... i paradiset.
.
Mörkret släpper sitt grepp om natten och en ny morgon gror utanför fönstret i Brännebassalt... och jag får gåvan att vakna upp till ännu en dag i paradiset... det är måndag igen och strax så ska jag ge mig iväg till världens bästa jobb... idag så står det personlig utveckling på mitt schema och jag har en tid inbokad hos min terapeut... någonting som nästan kan förvåna mig själv en liten smula... allra helst när jag tänker tillbaka på förra gången jag gick till en terapeut (eller om det var psykolog)... det var för en herrans massa år sedan när jag fortfarande var aktiv alkolist och narkoman... en nödlösning efter en av mina otaliga fyllor... fattade ju inte riktigt hur i helvete jag kunde bli så fruktansvärt dum i huvudet när jag söp... trodde väl att jag höll på att bli galen.
.
Jag är himla tacksam över att jag vågar vara en kille i ständig förändring.
.
Jag gick till henne tre gånger... den tredje gången så tittade hon frågande på mig och berättade för mig att hon såg ett mönster... att ALLA mina problem uppstod när jag drack sprit... och undrade stillsamt om det inte hade varit en god idé att strunta i att dricka alkohol... jag skakade på huvudet och konstaterade att psykologen och terapeuter var ett släkte för sign och att det säkert låg någonting i vad min pappa brukade säga till mig... "att psykologer och terapeuter gjorde bäst i att sitta och terapeuta varandra och lämna oss vanliga dödliga i fred".
.
Jag är glad och tacksam över att jag har modet att förändras... och ser fram emot att träffa min terapeut idag.