mycket behaglig känsla av välbehag som innfinner sig när jag är klar... och jag är glad över att det finns människor som anlitar mig för föreläsningar så att jag får uppleva denna känslan... plus att jag naturligtvis vet att jag har någonting att förmedla när jag föreläser... annars så hade det ju kunnat kvitta... en föreläsning ska ju ge åhöraren någonting att ta med sig därifrån... så klart.
.
Nervös är jag därför att jag har vett att med all rätt ställa lite krav på mig själv som föreläsare.
Det är en stor förmån att älska det man gör, det är inte så många som har den.
Många älskar att föreläsa........men hur många har något vettigt att säga. Ack så många dåliga föreläsare jag har lyssnat på, dyra, men rätt meningslösa.....kul att lyssna på för de kryddar till det med en massa roliga citat och historier när de väl under minst tio minuter har berättat om sig själva. När man går därifrån har man haft kul, men kommer inte ihåg ämnet, det försvann i allt det roliga.
Jag är övertygad om att du är en bra föreläsare, med ett stort engagemang för ditt budskap, dessutom har du humor och självinsikt.