Att snacka med de döda...

... sysslar ju en hel del människor med.

Och när jag läste i blaskan om en norsk prinsessa som sysslade med det så såg jag hela fenomenet med andra ögon... kanske är det betydligt säkrare att dela med sig förtroende till de döda än till de levande om man är prinsessa... för kungligheter är utan tvekan människor som det skrivs massor om och de måste nog fan passa sig jävligt noga för vem de väljer att prata med.

Jag känner andra människor som gillar det här med att prata med de döda och jag har själv i min ungdom varit otroligt facinerad av spöken å sånt... för min del så har mitt intresse svalnat lite med åren... jag har hunnit bli så gammal att jag är mer nyfiken på livet innan döden... det där spökeriet hinner jag nog med tids nog... typ när jag dör... eller så kanske det beror på att jag inte är så himla kunglig... och har massor av levande människor att dela med mig mina förtroende till... och att blaskan ändå inte är vidare intresserad av vad jag sysslar med eller inte som för det mesta... inte sysslar med.


Hoppas att hon hittar någon att prata med nu när hennes snack med de döda ifrågasätts.

Kommentera inlägget här :