... jobba.
Det är tur att jag har världens bästa jobb nu när semestern är slut på riktigt... idag så stod jag på scenen för första gången efter sommaren... en gåva eftersom jag har tillgång till världens bästa publik... massor av vackra & värdefulla människor som gjorde min dag till en alldeles enastående dag... tack till alla er underbara... ingen nämnd och ingen glömd... fan vilket kanonjobb jag har.
Eftersom jag bodde på ett hotell inatt som inte hade 5:an så kunde jag inte se det första avsnittet med våra sommargrannar på Tylösand... det är inte så mycket skandalerna som lockar mig... nä nä det är värre än så... ren fåfänga faktiskt... vill ju se om vi på VågaVa är med på ett hörn när det visas bilder från stranden... vi blev visserligen bjudna på fest men den tackade vi faktiskt nej till... tror att det var ett klokt beslut så här i efterhand ;-).
Men nu är det höst och sommaren verkar ha tagit semester för detta året... en lite sorglig vemodig känsla drar genom min kropp när jag tänker på det... visserligen så är jag inte vidare väderkänslig men när sommaren tar slut så blir jag en smula vemodig... varje år vid denna tiden faktiskt... vet inte riktigt vad de beror på även om jag har mina funderingar... det spelar inte så stor roll... jag stannar i den känslan och känner på den tills den försvinner och ersätts av en annan känsla... livet på livets villkor.
Jag var ute i trädgården och kunde se hur en av mina stora ekar redan hade börjat skifta färg.