Candy Cruch...

... och jag.
.
Så var jag då där igen... i Candy Cruch träsket... efter flera månader med total avhållsamhet så trillade jag dit igen... mest för att jag tillät mig själv att förvandlas till en tjurig 3-åring... "titta på mig vad jag håller på med bara för att få lite uppmärksamhet av dig"... nu blev jag medveten om detta ganska snabbt... och plockade bort Candy Cruch från telefonen omedelbart igen... tills jag satt i väntrummet på vårdcentralen tidigare i veckan med mina bultande bihålor... då hämtade jag ner det igen... skulle ju bara slå ihjäl lite tid... hittade på massa mer eller mindre bra förklaringar och försvar... började t.ex. om från början och sa till mig själv att jag "bara" skulle kolla hur långt jag kunde komma innan jag inte klarade av en bana på första försöket... men det dröjde inte länge innan jag kopplade upp mig på FB och kunde fortsätta där jag hade slutat förra gången jag spelade... och eftersom jag lyckades klara den banan efter några försök så vill jag ju bara testa lite till... en bana till... bare en gång till... i all oändlighet... så ja... jag är tillbaka... på bana 90... suck... och vet ni vad... jag gillar det.
.
Så har jag då ännu en gång fastnat i Candy Cruch träsket... och jag fattar ingenting.
.
Det som slår mig när jag nu sitter och knappar på telefonen är att jag inte riktigt förstår varför jag någonsin slutade med det här... eller hur jag bara kunde lägga av... snacka om beroendeframkallande... och helt ärligt... om jag får välja... att spela Candy Cruch kan väl inte vara så farligt... eller?
 

Kommentarer :

#1: Johanna Catwitch

Ibland får jag en längtan att bara "gå ner på" Farmville och kolla till mina hästar och andra virtuella djur, sist jag slutade hade jag tre gårdar att hålla reda på, jag tog båt och flyg emellan för att hinna med allt. Jag satte äggklockan på ringning för att hinna med att skörda mina hallon så att de inte blev förstörda, allt detta medan i min egen trädgård växte ogräs och slikt kämpahögt det var viktigt att hålla ordning på spelet, och samtidigt besvarade jag alla förfrågningar och skickade nappflaskor och allt vad det var som vi skulle samla på för att få en båt eller en fågelskrämma eller ngt annat kitchigt som vi samlade på för den eller det..eller detta. Det kunde bli ovänskap för att den skickade mer eller den mindre, vänner kunde lämna för denna "allvarliga struntsak" I den virtuella världen på spelsidorna blir oväsentligt otroligt viktigt, spelen är vetenskapligt utprovade för att kicka å belöning OSV. På allvar finns stödgrupper för Farmville beroende. Det var ett heltidsjobb faktiskt och jag lämnade det sorgset och utbränd då det gick ut över mitt liv och relationer. Visst verkar det fånigt, men så lätt är det att bli hookad. Nu finns även Farmville 2, de beroende har nu 4 eller fler olika jobb att fördela sina gracer emellan, allting eskalerar på de olika nivåerna, så är det på alla spel..PWUH! Tack och lov klarar jag att stå emot, men sugen..jo det är jag. Bara kolla till mina hästar en sista sista gång ... :) NOT!!!!!!

Svar: Ja herregud... Nu fattar jag varför jag inte vågade mig in på farmville... För du var ju långt ifrån ensam om detta vansinne... Hua hua ... Tack för vad du delar med dig...
peter

skriven

Kommentera inlägget här :