... och sinnesro.
.
Lite då och då så drabbas jag av en inre oro... ett tillstånd som jag inte alls tycker om... vad och varför kan variera men ofta så hänger det ihop med att jag flyttar in mellan mina öron och grubblar över någonting... själva grubbleriet är bara starten sedan verkar min inre oro leva ett helt eget liv... och även om jag VET att jag "bara" behöver flytta ut från mitt eget huvud så är det lättare sagt än gjort... enkelt kan ju vara rätt svårt ibland.
.
Att känna sinnesro kan vara väldigt enkelt... och fruktansvärt svårt.
.
En sak vet jag... och det är att jag aldrig riktigt kommer ihåg när min inre oro försvinner... men jag misstänker att den gör det samma stund som jag börjar intressera mig för något annat och helt enkelt glömmer bort att annalysera mig själv... i vilket fall som helst så ger min inre oro mig ett behagligt perspektiv när den påminner mig om att jag även känner det totala miotsatsen... sinnesro... en mycket behaglig känsla... och så är det väl med livet... jag behöver de olika nyanserna för att kunna ta ut rätt riktining och sätta upp mål i mitt eget liv.