Söndagar...
Ruinerad...
Tanklöst...
Fläsksvålar...
Cigaretter, snus...
På resande fot...
Sponsor-kedje-träff...
Sinnesrobönen & relationer...
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.
Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.
Bantning...
Träning...
Frisk luft...
VågaVa go ski...
Det gick ju åt helvete...
"Så länge vi följer denna vägen...
Världens bästa jobb...
Telefonservice...
Tjolahoppsansa...
Att föra budskapet vidare...
Konvent-yoga...
"Vi kan bara behålla det vi har...
Lyckan kommer, lyckan går...
Delfinerna och fågelkvittret...
Utpumpad...
Sanningen...
Sex & kärleks missbruk...
Morgonstunden i duschen...
Ännu mer ADHD...
"Ett piller kan aldrig i grunden hantera sorg, arbetslöshet, mobbning, fysiska tillstånd, skoltrötthet, ensamhet, utanförskap, otrivsel, dålig pedagogik, stora klasser, dåliga lärare, studiesvårigheter, föräldrar med problem och dålig hemmiljö, dålig kost och hälsa, brist på motivation etc."... och det får i alla fall mig att tänka till en smula... hur står det egentligen till med medborgarna och alla dessa diagnoser i lyckolandet Sverige?
.
Är vi verkligen så sjuka som vi tror?
.
När jag var yngre så var jag ett ganska spralligt barn... hade lite svårt att sitta still på lektionerna i skolan (så är det nog fortfarande om jag ska vara ärlig)... och hade det varit nu så hade jag garanterat fått både den ena och andra diagnosen... men på den tiden hette ju ADHD "myror i brallan" och den enda medicinen jag fick smaka var "frisk luft"... hur frisk nu den var när alla fortfarande rökte inför barnen... och mer än gärna i bilen.
.
Jag har mina egna åsikter om det mesta... och jag kan bara prata för mig själv när jag säger att jag är glad över att jag inte fick någon diagnos och blev medicinerad med Ritalina, Concerta eller Strattera... att jag efter en herrans massa år har lärt mig leva med mig själv... orginalet... och faktiskt tycker att det är helt okej... visst var det jobbigt många gånger men jag tvivlar på att det berodde på mina tänkbara diagnoser... det var nog fan mest själva livet som jävlades med mig... om och om igen.
.
!4 bast... värsta världsvana tuffa killen... i sina nya gröna brallor.
.