Lyckan kommer, lyckan går...

... lycklig den som lyckan får.
.
Hinner ju knappt blinka så är det då torsdag igen... och när jag sätter mig ner här och andas så slår det mig att tiden fullkomligt rusar fram... tycker ju nästan att vi knappt har packat ihop strandprylarna som vi använde på Tylösand i somras innan det snart är dax för att planera för nästa säsong på stranden... jag hinner knappt blinka när veckorna blir till månader och årstiderna virvlar förbi utanför mitt fönster.
.
Förhoppningsvis så är det ett resultat på att jag har blivit bra på att leva här och nu... och att jag har ett liv som jag trivs med... det brukar ju sägas att "tiden går fort när man är lycklig"... och lycklig är jag för det mesta... på riktigt.
.
Att jag väldigt ofta är lycklig tror jag mig förstå... det beror definitivt inte på att jag "stänger av" obekväma känslor... tvärtom så har jag väl aldrig tidigare varit så nära mina känslor som nu... den enda känsla som verkar krympa och inte längre ta så stor plats i mitt liv är faktiskt skammen... min skam har nästintill försvunnit... lite skamkänslor har jag väl kvar men i takt med att jag lyckats med att dela med mig av mina hemligheter så har min skam krympt betydligt... och istället så har ALLA andra känslor fått större utrymme.
.
Det är i nuet som lyckan bor... öppna era sinnen och njut av den.
.
Jag är ärligt glad åt att kunna känna vad jag tidigare gjort allt för att slippa känna... sorg, saknad, ledsamhet och andra inte så bekväma känslor har fått mig att känna mig mer närvarande i livet... och det gör mig lycklig... att få känna mig närvarande i livet på livets villkor får mig att känna mig levande... och eftersom jag tror att meningen med livet är att leva... ja då är det väl inte så konstigt att jag är lycklig.
.
Lyckan kommer inte av sig själv... men jag kan välja att vara lycklig... här och nu.

Kommentarer :

#1: Birgitta

Hemligheten med lycka tror jag är att vara vän med sig själv...



Den högsta lyckan i livet är vissheten om att vara älskad för sin egen skull, eller rättare sagt, att vara älskad trots att man är som man är....



Kram



skriven
#2: peter

Jag håller med... att vara vän med sig själv är nog en förutsättning för att kunna känna äkta lycka... och lycka kan också vara att älska någon annan tror jag... jag gillar i alla fall den känslan...



kram

peter

skriven
#3: Therese

Hej underbara bästa duuu...Är så glad att jag av en slump hitta din blogg!! läser frenetiskt av allt du har att "säga" Är en anhörig som törstar efter att få veta ,förstå och det viktigaste...att det faktiskt finns solskenshistorier (fånigt uttryck men dock) att det finns de som tagit/vågat ta ett steg till en lång resa ,för mig och min son är den resan sååå långt långt bort...om den dagen någonsin kommer !? han är inte klar..men hur mycket orkar man ? hur länge !? men läser på här då mitt hopp blir större och starkare ! Önskar dig all lycka i världen och kramar dig varmt och innerligt fina starka du !Mvh Therese

skriven
#4: peter

Tack... jag är glad över att jag lyckas förmedla en liten strimma av hopp till dig... för som anhörig så känns det ju allt som oftast helt hopplöst...



... jag är av åsikten att det inte finns några hopplösa fall och att ALLA kan skapa sina egna "solskenshistorier"... jag påstår inte att det är enkelt... men jag vill för alltid tro att det är möjligt.



kram

peter

skriven

Kommentera inlägget här :