PETERS BLOGG

... i paradiset.

.

Mörkret släpper sitt grepp om natten och en ny morgon gror utanför fönstret i Brännebassalt... och jag får gåvan att vakna upp till ännu en dag i paradiset... det är måndag igen och strax så ska jag ge mig iväg till världens bästa jobb... idag så står det personlig utveckling på mitt schema och jag har en tid inbokad hos min terapeut... någonting som nästan kan förvåna mig själv en liten smula... allra helst när jag tänker tillbaka på förra gången jag gick till en terapeut (eller om det var psykolog)... det var för en herrans massa år sedan när jag fortfarande var aktiv alkolist och narkoman... en nödlösning efter en av mina otaliga fyllor... fattade ju inte riktigt hur i helvete jag kunde bli så fruktansvärt dum i huvudet när jag söp... trodde väl att jag höll på att bli galen.

.

.

Jag gick till henne tre gånger... den tredje gången så tittade hon frågande på mig och berättade för mig att hon såg ett mönster... att ALLA mina problem uppstod när jag drack sprit... och undrade stillsamt om det inte hade varit en god idé att strunta i att dricka alkohol... jag skakade på huvudet och konstaterade att psykologen och terapeuter var ett släkte för sign och att det säkert låg någonting i vad min pappa brukade säga till mig... "att psykologer och terapeuter gjorde bäst i att sitta och terapeuta varandra och lämna oss vanliga dödliga i fred".

.

Jag är glad och tacksam över att jag har modet att förändras... och ser fram emot att träffa min terapeut idag.

... annars kan det kvitta.

.

Vi slog klackarna i taket och hade vi nyttjat alkohol så hade nog fan champagnen sprutat också... helt plötsligt hade vi ett bredband värt namnet... snabbare än någonsin och vi jublade högt... äntligen så öppnade sig världen för oss och vi såg bara möjligheterna... det var minst sagt underbart att äntligen kunna streama filmer för att inte snacka om hur shysst det var att kunna ladda ner lika snabbt som i stan... men... säg den lycka som varar... i morse när satt vid min dator så öppnade sig helt plötsligt ett nytt fönster... vår surfkvot var tydligen slut... och vi blev bägge lika förvånade eftersom vi ju trodde att vi hade fri surf... och visst vill vi ha bra uppkoppling men om det bara varar en vecka så kan det ju lika gärna kvitta... vår besvikelse är påtaglig... och vi får verkligen hoppas att 3 har något vettigt att erbjuda oss... annars så tackar vi nog för oss.

.

 

... trött, trött.

.

De senaste dagarna så har jag varit så himla trött... det känns nästan som om mina batterier har tagit slut... och jag är inte riktigt van vid den känslan... brukar nog för det mesta ha lite energi undanstoppad som jag kan slå på när jag känner för det... och kanske har jag det nu också men väljer att spara den till ett annat tillfälle... för det är inte så himla konstigt att jag känner mig trött... det har varit rätt mycket den senaste tiden... livet har liksom rullat på i ett hyfsat högt tempo... jag vet inte riktigt vad det beror på men nu för tiden så går jag inte på högvarv dygnet runt som jag gjorde förut... och vet ni vad... det känns faktiskt bra.

.

... kan vara svårt.

.

Ni vet säkert vad jag menar... det där samtalet som jag bara behöver ringa (helst igår) men av någon anledning så skjuter jag upp det hela tiden... "sen"... "ska bara"... och "imorgon"... tar över... jag har t.ex. en sponsor (världens bästa så klart) som jag kan använda mig av för att göra mitt liv enklare... och det har aldrig hänt att han sagt åt mig att ringa lite mindre... eller på något sätt avvisat mig... tvärtom så mår jag i stort sett alltid skitbra efter jag snackat med honom... att ha tillgång till en sponsor är verkligen en gåva för mig... lik förbannat så skjuter jag upp det där samtalet gång på gång... helt utan anledning... och ju längre jag väntar desto svårare blir det att ringa för mig... och så här har det hållt på i några år... det är samma sak med yogan... en annan sak som jag VET är himla bra för mitt välbefinnande... trots att jag VET hur bra jag mår av ett pass så har det fortfarande inte hänt att jag "känt för" att gå dit... istället har jag alltid minst hundra anlednin gar till varför jag ska vänta tills "imorgon"... för jag "ska ju bara" fixa en grej först... men "sen" ska jag yoga mer än någonsin eftersom jag ju vet hur bra jag mår av det... precis som när jag jobbar i stegen... snackar med min sponsor... eller gör det där som jag borde gjort för länge sedan.

.

... i Halmstad.

.

Vi på VågaVa har haft en torsdagsgrupp i Ljungby som funnits där i snart 14 år... nu startar vi upp en grupp i Halmstad och det ska bli himla spännande att se hur den kommer att funka... jag är helt övertygad om att allt kommer att bli precis som det ska och att den gruppen förhoppninsvis ska bli samma succé som i Ljungby... vad som jag personligen kan tycka är lite spännande är att jag idag tänker ta ett steg tillbaka och släppa ansvaret för dagens grupp på mina medarbetare... tydligen hade det ju funkat hur bra som helst i torsdags och varför ändra på ett vinnande lag?

.

... ska ha möte idag.

.

Om några timmar så är vi på väg till Falkenberg för ännu ett brukarrådsmöte... det var ett litet tag sedan för mig eftersom jag haft annat för mig de senaste mötena... har prioriterat "VågaVa go beach" och semester... och nu ska det bli intressant att se vart vi i brukarrådet är på väg någonstans... det vi lyckades komma överens om ligger för tillfället hos politikerna... och vi kan bara hålla tummarna för att det inom en snar framtid öppnas ett beroendecentrum i halland där alla som vill kan få en möjlighet att välja ett drogfritt liv... oavsett vilket missbruk... vem man är... eller hur man lever.

.

Någonstans så tycker jag att det är fantastiskt att vi kommit så här långt... och jag håller verkligen tummarna för att politikerna ska inse att man faktiskt inte har råd med att strunta i våra idéer... och då tänker jag bara rent ekonomiskt... vad det betyder i mänskliga värde är helt enkelt obetalbart... drogfrihet räddar liv... och jag vill hävda att det inte bara är livet på de som missbrukar utan även livet på de som står sidan om och ser sina nära och kära sakta ta livet av sig... vi har inte råd att ha ett samhälle där människor som vill bryta sitt missbruk inte får ta del av den möjligheten.

.

 

... tuppen.

.

Det var mörkt när jag steg upp i morse... en kvart innan klockan skulle ringa... och eftersom min blåsa inte ville låta mig ligga kvar så gick jag upp... och då var det ju inte lönt att gå och lägga sig igen... till min förvåning så känner jag mig oförskämt pigg denna morgon... kanske kan det bero på att jag var en ytterst sund man igår som både tränade på gymmet och gick en kvällspromenix... i vilket fall som helst så är det skönt att sitta här vid vårt köksbord så här på morgonkvisten... och inte har jag någon träningsvärk heller... nä... kort sagt... idag har börjat väldigt bra.

.

... varje dag.

.

Att dra upp någonting i näsan känns himla gammalt för mig... och jag har ju blivit ordinerad någon form av cortison eller vad det nu kan vara i form av nässpray av doktorn... det ska tydligen hjälpa mot min bihåleinflamation... själv är jag tveksam och undrar lite varför de inte kunde ge mig pencillin istället... men visst... i det här fallet så får jag väl lite till läkekonsten... och jag förstår att man blivit retrektiv de senaste åren när det gäller pencillin... men jag måste få lov att säga att det här med att dra upp någonting i näsan påminner mig väldigt mycket om både amfetamin och kokain... och ja... jag fattar att det där ligger hos mig... kanske någonting som jag borde prata med min sponsor om.

.

 

 

... och jag.

.

Så var jag då där igen... i Candy Cruch träsket... efter flera månader med total avhållsamhet så trillade jag dit igen... mest för att jag tillät mig själv att förvandlas till en tjurig 3-åring... "titta på mig vad jag håller på med bara för att få lite uppmärksamhet av dig"... nu blev jag medveten om detta ganska snabbt... och plockade bort Candy Cruch från telefonen omedelbart igen... tills jag satt i väntrummet på vårdcentralen tidigare i veckan med mina bultande bihålor... då hämtade jag ner det igen... skulle ju bara slå ihjäl lite tid... hittade på massa mer eller mindre bra förklaringar och försvar... började t.ex. om från början och sa till mig själv att jag "bara" skulle kolla hur långt jag kunde komma innan jag inte klarade av en bana på första försöket... men det dröjde inte länge innan jag kopplade upp mig på FB och kunde fortsätta där jag hade slutat förra gången jag spelade... och eftersom jag lyckades klara den banan efter några försök så vill jag ju bara testa lite till... en bana till... bare en gång till... i all oändlighet... så ja... jag är tillbaka... på bana 90... suck... och vet ni vad... jag gillar det.

.

... utbildning.

.

Blev riktigt glad igår över att någon på kommunen hade hoppat av en veckas utbildning i KBT... för det betydde att jag fick den platsen... så idag så är jag på väg till en utbildning som Halmstads kommun bjuder på... vilket jag är tacksam för... på flera sätt... dels för att det ska bli skoj att gå på en utbildning tillsammans med "vanliga" människor... ja ja... jag vet att jag också är en "vanlig" människa... men ni fattar säkert vad det är jag menar... lite av att bli inbjuden i samhället på samhällets villkor... men också dels för att de som jobbar i kommunen lyssnade på våra önskemål på föreningsrådsmötet i måndags... då vi undrade om inte vi som jobbar i ideella föreningar också kunde få ta del av deras interna utbildningar i mån av plats... vi samarbetar ju trots allt för samma mål i mångt och mycket.

.

... gillar jag.

.

Det kom en ny uppgradering till min iPhone igår... och jag hakade givetvis på direkt... allt som är nytt är ju intressant... genast så blev min telefon en liten smula intressantare... nästan lite som att ha köpt en ny faktiskt... och att köpa en ny telefon är för mig julafton alla dar i veckan... det spelar liksom ingen roll hur nöjd jag än är med min telefon, dator eller vad det nu kan vara... kommer det något nytt så finns det någonting inom mig som skriker högt... VILL HA... snacka om missbruksbeteende... någonting utanför mig själv ska göra mig lycklig... det spelar liksom ingen roll hur mycket jag VET att lyckan är någonting som kommer inifrån... en ny uppgradering till min telefon går före.

.

... trött.

.

Jag har helt enkelt inte samma energi som för några år sedan... det känner jag med all önskvärd tydlighet just nu... var iväg och höll en information om VågaVa på UAE (Utrednings och AkutEnheten) i halmstad för några timmar sedan... och nu är jag helt slut... det tar på krafterna att vara engagerad... för det är jag verkligen... vi har ett helt fantastiskt budskap att förmedla... och det är inte utan att jag är himla stolt över VågaVa... någonting som jag tyvärr fortfarande har lite svårt för att säga högt... det känns liksom lite skämmigt att vara stolt... och ja... jag fattar att det är helt sinnessjukt... men så djupt sitter väl jantelagen i mig... "du ska inte tro att du är någonting"... eller så är jag kanske rädd för att "förtrollningen" ska försvinna om jag säger det högt... precis som om allt jag gjort bara skulle vara på "låtsas"... och att jag egentligen inte har rätt att vara stolt... eller överhuvudtaget må så oförskämt bra som jag faktiskt gör... konstigt... eftersom jag ju fattar att jag gjort mig förtjänt av det.

.

... och så finns det fotboll.

.

För den oinvigne så kan det säkert se lite underligt ut... men olika matcher betyder olika mycket... jag ser mig inte alls som någon fanatisk fotbollssupporter... även om jag är en Zlatanist ut i fingerspetsarna... men det finns vissa matcher som får det att pirra till det där lilla extra i min kropp... som t.ex. Sverige-Österrike den 11 oktober... eller för den delen vissa Champions Leagues matcher med Zlatan... för jag gillar verkligen att uppskatta det faktum att vi i det lilla landet långt uppe i norr faktiskt på riktigt har en av världens absolut bästa spelare... och jag förstår att inse att detta är någonting helt unikt.

... javisst.

.

Så var det då julafton för alla oss som älskar fotboll igen... Champions League är onekligen en av fotbollens tyngsta turneringar... det är väl nästan bara VM och möjligtvis EM som kan mäta sig med denna underbara underhållning... idag har jag bänkat mig framför TV:n... och redan hunnit se Zlatan spela fram till ett mål.

.

... slår det mig..Sommaren är slut... det har blivit höst... när jag stiger upp så är det lite mörkt i huset... och egentligen så blir jag inte förvånad fast ändå... lite... det går ju så snabbt... årstiderna rullar på och livet rusar på i ett rasande tempo... och jag förstår vad de som var gamla när jag var ung menade när de påstod att tiden går snabbare och snabbare med åren... vilket ju inte alls är sant... för tiden går nog lika sakta/fort som den alltid gjort... men MIN uppfattning har förändrats... radikalt... swiss swoss så har ännu ett år gått och när jag skojar om att det strax är midsommar igen så känns det inte helt fel... trots att sommaren precis tagit slut...
"sommaren är kort... det mesta regnar bort"... tra lala la la....I år så blir jag lite förvånad över att jag inte är ledsen över att sommaren är slut... utan att jag istället tycker att det är rätt skönt med höst just nu... jag gillar helt enkelt läget... väder och årstider är ju det ändå... hela tiden... och det är ju en gåva att bo i ett land där vi har alla desa årstider... det påminner ju lite grann om livet i stort... det går upp och det går ner... hit och dit och överallt... livet på livets villkor är sannerligen en resa på många olika sätt och vis... jag skulle vilja påstå att livet är ett levande äventyr... oavsett årstid... och just nu slår det mig... jag kan inte låta bli att undra... om mina vinterdäck håller ett år till.

... i verkligheten.

.

Visserligen så befinner jag mig väl alltid i verkligheten men... det har varit mycket med att flänga runt i några veckor nu så jag har ju inte varit stationerad på min arbetsplats på några veckor... har faktiskt inte hunnit spendera så mycket tid där överhuvudtaget sedan vi avslutade årets "VågaVa go beach"... och det är väl hög tid att få in lite av de rutinerna i mitt liv... fast jag vet ju aldrig riktigt vad mitt arbete för med sig till mig... det är lite av charmen med att ha "världens bästa jobb" för mig... att det hela tiden är under utveckling... idag så kommer chefen för öppenbehandlingen i Halmstad ner och besöker oss och jag både hoppas och tror att det kommer att föra något gott med sig... vi vill ju trots allt samma sak... att kunna erbjuda människor ett helt nytt sätt att leva.

.

... med vår toalett.

.

Nu har vi ett fungerande gästrum med tillhörande toalett på övervåningen... efter mycket möda och stort besvär så kom då de sista grejerna på plats... nu är det "bara" lite målning kvar sen är det helt färdigt... men redan nu så kan jag meddela att toaletten funkar... lite trång kanske men helt okej... och det är väl inte utan att vi var rätt nöjda igår efter att vi skruvade ihop den breda nya sängen och konstaterade att vi har ett rum till de av våra gäster som vill sova över.

.

fortsätter.

.

Det är en hel del jobb att göra när det ska fixas till ett badrum... det spelar liksom ingen roll att det är aldrig så litet... det är en erfarenhet som vi gör just nu... ta bara det där med att göra rent kaklet... det låter ju i mina öron som ett rätt enkelt göromål... men fan... att sätta kakel är inget som man gör på en höft... och jag måste (om än motvilligt) erkänna att om jag skulle gjort detta ensam så hade nog inte resultatet blivit så bra... tur att man har en flickvän som är född kakelsättare... jag är i sanning en väldigt lyckligt Lottad kille.

.

... igen.

.

Gud vad skönt det var att komma hem igen... och att få sova i den egna (jättesköna) sängen... resan från Marbella var ju närmast att likna vid en resa från andra sidan jorden... för när man som vi åkte billigt så fanns det ju givetvis ett litet krux som vi kanske inte tänkte så mycket på när vi beställde resan... nämligen tidpunkten för hemresan... eller visst... vi tyckte att det var skönt att komma hem tidigt på dagen... och även om vi var tvungna att resa redan vid 7-tiden på morgonen så var väl det inte hela världen... då hade vi ingen aning om att det inte gick några bussar till flygplatsen vid den tiden... eller att en taxiresa till flygplatsen kostade nästan lika mycket som själva flygresan... vi löste detta genom att ta den sista flygbussen kvällen före... det skulle ju bara handla om några timmar och vi hade väl planer på att dra iväg ner till Mallaga och slå ihjäl några timmar innan vi kunde checka in... men... Taxi i Spanien är inte billigt... och bussen ner till stan hade slutat att gå... så vi blev kvar på flygplatsen... och väntade hela natten... fick någon timmes sömn på planet hem... men ändå... resan från Spanien tog oss samanlagt (från lägenheten vi hyrde och ända hem) ca. 15 timmar (buss-flyg-tåg-bil)... så även om själva flygtiden bara var 3 timmar och 40 minuter tog det ju en himla tid för oss... jag tror nog att vi nästan hade hunnit resa till Asien på den tiden... och där hade vi säkert kunnat stanna borta en hel månad för samma pengar... för att resa i Europa har blivit dyrt... riktigt dyrt faktiskt... så man kanske skulle dra på konvent i Asien istället... det blir i alla fall inte mycket dyrare... fast först ska vi ge Norge en chans... 25-27 oktober är det konvent i Oslo... och Norge kan väl inte vara så himla dyrt... eller?

.

.

Efter en hel natt på flygplatsen i Malaga så går ögonen i kors... Helt sinnessjukt trött just nu och väntar bara på att få hoppa på planet hem... Finns vissa möjligheter att kunna somna trots att det är jättetrångt... Och det hoppas jag att jag gör... Fyra timmar på planet är inget som lockar ... Det gör däremot tv-soffan hemma i Brännebassalt ... Borta bra... Men hemma bäst.

.

... I Marbella.

.

I morgon bitti åker vi hem... Tidigt som fan... Vi tänker ta den sista flygbussen ikväll för att hinna i tid till planet... Och jag börjar förstå varför det var så billigt att flyga till Spanien... Förutom att det var himla trångt på planet.

.

Annars så tycker jag faktiskt att det ska bli ganska skönt att komma hem... Visst är det skönt med sol och bad... Men... Det är inte helt fel att vara hemma heller ... En sak är i alla fall klar... När man åker på semester drogfri så följer man själv med... Det var ju lite si och så med det när jag gjorde mina resor i det aktiva livet... Då var jag ofta mest bara förvånad när jag kom hem igen... Och själva resan kom jag knappt ihåg... Det tydligaste resminnet brukade vara en rejäl bakfylla och en stor dos ångest när jag mötte mig själv igen... Idag är jag närvarande hela tiden... Var jag än befinner mig... Och i alla mina angelägenheter ... På gott och ont... För det finns ju fortfarande sidor i mig själv som jag lätt hade kunnat leva utan... Skillnaden idag är att jag inte flyr från mig själv längre... Och jag är helt övertygad att det är den enda resan som leder mig dit jag vill... För jag vill inte vara någon annan längre... Jag tycker om mig själv idag... För jag är fri... Fri att leva på livets villkor.

.

 

...på rökningen.

.

Igår så stoppade jag in en tänd cigarr i munnen... Och inte ens jag kan förklara bort det... Ett klassiskt återfall för en rökare... Varken mer eller mindre... Och jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag just nu i skrivande stund hade önskat att jag kunnat kontrollera mitt rökande... jag skulle mer än gärna vilja ha en morgoncigg mellan mina läppar... För jag är ju röksugen... Men... Fattar att jag är helt chanslös... Tar jag en cigg nu så börjar jag röka igen... Och kommer inte att nöja mig med en "morgoncigg"... Det är ALLT eller inget som gäller... Kontrollen är förlorad när jag tar den där första.

.

När jag blev rökfri för några år sedan så förvånades jag över hur enkelt det var att sluta röka... Och jag blev väldigt förvånad över hur svårt det har varit för mig att hålla mig rökfri sedan mitt återfall (cigaretter snackar vi om) på Bali... Det har varit ett himla kämpande mot mitt röksug... Och det blev mycket värre sedan jag började fuska med en elcigg lite då och då för någon månad sedan... Min kropp vill inte ha lite nikotin... Min kropp vill ha MER nikotin... Hela tiden... Och jag misstänker att den aldrig kommer att få nog... För mig funkar nog tyvärr bara allt eller inget... Jag får helt enkelt bestämma mig... Rökare eller ickerökare... Mittemellan finns inte... Kontroll är omöjligt... Antingen så skiter jag i att tända den där första... Eller så går jag ner och köper en hel säck tobak direkt.

.

Och det där med ersättningsprodukterna... Idag är jag bara ännu mer övertygad om att det är en enda stor bluff... Det enda de gör är att trigga mig... Jag blir mycket mer röksugen om jag puffar på en elcigg... Och jag tror inte för en enda sekund att det skulle vara annorlunda om jag hade överlevt ett dricksglas fullt av nikotin... Jag hade bara velat ha mer... Och om jag nu ska få i mig nikotin så föredrar jag cigaretter... Tuggummi... Plåster... ... Elcigg och allt vad det nu finns för någonting ger mig ju bara mersmak... jag kan inte ens börja snusa istället... För jag är en nikonitist ut i fingerspetsarna... Det är samma visa med nikotinet som med drogerna... En är inte tillräckligt och tusen inte nog.

 

.

Det tar på krafterna att ligga och laga sig i solen... Så nu ligger jag och tar igen mig lite i lägenheten innan kvällens äventyr börjar... Vilket med all säkerhet innebär en god måltid i goda vänners lag... Kanske avslutas kvällen med kaffe och glass precis som igår... Men först lite siesta.

.

... tog slut.

.

jaha... Så var konventet slut för denna gången ... Och det mest bestående jag fått med mig är nog faktiskt (och lite oväntat) talarmötena... har ju varit med i några år nu och trodde kanske att jag hört det mesta redan... Men här fick jag en helt underbar tankeställare eftersom jag fick lyssna på talare som talade rätt in i hjärtat på mig... Det kändes nästan som när jag var helt ny i NA ... polletter trillade ner mellan öronen på mig och jag fick verkligen känna att det alltid finns så mycket mer för mig att förstå... inte minst om mig själv... Jag blir aldrig färdig... Tvärtom... ju mer jag lär mig desto mer fattar jag hur lite jag vet... 

.

... Är kanske inte så viktigt.

.

Hur många är vi som tänker på hur det ser ut när vi simmar... det är sådant som kan röra sig mellan mina öron ibland... Och visst tillhör det avdelningen helt onödigt vetande... Fast jag kan ändå inte låta bli att förundras över att den tanken finns överhuvudtaget... För vad kan vara oviktigare än hur det ser ut att hålla näsan ovanför ytan... Huvudsaken är ju att hålla sig flytande... Eller hur.

.

 

På... Har man ju.

.

Vare sig jag vill det eller ej så bygger jag upp förväntningar... Det kan gälla en fotbollsmarch (tack och lov för att det gick vägen igår) eller ett konvent... Jag skulle ljuga om jag inte erkände för mig själv att jag har förväntningar ... Trots att jag vet att ta dagen som den kommer... Att det är resan som är målet och allt det där... Jag vill lik förbannat vara där och bestämma... Över mitt eget mående... Vem som ska vinna matchen... Och att konventet ska bli si och så... Omedvetet sätter jag upp dem... Förväntningarna ... Nu är det väl inte alltid helt fel att ha förväntningar heller... Utan dem så skulle jag nog inte våga mig på så mycket... Och jag tror att det kan vara sunt att förvänta sig ett bra resultat om jag beter mig bra... Att kärlek genererar mer kärlek och att jag någonstans får vad jag ger till slut... Jag tror på karma... att det sen inte blir som JAG vill är en helt annan sak... Och egentligen så borde jag ha lärt mig att det alltid blir bättre än vad jag vågat drömma om till slut... Det kan jag ju faktiskt förvänta mig.

.

... Och rädd.

.

Det är lite konstigt faktiskt ... Men inte helt ovanligt för mig... När jag kommer fram till ett stort arrangemang så drabbas jag av blyghet... Känner mig liten och utanför ... Lite tvärtemot hur det var när jag var en aktiv missbrukare ... Men det kan ju bero på att jag alltid utan undantag var skitfull och ibland även påtänd när jag anlände... det spelade inte så stor roll vart jag hamnade ... Roskilde eller ett bröllop ... Alltid samma sak... På topp när jag kom... Ångest när jag åkte därifrån eftersom jag ju alltid hade gjort bort mig också.

.

idag är det helt annorlunda... Men jag fattar ändå inte riktigt varför jag känner mig så liten och rädd... kanske för att jag möts av så mycket kärlek och känner mig lite otillräcklig när jag inte riktigt hinner med att visa hur mycket det betyder för mig... Det är ju så många på en och samma gång när man kommer fram till ett konvent... Människor jag inte träffat på länge och som jag kanske hade velat ge lite mer av min tid... snacka om ketchup effekt... Allt på en och samma gång.

.

... Om ett litet tag.

.

Jaha... Då var det dax igen... Om en liten stund så ska jag stå på scen och föreläsa... Och det är inte utan att det pirrar lite i min mage... Jag är nervös... Redan flera timmar innan jag går på... Och det brukar jag inte vara ... I vanliga fall så kommer min nervositet fem minuter innan jag börjar... men nu var det ett tag sedan sist... Så det är säkert som det ska vara och helt naturligt att undra om jag kommer ihåg vad fan den nu handlade om min föreläsning... Just nu är det helt tomt mellan mina öron och jag kommer inte ens ihåg att jag föreläst... Någonsin.

.

... kan göra mycket.

.

Så kom den då äntligen på plats... soffan som vi väntat så länge på... och föga förvånande så reagerar jag hur konstigt som helst... det börjar liksom bli ett mönster nu... denna gången så blev jag nästan lite besviken när vi kom till affären och jag fick syn på soffan jag ville ha... och det tog ett litet tag innan jag hade vant mig och kunde känna glädje över att ha kostat på mig någonting som jag faktiskt hade valt själv... och jag är inte förvånad... för ännu en gång händer det något nytt i mitt liv... jag är 55 år gammal och detta är den första soffan som köpt utifrån mina egna önskemål... under alla år som gått har jag tagit emot vad jag kunnat få och nöjt mig med det... jag har aldrig haft råd att köpa den soffan som jag velat ha... det har liksom "bara" varit något jag kunnat drömma om.

.

... är väl inte riktigt min bästa sida.

.

Äntligen så är väntans tider över... ikväll så kommer vi att kunna vräka oss ner i vår nya TV-soffa... och ni ska veta att jag har längtat efter denna dagen... höll på att få krupp när de berättade för oss att leveranstiden på vår nya soffa var... 7 veckor... det var inte långt ifrån jag struntade i alltihop och drog iväg till IKEA istället... men... det hände aldrig... utan istället så har jag fått praktisera tålamod... och även om jag längtat efter att få slänga mig ner i vår nya TV-soffa så har det gått över förväntan... det mesta av tiden har jag gjort andra saker och inte ens tänkt på att jag väntat... vi har t.ex. byggt en trappa och kaklat ett badrum (fogningen blev klar igår och det blev bara hur bra som helst).

.

... står på schemat idag.

.

Idag så ska vi foga kaklet på övervåningen... och inom en snar framtid räknar vi med att ha en fungerande toalett och dusch i vårt gästrum... och det är inte utan att det känns himla bra... men som sagt... det är fortfarande lite arbete kvar att göra och idag så står då alltså fogning på schemat... och om en liten stund så sätter vi igång... spännande... detta är ju ingenting som man gör varje dag direkt... men det ska säkert gå bra.

.