PETERS BLOGG

... försvinner imorgon.

Och jag drar mig till minnes en annan gång då det försvann mynt... 1-öringar, 2-öringar och 5-öringar... jo jag är ju så gammal att jag minns när man kunde handla godisar som bara kostade 1 öre... och på den tiden gick jag även i skolan på lördagar... sista timmen på lördagen (vi slutade vid 12-snåret på lördagar) var "roliga timmen"... vilket oftast innebar att vi själva skulle underhålla varandra... jag har fortfarande trauma från ett sådant tillfälle.

Men det jag tänkte på en dag som denna när 50-öringen försvinner är inte när snuset chockhöjdes till 1krona och 80 öre... inte heller när man kunde tanka moppen med bensin som kostade mindre än 1 krona... nä jag tänker på när jag långt senare hittade en STOR samling med värdelösa 1. 2 och 5-öringar... och ville göra någonting med dem... jag hade ett litet akvarium vid den tiden och jag funderade inte särskilt länge innan jag tog ett beslut om att det skulle vara väldigt fint med en skatt på botten...


När jag var liten så skulle jag underhålla klassen en lördag... "roliga timmen"... vilken plåga!

min skatt i akvariet?... alla fiskarna dog inom ett dygn... kopparförgiftade.

... är väldigt... verklig på nåt sätt.

Jag snackade lite med min vän "bonden" på väg in till stan idag... och det tog ett litet tag innan jag fattade att han inte fattade ett endaste dugg när jag började prata om mina senaste tekniska apparater (läs min nya iPhone)... han lever i en helt annan verklighet... en sån med kossor och getter... och en massa andra levande djur.

Så vi började prata om mer påtagliga grejer som rör sig i den lite mer fysiska verkligheten där vi bor... vi började prata om... vildsvinen... och hur de bara blir fler och fler.


Vildsvin är listiga rackare och inte så himla lätta att få korn på för jägarna.

Och det är nästan så jag blir lite rädd... hur många kan de bli innan de börjar bli farliga för oss människor som bor ute i skogen... kan de vara farliga (vildsvin ser ju fruktansvärt farliga ut)... när behöver jag ta med mig ett gevär ut på skogspromenaden... kan jag gå ut i skogen i framtiden eller har vildsvinen tagit över då?

Det som jag fick reda på idag av min vän bonden var att vildsvinsstammen ökar hela tiden... att de är listiga och svårjagade... och att de tack och lov är väldigt skygga... än så länge iallafall.

Verkligheten i verkligheten är verkligen spännande...

... nya möjligheter.

I ett lite småkyligt kök... ser på termometern att det börjar bli kallare... vi går mot vintern... det är dax att sätta på elementen och höja värmen här hemma i mitt hus... en balansgång som så mycket annat i livet... jättevarmt - dyrt... svinkallt - billigt... någonstan mittemellan... lagom - balans.

Och att kunna eftersträva balans kan ju låta rätt enkelt... men tänk på att jag är en gammal narkoman... en beroende ut i fingerspetsarna... och givetvis en mästare på ytterligheter... svart eller vitt... allt eller inget... eller tror ni kanske att jag knappar lite "lagom" på min nya iPhone?


Min nya iPhone har mååååånga funktioner... och jag vill lära mig alla... bums... helst igår.

Jag blir som vanligt mer eller mindre besatt när jag får en ny teknisk pryl i mina händer... kan riktigt känna hur det kör igång i min mage... det är ju där som jag känner av mitt beroende först... en inre stress gör sin påmind med all önskvärd tydlighet... en intensiv känsla... och det ska bli intressant att knalla ner till mitt yoga-pass nu på morgonen... focusera och släppa fram en lite lugnare andning... koppla av och komma i... ja just det...

... balans.

... ligger och väntar på mig i ett paket på bordet.

Hur i helvete ska jag hinna sitta här och skriva när postgubben nyss passerade VågaVa med ett paket till mig... jag vill ju öppna paketet igår... omedelbums... så jag återkommer lite senare...


... för nu pallar jag inte vänta längre... som ett barn på julafton... vill jag slita upp paketet.

... det fick visst bli Mc Donalds idag.

Tänkte fixa till lite stekta potatisar till middagen här hemma idag... så i morse började jag med att koka en balja potatis för ändamålet... vilket jag omedelbart glömde bort... så vattnet kokade bort och det bidde stekta potatisar direkt i grytan... inte riktigt vad jag hade tänkt mig... efter ett hårt gnuggande är nu grytan ren igen och potatisarna ligger i soptunnan... däremot så luktar det brända kokta potatisar i hela huset... jaja... tur att jag fått lön... det får bli hamburgare i stan istället... smällar man får ta när inte huvudet hänger med... alziemers kanske?


Det verkar som om vissa delar i min hjärna tar semester ibland... är det bestående?

... har det inte lätt nu.

Det måste vara jääääävligt tungt att hata Zlatan när det går så jääääävla bra för honom... fast egentligen så förstår jag ju att ett Zlatanhat inte har ett skit med Zlatan att göra... nä en Zlatanhatare hatade nog något annat eller någon annan innan Zlatan började dominera på fotbollsplanen.

Jag sprang ju på en gammal jobbarpolare för några veckor sedan när Zlatan skulle spela i landslaget... han hatade Zlatan... och när jag tänker efter så vill jag nog allt minnas att han hatade redan innan Zlatan hade slagit igenom... men då hatade han andra prylar... inte lika mycket som jag såg att han hatade Zlatan nu... han var mer... låt oss säga "kritisk" mot lite av varje... typ, invandring och sånt.

Personligen är jag skitdålig på att hata... tror att jag är för lat helt enkelt... det måste ju vara hur jävla jobbigt som helst att gå omkring och hata hela dagarna... det fattar ju alla som vet att det bara behövs ungefär 11 muskler för att le och 36 muskler för att se sur ut (kanske stämmer inte mina siffror exakt men ni fattar... och gör ni inte det så får ni hata mig hur mycket som helst ändå... det bjuder jag på)... och sen tycker jag att det är rätt jobbigt att gå omkring och vara sur hela tiden... bara för att det är så jävla tråkigt.


Stackars alla dessa Zlatanhatare... hur jobbigt måste det inte vara att hata en världsstjärna?

... i min TV-soffa.

Det är inte helt fel att kunna luta sig tillbaka och ta fram kvällsfika framför TV:n där det bjuds på internationell fotboll med Zlatan i en av huvudrollerna... numera som alla vet i den Italienska ligan... viket jag blev påmind om för en liten stund sedan då jag snackade med min son som ju flyttat till Barcelona där Zlatan spelade förra säsongen... jag frågade honom om han hunnit med att se någon fotboll än... då han upplyste mig om att äpplet faller inte så långt från trädet... han hade också bytt sina sympatier i och med Zlatans flytt... nu var det Milan som gällde... lite roligt är det att han precis som när Zlatan flyttade till Barcelona inte ville ha hans tröja... nä då var det Messi han diggade... och nu när Zlatan flyttade till Milan... ja då är det Pato som gäller... hehe...


För min del är det ingen tvekan... jag är och kommer att förbli... Zlatanist... javisst.

... vill inte jag åka på semester med.

Att sitta 10 000 meter upp i luften med en "bombman" i planet hade gjort mig en smula nervös... jag har inga problem att hitta andra saker att noja mig på när jag sitter i ett flygplan... konstiga ljud och sådana prylar... har helt enkelt en liten fallenhet för att använda mina sinnen lite mer intensivt när jag är ute och flyger... vill ju ha en viss koll även om jag ju naturligtvis skulle vara helt och hållet maktlös om någonting skulle hända... men att ha en "bombman" med på planet hade definitivt inte ökat min trygghet... nä... det vill jag nog inte uppleva.


Hur känns det egentligen att sitta på ett flygplan tillsammans med en "bombman"?

... är en viktig del i mitt tillfrisknande.

Och det blir tydligt hur viktigt det är för mig när jag märker hur jag reagerar på några få svartvita kort... helt plötsligt så ser jag tydligt... svart på vitt... att det finns ett sammanhang... en familj... en historia... känslan av ensamhet och annorlunda var "bara" en känsla.


Tänk var några kort kan betyda... en bild säger mer än tusen ord får en ny innebörd för mig. 

Det är himla skönt att "äga min egen historia"... se hur saker och ting faktiskt ligger till och kunna se att jag har en historia... förstå att jag också har varit ett barn... för det är ju lite roligt med minnet... det minns ju bara... men idag så minns jag som en vuxen människa... inte som ett barn... och jag börjar haja skillnaden... och det är då som jag kan börja "äga min egen historia"... vuxet och med en lagom distans till mig själv... låt oss säga... hehe... lite med objektivt än tidigare... skönt... och en nyckel till frihet.

... nöjd... och jätteglad.

Äntligen hemma efter några dagar på resande fot... har varit iväg och föreläst en sväng i Bohuslän... och jag är sååååå tacksam för att det finns människor som vill lyssna på mig... det är verkligen en gåva ska ni veta... så det var en lite trött peter som satte sig i bilen för att åka hem... och hemma ligger det en överraskning och väntar på mig... i min brevlåda ligger det nämligen ett brev från min moster... ett brev med kort från min barndom... och det ska ni veta är ingenting som jag har i överflöd... tills idag så har jag ägt ett enda kort på mig själv när jag var liten... ett enda kort... på det är jag typ 10 år... och idag så fick jag för första gången var jag minns se mig själv som baby... nästan kusligt... lite spökligt på nåt sätt.


Även en gammal narkoman som jag har varit riktigt, riktigt liten... och en helt oskyldig baby.

... fortsätter.

Vi var i Stockholm igår och träffade några av våra vänner som jobbar med detta projekt tillsammans med oss... och det är alltid lika givande att tillbringa några timmar med människor som engagerar sig och brinner för sin sak... det smittar och jag får energi.

Och vi behöver den energin... för det är mycket som ska göras på lite tid.


Att jobba mot fattigdommen är en väldigt lönande affär för samhället på många sätt.

Modellen på bilden ovanför är en beskrivning av problemet och lösningen som jag tog till mig under gårdagens möte... den visar på ett enkelt sätt var det är mest lönsamt att sätta in en hjälpinsats... mycket intressant tycker jag... och en annan sak som jag tog med mig från mötet var att vi inte skulle fastna i vem som vunnit valet... utan att istället omedelbums acceptera verkligheten och jobba utifrån de förutsättningarna... fan vad jag gillar den inställningen... det är fan praktiskt politik på hög nivå.

Idag så fortsätter jag min turnévecka och tar mig uppåt västkusten för att föreläsa där i några dagar... så om jag inte kommer åt att skriva varje dag på min blogg så har det en naturlig förklaring... eftersom jag kommer att leva i en kappsäck... och förhoppningavis komma hem ännu lite rikare på... erfarenheter och spännande möten med nya människor... ja jag är verkligen en lyckligt lottad kille som har denna möjlighet.

... tycker jag är viktigt.

Vad jag röstar på är av underordnad betydelse... det tycker inte jag är så viktigt... jag är väl inte så himla imponerad av våra politiker även om det naturligtvis finns en och annan som är riktigt duktig... men helt ärligt så tror jag faktiskt inte att det spelar någon större roll vilket block det röstas på... skillnaderna är marginella om ni frågar mig... nu röstar vi ju inte längre på de olika partierna utan på två olika block (förutom några galenpannor som kommer att rösta på Sverigedemokraterna som ju vill utnyttja det systemet genom att försöka bli vågmästare)... och ni ska se att nästa val så kommer vi ännu närmare en Amerikansk modell där vi kommer att få välja mellan två personer...


... sen är det ju inte så långt borta till en favorit i repris... och det kallar jag inte för utveckling.

Vi ska värna om vår demokrati... och det är viktigt att rösta oavsett vad jag tycker om systemet... för jag vill bo kvar i ett land där min röst också får göra sig hörd... att det inte alltid blir som jag vill är smällar som jag får ta... för allternativet vill jag inte ens fantisera om... huahua.


Var fan har Zlatanpartiet lagt sina röstsedlar... jag hittar dem ju inte någonstans... hjälp!!!

... valförberedelser ska jag ägna mig åt idag.

jepp... nu ska jag förbereda mig... "funderafunderafundera"... och nu så var det gjort... denna valrörelse har passerat mig i det närmaste helt oberörd... jag har sett några skyltar med politiska budskap lite här och där... fått skifta kanal på TV:n när det har varit någon politiskt debatt... ja kort sagt, jag är helt ointresserad av vad de snackar om... det innebär inte att jag inte bryr mig... nä nä... tvärtom skulle jag vilja påstå... det betyder bara att jag är helt ointresserad av vad politikerna pratar om innan ett val... ja egentligen så är jag ganska ointresserad av vad politikerna säger överhuvudtaget... de snackar väldigt mycket politikerna... mycket prat... bla, bla, bla, bla, bla...

... och jag orkar inte lyssna på dem.

Men jag ska gå och rösta i morgon... det är självklart... för även om jag tycker att politikerna mest snackar en massa skit så gillar jag demokrati... att vi faktiskt har den möjligheten... för att kunna rösta är ingenting som man kan ta för givet... och även om jag inte har någonting emot kungen så vill jag fan inte att han ska bestämma... eller någon annan av alla de som kunde få för sig att bestämma över oss stackars undersåtar innan vi fick rösträtt i vårt land.


I en demokrati är allt möjligt... vi får ju faktiskt en möjlighet att rösta på vem vi vill... eller?

För min del så gör jag väl som jag alltid har gjort... följer mitt hjärta... skiter fullständigt i vad de pratar om (politikerna) utan bildar mig en egen uppfattning utifrån mina erfarenheter... Fredrik eller Mona är helt oviktiga för mig... jag gillar praktiskt politik där jag får vara med och påverka... direkt... och det har inte ett skit med detta valet att göra... röstar gör jag för att jag tycker om att vi får rösta överhuvudtaget... så jag lägger min röst på... demokratin.

... står på agendan idag.

Vi fick ett nytt konferansbord med oss hem från Ljungby igår som ska släpas in i på VågaVa i Halmstad nu på morgonen... vilket i sin tur innebär att jag ska köra tillbaka släpet som vi fick hyra på en bensinstation... eller vi och vi... det är inte bara att gå in och hyra släp hur som helst för mig... om jag ska få hyra ett släp så går jag till bensinstationen där jag brukar tanka... där jag är välkänd... för om jag knallar in på en anan station så får jag inte hyra släp... vi som har betalninganmärkningar får nämligen inte hyra släp.

Vet ni att om man har betalningsanmärkningar så får man nuförtiden betala extra på sin hemförsäkring... jag blev jätteförvånad när jag såg att de hade dubblat beloppet som de drog varje månad på auto-girot... en höjning med nästan 100% vilket innebar lite drygt 200 kronor i månaden i extra avgift... för att jag hade betalningsanmärkningar... och det var inte ens Folksam som jag var skyldig pengar heller... nä det var visst nån ny lag som hade gått igenom... för min del så kan jag väl ta den smällen... men fan... snacka om att slå på den som redan ligger ner... jaja... kanske borde masa mig ur soffan och ta mig iväg och rösta i valet på söndag.


Slit och släp... mjau... jag får ta det lite försiktigt när jag kör iväg och lämnar släpet.

... trillar in.

Ni som följer min blogg vet ju att jag körde yoga-pass på stranden i somras... och idag så trillade det in en belöning som ett resultat av det passet... upp på VågaVa i Ljungby kommer det en pappa och dotter som var med på dessa pass... och tackade mig genom att ge mig ett presentkort till en Thaioljemassage... gissa om jag blev glad... det värmde verkligen hela vägen in i hjärtat på mig.


Jag blev verkligen riktigt, riktigt glad över min fina present... jag gillar belöningar.

Och kanske är det ett tecken på att allt jämnar ut sig i längden... att livet i sig vill ha balans... för igår så hade jag lite lättare att hålla mig för skratt när polisen stoppade mig... och gav mig böter på 1.500 kr eftersom jag inte hade något bilbälte på mig... det var bara att tacka och ta emot... lite surt tyckte jag allt att det var eftersom jag 100 gånger av 100 sätter på mig bältet nuförtiden (jag har fått böter förut och lärt mig att sätta på mig bältet)... denna gången hade jag slängt mig i bilen efter ett möte... bråttom, bråttom på väg till en föreläsning i stan... och snabbt som fan flyttat bilen 700 meter och glömt bort att ta på mig bältet... *suck*... jag kom fem minuter för sent till den föreläsningen... men lyckades ändå le åt polisen och berätta för honom att jag inte tog det personligt... han skötte ju bara sitt jobb... och tro det eller ej... det kunde jag faktiskt förstå... på riktigt... det om något måste väl ändå kallas för tillfrisknande?

Jag tror att Gud tyckte jag förtjänade min belöning idag.

... gör det igen.

Helt underbart för en Zlatanfans som mig... ett blekt Milano... massa felpassningar... sunkigt spel... och en viss frustration började göra sig kraftigt påmind innan han kliver in i handlingen och avgör matchen med två klassmål... woow... idag är det lätt att vara Zlatanist... underbart... vår Svenska världstjärna har gjort det igen... grymt.


Vilken snubbe... jag kommer fan att rösta på att Zlatan ska bli vår nästa stadsminister.

... vill väl ingen ha.

Och var kommer den ifrån?

Personligen så brukar jag få en klump om jag blir stressad... ni vet när jag har massa grejer som jag borde ha gjort för ett tag sedan... det är därför som det är så viktigt för mig med struktur och att leva en dag i taget... att ha mycket att göra stressar mig inte... nä tvärtom så kan jag finna ett lugn när det är full fart... stress är nästan alltid ett resultat av saker som jag inte gjort... och då får jag en klump i magen.

Klump i magen kan jag också få när min son ringer och berättar att han är hemlös i Barcelona igen... såklart... den klumpen är jag glad för att jag får... inte så att jag vill att han inte ska ha någonstans att bo... nej för fan... jag håller på att flippa över av oro men om jag inte fått en klump i magen av det så hade det funnits en verklig anledning till oro över mitt psykiska tillstånd.

Men var kommer den ifrån... klumpen i magen?

Idag är jag befriad från klumpen igen... sonen har fixat det för sig ännu en gång... och klumpen ersätts av stolthet över att ha ett barn som tar fetstora kliv rakt in i vuxenlivet... och visst är det som hon sa... Karin Boye... "det gör ont när knoppar brister"... men det är fan vackert att se sina barn växa upp... smärtsamt vackert.


                                                                                                                                             Karin Boje

... sysslar ju en hel del människor med.

Och när jag läste i blaskan om en norsk prinsessa som sysslade med det så såg jag hela fenomenet med andra ögon... kanske är det betydligt säkrare att dela med sig förtroende till de döda än till de levande om man är prinsessa... för kungligheter är utan tvekan människor som det skrivs massor om och de måste nog fan passa sig jävligt noga för vem de väljer att prata med.

Jag känner andra människor som gillar det här med att prata med de döda och jag har själv i min ungdom varit otroligt facinerad av spöken å sånt... för min del så har mitt intresse svalnat lite med åren... jag har hunnit bli så gammal att jag är mer nyfiken på livet innan döden... det där spökeriet hinner jag nog med tids nog... typ när jag dör... eller så kanske det beror på att jag inte är så himla kunglig... och har massor av levande människor att dela med mig mina förtroende till... och att blaskan ändå inte är vidare intresserad av vad jag sysslar med eller inte som för det mesta... inte sysslar med.


Hoppas att hon hittar någon att prata med nu när hennes snack med de döda ifrågasätts.

... är inget som lockar mig.

Men om jag ska vara riktigt ärlig så börjar jag fundera lite runt det där med vad jag stoppar i mig... eller nja... så här var det... jag tränade ju Zumba igår så att svetten sprutade... jag ljuger fan inte när jag berättar för er att jag kunde vrida ur min T-shirt efter passet igår... man blir rätt varm av att "skaka rumpa"... och eftersom jag numera hör till skaran som stönar högt när jag reser mig från TV-soffan så kunde jag känna mig en liten smula duktig när jag tränade... någonstans så fattar jag ju att det är bra för mig... och att jag svettas så mycket kanske beror på att jag tränar med vikter... vikter i form av minst 10 kilo mer peter än tidigare.

Det finns fördelar och nackdelar med att inte röka längre.

I vilket fall som helst så kände jag mig lite grann på rätt väg efter mitt Zumba-pass... kunde riktigt känna hur smidig och lätt jag kommer att bli inom en väldigt snar framtid... så det var med ett leende på mina läppar jag gled in på MC-Donalds och beställde en milkshake (banan)... och på väg ner i garaget där jag parkerat min bil så kom från ingenstans en tanke... kalla det för en insikt... att milkshaken jag höll i min hand motverkade mitt fantasi om den lätta och smidiga killen som jag håller på att förvandlas till... och jag spann vidare... på allt som jag hört... vad och hur man ska äta... mina polare som bantar och håller på... ätstörningar... katastroftankar... anorexi... bullemi... jag mina tankar skrämde mig.

Jag har aldrig i hela mitt liv tänkt på vad jag stoppat i mig... och när jag tittade på min milkshake och min växande mage så insåg jag att jag mycket väl kan utveckla ett väldigt jobbigt förhållande till mat... och det vil jag inte... nä verkligen inte... men jag vill inte bli tjock heller för jag gillar inte att stöna när jag knyter skorna... men jag vågar fan inte hoppa över milkshaken... eller tänka på vad jag äter... nä min lösning får bli att... öhhhh vet inte riktigt... skaka mer rumpa kanske?


Att dansa är ju hur skoj som helst och förhoppningsvis ett bra sätt att bränna en milkshake.

Fattar fan inte att jag ens en gång skriver detta... det är ju helt overkligt... ska jag bli rädd på riktigt nu?

... ska det bli för mig om en liten stund.

Eftersom jag är en mästare på att förneka saker och ting så har jag lyckats förtränga hur trött jag blev förra måndagen när jag var med på ett Zumba-pass... och istället så har jag övertygat min dotter om att haka på för ännu ett pass på mitt gym... vilket jag för övrigt ser fram emot med skräckblandad förtjusning... här ska skakas rumpa så det står härliga till.


Zumba gillar jag... rolig träning till flippade rythmer tillsammans med glada människor.

Det var länge sedan jag svettades så mycket som jag gjorde förra måndagen... men det var så himla skoj så jag glömde bort hur trött jag blev... det enda som irriterade mig en smula var att jag fick ont i ett knä... jävla skit att ha en kropp som vill tala om för mig att jag åldras... men jag har laddat upp med mina springskor och ett elastiskt stöd för mitt onda knä idag... för detta vill jag ju inte missa... och om sanningen ska fram så behöver jag nog fan börja träna lite också... det är med ett ljudligt stön jag reser mig ur TV-soffan nu för tiden... och när jag vägde mig senast så var det nytt rekord... igen... jag är fortfarande förvånad över vad som händer med min kropp... och att jag inte har så många byxor att ta på mig längre... de har tydligen krymt... konstigt nog i garderoben.

Zumba på måndag... och yoga på tisdag... räcker det tro?

... flaggas det för idag.

Jag satt och lyssnade på radion på vägen till jobbet idag när jag fick reda på att det visst var "klamydiamåndagen" idag... ett för mig helt nytt begrepp och jag förstår att det är hur många som helst som blir smittade varje år... vi lever ju i en tid då vi kan se dokusåpor (Ni som följer min blogg vet vilken *L*) där det är en merit att knulla framför kameran... helst med olika partners varje dag... jag såg t.o.m. med mina egna ögon hur man bokförde erövningarna med ett enkelt strecksystem... ja jävlar... det är utveckling... och möjligtvis en av anledningarna till att det behövs en "klamydiamåndag".

Missförstå mig inte nu... jag är inte en moralens väktare som står på barrikaderna och förespråkar att vi ska slänga stenar på alla som knullar runt... nä nä... jag är av åsikten att sexualliteten är någonting helt naturligt och inget som man ska skämmas över... jag sträcker t.o.m. ut hakan när jag vill påstå att det inte kan vara bra att trycka ner sin egen sexuallitet... och att det är denna nertryckta lust som är själva drivkraften i att skapa dokusåpor där unga människor gör saker som de kanske har svårt att stå för om några år... men "klamydiamåndagen" ger dem åtminstonde en chans att visa att de tar ansvar för sina handlingar.


Jag tycker att det är bra att det finns en "klamydiamåndag"... och att det kanske kan behövas.

... i lilla Lidhult.

Idag så samlas repensentanter från hela vårt distrikt i vår hemmagrupps lokal... stationshuset i Lidhult... rätt fräckt faktiskt... massor av nyktra narkomaner i byn... samtidigt som vi får visa de övriga i distriktet och de nyfikna i vår by (som säkert undrar vad i all världen det är som händer) var de kan hitta oss när vi har våra onsdagsmöten med vår "traktorgrupp".


Nä nu får jag skynda mig till byn och ta emot alla tillfrisknande och drogfria narkomaner.

... för Zlatan.

Ja jävlar... nu fick jag omedelbums äta upp mitt föra inlägg här på bloggen... torsk i premiären mot ett nykommlingslag både för Zlatan och Barcelona... och om jag ska vara riktigt ärlig så kunde jag sakna Barcelonas säkra passningspel... det var många individuella misstag i Milan... och Zlatan brände en straff... stolpe ut... ja jävlar.


Han brukar göra mål i sina premiärmatcher men denna gången vart det stolpe ut.

Jaja... vad är en bal på slottet?

... nu när inte Zlatan var med.

Det är inte utan att jag hoppas lite extra mycket att Milan vinner och att Zlatan nätar ikväll... och jag vet inte om jag tycker om att jag har den känslan inom mig... det är ju snudd på en viss skadeglädje... och inte passar väl det en tvättäkta "medgångssupporter"... eller?


Jag lämnade också det sjunkande skeppet och hängde med Zlatan till Italien... forca Milan.

... är dagens STORA fråga.

Jag ska precis åka iväg och hämta min dotter och jag får väl ha ett rådslag med henne om vad vi vill prioritera ikväll... en kulturnatt i Halmstad eller återkomsten till Italien med Zlatan... ibland så ställer livet på livets villkor mig inför väldigt svåra val... arggghhhh... jag gillar inte känslan som infinner sig i min kropp innan jag bestämt mig och gjort mitt val... men egentligen så ska jag ju vara glad över att ha just detta val att göra... ja att ha ett val är ju egentligen fantastiskt... och ett val har jag redan gjort idag... att oavsett vad som händer idag så ska jag inte peta i mig några sinnesförändrande medel... nä mitt val är att leva "på riktigt" idag också.


Zlatan ligger naturligtvis rätt bra till... hur fan ska jag få min dotter att tycka likadant?

... om VågaVa är svårt tycker jag.

Gillar nog fan bäst om någon annan snackar om vad vi sysslar med... precis som att sälja föreläsningar... det är ju inte jag som föreläsare som ska sälja mig själv... nä det är ju någon som lyssnat på mig och tyckt att det är en bra föreläsning som ska sälja den... det är ju betydligt trovärdigare... och det är samma lika med att vara ute och informera om vår förening... det är betydligt bättre om någon som kommit till oss och gjort egna förändringar berättar om hur vi funkar som förening... för att vi har helt otroligt bra resultat vet jag ju... jag har sett många mirakel under årens lopp... för vi är fan en himla bra förening för den som vill ta ansvar över sitt eget liv.


Egentligen är det enkelt... hänger jag med vinnarna så kan jag också bli en vinnare.

Sanningen är ju faktiskt att vi kan göra precis vad som helst på VågaVa... drogfritt då naturligtvis... och en av våra viktigaste uppgifter är att ta del av samhället... fullt ut... det finns inga hinder... tillsammans kan vi göra precis vad som helst... ja t.o.m. dansa nyktert... någonting som jag inte trodde var möjligt när jag var aktiv alkolist och narkoman... fan vad häftigt att vara fri... fri att leva fullt ut.

... kändes det när jag kom hem från Stenungsund.

Jag var ju där och föreläste tidigare idag... och väl hemma så sätter jag på datorn och knappar in mig på blaskans hemsida... det första jag får läsa är att det har skett en tågolycka i Stenungsund... och att två unga 18-åriga tjejer omkom... och helt plötsligt så kommer döden nära... insikten om hur skört livet är egentligen.

Och jag ser framför mig alla ungdommar som satt och lyssnade på mig i aulan i förmiddags... satt dessa två tjejer där också?... jag vågar knappt tänka tanken... samtidigt som jag kan känna hur mycket de som lyssnar på mig betyder för mig... men nu tänker jag mest på de anhöriga till dessa två unga tjejer som alldeles nyss rycktes bort från sina vänner... föräldrar... syskon... och alla andra som funnits runt dessa människor... jag tänker på chocken... sorgen... och jag känner mig maktlös... för jag inser att jag inte kan göra någonting mer än att sända mina tankar till de drabbade.

... jobba.

Det är tur att jag har världens bästa jobb nu när semestern är slut på riktigt... idag så stod jag på scenen för första gången efter sommaren... en gåva eftersom jag har tillgång till världens bästa publik... massor av vackra & värdefulla människor som gjorde min dag till en alldeles enastående dag... tack till alla er underbara... ingen nämnd och ingen glömd... fan vilket kanonjobb jag har.

Eftersom jag bodde på ett hotell inatt som inte hade 5:an så kunde jag inte se det första avsnittet med våra sommargrannar på Tylösand... det är inte så mycket skandalerna som lockar mig... nä nä det är värre än så... ren fåfänga faktiskt... vill ju se om vi på VågaVa är med på ett hörn när det visas bilder från stranden... vi blev visserligen bjudna på fest men den tackade vi faktiskt nej till... tror att det var ett klokt beslut så här i efterhand ;-).

Men nu är det höst och sommaren verkar ha tagit semester för detta året... en lite sorglig vemodig känsla drar genom min kropp när jag tänker på det... visserligen så är jag inte vidare väderkänslig men när sommaren tar slut så blir jag en smula vemodig... varje år vid denna tiden faktiskt... vet inte riktigt vad de beror på även om jag har mina funderingar... det spelar inte så stor roll... jag stannar i den känslan och känner på den tills den försvinner och ersätts av en annan känsla... livet på livets villkor.


Jag var ute i trädgården och kunde se hur en av mina stora ekar redan hade börjat skifta färg.

... skapar jag själv.

Eftersom jag vill göra mitt bästa för att ta av mig min offerkofta så infinner sig en hel del flippade belöningar... en av desa är att mina "energitjuvar" försvinner... d.v.s. att jag kommer till en högst påtaglig insikt om att de enda "energitjuvar" som finns i mitt liv är de som jag själv skapar... mellan mina absolut alldeles egna öron.

Jag tänker lite på hur jobbigt det måste vara för min gamla jobbarpolare som hatar Zlatan... ja hur jobbigt det faktiskt måste vara för alla Zlatanhatare just nu när Zlatan spelar som han gör och att fler och fler upptäcker hur jävla mycket han faktiskt betyde för vårt numera häftigt pigga och positiva fotbollslandslag... jag kommer själv ihåg hur viktigt det var att ha rätt till varje pris... hur fel jag än hade... för inte fan var jag så jävla dum i huvudet att jag trodde att det var nyttigt att knarka och supa... likförbannat så var min livsuppgift i en herrans massa år att förklara för mig omgivning att det var helt okej och att jag inte hade några som helst problem med drogerna... snacka om sinnesjukt... och fatta hur många idioter det fans i mitt liv... herregud... jag blir matt bara jag tänker på det.

Idag så ska jag åka upp till Stenungsund... och eftersom jag för tillfället inte har skapat en massa "energitjuvar" så är förutsättningarna väldigt lovande för att jag ska kunna befinna mig i nuet... ni vet... här och nu... och detta trots att jag redan börjar oroa mig en smula för att missa första avsnittet på dokusåpan (Kungarna av Tylösand)som startar på 5:an ikväll... vi ju var våra grannar i somras... för inte fan kan jag låta bli att kolla på den såpan... det finns ju en liten möjlighet att vi också kommer att synas i rutan...


Om ni ser några hjärtflaggor i kvällens dokusåpa så tillhör de VågaVa... INTE programmet.

... på väg hem från jobbet idag.

Stötte på en gammal jobbarpolare från förr och eftersom det bara är några timmar kvar till avspark så kändes det naturligt för mig att säga någonting om Zlatan... jag är ju trots allt en tvättäkta och ganska fanatiskt "Zlataninst"... och jag blev uppriktigt förvånad över reaktionen... ett äkta "Zlatanhat" glimmade till i hans ögon och jag kunde både se och känna hans reaktion... han skojade inte... han tyckte verkligen att Zlatan var en skit.


Jag blev lite ställd över att möta Zlatanhatet... och jag kan ju inte förstå... varför hata Zlatan?

Jag brukar läsa hatkommentarerna i blaskan... det finns ju ett gäng som har gjort Zlatanhatet till en livsuppgift... och det finns säkert en hel del förklaringar till varför de hatar Zlatan så himla mycket... personligen så tror jag inte att det beror på Zlatan... nä inte för en enda sekund... det är nog fan helt andra saker som utlöser deras hat... och jag misstänker att det ligger hos dem själva... inte hos Zlatan.

Någonstans så skulle jag vilja ge min jobbarpolare en kram så att han slapp springa omkring och hata Zlatan... för helt ärligt så tror jag inte att det är så himla skoj att hata någon... det spelar ju inte så stor roll vem man hatar eller tycker jävligt illa om... att bära omkring på det hatet tar ju bara på den egna energin... om nu min gamla jobbarpolare hatar Zlatan så drabbar det ju bara honom själv... och tro mig när jag säger att jag såg med mina egna ögon att det hatet inte var någonting att ha... tvärtom... det verkade bara vara jävligt jobbigt att släpa på.

Tur att han slipper se matchen och kan slå över till Idol istället... men... det finns en risk för att han hatar det också... för så tror jag att det är... att hat smittar av sig på massa andra område... precis som kärlek... och det var ju bra att jag skrev om det här nu... för nu ser jag att jag har ett val... hata eller älska... öhhhhh vad ska jag välja?????

Det får fan bli kärlek... idag också. 

Ps.
Jag har inte kunnat blogga tidigare idag eftersom jag glömde min dator hemma... en närmast surrealistisk upplevelse att leva en dag på mitt jobb utan min dator... men onekligen väldigt intressant... annorlunda.  Ds.

... har gjort sitt intåg i mitt liv.

Så stod jag där då... ännu en gång skulle jag göra ett försök att dansa i grupp tillsammans med en massa andra människor... som vanligt nästan uteslutande brudar även om jag till min stora glädje fick se två andra killar på Zumban idag... kors i taket och oerhört skönt ska ni veta... det känns betydligt enklare med några fler killar i gruppen och att slippa vara ensam snubbe.

Ni som känner mig vet ju hur det har sett ut med mig och mitt dansande... min karriär som jazzbalettsnubbe är ju snudd på en klassiker... och inte fan var det mycket bättre för något år sedan på gymmet... bodydans eller va fan det hette... herregud... det är fan komik på hög nivå... nä Zumba verkar vara lite mer för mig... jag är inte nog inte äldst ens en gång *L*... alla åldrar och skitskoj... svettigt skitskoj... äntligen.


Zumba var roligare än vad jag kunde föreställa mig... betyg... fem av fem VågaVa-gubbar.

... kom på besök.

Och det är väl som det ska vara... det är ju första dagen på jobbet efter min semester.

Vi kom hem ganska sent igår efter att ha tillbringat ett gäng dagar på Fårö... konvent... och jag har väl kanske inte tänkt så himla mycket på vad detta konventet gav mig... föränn nu då, när jag satte mig här och skrev... och jag kan känna lugnet i att ha laddat mina NA-batterier... snackat med min sponsor... gjort lite service genom att köra yoga-pass... ja herregud det är fan en historia för sig... regn-yoga är numera ett begrepp i NA-kretsar eftersom två av tre pass genomfördes i regn... vi var faktiskt några tappra yogisar som trotsade vädret och om jag ska vara riktigt ärlig så gillar jag regn-yoga på stranden... det ger liksom en extra dimention till upplevelsen... ja nästan snudd på två faktiskt ;-).

Annars så var kom jag då äntligen iväg och kollade på en av Fårös riktigt turistfällor till slut... raukarna... jag har ju aldrig riktigt fattat tjusningen i att åka och kolla på stenar... hur jävla skoj låter det egentligen på en skala från 1-10... men i år så hamnade jag med ett glatt gäng som gjorde denna upplevelse till en minnesvärd stund på stranden... och jag får allt erkänna att jag gillade den utflykten skarpt... det var verkligen någonting lite extra.


Jag tillhör nu skaran som gärna besöker stranden på Fårö och gläds åt att uppleva raukarna. 

Det är skönt att vara tillbaka i vardagen också... tror jag... helt ärligt så har jag väl inte riktigt hunnit känna efter än... får väl se hur det känns när jag står på scenen i Stenungsund på torsdag och föreläser igen... det var ju några veckor sedan sist.

Jaja... idag är idag och jag tar ju som bekant en dag i taget... och idag så ska jag lära mig någonting nytt och prova på att gå på ett Zumba-pass på mitt gym... jag har inte en blekaste om vad det är för någonting så det ska bli spännande... och eftersom någon på gymet rekomendera mig detta så får jag ju ge det en chans... den som inte vågar vinner ju som bekant ingenting heller... så min "vardag" idag är att prova någonting helt nytt... fan vad häftigt... det är fan fest hela veckan alla dagar året runt i mitt liv... thoho... Zumba, zumba... hör ni så fräckt det låter... Zumba...

... är det som gäller idag.

Så nu håller jag på att packa en väska full av kläder för alla väder... det räcker ju inte med badbrallor och ett par flippflopp längre... vilket det väl i sanningens namn egentligen aldrig har gjort för mig när jag ska åka ut och resa någonstans... jag är ju som jag skrev häromdagen en snubbe som gärna tar med mig hela garderoben när jag ska iväg... naturligtvis så hade det räckt med en plastpåse eftersom jag ändå inte använder mig av mer kläder... men jag vill ju ha valmöjligheter (herregud jag ser hur det låter när jag skriver det nu... hupp).

Men det är inte sommar längre... så det blir att packa ner lite varmare kläder och det är nästan så jag börjar fundera på att ta med mig långkalsonger till yogan på stranden... men det ska jag inte... jag har nämligen erfarenhet av att yoga i storm och regn... en skitkall morgon på Tylösand i somras... och hur skönt det var att värma upp kroppen innifrån och möta den kalla utsidan med den värmen... det är en upplevelse som jag kan rekomendera... men en varm tröja tänker jag allt ta med mig på stranden i Fårö.

Men Fårö är så mycket mer än yoga för mig... några gånger om året så träffar jag många av mina fiNA vänner på konvent... och det är verkligen något speciellt att kunna åka på dessa konvent för mig... här lär jag känna nya vänner... träffa mina konventvänner som jag lärt känna under årens lopp (det har blivit några stycken nu)... umgås under trevliga former i en kärleksfull gemenskap... mycket skratt och allvar... lek och omtanke... ja att kunna åka på konvent är en fantastisk upplevelse och någonting som jag tror att man måste uppleva för att kunna förstå varför jag gillar det så himla mycket... ett NA-konvent är mer än... "bara"... ett konvent.  


Jag ser fram emot att hänga i cirkustältet på Fårö med alla mina fiNA vänner på konventet.

Jag ska se till att göra även detta konventet till ett superbra konvent för mig... jag har ju några verktyg som jag kan använda mig av... för jag har lärt mig hur jag ska göra för att få ut så mycket som möjligt och trivas på ett konvent med mycket enkla medel... så vill ni ha ett tips från en gammal konventräv om hur ni ska få ut det mesta av ert konvent så är det att... gör service... ta plats (typ dela på ett maratonmöte)... och prata med någon ni inte träffat förut... svårare än så är det inte att få ett kanonkonvent.

Vi syns på Gotland...