PETERS BLOGG

... på väg hem från jobbet idag.

Stötte på en gammal jobbarpolare från förr och eftersom det bara är några timmar kvar till avspark så kändes det naturligt för mig att säga någonting om Zlatan... jag är ju trots allt en tvättäkta och ganska fanatiskt "Zlataninst"... och jag blev uppriktigt förvånad över reaktionen... ett äkta "Zlatanhat" glimmade till i hans ögon och jag kunde både se och känna hans reaktion... han skojade inte... han tyckte verkligen att Zlatan var en skit.


Jag blev lite ställd över att möta Zlatanhatet... och jag kan ju inte förstå... varför hata Zlatan?

Jag brukar läsa hatkommentarerna i blaskan... det finns ju ett gäng som har gjort Zlatanhatet till en livsuppgift... och det finns säkert en hel del förklaringar till varför de hatar Zlatan så himla mycket... personligen så tror jag inte att det beror på Zlatan... nä inte för en enda sekund... det är nog fan helt andra saker som utlöser deras hat... och jag misstänker att det ligger hos dem själva... inte hos Zlatan.

Någonstans så skulle jag vilja ge min jobbarpolare en kram så att han slapp springa omkring och hata Zlatan... för helt ärligt så tror jag inte att det är så himla skoj att hata någon... det spelar ju inte så stor roll vem man hatar eller tycker jävligt illa om... att bära omkring på det hatet tar ju bara på den egna energin... om nu min gamla jobbarpolare hatar Zlatan så drabbar det ju bara honom själv... och tro mig när jag säger att jag såg med mina egna ögon att det hatet inte var någonting att ha... tvärtom... det verkade bara vara jävligt jobbigt att släpa på.

Tur att han slipper se matchen och kan slå över till Idol istället... men... det finns en risk för att han hatar det också... för så tror jag att det är... att hat smittar av sig på massa andra område... precis som kärlek... och det var ju bra att jag skrev om det här nu... för nu ser jag att jag har ett val... hata eller älska... öhhhhh vad ska jag välja?????

Det får fan bli kärlek... idag också. 

Ps.
Jag har inte kunnat blogga tidigare idag eftersom jag glömde min dator hemma... en närmast surrealistisk upplevelse att leva en dag på mitt jobb utan min dator... men onekligen väldigt intressant... annorlunda.  Ds.