Ännu mer ADHD...

... och resebloggande.
.
Vi är tre stycken i en bil... en sitter i baksätet och pluggar... föraren kör och lyssnar på en talarbok som både jag och den andra passageraren redan läst... själv har jag feta hörlurar på huvudet och spelar musik på full volym samtidigt som jag knappar på min mac... ingen av oss pratar med varandra... och det känns helt okej.
.
Vi har pratat... skrattat och diskuterat lite av varje... t.ex. en intressant artikel om ADHD... Fakta om ADHD & Ritalina, Concerta och Strattera ... som en av oss hittat på nätet... där står bl.a. att läsa... 

"Ett piller kan aldrig i grunden hantera sorg, arbetslöshet, mobbning, fysiska tillstånd, skoltrötthet, ensamhet, utanförskap, otrivsel, dålig pedagogik, stora klasser, dåliga lärare, studiesvårigheter, föräldrar med problem och dålig hemmiljö, dålig kost och hälsa, brist på motivation etc."... och det får i alla fall mig att tänka till en smula... hur står det egentligen till med medborgarna och alla dessa diagnoser i lyckolandet Sverige?

.

Är vi verkligen så sjuka som vi tror?

.

När jag var yngre så var jag ett ganska spralligt barn... hade lite svårt att sitta still på lektionerna i skolan (så är det nog fortfarande om jag ska vara ärlig)... och hade det varit nu så hade jag garanterat fått både den ena och andra diagnosen... men på den tiden hette ju ADHD "myror i brallan" och den enda medicinen jag fick smaka var "frisk luft"... hur frisk nu den var när alla fortfarande rökte inför barnen... och mer än gärna i bilen.

.

Jag har mina egna åsikter om det mesta... och jag kan bara prata för mig själv när jag säger att jag är glad över att jag inte fick någon diagnos och blev medicinerad med Ritalina, Concerta eller Strattera... att jag efter en herrans massa år har lärt mig leva med mig själv... orginalet... och faktiskt tycker att det är helt okej... visst var det jobbigt många gånger men jag tvivlar på att det berodde på mina tänkbara diagnoser... det var nog fan mest själva livet som jävlades med mig... om och om igen.

.


!4 bast... värsta världsvana tuffa killen... i sina nya gröna brallor.

.

Det var inte mina diagnoser som fick mig att börja missbruka... nej för fan... det var min rädsla för att inte få vara med... hade mina polare varit nyktra så hade jag också varit det... visserligen så kände jag mig väldigt annorlunda när jag var liten... men mest var jag faktiskt rädd för att inte få vara med... att hamna utanför och bli ensam kvar när polarna hade skoj... det som lockade mig mest med drogerna var att de till en början erbjöd mig tillträde till en gemenskap där jag kunde identifiera mig... och hur det än är med varför, hur och var så tillåter jag mig tvivla på att det var själva drogen som stod för gemenskapen... nej det var ju människorna.
.
Och mänsklig kontakt kan nog inga mediciner ersätta i längden... jag skulle vilja leva i ett samhälle där vi slapp diagnoser och istället kunde acceptera och använda oss av mångfalden i vår mänsklighet... på många sätt.

Kommentarer :

#1: Anonym

detta inlägget bevisar ju bara hur lite du vet om ADHD mm. Många av dessa barn hade varit överlyckliga om det bara var lite myror i brallorna som dom har, det är så mycket mer. Flera av dessa diagnoser är faktiskt en sjukdom och ja klart så ska barnen bli accepterade som dom här men inget barn mår bra av att riva inredning och att hela tiden straffa ut sig själva så varför ska dom inte kunna få medicin om det får dom att må bättre.

Blir riktigt arg på dessa fördomar om mediciner till barn. Jag tyckte lika dant själv innan tills jag faktiskt gav mitt barn just ritalin och han började må bra av det. Ta reda på fakta!!

skriven
#2: peter

Jag är mycket väl medveten om att det finns många olika synsätt när det gäller ADHD och medicinering... och jag säger inte att mitt sätt är rätt sätt bara att mitt sätt är mitt sätt...



... jag är mycket väl medveten om att ADHD-medicin fungerar utmärkt för väldigt många... och jag har full förståelse för din åsikt... men... det finns också forskning som påstår att ADHD-medicin är direkt skadlig... och jag tycker att det är bra att visa även denna sida av myntet... för jag tycker fortfarande att det skrivs ut lite väl mycket diagnoser och alldeles för mycket kemiska lösningar på mänskliga problem...



... klickade du in på länken jag bifogade?



kram

peter

skriven
#3: Maria

Det du skriver får mig att ta en funderare då min son ska "utredas". Du har nog rätt, om inte ADHD;n är ett för stort bekymmer, ska man nog fan lära sig att leva med den utan medecin. Själv har jag förstått att jag har en släng av den och tänkt kolla om det är så, men har jag levt halva mitt liv med den så kan jag nog fortsätta andra halvan oxå utan medecin.



Man får inte köra moppe när man bara är 14 bast!

Kram goa Peter Skåning.

skriven
#4: Camilla

Länken du hänvisar till är från en scientolog och ren och skär lögnpropaganda. Man kan ha olika åsikter om adhd och dess verkan och orsaker men scientologsmörja tänker jag inte ens debattera. Scientologerna driver även narconon om det är bekant.

skriven
#5: peter

Du har rätt Maria... Man får inte köra moppe när man är 14 år... och vi är nog rätt många i vårt gamla gäng som hade fått en diagnos om det varit idag... jag är glad över att vi slapp leva i ett så uppdelat samhälle som mina barn har varit tvungna att växa upp i... ibland undrar jag om det finns någon enda person som är "normal"...



... Jag har ingen aning om han som skrivit artikeln är scientolog... och bryr mig inte så mycket om det heller eftersom jag instämmer i citatet...



..."Ett piller kan aldrig i grunden hantera sorg, arbetslöshet, mobbning, fysiska tillstånd, skoltrötthet, ensamhet, utanförskap, otrivsel, dålig pedagogik, stora klasser, dåliga lärare, studiesvårigheter, föräldrar med problem och dålig hemmiljö, dålig kost och hälsa, brist på motivation etc."...



... och jag påstår inte att något är rätt eller fel... ville bara vísa att det finns fler sätt än ett att behandla t.ex. ADHD... själv är jag ganska nyfiken på han som gjorde film... öhhh... David Lynch tror jag att han heter... han påstod att meditation var den bästa medicinen mot den diagnosen... intressant teori tycker jag eftersom jag ju vet hur bra jag mår av att meditera... och jag är ju faktiskt en klockren ADHD kille...



kram

peter

skriven
#6: Camilla

Meditation är bra och skulle förmodligen hjälpa många, adhd eller inte. Jag tränar och det funkar för mig.



Jag håller fullständigt med dig ang diagnoshysterin och normalitet. Normalitetsbegreppet blir skruvat. I en perfekt värld skulle ingen människa behöva hamna utanför, bli marginaliserad eller mobbad. Alla skulle respekteras för den de är och få möjlighet att växa i sin egen takt. Men vi lever inte i den världen. Barnen blir idag utslagna redan i skolan. Och på arbetsmarknaden vet du hur det ser ut. Framförallt för ungdomar utan utbildning.



Jag hävdar inte att medicinering är det enda alternativet men vad finns det att välja på?



Verkligheten ser ju ut som den gör och jag tänker inte utsätta mitt barn för risk för utslagning bara för att jag inte tycker om diagnosfixeringen eller medicinering. Jag tänker ge honom det bästa jag har möjlighet till och innebär det medicinering so be it! Jag gör vad jag kan handikappolitiskt för att förändra synen på adhd o.d. men jag tänker inte använda barnen i det arbetet.



Och du kan inte säga att du inte bryr dig om att länken är från en scientolog som har som sin livsuppgift att förstöra psykiatrin och allt därtill. De sprider rena lögner och bryr sig inte om vad de förstör på vägen. Man kan inte hävda att visa lögner är ok och skippa resten. DET är hyckleri.



Ett piller kan få mig att klara av att hantera sorg på ett sunt sätt, kan få mig undvika arbetslöshet för att jag klarar av skolan, kan göra så jag kan undvika mobbning för att jag inte blir så annorlunda och det kan även det förhindra ensamhet och utanförskap. Ett piller kan göra att jag orkar träna vilket förbättrar fysiska tillstånd. Skoltrötthet kan förhindras om jag faktiskt orkar med skolan och detsamma gäller otrivsel och studiesvårigheter. Föräldrar med problem och dålig hemmiljö har mycket med arv och miljö att göra. Mina föräldrar har förmodligen även de adhd-symtom och därtill hörande svårigheter. Dessutom så vågar många föräldrar inte sätta gränser av rädsla för att bli anmälda till soc. Sjuk värld men det är verkligheten!



Och motivation kan mycket väl förbättras med ett piller då jag orkar koncentrera mig mer än 5 sekunder så att jag faktiskt förstår det jag ska lära mig!



Dålig pedagogik, stora klasser och dåliga lärare är politiska beslut som medicinering inte kan fixa och som slår ut stora kullar med ungdomar, adhd eller inte.



Dålig kost och hälsa är tyvärr, till stora delar, en klassfråga. Kombon med dålig skola etc är definitivt inte bra för någon, adhd eller inte.

skriven
#7: peter

Visst är det underbart att det finns flera sätt att se saker och ting på... det är mångfald... och mångfald ger mig valmöjligheter... och valmöjligheter ger mig frihet... och frihet... det gillar jag L.



kram

peter

skriven
#8: Eva T



Peter din positivitet och okunskap i dina svar är riktigt riktigt motbjudande.

skriven
#9: Eva T

Det handlar om att scientologer aldrig någonsin erkänner någon typ av sjukdom och definitivt inte något som inte syns.

Vi botar inte diagnostiserad cancer med meditation och sunt leverne, men vi kan kanske förebygga den.

skriven
#10: peter

Förlåt Eva jag vet inte vad jag tänkte på...



kram

peter

skriven
#11: Camilla

Skickar en länk som jag tycker är bra med tanke på diskussionen om diagnoser och den medicinska modellen på funktionsnedsättningar:

http://www.goteborgsfria.nu/artikel/84721



Kramar

/C

skriven
#12: peter

Den artikeln gillade jag...



kram

peter

skriven
#13: Eva T



Riktigt bra artikel :-)

skriven
#14: hiija

på nåt sätt känns det som att bara vi får en diagnos på så blir det lättare, det kanske det blir men kan man inte bara acceptera att vi är annorlunda och inte lika, vad är normalt nä nu krångla jag till det.jag tror man måste se till människan innan man medicinerar tycker din blogg är jätte bra får många skratt och nya tankar

skriven
#15: peter

Jag håller med dig... och vad skoj att se dig här på min blogg min fiNA ;-) vän...



kram

peter

skriven

Kommentera inlägget här :