... trött.
.
Jag har helt enkelt inte samma energi som för några år sedan... det känner jag med all önskvärd tydlighet just nu... var iväg och höll en information om VågaVa på UAE (Utrednings och AkutEnheten) i halmstad för några timmar sedan... och nu är jag helt slut... det tar på krafterna att vara engagerad... för det är jag verkligen... vi har ett helt fantastiskt budskap att förmedla... och det är inte utan att jag är himla stolt över VågaVa... någonting som jag tyvärr fortfarande har lite svårt för att säga högt... det känns liksom lite skämmigt att vara stolt... och ja... jag fattar att det är helt sinnessjukt... men så djupt sitter väl jantelagen i mig... "du ska inte tro att du är någonting"... eller så är jag kanske rädd för att "förtrollningen" ska försvinna om jag säger det högt... precis som om allt jag gjort bara skulle vara på "låtsas"... och att jag egentligen inte har rätt att vara stolt... eller överhuvudtaget må så oförskämt bra som jag faktiskt gör... konstigt... eftersom jag ju fattar att jag gjort mig förtjänt av det.
.
Det är helt okej att vara både glad och stolt över vad man skapar... så klart.
.
Kanske börjar jag äntligen landa i mig själv nu... mina timmar hos terapeuten börjar ge resultat... jag vet idag att jag inte är vidare konstig... och det känns ju bra att vara normal... allra helst eftersom jag ju gått omkring och kännt mig annorlunda största delen av mitt liv... skönt att slippa vara någon annan än den jag är... skönt att känna att jag duger precis som den jag är... och tro det eller ej... skönt att få känna mig helt färdig efter ett besök på UAE... det är helt enkelt himla skönt att kunna vara mänsklig.