...aktivitet.
Möten...
... står på schemat idag.
.
Massor av möten faktiskt... eftersom jag bygger VågaVa-hus i Ljungby (snart inflyttningsklart) så har jag fått packa ihop mina möten som jag har i Halmstad till en och samma dag... och den dagen är idag... och jag gillar möte med olika människor... det är inte som förr i tiden då jag var en aktiv missbrukare... då var jag ju livrädd för att möta människor och tvungen att "medicinera" mig till en "lagom" nivå... som kunde skifta efter vad för slags möte det handlade om... att knalla upp full på soc. funkade ju inte... på soc. var det en liten dos amfetamin som gällde.
.
Vårt VågaVa-hus är snart klart för inflyttning... det är ett spännande äventyr.
.
Idag så har jag inte längre några doseringsproblem när jag ska träffa människor... det är himla skönt att slippa dessa problem i mitt liv... nu för tiden så är jag alltid närvarande i mina möten med mina medmänniskor... eller ja... jag är i alla fall inte drogad... det händer väl att jag sitter och tänker på något annat om det är ett väldigt, väldigt tråkigt möte... men det händer inte så ofta... för det mesta så träffar jag intressanta människor i mitt jobb... eller så är det så enkelt att nu när jag inte är så jävla självcentrerad som i mitt missbruk så är jag också lite mer nyfiken av mig... andra människor har med andra ord blivit betydligt intressantare.
Söndags...
...aktivitet.
Hästhoppning...
... är dagens grej.
.
Jag vet inte så himla mycket om hästhoppning... men det gör min yngsta dotter... så idag bär det iväg till en tävling där hon ska medverka... jag kommer ihåg förra gången (och gången dessförinnan) då jag agerade en hästhoppande dotters förälder bland andra hästhoppandes anhöriga... det som slog mig mest var att alla verkade vara väldigt proffsiga och visste massor mer om hästar än jag själv... mina kunskaper är något begränsade... en häst har fyra ben och så kan man sitta på den och styra vart den går genom att dra i ett snöre... och att hästar är skitstora.
.
Undrar lite om jag också hade vågat sitta upp och styra den STORA TUNGA hästen.
Ännu en dag...
... i paradiset.
.
Jag gillar att sitta och skrota hemma i mitt hus... stiga upp när jag vaknar av mig själv... och tillbringa en heldag i min morgonrock... bara så himla skönt att få lata mig en hel dag... slänga mig i TV-soffan och kolla några filmer... kolla in lite på FB mellan varven... slöa... slappa... göra precis absolut ingenting.
.
Men säg den lycka som varar... kollade precis in i mitt kylslåp och konstaterade att jag inte har något val... det är bara att slänga på mig lite kläder för att åka till affären och handla lite käk.
.
En heldag iklädd endast morgonrock är för mig en väldigt ledig dag.
.
En av fördelarna med att bo långt ute på landet är att jag får många långa tillfälle att umgås med mig själv... vilket är någonting som jag trivs förträffligt med... och kanske en av anledningarna att jag tycker så himla mycket om att träffa människor... dessa två ytterligheter olikheter får mig att förstå hur mycket jag njuter av bägge... jag behöver ofta någonting att relatera till för att till fullo förstå... det är liksom först när jag lägger ett svart streck på en tavla som jag ser hur vit den vita bakgrunden egentligen är.
Bukfett...
... är allvarliga grejer har jag hört.
.
Eftersom min mage har börjat leva ett helt eget liv och börjat växa närmast okontrollerat så är det väl inte så konstigt att jag börjar intressera mig lite för vad det kan bero på... visserligen så skulle jag nog helst stoppa huvudet i sanden och låtsas som det regnar... grejen är bara att magen tar emot när jag böjer mig ner... så jag tog tjuren vid hornen och kollade runt lite på nätet... vad är bukfett?
.
Här är vad jag hittade... "Vanligt underhudsfett, exempelvis "bilringarna", tycks inte vara lika farligt som det "osynliga" fettet runt de inre organen som är det, för hälsan, farliga fettet eftersom det har andra funktioner än att bara lagra fett. Bukfett anses numer som ett endokrint organ som producerar hormoner och andra ämnen som är farliga för blodkärl och som kan bidra till åderförfettning/förkalkning. Bukfetma gör också att sockret bryts ner sämre i kroppen eftersom insulinet fungerar sämre".
.
Testosteronutsöndringen minskar med åldern och jag löper en ökad risk för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom... herregud... insikten om det självlara slår ner som en blixt mellan mina öron... jag åldras med raketfart och döden närmar sig med stormsteg... sen stannar jag upp... och konstaterar att det bästa jag kan göra åt situationen är föga förvånande att plocka bort lite av sockerintaget och motionera... och naturligtvis... njuta av livet medans tid är.
.
Om jag håller armarna högt över mitt huvud så syns inte min bukfettma längre.
.
Att jag precis som alla andra levande varelser närmar mig döden är inget som stör mig... tvärtom så påminner ju min egen dödlighet mig om hur levande själva livet är... och att det gäller att passa på att leva medans tid är... i morgon kan det vara för sent... att min mage växer kan störa mig en smula men det är ett lyxproblem som jag om jag vill kan göra någonting åt... det räcker med att käka mindre socker och tillbringa fler timmar på gymmet... det kunde varit betydligt värre.
Min engelska...
... var fan inte så kass.
.
Nu fick jag ett mail från hotellet där jag dubbelbokat oss... och där man bekräftade min avbokning... "Thanks see u an other time" stod det i mailet... jag tolkar det som att min engelska är fullt tillräcklig för att jag ska kunna klara mig på min resa... t.o.m. när jag inte var "inkörd" på språket... för så är det ju... efter några dagar när man pratat engelska hela dagarna så börjar jag ju tänka på engelska... och då är det ju inga problem... förra gången jag var i Indien så föreläste jag ju på ett behandlingshem där... och alla fattade vad jag pratade om... alla.
.
Det känns bra att veta att jag kan göra mig förstådd i ett annat land... på engelska.
Dubbelbokningar...
... och långa telefonsamtal.
.
Jag ringde ett långt samtal igår... det varade inte ens en minut men det var ändå ganska långt eftersom jag ringde till ett hotell i Indien för att berätta att jag dubbelbokat mig och inte ville bo på deras hotell... när han svarade i andra änden på tråden slog det mig att han inte pratade svenska... och att jag var tvungen att koppla över till engelska omedelbums... det var inte helt enkelt ska jag säga... på en väldigt hackig skolengelska försökte jag förklara att jag dubbelbokat... det gick inte så bra.
.
Eftersom jag ju fått ett mail där det bekräftades att jag bokat hotellet till oss så försökte jag då istället skriva till dem för att avboka våra platser... på engelska... det gick inte heller så bra...
.
Jag vet ju att jag egentligen kan engelska... men jag måste ställa om hjärnan först.
.
Jag är helt övertygad om att det kommer att funka bra med min engelska när jag väl kommer ner till Indien men jag behöver helt klart några dagar innan jag ställt om hjärnan till ett annat språk innan det funkar som jag vill.
.
Dubbelbokningen vet jag inte riktigt om jag lyckats avboka... jaja den som lever får se.
Tågkaos...
... är nog allt lite olika från land till land.
.
Läser i blaskan idag om att 500 passagerare hade fått vänta i flera timmar på att tåget skulle köra vidare... tidningen beskriver en smärre katastrof och väljer vidare att varna för det kaos vi ännu inte har upplevt när de ändå är i farten... nämligen hur jävligt det kommer att bli i vinter för alla tågresenärer... det ska jag tänka på när jag åker tåg i vinter... i Indien... i går fick jag berättat för mig att det är inte alltid som tågen går på exakt utsatt tid... en gång hade hon som berättade detta för mig t.o.m. varit med om att tåget gick 3 timmar före utsatt tid... det är heller inte riktigt säkert att tåget som vi ska åka med går från den perrongen som det står på biljetten... och om ett tåg skulle råka vara försenat så där en 11-12 timmar är det ingen som hetsar upp sig för det... allting är relativt... och jag kan inte låta bli att undra vad blaskan hade skrivit om detta inträffat i Sverige... krigsrubriker och ett visst tandgnissel kanske... eller?
.
Jag ser med spänning fram emot att åka tåg i Indien... med allt vad det kan innebära.
Bokat & klart...
... med hotell i Dehli.
.
Nu har vi lyckats med att planera lite mer för vår resa... bokat ett hotell i Dehli så nu har vi en adress att åka till och landa lite på när vi kommer fram... jag misstänker att det kan bli tal om en smärre kulturchock när vi landar i Indien... för även om det är mycket folk på flygplatsen i Köpenhamn där vi startar vår resa så misstänker jag ett lite större kaos när vi landat i Dehli... det är i alla fall vad jag har fått berättat för mig.
.
En annan sak som vi bestämt är att vi ska åka massor av tåg på vår resa.
.
Det första delmålet är också bestämt... vi ska ta oss med tåg till Varanasi och stanna där någon dag innan vi bestämmer oss för vart vi tar vägen sen... kanske blir det Calcutta... vem vet... och därifrån skulle man kunna flyga ända ner till södra Indien för att sen åka tåg upp till Goa via Kerala... eller flyga över till Bombay för att bli filmstjärnor... eller... ja ni fattar... Indien är stort och mycket kan hända på vägen... det är ju bara dumt att planera för mycket.
Jag citerar...
... professor Allen Frances.
.
"– Vi har gått för långt med att ge diagnoser till beteenden som borde uppfattas inom ramen för normalitet.".
.
Så säger han... och vem är han då?
.
Jo, han ledde arbetet med att ta fram den nuvarande diagnoshandboken som används för att ställa lite olika diagnoser på oss ofta lite för mänskliga människor... och jag kan väl tycka att det kan vara befogat att ge diagnoser i många fall och att det säkert många gånger också kan uppskattas av de som får en diagnos... men när snubben som ledde arbetet med att få fram en manual för att ställa diagnoser själv ryggar tillbaka inför sitt eget arbete då börjar jag också undra... vad är normalt och vad är inte normalt?
.
Ibland så finns det säkert en anledning för att stanna upp och tänka till en extra gång.
.
"En onormal reaktion på någonting onormalt är helt normalt"... hörde jag Craig Nakken säga på en av sina föreläsningar... och det kan jag tycka är ganska tänkvärt.
Mitt kontrollbehov...
... är inte helt utplånat.
.
Jag har fått en lapp hem i min brevlåda om att jag har ett paket som väntar på mig... och förhoppningsvis så ligger våra visum klara och färdiga på posten i Lidhult och väntar på att jag ska hämta ut dem... nu när jag skrev detta så fick jag en pytteliten klump i magen eftersom jag inte riktigt har lyckats med att släppa mitt kontrollbehov när det gäller mitt pass... jag är ganska bra på att släppa taget om ganska många saker men när det gäller mitt pass så fixar jag inte det... kan väl i.o.f.s. bero på att just passet är en grej som jag lärt mig hålla reda på hur full eller påtänd jag än varit när jag varit ute och rest... vissa grejer sitter djupare än andra och kontrollbehovet när det gäller mitt pass är grundmurat.
.
Förstår egentligen att jag är tvungen att släppa taget om det jag inte kan förändra.
.
Det har varit en stor prövning för mig att skicka mitt pass till den Indiska ambasaden i Stockholm... och inte blev det lättare när de ringde häromdagen och berättade att de hade fått mitt pass i retur när de försökt skicka det tillbaka till mig... efter en hel del konspirationsteorier om att någon ville lura mig så åkte jag till postkontoret (eller vad man nu kan kalla det när posten är en liten hörna på lantmännen i Lidhult) och kontrollerade saken... mycket riktigt så kom de ihåg att de hade fått skicka tillbaka mitt pass eftersom postgubben fått för sig att jag hade flyttat... vilket jag inte riktigt kunde förstå eftersom jag ju trots allt bott på samma adress i typ 30 år.
.
Summa summarium så fick jag personalen på lantmännen att ringa mig när de såg att paketet kom tillbaka... allt för att det inte skulle skickas tillbaka ytterligare en gång... och nu så ligger ett paket och väntar på mig i Lidhult... jag håller tummara för att det är mitt pass... och att jag fått mitt visum till Indienresan.
Tiden...
... bara rusar fram.
.
Mina rutiner blev kraftigt störda i morse när min blogg inte fungerade... jag gick upp extra tidigt för att hinna med att blogga innan jag rusade iväg för att föreläsa lite tidigare än vanligt... och det var med en viss frustration som jag insåg att det inte skulle kunna göras eftersom jag möttes av att meddelande om att det var något fel på bloggen... inget som jag kunde göra någonting åt helt enkelt.
.
Det kan vara rätt skönt att ha lite rutiner att hänga upp livet på i en stressad miljö.
.
Det är väl inte hela världen att inte hinna med att blogga... så mycket självinsikt har jag att jag fattar den relativa betydelsen av mitt skrivande här... men det är viktigt för mig själv att försöka få iväg en daglig blogg... inte för att jag har så himla mycket klokt att säga utan mer för att jag ska hålla min rutin... och de dagarna som jag har väldigt svårt för att hitta på någonting att skriva är paradoxalt nog väldigt bra för mig.
.
Visserligen så känns inte skrivkramp så himla skönt men å andra sidan så är det viktigt för mig att lära mig skriva på rutin... i alla fall om jag någon gång skulle vilja förverkliga min dröm om att skriva en bok... för en bok skriver sig inte själv... nä det är ju en jävla massa ord som ska skrivas ner... ord som bildar meningar... meningar som förhoppningsvis berättar en historia som man pallar att läsa... och då helst en historia som jag själv hittar på... och fan... det är ett jävla jobb och ingen som jag tror mig fixa enbart på inspiration.
Söndags...
...aktivitet.
Filmstjärna...
... i Bollywood.
.
Många åker till Indien för att meditera och finna sig själva... tempel och yoga... det finns ju rätt mycket "andliga" prylar att välja på i detta stora land... och jag gillar både andlighet och yoga... men nu när vi snart åker dit så är resans mål är ett helt annat... vi har faktiskt tänkt oss att åka till Bollywood för att bli filmstjärnor.
.
Jag kan mycket väl tänka mig att vara med i en helt galen Indisk sång och dans film.
.
Mina andliga uppvaknande har inget att göra med var jag befinner mig i världen... visserligen så tror jag säkert att jag kommer att lära mig en hel del om både världen och mig själv på vår resa... men det får i så fall bli en sidovinst eftersom målet just nu är att åka tåg från Dehli till Goa med några stopp på vägen... ett av dem i Bombay (eller Mumbay som det ju heter nu) och Bollywood för att göra ett försök med min karriär som filmstjärna... hälften vågat hälften vunnit.
Sanning...
... behöver inte alltid vara sann.
.
Det som är sant för mig idag behöver inte vara sant för mig i morgon... och det är en stor frihet eftersom det ger mig möjligheten att våga upptäcka nya sidor i mig själv... att få lov att utvecklas... och en viktig del i min egen privata utveckling är när jag gör mitt bästa för att äga min egen historia... vilket hade varit helt omöjligt om jag inte gav mig själv tillåtelse att förändra den samma... för så är det... det som var sant för några år sedan stämmer inte längre... jag var inte alltid den personen som jag trodde/ville att jag skulle vara helt enkelt... inte alltid så skoj att få reda på men viktigt om jag vill vara sann mot mig själv... och väldigt ofta helt nödvändigt att acceptera om jag vill fortsätta att utvecklas och komma vidare i livet.
.
Bilden som tandlös är inte längre sann... för idag är jag en kille med tänder i min mun.
.
I många, många år... alltför många kan jag tycka idag... trodde jag att jag inte brydde mig så himla mycket om att jag fattades tänder i min mun... visserligen så kunde inte ens jag förneka det faktum att det kunde vara lite jobbigt när jag gick på lokal eller skulle träffa en tjej som jag aldrig träffat förut... men på fullt allvar så förnekade jag det mesta av problematiken och anpassade mig efter den "sanningen"... det var först när jag fixat mina tänder som jag fattade hur jobbigt jag hade tyckt att det var... idag vill jag verkligen inte bli tandlös igen (hemska tanke) och ryser i hela kroppen av obehag bara vid tanken... det är dagens sanning... så för mig är sanningen i ständig förändring... tack och lov.
Fredags...
...aktivitet
Stegarbete...
... är en del av mitt tillfrisknande.
.
Eftersom jag valt att tillfriskna med hjälp av ett 12-stegsprogram så innebär det att jag kan använda mig av... tro det eller ej... de 12 stegen... och igår (läs i natt) så redovisade jag mitt 8-steg för min sponsor... och för er som inte vet är en sponsor en medmänniska som hjälper mig som en slags mentor... i detta fallet innebär det att han vägleder mig genom mitt stegarbete... och för att förklara vad stegarbete är på ett enkelt sätt skulle jag vilja säga att det är en slags manual för min personliga utveckling... det som jag kallar för... tillfrisknande.
.
Detta är inte min sponsor utan en annan kille som vet mycket om 12-stegsfilosofin.
.
Det finns säkert en och annan som undrar vad vi 12-stegs nördar sysslar med egentligen... vi slänger oss med konstiga ord och massa fraser som "tillfrisknande" och "släppa taget" och fan vet allt... det snackas om "krafter starkare än oss själva" och vissa kallar t.o.m. den kraften för Gud... ja det finns en hel del som för en hel del år sedan skrämde skiten ur mig... föga anade jag då att jag själv skulle bli en kille som med glädje la mitt liv i händerna på detta programmet... jag blev inte hjärntvättad... eller sektad... eller tvingad till någonting överhuvudtaget... jag blev bara fri... villkorslöst fri.
.
Och ta mig fan... jag vet också att mer kommer att visa sig... vilket fantastiskt äventyr mitt liv är idag.
Torsdags...
...aktivitet.
Väggbeklädnadstekniker...
... kallar jag mig för idag.
.
Ett annat ord skulle kunna vara... målare... men medge att väggbeklädnadstekniker klingar lite mer... ja öhhh... som om det handlar om en snubbe från högskolan med flera års utbildning på univeritetet... nu får ni inte missförstå mig och tro att jag på fullaste allvar vill verka "snobbig" eller hemska tanke tro att jag på något sätt tycker att målare inte är ett "fint" yrke... inget kunde vara mer felaktigt... att kunna hantera en pensel på ett proffsigt sätt är en konstform av den högre skolan... och jag måste erkänna att jag fortfarande har myckat att lära av de riktiga proffsen.
.
"Väggbeklädnadstekniker" var ett uttryck som jag fick höra av en målare för några dagar sedan... och då vad det mer ett uttryck för hans humor... och en av mina erfarenheter när jag träffat människor med detta fina yrke är att de flesta besitter en stor portion humor... och självdistans... kan det vara så enkelt att det är lättare att skoja om sig själv när man är duktig på det man gör... och att det med ett praktiskt yrke som t.ex. målare där man omedelbart ser resultatet av sin egen förträfflighet ges många tillfälligheter till att utöva både humor och självdistans.
.
Det syns ofta ganska tydligt vad en väggbeklädnadstekniker sysslar med.
Onsdags...
...aktivitet.
Vädret...
... det bara öser ner.
.
Det blåste och regnade så det stod härliga till när jag körde min röda bil in till Halmstad idag... och jag är glad och tacksam över att jag har utvecklat en hyvsad förmåga till anpassning... jag kan t.o.m. faktiskt tycka att det är riktigt mysigt med lite "skitväder"... det måste inte vara strålande väder för att jag ska kunna må bra... och jag blir oftast inte deppig av att det regnar... möjligtvis så kan det vara lite jobbigt om det regnar varje dag en hel sommar... och jag förstår att det beror på att jag byggt upp förväntningar... ni vet... sommar och sol.
.
Vädret snackar vi mycket om... men det är inget som vi kan göra något åt.
.
Jag kan inte förändra vädret men jag kan göra en hel del åt min egen inställning till detsamma... och givetvis så finns det en hel del praktiska saker som jag kan tänka på när jag anpassar mig efter väderleken... typ ta på mig kläder som passar till vädret... ett paraply är kanon när det regnar... varma kläder riktigt skönt att ha på sig när det är kallt... och tunna svala kläder när det är varmt... och blir det riktigt, riktigt varmt så kan det vara en god idé att åka till en strand för att svalka sig med ett bad.
.
Det finns mycket annat i livet som jag inte kan göra mycket åt... mer än att anpassa mig själv efter den verklighet som råder och göra det bästa av situationen... ibland är det hur enkelt som helst... och ibland lite svårare... men jag har alltid en valmöjlighet att leva i en lösning istället för ett problem.
Tisdags...
...aktivitet.
Bollywood...
... eller Hollywood?
.
För en herrans massa år sedan så bestämde jag mig för att bli filmstjärna i Hollywood när jag var 80 år... bara så där som en liten framtidsdröm om att ha någonting att syssla med när jag blir riktigt gammal (d.v.s. äldre än vad jag är idag)... det spelar ingen roll om det så bara skulle vara en statistroll men dit skulle jag i alla fall.
.
Men nu så börjar jag fundera på att om det inte skulle gå minst lika bra (om inte bättre) att bli filmstjärna i Bollywood... eller rättare sagt så slog det mig när jag satt i bilen på väg till jobbet idag... efter att ha lyssnat klart på Leif GW Perssons första bok "Grisfesten" så fick jag några minuter över som jag ägnade åt dagdrömmeri... och tankarna gick till vår nära förestående Indienresa... och våra planer på att stanna till i Bombay... eller Mumbai som det ju heter nu för tiden... och där ligger ju Bollywood.
.
Vare sig det blir Bollywood eller Hollywood så bär jag i alla fall på en egen dröm.
.
Jag var väldigt ung när jag födde denna tanken... jag tror t.o.m. att jag vid denna tiden jobbade på långvården i Göteborg... och det jag fick se där skrämde väl skiten ur mig och fick mig att bli en smula rädd för ålderdomen... att bara bli förvarad och behandlad som ett kolli är inget som jag drömmer om... jag hade väl redan då förstått att om jag har någonting intressant att syssla med så håller jag mig i både fysisk och psykisk form lite längre... så jag kom på den smarta idén att fixa mig en sysselsättning på äldre dagar... filmstjärna i Hollywood lät lockande... och tanken på att ha någonting att göra när jag blir riktigt gammal har vuxit sig stark hos mig... jag har även en reservplan... nämligen att göra konstiga grejer och kalla det för konst... och på det viset kunna försörja mig som... konstnär.
.
Idag breddade jag mina drömmer... jag kan nu även tänka mig att bli filmstjärna i Bollywood.
Måndags...
... aktivitet.
Många små saker...
... kan kännas stort.
.
Det har blivit rätt många dagar på VågaVa i Ljungby för mig nu... vi bygger ju som bekant ett akut-boende där just nu och det tar en hel del av den tid som jag brukar lägga på VågaVa i Halmstad... och resultatet är givetvis att jag känner av en viss stress... det är svårt att hinna vara på två ställen samtidigt och naturligtvis så hinner jag inte riktigt med alla mina rutiner för tillfället.
.
Det finns en hel del för mig att göra på mitt lilla rum i Halmstad... också.
.
Stress är inget som är bra för mig... och egentligen väldigt enkelt att göra någonting åt eftersom min stress för det mesta orsakas av saker och ting som jag inte gjort... och det kan vara lite av varje... faktiskt är det allt som oftast de riktigt små och till synes obetydliga småsakerna som skapar min stress... och många små saker tillsammans kan kännas som en riktig stor klump i magen.
Glädje...
... kan vara ett par skor.
.
Ser precis på ett TV-program om världens längsta man... jag såg den glädje som han kände över ett par nya skor... och inte minst skomakarens glädje över att kunna glädja honom... en skomakare som tillverkar skor åt människor som är jättelånga... gratis.
.
Att vara jättelång är att vara en helt vanlig människa i en lite annorlunda kropp.
.
Den jättelånga killen får mig att inse hur mycket jag har att vara glad över... för jag kan till skillnad från honom gå omkring på gatorna i stan utan att alla vänder sig om... även om det vissa dagar känns som om jag är världens medelpunkt... men för mig är det ju bara ett symtom på min beroendesjukdom... den totala självcentreringen som då och då drabbar oss beroende... men det är ju bara en känsla och inte sanningen... för världens längsta man är det ett fysiskt faktum att alla kollar på honom.. det är hans i allra högsta grad påtagliga verklighet.
.
Alla hans drömmar handlar om att vara vanlig... ha en vanlig tjej och leva ett vanligt liv med ett vanligt jobb... och kanske har han idag lärt mig att vara glad över ett par vanliga skor.
Lördags...
...aktivitet.
Twitter...
... har jag aldrig riktigt förstått mig på.
.
Men... det hindrade naturligtvis inte mig från att aktivera mitt slummrande konto på Twitter... och jag kunde ju bara inte låta bli när min uppdaterade iPhone gärna ville visa mig hur enkelt och smidigt det kan vara att "Twittra"... via den kunde jag lägga upp bilder... länka till olika sidor och gud vet allt... jag var med andra ord helt chanslös och mer eller mindre tvingad att uppdatera inte bara min iPhone utan även mig själv.
.
Så nu har då även jag lyckats hamna i "twitterträsket"... hur nu det ska gå?
.
Annars så håller jag fortfarande på att flippa över totalt på att försöka få mina agender att synka med varandra... satt uppe till halv tre i natt och försökte allt mer förtvivlat få det att funka... det är rätt irriterande att ingen agenda är den andra lik eller att jag nu för tiden har väldigt många kopior i min iPhone... och maktlösheten jag känner är oerhört frustrerande... att vilja men inte kunna är ingen behaglig känsla.
Fredags...
...aktivitet.
Att skrapar rutor på bilen...
... får mig att inse att sommaren nog är slut.
.
I morse så fick jag skrapa rutorna på min bil... igår så räckte det med att spruta på lite spolarvätska för att få bort isen men idag så fick jag ta fram skrapan för första gången denna säsongen... snart är det väl dax för att stoppa i sladden till motorvärmaren... sommaren är obönhörligen slut för i år.
.
Imorse var det då dax igen... kalla fingrar skrapade min fina röda Saab.
.
Det är någonting som händer när man blir äldre... det är som om tid försvinner... jag hinner liksom inte riktigt med... nyss var det midsommar och nu skrapar jag mina bilrutor igen... hupp vad tiden flyger iväg... snart är det vår.
Jag får snart...
... tuppjuck.
.
Jag har nu hållt på i flera timmar med att försöka få agenda på min dator att sluta ta in fler dubletter... helt sinnesjukt och jag kunde bara inte sluta heller... jag plockade bort... agendan la tillbaka... inte bara en dublett utan fler och fler och fler och fler... jag har inte en susning om vad som är fel och inte fan ber jag om hjälp heller... kan själv... not!
.
Det är inte alltid så lätt att ge upp och kapitulera i vardagens... vardagsbestyr.
Torsdags...
... aktivitet.
iCloud...
... och jag bråkar med varandra.
.
Jag uppdaterade min iPhone i natt... och nu så vill jag att min dator och telefon ska synka med varandra med hjälp av iCloud... och jag får det inte att funka... som vanligt när jag gör en uppdatering med mina agendor inblandade så har jag nu en kalender med en herrans massa dubletter... och jag får inte iCloud att funka på min dator.
.
Jag glömde bort hur enkelt det är med mac så jag lyckades "krångla" bort iCloud.
Onsdags...
...aktivitet.
Dagen efter...
... kvällen före.
.
Eftersom jag inte super längre så är jag inte längre sjuk efter en kväll där det varit klackarna i taket... för igår var det ju fest så det stod härliga till... visserligen så var jag ensam hemma i Brännebassalt men det hindrade inte mig från att ta del av feststämningen... teknikens under (läs TV:n) förmedlade denna stämmning på ett ypperligt sätt.
.
Det var nog fest lite överallt i vårt avlånga land igår efter miraklet på Råsunda.
.
Visserligen så finns det inga fontäner i Brännebassalt som man kan bada i efter en vinst av denna kalliber... men det hindrar ju inte mig från att njuta av segerns sötma och känna mig så där lite lagom extra mycket svensk som man bara kan känna sig när det handlar om sport... och då fotboll i synnerhet.
Drömmen...
... gick i uppfyllelse.
.
Det var sinnesjukt spännande och mina nerver fick sig en riktig prövning... men glädjevrålet när slutsignalen gick hemma i Brännebassalt måste ju nästan hörts ändä upp till Stockholm... vilken underbar bragd av våra fotbollskillar... Holland är ju inte direkt något B-gäng utan ett av de två helt överlägsna lagen i världen... för Spanien och Holland måste väl ändå anses stå i en klass för sig just nu.
.
Inget annat än ett mirakel att vinna över Holland.
.
Helt jävla sagolikt... Sverige är med i EM nästa sommar... fan vad glad jag är nu.
Tisdags...
...aktivitet.
Snart...
... mycket snart.
.
Börjar matchen... och då kommer vi att få reda på om våra fotbollskillar klarar av att vinna över det Hollänska världslaget och ta en direktplats till EM-slutspelet... snart... mycket snart får jag uppleva glädje eller sorg... för fotboll berör mig djupt... får mina känslor att åka berg&dalbana... redan nu känner jag hur det börjar pirra i magen av spänningen... och jag vågar fortfarande ha förväntningar... trots att jag vet resultatet av hur krossade drömmar känns... så slutar jag inte att drömma... och det är jag tacksam för.
.
Vi fotbollsälskare vågar drömma våra drömmar... om och om och om igen.
Tisdag...
...aktivitet.
Motstånd...
... föder motstånd.
.
Precis som att våld oftast föder våld så är min egen uppfattning att det är likadant med motstånd... igår så trillade jag in på en sida här på nätet som är väldigt anti mot 12-stegsrörelsen... och det är väl inget fel i det... folk får väl tycka vad de vill om saker och ting... en konsekvens av mångfald och valmöjligheter är ju ofrånkommligt att det dyker upp tankar och åsikter som jag inte håller med om... men det är ju inte mitt problem... jag har många valmöjligheter och det är för mig enbart en frihet... att jag sen kan ha lite svårt för att bestämma mig då och då är en helt annan sak... för helt ärligt så finns det en sida i mig som kan tycka att det är en smula jobbigt att välja ibland... en sida i mig som säkert helst hade velat bo i gamla Sovjetunionen... där fanns det väl inte så mycket att välja mellan... vad vill du ha?... gröt eller gröt?
.
Det finns nog massor av människor som hellre vill ha rätt än att vara lyckliga.
.
Tillbaka till sidan som jag trillade in på igår... här blir det uppenbart att det finns människor som väljer att lägga all sin energi på att vara motståndare till någonting... i detta fallet 12-stegsrörelsen... jag fattar inte riktigt varför man lägger ner så mycket tid på att ta fram material om någonting som man uppenbarligen inte tycker om... eller som han sa ryssen... "varför gå i lera och sörja när man kan gå på hal is och ha det glatt?".
.
Personligen så attraheras jag inte så mycket av att leta efter fel hos andra... även om jag lite då och då naturligtvis trillar ner i den gropen också... jag är ju inte mer än människa.
Jag är en...
... handledare.
.
Det är inte utan att jag får nypa mig i armen när jag tänker på hur mitt liv har blivit sen jag blev drogfri... vem kunde i sina vildaste fantasier tro att jag skulle få vara handledare åt socionomstuderande... det var ju inte så himla länge sedan som jag själv var under utredning av de sociala myndighetna... och jag förstår verkligen att det inte kan ha varit så himla lätt att ha och göra med en så manipulativ snubbe som jag var då... för jag hade ju inga problem med någonting överhuvudtaget... i synnerhet inte med alkohol... att jag kört på fyllan var ingen annat än rena tillfälligheter och definitivt en engångshändelse... eller okej då... tregångshändelse... och det skulle så klart aldrig upprepas igen.
.
Så kunde min kontakt med det sociala myndigheterna se ut när jag var aktiv... nu är det annorlunda... idag så är jag en betrodd handledare för socionomstuderande som håller på att utbilda sig till att få som jobb att utreda människor som... mig.
.
Livet är ta mig fan helt fantastiskt när jag stannar upp och tänker efter.
Mina städrutiner...
... har mycket i övrigt att önska.
.
För något år sedan så skrev jag rätt mycket på min blogg om mitt 15 minuter om dagen projekt... och med en viss stolthet berättade jag för hela världen hur jag hade hittat en modell för att ha det städat och fint hemma... vad jag minns så var jag närmast manisk i min iver att dela med mig av min helt fantastiska lösning på ett vardagsproblem.
.
Det var länge sedan... i en helt annan tid känns det som... dammråttorna har vuxit till stora får och även om jag hela tiden ser till att hålla efter min disk och tvätt så börjar det växa upp högar överallt i mitt hem... högar med läxböcker, reklamblad, ditten & datten, verktyg och all möjlig bråte som jag inte klarar av att slänga med en gång och istället lägger i en hög... "så länge"... att ta hand om "sen".
.
Nu har jag ännu en gång plockat fram städgrejorna för att göra rent mitt hus.
.
I vilket fall som helst så plockade jag fram min dammsugare och åkte till affären och köpte skurmedel... denna gången så valde jag att lyssna på en god vän och köpte klorin att svabba mina golv med... så nu luktar det som på ett badhus hemma hos mig... vilket faktiskt känns riktigt frächt om jag får lov att säga det själv... att det sedan tar en himla tid för mig att städa beror mycket på att jag tar rätt många raster... sätter mig och ser en film... flippar lite på min dator... snöar på ett och annat ord när jag spelar Wordfeur på min iPhone... men va fan... långsamt kommer man längst har jag hört.
Allt att vinna...
... och inget att förlora.
.
Igår så lyckades vårt stolta fotbollslandslag efter en mycket spännande match vinna en eftertraktad andra plats i vår kvalgrupp... att komma tvåa brukar ju i vanliga fall inte vara någonting att fira men denna gången är det faktiskt annorlunda... för nu har vi verkligen allt att vinna och inget att förlora när vi möter denna grupps suveräner... Holland... och hur det än går så kommer vi att ha en chans att ta oss till ett EM-slutspel.
.
Efter matchen igår så satt jag kvar framför TV:n... och kollade på Idol... där fick jag se unga människor med hela livet framför sig uppträda och sjunga framför hela svenska folkets kritiska ögon och öron... och även detta år så hittade jag en personlig favorit... jag kommer inte ihåg vad hon hette men hon berörde mig med sin högst personliga och i mitt tycke unika uttryck... en personlighet som gör att hon också har allt att vinna och inget att förlora.
.
Jag hoppas att jag får se mer av min egen personliga favorit i Idoleriet.
.
När jag valde att ta bort drogerna i mitt liv och kliva på tåget till tillfrisknandet så hade jag heller inget att förlora... och allt att vinna... jag är mycket glad och tacksam över att jag vågade ta chansen att leva drogfritt... allt i mitt liv har blivit bättre... inte lite bättre utan helt sinnessjukt mycket bättre... inte i mina vildaste drömmar kunde jag ana att ett drogfritt liv kunde vara så fyllt av... liv.
Bollen...
... är rund.
.
Idag så är det fotboll igen... och ni som läser min blogg vet ju hur mycket jag tycker om att se vårt stolta landslag spela viktiga matcher... i synnerhet när Zlatan är med på på planen... och idag så är det då dax för ytterliggare en "måste vinna match"... mot Finland... nu så tror väl de flesta att det räcker med att ställa ut skorna för att vi ska vinna eftersom vi ju slog dem med 5-0 sist... men jag vill nog höja ett varningens finger... bollen är rund och vad som helst kan hända när det gäller fotboll... vilket väl också är en del av charmen med denna sport.
.
Jag håller alla tummarna för att Zlatan och vårt landslag vinner över finnarna idag.
.
Det finns nog rätt många som inte riktigt förstår varför man som jag kan vara så himla intresserad av att se 22 vuxna människor springa runt på en gräsmatta och jaga en boll... eller varför jag närmast kan dyrka en kille som Zlatan... och om man inte själv är en fotbollsfanatiker så ter sig nog detta intresse närmast sjukligt... men för oss som gillar det gröna fältets schack och ser skönheten i denna vackra sport så är det som skön poesi en daggvåt sommarmorgon på ängen när solens första strålar träffar dropparna.
Ett tips...
Torsdags...
... aktivitet.
Vila i frid...
... Steve Jobs.
.
Läste i blaskan att Steve Jobs hade gått bort i cancer... och även om han nu är död så lever hans livsverk vidare... jag sitter ju själv här och skriver på en äppeldator just nu... en teknisk pryl som jag har vant mig vid till så den milda grad att jag garanterat skulle få abstinens om den dog... tillbringar ju en hel del av mitt liv framför denna apparat... någonting som man naturligtvis kan tycka och tänka massor om... en sak är dock klar... Steve Jobs har gjort skillnad i mitt liv... och jag brukar lite skämtsamt berätta för min omgivning att det i mitt liv finns två tideräkningar... före och efter Mac.
.
Min lilla MacBook Air är en liten apparat med ett mycket STORT användningsområde.
Onsdags...
... aktivitet.
Besattheten...
... har många ansikte.
.
Jag har som ni säkert märkt börjat spela alfapet på min iPhone... eller Wordfeud som det heter på telefonen... och det var länge sedan ett spel tog tag i så till den milda grad... fullständigt livsfarligt för en beroende som mig eftersom jag ju har en tendens att kunna utveckla det mesta till en besatthet.
.
När besattheten tar över så har jag lite svårt att släppa in livet utanför mig själv.
.
Precis som vanligt när jag blir intensivt intresserad (besatt) av något så har jag en tendens att försvara mitt beteende... naturligtvis av den enkla anledningen att jag vill fortsätta med det som jag för tillfället är besatt (intensivt intresserad) av... det är för tillfället himla skoj att spela alfapet... det är nästan så att jag inte har tid att sova om nätterna... och det har redan hänt att jag vaknat av att min telefon ger i från sig ett ljud som påminner mig om att jag fått ett meddelande... vilket är samma sak som att det är min tur att hitta på ett nytt ord.
.
Så min insikt är att vi är en hel del som är besatta av... alfapet.
Tisdags...
... aktivitet.
"Sen ser inte hela världen ut som i...
... Skövde."
.
Jag känner mig tvingad att citera Carl Bildt från nyheterna igår... appropå att kungen hade delat ut medaljer till en diktator i Saudi-Arabien... och jag undrar i mtt stilla sinne var han (Carl Bildt) fick det ifrån... men medge att det var rätt roligt sagt... såvida man nu inte bor i Skövde och av någon outgrundlig anledning tar lite illa vid sig... eller så kanske någon tycker att det kan vara på sin plats att det äntligen kommit fram att Skövde minsann inte är som vilket ställe som helst i vår värld... i sin övertygelse om att Skövde är någonting alldeles extra.
.
Det är inte utan att jag blir lite nyfiken på vad som egentligen pågår i Skövde.
.
Jag måste erkänna att jag personligen inte vet så himla mycket om just Skövde... var där som fotbollsupporter i en forntid då IFK Göteborg inte spelade i den högsta divisionen och den nya stjärnan på den svenska fotbollshimlen hette Torbjörn Nilsson (Dåtidens Zlatan)... men mitt minne av själva Skövde är begränsat... ja i det närmaste obefintligt... men staden har tydligen inte lämnat Carl Bildt oberörd... undrar om han minns Torbjörn Nilsson också?
Måndags...
... aktivitet.
Vuxna...
... barn.
.
Hängde med mina barn igår då min äldsta dotter fyllde år... och det är lite roligt att kunna konstatera att de flesta av mina barn är vuxna... min yngsta dotter har några år till på sig innan hon trillar in i vuxenvärlden men sen är alla mina barn vuxna... och hur känns det då?
.
Måste få lov att erkänna att det är en smula overkligt... inte att mina barn blir vuxna utan mer att jag helt förståndsmässigt inser att detta innebär att jag måste ha blivit äldre... samtidigt som jag och mina barn nu är lika gamla eftersom vi ju alla tillhör vuxenvärlden... och för att krånga till det ännu mer så är ju båda jag och mina barn "vuxna barn"... eftersom ju vi alla har det gemensamt att vi vuxit upp i mer eller mindre dysfunktionella familjer... och att vara ett "vuxet barn" är inte helt fel även om jag nu inte önskar att människor ska växa upp under jobbiga förhållande... vad jag menar är att vi som är medvetna om att vi är "vuxna barn" har en fantastisk möjlighet att växa in i vuxenvärlden i vuxen ålder... med allt vad det innebär... vi kan välja att låta det lilla barnet i oss få fritt spelrum och samtidigt ta vuxna och kloka beslut.
.
Det är aldrig för sent att låta barnet i dig ta lite större plats... och börja leka igen.
.
När jag sitter runt bordet med mina barn så trivs jag verkligen... för vi skrattar och vågar vara oss själva i varandras sällskap... hade någon tittat på oss uppifrån så kanske den personen hade tyckt att vi är lite barnsliga... och det tycker jag om... för att vara vuxen på riktigt måste väl ändå vara att våga vara barn på nytt... om och om igen... eller?
Söndags...
... Aktivitet.
Varför bloggar...
... jag?
.
När jag för en stund sedan närmast maniskt klickade in på min egen bloggs statistik för att kolla hur många besökare som varit inne på min sida så slog en tanke ner i mitt inre... som om att det är viktigare att ha läsare än att bry mig om vad jag skriver... det är med andra ord hög tid för en moralisk självransakan... varför bloggar jag?
.
När jag började skriva blogg så var det med ett klart och tydligt mål inför mig själv... jag skulle träna mig på att använda det skrivna ordet... lära mig att skriva helt enkelt... och då gärna berätta någonting samtidigt... för att i en förlängning till slut skriva en bok om någonting... vad den boken skulle handla om har jag ingen aning om men att jag en vacker dag vill skriva en bok... det vet jag.
.
Jag har inte riktigt kommit fram till den vackra dagen i mitt skrivande... än.
.
Nu är den vackra dagen då jag har tänker mig börja med min bok inte här än... och fram till dess så tänker jag fortsätta att blogga... varje dag om det är möjligt... inte för att jag har så himla mycket att säga utan mest för att jag ska bibehålla mina rutiner... en rutin som jag tror mig behöva den vackra dag då jag börjar skriva på min bok.
.
Så det är med en liten skamkänsla som jag konstaterar att jag har börjat "tävla" med mig själv genom att kolla hur många som besöker min blogg... och jag tror inte att det är antalet besökare som är viktigt för mig... även om den bekräftelse som jag kan känna är behaglig så vet jag hur snabbt jag kommer att vilja ha mer... och mer... och mer... för så funkar jag och bekräftelse... jag blir liksom aldrig nöjd och vänjer mig väldigt snabbt när jag blir bekräftad... vilket jag naturligtvis inte vill erkänna... jag skäms ju när jag kommer på mig själv att starta min dag med att kolla på min besökstatistik.
.
Ja detta var ingenting som jag ville skriva om... och kanske är det så... att det är det som jag inte vill skriva om som behöver bli skrivet för att jag ska kunna skriva en bok... på riktigt.
Hupp...
... Så kom allting på en gång.
.
Krånglar det så krånglar det ta mig fan överallt :-)... Men till slut så blir det ändå bra... För allting är perfekt... Har alltid varit perfekt... Och kommer alltid att vara perfekt... I all oändlighet... Amen.
Jag får tuppjuck...
... När jag lyckas med konststycket att radera HELA min iPhone på ALLA mina appar.
.
Efter en halvtimmes raderande på gammal redan läst E-post så håller jag nu på med att leta reda på några av alla apparna... Och håller för fullt på med att ladda ner dem på nytt... Tack och lov så slipper jag betala för de appar som jag redan betalt för när jag laddar ner dem igen.
.
Men jag måste nog erkänna att jag blir ganska trött på mig själv när jag strular till det... Men å andra sidan så höll jag ju på med art rensa bort en massa appar jag inte ville ha när det hände... Jag gjorde det bara lite väl grundligt när jag rensade hela telefonen... Tack och lov så hade jag en säkerhetskopia på datorn så mina telefonnummer och kalendern kunde återställas.
.
Jaja... Livet går vidare med eller utan appar.
För eller mot...
... gillar jag att prata om.
.
Jag gillar väl att prata överhuvudtaget... jag vet fler än två som skulle hålla med om att jag pratar alldeles för mycket... och tro det eller ej men den senaste tiden så har jag funderat lite på det här med att hålla tyst... ett väldigt effektivt sätt att ta reda på vad omgivningen tycker och tänker om både ditten och datten faktiskt... men nu var det inte det som jag tänkte skriva om just nu... konstigt som det bär iväg ibland... tangenterna börjar leva sitt eget liv helt enkelt.
.
Tillbaka till vad jag tänkte på innan jag satte mig här... för eller mot... och min syn på den saken.
.
Den här killen har delat in väldigt många människor i för eller mot träsket.
.
Det är många som tror att jag jobbar mot droger... och i.o.f.s. så är väl inte det så konstigt eftersom jag ju är väldigt mycket för ett drogfritt liv... och visst finns det säkert någon som vill påstå att det är samma sak... men jag håller intev riktigt med... att jobba mot någonting är väldigt jobbigt och tar alldeles för mycket av min energi för att jag ska vilja ägna mig åt det... när jag däremot jobbar för någonting så känner jag hur jag fyller på med energi... och när jag fyller mig med positiv energi mår jag ju betydligt bättre... och jag är en kille som gillar att må bra... därför jobbar jag hellre för än mot.
.
Att för eller mot är en grogrund för många konflikter är också sant... och jag måste erkänna att jag själv har väldigt svårt att acceptera att det finns människor som inte gillar Zlatan... jag fattar det bara inte... kanske ska jag börja be för dem?