.
Eftersom min mage har börjat leva ett helt eget liv och börjat växa närmast okontrollerat så är det väl inte så konstigt att jag börjar intressera mig lite för vad det kan bero på... visserligen så skulle jag nog helst stoppa huvudet i sanden och låtsas som det regnar... grejen är bara att magen tar emot när jag böjer mig ner... så jag tog tjuren vid hornen och kollade runt lite på nätet... vad är bukfett?
.
Här är vad jag hittade... "Vanligt underhudsfett, exempelvis "bilringarna", tycks inte vara lika farligt som det "osynliga" fettet runt de inre organen som är det, för hälsan, farliga fettet eftersom det har andra funktioner än att bara lagra fett. Bukfett anses numer som ett endokrint organ som producerar hormoner och andra ämnen som är farliga för blodkärl och som kan bidra till åderförfettning/förkalkning. Bukfetma gör också att sockret bryts ner sämre i kroppen eftersom insulinet fungerar sämre".
.
Testosteronutsöndringen minskar med åldern och jag löper en ökad risk för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom... herregud... insikten om det självlara slår ner som en blixt mellan mina öron... jag åldras med raketfart och döden närmar sig med stormsteg... sen stannar jag upp... och konstaterar att det bästa jag kan göra åt situationen är föga förvånande att plocka bort lite av sockerintaget och motionera... och naturligtvis... njuta av livet medans tid är.
.
Om jag håller armarna högt över mitt huvud så syns inte min bukfettma längre.
.
Att jag precis som alla andra levande varelser närmar mig döden är inget som stör mig... tvärtom så påminner ju min egen dödlighet mig om hur levande själva livet är... och att det gäller att passa på att leva medans tid är... i morgon kan det vara för sent... att min mage växer kan störa mig en smula men det är ett lyxproblem som jag om jag vill kan göra någonting åt... det räcker med att käka mindre socker och tillbringa fler timmar på gymmet... det kunde varit betydligt värre.