... och laaaaagom är skrämmande ord.
Jag har hela mitt liv velat vara någon... och levt i villfarelsen om att det enda sättet att bli någon var genom att göra något speciellt... sticka ut... vara annorlunda.
Var jag inte bäst så ville jag vara bäst på att vara sämst... lagom var jag livrädd för... lagom och vanlig skrämde skiten ur mig... det var ju samma sak som att försvinna i en grå massa... att bli osynlig... försvinna.
Och när man som jag levt större delen av sitt liv med att hitta problemen och lösningarna utanför sig själv så är det ju kanske inte så konstigt att vara lite rädd för lagom och vanlig... inne i mig var det ju bara... tomt... ett stort jävla svart hål.
Så att stanna upp och känna efter är inget naturligt tillstånd för mig... nej för fan... det var ju rena tortyren.
Full fart och intensitet... spänning och kickar... sex, drogs and rock´n roll... det tog bort det svarta hålet... direkt.
Vanlig och lagom... hur skoj lät det?
Ja jag minns denna ständiga jakt på att fylla tomrummet jag hade inom mig... hur det enda som var jobbigt med att ta bort drogerna i mitt liv var hur jag nu skulle kunna fylla mitt tomrum... rastlösheten jag kände när jag inte var på jakt efter pengar till droger... eller när jag handlade droger... lugnet jag kunde känna när jag hade drogen i min hand... innan jag tog något... förväntningen var oftast en skönare känsla än själva påtändningen... då kunde jag känna lugnet... trygghet.
Jakten på intensiva upplevelser har följt med mig som en röd tråd större delen av mitt drogfria liv också... drogerna har ersatts med både det ena och andra... bra grejer och mindre bra grejer *L*... men de har oftast haft det gemensamt att de har triggat det intensiva i mig... förälskelser... sex... upplevelser som när jag väl upplevt dem ganska snabbt känts förbrukade på nåt sätt... ungefär som drogerna... förväntningen gav mig mer...
...-"får jag bara den tjejen så kommer allt att bli bra".
Idag när jag sitter här och skriver så förvånas jag över mig själv... på att min blogg heter en vaaaaanlig vacker & värdefull kille... på att jag har laaaaagom städat hemma... och en massa sådana prylar på samma tema... jag är fan både... vaaaaanlig och laaaaagom idag.
Att jag just nu inte jagar den intensiva känslan beror helt och hållet på att jag upplever att en känsla av intimitet har ersatt mitt inre tomrum som jag burit omkring på större delen av mitt liv... och jag blir förbluffad över hur enkel lösningen var på hur jag kunde fylla tomrummet... för det enda mitt tomrum ville ha var...
... lagom mycket vanlighet...
Ja ännu en gång har det visat sig att jag mår bäst på att göra tvärtom... det är som om jag har två röster inom mig... en som skriker högt och en som viskar... innan lät jag den skrikande rösten styra allt jag gjorde... den lite tystare viskande rösten ville jag inte lyssna på... den pratade om att ansvar gör dig fri och andra sanningar som effektivt tog bort min mycket bekväma offerkofta som tillät mig att ta mina genvägar hela tiden... suck... vad tråkig jag tyckte min viskande ansvarsfulla och förnuftiga röst var... som sa åt mig att skifta plats på mina känslor... lägga det intensiva utanför mig själv...
... måla en tavla eller nåt...
... och istället ersätta mitt inre tomrum med en känsla av intimitet... på ett enkelt sätt... med typ... något lagom vanligt...