PETERS BLOGG

... är helt okej.

.

Jag är inte perfekt... tack och lov... för jag föredrar att "bara" vara mänsklig... att ha möjligheten att göra fel och kunna göra om och göra rätt... ibland så glömmer jag bort det och grämer mig åt mina egna tillkortakommande... och slår på mig själv för att jag inte är perfekt... och att jag precis som många andra ännu en gång har ägnat mig åt att snacka skit om mig själv... trots att jag vet att det är vansinne så händer det lite då och då... och trots att jag vet att jag ska vara snäll mot mig själv så ställer jag ibland väldigt stora krav på mig själv... krav som jag inte ens skulle drömma om att ställa på någon annan.

.

... av allt.

.

Snackade med en kompis igår... vi pratade om det här om att aldrig få nog... någonting som jag som beroende lider av... märkte det när jag plockade upp det här med rökningen igen förra året... allra helst när jag tog beslutet om att röka mina sista cigg på flygplatsen innan jag flög hem... herregud... här kan vi snacka om att kjedjeröka... i den lilla buren där rökarna fick sitta och skämmas så tryckte jag först i mig 4 stycken marlboro i sträck... för att omedelbart fortsätta med tre stycken hemmarullade balicigg i samma svep... det var och är fortfarande de senaste ciggen jag rökt och jag minns känslan efter mitt kjedjerökande... hur jag fortfarande inte var nöjd utan bara ville ha mer.

.

... har blivit en livsstil.

.

När jag fixade till mina tänder för några år sedan så skapade jag mig samtidigt ett beroende... tandpetare... jag vill inte längre gå ut utan att ha med mig några tandpetare i fickan... vilka jag använder flitigt under dagen... skulle jag av någon anledning vara utan tandpetare så får jag nästan lite panik... för jag har blivit minst sagt känslig för att det ska ha hamnat någonting mellan mina tänder som inte ska vara där.

.

... fortfarande.

.

Idag så har jag variot drogfri en herrans massa dagar... och ibland så tar jag min drogfrihet för givet... trots att jag mycket väl vet att jag inte kan göra det... inte någon dag i veckan... för drogerna är aldrig långt borta för en kille som använt droger i alla möjliga och omöjliga situationer... det är inte bra för mig att "glömma bort" mitt ursprung... inte för att jag ska gå omkring och vältra mig i självömkan över hur mitt liv sett ut... snarare tvärtom... för att påminna mig själv om hur bra allting har blivit tack vare att jag la drogerna på hyllan.

.

Det har hänt att jag blir ifrågasatt när jag berättar att jag inte får glömma bort mitt ursprung... att en och annan tycker att jag borde "gå vidare"... att jag inte behöver gå på de där mötena... att jag är "frisk" och inte behöver påminna mig om det förflutna längre... jag håller inte med eftersom jag vet hur listig och falsk min sjukdom är... att det finns någonting djupt inne i mig som bara väntar på att jag ska sänka garden... en röst i mitt inre som säger åt mig att "det var nog inte så farligt"... nä... jag får aldrig glömma bort att det enda jag fått är ett val på daglig basis... ja tack eller nej tack... det valet försvinner direkt om jag petar i mig någonting.

... rökare.

.

Så har det då gått ett tag igen... tid tar tid och jag har lyckats hålla mig rökfri i några månader till... ja det handlar t.o.m. om år för min del... tog ju ett kraftig återfall på ciggen för lite drygt ett år sedan när jag var på Bali... och det lärde mig en hel del... dels så blev jag minst sagt förvånad över hur jobbigt det var att lägga ner ciggen en andra gång... första gången gick ju som en dans och jag väldigt förvånad över hur enkelt det var att bli rökfri... det är naturliugtvis inte krångligare en andra gång... principen är ju densamma... att vänta fem minuter innan jag tänder en cigg... att låta röksuget försvinna genom att acceptera det... inget var ju annorlunda... egentligen... trots detta så skrek min kropp efter mer... ganska länge... jag måste erkänna att det var en ganska jobbig tid... inte jordens undergång... men jobbigt.

.

... och TV-soffan.

.

Sista OS-dagen... som vanligt sitter jag då i min TV-soffa och aggerar "expert"... som just nu på 5-milen... när tanken slår mig... om hur mycket jobb som ligger bakom för att kunna vara med och ta ut sig så fullständigt som skidåkarna gör i en 5-mil... i TV-soffan ser det rätt enkelt ut men jag förstår ju att själv så skulle jag få behandlas med syrgas efter 200 meter i deras tempo.

.

... är ju bra.

.

Himla nyttigt att käka frukost på morgonen... och det senaste året så har jag infört denna vana i mitt liv... vilket jag faktiskt är ganska glad över... det kan ju aldrig vara fel att införa nyttiga grejer i livet... fast jag måste erkänna att det är lite motvilligt vissa dagar... det där med frukost har ju inte riktigt varit min grej tidigare... kaffe och cigg har fått räcka för mig... men skam den som ger sig... det går att lära gamla hundar att sitta.

.

... är bra grejer.

.

Idag så bär det iväg till Varberg för ännu ett möte med brukarrådet i Halland... och naturligtvis så behövs vi och våra åsikter... brukarinflytande är ju bra för alla parter... inte minst brukarna själva eftersom det ju till sist och synes handlar om dem... en brukare är ju någon som nyttjar samhällets tjänster... och i vårat råd så har vi inriktat oss på missbruksvården... där det finns hur mycket som helst att jobba med om ni frågar mig... för jag tycker att i ett land som Sverige så ska alla missbrukare oavsett var man bor... ålder... vem man är... kunna erbjudas en chans att bli drogfri... och då menar jag inte om ett tag... en annan dag... om några veckor... eller efter att ha bevisat att man är "motiverad" genom att lyckas hålla drogfri på egen hand en månad eller nåt innan man erbjuds någon hjälp... nä jag menar att vi ska ha ett samhälle där en missbrukare som vill välja ett drogfritt liv ska kunna erbjudas den hjälpen... omedelbart... i samma stund som han/hon bestämt sig för att ge det en chans och ber om hjälp.

.

 

... en helt ny upplevelse.

.

Jag hamnade på ett möte häromdan... och det var lite skoj att se reaktionerna... först fattade jag ingenting... men sen trillade poletten ner... jag hade ju rakat av håret på huvudet och lagt mig till med skägg sedan sist... att inte ha något hår på huvudet... eller rättare sagt ha väldigt, väldigt kort hår är väl inget att göra något åt... succesivt så har ju ålder och naturens gång tagit ut sin rätt... så det enda allternativet till stubb hade nog varit peruk... skägget däremot är en lite mer intressant uoolevelse... det är första gången i mitt liv där jag helt seriöst tagit ett beslut om att odla skägg... jag har alltid trott att jag inte har tillräcklig skäggväxt för ett skägg... men jag måste nog säga att jag hade fel... och bara för idag så tänker jag behålla det... imorgon är en ny dag... och då får jag ta ett nytt beslut... men visst... jag gillar nog att ha skägg trots allt... tror jag.

.

... och jag.

.

Tiden rullar på i ett rasande tempo... och veckorna bara rusar fram... helt plötsligt så är det ljust både när vi kommer till jobbet och åker därifrån... snart midsommar och dax för årets "VågaVa go beach" på Tylösand... jag blir nästan rädd... åren bara rasar förbi och jag får minsann se till att ta vara på min vardag... göra det bästa av den och njuta av varje dag efter bästa förmåga... för i detta tempo så hinner jag väl knappt blinka innan det är dax för pension... hemska tanke... jag gillade inte alls att skriva det här och nu märkte jag... att bli gammal är ju tyvärr inte någonting som låter så positivt i vårt avlånga land... även om jag än så länge mest upplever det som ganska positivt... tycker att jag fått en befriande distans till mycket i livet med åren... allt är inte lika viktigt och livsavgörande längre. 

.

... tog det slut.

.

Nu har jag suttit här och försökt att hitta på en rubrik till dagens blogg... och det funkade bara inte... vissa dagar så har jag bara inget att skriva om... det är fullständigt tomt på idéer mellan mina öron... och vän av ordning kan ju säkert undra varför jag bara inte struntar i att blogga de dagarna... själv funderar jag inte en enda sekund över det... för mig handlar det om rutiner... att skriva någonting här varje dag oavsett... för jag glömmer inte bort hur det startade för några år sedan... jag har länge drömt om att kunna lära mig skriva... helst en hel bok... och efter att ha pratat med en konstnär om det här med inspirationen och skapandet så tog jag ett beslut att lyssna på ett råd... att inte vara styrd av min egen lust att skriva utan istället göra det till en vana... att låta inspirationen växa fram genom hårt arbete... d.v.s. att skriva här varje dag vara sig jag har lust eller ork.

.

... långsamt.

.

Idag är det bråttom, bråttom... massa möten och mycket flängande... först en sväng ner till Gullbranna innan jag får skynda iväg till jobbet för ett möte med vår arbetsförmedlare... det är snack om att det har blivit betydligt svårare att få en praktikplkats och vi behöver komma fram till lite allternativa lösningar... för vi vill ju hellre leva i lösningen än i problemet... sen bär det iväg ner en snabb sväng till skåneland i eftermiddag... så som sagt... mycket att göra idag... bråttom, bråttom... bäst att ta det lite lugnt.

.'

... till värmen.

.

Det är lätt att bli lite bortskämd med sol, värme och salta bad vid denna årstiden... har ju de senaste åren befunnit mig på varmare breddgrader några veckor varje vinter och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte saknat det i år... så nu håller vi på att kolla om vi inte kan hitta en billig resa till värmen... sista minuten... var som helst... men helst i Asien.

.

... i media.

.

När man jobbar med en förening som stöttar människor som vill göra en förändring så händer det lite då och då att media hör av sig och vill göra ett reportage... för det mesta så är det givetsvis positivt eftersom hela grejen i grunden är väldigt positiv... och allra helst när man jobbar i en förening där vi bokstavligt talat räddar livet på varandra... varken mer eller mindre... att sluta knarka och börja leva är inte alltid så himla enkelt som det låter men med rätt stöd och människor runt omkring dig så finns det mycket goda möjligheter... grejen med media är att vi som jobbar med detta ofta beskrivs som någon slags hjältar som räddar livet på en och annan medborgare... och det är ju givetvis inte sant... vi är ju oftast bara helt vanliga människor som har valt att hänga med andra människor som också vill göra en förändring... och när man hjälps åt så är ju som ni alla vet det mesta möjligt... tillsammans är vi starka.

.

... varje dag.

.

Har hållt på ett tag nu... och jag tror minsann att den hjälper en liten smula... sjukgymnastiken... ett gummiband och en jättestor uppblåsbar boll och några få övningar varje dag... en daglig rutin och massa tålamod... och sakta, sakta så försvinner mycket av det onda i min axel... förvisso så kan en del av resultatet bero på att jag har fått ont i den andra axeln... men... jag tycker ändå att det har blivit bättre... det är en sådan där förändring som jag inte riktigt märkt... utan plötsligt en dag så känns det bara... bättre... och jag kan bara konstatera att stora förändringar ofta börjar med små förändringar.

.

... och sinnesro.

.

Lite då och då så drabbas jag av en inre oro... ett tillstånd som jag inte alls tycker om... vad och varför kan variera men ofta så hänger det ihop med att jag flyttar in mellan mina öron och grubblar över någonting... själva grubbleriet är bara starten sedan verkar min inre oro leva ett helt eget liv... och även om jag VET att jag "bara" behöver flytta ut från mitt eget huvud så är det lättare sagt än gjort... enkelt kan ju vara rätt svårt ibland.

.

... så är det nog bättre att vara tyst.

.

Jag har väl alltid varit en kille som pratat mer än vad som jag behövt... en inte alltid så god egenskap... som för det mesta berott på att jag blivit lite nervös av tystnaden... har ju skitsvårt för att låta bli att öppna käften om det blir för tyst för länge... visserligen så måste jag säga att jag blivit betydligt bättre på det de sista åren... eller kanske vi ska säga det sista året... och även om jag har långt kvar till att känna mig helt bekväm i tystnaden så tycker jag att jag känner mig allt tryggare och tryggare i rollen som "observatör" utan krav på att "underhålla".

.

... är viktiga för mig.

.

Glömde visst bort att skriva någon blogg igår... och det är väl inget som jag mår så bra av... jag behöver nämligen mina rutiner för att ha bra ordning på mitt liv... men igår så blev det lite bråttom på morgonen och jag tänkte att jag kunde skjuta upp mitt bloggande tills jag kom till jobbet... tji fick jag... det kom genast en massa annat ivägen och jag glömde helt bort det här med bloggandet... ingen katastrof i sig... även om jag bör akta mig för att bryta mina rutiner.

.

... och bli en vinnare.

.

Det är OS-tider... mästare kommer att utses och ta sina platser i historieböckerna... det är guld, silver eller brons som gäller... en fjärde eller femte plats är inte så mycket att ha när de gäller de stora mästerskapen... men jag kan ändå inte låta bli att tänka på alla vinnare som jag umgås med... alla dessa drogfria narkomaner som slutat peta i sig droger och vunnit den största vinsten... livet... vi är ALLA guldmedaljörer.

.

... i morgonrock.

.

Idag så gick vi upp tidigt i vår familj... frukost framför TV:n... OS... svenskt i backen... semifinal sloepstyle... nu är det igång... jag kommer att titta på massa sporter som jag inte kollar på så ofta... och det är givetvis extra spännande när det finns någon svensk med och tävlar... som idag... sloepstyle... ett stort medaljhopp i Sven Thorgren som verkar vara en riktigt rolig kille... jag håller tummarna... sen är det ju Charlotte Kalla... och är det någon gång det är riktigt spännande med längdskidåkning så är det väl ändå på ett OS.

... eller knark?

.

Det skrivs ut en väldig massa medicin till medborgarna i vårt avlånga land... och jag har väl inget emot mediciner i sig men kan ändå inte låta bli att reagera i vissa fall... ta bara det här med ångest... ett mycket obehagligt tillstånd för de flesta... och jag har full förståelse för att man vill slippa känna på den känslan... grejen är ju bara att medicin i sig inte är någon bra lösning... tvärtom så verkar det som om medicinen förvärar tillståndet... ångesten känns bara värre och värre ju längre tiden går... den enda lösningen verkar vara att peta i sig ännu mer medicin... och ja... ni fattar... till slut så har sjukvården lyckats skapa ännu en missbrukare... en människa som inte kan leva utan att peta i sig droger... skulle läkaren nu vägra att skriva ut medicinen så tror i alla fall jag inte att den människan skulle sluta peta i sig kemiska substanser... fast då kallas det ju inte för medicin längre... för då har det blivit knark... även om det skulle vara samma substans som han/hon fick utskrivet av sin läkare veckan innan.

.

... igen.

.

Just nu sitter jag i en bil och väntar på min älskling... i Göteborg... och det är lite flippat att vara här... trots allt så har jag för en herrans massa år sedan bott här... och det tog väldigt många år innan jag kunde släppa den staden och fatta att jag hade flyttat därifrån... Göteborg var liksom "hemma" hur länge som helst... men idag så inser jag att jag har en helt annat relation till denna stad än vad jag hade när jag flyttade härifrån... inte så konstigt kanske... inte bara för att jag var en helt annan människa... utan för att det faktiskt händer massor av saker på 30 år... både med Göteborg och mig själv... ta bara det här att jag lever drogfritt... det gjorde jag verkligen inte när jag bodde i stan... tvärtom... missbruket var redan då det viktigaste i mitt liv och då blir det som ni säkert förstår därefter... kaos och katastrof på de flesta områden i livet.

.

... och jag umgås en hel del.

.

Det finns stunder i livet då jag vill vara i fred... där ingen av mina närstående får tillträde... förutom facebook då... för när jag sätter mig på dass för att filosifera hänger ofta min mobil med... och jag sitter och kollar in vad som hänt sedan sist på FB... vilket i ärlighetens namn inte brukar vara så himla mycket egentligen... någon fyller år och blir gratulerad av fler individer än den personen ens känner... det sociala livet på FB överträffar ju allt... ibland så kan jag undra lite över var alla dessa fanns vänner innan de dök upp på facebook.

.

... receptbelagd medicin."

... och jag.

.

Eftersom jag numera är lite mer av en "vanlig" svensson så kollade jag ju på melodifestivalen igår... någonting som jag förnekade för många år sedan... tyckte var fuktansvärt... vilket jag deklarerade högt och tydligt överallt... för att lite senare bakom nerdragna fönster kolla på i smyg... och om jag minns rätt så tyckte jag nog till råga på allt säkert om den stunden också... det är i alla fall vad jag tror efter att ha kollat på programmet igår... varför ska vi kanske låta vara osagt... för musiken i sig är enligt mig ett stort skämt... jag tror att det är själva tävlingen som lockar mig... ja, så måste det vara... skillnaden från förr är väl att jag inte behöver ha någon åsikt om spektaklet utan kan luta mig tillbaka och bara njuta av att se på detta tillsammans med någon annan... att se på melodifestivalen ensam är ju inte så skoj... detta är ju ett familjeprogram av rang... här kan man tycka och ha åsikter... gissa och tävla... på lika villkor... ingen vinner och alla vann ändå.

.

... på min blogg.

.

Jag gillar det fria ordet... vem som helst kan kommentera mina inlägg på denna blogg... och jag hade fram tills idag aldrig tagit bort någon kommentar... men... även solen har sina fläckar... idag så plockade jag bort inte mindre än två kommentarer på min blogg om hasch som jag skrev för ett tag sedan... och anledningen var absolut inte själva innehållet (även om jag nog kan ha åsikter om det som skrevs i detta fall)... nu handlade det om att man kunde beställa hascholja av en doktor... en mirakelkur som naturligtvis botade allt och alla... direkt... doktorn var verkligen en ny messias enligt inlägget... och det får vara som det är med det... nä det jag reagerade på var språket... som var väldigt likt det som står skrivet i alla dessa mail som jag kan få från människor i andra länder som vill skänka flera miljoner till mig... jag behöver "bara" svara på deras brev och fylla i lite uppgifter... kommentarerna jag fick var skrivna i ett automatiskt översättningsprogram... och det fanns länkar att klicka på...  man behövde inte vara vidare smart för att förstå att det var spam... så jag tyckte att det var läge att ta bort dem... direkt.

.