... är skoj tycker jag.
.
Visserligen så är jag nästan jämt livrädd precis innan jag ska börja... pulsen skenar och jag blir torr i munnen... och jag kan inte låta bli att förundras över hur denna rädsla inte avtar med åren utan tvärtom bara blir värre och värre... fast å andra sidan så är jag nog trots allt lite tacksam över att det är så... den dagen då jag inte är nervös innan en föreläsning så är det nog dax att sluta... känslan när nervositeten går över i någon form av kontakt med min puplik är obetalbar... och efter ett gig så är jag visserligen oftast helt slut men det är en skön känsla... jag kan för det mesta känna att jag gjort mitt bästa och mer kan jag aldrig begära av mig själv... och en annan sak som jag lärt mig med åren är att säga tack... att kunna ta emot komplimanger och inse att jag gjort någonting bra... inte bara släta över det och tycka att det nog kunde varit bättre... nä... bara säga tack och förstå att min föreläsning var uppskattad... att jag faktiskt är en bra föreläsare... på riktigt.
.
Att få föreläsa inför en publik är en skrämmande och underbar upplevelse för mig.
Efter en två timmars föreläsning så ville vi bara höra mer. Vi önskade även till våra lärare att föreläsningen nästa gång får gärna vara i tre timmar, då det kändes som att du, Peter, hade mer att ge, mer att prata om. Vi diskuterade även din föreläsning på en annan föreläsning som handlade om presentations teknik, då alla använde din föreläsning som ett gott exempel på en bra presentation. Tack för en underbart bra föreläsning och tack för att du gav mig en förståelse om vilka tankar som kan röra sig hos andra!