... trött, trött.
.
De senaste dagarna så har jag varit så himla trött... det känns nästan som om mina batterier har tagit slut... och jag är inte riktigt van vid den känslan... brukar nog för det mesta ha lite energi undanstoppad som jag kan slå på när jag känner för det... och kanske har jag det nu också men väljer att spara den till ett annat tillfälle... för det är inte så himla konstigt att jag känner mig trött... det har varit rätt mycket den senaste tiden... livet har liksom rullat på i ett hyfsat högt tempo... jag vet inte riktigt vad det beror på men nu för tiden så går jag inte på högvarv dygnet runt som jag gjorde förut... och vet ni vad... det känns faktiskt bra.
.
"Det är inte var vi varit som betyder något utan vart vi är på väg"...
.
Människor i min omgivning berättar för mig att jag blivit betydligt lugnare den senaste tiden... och jag kan bara hålla med... det är sant... vad det beror på kan det kanske råda delade meningar om men jag är övertygad om att det ligger en hel del sanning i om jag säger att jag mer och mer börjar landa i mig själv... och det finns många orsaker till att jag gjort det... jag lever ihop med kvinnan jag älskar... har flyttat in "på riktigt" i mitt hem... börjat gå i terapi... jobbat i mina steg... men mest av allt så tror jag att det beror på att jag tagit ansvar... både för mina känslor och för en hel del praktiska grejer där jag tidigare valt att stoppa huvudet i sanden... och att jag vågat ta emot hjälp... oftast genom att öppna öronen och lyssna på vad människor som bryr sig om mig har att säga.
.
Så visst är jag lite trött då och då... fast å andra sidan så kan jag känna ett inre lugn också.