PETERS BLOGG

... är viktigt.

.

Om jag vill ha gjort någonting så är det en fördel för mig att känna engagemang... allra helst om det krävs en hel del arbete för genomförandet... men det räcker sällan med att vara inspererad och taggad... jag behöver oftast även peta in en hel del tålamod och rutin för att få saker och ting gjorda... annars så blir det inte så mycket gjort... att starta upp saker och ting när jag känner engagemanget är enkelt... men att slutföra det jag påbörjat är en helt annan sak... jag har märkt att det är betydligt enklare att göra saker i grupp... då får jag ofta den inspiration jag behöver och sist men inte minst... lite press på mig själv att slutföra någonting där det faktiskt krävs lite jobb av mig själv... det finns nämligen en anledning till att jag inte praktiserar yoga varje dag i min ensamhet... min egen lathet... och min egen lathet håller jag bäst i schack genom att använda mig av ett enkelt begrepp... nämligen tillsammans... att göra saker tillsammans med andra gör att mitt engagemang växer.

.

... kan.

.

Idag så bär det iväg till ännu ett brukarrådsmöte... och jag tycker att vi ska vara stolta i Halland som faktiskt har ett fungerande brukarråd... där vi samlas för att göra skillnad... och det kan vi göra... ta bara VågaVa som ju är en klassisk brukarförening... vi har utfört mirakel i över 15 år och vi gör det himla bra också... jag kan inte låta bli att förundras över hur suveräna vi är på att fixa viktiga saker som t.ex. oss själva... eller för att inte tala om vårt boende... alla vi som jobbar med boendet har själva gått i samma skor som våra boende... och de egna erfarenheterna ger oss ett perspektiv till vad som är möjligt om vi väljer att leva drogfritt... vi har en naturlig trovärdighet och kan förmedla hopp eftersom vi själva har gjort en förändring... så brukarperspektivet är ovärderligt när samhället vill hitta lösningar som fungerar på riktigt... en sak vet jag med bestämdhet... och det är att vi behövs som ett led i missbruksvården... och att vårt sätt fungerar hur bra som helst.

.

... funkar.

.

Ett tag... sen brukar sanningen komma ifatt de flesta... själv så hade jag ingen aning om mitt missbruksproblem när jag var aktiv... jag hade bara lite otur... och det mest frustrerande var nog att ingen annan än jag själv såg detta... alla andra var idioter som inte fattade någonting... hur hade de bara mage att påstå att jag kunde ha några problem med drogerna... dessa droger som måste varit manipulerade eftersom de inte längre fungerade som de en gång hade gjort.

.

... fungerar över förväntan.

.

Nu har det snart gått en månad sedan vår första boende flyttade in på VågaBo i Halmstad... och jag kan bara inte låta bli att imponeras av oss... VågaVa levererar så det står härliga till... vilka fantastiska människor vi har i vår förening... alla som jobbar med boendet tar ett stort ansvar och sköter sina uppgifter till punkt och pricka... och jag ser hur vi alla växer med uppgiften... jag tror inte att det är många företag som fixar att ta hand om sin personal som vi gör... vi är strukturerade... noggranna... samarbetar... och kanske viktigast av allt... vi gör det tillsammans... 5 VågaVa-gubbar av 5 möjliga till alla oss som jobbar på boendet... och jag vet att vårt arbete är uppskattat... inte så konstigt egentligen... vi har ju hjärtat med oss när vi jobbar.

.

... igen.

.

Jag får hela tiden uppdatera mig själv på mina rutiner... och jag har lärt mig av erfarenhet att det tar ca. 100 dagar att få in en ny rutin... och ungefär två dagar att bryta den... ja ibland så kan det gå på en timme... summa sumarium... det tar lång tid att bygga upp en fungerande rutin och rasande snabbt att rasera den samma... idag så har jag då ännu en gång tagit ett beslut och faktiskt även lyckats gå till handling på det... och det är det här med att gå på åtminstonde ett yogapass i veckan... naturligtvis så mår jag precis som vanligt efter att ha lyckats masa mig dig... förträffligt... och då är det ju svårt för mig att förstå varför jag någonsin la av med detta... samma sak med det här att ringa min sponsor... denna gången gick det6 flera månader innan jag lyckades lyfta luren och ringa honom... resultatet... som vanligt... jag mår genast betydligt bättre... nu är det bara stegarbetet kvar att ta tag i sen har jag fyllt kvoten som jag kommit överens om med mig själv... jag känner mig hoppfull.

.

... är bra.

.

Vaknade tidigt i morse och mådde riktigt jävla dåligt... liten rädd och skräckslagen... åkte ner med hissen och gick ut och rökte mig en cigg utanför hotellet... det snurrade i huvudet, svartnade framför ögonen och jag trodde att jag skulle svimma... "herregud, vad är det som händer", tänkte jag... och nu någon timme senare sitter jag och käkar frukost och funderar lite över vad fan det är som händer... och jag har en teori... men det spelar inte så stor roll... det som händer med mig händer och någonstans så välkomnar jag det... min kropp verkar ha ett behov att få leva ut alla dessa känslor som jag lagt locket på i hela mitt liv... jag behöver inte vara rädd fast hela kroppen skriker åt mig att vara just det... jag behöver helt enkelt inte vara någon annan än den jag är... och att min kropp reagerar är väl inte så konstigt... denna helgen är jag på konvent... och en sak står helt klart... och det är att jag är inte längre den personen som jag varit tidigare... jag fixar inte längre att ta på mig alla dessa masker som jag tidigare gömde mig bakom... och då är det väl inte så konstigt att jag från och till kan känna mig som en nykomling på konventet... ställa mig lite utanför och känna mig osäker... för en förändring innebär ju samtidigt att jag lämnar någonting där jag kännt mig trygg tidigare... ett steg ut i det okända... och precis som det kan vara skrämmande så är det också väldigt spännande... levande... och om jag vill utvecklas så behöver jag förändras... bli mitt sanna jag... vem det nu är.

.

... tillfrisknande.

.

Så himla häftigt att kunna sitta på ett konvent och lyssna på talare som berör mig ända in i hjärtat... allra helst eftersom jag ju har några år på nacken och ibland känner det lite som om att mycket går lite på rutin för mig... och tyvärr måste jag erkänna att det finns stunder då jag tycker mig ha hört det där förut... men här så får jag kontakt med mitt förstånd... ser att jag visserligen har kommit en bra bit på vägen mot tillfrisknandet... men glädjande nog även har en bra bit kvar... jag blir aldrig frisk... bara bättre.

.

... och konvent.

.

Min resa i tillfrisknadet fortsätter... idag bär det iväg till Oslo för att tillbringa helgen på ett konvent där... och jag har varit i Norge på konvent förut... i Trysil på det fantastiska "ski and recoveri" konventet... men det är nog lite speciellt eftersom då handlar det mycket om att åka bräda och tillbringa en vecka i skidbackarna... denna hegen handlar det mer om ett "traditionellt" konvent i Oslo... men jag skulle bli förvånad om jag inte springer på några norska vänner som jag träffat i Trysil... och visst är det ett privilegium att tillhöra en världsomfattande gemenskap och ha vänner lite överallt i världen... vänner som jag lärt känna genom att åka på konvent lite här och där.

.

... varandra.

.

"Du kan bara behålla det du har genom att ge bort det" brukar vi säga i vår gemenskap... och min erfarenhet av dessa ord är att de stämmer mer än väl... jag brukar t.o.m. påstå att vi på VågaVa inte kan hjälpa någon annan oss själva... och det är väl en sanning med modifikation... vad jag menar är att vi inte kan hjälpa någon som inte vill ha hjälp... vill man däremot göra en förändring i sitt liv... typ bli drogfri så kan vi hjälpas åt... för så funkar det för oss... vi hjälper varandra på vår förening... för vi har lärt oss att behålla det vi fått genom att ge bort det.

.

... är viktigt.

.

När jag blir intensiv så "glömmer" jag bort att andas... samma sak när jag blir rädd... inte så att jag håller andan tills jag blir blå i ansiktet utan mer att min andning stannar uppe i bröstet... typ "Ullaredsandning"... intensiva små korta andetag som skapar stress i mig till skillnad från att andas lugna djupa andetag och få ett inre lugn... är jag rädd så kan riktigt känna hur mitt förstånd försvinner... blodet pumpar ut i de stora blodkärlen och hela mitt väsen ställer in sig på flykt eller strid... och ångestkänslan tar över... och även om jag vet att jag då bör göra tvärtom genom att stanna upp och focusera på att andas så är det lätt för mig att bara rusa på... och fly ifrån den jobbiga känslan genom att bli ännu mer intensiv.

.

... vara jag.

.

Det finns stunder då jag hade önskat mig att vara någon annan... att påstå något annat vore lögn... men nu är det som det är och jag kan faktiskt inte vara någon annan än mig själv... att det finns människor som inte gillar mig är kanske inte så konstigt... och egentligen inte mitt problem... jag kan istället focusera på alla de människor som faktiskt gillar mig precis som den jag är... med mina brister och inte att förglömma mina tillgångar... jag kan mellan varven slås av tvivel på mig själv... känna känslan av att jag inte riktigt duger som den jag är... att ingen vill ha med mig att göra och andra "jobbiga" och obekväma känslor... känslorna är sanna de kan ingen ta ifrån mig... och är det en sak som jag lärt mig i min terapi så är det att det kan finnas fog för dem... kanske inte i nutid men som kvarlevor från mitt eget förflutna... jag har känslomässiga skador och det är helt okej... rent av mänskligt... det är väl därför som jag överhuvudtaget går i terapi... för att kunna bearbeta, lägga på plats och inte minst acceptera att det inte är något fel på mina känslor... att det har varit som det varit... och att det inte ser ut så i mitt liv just nu även om dessa känslor kan komma över mig lite då och då... för sanningen om mig själv är också att jag är en helt okej kille... ja, t.o.m. en riktigt bra kille som vill väl och som inte har några "fula" baktankar om mina medmänniskor... visst finns det människor som jag stör mig på och kanske rent av tycker ganska illa om... så naturligtvis är det helt okej att tycka vad som helst om mig också... det enda som jag kan göra åt saker är att vara mig själv... för jag kan bara vara jag... och det räcker.

.

... är inte farligt.

.

Det var länge sedan jag kände mig drogsugen... och jag är helt övertygad om att jag själv har en del i detta... eftersom jag under åren som gått lärt mig en viktig sak...  att jag inte behöver vara rädd för mina drogsug... och då tappar de greppet om mig... och om jag blir drogsugen så behöver jag i stort sett bara stanna upp och observera det... acceptera att jag känner som jag känner... och släppa taget... ett drogsug är ju inte samma sak som att peta i sig droger och ingenting som jag blir påtänd av... en sak vet jag med säkerhet nu... och det är att det går över... varje gång... och när suget inte har någon makt över mig längre så försvinner det.

.

... kommer.

.

När jag låg i lumpen för 100 år sedan så handlade det mesta om att vi skulle vara beredd på att ryssarna kunde anfalla oss... och när jag slår upp blaskan denna dagen så slås jag av att ingenting är förändrat... samma visa om och om igen... och jag kan inte låta bli att förundras över den mänskliga naturen... på vissa område så sker det en utveckling i ett rasande tempo... kolla bara alla dessa teknikgrejer... men i andra avseende så verkar det inte hända ett endaste dugg... som att den ultimata lösningen när vi inte är överens är att slåss... det spelar ingen roll att alla de krig som vi utkämpat bara resulterat i en massa lidande... vi fortsätter att skramla med vapen och hot om våld när det en konflikt ställs på sin spets... helt sinnessjukt egentligen... tänk om vi istället kunde satsa alla dessa pengar och resurser på kärleksfulla handlingar... hjälpa varandra och inse att vi alla bor på ett runt litet klot ute i världsrymden... och hade haft mycket att tjäna på att leva med varandra istället för mot varandra... kärlek kostar så lite och ger oss så mycket, mycket mer än krig.

.

... idag också.

.

Idag så har jag bestämt mig för att vara drogfri oavsett vad som händer... det är så enkelt jag gör det... och på det viset så har det blivit en himla massa dagar i rad nu... närmare bestämt exakt 6005 dagar... en dag i taget... de flesta dagar så tänker jag inte ens på det... att leva drogfritt är idag ett naturligt tillstånd för mig... jag behöver gå på min möten för att påminna mig om vart ifrån jag kommer... känna att det inte är en självklarhet och få den härliga känsla av djup tacksamhet över hur mitt liv ser ut idag... det är ju minst sagt helt annorlunda om man jämför med hur det såg ut när jag var en aktiv alkolist och narkoman... ALLT har blivit bättre... och inte så lite bättre heller... skönt att vara fri... att inte behöva peta i sig en massa kemikalier för att fungera... ja, idag så drömmer jag inte bara om ett liv värt att leva... idag så lever jag min dröm.

.

... bara dåliga kläder.

.

Gick på stan igår och frös i ruskvädret... men idag är jag tacksam över att leva ihop med en mycket klok och vacker kvinna... min älskling löste det hela på ett stålande sätt... hon köpte helt enkelt en tjock tröja till mig... och jag måste lite motvilligt erkänna att hon nog trots allt är lite bättre än jag själv på att veta vad jag behöver... inte nog med att tröjan var varm och skön... den är riktigt snygg också... så idag så gick jag genom staden på min promenad till stationen utan att frysa... trots ruskvädret... glad över min nya tröja och tacksam över hur mitt liv ser ut... jag är sannerligen en lyckligt Lottad kille på alla sätt och vis.

.

... annat.

.

Vidare på föreläsningsstuket... idag så ska vi iväg och föreläsa lite på Nordhemskliniken i Göteborg... men... det är inte min vanliga föreläsning utan det är tänkt att handla om tillit... och jag kan riktigt känna att det är en helt annan grej att prata om någonting nytt... jag har fortfarande inte en aning om vad jag ska säga och inget manus... så detta är något helt annat än vad jag är van vid... det känns... befriande och väldigt skrämmande... samtidigt... min trygghet är borta och jag vet väl inte direkt om jag känner någon tillit just nu... eller vad fan... klart att jag har tillit... det blir som det ska bli... hur det än går.

.

... är skoj tycker jag.

.

Visserligen så är jag nästan jämt livrädd precis innan jag ska börja... pulsen skenar och jag blir torr i munnen... och jag kan inte låta bli att förundras över hur denna rädsla inte avtar med åren utan tvärtom bara blir värre och värre... fast å andra sidan så är jag nog trots allt lite tacksam över att det är så... den dagen då jag inte är nervös innan en föreläsning så är det nog dax att sluta... känslan när nervositeten går över i någon form av kontakt med min puplik är obetalbar... och efter ett gig så är jag visserligen oftast helt slut men det är en skön känsla... jag kan för det mesta känna att jag gjort mitt bästa och mer kan jag aldrig begära av mig själv... och en annan sak som jag lärt mig med åren är att säga tack... att kunna ta emot komplimanger och inse att jag gjort någonting bra... inte bara släta över det och tycka att det nog kunde varit bättre... nä... bara säga tack och förstå att min föreläsning var uppskattad... att jag faktiskt är en bra föreläsare... på riktigt.

.

... och regelverk.

.

Vi håller på att kvallitésäkra vårt boende... och så är det ju... vill vi vara med i samhället på samhällets villkor så kan vi inte längre blunda för att göra saker och ting på ett sätt som passar alla... och myndigheterna har sina regler och regelverk att följa... vad vi tycker och tänker om detta är helt orelevant eftersom vi ju vill vara med för att kunna göra skillnad för den beroende som står och knackar på dörren för att bli insläppt i detta samhället... vill man vara med och påverka så gäller det att göra detta på rätt sätt... ska man spela fotboll är det ju bara puckat att komma till matchen i full hockeymundering med skrisko på fötterna... eller hur?

.

... och jag.

.

För några år sedan så fick jag den stora ynnesten att gå några veckor på Lunds Universitet... och medverka på en mobiliseringskurs tillsammans med både socionomsstudenter och brukare från ett gäng olika organisationer... en fantastisk kurs som gav mig hur mycket som helst... och idag så ska jag återvända till universitetet och samma kurs... som föreläsare... någonting som jag velat länge... för är det någonstans jag vill föreläsa så är det för de som senare i livet kommer att jobba med sådana människor som mig själv... missbrukare, anhöriga och andra som hamnat i ett utanförskap... idag så ska jag alltså föreläsa för proffsen... och då tänker jag inte bara på de som ska jobba som socionomer... nä, för i den kursen finns det fler brukare som mig själv... de "riktiga" proffsen... tacka fan för att jag är nervös.

.

... vill jag inte vara.

.

Satt och spelade lite mulle med min älskling igår... den senaste tiden så vet jag inte riktigt vad som hänt men hon vinner nästan jämt... och det smärtar mig när jag är tvungen att erkänna att jag känner av känslan av att vara en dålig förlorare... kort sagt jag blir helt enkelt lite sur... och inte fan vill jag skriva om det här heller... men så stannar jag upp och tänker efter... det här med att vara en dålig förlorare har följt mig genom livet... och om jag ska vara ärlig så är det inte så farligt längre... det var värre när jag var liten och spelade 500 med min pappa... då kunde jag inte hantera en förlust överhuvudtaget... det var inte ovanligt att jag grät efter en förlust... och den känslan har följt med mig genom åren... pingis (som jag för övrigt var helt värdelös på) var en dyr sport för mig eftersom jag kastade racket de flesta gånger jag förlorade (vilket var de flesta matcherna)... tack och lov så är det inte så illa längre... men visst... det är inte skoj att få pisk i mulle... inte ens av den man älskar.

.

... i Brännebassalt.

.

Det är onekligen rätt skönt att komma hem till huset i Brännebassalt och bara vara... lugnet här ute i skogen är som balsam för själen efter ytterliggare en hetsisk arbetsvecka... för så är det... det har varit full fart på jobbet en längre tid nu... och mer än någonsin att stå i nu när vi öppnat upp vårt nya boende... då är det skönt (och säkert väldigt viktigt) med några dagars lugn och ro... batterierna behöver laddas... visserligen så har vi några smågrejer att fixa med även på vår lediga tid... några mail som inte har hunnits med och annat smått och gott... men... det finns även tid över för att göra precis ingenting... och ingenting är inte att förakta...och just nu så behöver jag ingenting... för jag har ju redan allt.

.

... och Zlatan.

 

.

Det var inte utan att jag saknade Zlatan i gårdagens match mot Ryssland... han hade verkligen behövts... och det är inte utan att jag blir en smula orolig för hur det ska gå för vårt landslag utan honom när han lägger av... för som det ser ut nu så är vi väl inte direkt ett världslag... fast bollen är ju rund som vi brukar säga... allt kan hända... och det är väl en av anledningarna till att jag gillar fotboll så mycket.

.

 

... av skägget.

.

Strax så bär det iväg till barberaren... och det ska bli spännande att se vad han kan göra åt håret i mitt ansikte... klippning och trimmning står på schemat... nu finns det väl inte så mycket att klippa på mitt huvud även om jag själv tycker att jag blivit en smula långhårig (ca. 1 cm)... däremot så ser jag fram emot vad en barberare kan göra åt mitt numera ganska gråa skägg... jag har låtit det växa lite längre än vad jag brukar bara för att ge honom lite utrymme att göra vad han vill... för så är det ju... en barberare borde vara rätt människa för att ge mig direktiv på hur jag egentligen ska se ut i skägg.

.

... är inte riktigt min grej.

.

Det är mycket snack om träning nu för tiden... och att gå på ett gym verkar nästan vara lika vanligt som att gå på toaletten... jag för min del har gång på gång försökt att få in någon form av rutin på det här med att ta mig ner på gymmet... men nä... eller... nja... jag hade faktiskt en längre period då jag var rätt bra på att sköta mina yoga-pass på gymmet... men nu har även den biten fallerat... och att bara gå ner regelbundet för att gå någon kilometer på bandet eller (som faktiskt har hänt vid några enstaka tillfälle) sätta sig vid någon slags maskin för att träna någon specifik muskelgrupp funker helt enkelt inte för mig... det som funkat bäst för mig på gymmet frånsett mina yoga-perioder är helt klart bastun... jag gillar att bada bastu... men jag gillar inte att träna... det är mest bara jobbigt tycker jag.

.

... och läkemedelsindustrin.

.

Det är väl inte utan att man blir en smula mörkrädd när man inser att läkemedelsindustrin inte är beredd att satsa lite pengar på att forska kring ett botemedel mot ebola... inte för att jag blir så förvånad... det finns ju inte så mycket pengar att tjäna på de fattiga människorna i Afrika som har drabbats... 

.

... med vårt boende i Halmstad.

.

Äntligen så har vår första boende då flyttat in på VågaBo i Halmstad... och det är onekligen lite spännande att se hur det här kommer att gå... vi har gjort vårt yttersta för att få till det på ett bra sätt och jag är helt övertygad om att et kommer att bli hur bra som helst... det är med tillförsikt som jag åker till jobbet idag för att se hur de anställda och den boende har haft det i helgen... för nu kör vi så det ryker... äntligen.

.

... och åsikter.

.

Jag skrev ju en blogg om tiggare igår... och det finns saker och ting där det är som att sticka in huvudet i ett getingbo... Tiggare och SD är två av dessa moderna klassiker som massor av människor har mängder av åsikter om... vi tycker helt enkelt mycket om att tycka om vissa saker... och våra åsikter kan ibland leda till konflikter... ja t.o.m. till ovänskap... det spelar ingen roll att vi lever i ett land där vi har yttrandefrihet... tycker vi olika så leder det ofta till att handla om "rätt" eller "fel"... och i värsta fall att vi focuserar på att vara mot någonting... och enligt mitt sätt att se det så leder detta sällan till någonting... motstånd föder bara mer motstånd... jag ska ge er ett exempel... tycka vad man vill om SD men jag kan inte blunda för att min åsikt när det gäller deras framgång är att så många andra är mer intresserade av att hitta fel på dem att dem (SD) att helt glömmer bort att berätta vad de skulle vilja göra istället... på vår eminenta förening VågaVa försöker vi efter bästa förmåga respektera varandras olikheter för att istället focusera på våra likheter... och det är en och annan som höjer på ögonbrynen när jag deklarerar att vi inte är MOT droger utan FÖR drogfrihet... för jag tror att det är bättre att leta efter lösningen istället för att fastna i problemet... men, men... det är bara min enkla åsikt... och jag säger inte att mitt sätt är rätt sätt... bara att mitt sätt är mitt sätt.

.

... överallt.

.

En sak som jag lagt märke till här i Göteborg är att det finns oerhört många tiggare... när jag promenerade vägen hem från Johanneskyrkan igår så stötte jag nog på minst 20 stycken när jag vandrade andra långgatan fram... jag tror faktiskt att det nästan var fler än vad jag träffade på när jag tog en liten promenad i New Dehli i Indien... och utan att ha några som helst värderingar på det här med tiggare överhuvudtaget så fick det mig att reflektera lite... och jag blir lite rädd när jag läser om karteller som tar ut hyra av tiggarna för att de ska få ha sin plats på gatorna... vad är nästa steg... stympning av kroppsdelar för att få in mer pengar... för jag förstår att det precis som i Indien finns människor som skor sig på tiggarna... och då undrar jag... hur jag ska göra för att hjälpa människor i nöd... för inte vill jag att mina pengar ska hamna i fickorna på en samvetslös hallick som skiter fullständigt i människorna han eller hon utnyttjar.

.

... och ibland så går det ner.

.

Känslor är känslor... varken mer eller mindre... även om det inte alltid känns så... jag kan ha lite svårt för att inte dras med i mina egna känslostormar mellan varven... känslorna tar liksom över hela mig... på gott och ont... jätteglad och jätteledsen... aldrig helt avstängd... men jag känner mig väldigt hoppfull när jag tänker på hur jag själv har förändrats och fortfarande förändras sedan jag blev drogfri... visst sitter vissa saker oerhört djupt och känslorna som det föder kan ibland kännas... ja... för mycket kan jag tycka... men va fan... jag är ju bara en människa... och det är mänskligt att känna.

.

... och pyssel.

.

Idag är en dag då jag ska fixa ihop vår föreningsbidragsansökan för VågaVa i Halmstad... och jag blir ganska matt bara jag tänker på det... det spelar liksom ingen större roll att jag gjort detta hur många gånger som helst... det är en himla massa papper och många siffror att få ihop innan det blir klart... hur gick det under året och hur kommer nästa år att bli... vad vill vi göra och vad har vi gjort... revisorrapporter och budget... det bara snurrar i huvudet på mig... men... som vanligt när jag väl sätter mig ner och arbetar intensivt så kommer det att bli bra till slut... och jag har tagit ett väldigt bra beslut när jag bestämde mig för att göra detta här i lugn och ro hemma i Brännebassalt... för det är inte helt enkelt att focusera nera i vår lokal med massos av folk runt omkring... det är skoj att vi är många men inte alltid så enkelt att focusera på en sak i taget när det händer grejer runt omkring mig hela tiden... så nu jävlar ska det arbetas... det stora bordet blir min bas... sen försvinner jag in i dimman fylld av siffror och ord.

.

... våra tjänster.

.

En sak som jag verkligen känner att jag kan utveckla hos mig själv är att bli betydligt bättre på att sälja våra tjänster... bara genom att inse vilket fantastiskt arbete vi gör... för tyvärr så är det nog på det sättet att jag inte riktigt förstår hur himla bra vi är på att göra det vi faktiskt gör... jag börjar förstå att jag är en väldigt bra föreläsare... och jag ser ju resultatet av vår dagliga verksamhet varje dag... kanske är det lite lätt att bli "hemmablind" och ta mycket för givet... men faktum kvarstår... VågaVa levererar otroligt mycket hjälp för människor som vill ta sig från ett utanförskap in i samhället på samhällets villkor... vi är ingenting annat än en mirakelfabrik... någonting som jag personligen är oerhört stolt över... och kanske borde tänka lite mer på när vi säljer våra tjänster... att använda sig av oss är smart för den som vill ha bra kvallitet på de tjänster som man beställer.

.