.
Jag har under väldigt många år levt relativt gränslöst... den största delen av mitt liv har faktiskt levts på ett sätt där jag efter bästa förmåga har gjort mitt yttersta för att leva just gränslöst... ett liv där jag trott mig söka efter friheten genom att överskrida alla möjliga gränser... struntat i att följa regler och skapat helt ena lagar... idag lever jag ett liv en aning mer i harmoni med omvärlden... jag kör inte längre bil på fyllan... slår inte folk på käften och tränger mig inte före i kön... och tro det eller ej men jag har även utvecklat en förmåga att inte bara hålla mig inom vissa gränser utan även... lärt mig att sätta gränser mot min omgivning.
.
Det är inte längre okej att behandla mig hur som helst... och med den vetskapen har jag fått förmågan att inte ta allt så jävla personligt... för så här är det för mig... om jag vågar ta ett kliv in i samhället på samhällets villkor så får jag en fet belöning... jag fattar att jag inte är ett endaste dugg annorlunda... och den känslan innebär i mitt fall att jag känner mig som en del av någonting betydligt större än mig själv... finns nog fan de som väljer att kalla detta för GUD.
.
Det innebär verkligen inte att jag behöver tycka och tänka som alla andra... min sanning är fortfarande bara min... och med den insikten så kan jag också förstå varför det finns människor som tycker att jag är en idiot utan att jag för den delen behöver försvara mig mot dem... de har ju sin sanning som säkert är precis lika sann som min... rätt eller fel har inte så himla stor betydelse eftersom sanningen enligt mig ju ständigt är i förändring... jag förändras ständigt och väljer faktiskt att kalla det för att jag utvecklas... att sitta fast i gårdagens sanning är som att sitta i ett mentalt fängelse om du frågar mig.
.
Det händer lite då och då att människor i min omgivning berättar för mig (eller ännu oftare för någon annan) om hur fel jag har i allt möjligt... att mitt sätt att se livet inte är okej... att jag borde förstå en annan sanning än min egen... och det händer att jag blir lite ledsen och sårad när det händer... trots att jag fattar att det är bra... för jag gillar mångfald... inte så mycket allt det där vanliga rätt eller fel-jiddret... nej för fan det är ju mest bara tröttsamt... men att jag kan välja att tycka tvärtemot vad jag tycker idag... i morgon... eller om jag vill så kan jag ju faktiskt välja att ändra min sanning just precis i detta nu... och visst är det häftigt att ha det fria valet.
.
Jag kan själv välja om jag vill leva i kärlek eller rädsla... och jag gillar det valet.
.
Tror minsann att jag ska välja en sanning som säger mig att livet är en gåva väl värd att njuta av idag... i morgon kanske jag ska välja att må skit... men idag... då väljer jag de positiva glasögonen... bara för att jag kan.
skrivenVad bra, då kanske andra kan få må som dom mår (ibland väldigt illa utan egen förskyllan ) utan att få höra att dom bestämmer själv hur dom ska må.
Kram